This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project to make the world's books discoverable online. It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the publisher to a library and finally to you. Usage guidelines Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. We also ask that you: + Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for personal, non-commercial purposes. + Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the use of public domain materials for these purposes and may be able to help. + Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. + Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. About Google Book Search Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web at|http : //books . google . com/ J 6 v. \^Åy: Öfversigt afkongl. vetenskaps-akademiens ... Kunal. Svenska vetenskapsakademien u:>^ VI \ /Jr -i/d by Google '<;/ lOogle Digiti zed by Google Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Google ÖFVERSIGT AP KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS A FÖRHANDLINGAR. TJUGONDEANDRA ÅRGÅNGEN. 1865. MED FYRTIOTVÅ TAFLOR. STOCKHOLM, 1866. P. A. NORSTEDT L SÖNER, Konfl. Boktryckare. Digitized by God^gle LSoc43ÄJ.40 t^U- '^/tauu/^ ^UcCclU.Å. ^iuz H., Ångström och Thalén, 581. Meteorologiska jonmaler 213, 482. Utbyte af skrifter 270,510. Skänker till Akademiens Bibliothek: 2, 111, 114, 166, 195, 214, 230, 270, 326, 336, 414, 420, 438. 442, 482, 506. 510, 578, 582, 598, 604, 616, 641. Skänker till Riksmuseum: Zoologiska afdelningen: 479, 508, 604, 614 — Bo- taniska afdelningen: 180, 1%, 479, 507, 643. — Palseontologiska afdelnin- gen: 230, 481. Digiti zed by Google ÖFVERSIGT AP ,KONÖL. VETiENSKAPS-AKADEMIENS; FÖRHANDLINGAR. TJUGONUEANDllA ÅRGÅNGEN. ises. STOCKHOLM, 18CG. P. A. Xorttadt b SOner, KoDgl. Boklryckitre. Digitized by Google Digitized by Google ÖFYERSIGT Af KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 22. 1865. Jls 1. Onsdagen den 11 Januari. Hr Berg förelade ett nyligen, nnder ledning af Dr William Farr, af General Registry Office i London utgifvet arbete, inne- hållande lifslängds- och dödlighetstabeller, uträknade medelst Scheotziska räknemaskinen, samt framhöll, såväl ur detta arbete, som ur bref från Dr Farr det stora erkännande denna maskin rönt af Englands vetenskapsmän. Hr Huss refererade de senaste undersökningarna rörande de s. k. pålbygguaderna i de schweitziska sjöarne, samt de på dessa fyod grundade åsigter om uriuvånarnes i Schweitz härkomst, lefnads- sätt och kultur, m. m. Hr S. LovÉN redogjorde för den berättelse Docenten F. A. Smitt afgifvit om den undersökning öfver Östersjöns fauna af lägre djur, hvilken han under sistlidet års sommar utfört med anslag af Letterstedtska fonden. Hr Nordenskiöld skildrade de geognostiska förhållandena i de delar af Spetsbergen, som besöktes af den senaste Spets- bergsexpeditionen, och förevisade åtskilliga derifrån hemförda för- steningar, bland hvilka en i jurabildningen funnen saurieart. Sekreteraren meddelade en af Gruf-Ingeniören L. I. Igel- ström insänd uppsats: Chondroarsenit, ett nytt mineral från Pajsbergs jern- och manganmalmgrufva i Vermland. * Hr Andersson aflemnade berättelse öfver sin med anslag af Akademien under förlidet års sommar utförda resa till Lapp- marken. Digitized by Google Hr Lindman hade inlemnat en afhandling: ^^BestämniDg af några fnnctioners högre derivater, samt åtskilHga derined samman- hängande definita integraler'*, hvilken remitterades till Hrr C. J. Malmsten och Edlund. Följande skänker anmältes: TUl Yeteiskaps-iktdeiiieis IIMtothek. Från K, Franska Regeringen. Annales des Mines, 1814 1 1, 2. Från B. Astronomcal Society t London. Memoirs, VoL 32. Från Anthropological Society t London. Anthropological Keview, N:o 6, 7. Från Société Géologique i Paris. Bulletin, T. 21 1 14—23. Från Istituto R, di Scienze etc. i Milano. Memorie, Vol. %\ 5. Rendicouto. Classe di Scienze matematiche etc. Vol. Ii 1 — 5. » » » Lcttere etc. Vol. It 1 — 4. Annuario, 1864. Från Istituto R. di Scienze i Venedig. Atti. Ser. 3:a, T. %x 5—8. Från Observatoire Physique centrale de Russie i St. Petersburg. Annales, 18C«s 1, 2. 18Ch 1, 2. Compte Bendu, 1861, 62, 63. MuLLEB, F. Uber die Vorherbestimmung der Stiirme. St. Petersb. 1864. 4:0. Från R. Äcadetnia de Ciencias i Madrid. emorias. Ser. 1. T. It 2. (Förta.). Digitized by Google Kondroarsenit, ett nytt mineral från Pajsbergs jern- och manganmalmsgrufva i Wermland. Af L. J. Igelstrom. [Meddeladt den U JanoAri ises.] Med detta namn har jag belagt ett vid Pajsbergd jern- och raanganmalmsgrufva i Wermland förekommande vattenhaltigt man- ganoxidolarseniat, som sitter såsom små, gula, eller rödgala, genomskinliga korn inströdt i en Tungspat, hvilken bildar ådror i den vid grofvan förekommande Hausmannit-brunstensmalmen. Namnet påminner om kondrodit, med hvilket mineral kon- drodarseniten har stor yttre likhet, så till fSrekomstsätt, som tifl fårg och genomskinlighetsgrad, — för öfHgt derom att det inne- håller arsenik. Några tydliga kristaller eller några kristallytor har mineralet ej visat sig ega, åtminstone såvidt hittills kunnat uppdagas, utan sitter det i derba korn, som äro sköra och hafva hartzartadt brott. Hårdheten är ungefär lika med kalkspatens. Dess blåsrdrsförhållanden Sro följande: på kol smälter mi- neralet lätt till en svart, ej magnetbk kula, och om smältningen verkställes i reduktionslågan, utvecklas stark arseniklukt; intet beslag märkes; i kolf dekrepiterar ämnet och blifver svart, under afgif vande af vatten, som ej rodnar lackmuspapper; med borax på platinatråd erLålles endast manganens reaktioner. Förhållandet för syror är följande: Det löses lätt till och med i utspädd klorväte- och salpetersyra, till en klar lösning. Om denna öfvermättas med kaustik ammoniak, så uppstår en ymnig hvit, kornigt^flockig fyllning af arseniksyrad manganoxidal, hvil- ken småningom, i öppet kgrl och vid filtrering, bKfVer brunröd^ Den genomgångna vätskan ger, om den försattes med hydrotion- ammoniak, en f&llning af köttröd svafvelmangan, och innehåller Tor öfrigt små qvantiteter af kalk- och talkjord. öftfert. af K. Vei.-Akad. Fih-h, 1863. K:o U Digiti zed by Google 4 L. J. IGELSTROM. Jag har qvalitativt pröfvat mineralet på koppar, svafve), klor, fosforsyra, bly, antimon och jern, men ej funnit spår af dessa ämnen. Enligt af mig verkstäld qvantitativ analys består mineralet på 100 delar af: As 33,50. innehåller syre 11,60. Mn 51,59 11,66. Ca 4,86 1,38 Mg 2,05 0,80 2,18. H 7,00 777 6,21. Kolsyra . . spår 99,00 hvarifrån formeln 2(Mn^Äs) + 5ö: otvunget låter härleda sig, synnerligast om man tager i betraktande att en del af kalk- och talkjorden är förenad med kolsyra till bitterspat, hvilken så- som tunna lameller finnes i tungspaten och äfven vidhänger kondro- arseniten, så att denna ej kunnat utplockas fullkomligt fri derifrån. Eondroarseniten står således, med hänsigt till den kemiska konstitutionen, närmast det af ZiPPE, under namn af Cornvallit. beskrifna kopparoxid-arseniatet, (Cu^ As) + 5H; den håller dock endast hälften så mycket vatten och är fri från forsforsyra. Ofvan anförda analys af kondroarsenit har, med sinsemellan väl öfverensstämmande resultater, blifvit utförd dels medelst baser- nas skiljande från arseniksyran genom hydrothionamraoniak, dels ock genom vinsyra, samt arseniksyrans bestämning såsom arsenik- syrad ammoniaktalkjord. Vattenhalten har blifvit bestämd genom glödgningsförlnsten med iakttagande af manganoxidulens egenskap att i öppen luft oxidera sig högre. Glödgningsförlnsten utgör neml. 4,25 procent af mineralets vigt, och när härtill lägges det vatten, som ersatt den upptagna syrgasen, så erhålles det i analysen uppgifna talet 7. Digitized by Google Oin Hafs-Bryozoemas utveckling och fettkroppar '). Af F. A. Smitt. [MeddeUdt den 15 December 1864.] De andersökningar, som här skola meddelas, bekräfta de åsig- ter om fettkroppar nes betydelse, hvilka jag förut') framställt, och visa tillika en ännu större mångfald af de sätt, på hvilka fortplantningen hos Bryozoerna kan försiggå. Dessas koloniallif och den dermed sammanhängande polymorfismen stå naturligtvis i närmaste beroende af deras utvecklingssätt. Så vexlande detta är, så skiftar ock förhållandet mellan polymorfismens olika leder. Men likasom teorien för polymorfism visat sig kunna tillämpas ioda in på Bryozoernas minsta organer, så synes ock vid deras Qtveckling och förökning, trots alla dessas olikheter hos skiljda arter, en genomgående öfverensstämmelse uti fettkroppar nes be- tydelse och användning. Vi skola se det uti följande exempel. Koloniens förökning genom knoppning utåt. Alltsedan Bryozoernas lif började uppmärksammas, har man nistat sig vid knoppningen utåt, såvidt den varit känd, såsom ett bevis pa den enkelhet, hvarmed Bryozokoloniens förökning kan försiggå. Det är också knoppning och klyfning, som här spela hufvudrolen, men i förening med hvarandra och på ett serdeles egendomligt sätt, vexlande allt efter de olika koloniformer, som skola uppstå, men ändå med en tydlig öfverensstämmelse i sina allmänna drag. Bland de Bryozoer, hvilka liksom en skorpa utbreda sig öfver fastare kroppar i hafvet, väljer jag för undersökningen här Flustra membranacea: (Tafl. I, figg. 1 — 10). Dess utvecklingsrand (fig. 1) visar, som bekant^ inifrån utåt, huru det ena djurhuset utvecklar sig efter det andra, så att ett ') HirtiU tmfl. I-VII. ') Upsalft Univ. Årsskrift 1863. Ö/vert. af K, Vtt.-Åkad, FörhandL, 1865, N:o U r"- " ^ Digitizedby VjOOQI(^, '""'^-•^ 6 F. A. SMITT. litet afskaret stycke lemnar de mest olika utvecklingsstadier. Hela denna rand är också att betrakta såsom en koloniens knopp, en tamknopp^ som genom klyfning afsöndrar sig och utvecklas till serskilta djurhus. Den är en utbredd uppsvallning längs randen af hela kolonien och består af fettkroppar '), inneslutne inoui en hinna. Vi må väl redan här anse dess innehåll så^om fettkroppar, då vi ej finna någon skillnad mellan dem och de små lösa, starkt Ijosbrytande korn och blåsor, som simma i de färdiga djurhusens kroppskavitet, och hvilka, som vi längre fram skola se, äfven kunna tjena till att reproducera samma organer, som nybildas i de knoppar, vi här hafva för ögonen. Samknoppen utbreder sig mer och mer. Dess klyfning vi- sar sig först såsom veck af dess hinna, emellan hvilkas båda blad bildas en till utseendet hornartad, genombruten mellanvägg. Så uppstå, genoro dessa vertikala, nästan parallela klyfnings- plan, de första anlagen till de blifvande djurhusraderna, ställda i radiär riktning ifrån koloniens centrum. Samknoppen har så- ledes nu blifvit delad uti bredvid hvarandra liggande, tillplattade rör. När den härefter följande utvecklingen till organer i de blifvande djurhusens inre genom en knoppning inåt tagit sin början vid rörens bas, sönderdela sig dessa hVar för sig genom tvärväggar, som uppstå på samma sätt som de förut nämnda längsväggame till de nu grundlagda djurhusen. I hvart och ett af dessa börjar knoppningen inåt såsom en uppsvallning vid djurhusets bas (fig. 3). Den är en samling af ljusa blåsor, innesluten inom en hinna, hvilken utbreder sig åt sidorna och der tyckes fortsättas uti djurhusets membran, den blifvande manteln (endocysten). ') Vi bibehålla här, enligt Henle (se nedan) benämningen fettkroppar Bhom mera allmängiltig for dessa bildningar i kroppsvätskan bos de lägre djuren; men påminna härrid, att de hos högre djur närmast motsvara lymfhroppame^ hvilkas namn af åtskilliga författare blifvit dem tilldelndt, och att de af Williams (se nedan), som noggrannast afhandlat dem, blifvit kallade »»/oaUng cells». Digitized by Google OM HATS-BRTOZOEBNAS UTYIOKLINO OCH FITTKROPPAB. 7 Honi deDD» inre knopps vidare utbildning fOrsiggår, är re-** dan förut bekant, hvarföre jag här blott h&nirisar till de med- följande figurerna. De äro ämnade att påminna, huru knoppen aier och mer afgränsar sig till en oval figur, hvilken på den ena sidan far de uppsvällda ränderna (fig. 4), omkring en i^ång fBr- djnpoing, sönderdelade genom inskärningar (fig. 6), hvilkas antal ökas alltmer under knoppens tillväxt. Membranen omkring knoppen växer ut öfver dess topp (figg. 5 och 6) och utbildas till tentakelslida (figg. 7—10). Vid knop- pens bas afsnör den sig ifrån djurhosets mantel och växer fast omkring basen af tentaklerna. De stora retractionsmusklema ut- vecklas under tiden, och i knoppens parenchym uppstå pharynx^ venirikdn och recUd-uividgningen såsom trenne serskilta ihålig- heter, hvilka först senare kommunicera med hvarandra. När detta är skedt, bildar sig operetdum på det sätt, att tvenne half- cirkelforroiga, koncentriska f5itjockningslinier uppstå i mantel och skal, hvilka senare öppna sig mellan linierna, när parietal- och parieto-^vaginal-musklema, likasom de stora retractionsmusklema utvecklat sig ur fettkroppsroassan. Sådan är den allmänna gången af knoppningen utåt. Den må blott vara ett exempel, huru knoppning och kl jf ning förena sig med hvarandra vid Bryozokoloniens förökning. Detsamma se vi ock på de kalkartade kolonierna af LepraUa pallasiana (Tafl. 1, figg. 11 och 12; tafl. 2, fig. 1). Utvecklingsranden är dock här ej så långt utbredd, som hos den föregående arten; den närmast yttersta tvärranden af djur- hus (figg. 11,1 och 12,i) är redan nästan i%rdigbildad, och knop- pame (figg. 11,2 och 12,2) bilda blott en enkel tvärrad. De bestå äfven här af en lös fettkroppsmassa, höljd af en hinna. Skalet (eetocygteti) afsätter sig och utvecklas från djurhusets bas allt längre och längre upp mot dess topp (Tafl. 2, fig. 1). Det är i fullbildadt tillstånd hos denna art utmärkt af fördjup- ningar, hvilka i sin botten visa en por, som endast täckes af manteln, der det omgifvande vattnet således har fritt tillträde Digitized by Google 8 P. A. SMITT. till denna. Dessa fördjapningar uppstå genom föreningen och förtjockningen af ribbor, som smälta tillsammans omkring po- reroa. Afven djm'husets mynning är till sin början af samma beskaffenhet som dessa porer. Endast manteln täcker densamma, och dess ränder svälla upp och förkalkas i jemna steg med rib- borna omkring porerna. Slutligen öfverdrager den sig med ett till utseendet hornartadt lager, hvilket isynnerhet utbildas i den dubbla kontur, som utvecklas till rand för operculum, Straxt under djurhusmynningens bas är dock en utbredd plan, der skalet, utan porer, blott är mera förkalkad t, sådan den här aftecknade formen vanligen visar sig. Denna plan kan dock ofta höja sig till en spets, och stundom träffar man här ett avicularium utbildadt. fr Afven hos de hornartade, uppresta Ghilostomernas stammar sker förökningen genom knoppning utåt på samma sätt. Så t. ex. hos en af Cellulariadernas familj, den vanliga Scrupocellaria scruposa (Tafl. 1, figg. 13 och 14). Vanligen antager man att en Bryozostam, sådan som denna, består af två rader af djurhus (bideriales); och då hvarje sådan rad vid knoppningen utvecklas mera oberoende af den andra, än hvad vi förut hafva sett vid denna process, skulle här således knappast någon klyfning af en samknopp vara att vänta. Det lösa sammanhanget mellan de båda raderna visar sig ock der- uti, att sedan man med ättiksyra borttagit de hårdare delarne, är det lätt att afskilja hela den ena raden från den andra, hvil- ket icke häntyder på någon gemensam knoppning. Men vid yttre sidan af hvarje djurhus sitter ett vibracularium (figg. 13 och 14: 1, 4 och 8) nd dess bas och ett avictdarium (figg. 13 och 14, 3) vid dess topp, och dessa uppstå genom en knoppning och klyfning, fullt öfverensstämmande med djurhusens hos de före- gående arterna. Och om vi hafva för ögonen en i knoppning stadd spets utaf stammen, när denna vill dela sig itu till tvenne nya grenar, kommer öfverensstämmelsen ännu mera i dagen. Här (tafl. 1, fig. 13) synes vid toppen af den andra, radens djurhus (2) ej mindre än fyra knoppar. Den andra raden har Digitized by Google OM HAFS-BRT0Z0BRNA8 UTVECKLING OCH FETTKSOPPAR. 9 i sia spets ett nästan fUrdigt djarhns och ett Nibracalariom, för hvilket endast sprötet felas. För att finna dessa knoppars be- tydelse behöfves det blott alt jemföra, hvad vi sett, med en annan stamtopp (fig. 14), som hunnit ännu ett steg i sin förökning. Den yttersta knoppen (3) motsvaras der af ett fardigbildadt aviciilariitm. Straxt öfver detta sitter ett blifvande vibracularium (4). Der bredvid utvecklar sig ett djurhus (5), det första uti den yttre raden af den blifvande grenen. Sedan följer inåt (6) axelhuset mellan de båda grenarne. Den andra radens ännu ej fSrdiga djnrhus (7) och vibracularium (8) hafva i fullbildadt till- stånd sin plats under den andra nya grenens första djurhus. Hittills hafva vi endast betraktat Chilostomers förökning af sin koloni. Men äfven Cyclostomernaa kolonier och stammar visa samma knoppning och klyfning. Denna tillväxt är här desto nödvändigare att riktigt uppfatta, som man i allmänhet vid for- mernas urskiljande i denna senare ordning mera f&stat sig vid koloniens af tillväxten beroende utseende, än man hemtat karak- terer från de enskilta djurhusen. Ett rätt egendomligt och i detta hänseende upplysande förhallande framvisar Crisia ebumea (Tafl. 1, figg. 15—18). Den enkla knoppning af det ena djurhuset ur det andra, bvilken blifvit antagen af alla de författare, som behandlat detta slägte, Yisar sig vid närmare granskning fordra en annan f5rkla- nng, som ställer densamma i jemnbredd med det ofvan beskiifna sättet för en Bryozostams tillväxt. Toppen af hvarje gren, stadd i tillväxt, slutar med ett upp- och nedvändt, något tillplattadt koniskt rör. Dettas mynning har eo större diameter än djurhusens bredd, och vid första ögonkastet konde man här lätt vara frestad att tro, att det vore en början till de stora omceller^ som tillhöra denna Crma. Det är dock en samknopp, som vanligt fylld af en fettkroppsartad massa sim- niande i dess vätska, omgifven af en mantel, som redan afsöndrat ett skal, hvilket likväl är mera böjligt och har sina porer större, ^ hvad de färdiga djurhuseu visa. Snart märker man (fig. 15, a) Digitized by Google 10 F. A. SMITT. i dess inre en skiljevägg växa opp inåt från en af den tillplattade könens sidor och i en riktning, som är parallel med den andra sidan, likt parabelns ställning såsom konisk section. När denna skiljevägg hunnit en viss höjd, klyfver den sig (fig. 15, b) och sänder så nt ett plan, hvars riktning är parallel med den sida, från hvilken första skiljeväggen gick upp. Så fortsattes det, och f5r hvarje klyfning kniper saroknoppen under sin fortsatta tillväxt ihop sig längs den nya skiljeväggens rand, och så bildas det ena röret efter det andra och utvecklas till fullständigt djurhas. Afven ovicellerna ha en uppkomst liknande denna. Enda skill- naden är den, att samknoppen vid deras bildande (fig. 17) sväl- ler upp framtill och växer till ovicellernas form, under det klyf- ningen i dess bakre del fortsattes till djurhusbildning. En afvikelse i denna, annars sig jemnlika, förökning af Bryozostammen förekommer, när stammen vill bilda en led (fig. 18). För det första växer då samknoppen längre, innan den första skiljeväggen visar sig. Detta är dock en olikhet, som likaledes förekommer på Bryozostammens äldsta, nedersta delar, jemförda med de yngre grenarne. Men en annan egenhet vid ledernas bildning är den, att der samknoppen vuxit fri frän de närgränsande djurhnson uppstår en ring, i hvilken det yttre skalet saknar porer och der kalkafsöndringen ersattes af ett horn- artadt lager, som i den blifvande leden täcker manteln. Dessa allmänna drag af stammens HSrökning hos Crisia låta således hänföra sig under de samma lagar, hvilka syntes vara gällande för de förut omnämnda Bryozoer, hvilka tillhöra Chilo- atomemaa ordning. Ätt detsamma äfven gäller för de Cyelosto- mer, som bygga en utbredd koloni, kunna vi se på en Diastopora obelia (Tafl, 4, figg. 15 och 16). Utvecklingsranden liknar här närmare den hos en Flustra; men dess klyfning försiggår på samma sätt som hos Crisia. Den lagen tyckes också gälla för alla de utbredda Cf/clostom-koloni- erna, att nya knoppar bildas under och emellan de näst fore- gående på det sätt, att skiljeväggen mellan dessa senare, när den Digitized by Google OJf HAFS-BRTOZOBttNAS UTVECKLING OCH FETTKROPPAB. 11 ruxii en tid, under sin forisatta vertikala tillväxt klyfver sig i sin nedre sida, h varigenom tvenne hvarandra snedt skärande plao uppstå, som med koloniens basalskifva (lame germinale: d*Orbignv) bilda en »petsig solid vinkel. Dessa nya plan för- längas, till dess de möta hvart sitt af de motliggande planer, bvilka på samma sätt bildats på andra sidan om hvartdera af de ofvan liggande djurhasen. De senare blifva på detta sätt skjutna uppåt, och när planen omkring dem vuxit samman, få de sin cylindriska form och utbildas till mer eller mindre fritt upp- skjutande rör, under det att samma process med de nya knop- parne fortgår. Olikheten mellan de utbredda koloniernas förök- ning hos en Flustra och hos en Diaaiopora är således den, att då klyfningsplanen uti samknoppen hos den förra endast äro ver- tikala, äro de hos den senare såväl vertikala som sneda. Sammanställa vi detta med skillnaden mellan de uppresta Scrupoeellaria^ och Cmta-stammarnes förökning, kunna vi så- ledes urskilja tvenne slag utaf den egentliga tillväxten hos Bry- zoema, det ena med en enkel, det andra med en upprepad klyf- ning. Det senare tillväxtsättet har visat sig tillhöra alla de Cyelo$tomer, hvilka jag hittills varit i tillfälle att undersöka, un- der det att det förra jemte den enkla knoppningen utan klyfning tillkommer Chilostomema och Ctenostomema'), Hittills hafva vi betraktat Bryozokolonier och stammar, der djorhusen sitta i tvenne eller flera rader vid hvarandra och der således en samknopp med klyfning på längden kunnat fSrekommma. Ett exempel på en något olika knoppning företer den oftast med en enkel rad af djurhus försedda ^tea truncata (Tafl. 2, figg. 5—14; tafl. 3, figg. 1-8). Sådan Landsborough först beskref denna art, endast i dess krypande tillstånd, består den nemligen af en enkel serie *) Om rottrådarnes uppkomst hos Crisia och om djurhusbildn ingår hos detta slägte, hviUu snarast aro att anse såsom abnonna, men som egn inleresse såsom uppkomna genom enkel knoppning, sknll utförligare bllfva afhandladt i en snart följande Krituk förltckning öfvtr Skandinametu IJafsbryozotr. Digiti zed by Google 12 F. A. 8KITT. utaf rörformiga, knäböjda djurhos, det ena med sin spetsiga och krypande bas vidfogadt det andra uti knäböjningens spets, der dettas öfre del reser sig vinkelrätt upp. Men likasom slägtet jEtea genom sin borstkrans på tentakelslidan liknar Ctenostomer- nas ordning, så gör åtminstone denna arten det ock uti sitt växt- sätt, hvilket man kan jemföra t. ex. med det hos en BowerhanUa, £n del af densamma är nemligen krypande (tafl. 3, fig. 1), uoder det en annan del ifrån denna skjuter upp fri. Der denna stam- mens uppresning skall ske (tafl. 2, fig. 14), höjer sig den uppåt- skjutande delen af det djurhus, hvarifrån resningen utgår, så långt, att, under det annars digestionskanalen, när djuret är in- draget, blott till hälften får rum uti denna del (tafl. 2, fig. 12), nu deremot denna kanal hel och hållen rymmes uti densamma. På midten af den sålunda förlängda djurhusdelens baksida visar sig en uppsvallning, från hvilken en rörformig knopp växer at. Uppsvallningen afskiljer sig från moderdjurets kroppskavitet ge- nom en skiljevägg, och den rörformiga knoppen utvidgar sig små- ningom klubblikt under sin tillväxt (tafl. 2, fig. 5). Knoppen består nu som vanligt af en fettkroppsartad massa utaf kulor och blåsor, simmande uti dess vätska. Dess mantel afsätter alltjemnt ett skal, genombrutet af porer. Ifrån att ega en klubblik form förändras nu knoppen genom en delning af dess tillväxtriktning i toppen. Uti ändan af densamma märkes nem- ligen en intryckning, och på hvar sin sida om denna växer knop- pen olika ut (tafl. 2, figg. 6 & 7). At det ena hållet böjer sig den större delen af toppen i en vinkel mot rörets riktning och utbildas till det blifvande djurhusets topp, under det att på an- dra sidan om inskärningen den mindre delen fortsattes nästan i rörets riktning och snart sänder ut en ny knopp, som afsöndrar sig från den förra genom en skiljevägg (tafl. 2, fig. 11). Medan knoppen till det yttre undergår denna förändring, differentiera sig de inre organerna utur fettkroppsmassan. Denna har hopat sig allt tätare emot toppen, och vid den vinkel, der djurhuset böjer sig utåt, synes snart uti densamma en ljusare kropp af en aflång, rundad form (tafl. 2, fig. 8), hvilken allt Digitized by Google OH HAF8BRY0Z0ERNAS UTYECKLING OCH PETTKROPPAR. 13 skarpare begränsar sig från den öfriga fettkroppsmassan. Sam- mansättningen af denna nya kropp, homogen som den är, såvidt jag konnat urskilja, synes häntyda på en sammansmältning af en del ataf fettkroppsmassan på detta ställe. Den första förändring, som iakttagits på densamma, är en intryckning på dess midt, kring hvilken kanterna svälla upp. Dessa kanter äro första anlaget till tentakelkransen, och tentaklerna bildas under kan- temas uppsvallning genom inskärningar på tvären, som afdela kanterna till en aflång ring af trubbiga upphöjningar. Antalet af tentakelanlag förökas genom inskjutande af nya upphöjningar mellan de första. Så hafva de under olika utvecklingsstadier kunnat räknas till 6, 10 och 12, hvilket senare antal af tentakler tillhör de fuUvaxa djuren (tafl. 3, fig. 4). Vid samma tid, då tenUklema först framträda, börjar ventrikeln (tafl. 2, fig. 11, v) bildas såsom en ihålighet i den lägre delen af den ljusa kroppen. Denne har hittills legat fri uti fettkroppsmassan utan något tydligt sammanhang med knoppens mantel ; men när nu tentaklerna börja forlänga sig, synes ofvanom dem ett klart rum, hvilket från fett- kroppsmassan afskiljes af en hinna, som nedåt växer fast vid ten- taklemas bas och uppåt sträcker sig i en spets mot öfre delen af knoppen, följande denne i dess tillväxt. Det är den blifvande ten- takelslidan (tafl. 2, figg. 9, 10 och 13). Åt motsatt håll mot denna differentierar sig på samma sätt ur fettkroppsmassan den sträng, som synes förena digestionskanalen med djurhusets bas och fått namn af funiciäua (tafl. 2, figg. 9 och 13 och tafl. 3, fig. 4, f). Likasom ventrikeln uppstod såsom en ihålighet, så uppståi* också pharynx (tafl. 2, fig. 11, p) mellan denna och tentakel- kransen. På sidan om dessa visar sig en uppsvallning, som lika- ledes urholkas och slutligen från den öfriga delen af anlaget till oäringskanalen afsöndrar sig till en ihålig kropp af oval form (tafl. 2, fig. 11, r), hvars ena ända fortsattes i ventrikelns paren- chjm, under det den andra ligger upp vid tentaklernas bas. Så uppstår rectalatvidgningen. De trenne nu nämnda kaviteterna n^renas på det sätt, att ventrikeln uppåt förlänger sig i två gre- ^ ^ hvilka den ene möter en motsvarande förlängning från Digitized by Google 14 P. A. SMITT. pfaarynx, den andre en annan sådan från rectalutvidgningen (tafl. 2, figg. 11 och 13). Alla digestionskanalens delar, bvilkas anläggning vi na sett, förlänga sig, och nnder tiden bilda sig musklerna otar den lösa fettkroppsmassan. De stora retractionsmusklerna (tafl. 3, fig« 4, R) hafva som vanligt sitt ena fäste straxt nnder den rand om- kring pharynx, der tentakelslidan vuxit fast; sitt andra fäste hafva de ett stycke in uti den smalare, rörformiga basaldelen af djurhuset. Parieto-vaginalmusklerna bilda sig, först när djurhuset är nästan färdigt. De uppträda då i toppen af detta (tafl. 3, fig. 6, pv) så^om två par af knippen med sitt ena fäste i närbeten af hvarandra på insidan af manteln, hvarifrån de uti en trubbig vinkel divergera inåt, så att det öfre paret sträcker sig inåt och utåt, för att fästa sig i närheten af den borstapparat, som nyss börjat bilda sig, under det att det nedre paret söker sitt andra fäste inåt och nedåt på tentakelslidan. Slutligen differentiera sig parietal-musklerna (tafl. 3, fig. 5 och 6, pm). Dessförinnan har dock tentakelslidans borstapparat uppstått Under det fettkroppsmasan, använd så som det föregående visat, allt mer och mer aftagit i mängd, har större delen af återstoden hopat sig mot djurhusets topp. Tentakelslidan skjuter hit upp, och medan djurhuset mer och mer färdigbildas till sitt utseende af en formerad men i spetsen tvärt afskuren penna, får tentakel- slidan på sin insida en krans utaf spetsiga tänder (tafl. 3, figg. 4 — 8, bk), som är färdig när operctdum bildats i den tvärskurna djurhnstoppen (tafl. 3, fig. 3). Digestionskanalens vägg har nu differentierat sig till sina kända lager. De ihåliga tentaklerna ha fått sitt parenchym deladt uti tvenne lager, af hvilka det epithel- artade yttre bär cilierna. Afven i ventrikelns inre böljar cilie- spelet, och när nu alla djurets delar äro fuUbildade, anmärka vi blott den starkt ljusbrytande m^ontaZ-bildning, som ligger qvar uti rectalutvidgningen. Knoppens vidare utveckling tillhoror nu, såsom nämndt, Bryozostammens förökning. Denna sker genom den mindre top- peS) som uppstod vid samkaoppens tudelning i sin öfre ända (tafl. Digitized by Google OM HAFS-BRT0Z0XBNA8 UrVBCRLTKO OCH FBTTKROPPAR. 15 2, fig. 6 etc), hvarifrån dea na beskrifna utvecklingen upprepas. Men dessutom framträder^ isynnerhet på stammens uppresta del, den ena knoppningen ur en uppsvallning bredvid den andra, livar* igenom en kransställning uppstår, bvilken gifver arten ett utse- ende, som påminner om A. Boecks ') beskrifning på ^teapriå dongata oeh troligen också gifvit GOPPIN anledning att beskrifva sin Sdpinffia HassaliV) såsom serskilt slägte och art. Öfverallt vid knoppningen utåt, der en samknopp fSrökar sig genom klyfning, och der manteln bildar knoppens första hölje, är det klart, att en stor del af den senares lif och utveckling &r bunden vid dess membran eller mantel. Dennas structur är derfdre af vigt att lära känna, heldst den visat sig vara den* samma hos alla de Hafs-Bryozoer, som i detta hänseende kunnat Qodersökas. Tydligast har den synts hos Bowerbankia ifmbri" wUjkj Crisia ebumea, Tubulipora serpens, Leprcdia pallariana och Membranipora pilom (tafl. 2, figg. 2—4), till hrilken senare vi här kunna vända oss. Den form af nämnde art, som tjenat för denna undersökning, i sitt utbildade och typiska tillstånd känd under namnet Electra verHciUata med tanden midt på djurhusmynningarnes nedre rand ovanligt förlängd, sitter utbredd öfver grenarne af en FurceUaria^ men har vuxit ut öfver deras toppar, så att den bildar en fri stam liksom en Ftuatra, men hvars djurhus med sin bibehållna qnincunxställning stå rundt omkring stammens axel. Det är ett yngre stadium af en sådan topp, som ligger framför oss. De öfre djurhusmynningarne sakna alla tänder, blott en antydan till den nedre mynningsrandens mellersta tand har börjat träda fram. Det tunna och genomskinliga kalkskalets porer äro stora och lemna den klara manteln fri och lätt att undersöka. I spetsen af stammen sitta knoppar, som ännu ej fått något skal. Dessas mantel lemnar lättast en jförklaring på den byggnad, vi söka känna. *) ForiL i Vid. SeUk. i Chriatiania. Aar 1861. *) Ann. a. Mag. of Nat. Hut, »er. 2, vol. 2, p. 273, pl. X, f. a Digitized by Google 16 P. A. SMITT. Vid 50—100 gångers förstoring synes denna mantel vara prickad, och prickarne sitta desto tätare, ju yngre knoppen är. En starkare förstoring, omkring 700 gånger, visar oss ett nät af ytterst fina, anastomoserande kanaler, vid hvilkas föroningspank- ter en utvidgning befinner sig. Kanalernas tjocklek varierar om- kring 0,001 m.m., och utvidgningarne kunna på midten uppmätas till ungefar 4 ggr. detta mått Det är dessa utvidgningar, som förorsaka den ofvaunämnda prickningen på manteln, och i sin midt vba de sjelfva en prick, som vid närmare betraktande synes vara en tutformig förlängning af deras lumen utåt. Detta nät af kanaler i manteln tillhör äfven de färdiga cyurhusen. I Bryozokoloniens äldre delar återfinnes det, sedan djurhusets skal blifvit upplösta af ättiksyra, och här är det isyn- nerhet uti skalets porer, der nätet är tätast och tydligast. Med ett sådant förekomstsätt — tätast i knoppen, der mantelns till- växt fortgår, och uti djurets fullvuxna tillstånd, der densamma har direkt beröring med det omgifvande vattnet — synes detta näts fysiologiska betydelse antagligast böra hänföras till respira- tionen, en af mantelns vigtigaste functioner och isynnerhet märk- bar för de djurhus, der näringskanalen med dess tentakler gått förlorade. En sådan förklaring ligger åtminstone närmast till hands, så länge man ej kunnat upptäcka, om också ej heller med bestämdhet förneka någon cirkulation uti nätet. Bryozokoloniens förökning försiggår således genom en sani- knopp, hvars enkla sammansättning återfinnes vid början af hvarje knoppning utåt Den inre utvecklingen inom djurhuset ha vi hittintills blott följt, såvida den tillhört näringskanalens bil- dande med dess bihang. En fortsättning af denna utveckling visar oss fettkroppsmassan på ett likartadt sätt deltaga äfven uti AggbiUlning genom knoppning inåt. Sådant är nemligen förhållandet vid äggbildningen hos Lepralia Peachii (tafl. 3, figg. 9—11). I det första stadium, hvari ägget här synes, ligger det uti djurhuset inbäddadt i en lös fettkroppsmassa, samlad längs sidan Digitized by Google OM HAF8-BRYOZOKRNA8 UTTBOKLWO OCH FSTTKROPPAR. 17 af kroppskaviteteo. Fettkroppsmaasan är hfir en samling af korn och runda, Ijosa blåser, af hvilka sonlif^ i sitt inre visa ett starkt Ijusbrytande kem af samma ntseeode, som de, hvilka ligga fria ati massan. Agget har redan i detta stadium fatt sin hinna och sio röda. Tid genomfallaade ljus mdrka Arg, som hindrar onder- sOkningen af dess inre beskaffenhet ÄUt efter som ågff9i till-* ▼åxer, förminskas fettkroppsmassan omkring det, till dess det lig- ger fritt Qti kroppskaviteten, hvarifrån det öfTerflyttas till ovi- cellen f5r att der fallborda sin utveckling. Någon annan förändring än dess tillväxt uti volam har hit* tills icke kunnat upptäckas. Ur sönderrifna och sammanpres- sade ägg utkommer endast en kornig massa. I ovicellen försiggår aggets klyfning, och embryot tar der sina cilier. Det har då en storlek, som varierar omkring 0,18 m.m. Dess cilier äro af tvenne slag: de mindre, mera tätt sittande och mera rörliga äro ungeför 0,033 m.m. långa; de längre, som, medan embryot ännu ligger inom äggskalet igenkännas på sina vågiga och mera långsamma rörelser, sitta glesare och äro ungefär dubbelt så långa. I sitt cilierade stadium lemnar embryot ovicellen; men redan dessförinnan tyckes början till en tentakelkrans framträda. Bland den mängd af embryouer, som blifvit utplockade ur oviceller för att undersökas till sin byggnad, befann sig nemligen ett embryo, som vid nttagningeu ur ovicellen blifvit skadadt och i tvenne stycken sönderrifvet Härigenom framträdde emellertid desto tyd- ligare en 0,1 m.m. bred ring af tolf upphöjda runda knölar, hvilka fullkomligt buro utseendet af den början till tentakel- kransen, som förekommer inom djurhuset vid dess knoppning, och svårligen kunna på något annat sätt förklaras (tafl. 3, fig. 1 1). Uti den del af embryot, på hvilken denna början till ten- takelkrans observerades, fanns uti embryots inre ett mörkare parti, som återfinnes uti de embryoner, hvilka här nedan komma att omtalas. Samma äggbildningssätt har observerats uti djurhusen till ö/ptrt. af K. VH,'Akaä. f^frh. Arg, 22. fi:o t 2 Digiti zed by Google 18 F. A. SMITT. Leprmlia palkuiana (Tafl. 3, ftgg. ia~l7). Denna art saknar dock oyiceller, hvarföre också embryonenui stanna qvar ati kroppskavketeD, der de lifligt snurra omkring, till dess de ftro f&rdiga aU i fria hafvet söka sig ett fJUte. Sådant &gget först visat sig, f&stadt vid sddten af kropps- kavitetens ena sida, hade det redan hunnit en storlek, som föga understeg den i dess färdiga tillstånd. Dess färg var ock den- samma röda, vid genomfallande ljus mörka och genomskinliga. Ett tunnt skal öfverdrog det och tycktes vara f&stadt vid modete djurets mantel. När ägget afskiljdes ifrån denna och uttogs ur djurhuset, bibehöll dock skalet sina kanter jemna. Det ägginne- håll, som då spriddes ut, bestod af runda blåser, inneslutaude ljusa, gula korn. Ett annat ägg, 0,18 m.m. i diameter, låg löst uti kroppskaviteten och undergick der klyfningsprocessen. Såsom ett tredje stadium, närmast detta uti utveckling, syntes ett cilieradt embryo, ännu inneslutet inom äggskalet. När embryot frigjort sig ifrån detta och simmar fritt, förändra dess contractioner oupphörligt dess form (tafl. 3, figg. 15 och 16), till dess det blifver mera kon- stant tillplattadt spheriskt, i hvilken form det synes lemna djurhuset Utom de smärre cilier, som bekläda hela embryots yta, eger det nu eu tvärrand af större cilier randtom sig, och i denna sticker fram ett knippe af sex i spetsen knäböjda borst (tafl. 3, fig. 17, a), dem embryot omvexlande drager ett stycke in och skjuter åter ut. Under sina rörelser tycktes embryot begagna dessa borst liksom trefvare, och stundom snurrade det omkring, fästadt med borsten vid något föremål på objectglaset Slutligen syntes på dess undre sida en hästskoformig upphöjning, som vid jemförelse med de teckningar, Gosse lemnat öfver utvecklingen af Lepralia coccineaf '), troligast är att tyda såsom ett embryots vidhäftningsmedel vid dess utveckling, sedan det lemnat moder- djurets kroppskavitet. Inom denna upphöjning syntes ett oredigt, mörkare parti, som inneslöt en skarpt begränsad, ljusare area, måhända början till tentakelkrausen, men hvars sammanhang med differentieringen af digestionskanalen dock endast en fullständigare *) Devotuhire Coatt: pag. 218; pl. Xm. Digitized by VjOOQIC OM HAF8-BRTOZOBRNA9 PVTXOKtlNO OCH FSTTKROPPAR. 19 kloDedom om embryots fortoalta stveckliDg skall kaona med a^ kerkeft afg&^a. Kdolöft tyckes deona fortplantning vara, di aldrig sperma- toioider här kimnat upptäckaa, ej ens vid den tid, då befrukt- mogen eljest borde förajgga, nemligen före ftggets kJyfning. Också fir den såsom en knoppniug inåt fallt jemförlig med knoppnin- gen Qtåi. Likasom denna visar sina olikheter vid djurhusets inre i^veekluig, så träiar man äggbildningar, dem man hittills har alt anae såaodB L5fll5sa, men hvilka dock afvika från de na be- siurifaa. Såsom ett exempel h&rpå må anföras den utveckling af Igg iaom ovteellema till Bugula och Bicellaria^ hvilkeo Hincks ') beskrifvk, och der ägget först uppträder såsom en obetydlig massa sf ett komigt ämne mellan manteln (endoctfsten) och skalet uti • ovioellen* Ett likaledes af vikande äggbildoingssätt, der man ej heller famait spermatosoider och hvilkat således åtminstone tills- vidare måste ställas i jemnbredd med det föregående, träffas inom Cyclostomemas ordning hos Crisia eburnea (Tafl. 4, figg. 1—8). Efter samma lagar som djorhosen, uppstå, såsom ofvan visats, ovieellerna här. Likasom de förra, så innehålla äfven de senare inom sin mantel en fettkroppsmassa såsom material för sia inre utveckling. I början är denna massa gles, bestående af små ljust gulaktiga, genomskinliga korn, som simma i en slemmig vätska, motsvarande näringsvätskan i det fullbildade djurets kroppskavitet. Vid denna tid hafva också ovieellerna en krithvit färg. Men kornen tilltaga i mängd, ovieellerna gulna alltmer, och differen- tieringen af äggen tager sin början. Huru denna tillgår, är na- turligtvis svårt att följa steg för steg, dold som den är inom ovicellens kalkskal. Men vid skalets söndertagning hafva dock åtskilliga förändringar i fettkroppsmassan trådt fram, hvilka hän- tyda på sättet för äggens bildande. Så ha först endast lösa korn och blåsor med en storlek af 0,002—0,004 mun. kunnat upptäckas. Men mer och mer ^) Qurt Joarn. of Micr. Se. 1861, pNf. 278. Digitized by VjOC -y 20 F. A. SMITT. tyckas de samla sig till hvarandra uti hopar, som omgifvas med en hinna. Och dessa förökas till sin storlek: det fir den enda fttrftndring, som knnnat uppspåras. Ännu när ägget har en storlek af 0,055 m.m., ser man i dess inre och vid dess söndertagning endast smabl&sor och korn. Men nu differentierar sig först en hud af tydliga, epithelartadt lagrade celler med starkt Ijnsbry* tände kärnor. Vid en storlek af 0,068 m.m. i diameter ha äggen redan förvandlats till cilierade embryoner. Deras form blifver na tillplattad, isynnerhet från den ena polen. Härigenom uppstår eo rand, som böjer sig inåt mot den mest tillplattade sidan af em- bryot Serdeles tydliga äro hudens celler i denna rand. MörkJ^ ringformiga partier synas i det inre, och vid en storlek af 0,07 — * 0,08 m.m. i diameter har embryot på den mest tillplattade deleo fatt en rundad uppsvallning uti huden, som till sin sammansätt- ning liknar den ofvannämnda randen. I sin midt har denna upp- svallning en djup {utryckning, och i enlighet med ofvanstående observationer på LeprcUia Peachii och paUasiana har man att tyda densamma antingen såsom ett embryots vidhäftningsmedel eller såsom början till tentakelkrans. Embryots inre visar ännu vid hndens sönderslitning endast korn och blåser'). Bredvid denna utveckling af ägg och embryoner ur en fett- kroppsartad massa inom ovicellen hos Crisiema skulle jag vilja ställa en äggbildning hos Tubulipora serpena (Tafl. 4, figg. 9—14), hvilken synes tillgå på ett liknande sätt, ehuru vi kanske här hafva mera skäl att tro oss se en könsfortplantning. Det enda sätt, hvarpå man med hopp om säkerhet att ej af fremmande föremål förvillas kan i detta hänseende undersöka en TubuUpora, är naturligtvis att medelst ättiksyra upplösa de kalk- skaliga kolonierna. I medlet af April påträffade jag också på detta sätt en mängd af embryoner. Då de emellertid såsom sådana redan voro färdigbildade, återstod att finna deras uppkomst. *) Jfr. äfiren Sabs: OeologUhe og Zoologitåt lagUageUer, emsHUede paa em ReUe i em Deel af Trondhjemt Stift i Sommeren 1862, Nyt Magazin for Natur- videntkaberne; 12te BincU, d:dje Hefte, pagg. 284—285. Digitized by Google OK HAF»-BBT020B1KA8 VTfMCXLllXQ OCH FKTTKBOPPAR. 21 7Vnål^fH>r0 serpenå eger pa en del Qtaf framsidan af sin koldni en ntbredd oppsv&llniog, som der täcker basen af de i trirrader oeh at tvenne sidor stUlda djorhnsen. Denna upp- sråMDifig iterfioaes hos de flesta öfriga Cydostomer, fSr bvilka icke serskilta omeeUer äro bekanta '). Dess uppkomstsätt är det^ samma som ovicellens; det är en fortsättning af den knoppning och klyfning, hvarigenom äfren djurhoseu appstå. I de yngsta delame af kolonien saknas den. Dess skal, med sina stora och mera tätt stående porer, öfrerensstämmer med ovicellens. Allt bäntyder derpå, att yi kanna se motsvarighet i dessa bada bild- Bingsr. Dock är det ej med säkerhet jag kan p&stå, att de ofvannännda embryoo^na åtkommit or denna uppsvallning. Då nemfigen hela kolonien blifvit behandlad med ättiksyra, får man qvar en i mikroskopet ogenomskinlig massa, i hvilken kontnrerna till djnrhaseo odi uppsvallningen knappad kunna urskmas: 4]wmea: den ena polen är rand och hög, den andra tillplattad. Men skillnaden mellan de båda polerna har här utpreglat sig ttJera, hvarigenom de närmast likna de ^haUformxgcT embryoner ^1 Ahyonidium ffelatmotntm, h vilka Farre ') beskrifvit Ran- den, som begränsar den tillplattade delen, är skarpt markerad; ciliema äro likformiga. Embryonernas storlek vexlade vid denna tW omkring 0,12 m.m. i tvärdiameter, och längden på deras cilier var ungeför 0,01 m.m. Deras förg, efter behandlingen med ättiksyra, är Ijns-grå. Den histologiska byggnaden öfverensstäm- ^^^ med den, som ofvan blifvit omnämnd för embryonerna till Crisia ebumea: i haden äro tydliga celler att urskilja; sliter man ') Oiiia, Homm^ ooh FUisparaa, bland de nordislia Cyclostomenia, eg» tjdliga ^ PkikM<^oal 'nrMuaeUeiu 1837. Digiti zed by Google 22 1^. A. 8MITT. huden sönder, framkomnMi blåsor och korn. Afren dewa eui- bryoner erhåHa änder den tid, då de ftnon iefva inom moder- kolonien, på sin tillplattade sida en ringfonnig oppsrrållning i am hud med starkt markerade, InåtMjda kanter (tafl. 4, fig. 14)« Likasom vid embryonerna till Ori$ia ebumea ofvan biifVit aa- mSrkt, är den helt säkert att tyda antingen såsom ett vidbifW ningsmedel eller såsom en bOtjan till tentakelkrans. Om vi emellertid änna äro i osäkerhet om dessa embryooera uppkomst, återfinnes deremot inom djnrhusen till Tubultpora serpetiå en utveckling af en fettkroppsmassa, som fullkomligt öfverensstämmer med den, vi sågo inom ovicellerna till Orima eburnea. Isynnerhet under vinter- och våmånaderna, om också icke såsom något för dessa årstider egendomligt, ser man neintV- gen djarkolonierna af den förstnämnda eljest krithvita arten till färgen stötande i blått. Om man låter kalkskalen af sådana exemplar upplösas i utspädd ättiksyra, får man djurhusens mant^ lar qvar såsom genomskinliga, aflånga och nedåt spetsiga sSckar, i hvilka de inre organerna lätt kunna urskiljas. Koloniens blåa färg visar sig bärröra af en kornig eller droppformig roasaa i toppen af hvarje djurhns. I dettas nedre del åter befinner sig en lös fettkroppsmassa, hvars utveckling vi kunna följa. Till färgen är den efter användning af ättiksyra blekt gulgrön, i början helt liten och blott bestående af korn eller droppar, ungefär af 0,003 m.ms. storlek, hvilka ha sitt läge straxt under '"cul^^aac'', när djuret har sin näringskanal indragen. Men samlingen ökar sig alltmer, småblåsor uppstå med starkt ljusbrytande kärna, och under tiden uppträda större blåsor af en homogen sammansätt- ning. Afven på dessa, som uppnått en storlek af ungefär 0,01 m.m., har dock ingen tydligt afsöndrad hinna kunnat upptäckas. Något längre utbildade, med en storlek af 0,012 m. m., finner man dem emellertid försedda med tydligare membran och ett innehåll, som består af ytterst små korn eller droppar, hvilka antingen ligga lösa eller äro inneslutne uti småblåsor. Ännu längre framskridna i sin utveckling hafva de forökat sig till sin storlek, och deras innehåll visar sig tätare» men af de nämnda Digitized by Google OM HAF8-BRTOS01BNA8 ITtTEOKLIKO OCH FBTTKROPPA'B. 23 beståndsdelarne. Surt oppf^Ua de i dsila iillstaod hela den Bscbfe dalc» af dtJorhoBet Hvad dsnaa fettkroppsmassa bar att betyda, kaa aalarligtYls endast genom direkta obserTationer af- 8§ras: den visar sig eiBellertid nu i ett sladiom, som finner un moUTarighet i den ofranstaende beskrifmngea på äggens bildande iBoai OTiodlema till Crma ebwmea. £t^ bland ftyosoemas egendomligaste reprodaktionssätt^ år derts GroddkapseWUdning, rid bvilken likaledes en fettkroppsmassa, om också på ett annat sitt appkommen, utgör grundlaget för de nya delarnes uppträ- dsnde'). L&age ba groddkapslarne varit kända under namnet af mårka kroppar. Såsom sådana ligga de uti de äldre djnrhusen hos Scrupocellaria 8crupo3a (Tafl. 5, fig. 1). Under det de yngre djurhusen i toppen af grenen hafva sina djur fördigbildade och lifliga, innehålla de äldre djnrhusen der nedanför en mörk massa (g), vid hvars sida ligger en knopp, som nyss ^tt de första anlagen till tentakler. Så mycket har man vetat om dem redan förut, isynnerhet genom Grants observatio- ner. Deras förekomst tyckes vara allmän för Haft-Bryozoema. Buffula fastigiata ') (Tafl. 6, fig. 2) kan visa dem på samma sätt i sina äldre c^urhus, hvilka dess- utom äro uppfyllda af Ijnsa fettblåsor i sin slemmiga närings- vätska. Knoppame ligga dock här mera aflägsna från grodd- kapskrne och deras förhållande till dem är här svårt att afgöra. ) Till den förteckning ofver litteraturen till detta ämne, som blifvit lemnad i '^Bidrag $Ul hänméomtn om hmfa-Bryotoemas utveckling', Ups. Univ. Årt- skrift 1868: pagg. 5 och 8, bör tilläggas: Grant : ObservaiionM on tk* strmcture ond nature of Fluttra, Edinb. New Philos. Joum. Vol. 3, 1827, pag. 116 (on H corioMa) Qcii pagt 341 (on FL foUaeeai* TuoMFSONi Zoologioal lUåearckes Md ninttraUoHå; Cork 1830, Ärt. V; pag. 95 (on Bowerbankia imbricaia). *)=*. /rf#«Ofa (PaLL.). Digiti zed by Google 24 F. A. SMITT. EucraUa chdaJta (Tafl. 5, fig. 3) har likaledes en groddkapsel (g) i hvart af de tvemie djtnfaos, som ligga framför oss. Från det äldre djorhoset, hvars lif synes vara aftynande, och hvars groddkapsel är omgifven af en samling fettkolor, skjoter ett yngre djarhos upp. I det senare är grodd- kapseln njurformig, i den ena ändan ljusare, i den andra mörk af täta svarta fläckar. De nya delarne (näringskanalen med tenU- kelkransen och musklerna) äro redan färdiga. En dubbel sträng (f), hvars ursprung är doldt bakom groddkapseln, förenar detta djur med det äldre. I den uppsvallning, hvarur detta djurhus en gång sköt upp såsom knopp (jfr. ofvan om ^tea truneata!)^ syns en ljus massa, i hvilken den nämnde strängen försvinner, och dit en annan sådan kommer från det äldre djurhuset. Hvad dessa strängar äro, skall förklaras här nedan genom fullständi- gare observationer på andra arter. För att visa groddkapslames förekomst äfven hos de kalk- skäliga Bryozokolonier, hos hvilka man ännu ej kännt några mörka kroppar, kunna vi lossa ifrån sitt fäste en Lepralia Peachii (Tafl. 5, fig. 4) och från koloniens nedre sida se in i dess djurhus. Det yngsta djurhuset (1) hyser en färdig och frisk individ. Närmast äldra än detta, är ett djurhus (2) fyldt af en fettkroppsmassa« i hvil- ken man märker en mörk kropp med orediga konturer, I nedre delen af detta djurhus synes hälften af ett 8gg, som lyser igenom ifrån koloniens öfre sida, der det ligger i ovicellen, som till- hörer det ännu äldre djurhuset. Åfven detta senare (3) är uppfyldt af en lös fettkroppsmassa. Men vid sidan af dessa två sista syns ett Qerde djurhus (4), som jemte fettkroppame innehåller en färdig groddkapsel. I den allmänna hopsmältnin- gen äro här ännu tentaklerna qvar, hvilka ligga såsom liflösa strängar i sin slida. Om vi till dessa exempel af groddkapslar lägga de arter af Hafs-Bryozoer, för hvilka de mörka kropparne förut varit obser- Digitized by Google OM HAra-BRTOeOSRKAS UTTEOKLIKG OCH FSTTKROPPAR. 25 nrade*), finna ti deooa biUhing vara gaoaka aUmät) sayftl f5r (Mottamer^ som CtemoååMMr. Horn karakteristiskt groddkapslaroes form, likasom deras ftrg, Bangen g&ng visar sig, vexla de dock i dessa hänseenden gandLa mycket. Deras uppkomst kan till en viss grad tjena så- som en förklaring på ett sådant förhållande. Redan deras mörka färg, som härleder sig från pigment- gyttringar, hvilka ligga straxt under deras hinna, påminner om rentrikelns utseende hos äldre djur'). Med åldern och riklig Dlring föröka sig nemligen, som bekant, pigmentkornen uti de s. k. lefrercellerna, och shitligen se vi dem der samlade i mull- birslika gyttringar på samma sätt som uti groddkapslarne. Att dessa senare också uppkomma genom en hopsmältning af närings- kanalen, kan visas genom Fbuira membramcea (Tafl. 5, fig. 5) bfars bild här blifrit tagen från den del af kolonien, i hvilken groddkapselbildningen försiggick. Bredvid ett djnrhus (1), hvars inre ännu är friskt, sitter ett unat (2), hvarest blott en oredig massa finnes qvar med kon- tvema efter ventrikeln och oesophagus. Det äldre djurhus (3), som bar siu plats nedom de båda nämnda gemensamt, har en groddkapeei med den för arten vanliga formen, och en knopp har redan fatt sin tentakelkrans och sin näringskanals kaviteter tyd- ligt. I dess rectalutvidgaing är meconium inneslutet. Tre djur- kos (4, 5 och 6) härbredvid visa näringskanalen i olika grad af kopsmältoing. Från det att oesophagus, ventrikeln och ctd-de-éoc ') Jfr. littentnrforteckniDgen uti "Bidrag till kännedomen om ffafs-Brjfozoemaå 9»9tetUmg' L cl *) DetU år redan attryckt af Thompson, I. c. pag. 95: "From the stomacb, ihe nteot appeara to deaeend considenbly ]ower, and from its aoqniring a splie- rkal thape, opake jellowich coloar, and its persisting after the death of the aaimaU in manj of these Zoopbites, is most probably an ovum or ovariom, ■ad qéU aBalogoQS in sitoation, with the same organ in the lately disoo- vered componnd Aiddim', Anm, Med tiomack fSrstår Thompson krafran bos Bowtrhankia, A att 9mm eUer ovarNwi ar Tentrikeln. Digitized by Google 20 r. A. saiiTT* åwia kwma nnkiljaa, lEteralår thitfigen blott den siata&modes ock en del af Tentrikelns konturer, och åfrea dessa Arändra sig. Undar en sidan process, som erbjuder fBga regelbttndeobel, kan groddkapselns form och storlek lätt variera* Dess form ') är dock i allraänhot hos den nu i fråga varande arten aiång, uppåt it ena sidan något utvidgad. Groddkapselns färg, som annars är densamma hos alla Hafs- Bryozoer, är beroende af dess sammansättning. Ytterst har den en genomskinlig hinna med blekt gulaktig anstrykning, i hvilken man ännu såsom ett minne från dess bildning kan igenkänna ränderna efter tillplattade, sexkantiga celler. Deriuom ligga de mollbärslika gyttringarne af pigmentkom, än packade tätt in- till hvarandrai än mera åtskiljda, bvarigenom också groddkapselns utseende blifver mindre mörkt. Vanligen äro också dessa pij^nent* gyttringar glesare, eller till och med saknas de, uti groddkapselns ena ända. Uvad groSdkapseln hyser i sitt inre, kan blott efter compression eller kapselns sönderrifning studeras och visar sig 4k vara lösa korn och blåsor af fettkroppames utseende och kora- samlingar, de senare än med än utan omgifvande membran. Men icke blott m groddkapsel, såsom förhållandet nyss visar des bos FL mrnnbranacéat kan uppstå genom näringskanaUoi reduktion. Redan Faabs ') har på Bawtrbanhia inibricata obser- verat tvenne sådana i samma djurhus, som utom dessa innehöll ett fallbildadt djur och trenne ägg, utan tecken till äggstock. Att dessa groddkapslar hafva ett olika uppkomstsätt och må- hända äfven koastant ett serskilt ändamål, ligger således närt till hands att antaga, ehuru de annars till sin sammansättning öfverensstämma med de öfriga groddkapslarne. Ett stöd derför skulle vi också kunna finna i en observation på Alcyonidium gelatinosum (Tafl. 5, figg. 6 och 7). Vid ett genomsnitt af en stam utaf denna art låg nemligen en groddkapsel ännu fästad vid den sönderslitna magväggen. Ed ') Jfr. Tti. 6. Äg. «. ') PhUM. Träns. 1837; pag. 400. Digitized by Google OM HAP9-BRTOZOXmNAB VTWECMLJWQ OCH FITTKtOPPAB. 37 trniAo greddki^nel af eti Uekare vtoeenée låg airaxi derbredvkL Det åjne» således bår, mm akM» fltm groddkmpebur kwina bil- das genom afenOriogar, dea ena efter dea aadra> fWu mageaa Det rikaste tiWftlle att observera groddkapslar i deras eHk- heter och användning har dock lemnats af AleyamcUum paragiticum (Tafl. 6, fi^. 8-19). Ur koloniens äldre delar, der djnrhnsen f&tt mera fasthet och ogenomskinlighet, uttogos groddkapslar, som med mångfal- diga dfrergingar vexlade från en aflång och orpgelbnnden till en spherisk form, somliga mörka och ogenomskinliga, andra Ijnsa, med glesare pigmenCgjttringar. Utom dessa kommo der fram vid dtssectionen en mängd utaf figg, som annars ligga lösa uti åfar^ hosea Dessa ägg, hvilka äfven här kunna Arekomma flera tilK aammans i ett djurhns, öfverensstSmma till sin sammansättning^ fnllkomKgt med dem, hvilka Färre beskrifvit RHr Bowerhankia mbrieaia. Inom sin genomskinliga hinna visa de endast ett kor^ oigt innehän. I detta stadium finnas de ock inneslutne inom groddkapslame (fig. 8). De hafva således utvecklat sig ur dessas innehall, om ock gången för en sådan utveckling ännu ej kunnat i alla sina detaljer följas. Till sin sammansättning äro de dock att jemföra äfven med Crinemas ägg vid dessas utveckling inom ovieellema. Groddkapslarnes användning vid äggbildningen är således ^^^. Afven för denna art kunna vi se deras sammanhang med nybildningen af de inre delarne uti djurhus, der den fordna nä- nngskanalen försvunnit. För detta ändamål lämpa sig bäst de kolonier, som sitta utbredda på platta föremål, och hvilkas djur- hns ännu bibehålla sin genomskinlighet ^). Groddkapslarnes form är här mera rund. I de äldre djur- hns, der de finnas, ha de observerats fastade vid den nybildade nlringskanalen i de flesta af dennes utvecklingsstadier. Samban- *) Mcyomdinm Oftili (DaljeU), Ale. kexagimum (Hincki). y Google Digitized by ' 38 F. ▲. SMITT* det flMlian dt» och nytnMmofen år dock icke fastare, fto att dt ofta ioMts skiljda från hTarandra, sedan den blilVande näring»^ kanalen l&tt Mijan till sin tentakelkrans och retractionsmnsklema anlagda. Utvecklingen af denna nya näringskanal inom ett åMre djnrhos sker bär efter groddkapselbildning, på samma sätt som utvecklingen försiggår i nya djorhus. Såsom ett sista exempel på groddkapslames betydelse i detta hänseende må här anföras Lepralia pallasiana (Tafl. 5, figg. 20—22). Huru omvezlande groddkapslames form än är, påminner den dock stundom tydligt om deras uppkomst Så syntes t ex. på 00 (fig. 22), hvars form, innan den sönderrefs, var aflång med en afsats på den ena sidan, att dess konturer motsvara cul-de-sae och en del af ventrikeln och ossophagns på det fullbildade djurets DäringskanaL Groddkapslames innehåO består som vanligt af ljusa kora, I5sa eller inneslntae inom bläsor. Vid deras söndertagniog ha emellertid knopparne till de blifvande nybildningarne kommit fram i flera olika utvecklingsstadier. Ett utaf dessa se vi (fig. 22) såsom en kärna af kornigt innehåll, innesluten inom ett tunnt • ljusare lager. Från en annan groddkapsel är en knopp löstagen, på hvilken redan en krans af fjorton tentakelrudimenter uppstått På det fullvuxna djuret kan man räkna 16 — 17 tentakler; och äfven häruti öfverensstämmer denna knopp, som bildats af en groddkapsel, med den, som uppstår i ett nytt djurhus: tentak- lernas antal förökas under knoppens tillväxt De ändamål, för hvilka groddkapslarne tjena, äggbildning och återställande af den näriiigskanal, som i ett äldre 4jurhus smält tillsammans, synas dock äfven på ett annat sätt kunna af Bryozoerna ernås under samma förhållanden. Så t. ex. har en ^tea anguina observerats, som i ett äldre djurhus innehöll en föga utbildad knopp till en näringskanal, på hvilken dock ten- takelkransen redan tydligen var anlagd. Någon groddkapsel fanns dock ej här. Samma förhållande visar oss Scrupocellaria scm- Digitized by Google OM HA78-BmTOZOStNA8 UVTIOKLDIO 0€H FITTKROPPAE. tt pota (Tafl. 6, fig. b% som jemte iienr»y8tM6i i elt ildre dj^ukm mneUller bOrjaa till »n njr nåriiigskaoftl, dock oUn nå^n grodd- kapsel. Ett annat djarhus (Tafl. 6, fig. 6) af saama art och »fluaa koloni innesloter ett ägg af kornii; sammaosåttnkig och med ett geoomskiniigt skal, liggande nti en lös fettkroppsmassa i djurhnsets nedre del. De begge sistnämnda observationerna iro dock tagne på spritexemplar och förlora natnrligtvis härigenom en del af sin säkerhet. Till ett af dessa nybildningssätt för äldre djnrhos, med eller QUn groddkapselbildning, måste ock en egendomlighet hos ^Ua argiUacea ') (Tafl. 4, figg. 17 och 18) hänfftras. Denna art hörer till dem utaf slägtet jEtea^ hvilka åtioiostone ännu ej äro kända såsom fritt oppresta stammar. Deremot visar den en förändring i sina djurhus, hvilken gifrer den ett olika utseende, på samma sätt som den nämnda för- ändringen i växtsättet kan göra ^. truneata svår att igenkänna. Till det yttre syns här ett (i^urhas dö bort: dess lock är slotet, dess näringskanal är ej mera i sin verksamhet. Men nr det rörformiga, oppåt på vanligt sätt snedskm^na, (^arhasets topp skjater sedan fram en knopplik förlängning af detsamma, och ^tt nytt djar kommer till lif, hvars mantel och skal dock endast iro en fortsättning af det fOrra cyurhnsets samma (fohuTi bvilka iBAo tjena såsom en nedre del till det nya. På detta sätt har ^ till hälften längre 4iarhns nppstått. Vid förlängningen har det äUre djnrimset ej undergått någon annan fSrändring, än den ^M åldern medför, nemligen en större ogenomskinlighet i skalet. SnedskirniDgen i djorhnsets öfre del angripes som vanligt mindre ^) ^ orfiOfleea a. spu M, doBgftta, reeU, pvaoUta, bMi coiiliicta. Bmb. in Buuri B«kafieosi, nollo allo loeo, at videtar, adhuo reperta; per Modiolam Oeulina affixam lerpent inventa est. (M%$, Holm. Speeiat JEiem UgmitUm (Buss) maxime affinU, a qaa tamen facik basi «B« conttricta djgnoeeitnr. Lougiiado taatn ereciie circ 1^ Bi.m., ctgus dimi- ^^ partMB tnperioffein tenet apertnra tett* obliqna. Digiti zed by Google— so v. A. IMfTT« Mrnt Dmm och det Biraiarm åt ridaa opplyflmde ftUre looUt kiima odiså sköajas åunn; de intaga neiferftU tredjedaka af dat fftrlftogda djarhoset Men icke blott en gång kan en sådan förändring intrMa. Den upprepas ånyo; och vi se ett djurhos (fig. 18), bygdt opp af trenne åldrar, i hvilket nn den yngsta näringskanalen bor qvar. Längre har denna art ej visat den periodiska f&rlängningen af sina djurhus kunna fortsättas. Men redan är djurhuset dub- belt så långt, som det var i sitt fSrsta skick och af ett helt annat utseende. m Afven inom Ctenostomernas ordning möter oss samma feno- men. Det är Farrella fuscuy som lemnat denna observation. Så- dan denna art hittills är bekant, är den blott 1,5 m.tn. lång; men den kan nå denna längd i dubbelt mått, och då dess skal på samma gång blifver tjockare och mörkare, skulle måhända fSrsta ögonkastet ej förena två så olika former under samma artnamn *). När ett djur med sitt hus undergår en så betydlig förändring Bom denna, eller när det vid groddkapselbildningen får utbyta ea af sina vigtigaste delar, nåringskanalen, mot en ny sådan, är det ock af intresse att känna det tillstånd, hvaruti Bryozoens öfriga delar då beånna sig'). Tillsammans med näringskanalen hafva de muskler (Tafl. 6, fig. 1, pm) försvunnit, tom sutto Astade vid deana; tentakel- slidan är likaledes borta; men manteln och dess maskler äro oförändrade qvar, likasom nervsystemet ej heller tyckes undergå någon väsendtlig förändring. Detta senare, hvars betydelse f9r Ctenostomernas koloniallif först apptäcktes af F. Muller '), har *) Ått denna art, på grand af en sådan olikhet, blifvU nnder if«Boe namn be- skrifren, sjnea mig ockaå vara håndelaen, ehnrm natariigtTis endast jemförelsen med originalexemplar kan afgöra, om Farreila §ignmUa är något annat än ett sådant tttveeklingsstadinm. ') Den förste och ende, som hittills lemnat någon ohtervttion härom är Okant, L o.; pp. 113 och 115 (on FL oarboåea), der han talar om »kåti Mer trådar, »om tUstråla ifrån qvarkfvoma éfier dé döda polyperna.» ') Wiegmanns Archiv 1660; p. 811. Digitized by Google OM HAP8-BRT0S0BRNA» DVTlCKLnfO OCH FKTTKROPPAB. 81 hos Gluiottoiiienia i å^i Ma suiim byggnad och beskaffrahtt^ nea vitar i Ma aenkiita ddar %n ååétLU måogfakl af olikhctar, att det blifver svårt att utnr dessa sammaodraga en allmånt giUtade beskrifnmg. Haa har emcUertid i dttta sjrslem tvenne delar att afskiija från hvaraDdrn, hviikas byggnad visserHgen tjckes Tara dcnsaiuna, men hvilka dock till sio morfoiogMka betydelse äro bvaraodra olika. En del af systemet» det egentKgen si kallade kolonial-nervBystemétf utgör nemligen det direkta sam- bandet mellan de serskilta djarfanseo och år således att betrakta såsom en kolonial lifVets tUHiörighet; en annan del åter tillhör det eoskilta djnret, men står genom trådar i samband med den förra. De gangtier, som tillhöra det egentliga koleoial-nervsy-*> Btemet, hafVa sin plats antingen vid nedre dekn af ett djurbos eller ati det nftst äMre djinrhuset Tid de ställen, der detta når* mast stöter intill de yngre. Det eoakilta djurets gangUon åter har sio plats i midten af djorbuset och ligger i djurets friska tillstånd meUan dess reotalutridgning ooh pharyux. Trådame mellan dessa båda slag utaf ganglier löpa utan någon synbar regelbundenhet såsom föreningar mellan dem. Från det enskilta djurets ganglion ha tydliga trådar blott knonat synas i deras utbredning åt den del af manteln, som ticker djorhusmynningen. Gangliemas ht^ologiska byggnad synes i det inre Tara komig; de friska och faltt oskadade exemplar, som kunnat obserTeras^ hafva visat ett periferiskt lager af klara oeller. Såsom fbrtsätt- ningar af gangliemas hinna löpa trådarna ut och iro lått ntp* märkta af de spridda kärnor, som förekomma på dem. De olika bilder af nerrsystentet, hvilka bftr meddelae, ftre kemtade från Eueratea ehelaia (Tafl. 5, ig. 3), Ltpralia nUida (Tafl. 6, fig. 1), Fhuita membran£K$a (Tafl. 6, flgg. 2—4), Sönq>ocellaria scruposa (Tafl. 6, figg. 6 och 6), Buffmla JmUffiaåa (Tafl. 6, fig. 7). Om den förstnämnda arten är redan ofvan taladt: det egeni^ ^ga kolouialnerrsystemets ganglion Kgger här uti uppsTtllningea Digitized by Google S8 F. A. SMITT. ▼kl det yngre djarbosets baa. Härifrån gå de treone trådar (Q« som på SID vftg till det eadLilta djurets ganglion försvinna bakow groddkapseln. För att undersöka nervsystemets tillstånd vid groddkapeel- bildningen hos TjeprtUia nitida^ har en bit ataf den utbredda kolonien losets firån sitt filste. Från dess bakre sida kan man då se in uti djorhnsen. Groddkapseln (g) och djorhusets enskilta ganglion ligga tätt intill hraraiidra. Det §r deras vanliga plats oeh ställning till h varandra, så som vi äfven se det på FluMåPa membrtmaeeOy vid midten af cyorhiiset. Från det näranda gäng- liet ntstrila trådar (n) mot djorhusets väggar, der vi på tvenne ställen finna tillplattade utbredningar af nervsystemet (k), kolo- nialgangMer?, hvilka dock inom sin hinna endast visat en kornig massa, och som i sin tur sända ut trådar såsom förlängningar af sin hinna, hvilka intränga i de uärgränsande djurhusen. På Flustra membranaeea är förhållandet helt annorlunda, hvad de periferiska delarne af nervsystemet beträffar. Här löpa neailigeB trådarne till största delen förenade med hvarandra ge- nom en utbredd hinna, som dock på flerfaldiga ställen Uifvit genombruten. Blott i ränderna af sådana genombrytningar äro trådame med sina aflångt runda kärnor (figg. 2 och 3) lätta att arskilja. Vid behandling med ättiksyra försvinna dessa kärnor; i deras ställe ser man små runda, starkt ljusbrytande korn (fif . 4)« Det nät, som på detta sätt bildas på bakre insidan af FL membranaaa är för öfrigt i det ena (^urhuset helt olika med hvad det är i det andra. Detsamma är att anmärka om nerv- trådames förlopp (n) inom djurfausen hos Serupoeellaria aeru- pösa. De löpa här än flera förenade med hvarandra till en större medelsträng, än mera åtskiyda från hvarandra. De exem- plar, hvilka tjenat till originaler för de medföljande teckningarne, hade emellertid en längre tid legat i sprit, som också betydligt förändrat nervsystemets utseende. Ganglierna (k) visa inom sin hinna på de flesta ställen endast en samling af korn; men i de processer, från hvilka nervtrådar (n) utgå, synas stundom tydliga kärnor inneslutande småkärnor. Digitized by Google OM HAF8-BBTOKOKRNA8 ITTVfeOELIliO OCH FSTTKROPPAR. SS kke blott djarhnseD ega detta nerrsysieffl. Fråo det ena af dessa gangKer, som ligga i djorhosets topp vid basen af de jsgre djnrbiiseB ga tvenne trådar (an) åt sidan ned till midten af skil|eTiggen mellan djarfaoset och dess amcularitmi. Detta, Gkason vibraeulariet^ har ifven sitt enskilta gangHon (tafl. 7, ig. 5), hvars bistologiska byggnad är densamma, som of^an nären- dsi för (^basens ganglier. Det bar sitt läge straxt under mid- teo af den del ataf manteln, som täcker avicolarieis mynning, oeh år titt fOrenad med denna. Manteln är bär f&rsedd med bont eUer på annat sätt, olika f5r olika arter'), f&rvandlad tiU ett organ att fftrdka känselRmågan. Hos Scrvpocéthria scra- pm ir detu organ, enligt Prof. Lovens teckningar (tafl. 7, figg. ( och 7) halfroaDformigt, med de båda utdragna hörnen riktade ipptt och med den konkava randen dem emellan försedd med en Uodåd ippbftjniiig. Vibracalariema bafva sitt ganglion beläget få itt motsvarande ställe nära sin mynning; men något serskilt kimfcMrgan är der idie upptäckt. Om nervsystemets tillstånd kan vara ett uttryck f5r graden if deo förändring, bvilken lifret i ett djurhus undergått, så har Ayiila ftuiiffiata lemnat en bild af ett annat fSrbållande i detta Usseende. Det enskilta djurets ganglion har bär försvunnit; wgen groddkapselbildning synes till; endast den egentliga kolo- naUeien af nervsystemet finnes qvar och tyckes tjena blott för UUiselas fortledande mellan djurfausen. Dessa bafva sina gäng- fcr (k) vid sin bas, men inom det äldre huset. Vid midten af fcttas ena insida finnes en gangKonär bildning vid basen till en rettråd, Könsfortplantningen, iet vi med säkerhet känna denna för Hafs-Bryozoerna, visar oss ritt egendomliga förhallanden. ') Jfr: BVBKS bed[rifÉiiog på »ike peemlimr hody uti Catalogme of Marine Po- IfMiimtke CoOtetitm #/ the BritUk JUttseum. PaH 11; pag. 104. Öfmi. af K. VéL-AkrnL Färh. Arg. V, N:o I. 3 Digitized by Google lé P. A. nUTT. ScrujHHMaria åeruposa (Tafl. 6, figg. 8- 14; Tafl. 7, figg. 1 o. 2) har sina äggstockar (o) i de bakre öfre-iDre hörnen af sina diat^ hos, under det gperBiatozoid-bildningen (^) försiggår i deras bakre^nedre del Utan att skada kolonien, och bloU man väyer de genomskinligaste delarne af densamma, kan man också vid foriplantningstiden genom koloniens baksida observera. bådadera fortplantningsd.elarnes nppkomst, eharu mycket dö^jes af deo in- dragna näringskanalen. I Juli och Aogusti månader påträffades de exemplar, hvilkas könsfortplantning jag kunnat undersöka. Det första stadiom, i hvilket äggbildningen här visade sig, var det utaf 2 eller 4 klara och genomskinliga blåsor, hvilka lågo tätt intill hvarandra, inne- slutna ioom en gemensam, klar hinna. Någon cellkärna eller kärnkropp kunde ej uti dessa blåsor upptäckas» så länge de äona bibeböllo den klarhet och genomskinligt, som utmärkte detta deras första utbildningsstadium, och den hinna, som gemeosamt omgifver dem, tycktes stundom saknas, hvilket dock lätt kunnat härleda sig från svårigheten att genom det yttre skalet urskilja densamma, så tunn och genomskinlig som hon är'). Då emel- lertid dessa äggeos första anlag tillvuxit till en storlek af 0,006 m.m. i diameter, ser man deras innehåll få en i mikroskopet gulaktig färg, och på exemplar, som en tid blifvit behandlade med sprit, märkes en excentrisk, skarpt glänsande kärnkropp, (tafl. 6, figg. 9, 10 och 14), ungefär af 0,0045 ms. storlek. Aggaslagens antal hafva under tiden stundom betydligt förökats, stundom förblifva de endast få. Med deras olika ålder inom äggsäcken fö^er ock en olika grad af utbildning. Detta förhål- lande fortfar, och oftast se vi ett eller tvenne ägg långt mera framskridna i sin utveckling, än hvad de öfriga äro. Sedan kärnkroppen blifvit bildad, blifver cellinnehållet i ägg- anlagen tydligen ehuru glest komigt, och snart märkes nu en ^) Bet bor dock anmorkaa, att äfven under iggbildningent senare stadier, då ett eUbff flera agg redan äro fiLrdigbildide inom äggtacken, nya ägganlag upp- träda utaaför denna ock mången gång tyckts sakna 4en här omnämnda klnnan, som är böljan till äggsäcken. Se t ax. figg. 9 ock 11 Digitized by Google OM HAF8-BRTOZOIRNA8 ITrVKCKLINO OCH FETTrROPPAE. 35 kima, ffroddUåmnf saBoni en Ijssare aarta> inom bvilkeo den ninnide kftrnkroppen, groJU^lådten^ bar sannna exoentriftka läge, som den har det åfven uti figganlaget Detta bar emellertid nn fatt åggeU alla beståndsdelar. Såsom sådant vft^er det tii). Viklhu med sin binna utvidgas ocb blifrer allt tätare kor- nig. OrocMlååttn med sin groéU^k tilltager i storlek, och när den sistnämnde i sin tillväxt hnnnit en storlek af 0,01 m.m. i diuieter, ser man den fylld af smärre, skarpt glänsande korn. Aggets diameter är vid denna tid velande mellan 0,06 m.m. och 0,06 os^. Det öfverklädes nn med ett epitbelartadt Ofver* drag ataf eeller, byars uppkomst svårligen kan tillskrifvas äg^ sjdft, som ånmi är oföräadradfmed sin groddfläck, groddblåsa och viteUvshinna. Snarare synes detta öfverdrag bildas genom IggriUdLens f5nnedling. Det uppstår mellan ägget ocb äggsäekea sison låsa, runda celler, bvilka sedermera Asta sig intiH ägget såsom dess epitbel *). I detta utvecklingsstadium, ocb då ägget har en storlek af 0,1—0,12 m.m. i diameter, sker dess befruktning. Spermatozoi- deraa (s) bildas» såsom ofvan är nåauidt, uti djurfausets nedre del. Deras fSrsta anlag uppträder såsom en samling af ljusa, HHida celler 0^)06^0,012 m.m. i diameter (S), Dock endast efter deras behandling med sprit under en tid har en skarpt glänsande kimkropp mati dem kunnat synas, och blott i denna första bör- jan, nedan samlingen ännu är obetydlig, bar stundom en hinna emkring denna kuaaat urskiljas. Cellemas »ital f5rökas alltmer, ndcr det att éeraa storlek deremot endast föga tilltager. Slut- Kgen uppfylla de hela den nedre Qerdedelen af djurhuset, der de Bl synas Kgga Msa i kroppskavitelen. Den indragna närings* bmaien UndrMr oss emellertid att spåra de serskilta spemiato- aUeraas utveckling i denna celimassa. Men der näringskanalen *) £tt moUTaraode lager af epithelialceller p& Titellushinnan hot Ascidia be- ikrifrer Agassis: On the Kmbryology of Ascidia, and the CaracteriåHcå of i^ Spetkt of Mm9tackMå9tts. Proo. of the Amer. Assoe. for the Adr. of Seieiiee; Stoond Heet Boston 1860, pag. 158. Måhända ega ti ock här en motsvarighet till hvad Allmän kallat adhå* rtm ttatoUul$ bot Ahgomlki BMeiéiU oeh JPknHotella margmata. Digitized by Google 36 F. A. SMITT. lemnar fritt mm, synas spermatosoidernA såsom ytterst små och fina trådar, atan hofvad, med masklika rörelser. Sådana svärma de opp till den plats, der ftnnn ägget ligger qvar nti djorhoseis Ofire deL Hora ägget efter befruktningen förändras, biifver allt svå- rare att fö^a. Epithel-öfverdraget har redan dolt mycket, och ägget bar så småningom antagit en alltmera rodnande färg, som till siat öfvergår i blodrödt. Så länge det ännn befinner sig inom djorhnset, når det en storlek af omkring 0,12 m.m* i diameter. Inom ovicellen träffas det omgifvet af ett genomskinligt, böjligt äggskal med en storlek af 0,19—0,2 m.m., och tager man sön- der hndUgret på ett sådant ägg, rinner dess innehåll nt såsooi en massa af starkt Ijnsbrytande korn af 0,003 m.ms. storlek. Klyfninjpprocessen är då redan förbi; snart far ägget sina cilier. Vid samma tid, då denna könsfortplantning för ScrupoceU laria scruposa observerades, hade äfven FluHra membranacea (Tafi. 7, figg. 3 och 4) sina könsorganer utvecklade. Lossar man försigtigt en koloni af denna art från sitt f&ste och betraktar densamma från dess bak- sida, märker man stundom redan vid 100 gångers förstoring en dallrande rörelse uti dess djurhus, hvilkens orsak dock först vid en högre förstoring kan upptäckas. Man ser färdigbildade ägg (o) ligga lösa i kroppskaviteten, och i äggsäcken ((u), som är fästad vid midten af djurhusets ena sida, synas nya sådana vara i bildning. Vid starkare förstoring kan man nti dessa senare ägg urskilja en groddblåsa med sin groddfläck, under det de lösa äggen, ehuru af en ljust blekgrå färg, äro mera ogenomskinliga och endast visa ett komigt innehåll. Den dallrande rörelsen inom oifmn kunde emellertid icke i de undersökta exemplaren upp- täckas. Deremot fanns i de flesta djurens kroppskavitet en be- tjdlig mängd otaf ^nsa, genomskinliga blåsor, fria från hvar- Digiti zed by Google 38 F. A. miTT. andra, «oiii antingeii medelst en trådformig fSrläagoiBg af dai klibbiga ämne, bvaraf de bestå, voro ffiatade vid insidan af qmui- teln eller ock simmade lösa omkring uti kroppskaviteten. Äfven b&r skulle således en teiHs kunna vara ersatt utaf en fettkropps- artad massa. Vid den könlösa fortplantningen, t. ex. vid en äggbildning hos Tjepralia Peachuy sågo vi detsamma vara förhållandet med äggstocken. Innehållet uti ovicellerna till Criaia ehumea och fettkroppsmassans utveckling inom djurens kroppskavitet hos 7u- bulipora serpens äro utan tvifvel att tyda på samma sätt. Fett- kropparne spela således en ganska vigtig röle, hvars betydelse dock endast kan förklaras genom ett jemforande studium af deras förhållande hos andra djurklasser. Hvad fettkropparne (Jloating cells) äro såsom karakteristiska beståndsdelar af de lägre djurens näringsvätska (cht/laqveotufflnid), såvidt denna fråga rörer deras betydelse för dessa djurs nutri- tion, är i synnerhet af Williams undersökt '). Vi hafva emel- lertid nu sett dem direkte använda äfven för reproduktionen, och Bryozoerna stå i detta hänseende icke ensamma. Redan BUDGE ') visade utvecklingen af sperraatozoider till Scenuris Tu- bifex inom Ustes utur kroppar, som öfverensstämma med de i kroppskaviteten fritt simmande fettkropparne. Carter') har visat detsamma för spermatozoidernas uppkomst hos Nais, och han har följt deras utveckling såväl inom Ustes hos N. albida som inom åggsåeken hos N. fiisca. Men både testea och ågg^ säckame hos Borstmaskarne ega sin fulla motsvarighet i desamma bildningarne hos Bryozoerna. Då de finnas, såväl hos den ena som den andra af dessa cUurklasser, äro de blott säcklika mantel- bildningar utan någon egentlig körtelstruktur, och deras inre kan ') On tu Blood-proper and Ckylaqueotu Flmd of Invertebrate AnimaU. PhU Träns. 1852; p. 595; pl. XXXI— XXXV. ») Ueber dU GesckiechtWffMne vp» TWfex rivtilortm: Wieg». ArchiT: 16:to Jahrg. (1850). p. 1, pL 1. ») On the SptrmaUAogy of a new speciet of Nais. Ann. a. Mag. of Nat. Hiat. 8«. m, VoL 2 (1868); pagg. 20^88. 90-104, pl. H-IV. Digitized by Google OM HAF8-BRT0B01RNA8 IffVKOKLIVO OCH FlTTnOPPAB. 99 betraktat blott Amm ea aMftogd del niaf kroppakavitelea *). Likbetea AeilaD fettkropparne och anlagen till gpermatozoider ifiom dessa säckar finner hArigeoom sia f5rklaring. Och flrågan, horavida de lösa samlingar af kom och blåsor tnom kroppskavi- teten, dem vi hos Bryozoema sett vara anlagen f&r ägg elter sperma, äro fettkroppar eller avarter och testesy förlorar hela sin betydelse. Med samma rätt synas de kanna benämnas med d^ eoa som med det andra namnet. De äro organiserade afsätt- oiogar or kroppskavitetens näringsvätska, vid hvilken afsättning dock näringskanalen eller manteln medverkar. Hos Bryozoema hafva vi sett dem uppträda vid insidan af manteln eller inom groddkapseln liksom inom statoblasterna, såsom kom och korn- umliDgar eller såsom blåsor, och när dessa senare fatt en kära- kropp, bafva de redan cellens straktar. Deras öfriga otveckling och användning visa deremot en mångfald, or hvilken vår hit- tillsvarande kunskap om dem svårligen kan draga allmänt gäl* lande resultater, hvad den egentliga cellbildningen och cellernas fSrOkning beträffar. Hos maakame äro fettkropparne mera kända. I sitt yngsta itadiam förekomma de, t. ex. inom JjumhridllidemM och Nai^ demat familjer, der jag varit i tillfälle att undersöka dem hos de flesta af våra skandinaviska arter, dels såsom enkla, starkt IJQsbry tände korn och kornsamlingar, dels såsoro blåsor, spridda blaod de förra och mindre talrika'). KomsatniUngamé omgifvas och sammanhållas af ett viscöst (albuminöst) ämne, som allt skarpare afgränsar sig och slutligen beklädes med en hinna. ') Jfr. ifren Ehlem Die Borttmwihrmir. Leipzig 1864; pag. 86: »Alt ein- Ibehsto BBdang itelle ieh diejenige Tortn, wo die Keime, »os denen Sier and Strnen rieh entwickdn, »nf eiiieii •bgegreniten Ravin besdirlnkt an der in- ■eren Oberttehe der KSrperwandnng beftstigt tind. Et tcheint alt ob die in eiaem tokken Hanfen Tereinigten KeimatoflFe nioht einmal innner ron einer MeBbna nmlinnt tind, tondem nnr aneinander häften, Tielleickt dnrch einen litt snaammengekaUe. Cbenieht eine Membran alt abtebliettende Umbfa- laog die angebanften Keinttoflte, to erbalten wir damit die Form fiber die die Bildnng der Orarien öder Hoden nicbt binantgebt: dat itt die Form einoa Baekea, an deaaen Wandnngen die Keimttoflé tieh entwiekeln.» ») Jfr WnuiMS L e.5 pagg. 626 oeb 639; figg. 16, 18 och 89. ^^f Digiti zedbyGoOgk 40 P. A. SMITT. laaaa ftonu binoaQ erhållit ain fmsthet, sitta fettkropparns ▼an- ligen med en spetsig fdrlängning af det viscösa åimiet Ostadfi på den membran, vid hvilken de bildade sig'). Vid beröring med vatten npplOses det viscösa ämnet nnder detta stadiom, odk kornen sprida sig iser nnder molekularrörelse. När emellertid binnan blifvit färdig, simma de fria nti kroppskaviteten, med kornen i en iiflig molekularrörelse. Om de under detta stadiom komma i beröring med vatten utanför kroppskaviteteo, afstannar denna rörelse efter en stund och kornen packa sig samman till en klump inom hinnan. Sådana förekomma de åtminstone hos Scenuris DMftx^) och Lumbriculu8 varieffcUus. De ofvannämnda biåsomas utveckling, den jag dock icke sjelf kunnat följn, synes leda till samma resultat, om också pa en annan väg. Blåsan får nemligen en kärnkropp, växer till och blifver en lös, fri och rund cell^ i hvars innehåll Jcomen bilda sig såsom sekundära afsättningar '). Helt och hållet fria uppstå dock icke dessa fettkroppar uti kroppskaviteten. Under sina yngre stadier äro de, som ofvan nämndt, vanligen fftstade vid kroppskavitetens insida. Hos Lum- briculué variegatua ser man dessutom fettkroppslika bildningar uti de blindtarmlika bihangen till tarmkanalen *). Deras upp- *) Jfr Henle: Ud>er Enchytraus, eine neue AnneUdm-Oathmg, Munera Archir, 1837; pag. 82; Ub. VI; figg. 4 och 7. >) =: iMmbriau Tubiftx (Muller), TtAiftx rimlorum (Lam.)> Smf»uri$ tfarUgtOa (Hoflfmeister). *) SSsom exempel te Willums, 1. c.; pag. 626; fig. 22 {(or Lvmbricuå terrestris) och BuDOES beskrifhing på spermatozoid-utveckliogen, L c. pag. 2; fig. 2. *) kfvtn Cakter har anmärkt likheten mellan de s. k. lefvercellema (kepaHe cells) och fettkropparne. Hiraf håna åaigt: I c. p. 26. »To me, the hepatic cells appear to be merely the final stagea of development of the floatiag ceUa.« Men slntligen tillägger han, på grund af en observation på FUaria:,,, »having the abdominal parietes of the peritoneal cavity covered with biliary oil-globulos as well as the intestine; showiog that, if the latter (htpaUe celU) are not derived from the former (JloaHng eeUs), both the abdominal aa weU as the intestinal layer of the peritonenm are capable of prodncing them.» Och denna senare hans förklaring synes också Tara den ratta. Hit ir måhända dessutom att räkna den mmairiz der Cuticula hos Rota" Uniema, som af LxTino blifrit beskrifren, Zeitschr. f. wiss. Zool. 1861, p. 452. pl XVn, fig. 1; ibid 1854, pagg. 7, 25, 84 och 48, pl. 1, fig. 1; pl Digitized by Google OM HAP8-BRTO£OIBNA8 UmCKLmO OCH PITTKBOPPAR. 41 koflMt nynes således sti i beroende af aigeii otaf de kreppe* kavketeii omgifVaDde metnbranernae organiserande ftW*m£ga. Sådana ftro de enkla och vanligaste fettkropparne hos An- fieltdemay der de likt lymfkroppar simma fria i kroppskavitetens nftringsvStska, under det att det egentliga blodet hos dessa djnr saknar någon motsvarighet till dem. Helt annorlunda och mera sammansatta till sin byggnad äro som bekant de kroppar, hvilka hos Insekterna fått namn af fettkroppar *). Emellertid finnas 5fvergångar till dessa, hvad deras byggnad betrftffar, redan inom Ånnelidemas klass'). Och Wagner har visat, huru äfven hos Insekterna dessa fettkroppar i sitt Iflgsta stadium (uti larverna till en Cecidomyia) kunna direkte användas fi(r fortplantningen '). De genomgå dock hår, vid sin sönderdelning till Rnbryonaldelar, n, ligg. IS oeh 18, ^. UT, fiicg. SI ocb 27; Archit f. Anit u Phyi. 1857, pi 407, pL XVI, ^. 1 ock fi, Vom Bqu dét tkUritekm Kirpers, TWogw 186i p. SO. ') Om Insekterntt fettkroppAr jemfSr: LioN Dutoub: Recherckti anatomiques sur leå Carabiqmtå M mr phmmtn amtres InsecUt coléoptéres; Chip. 6**^; Ann. des Scknoet NatnreUes; Torne 8^* (1826); pag. 80. HxTXK: Ueber die Entwichltmg du FeUkOrptr$ He. bei dm Ltpidoptertm; ZeitMhr. f. wiis. Zool.; B. I (1849); ptg. 178. LcTDiO: Zum feinertm Bau der Arthropoden: Ii ätters ArchiT 1855; p. 876. (äber den Fettkörper p. 463). idem: Lehrbmch der Histologie; pag. 841. SiEODOT: Stekerckéi iur les SécrHione ckez les Jntectee, Abb. d. Sciences NatareUes 185a Zool pegg. 141 och 251. C^. VI. lissa Orais- •enx; pag. 818. L^ON BoPOUB: Anatonue des Hemptires du genre Leptopus; 1. c (1858) p. 348. (Tiuu adipeu» tplancknique p. 856). WuBSMAKK: Die Emiwickelumg der Diptertn m Ei. Zeitschr. f. wtss Zool.; B. Xni (1868); pag. 107. (Sber den Fettkörper pagg. 149 Qnd*196). idem: Die nackemhjonale Entwicklung der Mmeddm 1. c Bd. XIV (1864); pag. 187. (Obw den Fettkörper pagg. 218 and 307). *) Jfr WiLLUMS, 1. c pag. 626; Sgg. SO odi 21 (om TerebeUa). *) Beiirag wrnr Ltkre von der FortpJUtnttmg der Jneectenlarten, Zeitaehr. f. wiaa. 2 4. En bild af det aamma ati en äldre mantel. Digiti zed by Google 44 r. A. 8XITT. Fig. 6. En klubblik knopp af ^tea truneata från den uppresta delen af stammen. » 6. En annan, mera utbildad, med en intryckning i toppen. » 7. Densamme, hvilken nu på ena sidan om intr}Tkningen vuxit nt till en tydlig början af djurhusets utåtskjutande del. » 8. Densamme, inom sin fett kroppsmassa visande början till ut- veckling af sina inre delar. » 9. En anaan, inom hvilken redan tentakelanlagen, tentakelslidan, ventrikeln och funiculus (nenrtrådeu = f) aro synliga. » 10. Ett längre framskridet utvecklingsstadium. » 11. Ett nästan lika långt framskridet utvecklingsstadium ur den krypande delen af stammen, sedt från sidan, med svalget (p), ventrikeln (v) och rectalutvidgningen (r) såsom serskilta kavi- teter och meconium i den sistnämnda. » 12. Ett fullvuxet djur ur den krypande delen af stammen. » 13. Ett nyss fullvuxet djur, som ännn har mtcomum qvar i rec- tal-utvidgningen och ett annat, mindre utveckladt; båda till- hörande den uppresta delen af stammen. p = pharynx, v = ventrikeln, r = rectalutvidgningen f= funiculus. » 14. En del af den uppresta stammen. (Figg. 9, 10, 13 och 14 äro tecknade af Prof. S. Loven). Tab. ni. Fig. 1. En del af deu krypande stammen utaf jEtea truncaia, 9 2. En del af den uppresta stammen af denna art, med knop- pame upptill nästan i kransställning. » 3. En annan del af densamma, med det öfversta djuret nyss firdigbildadt och en sidoknopp vid hvardera djurhusets knä. » 4. Ett djur, med tentakel kransen, det muskulösa svalget och borstkransen (bk) utsträckta ur dess djurhus. B=de stora retractionsmusklerna, f == funiculus. » 5. Öfre delen af ett djurhus, sedt från sidan, for att visa borst- kransen (bk) i dess indragna ställning och mantelns tvärmuskler (parietal-musklemå = pm). » 6. En annan sådan del, sedd framifrån; I midten af borst- kransen (bk) synas här tydligare de veck, som uppstå genom tentakelslidans hopsnörpning i indraget tillstånd. Dessutom visar sig tvenne par knippen af parieto-vnginal-musklema (pv) och spetsame af parietal-musklemå (pm) på hvar sin sida om den indragna teEtakelkraasen. » 7. fiorstkransen vid början af tentakelslidans utstjelpning. » 8. Densamma, mera utstjelpt. (Figg. 2—8 äro tecknade af Prof. 8. Loven). Digitized by Google OM HÅfB-BRTOEOIRNAS VmOKUNO OCH FBTTKmOPPAR. 41 Fi;. 9. Trenne djnrhus och en dd af ett tredje »tftf LepraUa Fea- dä, sedda bakifråo (från kolonien* nedre sida). I hvart djur- hus ligger ett ägg, mer eller mindre ntveekladt utar fettkropps- massan rid djturfausets ena sida. » 10. Ett oili^radt embryo, uttaget ur orieellen. • 11. Ett annat sådant, sonderrifTet, hrangenom en krmns af 12 vårtlika upphöjningar, troligen tentnkeknlag, kommit fram. Un- der dessa synes ett mörkare parti i embryots inre. • 12. Ett ågg, nästan fårdigbildadt ur en fettkroppsmassa på in- sidan af eU djurlras utaf LeproUu p^diatiana. Vid dess lös- rifning från sitt föste har en del af fettkroppsmassan kommit fri utanför iggskalet, hTtlket också år öppet vid åggels fäste (bas). • 13. Ett annat ågg, liggande fritt i modercyurets kroppskavitet och stadt i klyfningsprocess inom sitt skal. • Ii. Ett cilieradt embryo, iinnu inneslutet inom iggskalet. • 15. Ett sådant fritt, långsträckt • 16. Ett annat sådant fritt, men rund t. • 17. Ett mera utveckladt embryo. o, sedt nedif^n. h, sedt från sidan. Tab. IV. Fig. 1. Ovicell af Crisia ebumea. • 2. Densamma söndertagen. Inom ovicellens mantel ligger en mängd af mer och mindre utveeklade embryoner. (Tecknad efter sprit-exemplar). • 3. Ett embiyo» hvars hud redan består af ett epithelartadt lager af celler. • 4. Detsamma, behandladt med ättiksyra. • 6. Banden och några af hudens oeller ntaf detta senare. • 6. Ett sönderrifvet embiyo, på hvars nedre sida man ser den rundade uppsvallningen i huden (embryots vidhäftningsorgan?). • 7. Ett fritt simmande embryo, uttaget ur ovicellen. • 8. EJ^ af de i ovicellen» ^. 2, inneslutne embryonema. • 9. Ett djur af Tubukpara aerp^ru, sedan djurhusets skal blifvit upplöst af ättiksyra. Inom den genomskinliga manteln synes i toppen den samUng af kom, som gifver kolonien dess blåa färg. Under veotrikeln (v) synes manteln till största delen fylld af en fettkrc^psmassa (s), som nedåt är allt mera ljus. De stora retractions-musklema (B) sträcka sig från basen af tentaklerna ned mot mantelns slut. p = pharynx, r = rectalutvidgningen. • 10. Konturerna till ett annat, på samma sätt behandladt djur, nedanför hvars ventrikel blott en liten fettkroppsmassa (s) synes. • 11. £n sådan fettkropfMmassa i större förstoring, jemte ventri- kehis nedre vägg. Digitized by Google 4m F. A. o, Snl kora ooh större blåsor. b, Bq blAsa ur en anDan fettkropptmassa, mera uireckiad, inne* slutande k&rnhaUiga småblåsor och koro. c, Yentrikelns y^g. Fig. 12. Kärnhaltii^ småblåsor or en annan fettkroppsmassa. (Teck- nadt efter spritexemplar). » IS. Ett eilieradt embryo af denna art, sed t från dess nedre sida. » 14. Ett annat sådant sönderrifTet I dess midt synes den ran- dade appsT&Ilningen af haden. » 15. Några djnrfans jemte meUanporer (d'Orbiqny) af Diagtopora ObeHcL • 16. Utveoklingsranden af samma koloni. • 17. Den uppskjutande delen af ett djurhus ntaf jEUa argiUacecu » 18. Eb annan sådan, som två gånger blifvit förlängd. Tab. V. Fig. 1. Toppen af en gren till Scrupocellaria scruposa, i hrilken de äldre djurhusen hysa "mörka kroppar* (g) vid sidan af anlagen till nya näringsorganer. » 2. Topparne af en gren till Bugula fastigtata, i hvilka likaledes mörka kroppar förekomma uti djurhusen. » 3. Tvenne djurhus af Eucratea chelata. Det ena innehåller en nyss färdigbildad ny näringskanal med en njurformig mdrk kropp (g) derbredvid. De stora retraotionsmusklema (R) och parieto- vaginal-musklema (pv) äro äfven nybildade. Af kolonial nerv- systemet synas två trådar (f), som bredvid hvaraadra l^a ned till utvidgningen vid djuriwsets bas, kvariMn en sammanbind- ningdtråd går in i det äldre djurhuset. » 4. Några djurhus ntaf LépraUa PeachH, sedda bakifirån. De tre nedre (2, 3 och 4) bafva nåringskanalsn mer eller mindre hop- krympt vid bildandet af de mörka kropparna. Vid basen af det mellersta djurkuset lyser ett ftgg igffiM)m Mn ovieellen på koloniens öfre sida. » 5. En bit af en koloni utaf Flmtra memåranacea, sedtf bakifrån, hviiken ännn tydligare visar de mörka kroppames uppkomst genom näringskanalens hopkrympning. Uti ett djurhns har redan en ny nåringskanal ntvecklat sig med nseeonialbildning i rectal*atvidgningen. » 6. Tvenne mörka kroppar från Alcifcmdknn gekäinoåum. » 7. En bit af tarmkaiialeii af ett djur tiA denna art med en mörk kropp (a) ännu fasthängande vid sig oeii en ansaii, mera blek, liggande lös derbredvid. b, en af de mörka komsamlingame. €, kroppar af obekant betydelse, men hvilka mer eller mindre spetsigt spindelformiga tyckas förekomma likasom hår bland fsttkroppame hos de flesta lägre djur. d, desamma i större förstoring. Digitized by Google OM HAn-BRT0£0IRNA8 VTYIOKLIMQ OCH FJBTTKROPPAE. €7 f}g, 6L Fkn former af moAa ock hvita kio^P*' ^^ Aiq^dwm parasäicwn, hvilka visa de förras betydelse af groddkapalar, a, mera bleka | ^^^^ groddkapalar. 6, mera mörka) ^ ^ Cf en aflång groddkapael, i hvara nedre, ljusare lada en ljus kropp synes utyeckla sig. ék en annan groddkapsel af samma, ebuni kortare form. e ock / hvita kroppar (iigf^y Anm, Enligt Fabbk*8 och Nobdmamms antaganden aro dessa kroppar ägg. Loy&N lyckades oeksä direkte observera deras utveckling till cilierade embrvoner hos Valheria Cmeuta (se hans Årsberättelse 1840 — 42*; pag. 366). Det är isynnerhet med stöd af denna sistnämnda observatioo, som jag här an- tagit de hvita kroppame vara ägg. Men anmärkas bör, att spenoaatozoidema vid. sin utveckling tyckas aä till vida ofver- ensstämma med ägget, att ett af deras utvecklingsstadier består i en OMssa af kom 1. droppar och blåsor, anlag til] en liel skara af spermatoaoider, ianeslotne inom en hinna. Härfor talar också KÖLLiKiaa observation om apermatosoi- demas utveckling hos FlustreUa Jnspida^), en utveckling, hvilken jag endast vet att jemföra med äggens utveckling inom groddkapslarne. • 9. En bit af en koloni utaf denna art med groddkapalar i de äkhre djorhusen. • 10 — 15. Den vanliga utvecklingen i utveeklingsranden till denna art • 10. Djurhus, hvilkas mantel blott synes innesluta en fettkropps- artad massa. På flera ställen har manteln vikit sig tillbaka från det yttre, membranlika skalet. • 11. Ett djurhus, i hvilket en inre knopp till en näringskanal börjat visa sig. • 12. Ett djurhusy i hvilket denna knopp redan fått anlag till tentaklerna och de stora retractionsmosklema. » 13. Ett djurhus med ännm mera framskriden inre utvecklfaig. • 14 En nåringakanal med tentakelkrans, uttagen utur ett djur- hus under knoppning.^ Tentaklerna visa sig tydligen ihåliga. Pharynx (p), ventrikeln (v) och rectalutvidgniagen (r), den sist- nämnde inneslutande meconium, synas ännu ej vara förenade med hvarandra. • 15. En näringskanal etc. tillhörande ett fullvuxet djur. p = pharynx, v = ventrikeln, r = rectalutvidgningen, R = de stora retractorema, pv = parieto-vaginalmusklerna. • 16. Ett djurhus, sedt bakifrån med groddkapsel (g) och en ny näringskanal i utveckling. I toppen af djurhuset synes den *) Jfr. bätråfe wmt JUmkdåi éer OmekitekhvarkåUiHåM wmd dt Bmmn^flusåigheU wirh$Uo0€r Tkiért. Berlin 1841; pag. 46; tafl. 11; fig. 17. Digitized by Google 48 F. A. tXITT. hopsnörpta mjBrningeii, och talrika fettkroppssamlingar simma i kroppskaviteten. Under detta djurhas synes ett nytt djurhus skjuta sig in mellan de gamla. Fig. 17 — 19. Utvecklingsstadier af den nya näringskanalen inom djur- hus af denna art yid grodd kapselbildningeu. » 20. Ett djurhus af LepraUa paUaaiana, sedt bakifrån, med ny- bildad Bäringskana]. I djnrhusets öfre del ligger ännu grodd- kapseln qvar. I den nya ventrikeln och i reotalutvidgningeu synas meconial-rester. » 21. Den fuUbildade näringskanalen, p == phary nx, v = ventrikeln, r = reetalutvidgningen. Denna fig., jemford med » 22, o, visar groddkapselu äfven här vara uppkommen af '*cti/- desae** och den närmaste delen af ventrikeln. h, en hvä kropp, uttagen ur grodd kapseln. c, groddkapselu sönderrifven, hvarigenom knoppen till den nya näringskaaalen med dess tentakelanlag blifvit tydligare. Tab. VI. Fig. 1. Djurhus af Lepratia mtida, sedda bakifrån, visande nervsyste- met och parietal-musklerna vid groddkapselbildningen. k = kolouialganglier, n = nervtrådar, g = groddkapsel, pm == parietalmusklen '> 2. En motsvarande bild af Fltutra mefiibranacea; g = grodd- kapsel. *> 3. En del af nervtråd-nätet i större förstoring. u 4. Detsamma, behandladt med ättiksyra. M 5 och 6. Tvenne bilder af nervsystemet hos ScrupoceUaria scru- pouL (Efter spritexemplar), k = kolouialganglier, n = nervtrådar, an = nervtrådar till aviculariet. » 7. Kolonial-nervsystemet i ett annars ntdödt djurhus af Bugula fastigiata, k = kolouialganglier, n = nervtrådar. » 8. Tvenne ig^ inom en äggsäck till Scrupocellaria scruposa, Groddfläckeu och grodd blåsan äro tydliga inom dem båda. » 9. En äggsäok af samma art, iunehållande flera igg i olika ut- vecklingsstadier. Groddfläckeu synes uppslå förr än groddblåsan. Utanför (neduiider) denna äggsäck bilda sig andra ågg skenbar- ligen fritt. Digitized by Google OM HAFa-BRTOSOERNAS UTVBCKLINO OCH FSTTKROPPAB. 49 ¥ig. 10. Tvenne »^^ med f^ddåacV och ^rrorldblåsa och ett tredje, hvilket nyss bildat sig såsom ägganlag. Groddfläoken i det nedersta ägget är fylld af skarpt glänsande korn och kar en diameter = 0,01 m.ra.; groddblåsan i detta ägg är 0,032 ra.ra. i diameter. » 11. En äggsäck med tvenne mera utbildade égg och fyra ägg- anlag. » 12. Tvenne tigg i en äggsäck, öfver b vilka ett epitfaelartadt lager af celler börjar bilda sig (mellan äggen och äggsäcken, således bakom äggen, såsoro de här synas). Groddfläcken i det öfver- sta ägget är 0,011 m.m. i diameter, fylld af starkt ljusbrytande kom. Detta hgg sjelft är 0,053 m.m. i bredd. » 13. Fyra ågg, af h vilka det ena snart är fördigbildadt med sitt epithelartade öfverdrag. Groddfläcken i detta ägg är 0,01 m.m. i diameter. » 14. Ett fardigbildadt och åtskilliga mindre utvecklade ägg inom en äggsäck, som tycktes afsnöra sig, när det ena ägget fött sitt epithel-öfverdrag. Detta ågg är 0,01 m.m. i diameter. (Efter spritexemplar). Tab. VII. Fig. 1. En del af en stam utaf ScrnpoceUaria ea^uposa, sedd bak« ifrån. Näringskanalema äro här ej utritade. I öfre-inre hörnen af djiirhusen synas äggbild ningarne (o) i flera olika utvecklings- stadier aåväl inom som utanför äggsäck. I uedre delen af de- samma utvecklar sig mer och mer den lösa komiga massa («^), ur hvilken spermatozoiderna (s) uppstå. Det nedersta djurhuset till venater visar i närheten af sin midt en skara af Speruiato- zoider. Den komiga massan är här icke utritad. » 2. Ett djurhus af samma art, likaledes scdt bakifrån, med nä- ringskanalen utritad. I närheten af det inom äggsäcken nästan färdigbildade ägget (o) svärmar en mängd af spermatozoider (s). Ofvanom ägget synes rectal-utvidguingen (r). Hela den nedre delen af djurhuset är uppfylld (förutom af nänngskanalen) af den komiga massan (j). » 3. Ett djurhus med ägg- och spermatozoidbildning af Flustra membranacea, sedt bakifrån. Utom tentakelkuippet och närings- kanalen (p, v, r) med dess stora retractionsmuskler (B) synes här, vid midten af djurhusets ena insida en äggsäck (cu) med en mängd af agg i flera olika utvecklingsstadier försedda med groddfläck och groddblåsa. I toppen af djurhuset ligga 5 lösa ägg (0)9 och spridda i detsamma svänga sig flera spermatozoid- knippen (s), hvilka troligen uppstått ntur den samliug af lösa blåsor (^), som finnes i djurhusets nedre (bakre) del. Ett så- dant knippe (s') sitter ännu fästadt vid en blåsa. I djurhnsets. öfre del synes dessutom en del af nervtråd-nätet (n) och de Ö/rert, af K. Vet.-Akad, Förh. Arg. 22. N:o t. ^ Digitized by Google 50 F. A. SMITT. OM HAP8-BRTOZOBRNA8 UTTSCKLIKG ETC. båda knippena af parieto-vaginal-maskkr (pv), som löpa mot hvarandra inåt i en vinkel. Fig. 4. Ett spermatozoid-knippe i större förstoring. » 5. Ganglion i ett avicularium till Scrupocellaria acruposa (EfUr behandling med ättiksyra). B 6 och 7. Ett sådant ganglion jemte känsloapparaten. (Dessa båda figurer aro tecknade af Prof. S. LoviN). Digitized by Google 51 Nordiska Hafs-Annulater *). Af A. J. Malmgren. Tafl. VIII— XV. [Moddeladt dm 16 November 1864]. Dessa bidrag till nordiska Ilafs-AnnQlaters kännedom inne- hålla några resultater i systematiskt och geografiskt afseende at' de stadier, jag haft tillfälle att egna åt de rika samlingar af Annolater från Spetsbergen, Grönland, Island och skilda trakter af Skandinavien, som förvaras i härvarande Riksmuseum. — Den spetsbergska samlingen, som jemte den skandinaviska är rikast både på arter och individer, är sammaubragt af S. Loven 1837, 0. Torell 1858, GoÉs, Smitt, och mig under den Torellska eipeditiouen 1861, samt af mig under den Nordenskiöldska ex- peditionen 1864. LovÉN och Torell undersökte vestra kusten af Spetsbergen, GoES och Smitt delar af den norra och vestra från Treuren berg-bay till Isljorden, och jag några trakter vid den norra kusten och vid Hinlopen-strait 1861, samt 1864 vid syd- vestkusten och vid StorQorden. En betydlig samling från Nord- Grönland är 1859 hemtad af O. Torell, och Kapten Amond- SEN har från Syd- och Nord-Grönland anskaffat vackra bidrag. Från Island förvaras i Riksmuseum en innehållsrik samling, åfvenledes gjord af O. Torell under hans resa dit 1857. Stör- sta delen af den skandinaviska samlingen utgöres af de rika insamlingar Prof. S. LovÉN gjort i skilda trakter af Bohuslän, i Christianiafjorden vid Dröbak, samt i Öst- och Vest-Finmar- ken. Till denca hafva bidrag under de sednare åren tillkommit från Vest-Finmarken af GoÉs, Smitt och mig, från Bohuslän af GoÉs, Smitt, Widegren och mig, samt från Östersjön af WiDEGREN, Smitt och Lindström. Från södra och mellersta Norge äro tyvärr högst få arter representerade i denna annars så utmärkta samling. Öfver; af K. Vei.-Åkad. FSrh., i865, N.-c 1, Digitized by Google 52 A. J. MALtfORSN. De aldra flesta af teckningarne till taflorna äro otfSrda nnder min nppsigt Men Prof Loven har dessutom till mitt be- gagnande gödhetsfullt upplåtit några af honom sjelf gjorda teck- ningar jemte en mängd andra sådana, utförda under Prof. KiNBERGS ledning, af hvilka jag äfven här användt några. De vigtigaste och oftast förekommande lokalerna från Spets- bergen hafva följande geografiska lägen: De norra och östra trakterna: Lat Lgt, 6. Gr. Low Island .. 80^20' 18^.5 Shoal Point ..80^10' 18» Depotön ..äO« 18^,3 Augasti-bay dier Wtlilenberg8bugt79»40' 2GP WaygateoAme... .. 79«20' 20» Lommebay ..79^40' 180 Hinlopen-strait... ..79«— 80^ 17«-2(y» Trenrenbergr-bay. .79«56' 16«50' Wydebay .79« 15« Storfjorden . 77",5--78^40' 18o_21o Whalcrs Point. . .77«,3ö' 2(y>,5. Vestra kusten: Lat. Amsterdam Isl., Hack- luyt's HendlHnd, Smce- rcnberg och Danosgat 79*^41'— 79^47 Kobbebay 79W Magdaleoa-bay 79^,5 Crossbay 79^0' Kingsbay 79" Isflorden 78^10' BcUsund 77<^' Hornsandsoamc 77". Fam. 1. APHRODITACEA (Sav.) Kinberg. APHRODITA (L.). Aphrodita aculeata (L.). Aphrodita aculeata L., Sysi. Nat. XII tom. I p. 1084; Bastbr, Opusc subs. n 2 p. 62 Tab. VI; Pallas, Misc. Zool. Tab. VII ^. 1 — 13; AuDUiN et M. Edwards, Recherches pour servir a THistoire natur, du littor. de la France n, Annelides p. 66 Tab. I A fig. 7; Johnston, Ann. of Nat. Hist. II p. 429 Tab. XXI; Kinbero, Engenies resa, Zool. II p. 3 Tab. 1 fi^. 2; Halithea aculeata Savignt, Syst. des Annelides, Descr. de TEgypte, 2 ed. Panckoucks 1826 XXI p. 344. H ^ 56 A. J. MALMGREN. såsom sådana anser jag tillfyllest ådagalagd ftfven af den om- stftBdigketen, att hos samtliga andra hafsannolater fotborsten ån> danade på samma sätt eller efter samma typ hos arterna inom hraije för ett genus allmänt erkänd grupp, ja standom inom hela familjer. Med oMkheter i borstens byggnad följa alltid olik- heter i djmrets hela utseende och organisation, åtminstone hvad de yttre anatomiska karaktererna beträffar. LEPIDONOTUS (Leach) Cliar. emend. Corpus breve, lineare. Antennoi e parte anteriore lobi cephalid productae. Palpi glabri. Elytra, paria 12, totum dorsum tegentia, in segmentis pedibus instructis 1, 3, 4, 6, 8 20, 22 obvia. Satas rami superioris capillares, confertim serrulatae, breviores et multo tenuiores quam setae rami inferioris; hse infra apicem laevem, integram, parum curyatum seriatim transYerse spinulosae. Sålunda begränsadt har detta genus erhållit en mindre om- fattning än Prof. KiNBERQ gifvit åt det, derigenom att flere af KiNBERGS under detta genusnamn beskrifna exotiska arter blifvit afsOndrade, såsom tillhörande andra, från Lepidonotus squamatos väl skilda och nya genera. Emellertid har jag ansett mig böra bibehålla namnet Lepidonotus för den afdeluing af de med 12 par ryggfjäll försedda Polynoiner, till hvilken den europeiska Lepidonotus squamatus hörer. Lepidonotus squamatus (L.). Apfarodita squamata L., Syst. Nat. Ed. X p. 655. — Bastsr, Opusc. subc. 1765 IL 2 p. 66 Tab. VI f. 5 A, B, C, D. — Pallas, Misc. Zool. p. 91 (p. p.). Tab. VII fig. 14 (a— d). — Polynoé squamata, AuDUiN et M. Edwards, Recherches pour servir a THist. Nat. du littorale de la France, II Annelid., 1834 p. 80 Tab. 1 fig. 10—16. — Johnston, Annals of Nat. Hist. II p. 432 Tab. 22 fig. 1. — Särs, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1860 p. 57. — Lepidonotus squamatus Kinbbrg, Fregatten Eugenies resa omkring jorden, Zoologi II p. 13 Tab. IV fig. 15 (god figur!). — Die gediipfelte Aphrodite Muller, Von Wurmern 1771 p. 170 Tab. XIII. — Aphrodita pun- ctata MiJLLKR, Prodr. Zool. Dan. n. 2642. — Abildgaard, ZooL Dan. ni p. 25 Tab. 96 ^g. 1, 2, 3, 4. — l^pidonote punctata ÖR8TED, Annul. Dan. consp. p. 12 f. 2, 5, 39, 41, 47, 48. Elytra tuberculis conicis vel rotundato-conicis scabra, margine po- stico et exteruo ciliis dense iimbriato. Segmenta, pedibus iustructa, 25. Digitized by Google Digitized by Goos Digitized by Google K0RDI8KA HAFS-AIINULATKR. 57 Ifab, Frequent. ad öras occidentiiles Svecue et Norvegife, fnndo lapidoso-arenoso, prof. 1 — 50 orgyarum; septentrioDem versus usqae ad eras Finroarkine (I^vån, Goes et Ipse) et Islandise (O. Torell) distribata, ad Spetaber^am antem et ad Gronlandiam namquam reperta. Cet Gallise, Britanniae, Daniae et PAmeric» borealis, ad Grand Månan (Stimpson), sed deest omnino Mari Balthico et Mari Meditenraneo. Fabricius, Fann. Grönl. p. 311, oppgifver visaerligen denna irt for Grönland såsom sällsynt der, men då jag icke funnit något enda exemplar i de rika samlingar, Torell och Amond- SEN anskaffat derifrån till Riksmoseom, då Örsted icke heller fatt bonom från Grönland, då han redan i Finmarken och vid Island är mycket mindre allmän än t. ex. i Bohuslän, samt slut- ligen da denna art helt och hållet saknas vid Spetsbergen, tän- ker jag att Fabricu uppgift härrör af något misstag, så mycket beldre som vid Grönland lefva mycket flere arter af denna familj än Fabricius kände. Stimpson *) har äfvenledes helt nyligen upptagit Lepidonote punctata (O. Fabr.) Örsted (=vår Lepid. iqnaoiatns) i förteckningen öfver de hafsdjur D:r Hates hem- bragte från Smith Vsound, i bottnen af Baffins-bay, men detta beror otvifvelaktigt på en felaktig bestämning, ty ifrågavarande art, som saknas vid Grönlands vestra kust, kan rimligtvis icke atemppträda i det vida nordligare belägna, isfyllda SmithVsound, onder 78* n. Lat Enligt all saunolikhet är det exemplar af den bögnordiska Nychia cirrosa, som af Stimpson tagits för Lep. squamatns. Sistnämnde författare') uppgifver denna art äfven för Nord-Amerika, Grand Månan, men denna bestämning är höge- ligen i behof af bekräftelse, sedan det visat sig att arten saknas i Grönland, och vid Island synes vara mycket sällsynt. NYCHIA n. g. * Antenn» sub basi tentaculi, incisuram lobi cephalici occupante, orientet. Palpi yalidi, crassi, papillis cylindricis, truncatis, sub micro- acopio tantummodo visibilibus, dense obsiti. Elytra, scabriuscula, paria XV, dorsnm omnino tegentia, in segmentis, pedibus instruetis, *) Procecdings of thc Acad. of N»t Se. of Phfladclpia 1868 n. 3 p. 140. *) Invertebr. of Grand Månan, Smithsonian contr. to kuoivicdge 1853, Januari, p. 36. Digitized by Google 58 A. J. MALUGR£N. 1, 3, 4, 6, 8 22, 25, 28, 31 obvia. Set» rami superioris parvi, numerosie, leviter deorsum curvatae, interiores crassiores et breriores quam exteriores, omnes apicem vårsus attenuatae et spinulis minirois, in seriebus transversalibus confertis dispotitis, asperse. Set«e rami inferioris, Olis longiores et crassiores, infra apicem integrum, glabrum vix carvatura, eodem modo ac setse rami superioris seriatim transverse spinulosi. Cirri duo anales sub ano. Nychia cirrosa (Pallas). Aphrodita cirrbosa Pallas, MiscelL Zool p. 95 Tab. 8 f. 3 — 6. » scabra Fabricius. Fauna Groeul. p. 311 n. 292. B punctata Fabricius, 1. c. p. 311. » viriris MoNTAGU, Träns, of Linn. Society XI p. 18 Tab. 4 f. 1. — Polynoé viridis Johnston, Annals of Nat Hist, II p. 437. Lepidonote assimilis Örsted, Annulat. Danic. consp. p. 13 fig. 3, 6, 14, 32, 33, 37. 38, 45, 46. Polynoé scabriuscula Särs, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1860 p. 61. Corpus pollicare, lineare, crassiusculura, altitudine latitudinem sine pedibus aequans, dorso convexo, segmentis pedibus instructis 35 (34 — 36). Lobus cephalicus antice in prominentias duas conico- acuminatas productus. Appendices orones lobi cephalici, palpis exce- ptis, dense ciliati. Elytra, primo pari suborbiculari excepto, reniformia aut ovali-reniformia, roargine postico et externo ciliis, etiam in supe^ ficie prope mnrginem sparsis, dense fimbriato, uodulis seu tuberculis conicis et conico-cylindricis, nigro-brunneis undique sparsis, majoribus apice fisso pleruroque quadrifido, ramulis bifidis extrorsum flexis, mi- noribus conicis apice integro immixtis. Cirrus dorsualis brevis, longi- tudine setas rami inferioris vix superans, dense ciliatus. Cirrus ven- tralis brevis, parce et breve ciliatus. Mamilla veutrali subhyalina, cylindrica. Color: elytra griseo alba (in spiritu), macula nigra in medio notata, noduHs brunneis, srepissirae tamen integumento crasso limi vel argillae, variae coloris, obducta. Sette fulvae. Haö,: fundo argilloso, profunditate 15 — 40 orgyar., frequenter ad öras Spetsbergiie, etiam maxime boreales et orientales, Gröulandise, Islandiffi, rarius Scandinaviee (Bohusiae — ^Finmarkiae). Tab.*VIII, 1. Nychia cirrosa e Spetsbergia: 1 A' Pars an- terior animalis superne visa, magnitudine aucta; a lobus cephalicus, b tentaculum, c antenna, d palpus, e cirri tentaculares. 1 A^ esedem partes animalis e Bahusia. 1 B pes dexira e medio corporis, posdce visa, magniturline aucta: i cirrus dorsualis, k cirrus ventralis, 1 sets rami superioris, m setae rami inferioris. 1 C elytra: n elytron primum, o elytron quartum vel quintuni, magnitudine aucta. 1 1) setse pedis: u, v interiores, q, r exteriores rami superioris, s superiores, t in- feriores rami inferioris, magnitudine circa 500:ies aucta. 1 E tubc^ cula elytri quinti* magnitudine valde aucta. Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANNULATER. 59 Paixas har ]. c beskrifVit och afbildat deooa art efter ett illa koDserveradt exemplar, som redan förlorat eu stor del af sioa Qall, hvarföre figuren såv&l som beskrifningen blifvit ofall- ståndig och delvis felaktig. Så t. ex. sfiger Pallas att första Qållparet sitter på fjerde segmentet och att fjällens antal voro blott 1 1 par, uppgifter, hvilkas oriktighet beror derpå att en stor del af f]ä]]en gått förlorade, såsom tydligen synes på den af förf. lemnade afbildning af djoret. Men när der nppgifves att fotens öfire gren har längre borst än den undre, ett förhållande som hittills icke blifvit iakttaget hos någon bekant art af denna fa- milj, i alla fall icke hos någon enda nordisk art, beror detta helt enkelt derpå att förf. i beskrifningen råkat kalla fotens ne- dre gren för den öfre och tvärtom. Läser man nemligen upp- märiLsamt detta ställe i beskrifningen med aktgifvande på förf:8 dtationer af den afbildade fotens delar, finner man genast att förf. i texten kallar fotens nedre gren (ramus inferior) för den öfre och tvärtom den öfre grenen (ramus superior) för den nedre, efliedao foten blifvit afbiidad uppochnedvänd med ryggsidan och dess långa cirr nedåt. Textens •'superior" och "inferior'* hänföra sig, såsom citatema tydligen visa, till afbildningen på taflan af den oppochnedvända foten. Tänker man sig foten i dess rigtiga ställning med ryggsidan uppåt, måste det som i texten anföres om den öfre fotgrenen egentligen tillkomma den nedre, eller buk- sidans gren af foten och tvärtom hvad som säges om fotens ne- dre gren tillhör i sjelfva verket ryggsidans gren. Ger man akt hårpå, träfiar beskrifningen in på vår art. Att Pallas' Aphrodita cirrata icke kan hänföras till någon annan nordisk art än ifrågavarande, derför talar både hans be- skrifning och afbildning alldeles oemotsägligt. Med Harmathoé imlnicata, som är den närmast stående, kan den redan af det sk&l icke förblandas, att Pallas på grund af fotens och fot- borstens egendoroligheter uppställer den såsom en från denna på det bestämdaste skild art. Pallas' A. lepidota är nemligen en ang Harmathoö imbricata L. Digitized by Google 60 A. J. MALMGREN. I MoNTAGU's Aphrodita viridis tror jag mig med säkerhet igenkänna denna art Montagu angifver visserligen 18 par QäJI hos sin Å. viridis, men på figaren äro endast 14 afbildade och i texten antager han i likhet med Linné och Mueller att Qftll- paren hos de Qällforande Aphroditaceerna äro representerade i ett antal, som är jemnt hälften af fotparens antal. Således har denna Montagu*s uppgift uppkommit genom räkning af fötterna men icke af Qällen, alldeles på samma sätt som Muellers och Linnés uppgift om 18 par fjäll hos Harmathoe imbricata, och ffirtjenar derföre icke heller någon vidare uppmärksamhet — Hvad f5r öfrigt anfSres i den ofullständiga beskrifningen öfver- ensstämmer rätt godt med vår art, och figaren återgifver temii* gen igenkänligt den för arten karakteristiska jemnbreda kroppa- formen. Den gröna färgen hos Montagu*s art var sannolikt för- orsakad af fin bottenlera, som vanligen öfverdrager de skrofliga Qällen i ett temligen tjockt lager, så att djurets färg ofvantill helt och hållet bestämmes af bottenlerans. Denna art uppnår sin kraftigaste utveckling och uppträder talrikast under de högsta latitudsgraderna vid Spetsbergens och Grönlands kuster, hvarföre den med allt skäl kan kallas hög- nordisk. De i Kattegat och Nordsjön i ringa antal lefvande re- presentanterna af arten utmärka sig genom i alla afseenden sva- gare och mindre kroppsbyggnad, finare ciliering på samtliga cirri, mindre taggar på fjällen, svagare borst, och ryggcirrens mindre uppsvällda basalled, men jag har efter omsorgsfull granskning af ett stort antal exemplar från de skilda lokalerna icke funnit något, som skulle berättiga en artåtskilnad. Tvärtom öfverensstämma de i allt väsendtligt så fullkomligt, att intet tvifvel kan uppstå om deras identitet De spetsbergska och finmarkska exemplaren, hos hvilka Qällen äro besatta med starkare taggar och kantade med yfvigare ciliebård, äro vanligen betäckta af ett öfverdrag af fin lera, hvarigenom djurets färg ofvantill blir beroende af bottenlerans, än grå, än grön, än röd o. s. v., och den karakteri- stiska svarta fläcken på fjällen blir ej synlig förr än öfverdraget af lera bortskrapas. Men hos de bohuslänska äro fjällen tillfolje Digitized by Google K0EDI8KA HAF8'ANKUL\TBR. 61 af sin svagare beväpning renare, och den svarta fläcken träder derföre genast i dagen. Åfven från Grönland och Island har jag sett så rena exemplar, att fläcken tydligen synes. I Riksmnseum finnas talrika exemplar från: Spetsbergen: Sboal-point, 80"10' n. Lat, Hinlopen-strait , Treurenb,-bay, Smeerenberg, Kingsbay, Safehavn, Adventbay, Hornsund och Stor- fjorden; Grönland: Omenak, Proven, Egedesminde (Torell), Norsorak, Godhavn (Amondsen) samt Aukpadlartak (250 fm. Torell); hland: Siglef jorden och Arnanäs (Torell); -Rn- marken: Grötsund (rarios GoÉS et Ipse); Bohuslän: Väder- öame (Lovén et GoÉs), Koster (Loven et Ipse); Nordsjön: 55*13 n. Lat. 3*43' v. Lgt. (Kinberg). EUNOÉ n. g. Antennse sub tentaculo, incisuram lobi cephalici occupante, orientes. Pdpi ordinibus ciliorum brevium sex longitudinalibus ornati. Elytra, paria 15, totum dorsum tegentia, in segmentis pedibus instructis 1, 3, 4, 6, 8, 22, 25, 28, 31 obvia. Setie rami superioris versus apicem paullum attenuaturo, spinulis brevissimis, in crebris ordinibus transTersalibus dispositis, asperae; seUe rami iuferioris illis longiores et pauUo tenuiores, iufra apicem integruro glabruro leviter curvatum seriatim transYerse spinulosae. Cirri duo anales sub ano affixi. Species boreales huc pertinentes inter maximas hujus familiie sunt numerandse. Eunoé Oerstedi. Lepidonote scabra Örsted, Grönl. Ann. dorsibr. p. 12 Fig. 2, 7, 10, 12—13, 17—18 (excl. synou.). PoljDoé scabra Särs, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1860 p. 58 (excl. Syn. Fabricii). Corpus ovaio-oblougum, postice attenuatum, depressum, segmentis 37 — 38 setigeris. Lobus cephalicus, paullo iatior quam longior, an- tice in prominentias duas productus, in junioribus conico-acuminatas, io adultis Yero obtusas fere toto evanecsentes. Oculi 4 roediocres. duo postici distantes in vertice, duo antici laterales. Antennfe sub articulo basali crasso tentaculi affixse, ciliatae, apice tenui attenuato, lobo cepbalico ter fere longiores. Teutaculum ciliatum infra apicem tenue attenuatum pnullum inflatum, »ntennis plus quam dupplo longins, sed brevius quam palpi. Hi subulati validi, ordinibus ciliorum sex longitiidinalibus ornati. Cirri tentaculares utrinque bini ciliati, fonua et longitudine tentaculi, articulo basali coromuni. Elytra, Digitized by Google 6^ A. J. MALMGREN. primo pari suboiincnUri excepto, reniformia vel, in posteriori parte corporis, ovato-ovalia, paria 15, totum dorsum tegentia, roargine extemo solum in juuioribus parcc ciliata, in adultis vero hand ciliata, tuber- culis cylindricis, conicis vel subrotundatis, apice spinoso, inultifido ^el integro, minoribus brunneis, majonbus nigricantibus, undique spareis. Setffi rami superioris paullo breviores et crassiores quam setae rami inferioris. Cirrus dorsualis eadem forma ac cirri tentaculares, ciliis inasqualibus dense obsitus, dimidiam latitudinem corporis longitudine vix aequans, in posteriore auteni parte corporis sii perans. Cirrus ven- tralis subulatus brevis, articulo basali tumido. Papilla ventralis brevis, raammaeformis. Cirri annales cirris dorsualibus simillimi, sub ano. Color: elytra grisea, plus minnsve brunnesceiitia, macula media sat magna intense violacea, subnigra, saepe notnta. Longit. in maximis 60 — 80 mm., Latitud cum setis 24 — 30 m.ra. ffab. Ad öras Spetsbergise, fundo petroso-arenoso, profund. 20 — 40 orgyar., haud frequent., ex. gr. ad Homsundsoarne, in Bellsund, Isfjorden, Treurenberg-bny, et Storfjorden. Etiara in Grönlandia, Is- landia (BeruQorden, O. Torell), Finmarkia (S. LoviN, Gobs et Ipse) et America boreali ad Grand Månan (sec. Stimpson '). Tab. VIII, 3, Eunoé Oerstedi: 3 A Pars cephalica magnitud i ne aucta. 3 B Pes dextra e medio corporis, aucta. 3 C Elytra: n elytron priraum, o elytr. secundum, magnitudine aucta. 3 D Selae pedis circa 300:ie8 auctae: r seta rami superioris, s seta rami inferioris. Jag har granskat talrika exemplar af denna art från Spets- bergen, Grönland, Finmarken och Island, men i Bohuslän synes den icke förekomma, åtminstone saknas den i Prof. Lovens rika samlingar derifrån. Redan 1837 hade Prof. Loven upptäckt den vid Spetsbergen, enligt exemplar i Riksmuseum. Under de sven- ska expeditionerna är den sedermera flera gånger funnen der, af Torell och mig i Bellsund och vid Hornsundsöarne, af Goes och Smitt i Treurenberg-bay och på vestkusten, af mig vid Way- gatsöarne, i Hinlopen-strait och i Storfjorden. Torell har upp- täckt den i Berufjorden på Island och likasom Amondsen hemtat den från Grönland. I Finmarken fick GoES och jag den på 60 famnars djup i Grötsund, och vid Karlsö tog jag den i Juni 1864. Den tyckes ej vara sällsynt der, ty både Särs och Danielsen omtala den derifrån. Prof. Örsted hade, då han utarbetade Giönlands Ånnul. dorsibr., icke tillgång till flere än två arter af Lepidonote der- ') Marine invcrtebrat. of Gmnd. Månan p. 36. — Smiths, contrib to Itnowl. y Google Digitized by ' NORDISKA HAF8-ANNULATER. 63 ifrån, hvarfSre han låtit förleda sig att hftnfBra dessa till de två af Fabricius i Faan. Grönl. ntförligt beskrifna, Aphrod. cirrata oeh Apbr. scabra. Emellertid kan den art, som ligger till grand fur Fabricii beskrifning af Aphr. scabra, icke hafva varit den- samma som Orsteds Lepidonote scabra, utan är bevisligen iden- tisk med vår Nychia cirrosa (Pallas), hvilken fifven vid Grön- lands kuster måste näst Hamathoé imbricata vara den allmän- naste af denna familj, att döma af Riksmosei talrika exemplar derifrån. Fabricii beskrifning lemnar derom intet tvifvel öfrigt, hvarföre jag här endast behöfver påpeka de mest afgörande mo- mentema i den. Fabricius säger om storleken hos Aphr. sca* bra **est media inter punctatam (— Lepidonotns squåmata (L.)) et cirratam" (Harmathoe imbricata (L.)), hvilket omöjligen kan sägas om Örsteps art, som är kanske den största i hela famil- jen och uppnår vanligen en längd af 2^— 3 tam, medan deremot vår Nychia cirrosa verkligen står emellan Fabricii "punctata" och ^^cirrata", ty den uppnår en längd af 1, högst IJ tum. Fa- bricius uppgifver vidare **segmenta 34 et totidem pedes utrin- qae**, hvilket han alldeles icke kan hafva sagt om Örsteds art, som har 37 — 38 fotförande segmenter, men väl om Nychia cir- rosa, hvilken ofta har blott 34 men vanligen 35 par fötter. Fabricius kallar sin art **convexiascala** och säger, att den har ''dorsum magis gibbosum, igitur congeneribus crassior", samt "cor- pns oblongom postice parum acuminatum**, hvilket allt karakte- riserar Nychia cirrosa, men för ingen del kan sägas om Örsteds Lepid. scabra. Fabricii Aphr. scabra skall hafva "sqaamaB ci- liat®*\ likasom Nychia cirrosa, men de fullvuxna af Örsteds art hafva dem icke cilierade. Fabricius har iakttagit att hans Aphr. scabra **tubulnm saum non magnum raro emittit*', hvilket fullkomligt träffar in på vår Nychia cirrosa, men alldeles icke kan sägas om Örsteds Lep. scabra, som nästan alltid, kommen lefvande i spiri- tos, utskjuter sin stora proboscis, o. s. v. Korteligen, Fabricii beskrifning träffar i allt in på Nychia cirrosa, men icke på Örsteds Lepid. scabra, för hvilken jag ser mig föranlåten at^ fSresIå ett nytt namn, för att förekomma nya konfusioner. Nam- Digitized by Google 64 A. J. MALMOBBN. net scabra är Demligen redan af Linné anväodt pa en unge af Lepidonotas squaoiatos (L.), och af Fabricius på Nychia cirrosa (PALX.AS), men af Örsted på en från dessa båda vidt skild art, som jag efter artens första beskrifvare kallat Eanoé OerstedL Eunoé nodosa (Sabs). Polynoe nodosa Sabs, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1860 p. 59. Corpus latum, depressura, oblongum, postice paullum angustatum, segmentis setigeris 35 — 36. Lobus cephalicus vix la tior qunin longior, antice late incisus, in proroinentias duas obtusas productus. Oculi, antennte, tentaculum, palpi, et cirri tentaculares ut in piwcedente» basit tentacnli taraen angustior. Elytra, priroo pari suborbiculari excepto, elongato-reniformia, paria 15, totura dorsum tegen tia, margine externe denae ciliato, prope marginem posticum et extemum tuberculis majoribns semiglobosis vel obtuso-conicis, cum aliis multo minoribus uiidique sparsis. 8et(e rami superioris parum crassiores et multo bréviores quam set» rami inferioris. Cirrus dorsualis ciliis aequalibus obsitus, brevior quam in praecedente, tertiam partem latitudinis corporis (cum setis) haud vel vix superans. Cirrus ventralis elongatus subulatus, articulo basali tumido. Papilia ventralis cylindrica. Cirri auales dorsualibus similes. Color: elytra maxima parte yiolaceo brunnea, raacula lactea magna in medio plerumque notata. Praecedenti sat similis, differt tamen corpore laiiore, elytris elon- gato reniformibus margine ciliatis, et aliis notis allatis. Longit. 68 m.m. latitud, cum setis 30 m.m. Hab, Ad öras Spetsbergise, Grönlandiae, Finmarkiie et Bahusise, sed ubique sat rara. Tab. VIII, 4, Eunoé nodosa e Spetsbergia: 4 A pars cepha- lica, magnitudine aucta. 4 B Pes XLrna dextra, postice visa, aucta. 4 C Elytron e medio dorsi, magnitudine aucta. 4 D Setae pedis, circa 300:ies auctae: r seta rami superioris, s seta rami inferioris. I Bohuslän är denna art upptäckt af Prof. S. Loven redan f5r 20 å 30 år sedan, samt återfunnen af GoÉs vid Yäderdarne på 50 — 70 famnars djup. Vid Spetsbergen är den tagen i Treuren- berg-bay 1861 på 30 famnars djup och i Safehavn 1864 på 50 faran., men blott ett exemplar på hvardera stället. I Grönland har Amondsen funnit don vid Godthaab på 100 famnars djnp. Särs har beskrifvit arten efter ett enda i Havösund i Finmarken taget exemplar. Digitized by Google NOftDlSKA HAlfS-ANKULATEIt. 66 LAGISGA n. gen. Antennae sab bad tentaculi, incisurain lobi cephalici occupante» affixfe. Palpi oculo nudo vel lente armato glabri, fere nitidi, papillis tamen mininiis sub microscopio tantummodo conspicuis obtecii. Elytra, peria XV, in segmen tis, pedibus instructis, 1, 3, 4, 6, 8 22, 26, 28, 31 obvia, dorsum totum, segroentis circiter X ultimis exceptis, tegentia. Kamus superior pedis parvus, parle inferiore in processum conico-acaminatum producto, setis numerosis, apicem versus spinulis minimis, in seriebus transversalibus confertis dispositis, asperis. Setae rami inferioris infra apicem integrum vel obsolete bidentatum (in juvenibus semper conspicue bidentatum), seriatim transverse denti- colatie. Illae pauUo breviores, fere duplo crassiores, in posticis Kgmentis seque longae in ultimis etiam longiores, quam setse rami inferioris. Cirri duo auales sub ano. Lagisca rarispina (Sårs). Polynoe rarispina Särs, Christiania Vid. Seisk. Forb. 1860 p. 60. Corpus depressura, elongatum, postice attenuatum, segroentis se- tigeris c. 44. Lobus cephalicus antice in prominentias duas conico- aenminatas productus. Oculi 4: duo antici sublaterales, ab apice pro- roinentiarum longe remoti, duo postice in vertice ad basin capitis. Appendices omnes lobi cephalici, palpis exceptis, ciliatse. Basis cirro- nim tentacularium communis setis duabus validis, antrorsum curvatis, armata. Elytra, primo pari suborbiculari excepto, reniformia, versus partem corporis posticam ovalia vel suborbicularia, margine externo, in juvenibus magis quam in adultis, ciliato, pagina superiori spinulis Qumerosis minimis conicis undique sparsis punctata, prope marginem poaticum spinis raris, brunneis, elongato fusiformibus aut cyliudricis, p^icello molli brevi insidentibus, singulis etiam in superficie ely- trorum sparsis. Cirrus dorsualis ciliatus, longitudine latitudinem dimi- diam corporis cum setis fere superans. Cirrus ventralis subulatus, sobgiaber, apicem rami inferioris attingens. Papilla ventralis distincta, brevis, subcylindrica. Longit. in maximis 65 m.m., latitud, cum setis 20 mm. Color elytrorum violaceo, brunneo, griseoque variegatus. Hab,: ad öras Spetsbergioe, etiam maxime boreales et orientales, profund. 20 — 40 org., fundo petroso-areuoso, baud frequens; Grön- landi», unde specimina plura rctulit O. Torell, Islandiee (O. Torell) «t FinmarkisB ad Karlsö (Ipse). Tab. 7III 2, Lagisca rarispina e Grönlandia: 2 animal sopeme visum, magnitudine naturali 2 A pars antica animalis, magni- tadine aucta: a lobus cephalicus, b tentaculum, c antenna, d palpus, « cirri tentaculares. 2 B pes XVrraa dextra, postice visa: i cirrus dorsualis, k cirrus ventralis, 1 set« rami superioris, m setse rami inferioris. öfvtn. af K. Vet-Akad. Förk. Årg, 22. N:o 1. ^ Digiti zed by Google 66 A. 1. MALMGRtK. 2 C Elytra: n elytron primura, .o elytron e dorso medio. 21) set» pedis magnitudine circ. 500:ies aucta: r seta mmi superioris, s, s", s'" setae rami inferioris, t seta rami inferioris animalis juvenis e Fin- markia. 2 £ superficies elytri magnitudine valde aucta. HARMOTHOE (Kinberg). Cbar. era. Corpus oblongum, baud elongatum. Antennae sub basi tentaculi, incisuram anticara lobi cephalici occupante, aftixae. Palpi crassi, su- bulati, oculo nudo vel lente arraato glabenirai, papillis taraen cylin- dricis apice truncato rainirais, sub raicroscopio modo conspicuis dense obtecti. Elytra paiia 15, dorsum totum tegentia, in segmentis pedibus instruetis 1, 3, 4, 6, 8, 22, 25, 28, 31 obvia. Setae rami su- perioris versus apicem paullo attenuatum spinulis rainutis, in seriebus transversalibus confertis dispositis, asperae. Setae rami inferioris illis parum tenuiores et longiores infra apicem bidentatum, glabrum, aeriatim transverse spinulosae. Cirri duo anales sub ano. Såsom jag här ofvan begränsat detta af Prof. Kinberg ') uppställda genus, har det fått en så till vida större omfattning, att arterna af genus Åntinoé KiNB., med undantag endast af Antinoe Sarsi och Antinoé microps, blifvit hit öfverförda. Genom att granska originalexemplaret har jag öfvertygat mig om, att Harmothoé spinosa Kinb. icke har ett framtill så afsmalnande hnfvud, som det framställes på Prof. Kinb£RG*s figur, utan liknar fullkomligt afbildningarne af hufvudet hos arterna af Ån- tinoé. — Antinoe pulchella synes vara en liten unge med ett förre antal segmenter och ryggfjäll hörande till våit genus Harmothoé. Antinoé Waahli Kinb. och den ofullständigt beskrifna Antinoé aequiseta Kinb. synas äfven höra hit. Deremot skilja sig Antinoé microps Kinb. och Antinoé Sarsi Kinb. genom sina egendomligt bildade setis rami inferioris haud bidentatis så väsendtligt från dessa, att de måste föras till egna genera. Jag bibehåller det Kinbergska namnet Antinoé för det slägtet, hvars enda hittills kända representant är den högnordiska Antinoé Sarsi, som äfven lefver i Östersjön. Harmothoé imbricata (L.). Aphrodita imbricata L. 1767 Syst. nat. XII p. 1804. Aphrodita cirrata Mueller, 1776 Prodr. Zool. Dan. n. 2644. ') Prcgnttcn Eugenies resa omkring jorden, Zoologie II p. 21. Digitized by VjOOQIC KOBDISKA HAF8-ANNUtATBB. 67 Aphrodita cinraU Fabbicius O., Fauna Grönl. p. 308 n. 290 Tab. 1 fig. 7. Die flache Aphrodite Muelleb 1771, v. Wurmern p. 180 Tab. 14. AphrodiU violacea Stböm 1768 Act. Nidros. IV p. 366. » Muelleb, Prodr. Zool. Dan. n. 2645. PPolynoé cirrata Aud. et M. Edwabds, Becherches Hist. nat. de France Tom. II p. 86. ? » Johnston, Ann. of Nat. Hist. II p. 434 Ub. 22 fig. 2. LepidoDote cirrata Öbstbd, Grönlands Annul. dorsibr. p. 14 Fig. 1, 6, 6, 11, 14, 15. » Öbsted, Annnl. Danic. consp. p. 13 fig. 43. Pölynoe cirrata Sabs, Archiv £ Naturg. 1845 p. 11 Tab. 1 fig. 12—21. » 8ab8, Vid. Selsk. Forh. Ghristiania 1860 p. 60. Jttnior: Aphrodita lepidota Pallas, Miscell. Zool. p. 94 Tab. 7 fig. 15, Tab. 8 fig. 1, 2 (p. p.). » Mubllbb, Zool. Dan. prodr. n. 2643. Corpus oblongam vel ovato-oblongum, postice latitudine sensim decrescens, subtus tamen magis notabiliter, segmentis pedibus instru- ctis 37. Lobus cephalicus latitudine longitudinem cequans, roargine antico inciso, in prominentiam conico-acuminatam utrinque producto. Oculis 4: duo anteriori in latere prominentianim, fere sub apioe eamm siti, antrorsum et extrorsum simul spectantes, duo postici in rertice ad basin capitis. Antennae lobo eephalico sesqui longiores. Tentaculam antennis duplo longius, articulo basali erasso. Cirri tentaculares magnitudine et forma tentaculi, omnes filiformes, breve ciliati, oculo nudo subglabri, apice tenuissime attenuato. Elytra, primo pari suborbiculari excepto, ovali-reniformia vel oblique ovata, oculo nudo subglabra, margine externo saepe, in junioribus semper, breve et paullo ciliato, nodulis roinutis obtusis conieis punctata, prope marginem posteriorem, in speciminibus maximis praesertim hy- perboreis, ssepe nodulis oculo nudo etiam conspicuis, numerosis, plemmque uniserialibus, brunneis, subglobosis vel breviter clavatis, pedicello brevi moUiore insidentibus. Setse rami superioris vix curvatae, parum crassiores et breviores quam setoe rami inferioris. Hae infra apicem bidentatum Isevem dilatatae et transverse spinulosae. Girras dorsualis, longitudine latitudinem corporis dimidiam tequans, haud crcbre ciliatus, eadem forma et colore ac cirri tentaculares. Girrus ventralis subulatus parce ciliatus. Papilla ventrnlis distincta, cylindrico- conica, insertionem cirri veotralis fere attingens. Girri anales duo sub ano, cirris dorsualibus simillimi, sed longiores. Color elytrorum variat admodum, in plerisque coeruleo-griseus, in aliis subgpriseus, coeruleus, brunnens, violaceus, ruber, fere niger, vel maxime variegatus; marginibus interioribus posticisque elytrorum 8«pe brunneis, nigris vel alius coloris, reliqua parte alba vel griseo- alba. Set» fulvae. Longitud. usque ad 60 — 60 mm., latitud, cum setis 20 ra.m. Digitized by Google 68 A. J. MALMGREN. Hab, Vulgatissime, fundo algoso-arenoso, prof. 1 — 30 orgyar., ad öras Spetsbergife, Grönlandiee, Islandise et Scandinaviae, e Scania usque ad WarangerQorden. Etiara in raaribus Daniae, Belgise, Bri- tanniöe (Johnston), Galliae (M. Edwards), America borealis (Grand Månan '), Sitcha '), in Mari Mediterraneo *) inventa, sed deest in parte boreali Maris Baltici. In regionibus arcticis, ex. gr. ad öras boreales Spetsbergiae , frequentissima et maxima; meridiem versus minor et Isevior. Tab. IX 8 Harmothoé imbricnta e Spetsbergia: 8 A pars cephalica, aucta. 8 B pes XIILraa dextra. 8 C elytra marginibus nodulosis, aucta, o primum, n quintum elytron. 8 C elytra roargini- bus laevibus: o' elytron piimura, n' elytr. e medio dorsi, aucta. 8D Setse pedis circ. 5(X):ies auctee: r sota rami superioris, s seta rami inferioris. 8 E et 8 E' elytra sub microscopio visa. Delineationem figurarum direxit olim Kinberg. Fastän Mueller's artnamn för denna art blifvit numera allmänt antaget, kan jag likväl icke undgå att här upptaga arten under dess äldsta af Linné redan gifna namn. Linné har i diagnosen (1. c.) origtigt angifvit att hans Åphrodita imbricata har 36 fjäll, och man kunde derföre tro detta vara orsaken till, att hans namn icke förut blifvit användt för denna art, som en- dast har 15 par eller inalles 30 fjäll, men det är icke så. Muellek, hvars artnamn undanträngt det äldre af Linné gifna, har nem- ligen i sin utförliga beskrifning begått alldeles samma misstag. Han säger ("von Wiirmern" p. 181) om "Die flache Aphrodite": "Ich zählte bey jeder sechs und dreyssig Gelenke und eben so viele Fiisse an jeder Seite, und ich zweifle gar nicht, dass, wenn nicht ein grosser Theil der Schuppen abgefallen wäre, die völlige Zahl von sechs und dreyssig zu sehen gewesen." Oaktadt MUELLER icke varit i tillfälle att sjelf räkna fjällen utan endast lederna hos sina exemplar, har han dock varit öfvertygad om att de förekommit i samma antal som bos Linné*s A. imbricata, der- före att han trodde att hos samtliga med fjäll försedda Aphro- ditaceer fötterna förefunnos i dubbelt antal mot fjällen : "die Fiisse, welche sich bey allén gedoppelt zu den Schuppen verhalten'* (1. c p. 176). Samma origtiga åsigt har äfven Linné hyst, ty han *) Stimpson, Manne invertebr. of Graud Mauan p. 36. *) Grube, Midd£ndorffs Sibirische Reisc 2: 1 p. 2. •) Gkube, Ein Ausflufif nach Triest und dem Quarnero 1861, p. 126. Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANNULATER. 69 oppgifver hos de två andra af honom uppställda arterna A. scabra och Å. squamata fjällen till samma antal som f5tterna på hvarje sida, eller till hälften af samtliga antalet fötter. Det är otvifvelaktigt, att Linné i öfverensstämmelse härmed bestämt antalet af fjällen hos Å. imbricata på samma sätt som Mueller, eller genom att räkna lederna d. v. s. fötterna, och sålunda fått antalet till 36. Alldenstund det är ganska svårt, att få hela exemplar af denna art konserverade, ty Qällen lossna nästan all- tid när djuret kastas lefvande i spiritus, är det icke blott antag- ligt utan till och med sannolikt, att de af KÖNIG från Island meddelade exemplaren, som legat till grund för Linnés beskrif- ning, haft ett större eller mindre antal fjäll affallna och att Linné derföre varit tvungen att bestämma deras antal genom att räkna lederna. Linné antyder äfven sjelf att han icke varit i tillfälle att räkna fjällen, ty han säger **squam8B facile deciduae." Då nu så &r att såväl hos Mueller som Linné uppgiften om 36 fjäll bos denna art beror på det origtiga i naturen alldeles icke grun- dade antagande, att fjällparens antal hos de fjällförande Aphro- ditaceerna alltid är lika med hälften af segmenterna, äro vi också berättigade att i LiNNÉ*s diagnos i stället för **sqnamis 36" tänka oss "segmentis 36" eller "pedibus utrinque 36." Hvad Linné för öfrigt I. c. anfört oro A. imbricata, träffar fullkomligt in på vår art- Mueller har sjelf i Zool. Dan. Prodr. n. 2644 anfört Linnés A. imbricata såsom synonym till sin A. cirrata, och detta med fullt skäl, ty Linné hade erhållit typexemplaren till sin A. imbricata från samma hand, som meddelat Mueller en teckning af "Die flache Aphrodite", neraligen af KÖNiG från Island der denna art är lika allmän, som vid Skandinavien. MLXLJL.ERS namnförändring föranleddes således icke af något tvif- ▼el derom att Linné*s A. imbricata var samma art som hans cirrata, utan derföre att han ansåg imbricata afse en för alla Aphroditaceer gemensam egenskap (v. Wiirmern p. 84). Tyvärr galler oro hans naron cirrata nästan detsamma, hvarföre vi här med sa mycket större skäl kunna göra det Linnéanska namnet råttTisa, och upptaga det såsom det afgjordt äldre. Digitized by Google 70 A. J. MALMGREN. Denna art eger den vidsträcktaste utbredning af alla nordi- ska polynodr, och varierar derföre på mångfaldigt vis till storlek, f&rgteckning och glatthet. I den högsta norden, t. ex. vid Spets- bergens norra kust, är den mycket allmän och blir der vida större än t. ex. i Bohuslän elier i södra Östersjön. De nordiska exem- plaren hafva på alH vis gröfre kroppsbyggnad, och derföre också gröfre borst, samt nästan alltid mera cilierade trådlika bihang och skrofiigare fjäll, men då alla dessa egenheter återfinnas hos de storväxta skandinaviska individerna ehuru i ringare grad ut- vecklad, kan ingen fråga om artskilnad emellan dem uppstå. De yngre från Spetsbergen äro fullkomligt lika de Bohuslänska, äfven till ftrgen. Ungarne hafva alltid färre segmenter, och derföre mindre antal fjäll än de fullvuxna, hos hvilka fotparens antal nästan utan undantag är 37. Fjällen hos ungarne äro alltid kort cilierade, men hos de äldre äro de icke sällan nästan glatta. Hos mycket små ungar äro de nedersta borsten i fotens nedre gren i spetsen hela, medan de öfre äro bidentatae. I Riksmuseum förvaras talrika exemplar ifrån alla af Prof LovÉN 1837, af O. Torell 1858, och af expeditionerna 1861 och 1864 besökta hamnarne på Spetsbergen, ända från 8(r20' n. Lat. till Hornsund och Storfjorden, från Grönlands hela vest- kust, söder om Upernavik (Torell och Amondsen), från Island (Torell), Finmarken (Loven, Goés och jag sjelf), Bohuslän (LovÉN, Goés och jag sjelf), Skåne (Smitt). I södra delen af Östersjön tycks den vara temligen allmän, t. ex. i Kielerbamnen (MÖBIUS et Meyer '), och i Skåne enligt exemplar af Smitt, men torde knappt finnas så nordligt som vid Gotland, åtminstone saknas den i Smitt's samlingar derifrån. PtanfÖr Östergötlai>d o eller i det Åländska hafvet har Widegren icke heller funnit den under sina undersökningar af Östersjöns fauna. — I Bohuslän fann jag denna art mycket allmän på Zostera marina, t. ex. i Fiskebäckskil, men endast småväxta individer. Längs Norges hela kust är den allmän enligt Särs och Danielsen^). ') Archiv f. Naturg. 1862 p. ') Kgl. Norske Vid. Selslc. i Throndhjem Skrifter i det 19:de Aarh. 4:de B. 2:det H. p. 19. Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANNULATER. 71 Både JoHNSTON*s och Hilne Edwards* beskrifning af Po^ lynoé cirrata (MuELL.) afviker från vår art i flera afseenden, hvarfore det är mycket ovisst om deona verkligen ligger till grund för deras beskrifningar. Också synes Grube's uppgift om denna arts förekomst i Medelhafvet ännu fordra bekräftelse, ty denne författare^) har nyligen upplyst, att hans PoIynoS cirrata från Adriatiska häftet stundom kan hafva 42 segmenten Ar detta fallet, måste hans P. cirrata vara en från Mu£LLER*S A. cirrata (=Harmathoe imbricata (L.)!) vidt skild art. EV ARNE n. g. Corpus minutum, ovato oblongum, postice attenuatum, depres- siusculum. Antennse sub basi tentaculi affixae. Lobus cephalicus an- tice late incisus. Palpi papillis minutis dense obtecti. Elytra, paria 15, in ininoribus modo 13 — 14, in segmentis, pedibus iustruetis 1, 3, 4, 6, 8 ... 22, 25, 28, 31 obvia. Setce rarai superioria seriatim transferse spinulosse, breviores et multo crassiores quam setae rami inferioris. Hae fere capillares, infra npicem glabrum bideniatum, deote superiori curvato, vel, in infimis, integrum denticulatee. Cirri duo anales sub ano. Evarne impar (Johnston). Poljnoe impar Johnston 1839, Ann. of Nat. Hist. vol. II p. 436 Tab. XXII fig.^ 3—9. Lepidonote impar Örsted, Ann. Danic. consp. 1843 p. 13. Polynoc impar ClaparjSde, Anatom. und Entwickel. Wirbellos. Thicre 1863 p. 60 Tab. XIII Fig. 1—6. Corpus ovato-oblongum, postice sensiro attenuatum, depressiusculum, segmentis pedibus instruetis in adultis 34 — 35, in juvenibus pauciori- bus, 30 — 32. Lobus cephalicus latior quam longior, margine antico late inciso, utrinque in prorainentiara conico-acuminatam producto. Oculi 4 mediocres duo antici in latere capitis, ab apice prominen- tiaram longe remoti, duo postici in vertice ad basin capitis. Antennee lobo cepbalico sesqui longiores, pnrce ciliat«e, apice tenui attenuato. Palpi validi, crassi, subulati, papillis minutis cylindricis dense obtecti. Tentåculum palpis brevius, ciliatum, apice longo tenui Cirri tenta- calares, forma et magnitudine tentaculi, articulo basali comrauni setia duabus antrorsum flexis armato. Elytra, paria 15 in roajoribus, in minoribas modo 13 — 14, primo pari suborbiculari excepto reniformia in antica parte corporis, in postica ovato-orbicularia vel subrect- *) Dif Inwl Lossin nnd ihre Meereffftiinft 1864 p. 78. Digitized by Goc 72 A. J. MALMGREN. angularia, margine exterDO dense ciliato tuberculis minuiis conicis obtusis, ad roarginem posticum majoribus semiglobosis. SetsB rami supenoris divaricatse multo crassiores et breviores quam setae rami infcrioris. Hae infra apicem bidentatum, vel, in infimis, integram, glabrara spinulosae. Cirrus dorsualis subulatus, ciliatus, apice elon- gato tenui, dimidiam latitudinis corporis aequans. Cirrus ventralis subulatus. Papilla ventrali conspicua. Color: corpus supra rubro-fuscum, in speciminibus Islandicis fuli- ginosum; segmen ta lineis transversalibus binis albidis; elytra maxima parte rubro-fusca, margine interiori subhyalina, pellucida. Longit. 16 — 18 m.m., lat. 6 — 8 m.m. cum setis. Hab.: rarius ad öras Bahusiae, Ipse 1863, Finmarki» (Karlsö Ipse 1864), et Islandiae (Torell), prof. 5 — 20 orgyar. In maribus Britannise rarius (Johnston), et Galliae borealis, litore recessu maris relicto, ad St. Vaast sat. frequent. (CLAPAEkDs) reperta. Tab. IX 7 Evarne impar e Bahusia: 7 A Pars cephalica, aucta. 7 B Pes sinistra postice visa, aucta. 7 C Elytra, o elytr. primum, n elytr. tertium vel quartum, valde aucta, 7 D Setas pedis circ. 500:ies auctae: r, r' setce rami superioris, s, s', s" setae rami inferioris. Hos mindre individer träffar man blott 13 — 14 par ryggfjäli, och då sådana äfven talrikast anträffas, har Johnston ansett 13 för det normala antalet, men de fullvuxna med 34 segmenter hafva alltid tydliga ehom små fjäll öfver det 31:sta segmentet, hvarföre intet tvifvel finnes, att äfven hos denna art det typiska antalet fjällpar är 15. — I Norge tycks den icke vara anträffad af Särs eller Danielsen, men arten finnes der, ty jag tog i Juni 1864 ett par större individer vid Karlsö, norr om Tromsö, före afresan till Spetsbergen. Vid Spetsbergen eller Grönland finnes den icke, men från Island har Torell hemtat bland Harmothoé imbricata några exemplar. LiENILLA n. g. Antennae sub basi tentaculi, incisuram lobi cephalici occupante, orientes. Palpi subulati, papillis minutis obtecti. Elytra IsBvia, paria 16, dorsum totura tegeutia, haud ciliata. Setee rami superioris versus apicem paullum attenuatum confertim transverse spinulosse, breviores et multo crassiores quam setae numerosae capillares rami inferioris. HsB infra apicem obsolete bidentatum, dente superiore vix curvato, vel integrum pauUo dilatatae, utrinque valde spinuloste. Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANNULATBB. 73 Laenilla glabra n. sp Corpas depressiusculum, fere lineare, utrinque oequaliter obtusum, segmentis pedibus instruciis 38. Lobus cephalicus aeque longus ac latus, antice in proroinentias daas conicas obtusns productus. Oculi quatuor: 2 postici distantes in vertice, duo antici antrorsum et extror- sam spectantes in latere capitis, ab apice proinineutiarum parum remoti. Antennse lobo cephalico vix vel paullo longiores, parce ciliatae, apice tenui attenuato. Tentaculum, antennis ter lono^ius, paullo ciliataro, apice attenuato tenui. Palpi tentaculo longiores, validi, subulati, crassi, oculo nude vel lente arniato glabri, papillis tamen cylindricis minutis subtiliter et dense obtecti. Cirri tenta- cnlares rare ciliati. forma et magnitudine t^ntaculi, articulo basali eommuni setis duabus antrorsum curvatis armato. Elytra paria 15, glaberrima granulis, tamen minutis, raris et sparsis, sub microscopio modo conspiouis, haud ciliata, ovato-reniformia , primo pari sub- orbiculari excepto, totum dorsum tegentia. Setfe rami inferioris fere capillares, numeroste, apice vel integro obsolete bidentato, dente breviore recto, longiore perpaullo cur\'ato, parte denticulata multo lon- giore (et angustiore) quam in sequente. Setie rami supeiioris iUis multo crassiores et breviores, vix vel paullo curvatae, crebre transverse spiauloste. Cirrus dorsualis rare ciliatus. Cirrus ventralis subulatus. Papilla ventralis sat parva. Color: elytra griseo-alba, opaca,' roargine externo el postico colore castaneo late urabrato. Longit. 31 m.m., latid. 10 m.m. Hab.: ad öras Bahusiae rarissime; a S. Loven, in sinu Gullmaren, et a GoÉs, ad insulas Väderöame, specimina paucissinia detecta sunt. Tab. IX 5 Lsenilla glabra e Babusia: 5 A Pars cepbalica, aucta. 5 B Pes XIX dextra, postice visa, aucta. 5 C Elytra aucta : o elytron primum, n elytron e medio dorsi. 6 D Sette pedis circ. 500:ies auetse: r seta rami superioris, s, s' setee e parte supera rami inferioris, a latere et facie visse, s" seta e media parte, s'" e inferiori parte rami inferioris. Laenilla alba n. ?Polynoé Isevis Aud. et Edw., Hist Nat. Lilt. France, Annelides II p. 85 Tab. 2 f. 11—19. ?Polynoe laevis H. Bathkb, Nova Act. Acad. C. L. C. nat. curios. XX p. 150. ?Polynoe laevis Danislsen, Kgl, Norske Vid. Selsk. i Throndhjem Skrift. IV: 2 p. 19. Pnecedcnti sat similis, sed differt statura minore et aliis notis sequentibus. Lobus cephalicus sulco medio longitudinali usque ad basin. Prominentiae frontales lobi cephalici apice conico-acnminato iatrorsmn flexo. Antenn» longe attenuatae, breve ciliatse, lobo ce- phalico doplo longiores. Palpi validi craasi subulati papillis minutis Digiti zedbyGoOgl^ 74 A. J. MALMGREN. obsiti, antenuis paullo lougiores. Cirri teutacularcä breve ciliati, apice tenni longe attenuato, palpis paullum breviores. Tentaculum bre- vissimum (forsitan facile deciduumP). Oculi 4: duo antici ab apice prominentiarura longe remoti, in medio lateris capitis, duo postici in vertice ad basin capitis. Elytra pellucida subhyalina, alba, late ovalia vel ovali-reniformia, haud ciliata, Itevia, granulis microscopicis raris superficie sparsis. Setae rami inferioris, parte dilatata utrinque denti- cuiata multo breviori quam in prsecedenti, apice haud bidentato per- paullum curvato. Color viyentis albus. Hab. Specimen unicum hujus speciei, profund. 30 — 40 orgyar., ad Kariso, 70** Lat. bor., Finmarkiee anno 1864 raense Junio reperi. Tab. XIII 23. Lsenilla alba e Finmarkia: 23 Pars cephalica aucta. 23 B Pes dextra aucta, e parte media corporis. 23 n, n' Elytra aucta. 23 D Setae pedis c. öOOiies auctae : r rami superioris s, s' et s" rami inferioris. Af alla mig bekanta Skandinaviska arter i denna faaiilj, öfverensstämmer denna aldra bäst med Polynoé laevis AUD. et Edw. och torde vara identisk med den, men de dåliga afbildnin- garne och den korta beskrifningen af nämnde art göra en ome- delbar jemförelse ännu nödvändig för full visshets erhållande härutinnan. Det enda individ af detta djur jag sett, erhöll jag i våras i Finmarken, men detta har tyvärr mistat några af de bakre segmenterna och fjällen, hvarföre jag ej kan uppgifva deras antal. Djuret tycks hafva varit knappt | tura långt. — Enligt all sannolikhet är Rathke*s och Danielsen's Polynoé Isevis hit- hörande, men Orsted's ') art af samma namn kan omöjligen höra hit eller till Polyn. laevis AUD. et Edw., då den enligt af- bildningen 44 har cilierade Qäll. ANTINOÉ (KiNB.). Antennse sub basi tentaculi, incisuram anticam lobi cephalici occupante, orientes. Palpi subulati, papillis minutissimis dense obtecti. Elytra, paria 15 (in rainoribus modo 13 — 14), totum dorsum tegentia. Setee superiores divaricatoe, versus extremitatem confertim transverse spinulosee, intiinis exceptis parura curvatae, breviores et multo crassiores quam setse rami inferioris. Hae capillares, uumerosse, infra apicem tenuissimum valde elongatum spinulosae. In speciminibus nondum *) Annal. Dan. consp. p. 13 Fig. 42, 44. y Google Digitized by ' NORDISKA HAP8-AKNULATER. 75 adnltis et in balticis set» qusedam in media parte rami inferioris in apicem tenuem longum hand produetae. Cirri duo anales sub a no. Antinoé Sarsi Kinbeeo. Corpus oblongura, utrinque fere aequaliter obtusiim, segmentis pedibus instnictis 30 — 35. Lobus cephalicus aeque longus ac latus, antice in prominentias duas conicas productus, oculis 4: duo postici in Tcrtice, duo antici majores, ab apice prominentiarum lemoti, fere laterales. Antennse attenuatfe, lobo cephalico breviores, parce ciliatae. Tentaculum intar prominentias frontalis insertum, parce et breve ciliatura, apice tenui attenuato, capite plus quam ter longius. Palpi validi, crassi, subulati, subtilissime et densissime papillosi. Cirri tentaculares ciliati, forma et magnitudine tentaculi, articulo basali setis brevibns antrorsum carvatis armato. Elytra mollia, oronino sine tuberculis nodulisve duris, primo pari suborbiculari excepto renifonnia, ovata, fel o?ato-ovalia, margine postico et extemo ciliato, ciliis etiam in superficie prope marginem sparsis. Cirrus dorsualis apicem versus attenuatus, parce ciliatus, latitudinem corporis dimidiam (cum setis) loDgitodine aeqnans. Cirrus ventralis aubulatus, breve ciliatus. Papilla TCDtralis conica, minuta. Color: elytra griseo-opaca, subpellucida, margine postico et in- teriori fusco late umbrato in Balticis, vel dilute castaneo tincto in Spetsbergensibus; dorsum fusco-viridi, in Balticis, vel brunneo-rubro, in Spetsbergensibus, maculatum et transverse vittatum. Sette sericefe. Longit 35 m.m.. Lat. 17 m.m. cum setis ; Spetsbergiae » 26 » » 12,5 » » Maris Baltici. Hab.: ad öras Spetsbergiae boreales, in sinu Wijdebay, et orien- tales, in sinu Storfjorden haud rare, fundo argillac, prof 20 — 30 orgyar.; Grönlandise (O. Torell) et Finmarkiae rarissime (Lovén et Ipse). In parte autem media et boreali Maris Baltici frequentissime fivit, sed deest omnino mari Codono et Germanico. Tab. IX 6, Antinoé Sarsi e Mari Baltico: 6 A pars cepha- lica. 6 B Pes XIII dextra, postice. 6 B* antice visa. 6 C Elytra, o elytron primum, n elytr. e medio dorsi. Hse figuree oranes auctae. 6D Set» pedis circ. 500:ies auctae: r seta rami superioris, s setae saperiores, s' medise et s" set» inferiores rami inferioris. 6E Pars nitrginis elytri valde aucta. Denna art hörer till de få hafsdjur, som enligt Prof. Lovén*$ QDdersGkningar ännu fortlefva i Östersjön alltsedan detta haf stod i samband med Isbafvet öfver Ladoga och Hvita bafvet, men hrilka helt och hållet saknas vid Sveriges och Norges vestra kuster. — Den baltiska formen blir aldrig så stor som den spets- bergska, hvarföre den merendels icke heller uppnår samma antal Digitized by Google 76 A. J. MALMGREN. segroenter eller ryggfjäll, utan har staduat på en lägre utveck- lingsgrad, alldeles såsom de Bohuslänska formerna af Harmothoe imbricata och Nychia cirrosa, hvilka båda äfvenledes i den högsta norden uppnå sin största utveckling, och med skäl kunna räknas till sådana djurarter, som fortlefva vid Skandinavien alltsedan glacialtiden. Den baltiska formen motsvarar fullkomligt medel- stora ungar från Spetsbergen, har likasom dessa 30 — 33 segmenter med 13—14 sällan 15 par fjäll, samt är försedd med i allmänhet mindre utvecklade borst af samma form, som hos lika stora ungar från Spetsbergen. Den baltiska har alltid i midten af nedre foten några med icke i tunna långa spetsar utdragna borst, alldeles såsom de lika stora ungarne från Spetsbergen, deremot äro alla borsten hos de stora spetsbergska exemplaren i nedre foten för- sedda med tunna långt utdragna spetsar. Dessa trubbigare borst utvecklas småningom till långspetsade, ty man finner stundom i samma fot alla möjliga mellanstadier emellan de kort- och lång- spetsade, hvarföre de förra endast äro att anse för outvecklade, men det är högligen anmärkningsvärdt, att den baltiska formen äfven i detta afseende stadnat på en lägre utvecklingsgrad. Hos de baltiska med 31 segmenter finner man endast 14 par Qäll, men hos de med 34 segmenter har jag funnit tydliga små fjäll af det femtonde paret på det 31:sta segmentet. De stora exemplaren från Spetsbergen hafva alltid 15 par fjäll och 35 segmenter. I afseende på hufvudets, fötternas, Qällens, borstens och kroppens form och inbördes proportioner kunna inga skiljaktigheter uppdagas emellan de spetsbergska och baltiska, deremot visar sig i färgen den åtskilnad, att hvad som hos den sistnämnde på ryggen är tecknadt med svartgrönt, är hos den förre ljust rödbrunt, och fjällens breda kantbård, som hos de bal- tiska är skuggad med mörkt kastaniebrunt, är hos he spetsbergska ljust kastaniefargad, men grundfärgen är densamma hos båda, nemligeu hvitgrå eller perlgrå. Färgen är hos arterna i denna familj ytterst varierande, hvarföre denna obetydliga skilnad i far- gen omöjligen kan anses ega sådan betydelse, att den kunde betinga artåtskilnad. Digitized by Google KORDISKA HAFS-ANNtJLATRB. 77 Lindström, Widegren och Smitt hafva funnit denna art öfverallt längs Sveriges östra kaster, frän Åland ända till Gotland och Carlskrona, men sydligare blir han sällsyntare, och tyckes enligt Smittas undersökningar fSrliden sommar alldeles icke mer förekomma vid Skånes södra kust eller i sundet. Vid Danmarks östra kust saknas han likaledes, och jag finner den ej heller upp- gifVen ftr Kielerhamnen af Meyer och MÖBIUS, eller för Tysk- lands norra kust. Vester om Öresund finnes han icke. Det enda stålle i Vestfinmarken der jag funnit denna art är Ramfjorden, fid Tromsö, hvarest äfven flere andra högnordiska djur ännu fortlefva. Loven har fordom funnit ett exeoiplar i Ostfinmarken, men för öfrigt har man icke funnit henne någonstädes vid Norges kost — Angående denna arts förekomst vid Spetsbergens kuster är att märka, att hon hittills är erhållen endast i Treurenberg- ^*y» Wijde-bay (Smitt och GoÉs) och i Storfjorden af mig sed- naste sommar, men ännu aldrig anträffats vid Spetsbergens vest- kost, oaktadt dennas marina fauna blifvit flitigt undersökt af S. LovÉN 1837, Torell 1858, GoÉs och Smitt 1861 och mig 1864. I Storfjorden var han deremot ganska allmän och särdeles utvecklad. En liknande utbredning vid Spetsbergens kuster har jag anmärkt hos flere andra annulater, äfvensom hos fiskar, mol- losker och crustaceer. Anledningen härtill är tvifvelsutan att söka i någon olikhet i hafsvattnets sammansättning och tempe- ratur vid den vestra kusten å ena sidan och den östra å den andra. Den vestra kustens vatten är varmare, utmärker sig ge- nom blå fUrg och tillhör golfströmmen eller det atlantiska hafs- gebietet, den nordöstra kustens äfvensom Storfjordens är deremot kallare, har eu grönaktig färg och tillhör en kallare hafsström eller det egentliga polarhafvet. Flere till Spetsbergens fauna hörande djurarter, som äro allmänna inom det förra området saknas alldeles inom det sednare, och tvärtom har jag iakttagit att djur egendomliga för det kalla vattnets gebiet gerna undvika det atlantiska området. Det är i hög grad anmärkningsvärdt att de fa högnordiska djur, som ännu qvarlefva i Östersjön sedan glacialtiden, och äfven äro anträffade vid Spetsbergen, uppenbar- Digitized by Google 78 A. J. MALMGREN. ligen tillhöra deu stam af Spetsbergens marina fauna, som är egen för det kaila och grönaktiga vattnet, och att de äfven vid Spetsbergen med samma sorgfällighet som vid Öresund undvika det Atlantiska hafvets vatten. Detta bekräftar ytterligare resul- tatet af Prof. Lovén's forskningar rörande Östersjöns forntida sammanhang med Ishafvet, enligt hvilka den tidens Ostersjd saknade utlopp i vesterhafvet och hade en orientaliskt arktisk men ingalunda en atlantisk fauna. MELiENIS n. g. Antennse sub basi tentaculi, incisuram anticam lobi cephalici fere toto occupante, orientes. Elytra, paria 16, pellucida, Isevia, mollia, suborbicularia, versus partera corporis posticam raagnitudine accre- scentia, totum dorsam tegentia, parte media lougitudinali corporis antici excepta, in segmentis, pedibus instruetis, 1, 3, 4, 6, 8, 22, 25, 28, 31 obvia. Setse rami superni raagni paucje, validas, spiniformes, rectae, subulat», glaberrimae, anticae breviores qaam posticae. Set» rami inferni numerosse, illis multo longiores et tenuiores, capillares, infra apicem tenuisairae attenuatura subtiliier serrulatae; nonnullse in media parte rami extrorsum incrassatae, infra apicem bifurcatum parce et brevissime denticulatae. Cirri duo anales sub ano. Meloenis Lovéni n. Corpus elongato-oblongum sat crassum, depressiusculum, antice et postice sequaliter angustatum, dorso convexo laevi sine sulcis träns- versalibus inter segmenta setigera 39. Lobiis cephalicus subrotun- datus, antice in prominentias haud productus. Oculi 4, duo antici a margine frontali remoti, in declivitate laterali, antrorsum et ex- trorsum spectantes, duo postici in vertice ad basin capitis. Antennze glabroe, lobo cephalico paullo longiores, apice nttenuato. Palpi validi, subulati, glabri. Tentaculum, ati tennis plus quam ter longius, palpis autem brevius, filiforme, haud ciliatum, in apicem tenucm attenuatum. Cirri tentaculares, forma et longitudine tentaculi, articulo basali com- rauni, seta valida inclusa pr?edito. Cirrus dorsualis latitudinem corporis dimidiam longitudine haud superans, eadem forma ac cirri tentaculares, glaber. CiiTus ventralis brevis subulatus. Papilla ventralis parva. Color: dorsum olivaceo-brunneum, fasciis transversalibus extrorsum dilatatis griseo-albis , marginem anticum et posticum segmentornm indicantibus. Tubercula lateralia segmentorum dorsi elytris caren- Digitized by Google KORDISKA HAF8-ANNULATER. 79 tiom inteDse fusco tincta, per elytra translucentia. Elytra subopaca, pellucida, margine postico late olivaceo-fusco dilute umbrata. Longit. 42 — 90 m.ra. Latid. cum setis 15 — 22 mm. Hc^.: rarissime ad öras occidentales Spetsbergiae, haud rare, ex. gr. in sinu StorQorden; GoES et Smitt anno 1861 detexerunt spe- dmeo unicum in sinu Kingsbaj; ad orientales ubi specimina multa atqae magnä anno 1864 reperi, fundo argillac. prof. 15 — 40 orgyar. Tab. X 10 Melaenis Lovéni e Spetsbergia (Kingsbaj): 10 Animal superne visum, magnitudine naturali. 10 A Pars cephalica aucta. 10 B Pes XV dextra, aucta, postice visa. 10 C Elytron e medio dorsi, aucta. 10 D Setae pedis: r seta rami superioris, s seta e superiori parte, s' e media parte rami inferioris, circ. 500:ie8 aucta. m Åfven detta utmärkt vackra djar tillhör den stam af Spets- bergens marina fauna som är egen för de östra trakternas eller det egentliga polarhafve^s kalla vatten. Likasom Antinoö Sarsi undviker äfven denna omsorgsfullt den vestra kasten af Spets- bergen, som om sommaren sköljas af det Atlantiska hafvets vat- ten. Det händer dock stundom, ehuru högst sällan, att man äfren på den vestra kusten erhåller ett eller annat individ af dessa djurarter, som äro egna för Storfjorden eller för vissa trakter af norra och östra Spetsbergen och der uppträda såsom allmänna, men sådana individers förekomst på vestkusten är helt och hållet tillfällig samt beroende deraf, att den kalla hafsström- men antingen norr- eller söderifrån tidtals äfven stryker förbi den vestra kusten af Spetsbergen. — I Storfjorden fann jag detta djur vara lika så allmänt som Antinoé Sarsi, samt erhöll der exemplar stundom af 90 m.m. längd. EUCRANTA n. g. Antennse sub basi crassa tentaculi, incisuram lobi cepbalici toto occupante, orientes. Palpi subulati brevissime papillosi. Elytra, paria 15, dorsam totum, segmentis ultirois speciminum adultorum exce- ptis, tegen tia, in segmentis pedibus instructis 1, 3, 4, 6, 8, 22, 25, 28, 31 obvia. Setae rami superni parvi nuraerosae, csespitem densam formantes, breves, apicem rami inferioris baud attingentes, uAem» breviores quam exteruee, spinulis minimis, in seriebus trans- versalibus confertis dispositis, versus apicem curvatum asperulis. SeUe rami inferioris illis multo longiores, in seriebus horizontalibus fasciculatim collect», apicem versus seriatim transverse spinulosae, Digitized by Google 80 A. J. MALMORIN. superiores apice angustissime bifido quam inferiores tenuiored, apioe integro. Eucranta villosa n. Corpus elongato-oblongura, lineare, depressum, seginentis setigeris 36 — 40. Lobus cepbalicus antice in promineDtias conico-rotundatas obtuaas productus. Oculi 4, duo postici in vertice ad basin capitis, duo antici laterales ab apice prominentiarum remoti, autrorenm et extroi-amn spectantes. Antennee lobo cepbalico haud longiores, ciliat«e. Elytra oblique ovata vel suborbicularia, ciliis longis margine et super- fioie dense obsita. Cirri dorsuales speciminibus nostris desunt. In loco corura, pone ceespitem setarum rami superioris in segmentis elytris carentibus, adest tuberculum elongatum conico-cylindricum , obtusura, setis intimis baud longius, potiua pro cirro ipso habendum, ut mibi videtur, quam pro articulo basali cirri cito decidui. Cirriu veutralis subulatus parce cilintus. Papilla ventralis cylindrica, elongata. Cirri tentaculares et anales facile decidui. Longit. 53 m.m. Lat. 14 m.m. cum setis. Color (in spiritu): elytra griseo-alba, integumento argillaceo areo- lato tenui, griseo et ferrugineo variegato* obducta. Hab.: Babusiae ad insulas Koster, ubi fundo argilloso, profuod. 130 orgyar., S. Loven speciroina duo jara anno 1834 detexit. Tab. X 9 Eucranta villosa e Bahusia: 9 A Pars cephalica aucta. 9 B Fes XIII dextra, aucta. 9 C Elytron auctum. 9 D Set» magnitudine circ. 500:ies auctae: r rami superioris, s et s' rami in- ferioris. ALENTIA n. g. Corpus lineare-oblongum. Antennee una cum tentaculo e antica parte angustata lobi cepbalici productie. Elytra, paria 18, in segmentis pedibus instructis 1, 3, 4, 6, 8, 22, 25, 28, 31, 34, 37, 38 obyia, moUia, dorsum omnino tegentia. Setne rami superioris capil- lares, haud numerosie, subtilissime serrulatae. Setse rami inferioris illis multo longiores et crassiores, numerosae, infra apicem bidentatum baud crebre spinulosae; nonnullse in parte rami supera tenuiores nec bidentatae neque conspicue serrulatte. Cirri duo anales sub ano. Prof. Kindberg har fört efterföljande art till sitt genus Halosydna, men då den skiljer sig från Halosydna-typen genom många, lätt i ögonen fallande och ganska väsendtliga karakterer, har jag icke kunnat underlåta, att för den upprätta ett nytt här ofvan begränsadt genus. Vid en flygtig blick på de vackra af Prof. KiNBERG lemnade afbildningarne af efterföljande art och hans öfriga arter af Halosydna, skall man finna att hofvudet, Digitized by Google KORDUKA HAF8-ANKULAT1E. 81 Riterna, Qållen och borsten äro bildade efter en helt annan typ hos vår Alentia gelatinosa än ho8 de andra. Vår art har en karakteristisk halfniånlik skärm hängande öfver bakre delen af hofvadloben, hvilken alldeles saknas hos de andra, och fjällen iro hos den fastade på helt andra segmenter, i en från Halo- sydna-typen mycket afvikande ordning. — De Ofriga representan- teroa af Halosydna, som tillhöra södra hemisferen, företrädesvis södra Amerika, afvika ganska mycket genom antalet och anord- ningen af sina ryggQäll från hvarandra, och torde derfÖre rättast böra f5ras till olika genera. Ett af dessa karakteriseras af 18 par ryggQäll, fastade på följande fotförande segmenter 1, 3, 4t 6, 8, 22, 24, 26, 27, 29, 30, 32, med arterna H. virgini, H. patagonica och H. parva, ett annat af 21 par Qäll på segmen- tema 1, 3, 4, 6, 8 22, 24, 26, 27, 29, 30, 33, 35, 37, 40 med arterna H. aostralis och H. brasiliensis. Halosydna brevi- setosa torde tillhöra ett eget, tredje genas, mycket räl karakteri- seradt af sina egendomliga borst. Älentia gelatinosa (Särs). Polynoe gelatinosa Sars, Beskr. og lagttag. 1835 p. 63 Tab. 9 Pig. 35. • » Christiania, Vid. Selsk, Forh. 1860 p. 58. Halosydna gelatinosa Kinbbrg, Eugenies Resa Zool. II p. 19 Tab. Y f. 26. Corpns lineare depressiusculum, utrinqne aequaliter obtusuni, seg- laentis pedibus instractis c. 43. Lobus cephalicus latus, antice nngu- ttatos, lateribus rotundatis, oculis 4: utrinque duo approxitnati. Ltmina borizontaUs semilunaris supra basin lobi cephalici proroinens, in medio marginis antici papilla parva. Tentaculum, lobo cephalico ^riplo longius, antennse et cirri tentaculares fere eadera forma et longitodine. Palpi validi, subulati, crassi, glabri, his multo longiores. l^os snperior parvua in processum, ensiformem, atteuuatum, paiillum deorsum curvatum, productus, setis capillaribus haud nuroerosis, subti- ^»öine semilatis. Ramus inferior, parte superiori conico-acuminata, Ktis Duroerosis nmlto longioribus et erassioribus quam setis rami Mperioris, infra apicem bidentatum glabrum haud erebre senulatis; noQDQlI» barum in superiori parte rami ceteris teuuiores, nec biden- tate neque conspicue serrulatae. Cirri dorsuales, ut appendices lobi cephalici, glabri, basi tumida, apice tenui attenuato. Cirrus vcntralis Öfvtrg. af K. Véi.'Akad. Fifrh. Årg. Z2. K:o 1. 6 Digiti zed by Google 82 A. 7. MALMGRBTf. 8ubulRtn^ breris. Biytra mollia, opaca, alba, cellulosa, haud ciliata, spinulis minutis apice dilntato trimucronato supra sparsis, dorsum medium perfecte tegeutia. Longit. 60 m.ra. Latid. cura setis 17 m.m. Hah: rarias ad öras Bahusi», e. gr. ad Lysekil S. Lov&n, et Norvegise, ad Bergen (Särs). POLYNOÉ (Sav.). Corpus lineare elongatam, depressum, elytris solum in parte anteriori dorsi. Äntennae sub basi crassa ientnculi affixae, incisuram anticam lobi cephalici rotundati fere toto oceupante. Palpi validi, crassi, subulati, papillis roinimis, sub microscopio tantum coDspicuis, obtecti. Elytra, paria 15, in segmcntis pedibus iostructis 1, 3, 4, 6, 8, 22, 25, 28, 31 obvia. Setse rami parvi superioris pauc», breves, sablineares, apice paullum atteiiuato, subtilissime transverse spinulosee. Setae rami inferioris illis craasiores et longiores, infra apicem bidentatum transverse spinulosee, seta una in superiori parte rami excepta, omnium validissima, apice dilatato, lanceolato, margiue altero parcc et brevissime denticulato. Cirrus nnalis unus, brevis subulatus, articido basali verrueseformi, sub ano. Då det synes vara otvifvelaktigt, att efterföljande art &r Savigny's Polynoé scolopendrina, har jag ansett mig böra bibe- hålla Savignt^s genasnamn Polynoé för detta slägte, härati föl- jande Prof. KiNB£RG*s exempel. Men detta begagnas här i en så tillvida inskränktare betydelse, att Polynoé antarctica Knbg. icke föres hit. Denna art har nemligen setae rami saperioris fflabrce, validoBj versua apicem incrassatce (?), och saknar det karakteristiska starka spjatlika borstet i nedre foten, hvarföre den enligt de principer, jag anser böra följas vid begränsningen af genera, otvifvelaktigt tillhör ett eget, väl afskildt och nytt genus. Polynoé scolopendrina (Sav.). Polynoé scolopendrina Savigny, Syst. d. Annelid. Descript de TEgypte, sec. ed., T. XXI 1826 p. 350. » AuDouiN et M. Edwards, Fauna littor. Franoe II (Annelides) p. 92. » Johnston, Ann. of Nat. Hist V, p. 307 Tab. 5 f. 1—9. » Särs, Christiania Yid. Selsk. Forh. 1860 p. 62. Lobus cephalicus lateribus rotundatis, antice in prominentias haud productns. Oculi 4. duo nntici in latere capitis, nntrorsum et extror- Digitized by Google iiffii tpecUniaa, dao postici in vertioe distaates. Cirri tenUcularM atrioque bini, parce ciliati, apice tenui attenuato, artioulo basali com- muDi, supterior inferiori longior. Elytra moUia, reniformia, baud per- fecte imbricaU, laevia, baud ciliata, griseo-opaca, fuaco irrorata. Cirrua dormalit mediocris aubulatus parce et breve ciliatua, apice tenui attenuato. Cirrua ventralis brevia aubulatus; papilla ventralis parva. lo dorso aegmentorum tuberoula terna, medium minntum conicum, lateralia majora conico-rotundata. Segmenta 6 — 7 ultima versua po- steriora iensim decrescentia. Corpna long. 50 — 60 m.m., lat. 7 m.ro.; numerua aegroeut cire. 70—80, sec. Johnston 110. Hah, rarius Babusiae, ad insulas Wäderöarae a S. Lotén et Gois leeta; Nonregite occidentalis, ad Bergen (sec. Särs). Get. Brit- tanniae et Gallise. Tab. X 11 Poljnoé sclopendrina e Babusia: 11 A Pars ce- pbalica, aueta. 11 B Pes dexter cirriger postice visus, auctus. 11 B' Pes dexter elytriger postice visus, auctus. 11 D Setae pedis magni- tudine circ. 250:ie3 auctse: r seta rami superioris (in figura baud, re vera tameu subtilissime denticulata), s seta lanceolata e parte supcriori rami ventralis^ s' seta apice bidentato bujus rami. 11 F Verticalis para resecta animalis postice visa aucta. 1 1 H Pars posterior animalis •QCU. ENIPO n. g. Corpus angustum, elongatum, poatice sensim attenuatum, deprea- siuacoluDO, lateribus profunde inciais, elytris minutis iantummodo in anteriori parte corporis» Antennae sub basi teutacuii aftixae, incisuram baud profundam marginis antici lobi cepbalici subrotundati occupante. Oculi 4 conspicui. Elytra, paria 15, in segmentis pedibns instructis I 3, 4, 6, 8 22, 25, 28, 81 obvia, medium dorsi baud tegentia. ^tae rami superioris capillares, breves, baud numerosse, sublaeves, valde amplificatae tamen obsolete et subtilissime denticulatse. Setae rami inferioris numerosae, multo crassiores et longiores, parte dilatata infra tpicem rectum acuminatum utrinque serrulata. Enipo Kinbergi n. sp. Corpus segmentis c. 100, lateribus profunde incjsis, pedibus valde ^oogatis subacominatia latitudinem corporia sequantibus. Lobus ce- pUieus subrotnndatus, antice iu prominentiaa baud productus, incisura frontali a baai tentaculi toto occupata^ oculis 4: duo postici in vertice, 4ao antici in declivitate laterali a margo antico remoti. Antenn» brefes, longitudine dimidia lobi cepbalici. Palpi subuUti crassi, capite plus qoam duplo longiores. Curri tentacularea longitudiiie palporum, ttUioque bini in articulum oommunem apipe bifido impositi. Hie ^^ndkes omnes lobi cepbalici glabrae. Elytra minuta, suborbicularia Digitized by Google 84 A. J. MALMQBBK. • pellucida, glabra mediam et posticam partem dorsi nudaro relinquentia. Omnia segmenta, elytris carentia, cirris dorsualibus praedita, subulatis, brevibus, quara pede (cura setis) vix longioribus, glabris. Cirrus ventralis brevis; papiUa ventrali conspicua. Tentaculum et cirri anales desunt in spec. nostro. Tubercula dorsualia segmeutorum elytris caren- tium tria, medium minutum, lateralia majora, compressa. Corpas Longit. 65 m.m.. Lat. 2 ra.m., ciim pedibus aine setis 6 m.m. Hab.: Specirainn pauca hujus speciei siDgularis, in sinn Chri- stianiaQorden, ad Dröbak, et in Bahosia a S. Lovåk olim reperta, in Mus. Reg. asservantur. Tab« X 12 Enipo Kinbergi e sinu ChristianiaQord (Dröbak): 12 A Pars cepbalica auota. 12 A' pars antica animalis, aucta. l2B Pes dexter postice visus. 12 D Setae pedis magnitudine circ. öOOries auctae: r sela rami superioris (in iigura haud, re vera tamen obsole- tissime denticulata), s et s' setae rami inferioris, a latare et a facie visae. 12 F Verticalis pars animalis resecta, postice visa aucta. NEMIDIA n. g. Corpus lineare elongatum depressiusculum, elytris tantummodo in anteriori parte corporis. Antennae sub basi tentaculi affixse, profundam incisuram lobi cephalici subquadrangularis occupante. Elytra, paria 15, in segraentis pedibus instructis 1, 3, 4, 6, 8 . . . . 22, 25, 28, 31 obvia, dorsum medium baud tegentia. Oculi nulli conspicui. Sets rami superioris capillares, paucae, breves, subtiiissime denticulatie. Setse rami inferioris multo longiores et crassiores infra apicem aca- minatum integrum serrulatae. Cirri duo anales. Nemidia Torelli n. sp. Corpus segmentis pedibus instructis c. 52, praecedente latior et lateribus minus profunde incisis. Lobus cephalicus fere quadran- gularis, antice profunde incisus, in prominentias conicas productus, inter se basem verrucaeformera tentaculi excipientes. Oculi haud conspicoi. Antennae subulatae, brevissimae, tertiara partem lobi cephalici vix superantes. Palpi validi crassi, breves, lobo cephalico fere duplo longiores, breve et parce ciliati. Tentaculum filiforme, parce ciliaturo, apice tenui. Cirri tentaculares, tentaculo similes, breve ciliati, superior inferiori longior, fere eadera longitudine ac palpi, articulo basali praeter aciculam valida m inclusam setis brevibus antrorsuro vergentibus armato. Elytra suborbicularia vel oblonga glabra, griseo alba, subpellucida, in antica parte corporis tantummodo obvia, dorsum medium nudam relinquentia. Ramus superior pedis minutus, parte inferiore longe extrorsum attenuaio, setis capillaribus brevibus subtiiissime et crebre denticulatis; paribus tamen anticis pedium setis crassioribus et träns* verse paullum spinulosis. Setae rami inferioris crassiores et multo lon- Digitized by Google NORDISKA HAP8-ANNULATKR. 86 giores iofra apicem intcgrum acuminatura semilatse, fasciculatim in seriebus horizontalibus dispositis. Cirrus dorsualia brevis, paullum ci- liatum, ut etiam cirrus ventralis parvus. Papilla Tontralis conspicua. Cirri anales duo sub ano cirris dorsualibus longiores. Dorsum segmen- tonim elytris carentiura tuberculis lateralibus minutis, sioe tuberculo medio. Corpus longit. 60 m.m., lat. cum setis 11 m.m., cum pedibus 9 m.m. Hah,: Spetsbergiae; in StorQorden ad Whalers-point, fundo argil- laceo, prof. 20 — 30 orgyar, specimina pauca anno 1864 detexi; nd öras occidentales Spetsbergiae numquam reperta. Tab. Xm 22 Nemidia Torelli: 22 Animal supeme visum, maf^tudine naturali. 22 A Pars cepbalica aucta. 22 B Fes e medio corporis, auctua. 22 C Elytra: o elytron priraum, n e antica parte dorsi. 22 D Setae pedis: r rami superioris, s, s' rami inferioris, magni- tudine circ. 600: iea aucta. Denna utmärkt vackra art var vid Whalera-point, på östra sidan af StorQorden, icke sällsynt, men då den änna aldrig blifvit aotr&ffad vid Spetsbergens vestra kost, synes äfven denna böra råknas till det egentliga ishafvets innevånare, som undvika det Atlantiska hafvets gebiet och hålla sig vid de isfyllda östra trak- tmia af Spetsbergen. Fam. m. ACOETEA Kinberg. PANTHALIS Kinberg. Panthalis Oerstedi Kinberg. Pantlialis Oerstedi Kinberg, Eugenies resa, Zool. II p. 26 Tab. Yl ^g, 34. » Danielsen, Zool. Heise 1868, Norske Vid. Selsk. Skr. i Throndbjem 4: 2 p. 19. » Särs, Reise i B-omsdals Amt 1869 p. 13, Nyt. Mag. Naturv. XI: 3 p. 263. » » Skand. Naturf. möte i Kjöbcnbavn 1860 p. 626. » n Geol. och Zool. Reise 1862 p. 46, Nyt. Mag. Naturv. XII: 3 p. 298. Hoh,: fimdo argillac, prof. 6 — 70 orgyar., rarius ad öras occiden- tiles Svecise et Norvegise usque ad Molde et Christianssund: Bahusi»; (8. Lovte), ad Insulas Wäderöame (GoÉs), Idefjorden, prof 6 orgyar, (Wideorin). Digitized by VjO jpj^ >"% OO A. J. MALH6HBN. Detta vackra djur lefver enligt Danielsen's och Särs' iakt- tagelser i tjocka flaskforroiga rör af lera, som i den tjockare ändan äro tillslutna, men i den tnnnare öppna, och af 4 taras längd samt 2 tams bredd i den tjocka ändan. Samma slags lef- nadssätt är anmärkt äfven hos Acoétes och Polyodontes, samt torde derföre vara gemensamt för samtlige medlemmarne af denna familj. Fam. nr. SIGALIONINA Kinberg. SIGALION M. Edwards. Såsom typ för detta genas betraktar jag Sigalion Mathilds AUD. et M. Edw., sådant detta djar är afbildadt i CuvrERrgana terna sat singularia, linearia superficie externo dense ciliata; (annon orificia organorum segmentalium P). Cirrus ventralis primi paris pedum et processus lateralis segmen ti secundi ceteris cirris dorsualibus et ventralibus multo longiores. Hab.: rarius ad öras Babusiae (Koster, prof., 120 — 130 onryar, S Ix)vén) et Norvegiae versus septentrionera usque ad Finmarken (Grötsund Gobs et Ipse), fundo argill, prof. 30 — 200 orgyar. Tab. XI 14 Leanira tetragona e Finmarkia*. 14 A Pars cepbalica, aucta. 14 6 Fes dexter e medio corporis. 14 C Elytra. 14 D Setffi magnitudine circ. 500:ies auctae: r rami superioris, .s rami inferioris. Digitized by Google NOROrSKA HAP8-ANNITLATER. OSI Att såsom Sab8 för denna art upptaga Mu£LL£R*s ^) naain j^tellifera är allt f5r vågadt, då MUELLER*s beskrifniug är ofoll- ståodig och baoA figur särdeles dålig och vilseledande. Mueller har haft till sitt förfogande blott ett enda ofallständigt exemplar från ChristianiaQorden, hvilket likaväl kan hafva varit vår Siga- lioD IdansB (Ratke) eller, såsom Kinbero^) trott, Panthalis Orstedi, som denna art, ty alla tre lefva i Ghristianiafjorden, och Moeller^s beskrifning och afbildning kan med samma skäl hän- n^ras till hvar och en af dem. Rättast torde derfÖre vara, att bibehålla det säkra och ganska passande Orstedska namnet tetra- gonom för denna art. PHOLOÉ Johnston. Corpus minutum lineare, postice pauUum attenuatum. Elj^tra in Kgmeittis pedibus instructis 1, S, 4, 6, 8, 22, 23, 24 etc usque ad extremum corporis obvia, dorsum totum irobricatim utriiique tcgentia, mediam partem dorsi angustam nudaro relinquentia. Pedes ipice in ramos duos breves fissi, quorum auperior setis tenuissimis capillaribus serrulatis. Set» rami inferioris illis multo erassiores, compositae, articulo tenninali falcato. Cini duo auales facile decidui. Cini doreuales nulU. Pboloé minuta (Pabricius). Aphrodita loiiga Mubller, Prodr. Zool. Dan. p. 218 n. 2646. » O. Fabricius, Fauna Grönl. p. 313 n. 293. Aphrodita minuta » » p. 314 n. 294. Palmyra ocellafa Johnston, Zool. Journ. III p. 329. Pholoe inornata Johnston, Ann. of Nat. Hist. Vol. II p. 437 — 438 Tab. XXIII Fig. 1—5. Pboloé minuta ÖR8T£D, Grönl. AnnuL Dorsibr. Danske Vid. SeUk. Afh. X P..169 Tab. 1 flg. 3, 4, 8, 9, 16. Pboloé baltica Örsted, AnnuL Danic. consp. p. 14 fig. 21, 34 — 36,40. Pholoe assiroilis Örsted, Dyr ved Dröbak p. 7, Nat. Tidskr. Ny Bsekke I p. 403. Corpus minutum, fere liueare, postice paullum attenuatum prae- sertim in juvenibus, antice posticeque aequaliter obtusum, seraiteres: dorso conTexo ventre piano, segmentis pedibus instructis 40 — 70. Lohiis cepbalicus rotundatus, antice tentaculum breve subulatum emit *) Zool. DwL 2 Faic. p. 28 Tab. 62 fig. 1—3. *) Engenies ^e«^ Zool. II p. 25. Digitized by Google 90 A. J. MALMGKBN tens. Oculi 4, utriuque duo approximati, aiitiei mftjores quaui postici. Antennae nullse. Cirri tentaculares utrinque bini, parce et breve ciliati, tentaculi baud longiores. Palpi crassi subulati illis loDgiores et muUo erassiores, sub basi cirrorum tentaoularium sfåxi, extrorsum antronumque flexi. Elytra, primo pari suborbiculari exeepto, ovato-oblonga vel reniformia, raargine externo et postico ciliata, ciliis brevibus in superficie prope marginem etiam sparsis, textura reticulata, paria semper decera paaciora quam aegmenta setigera, dorsum utrinque imbricatira tegentia, plaga medii dorsi angusta nuda relieta. Pedes apice breviter bifido papillis brevibus interdura sat numerosis. Seta rami snperioris capillares tenuissimee, serrulatse, leriter curvatae vel geniculatae. Setae rami iuferiores paucae, longiores et multo cras- siores, coinpositae, articulo terminali falcato. Cinus ventralis brevis, cylindricus. Papilla ventralis conspicua. Cirri duo anales facile dc- cidui. Cirri dorsuales omnino desunt. Color: elytra plerumque raargarilaceo-grisea, in adultis saepe ma- culis feiTugineo-brunneis vel alio colore undique sparsis. Hab: fundo argilloso, prof. 6 — 30 orgyar. sat frequent. ad öras Spetsbergiae, ex. gr. in sinibus Safehavn, Kiiigs-bay, Treurenberg- bay, Storfjorden etc., Orönlandise (Godhavn Amondsen), Bahusiae minus frequent. (S. Lovén, Goés et Ipse); cet. Britanni» et Daniae sec. Johnston et Öbsted. Tab. XI 13 Pholoé minuta: 13 Animal junior e Bafauaia roagnitudine aucta. 13 A Pars cepbalica superne visa, valde aucta. 13 A' eadem inferne. 13 B Pes quintus elytriger. 13 B' Pes XI, sine elytro. 13 Co Elytron primura. 13 Cu Elytron VI. 13 Cn' Elytron XXII. 13 D Setae pedis magnitudine circ. 500:ies aaotae: r et r rami superioris, s rami inferioris. Figuras a Loven et Kinberg com- municatas emendavi. MUELLER har i Prodr. Zool. Dan. uppställt denna art, utan att närmare beskrifva den, under namn af Aphrodita longa efter exemplar, som han enligt egen uppgift erhållit af O. Fabricius, och hvilka tvifvelsutan voro nedsända från Grönland. Fyra år sednare lemnade Fabricius en utförlig beskrifning af den i Fauna Grönlandica, under dess af Mueller gifna namn, men med ut- sättande af en asterisk efter artnamnet, hvarmed betecknas att arten var ännu då obeskrifven och ny, ehuru Mueller skyndat att namngifva den i sin Prodromus Vid en uppmärksam genom- läsning af denna beskrifning skall man finna det vara alldeles påtagligt att det djur, som ligger till grund för den, är detsamma som vårt här ofvan besknfna. Det enda som deri kunde ingifva betänkligheter är uppgiften om storleken. Fabricius säger uem- ligen att Aphrodita longa är nästan längre än Aphrodita cirrata Digitized by Google NORDISKA hafsanhulater. 91 (»HarmothoS imbricata), hvilket icke gerna kan sftgas om vårt djor, som blott blir 15—18 m.m. längta meu d& hans beskrifning i öfrigt nästan ord fOr ord träffar in på vår art, anser jag så mycket mindre vigt böra fttstas vid detta uttryck (snblongior), son det af sammanhanget är klart, att Fabricius derroed endast velat mata uppmärksamhet derpå, att denna art är af alla nor- diska Aphroditaceer den mest långsträckta i förhållande till sin bredd. — Fabrigu Åphr. longa har af Blaiitville ') blifvit förd till hans alla Polynoér omfattande genas Eapompe (Oken), samt af AUDOUIN et M. Edwards ') till Polynoé, ehuru beskrifningen lemnar dertill ingen anledning. Men det är mera öfverraskande att Örsted i Grönlands Ann. Dorsibr. äfven stannat vid den årigt att Aphr. longa är en Polynoé, ehuru han i Fabricii Aphrod. minuta, under hvilket namn Fabricius för andra gången elmm mindre troget råkat beskrifVa mindre exemplar af samma djor, redan igenkänt en Pholoö. Fastän det af Mueller gifna namnet är det äldsta, har jag dock ansett mig böra gifva företräde åt Fabricii minuta icke endast derföre att detta är vida lämpligare än longa, utan eme- dan Fabricius är artens sanskyldiga upptäckare och första be- skrifvare. JoHMSTON*s Pboloé inöfuata hör tvifvelautan till denna art, ehom beskrifbiagéa är brisifällif och afbildningarne dåliga och delvis vilseledande. Så t. ex. beskrifves foten icke från sidan aedd såsom i beskrifningen antages, utan från ryggsidan efler den afbildning, som gifves plate XXIII fig. 5. och hvilken framställer densamma sedd ofvanifrån, hvarigenom händer att förf. tillägger fotens rygg och buksida egenskaper, som tillkomma ryggsidan ensam, såsom de enkla borsten, eller fotens fram- och baksida saker, som förekomma öfverallt på foten, såsom t. ex. de afbil- dade papillerna. *) Dictionnaire des Sciences Naturelle 1828, Tom. 57 p. 480. ') Reckerclies ponr servir a lUistoire oatnrelle du littorale de la France II p. 95. Digiti zed by Google 92 A. J. MALMGREN Den i GröDlands Add. Dorsibr. af Öb8T£D meddelade ofdll- ständiga beskrifningen af Pholoé minota, passar in både på Grön- ländska, Spetsbergska och Bohaslänska exemplar. En felaktig nppgift finnes här dock och det är påståendet, att baktråden (Cirrus ventralis) saknas. Jag har undersökt flere Grönländska exemplar och alltid funnit en tydlig buktråd, lika stor och på samma sätt belägen som hos de Bohuslänska, men den förbises lätt, ty den är liten och ofla genomskinlig. En jemförelse af Spetsbergska, Bohuslänska och Gröulänska exemplar har öfver- tygat mig om att det är en och samma art, som lefver vid alla dessa kuster. Då det är påtagligt, att den i Bohuslän förekom- mande arten också förekommer i Danmark och således ligger till grund för Örsted's Pholoö baltica, är det otvifvelaktigt, att den sistnämnde är identisk med vår art, isynnerhet när beskrifningen öfverensstämmer utom i det, som angår hufvudet och dess bihang, hvilka äro jemförelsevis svåra att se och noga studera. Såväl hufvudet som dess bihang äro orätt beskrifna och felaktigt afbil- dade i Ann. Dan. consp. Det är lika litet sannolikt att vid Dröbak skulle förekomma en från den Bohuslänska skild art, Pholoé assimilis Örsted. Att hufvudet och dess bihang hos denna ej öfverensstämde med afbildningarne af Pholoö baltica är ej att undra öfver, då dessa sistuämde äro alldeles felaktiga, och att den hade sina analbihang i behåll bevisar endast att exem- plaren voro fullständigare än typerna till Pholoé baltica. Fam. V. PHYLLODOCEA Grube s. str. NOTOPHYLLUM Örsted (non Schmarda). Char. emend. Corpus lineare, postice paullum ottenuatum, dorso convexo, ventre piano. Lobus cephalicus subrotundatus. Oculi duo medioores. Ten- tacula 6 ovato-subulata, brevia: 4 in apice lobi cephalici, utrinquc bini, unum impar in vertice. Cirri tentaculares utrinquc 4. Ramus superior pedis fere evanidus, acicula tamen seraper instructus et setis simplicibuSt glabris, capillaribu8, paucissimis arraatus. Setae rami in- ferioris compositae, capillares, articulo terrainali longe attenuato, mar^ gine altero obsolete et subtiliter denticulato. Appendices superiores Digitized by Google NORDISKA BAFt-AKNULATIE. 93 lamelliefonnes, admodum roaguae, relrorsum imbrioat», doreum, media parte angasta excepta, et pedes omDino tegeiites. Apendices inferiores JamelltBforrnes, verticales, sursum porrectte. Mamilla sat inagna ad basin rami inferioris. Notbopyllum polynoides Örsted, Dyr ved Dröbak p. 12 f. 12. Segmen ta corporis longitudine quartam vel quintam partem lati- tudinis aequantia. Setae rami saperioris plerumque duae. Lamella appendicis superioris e]]iptico-subrcctangiilnri8 vel inaequali reniforrais, marginc interno fere recto, margine externo a rena to. Lamella appen- dicis inferioris obovato-ovalis. Color animalis in spirita asservati: corpua coeruleo-griseura. nitens, lamellse viridi-nigrescentes vel fusco- grise» maculis nigrescentibus. Longit. 40 m.m., latitud. 4 mm. Hab.: ad öras Bahusiae haud rare, fundo argillac., prof. 20 — 60 orgyar., ex. gr. in sinu GuUmaren (LovfeN et ipse) et ad Kosteiv insolas (ipse). Tab. XIV 33 Notophyllum polynoides e Bahusia: 33 C et 33 C Pes resectus, auetus. 33 D Seta rami inferioris, circa öOOiies aacta. Figurae a LoviN et Rinbero benigne communicatie. GENETYLLIS n. g. Corpus depressum, lineare, antice posticeque paullo attenuatam. Lobos cephalicus ovato-rotundatus, oculis duobus mediocribus. Ten- tacttla 5 brevia^ e basi ovata breviter subulata, utrinque bina, alter mper alteram, de apice capitis prominentia, unum impar in vertice. Cirri tentaculares utrinque 4, antici posticis breviores. Appendix superior lamellseformis admodum magna, verticalis, pinnam et pariem dorsi tegens. Appendix inferior pedis lamellaeformis verticalis. Setae coinpositfe, capillares, articulo terminali tenuissime attenuato margine altero, concavo, obsolete et subtilissime denticulato. Oenetyllis lutea n. sp. Annon Notophyllum viride Örstsd, Ann. Dan. consp., p. 27 hac pertinetP Corpus breve. Segmenta longitudine sextam vel oetaram lati- tudinia partem «equantia. Lamella appendicis superioris reniformia, Qiargine paulatim undulato. Lamella inferior oblonga, subverticalis, e parte setigera pedis sursum et deorsum expansa. Color animalis vi- ^eatia pulchre citreus, in spiiitu asservati luteus. Longit. 30 m.m., latitud, cum pedibus 4 m.m. ^0^.: ad öras Bahusiae haud infrequens, ex. gr. in sinu GuU- maren (LoTftN et Ipse), ad insulas Kostar (Ipse) et ad Wäderöame (Gots). Digitized by Google M A. i. XALXGRMf. Tab. XIV 32 GenetylJis lut«a e Bahusia: 32 Para aaUrior animalis, aucta. 32 B Para poeterior ejusdem animalis aucta. 32 C et 32 G Pes, cum appendice superiore et inferiore, reeectus, postioe visus. 32 D Seta, roagnitudine c. öOOiies aucta. Figuraa LovAn et KiNBBRG benevole communicaverunt. ANAITIS n. g. Corpus depressam, sublineare, antice posticeque paullo angusta- tum, dorso oonvexo, ventre piano. Lobus cephalicus latus, antice rotundatus postice utrinque leviter sinuatus (basi haud cordato), salco haud profundo e primo segmento (coUare) tumido, longo latoque se- para tus. Tentaculis 4 brevibus. Oculi 2 mediocres. Cirri teata- culares utrinque 4, par primum, secundum et tertium in segmento primo (collare), par quartum in secundo affixum. Appendices supe- riores lamellseformes, magnne, retrorsuro irobricatse. Appendix inferior compressa, paullo longior quam setigera pars pedis. Hasc ovata ex- trorsum attenuata, apice obtuso leviter inciso. Set» numerosae capil- lares compositae, articulo terminali longe attenuato, obsolete et sabti- liter denticulato. Cirri duo anales in sola specie cognita snbglobosi. Anaitis Wahlberg! n. Posteriores cirrorum tentaculariuro anterioribus duplo longiores, tertiam partem latitudinis corporis vix superantes. Lamelice appen- dicium superiorum obovato-subrectangulares, extrorsum paullo latiores, latera dorsi et pedes siue setis imbricatira obtegentes. Lamella appendicis inferioris ovata oblique acuminata, margine superiore con- cavo, parte setigera pedis paullo longior. Cirri anales subglobosl Color in spiritu asservatorum margaritaceo-griseus, dorso nitente. Longit corporis 73 ra.m., latitud, sine setis 6 m.m. Hab*: rarissime ad öras maxirae boreales Spetsbergise, ubi speci- mina tautummodo duo in sinu Treurenberg-bay mense Junio anno 1861 lecta sunt a Smitt, Göks et ipso. Tab. XIV 31 Anaitis Wahlbergi e Spetsbergia: 31 Pars anterior animalis, aucta. 31 B Pars posterior ejusdem, aucta. 31 C Pes cum appendice superiore et inferiore, e anteriore, et 31 C e media parte corporis, auetus. Pars setigera et appendix inferior haud bene delineatae. 31 D Seta pedis, magnitudine circ. 500:ie8 aucta. PHYLLODOCE (Sav.). Corpus lineare, postice attenuaturo, depressiuaculum, segraentis nuiDerosis, ex annulis duobus compositis. Lobus cephalicus ovatus, baai cordata super segnentum piimum prominente, apice tentacnlis 4 brevibus, utrinque 2, alter super alterum. Proboscis exsertilis sub- Digitized by Google NORDISKA HAFB-ANNULATXR. % f^lbdnot, parte poeteriore papiUis o?alis compressis, in ordinibus loDgitadioaJibus dispositis, anteriore parte vero sublseve vel transverse nigosa, apice maramiUis circa 17 uniserialibus coroDato. Cirri tenta- coltres utriaqoe 4, priraum par sab lobo cepbalico, aecundum et tertiom in aegmento primo, qQartum in segmento secundo affixum. ippendix saperior lamellseformis sat magna verticalis, in medio cor- poris subrectangularis multo altior quam longior, latera dorsi vix vel paiUo tegens. Para setigera pedis, apice rotundato truncato paollo inciso. Appendix inferior pedis extrorsum porrecta, parte setigera k)Dgior, oTato-ovalis subaéuminata compressa. Setae compositae, articulo tenninali tenui attenuato, paullo curvato, margine concavo subtilisirae denticttlato. Cirri duo anales e basi oyata subulati, compressi. Pbyllodoce citrina n. ?Phyllodoce niaculata Okbsted (nec Fabbicius, nec Mueller, mqne Johnstom). Corpus lineare postice attenuatum, depressum. Lobus cephalicus kn seqoe longns ac latus, basi cordata. Proboscis exserta cylindrica, parte posteriore papiliis paucis in ordinibus 8 longitudinalibus, utrin- ffat 4, dispoaitis, nnmerus papillamm in quoqne ordine circi 4, parte iDteriore laeve, hand rugosa, apice mamillis 17 uniserialibus coronato. Lamellae appendiciuro superiorum raagnae, subverticales, subrectangu- kies, latera dorsi imbricatim interdum tegen tes. Lamella appen- dicis inferioris ovalis, subacumiaata, parte setigera pedis lougior et altior. Cirri duo anales breves. Color animalis viventis viridi-flavus, linea longitudinali in dorso intense coerulea postice violacea, macula oUncea in parte interiore laroellarum snperioruni; lobus cephalicus et cirri tentaculares incolorati albogrisei. Color in spiritu asservatorum knmneus, nitore iridescente, linea dorsi fusca. Longit. 40 — 100 m.m., latid. 4—6 m.m. cum pedibus sine setis. Hab,: ad Spetsbergiam passim sat frequent., ubi jam anno 1837 a S. LoTÉN detecta; specimina pauca bujus pulcherrimae speciei legit ToKELL anno 1858 ad Hornsund; in sinu Storfjorden ad Whalers- pomt et ad Hornsund 1864 ipse reperi, fundo argill, prof. 20 — 40 Qfgytr. Qrönlandia ad Proven (O. Torell). Tab. XIII 24 Phyllodoce citrina e Spetsbergia: 24 Pars an- tenor animalis, cum proboscide exserta, aucta. 24 Pes resectus, auctus : 24 B c anteriore, 24 B' e media parte corporis. 24 D Seta, circ. 50(Hcs ancta. Ofvanbeskrifna art är sannolikt identisk med en af Orsted onder namn af Pbyllodoce maculata beskrifven art från Grön- Itod, men det af Orsted upptagna namnet kan ej användas, emedan redan O. Mueller bortgifvit detta åt en helt annan vid liland förekommande, nära Pbyllodoce groenlandica stående art. Digitized by Google \ 96 ▲. i. MÅLMGBIK. Fabricii i Fauna Grönt, under namn af Nereis macalata beskrifna djar kan icke vara någon Phyllodoce, såsom Örsted antagit, utan är sannolikast en Eulalia, att döma af Fabricu beskrifning af dess proboscis. Måhända är Fabricii Nereis macalata iden- tisk med Phyllodoce incisa Örsted, som otvifvelaktigt tillhör ett annat genas än Phyllodoce, sannolikast Eulalia. — Åf den äkta Phyllodoce macalata (Muell.) har jag varit i tiilfUlle att gran- ska några få af O. Torell från Island hemtade exemplar. Den kommer närmast vår Phyllodoce groenlandica Örsted, men visar sig dock vara en från denna väl skild art. Dess beskrifning upp- skjuter jag tills jag kommer i tillföUe att meddela figurer af den. Leuckart') har beskrifvit samma art under namn af Phyllo- doce Mtilleri, samt uttalat den åsigt att Johnston*s Phyllodoce maculata är densamma som Mueller*s, men detta anser jag ej vara fallet Johnston's art står uppenbart mycket närmare min Phyllodoce teres från Finmarken än den Isländska Phyllodoce maculata, men det låter sig ej med visshet afgöra utan omedelbar jemförelse om den Johnstonska arten är en art för sig, såsom jag tror, eller möjligen identisk med min Phyllod. teres. Phyllodoce groenlandica Oersted. Gronl. Annul. dorsibr. p. 40 fig. 19, 21, 22, 29, 32. Corpus lineare postice attenuatum, depressuni, segroentis longi- tudine quartam vel quintam partem latitudinis acquantibus. Lobus cephalicus late ovatus, basi cordata, longitudine latitudinem vix vel baud fequante. Proboscis emissa suhcylindrica, parte posteriore pa- pillis ovalibus compressis in ordinibus 12 longitudinnlibus, utriiiqiie 6, dispositis, numerus earum in quoqiie ordine circiter 12, anteriore parte vero transverse valde rugosa, apice papillis 17 verruciformibus coronato. Lumellae appendiciutn superiorum veiiicales, in anteiiore parte corporis minores late ovatse, oblique acuininatae, in media parte majores subrectangulares latera dorsi paullo tegentes. Laniella appen- dicis inferioris ovato elliptica acuminata. Cini duo anales cito de- cidui. Color animalis viventis gristo-virescens, linea longitudinale ob- scuriore in dorso, in spiritu, asservatorum color variat griseo viresceus, brunneus, vel pallidus. Hab,: vulgaris in maribus Spetsbcrgise et Grönlandiae fundo ar- gillaceo-arenoso profund. 5 — 40 orgyarum; ad öras Finmarkiae n»inus frequens (LoviN et ipse), in Bahusia rarius (Lovén). M Archiv fur Naturg. 1849 I p. Ä)4 Tafl. 3 fig. 13. Digitized by VjOOQIC N0BDI8KA HAF8-ANNULATER. 97 Phyllodoce teres n. Corpus lineare, postice nttenuntum teres, angustum, segmentis longitndine dimidiam latitudinis lequantibus, ex annulis duobus fere seqoe longis compositis. Lobus cephalicus ovatus, basi cordata, paullo loDgior quara latior. Proboscis exserta, cylindrica, parte posteriore pepillis ovalibus compresais in ordinibus longitudinalibus 12, utrinque 6, dispositis, numerus papillarum in quoque ordine circa 8, antica vero parte subrugosa, apice papillis 17 brevibus uniserialibus verru- csformibus coronato. Lamella appendicis superioris dorsum baud te- geos, in antica et postica parte corporis late ovata oblique sub- »Guminata, in media parte vero subrectnngularis apice oblique trun- cato. Lamella appendicis inferioris ovato-oblouga, parte setigera pedis fere doplo longior. Cirri anales duo lougitudine latitudiuem corporis sine pedibus lequautes. Longit. 60 — 60 m.m., lat. 1 m.m. sine pedibos. Hab.: In litore arenoso recessu maris relicto, ad Åndersdalen prope Tromsö Finmarkice specimina plura hujus speciei 1861 reperi. Tab. XIV 30 Phyllodoce teres e Finmarkia: 30 Pars antica aninudia, aucta. 30 B Pars analis, aucta. 30 C Pars transversa ani- malis resecta e antica parte corporis, 30 C e media, et C" e po- stica parte. 30 D Setae pedis, raaguitudine circiter 500:ies aucta. EUMIDA n. g. Corpus lineare, antice posticeque pauUum attenuatum, subterea, vmtre planiuaculo. Lobus cephalicus subrotundatus , basi cordata. Tentacula 5 brevia, subulata: 4 in apice lobi cephalici, bina utrinque aller super alterum, unum impar in vertice. Oculi duo mediocres, conspicui. Girri tentaculares subulati utrinque 4, par primum sub basi lobi cephalici, secundum et tertiura in segmento primo et par quartara in segmento secundo affixum. Proboscis exserta sat longa, sabglabra, sub^lindrica, antrorsum sensira paullo incrassata, apice tnmcato maroillis uniserialibus coronato. Setae capillares compositse, articalo terminali longe attenuato, leviter curvato, margine concavo wbtilitcr denticulato. Appendix superior lamellaeformis, roediocris, extrorBum et sursum porrecta. Appendix inferior Inmellseformis. Pnrs »tigera pedis apice rotundato leviter inciso. Cirri anales duo. Eumida sanguinca (Oebst.). Eulalia sanguinea Örsted, Ann. Danic. consp. p. 28 fig. 80 — 82. Lobus cephalicus rotundato-cordatus, latior quam longior. Pro- boacit versus apicem incrassatum trausverse subrugosa, interdum sub- glabra, apice papillis circa 20 coronato. Posteriores cirrorum tenta- Öfvtr», af K. VelrAhad. Förh. Arg. 22. N:o U Digitized by Google 96 A. J. MALMOBBN. culariam latitudine corporis fere duplo longiores. Lamella appendicis superioris subverticalis, late ofata, acumiuata, subcordata. Laroeiln appendicis inferioris ovalis, parte setigera pedis sublineari, apice ro- tandato, leviter inciso haud longior. Cirri anales subtilati, facile decidoi. Color aniroalis in spiritu asservati pallide rubens. Longit. 30^-40 m.m.; latid. sine pedibus 2 ro.m., cam pedibus sine setis 4 m.m. Hab,: ad öras Bahusiae haud rare (LovitN, GoÉs et ipse) et Fin- markise; ad Karlsö (70® Lat. b.) Finmarkias specimina pauca anno 1864 legi, fundo argillac, prof. 20 — 30 orgyar. Nee ad Spetsbcr- giam neque ad Grönlandinm reperta. Tab. XIV 28 Eumida sanguinea e Bahusia: 28 Pars anlica aniinalis, aucta. 28 C Pars vcrticalis resecta, aucta. 28 D Seta pedis, magnitudine circ. 500:ies aucta. Tab. XIII 25 Pars antica ejusdem speciei e Finmarkia, proboscide omnino exserta. EULALIA (Sav.). Corpus lineare, teres, angustum, dorso convexo, ventre planiusculo. Jjobus cephalicus subrotundato-ovntus, basi truncata, haud cordata, sulco haud profundo e segmento primo (collare) tumido separatas. Tentacula 5 brevin, 4 in npice capitis ut in genere prseredenti affixa, quinturo impar in vertice inter oculos duos insertura. Cirri tenta- culares, utrinque 4, par primuro in segmento primo (collare), secunduro et tertium in segmento secundo, et quartum in segmento tertio. Proboscis emissa cylindrica, antice paullo incrassata, papillis obtuso- conicis dense obsita, posteriore parte iongitudinaliter substriata exeepta. Appendix superior mediocris, extrorsum. et sursum porrecta, compressa, ovata, plus minusve elongata et acuminata. Pars setigera apice obtuso- rotundato leviter inciso, appendice inferiori ovato-ovali paullo brevior. Set» compositse capillares, articulo terminali valde attenoato, obsoleU et subtiliter denticulato. (In una specie, EuL problema n., setis simplicibus capillaribus longissimis cum setis compositis mixtis). Cirri anales duo? Eulalia viridis (Muell.). Nereis viridis Mueller, Von Wiirmern p. 162 Tab. XI. Phyllodoce clavigera Aud. et M, Edwards, Hist. Nat. du Litt de la France II p. 226 tab. 6 a fig. 9—13. Phyllodoce viridis Johnston, Ann. of Nnt. Hist. IV. p. 228 Tab. VI fig. 11—16. Eulalia viridis Oersted, Annul. Dnn. consp. p. 27 f. 22, 30, 85, 86, 88. Phyllodoce viridis Leuckart, Arch. fiir Naturg. 1849 I p. 202. Corpus lineare, subteres, antice et postice pauUum ätten uatum. Lamella appendicis superioris ovato-lanceolata acuminata. Longit. 25 m.m., latitud. 1 — 2 m.m. sine pedibus. Digitized by Google NORDISKA 0APS-ANNULATER. 99 Hab.: nd oros occideotales Scnndinaviae usque ad Finmarkiam; Bahuäia (Loven, Goés et ipse) — Karlsö, 70* Lat. bor., Finmarkiae (ipse) cet. Islandite, Danise, Britanite et Galliae. Ad Spetsbergiam nou reperta, neqiie e Grönlandia vidi. Tab. XV 39 Eulalia viridis e Finmarkia: 39 Para antica animalis, aucta. 39 C Para tranaversalia reaecta, aucta. 39 D Setae pcdis ma^nitudine öOOdea aucta. 39 A Proboacia cxaerta aucta ani- malis Bahuaiensia. Vid Karlsö i Finmarken fångade jag i Juni 1864 bland många andra ett exemplar, som utmärker sig genom ovanlig tjocklek. Detta djar är dubbelt så bredt som de andra af samma långd, men då jag ej finner någon annan anmärkningsvärd skil- nad, antager jag att äfven detta hör till denna art. Eulalia bilineata (Johnston). Phjllodoce bilineata Johnston, Ann. of Nat. Hiat. IV p. 227 Tab. 6 f. 7-10. ^ ? Eulalia fusca Orsted, Ann. Dan. conap. p. 28. Corpua ndmodum anguatum, lineare aubterea. Laraella appen- dicia sQperioris ovato-ovalia. Setic pedia paucae, 8—12, omnca cora- positie. Color animalia viventia pallide flavua, linea longitudinali fuaca utrinque in dorso. Longit. 20 m.m., latitud cuni pedibaa 1 ra.m. Hab,: ad Karlaö Finmarkiae apecimen unicum accepi menae Junio 1864. Tab. XIII 26 Eulalia bilineata e Finmarkia: 2G Para antica auimalis, aucta. 26 B Pars tranaversalia reaecta, nucta. 26 D Seta pedis, magni tudinc 500:ies aucta. Eulalia problema n. Corpua anguatum, lineare, aubterea. Lamella appendicia superioria ill antica parte corporia brevitcr ovata, in media et poatica parte ekmgato-ovata. Pedea anteriorea aetia aolummodo compoaitia, pedea ncdii corporia et poateriores actia compoaitia uua cum aetia aimplicibua eapillaribua valde elongatis. Longit. fragmenti animalia 35 m.m., U^tod. cum pedibua 2 m.m. Hab,: ad oraa occidentalea Grönland iae, unde O. Torell retulit (micQm apecimen mnncum, ad Proven lectum. Tab. XIV, 29 Eulalia problema e Grönlandia: 29 Para an- tiet animalia aucta. 29 C Para tranaveraalia e medio corporis reaecta. 29 D Setie pedia, magnitudine 500:iea aucta. Hvarken hos denna eller föregående art har jag haft tillfälle att undersöka byggnaden af deras proboscis, hvarföre det i så måtto förblifver tvifvelaktigt, om de verkligen tillhöra genus Digitized by Google 100 A. J. MALMOBBN. Ealalia, hvars typiska representant jag anser Eulalia viridU vara. Förekomsten af långa enkla hårborst hos Eulalia problema till- sammans med vanliga sammansatta, synes antyda att detta djur måhända icke representerar en verklig art, ntan blott slägtdjuret af en sådan, som fortplantar sig genom generationsvexel. Denna osäkerhet har gifvit anledning till artnamnet. SIGE n. g. Corpus lineare, utrinque paullum attenuatuni, postice magis nota- biliter quam antice, depressiusculum ventre piano. Lobus cephalicua latus, a basi subcordata rotundatus. Tentacula 5 brevia, subulata: 4 in apice lobi cephalici, bina utrinque nlter super alterum, unum impar in vertice. Oculi duo mediocres conspicui. Cirri tentaculares sub- ulati utrinque 4: par primum sub basi lobi cepbalici, secundum et tertium in segmento primo et par quartum in segmento secundo aflfixum. Proboscis exserta longa, cylindrica, glabra, apice papillis baud coronato, infra apicem sulco transversali prsedita. Setae capil- lares, compositae, articulo terminali longe attenuato le?iter curvato, margine concavo subtilissime denticulato. Appendix superior fusiformis, extrorsum porrecta, plus minusve compressa. Appendix inferior eadera forma ac appendix superior. Pars setigera pedis in apicem accumi- natum extenuata. Cirri anales duo? Sige fusigera n. Lobus cephalicus cordato-rotundatus, basi leviter emarginata vel cordata, fere duplo latior quam longior. Posteriores cirrorum tenta- cularium longitudine latitudinem corporis sine pedibus fere supera ntes. Appendix superior ovato-fusiformis, acuminata, vix vel paullo com- pressa, versus posteriora semper magis compressa, parte setigera pedis paullo longior. Appendix inferior hac raulto minor, parte setigeni aliquantulum brevium. Lobus anterior partis setigerae pedis acu- minatus, sub apice incisus, lobo posteriore apice rotundato multo longior. Color animalis in spiritu asservati testaceus, interdum dilute fuscescens. Longit. 30 ra.m., latitud, cum pedibus sine setis 4 m.m. Hdb.: baud frequent. ad öras Bahusise, ex. gr. ad Koster insulas (ipse), et Norvegiae meridionalis, ad Dröbak (8. Loven). Tab. XIV 27 Sige fusigera e Bahusia: 27 Pars antica ani- malis proboscide exserta, aucta. 27 C Pars transversalis resecta, aucta, postice visa. 27 D Seta pedis, magnitudine circ. 500:ies aucta. MYSTA n. g. Corpus lineare antice posticeque paullum attenuatum, subdepres* sum. Lobus cephalicus e basi lata angustatus. Tentacula 4 brevia. Digitized by Google KORDISKA HAF8 ANNULATXR. 101 siiralata, in apice truncato lobi cephalici affixa, bina utrinque alter laper altenim. Oculi dao conspicai, raediocres. Cirii tentacularea doo inieqaales, subulati, in aegmento prirao affixi. Proboscis exserta, loDga, sabcylindrica, antrorsam incrassata, versus apicem papillis nu- iDCTOsis, ovato-fasiformibus brevibus, utrinque in ordine longitndinali dispositis, ornata. SeUe capillares compositae, articulo terminali longe attenuato leviter curvato, raargine concavo subtilissime denticulato. Appendix superior mediocris lamell^formis, subverticalis, extrorsum porrecta. Appendix inferior compressa ovalis. Pars setigera pedis apice rotundato leviter inciso. Cirri duo anales. Mysta barbata n. Lobu8 cephalicus breviter conicus, apice truncato, longitudine ktitodinem lequans. Superiores cirrorum teutacularium inferioribus dupk) longiores, longitudine latitudinem corporis fere aequantes. La- mell) appendicis superioris suborbiculata, longitudine quartam pariem latitodinis corpons haud superans. Laraella appendicis inferioris ovalis, apioe rotundato, parte setigera pedis haud multo lougior. Cirri anales sub-cylindrici, apice rotundato. Color aniraalis in spiritu asservati coeroleo-cerasinud, interdum pläga longitudinalis lata dilutior utrinque ia dorso. Longit. 60 — 70 m.m., latid. cuni pedibus 2 — 2,5 m.m. Uab.: ad öras Bahusite haud frequent. fundo argill. prof. 30 — 60 orgyarum: ex. gr. in sinn GuUmareu (LovÉiN et ipse). Tab. XV 34 Mysta barbata e Bahusia: 34 Pars antica ani- malis, ancta. 34 B Pars postica cum cirris annlibus, aucta. 34 A Proboscis exserta, aucta. 34 D Seta pedis, rongnitudine circ. 500:ies aocti; articulus terminalis in figura haud satis elongatus. 34 C Pars rtaecia transversalis aucta (haud bene delineata, laniina superior cum pede nimis magna). ETEONE (Sav.). Corpus lineare, antice posticeque paullum attenuatum, subteres Tel depressiuBculum, ventre piano. Lobus cephalicus conicus vel conico- roiondatus, apice truncato, basi haud cordato. Tentacula 4 brevia, »ubalata utrinque 2 in apice lobis cephalici aftixa. Oculi 2 conspicui Tel indistincti. Cirri tcntaculares brevissirai, utrinque 2. Proboscis exserta obovata, plus minusve mgosa, oriiicio papilla obtusa conica rigidiuscula dentiforroi utrinque prsedito. Setae capillares, compositse, articulo tenninali valde attenuato, margine altero subtilissiroe denti- culato. Appendix superior mediocris vel minuta, compressa, subverti- ciKs, extrorsum et retrorsam porrecta. Pars setigera pedis apice rotondato, leviter inciso. Appendix inferior compressa, parte setigera phis minusve longior. Cirri anales duo. _J.é ^ Digitized by yGoog$:;ijC^ 102 A. J. MALMGREN. Eteone pusilla OrrstedP Corpus Autice posticeque fere sequnliter angustatum, subteres. Lobos cephalicus conicus, multo longior qunni latior. Oculi 2 con- spicui. Lamella appendicis superioris oblique obovata, in atitica et medla parte corporis partem setigeram pedis tångens, iu posteriore vero parte a parte setigera longe remota. Appendix inferior o valls, parte setigera multo longior. Cirri anales liueare-fusiformes elongati. I^ngit. 40 m.ra., latitud, cum pedibus 2 ro.m. Hab,: ad öras Bahusite hand frequenter (S. Loven). Tab. XV 37 Eteone pusilla e Bahusia: 37 Pai-s antica animalis, aucta. 37 B Pars postica ejusdem, aucta. 37 C Pars transversalis resecta, aucta. 37 C Pes e posteriore parte corporis, auctus. 37 D Seta, magnitudine 500:ie8 aucta. Eteone spetsbergensis n. Corpus aniice posticeque aequaliter angustatum, subteres. Lobus cephalicus brcviter conicus, apice truncato, longitudine latitudiiiem ad basin aequans. Cirri tentaculares brevissimi. Oculi haud conspicui. Lamella appendicis superioris oblique obovata, partem setigeram ntt in- gens. Lamella appendicis inferioris obovato-oblonga, parte srtiijera parum longior. Cirri anales brcves, lineari-fusiformes, facile dccidul Color dorsi violaceo-ruber, linea dilutiore lata medio dorsi et appen- dicibus pallide griseis exceptis. Longit. 80 m.m., latitud, cum pedibus 4 m.m. Hab.: ad öras Spetsbergiae usque ad Shoal-point sat frequenter, prof. 20 — 40 orgyar., fundo argillaceo. Tab. XV 38 Eteone spetsbergensis e Shoal-Point Spets- bergiae: 38 Pars antica animalis, aucta. 38 B Pars postica, nucta. 38 A Pars anterior, cum proboscide exserta, aucta. 38 C et 38 C Pc8 cum appendicibus, antice et postice visus, auctus. Eteone flava (Fabbicius). Nereis flava Fabbicius, Fauna Groenl. p. 299. Den gule Nereide Fabbicius, Naturh. Seisk. Skr. p. 168 Tab. IV fig. 8—10. Eteone flava Öbsted, Grönl. Ann. Dorsibr. p. 34 fig. 47. Corpus depressum, sublineare, antice posticeque angustatum. Lobus cephalicus, brcviter conicus, longitudine latitudinem sequans. Oculi duo conspicui. Superiores cirrorum tentacularium infenoribus longiores, scgmenta dua vel tria antica longitudine nequantes. Lamella appendicis superioris minuta ovato-rotundata, ad partem setigeram adpressa. Appendix inferior lineare-oblonga, apice oblique rotundato, parte setigera multo longior. Cirri anales brevcs, subglobosi. Pro- boscis exserta valde rugosa, rugis 3 — ö punctatis. Color in spiritu asservati fusco-flavescens. Longit. 45 m.m., latitud, cnm pedibus 3 m.ni. Digitized by Google NORDISKA HAP8-ANNULATSB. 103 Hab,: Prof. 20 — 70 orgyar. ad Upernavik et Godhavn GrönlandiaB (ämokdsen). Tab. XV 35 Eteoue flava e Grönlandia: 35 Pars antica animalis, aucta. 35 A Pars antica, cutn proboscide maxima parte exserta, aucta. 35 B Pars postica, aucta. 35 C Pars transversalis, resecta, aucta (minus bene delineata). 35 D 8eta, magnitudine 500:ies aucta. Eteone depressa n. Corpus depressum, sublineare, antice paullo angustius, postice MBtim attenuatum. Jjobus cephalicus abbreviato-conicus, subrotun- dstos, pone tentacula utrinque incisus. Girri tentaculares brevissimi. Ocolt baud conspicui. Lamella appeudicis superioris ovato-rotundata, tumida partem setigeram pedis tångens. Lamella appendicis inferioris liaesre-ovalis, apice rotundato, parte setigera paullo longior. Girri aiiaics brevissimi, subglobosi. Color aninialis viventis latericius» io spiritu asservati plurobeo-chalybeus. Longit. 80 — 85 ra.m., latitud. 5—6 m.m. Hab.: baud frequent. ad Spetsbergiam, iu sinu Bellsund (ToRBLL et ipse) et ad Whalers-point (ipse), fundo argillac. lapidoso, prof. 20 —40 orgyar., O. Torell bauc etiam in Grönlandia legit ad Proven, prof. 20—30 orgyar. Tab. XV 36 Eteone depressa e Bellsund Spetsbergiae: 36 Pars antica animnlis, aucta. 36 B Pars postica ejusdem, aucta. 36 A Pars antica cum proboscide exserta, aucta. 36 G et 36 C Pes pum appendice superiore et inferiore, postice et antice visus^ auctus. 36 D Setse pedis, magnitudine circiter 500:ies aucta. Fani. VI. NEPHTHYDEA Gr. NEPHTHYS (Cuv.). Corpus elongatum, fere tetragonum, depressiusculum, dorso con- vexo, ventre piano. Lobus cephalicus quadrangularis vel rarius fere s^angularis, tentaculis 4 brevissimis, oculis nullis conspicuis. Proboscis exserta subcylindrica, ovalis vcl obovata, apicem versus plerumque pspilHs, in ordin ibus longitudinalibus dispositis, ornata, orificio dua- bns labiis verticalibus clauso, papillis bifidis c. decem constantibus; ramas exteriör papiUornm labiarum ramo interiori longior et hunc omnino tegens. Rami pedis valde distan tes, leque longi, e parte lamcUosa et parte setigera constantes. CiiTUs rami superioris deorsum pcndcns, hamuli instar plerumque curvatus, appendice conico-subulato extrorsum porrecto ad basin prceditus. Ramus inferior subtus cirro breve subulato. Setee simplices: longiores capillares media parte paullo dilatata subtilissime serrulatse, breviores structura sat singu- lariter subloculat», subulatse. Girrus analis unus sub ano. Digiti zed by Google 104 A. J. MALMOESN. Ncphthys ciliata (Muell.)- Nereis ciliata Muellee, Zool. Dan. Tab. 89 iig. 1 — 4. Nephthys borealis Örsted, Ann. Dan. consp. p. 32. Proboscis exserta obovato-subcy lindrica, ordinibus 21 longitudi- nalibus papillarum antrorsum accrescentium antice corouato, supra cirro brevi ante papillas, bis duplo vel triplo longior. Numerus papillarum conspicuarum in quoque ordine 5 — 7. Lamella rami superioris introrsum altitudine accrescens, parte setigera vix longior, lamella autem rami inferioris partem setigeram semper conspicae superans. Spatium inter ramos ramo inferiori altior. Cirrus rami superioris extrorsum curvatus, incisura profunda ab appendice basali subulato separatus. Setae subulatee fuscae; setae capillares fragiles, media parte dilatata confertim serrulatae. Longit. 205 m.m.; lat. cum pedibus 12 m.m., sine pedibus 8 m.m. Spetsbergiae ; saepissime tamen multo minor. Hab,: fundo argillaceo, prof. 20 — 200 orgyar., sat frequ. ad öras occidentales et boreales Spetsbergite et Scandinavice; Islandi» (O. Torell). Tab. XII 17 Nephthys ciliata: 17 Ä. Pars antica animalis cum proboscide exserta, superne visa, aucta. 17 A^ Eadem pars, inferne visa. 17 B Pes resectus, auctus. 17 C Setse magnitudine 500:ies aucta: a seta capillaris, b et b* setee subulatfe. Nephthys cseca (Fabr.). Nereis ceeca O. Fabricius, Faun. Grönl. p. 304. » » Nat. Selsk. Skr. V p. 185 Tab. IV Fig. 24—29. Nephthys margaritacea Johnston, 1835 Loudon's Mag. of Nat. Hist. VIII p. 343 f. 33. » » Ann. of Nat. Hist. XVI p. 459. Nephthys ceeca Örsted, Grönl. Ann. dorsibr. p. 41 Fig. 73, 74, 77—86 (excl. fig. 78!). Proboscis exserta ovalis ordinibus 22 longitudinalibus papillarum antrorsum accrescentium antice coronata, supra absque cirro brevi ante papillas. Nuraerus papillarum conspicuarum in quoque ordine c. 5. Lamella rami superioris magna, parte setigera altior et multo longior, ut etiam lamella rami inferioris. Hcec illa semper longior et major. Spatium inter ramos a cirro rami superioris extrorsum curvato fere toto occupatum, altitudinem rami inferioris haud vel vix sequans. Setae subulatse ut in congeueribus, capillares autem haud numerosse et sat longae. Longit. 70 m.m., lat. 6 m.m. cum pedib. sine setis; Grönlandift. » 220 » » 11 » » j» proboscis exserta 15 m.m. Finmarkiae. Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANKXJLATSR. 105 Hab.: Fiomarkiam in litore arenoso, recessu maris relicto, sat frequ. ex. gr. ad Andersdalen in sinu Balsfjorden prope Tromsö (QoÉs et ipse); vi vit etiam in majore alUtudine maris ad Kariso (Ipse) et Oxfjorden (Buck) Finmarkiee. £ Grönlandia specimina plura repor- tavit O. Torell. Ad Spetsbergiam nuraquam jreperta. Get. in mari Britannico (sec Johnston). Tab. XII 18 Nephthys caeca e Grönlandia: 18 B Fes resectus auctus. 18 C Setae magnitud ine 500:ie8 auctae: a seta capillaris, b seta sobulata. Nephthys incisa n. Proboscis exserta cylindrica snblcevia, papillis tamen paucis, rainutis. »gre visibilibus coronata, supra cirro breve prope marginem anticum Ijamina rami superioris introrsura altitudine haud accre- 3ceD8 (ut in N. ciliata), parte setigera vix longior. Lamina rami inferioris parte setigera nee altior neque longior. Spatium inter nmos ramo inferiori semper duplo vel triplo altius. Cirrus rami sQperioris, qnam in ceteris, minor, extrorsum curvatus. Setae capil- lares numerosae, longse, leviter flexuosse, parte media paullo dilutata crebre serrulatse. Corpus brevis, postice attenuatum, lateribus partem versus posticam corporis profunde incisis (pedibus igitur rauito magis sejunctis quam in N. ciliata). Color lacteus, antice supra marga- ritaceo nitens, setis fuscis. Longit. 40 m.m., latid. antice cum pedibus sine setis 5 m.m., proboscis exserta 3^ m.m. Hab.: ad öras Bahusise rarius 8. Lovi^N, (ad Väderöame, prof. 60 oigyar., fando argill.) A. GoÉs et (ad insulas Koster) Jpse. Tab. XII 21 Nephthys incisa e Bahusia: 21 B Fes e an- tica parte corporis, auctus. 21 B^ Fes e postica parte corporis, aoctos. 21 C Setee magnitudine 500:ies aucta: a seta capillaris, b seta sabdata. Nephthys assimilis Örsted. Nephthys assimilis Örsted, Annul. Dan. consp. p. 33, fig. 93, 100. ^Nephthys Hombergi AuD. & M. Edwards, Hist. nat. littor. Francc n p. 236 Tab. 6 B fig. 1—6. — non Blainyhae, Diet. d. Se. nat. Tom. 67 p. 483, Chetop. Tab. 18 fig. 1. Proboscis antice papillis coronata. Fars lamellosa rami super- ioris extrorsum altitudine decrescens, parte setigera longior. Fars l^Uosa rami inferioris parte setigera altior et duplo longior, fere liacaris, apice oblique rotundata. Spatium inter ramos ramo inferiori d^plo altior. Cirrus rami superioris extrorsum curvatus, ad basin profunde incisus. Setse capiliares longse, sat numerosse, parte dila- ^ta confertim serrulatse, fragiles. Latera corporis haud profunde ioeisa. Longit. 60 m.m.4 lat. 4 m.m. cum pedibus. Digiti zed by Google 106 A. J. MALMGREN. Hah. : ad öras Bahusise rarius S. LortN et (ad Väderöarne) Q0É8. Get. in freto codano (Öbstsd). Tab. XII 19 Nephthys assimilis e Bahusia: 19 B Pes resectus, auctus. 19 C Setee, magnitudine 500:ie8, aucta, a seta ca- pillaris, b seta subulata. Nephthys longisetosa Örsted. Nephthys longisetosa Öbsted, Grönl. Ann. Dorsibr. p. 45 Tab. VI fig. 75 et 76. » Särs, Eeise i Lofoten og Finmarken 1849 p. 88. Proboscis exserta obovato-subcylindrica ordinibus papillarum 14 lougitudinalibus antrorsuin accrescentium autice coronata. Numerus papillarum conspicuarum in quoque ordine 5—7. Pars lamellosa rami superioris extrorsum altitudine accrescens, parte setigera haud lougior. Pars lamellosa rami inferions parte setigera subacuminata subbrevior. Spatium inter ramos altitudinem rami inferioris vix superans, a cirro rami superioris introrsum convoluto fere toto occupatum. Setee capillares numerosce, fuscte, longitudine altitudinem pedis fere superantes, leviter flexuosee, parte media dilatata haud erebre serrulatae. Cirrus analis facile deciduus. Longit. 70 m.m., lat. cum pedibus 7 m.m., proboscis exserta 5 m.m.; specimina etiam multo majora spctsbergensia examinavi. Hab.: haud frequent. ad öras Spetsbergiae, Cross-bay (GoÉs et Smitt), Storfjorden (ipse), prof. 20 — 80 orgyar., fundo argillaceo, et Finmarkiee, Ramfjorden et KalQorden (GoÉs et ipse); cet. Gröulandis (sec. Örsted). Tab. XII 20 Nephthys longisetosa e Finmarkia: 20 B Pes resectus, auctus. 20 0 Setse magnitudine 500:ies aucta: a oeta capil- laris, b seta subulata. Fara. VII. LYCORIDEA (Sav.) Gr. rr Hos de skandinaviska arterna af Heteronereis Orst. har jag redan for längre tid sedan blifvit uppmärksam på att könen äro alltid åtskilda, att individerna nästan alltid äro försedda med generationsorganer och vanligen fullproppade af ägg eller zoosper- roer, samt att könsolikheten alltid är förenad med yttre olikheter i kroppens organisation, som hos de två arter jag företrädesvis haft tillfälle att undersöka äro antingen alldeles desamma eller fullkomligt analoga. Hos Heteronereis grandifolia har hannen all- tid 16 fotförande segmenter i främre kroppsdelen, men honan har Digitized by Google NORDISKA HAPS-ANNUIATER. lOT alltid 19, och hos Heteron. fucicola Örst., som måhända är iden- tisk med Nereis lobulata ÅUD. et M. Edw., förekommer hos hannen alltid endast 15 segmenter i främre kroppsdelen, medan bos honan finnas regelbundet 21 i samma kroppsdel. Hos båda arterna åro de bladlika delarne på bakre kroppsdelens fötter mycket mindre hos honan än hos hannen, fotens ryggtråd i bakre kroppsdelen är ondertill alltid försedd med en rad vårt lika små knölar hos hannen men hos honan är den alldeles slät; fotens ryggtråd på de sex första segmenterna i den främre kropps- delen är hos hannen alltid uppsvälld, antingen vid basen såsom hos Heteron. grandifolia, eller nedanför spetsen såsom hos Hete- ron. fucicola, men hos honan är den jemntjock och trådlik såsom på de öfriga segmenterna. Kroppen är äfven vanligen bredare och mera jemnbred hos honan än hos hannen. I de stora olikheter hos könen, som jag nyss berört, och deu skarpa åtskilnaden emellan don främre och bakre kropps- delens organisation, finner man en så stor öfverensstäramelse, eller åtminstone en så påfallande analogie med hvad man har sig be- kant om slägtdjuren hos genera, hvars arter fortplanta sig genom fullstäodig generationsvexel, att man måste antaga att samtliga till Orsteds genus Heteronereis hörande aiter endast äro slägt- efler könsdjur i hittills obekanta generationsserier af fullständig generationsvexel. — Ar denna slutsats, såsom jag tror, rigtig, äro W tTungna att göra oss den frågan, hvilka äro ammor till dessa slagt- eller könsdjur? På denna fråga kan jag endast svara med en förmodan. Då några arter af Nereis och Nereilepas i många afseenden stå närmast Heteronereis, antager jag att ammorna till Heteronereis-arterna äro att söka inom dessa genera. Tyvärr saknas änna hvarje factum för bestyrkande af denna förmodan, och det kan derföre anses öfverflödigt att ännu våga en gissning pt någon af de många arterna. Likväl är öfverensstämmelsen niellan Nereis pelagica och Heteronereis grandifolia i många fall si påfallande, att jag anser dem tillhöra samma generationsserie. Heteronereis fucicola åter synes mig kunna förenas med Nereilepas våriabiKs Örst. till en generationsserie. Digitized by Google 106 k, J. MALlfOBXN. HETERONEREIS (Örst. p. p.) Char. emend. Corpus lineare, ex duabus partibus valde diffonnibus coasiaus : pars antica subteres, pedibus brevibus absque lamellis, setis com- positis, falcatis et spinösis, pars postica vero depressa, lateribus profunde incisis, pedibus lamellis praeditis, setis compositis solimi- modo cultratis. Proboscis exserta maxillis duabus validis crenulatis et nodulis comeis dentiformibus numerosis gregatim dispositis, nigre- scentibus armata. Lobus cephalicns e basi lata subrectangulari conico-attenuatus, apice truncato. Oculi 4 in postica parte lobi cephalici. Cirri anales duo sat lougi sub ano. Genom den begränsning jag här oFvan gifvit åt* detta genus, hafva af de nordiska arterna Heteronereis longissima Johnst. (—Heter, paradoxa Örst.) och Heteronereis fucicola Örsted blifvit uteslutna, emedan de rättast böra föras till hvar sitt egna genus. Heteronereis longissima utmärker sig förutom genom från- varon af de talrika och små horntänderna, som äro gruppvis for- delade öfver proboscis hos arterna af vårt genus Heteronereis, äfveu genom helt annorlunda bildade fötter, och derigenom att i främre kroppsdelen förekomma endast setse spinosae samt i bakre kroppsdelen set» spinosae tillsammans med setsB cultratsB. Hete- ronereis fucicola åter utmärker sig genom helt annorlunda bildad hufvudlob, och såsom det tyckes äfven genom frånvaron af de små, gruppvis ställda tänderna på proboscis, medan borsten äro sådana som hos vårt genus Heteronereis. Heteronereis grandifolia (H. Eathke). Nereis grandifolia H. Eathke, 1840 No v. Act. Acad. C. L. C. uat. cur. XX p. 155 Tab. VII lig. 13, 14. Heteronereis arctica Örsteb (p. p.) Grönl. Ann. dorsibr. p. 27 Fig. 68, 70. ? Nereis renalis Johnston, 1840, Ann. ot Nat. Hist. V p. 176. Heteronereis grandifolia Leuckart, Archiv f. Naturg. 1849 I p. 207. Heteronereis assimilis Örsted, Grönl. Ann. dorsibr. p. 28 fig. 54» 61, 72. Heteronereis arctica Öksted, ibidem p. 27 (p. p.), fig. Öl (P)i 66. Digitized by Google NORDISKA HAV8-AMNin«AT£R. 109 Ma». Pars antica corporis subteres, B^fmentis pedibus instru- ctia 16, lin^lis pedum ovato-oblongis apice rotandatis, cirro dor- saali filifonne Iseve in 6 segpmentis anticis basin versus turaido, setis spinosis et falcatis. Pars postica corporis paullo latior, se^entis pidibus instructis 54 — 60 (an pluribus?), cirro dorsuali filiformi subtus crenato, lamella cristseforme pone insertionem cirri dorsualis et lamella rami inferioris ovato-reniforme multo majoribus quam in femina, setis omnibus coltratis. Femina differt a mare notis sequentibus: Pars antica corporis Jegmcntis pedibus instructis 19, lingulis pedum abbreviato-rotun- datis, cirro dorsuali filiformi in 6 segmentis anticis baud tumido ad basin. Pars postica corporis segmentis pedibus instructis, 50 — 60 (an pluribus?), cirro dorsuali filiformi subtus Isevi, hand crenato, lamella cristseformi pone insertionem cirri dorsualis et lamella rami inferioris ovato-reniformi multo minoribus quam in mare. Corpus sspe latius et magis depressum quam in mare. Color animalis viventis utriusque generis laete coeruleus, in spi- ritu coeruleo-pallescens, sub-cupreus, vel pallide grisens. 0^ Long. 65 m.m., lat. antice 7 m.m., postice 10 m.m. cum pedibus sine setis. 9 » 75 » » 12 » i> 12 » » ? » 80 » » 12 » » 12 » » Hab.: in maribus Spetsbergiae (Loven et, ad Smeerenberg, Ipse), Qronlandiae (O. Torell et Amondsrn) et ad öras occidentales et boreales Norvegise (Bergen — Finmarki» Lovén et, ad Tromsö, ipse). — Get ad Islandiam (Leuckart) et Britanniam? (Johnston). Tab. XI 15 9 et 16 B, C, c^ Heteronereis grandifolia e Spetsbergia: 15 Pars anterior feminse, cum proboscide exserta, supra visa, ancta. 15 A Proboscis ejusdem animalis, subtus visa, aucta. 15 B Pes resectus e antica parte corporis feminse, auctus. 15 B' Pes resectus e postica parte corporis feminae, auctus. 15 C Setse feminae magnitudie 500:ies aucta: a et c e parte antica corporis, ^ e postica parte corporis. 16 B Pes resectus maris, spetsbergensis, « antica parte corporis, auctus. 16 B' Pes ejusdem maris e po- ^iica parte corporis, auctus. 16 C Setse ejusdem maris magnitudine c. 500:ics, aucta. — Fig. 16 et 16 A tab. XI, a Lovén et Kinberq (^mmanicatae, marem novse speciei Bahusiensis representant. Grube har i Middendorff's Sibir, Reise II: 1 p. 11 Tab. I fig. 7 a beskrifvit en art från Ochotska hafvet under namn af ^ereis arctica, som han ansett vara identisk med Örsteds He- ^onereis arctica från Grönland. Detta är dock bevisligen ett alldeles origtigt antagande. Det mindre af de två af Grube l>^krifna exemplaren hade nemligen 27 segmenter i främre kropps- <)^eQ samt inalles 97, ehuru endast 1 tum 10 lin. långt, och kan ' ^d&Q derföre på intet vis fSras till Örsteds Heteronereis arctica. Digitized by Google 110 A. J. MALMORIN. som är follkomligt identisk med vår U. grandifolia. Men rygg- cirrens basalled hos detta af Grube undersökta exemplar hade dessatom efter 37 segmentet en så egendomlig skapnad, att det till och med kan ifrågasättas om detta djur ens hör till genos Heteronereis, såsom vi begränsat det Emellertid kallar jag detta djur, hvaraf äfven en fot är afbildad I. c. Tab. 1 fig. 7, tillsvi- dare Heteronereis Middendorffi, anmärkande blott att den afbil- dade foten synes hafva tillhört en hanne. — Det andra af Grube undersökta exemplaret, som ehuru 3 tum långt hade blott 76 segmenter, af hvilka 29 tillhörde den främre delen af kroppen, är likaledes till arten säkert skild från Orsteds Heteronereis arctica, och enligt all sannolikhet äfven från vår Heteronereis Middendorffi. (Forts.) Digitized by Google 111 SkiikDr tiU Yetenskaps-Al^a^mi^Bs liUtotek. (Forls. fr. sid. 2). Från K, Statistischea Bureau t Berlin, DoTE, H. W. Die Witterungserschciniingen des nördl. Deutsclilnnds 1858—1863. Berl. 18C4. 4:o. Från K» K. Akadeinie der Natur/orscher i Dresden. Nova Acta. T. 31. Från Wetterawache Gesellschaft i Hanau. Jahresberichte 1861—63. Från Miniater-Residentm Hr Orefoe C, E, Piper. Astronomical and raeteorologicnl observations made by the U. S. naval Observatory 1861. Wash. 1862. 4:o. Från Förfcdtaren, Pechméja, A. I/Oeuf de Kneph, Bucharest. 1864. 8:o. Från Utgifvaren, Arcbiv fur Knnde von Russland, Bd. 23 1 2, 3. Digitized by Google STOCK HOLM, 1865. P. A. NORSTEDT & SÖNBR. Digitized by Google ÖFVERSIGT KONGL VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Arg. 22. 1865. JUs 2. Onsdngen den 8 Februari Hr BoHEMAN meddelade iakttagelser rörande Neuropterernas systematik och metamorfos, och redogjorde för en af Kyrko- herden H. D. J. Wallengren insänd uppsats: ** Ytterligare bidrag till kännedomen om Sveriges Neuroptera" *, samt för en af D:r C. Stål inlemnad afhandling: "Homoptera nova vel minus cognita." * Br Andersson framställde i korthet planen att i det bo- taniska Riks-Museum ordna en ekonomisk-botanisk afdelning, och förelade tvenne till Museum gifna skänker: Professor BiJCH- NERS efterbildningar af Europas vigtigaste ätliga och giftiga svampar, förärade af Konsuln J. W. Smitt, samt Adjunkten R. Fristedts: '^Sveriges farmaceutiska vexter", andra fascikeln, för- ärad af utgifvaren. Af Hr Ångström och Adjunkten R. Thalén hade blifvit inlemuad en af dem gemensamt författad afhandling: *'0m de Fraoenhoferska lineerna, jemte teckning af den violetta delen af solspectrum", hvilken remitterades till Frih. Wrede och Hr Edlund. Akademien beslöt, i enlighet med Komiterades enhälligt af- gifna förslag, att öfverlemna det Letterstedtska priset för utmärkt originalarbete eller vigtig upptäckt åt Kammarjonkaren W. v. Wright och Professoren C. J. Sundevall, för det ichthyolo- giska arbetet: "Skandinaviens Fiskar, målade efter lefvande exem- plar och ritade på sten af W. v. Wright, med text af B. F. (£\- Digitized by VfiiOQQlC 114 Fries, C. U. Ekström och C. J. Sundevall'', af hvilka Fries och Ekström med döden afgått. Det Letterstedtska priset för utmärkt öfversättning af förtjenstfull skrift tillerkände Akadeiuien Hr Carl Kullberg för öfverflyttandet till vårt modersmål af Tasso*s "Befriade Jerusalem." Af Letterstedtska donationsmedlen till serskilt magtpålig- gande vetenskapliga undersökningar tillade Akademien Läroverks- Adjunkten T. O. B. N. Krok 500 R:dr, »tt användas för en undersökning nästinstundande sommar af Osteisjöns Algflora, med serskilt afseende på dess förhållande till Vesterhafvets. Praeses tillkännagaf, att Akademien bland sina ledamöter af åttonde klassen genom döden förlorat Direktören m. m. A. Lund- ström, och f. d. Stats-Rådet, General-Tull-Direktören m. m. J. F. Fåhr^us. Följande skänker anmältes: Till Veteuskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. Handlingar. Ny Tidsföljd, TI. 9. Från K. Universitetet i ChHstiania. Nyt Magazin for Naturvideiiskjiberne, Bd. 13: 4. Thuesen, J. Beietnin^r om Fisktii-Udstillingen i Aalesund 1864. Chia. 1864. 8:o. Från Royal Sodety i London. Philosophical Transrictions, Vol. 154i 1, 2. Proceedings, N:o 67 — 69. Astronomical observations made at Greenwich 1862. Från Observatoriet i Cambridge. Astronomical Observations, Vol. 20. Från Magnetiska Observatoriet i Toronio. Abstracts of meteorological observations 1854 — 59, Toronto 1864. 4:o. Results of meteorological observations, 1860 — 62. Ib. 1864. 4:o. Abstracts of magiietical observations, 1853—55. Ib. 1863. 4:o. (Forls.). Digitized by Google 115 Krkisk förteckning öfver Skandinaviens Hafs-Bryozoer. Af F. A. Smitt. [Moddelad den 12 October IBiU.j Tafl. XVI. I. Tribus INFUNDIBULATA (Gkrvais). Ordo Cyclostomata (Busk). (Centrifuginea, (D*orb.). Subordo Radicellata (D'Orbigny). (== Articulata, B.SK.). Fninilia CUISIEiE. Les Cnsiea (Milne-Edwards) = 6V/5J*arfa' (IVOrbigny). Char: Coenoecia erecta, ramosa, articuliita, radicata. Crisia (Lamouroux, 1812). Sertularia (pars) Linné. — Cellularia (pars) Pallas. — Cellaria (pars) Solander. — Crisia (pars) et Eucratea (pars) Lmrx, Cuvier. — Cellaria (pars) et Tibiana (pars) Lamarck. — \Tihiana (genus parum notum) Lam. Anim. s. Veit., ed. 1, t. 2, p. 149, n. 2 (1816); d 2, t. 2, p. 206 (1836); Lmrx. Polyp. Cor. flex., p. 217 (1816), Exp. Metbod. p. 16 (1821); Sciiweioger, Boob. auf Naturh. Reisen, tab. VIII (1819), Handb. Naturs, skelett), un^egl. Thiere, p. 425 (1820); Blainvillb, Diet. d. Se. Nnt, t. LX, p. 433 (1830); Lister, Pliil Träns. 1834, p. 385]. — Falcaria (pars) Oken. — Crisia et Euaraiia (pars) Flemino. — Unicellaria et Crisia (et Tibiana), Blainv. — Crisia et Crisidia, M. Edw., Johnston. — Crisia, Uni- crisia, Bicrisia, Crisidia, Filicrisia, D'Orb. Forma 1. Crisia comuta (Lin.). Char: Zoooecia ') incurva, majorem vel maxiraam ad partein libera, vicissim in alterum vel alteram latus se inclinantia. a: sine cornibus. Syn: Crisia geniaäata, M. Edw., Ann. des So. Nat., sér. 2, Zool., t. IX, p. 197, tab. 6, f. 1, 1*, l', 1* (1853); Johnst.. Brit. Xooph., ed. 2, p 286 (1847); Gray, List of Brit. Mus., part 1, Brit. Rad., p. 136 (1848); I)*Orb. (Filicrisia) Pal. Franc. Terr. Gret., t V, p. 604 (1852); Landsborough, Pop. Hist. of Brit. Zooph , p. 283 (1852); Gosse, Dev. Coast, p. 435 (1853); Särs, Nyt. Mag. f. Natury., B. 7, p. 379 (1853). ') Hoc Terbo pro celli* aliorum utimur. Ö/rfrs. nf K. Vel-Akad. Förhamli., 1865, No 2. Digiti zed by Google 116 F. A. SMITT. fi: cornttfa, ^ Syn: Cornllina cellifera, minutissim», falcatfl, et cnistata, CeUali*^ capricorniforraibus simplicibus, vesiculas gerens Ellis, Corall., tab. XXI, fig. c, C (ed. angl., 1755, p. 42), (ed. gäll, 1756, p. 57). Sertularia cornuta, Lin. Syst. Nat., ed. X, p. 810 (1758); ed. XII, p. 1:516 (1767); Sol. (Cellaria) Zoopb. coll by Ellis, p. 25 (1786); BRUGUifcRES (Cellularia) Encycl. Méthod., Vers, t. 1, p. 442 et 453 (1792); Esper (Sertularia) Pflaiiz.-nth. Sert tab. XIX, f. 1 (1791) (Eucratea) text t. 3, p. 252 (1830?); Bosc (CeUaria) Hist. nat. d. Vers, t. 3, p 111 (1802); Lmrx. (Eucratea) Soc. Phil. 1812, II. 63, p. 136; Pol. flex. p. 149 (1816), Exp. Méth. p. 8 (1821); Lam. (CeUaria) An. s. Vert., éd. 1, t. 2, p. 139 (1816); éd. 2, i. 2. p. 187 (1836): Okkn (Falcaria) Lehrb. Naturgesch., Zool Abth. 2, p. 91 (1816): Risso (Eucratea) Eur. Méiid. t. 5, p. 319 (1826); Flmng. (Eucratea) Brit. Anim., p. 541 (1828); Cuvier, (Eucratea) Regne Ariimal, éd. 2, t. 3, p. 303 (1829); Guérin-Meneville (Eucratea) Icon. du Begne Anima) de Cuvier, t. 10, Zooph., p. 22, tab. 22, f. 4, 4' (1829—1844): Blainv. (Unicellaria) Diet. d. 8c. nat, t. 60, p. 426 (1830); Templeton (Eucratea) Loud. Mag. Nat. Hist., t. 9, p. 469 (1836); Johnst. (Crisia) Brit. Zooph., cd- 1, p. 260, tab. 30. f. 1, 2 (1838); M. Edw. (CHsidia) Ann. d. Se. nat, ser. 2, Zool., t. 9, p. 204, tab. 8; f. 2, 2', 2** (1838); [I.\ssall (Crisia) Ann. Mag. Nat. Hist., vol. 6, p. 170 (1841); Thompson (Crisia) Ann. Mag. Nat. Hist, vol. 10, p. 23 (1842): CoucH (Crisia) Corn. Fauna, t. 3, p. 97, tab. 17, f. 4 (1844); Johnst. (Crisidia) Brit. Zooph., ed. 2, p. 287, ^g. 63 in pag. 283. tab. 50, f. 1, 2 (1847); Gray (Falcaria) Brit. Mus. Rad. p. 137 (1848); Landsborougb (Crisidia) Prop. Hist. Brit. Zooph., p. 284 (1852): 1)'0rb. (Crisidia) Pal. franc, Terr. Crét, t. 5, p. 603 (1852); Gosse (Crisidia) Dev. Coast, p. 435 (1853); Ålder (Crisidia) Trans. Tyne- side Nat. Field-Club 1857, p. 46 (sep.); Hincks (Crisidia) Änn. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. 9, p. 470 (1862). Cellularia falcata Pall., Elencb. p. 76 (1766); ed. germ. Wil- KEN8, p. 111 (1787). Eucratea appendiculata, Lmrx. Exp. Méth. p. 8 (1821). Crisia setacea, CoucH, ZooJogist, 2, 1096 (sec. Johnst.) Sabs (Crisidia) Nyt. Mag. f. Naturv., B. 7, p. 387 (1853). Hab: in mari mediterraneo (C. cornuta sec. D'Orb.) et in mnribus Britanniam et Hiberniam (sec. Ellis, Johnst., ceteros), Galliani (sec. M. Edw. et ceteros), Bahusiam (LovIbn, Mus. Holra.), Norvegiam (sec. Särs) affluentibus, plantis marinis prieeipue affixa; forma cornuta saepius e profundo arcessita. Forma 2. Crisia producta (icon. nostr. figg. 4, 5. 6). Char: Zoooecia plus minus recta, elongata, apertune fere sursum directae; ceterum forma inter preecedentem et sequeutem medium tenens. Hab: in mari Bahusiam afifluente. Digitized by Google KRITISK FÖRTECKNING ÖFVER 8KANDIN. HAFS-BRYOZOER. 117 Forma 3. Cri$ia ebumea (Lin.). Cftar: Zoocecia plus minus incurva, alternantia, maxirnain ad partem cooiiata; apertune plus minus antrorsum directae. a: dne comibm. Syn: CoralUna ceWfera minima, fragiUs ramosa, et VesiaiU/era, colore ebumeo, Cellulis tubiformibtis conjunctis, paulttm arcuatis, et /ere opjxmtis, Ellis, Cor. iab. XXI, figg. a, A (ed. angl. p. 39), (ed. gäll. . p. 64). Sertitlaria ebumea, LiN., Sy st. Na t, ed. 10, p. 810; ed. 12, p. 1316; Pall. (Celhdana) Elench. p. 75; ed. gerra. Wilkens p. 110; Cayolini {Sertolara davorio) Mem. d. Pol. Mar., p. 240, tab. 9, f. 5, 6 (1785); ed. Sprrngel, p. 112, tab. 9, f. 5, 6 (1818): Sol. (Vellaria) Zooph. Ellis., p. 24; Brug. (Cellularia) Ene. Méth., Vers., t. 1, p. 442 et 452; Bosc (Cellaria) Vers., t. 3, p. 111; Jameson (Sertularia) Mem. Wern. Soc. Vol. 1, p. 565 (1809); Lam. (Cellaria) An. s. Vert., éd. 1, t. 2, p. 138; éd. 2, t. 2, p. 184; Lmrx. (Crisia) Pol flex. p. 138; Exp. Méth., p. 6; Flmng., Brit. An., p. 540; Cdvier, Régue An., ed. 2, t. 3, p. 302; Blainv. Diet. d. 8c. nat., t. 60, p. 424; Templeton, Loud. Mag. Nat. Hist., Vol. 9, p. 468; JoHNST., Brit. Zoopli., ed. 1, p. 262, tab. 30, f. 3, 4; ed. 2, p. 283, % 62 in pag. 283, tab. 50, f. 3, 4; Hassall, Ann. a. Mag. Nat. Hist., vol, 6, p- 170; Mac-Gillivray, ibid., vol. 9, p. 466 (1842); Hyndman. ibid., vol. 10, p. 20 (1842); Couch, Corn. Fauna, t. 3, p. 99; Reii), Ann. a. Mag Nat. Hist., vol. 16, p. 385 (1845); V. Ben., Rech. sur TAnat. etc. des Bryozoaires, Mém. Brux., vol. 18, p 28, tab. 3, f. 12—16; D'Orb., Pal. franc, Torr. Crét., t. 5, p. 598; Gosse, Dev. Coast, p. 435; Särs, N. Mag. f. Nat., B. 7, p. 379; Ålder, Träns. Tyne-side Nat. Field-Club, 1857, p. 46 (sop); ibid. 1863, p. 289; Hincks Ann. a. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. 9, p. 470. ^i: comuta, Crisia eburnea, M. Edw., Ann. d. Se. uat., sér. 2, Zool. t. 9, p. 198, tab. 6, f. 2, 2*, (esedein figurae in Cuvier, Régne Animal, Zooph., tab. 73, f. 2, 2'). C, aculeata, Hass., Ann. a. Mag. Nat. Hist.. vol. 6, p. 170, tab. 7. f. 3, 4 (1841); ibid., vol. 7, p. 366; Jounst. Brit. Zooph., ed. 2, p 285; Gray, Brit. Mus., Bad, p. 136; BusK, Rep. Brit. Assoc, 1859, p. 146. Hab: in mari roediterraneo (see. Cavolini et ceteros) et in ma- rib«8 Galliam (M. Edw , cett.), Britanniam et Hibemiam (JouNST. cett), Bahusiam, Norvegiam, Insulas Spetsbergenses (Mus. Holm.) (Califomiam *ec. JoHNST.) affluentibus. Forma 4; Crisia dentictilata (Lamarck). Char: Zoooecia plus minus recta, fere tota lougitudine connata; apertune antrorsum directae. CeUaria denticulata, Lam. An. s. Vert., ed. 1, t. 2, p. 137; éd. 2, t. 2, p. 182; M. Edw. (Crisia) Ann. d. Se. nat. sér. 2, Zool., t. 9, P. 201, tab. 7, f. 1, 1', l^ '; Johnst. Brit. Zooph..'ed. 2, p. 284, tab. Digitized by Google 118 P. A. SMITT. 50, f. 5, 6; (JRAY Brit. Mus. H.ul., p. 13«: Saks N. Mh^. f. Natiirv.. B. 6. p. 146; J)'Orb. Pal. franc. Terr. Crét., t. 5, p. öi»9; Gosse Dev. Coast, p. 232: Sttmpson Smithson. Inst , Febr. 1853. p. 18; Ald. Träns. Tyne-side Nat. Field-Cluh; 1857, p. 46 (sep); BcsK Quarl. Journ. Micr Se. vol. 6, p. 129 (C. denUta) (1858); Mon. PoIyz. Crag. p. 93 (1859); Hjncks Ann. a. Maj?. Nat. Hist., ser. 3, .vol! 9, p. 470 (18G2). C. Inxata, Flmng. Brit. An., p. 540; Blainv. Diet Sf». nat., t. 60, p. 424; JoHNST Brit Zooph., ed. 1, p. 2G2, tab. 30, f. 5, 6; Thompson Ann. a. Ma^^ Nat. Hist., vol. 5, pag. 252 (1840); Hass. ibid, vol. 6, p. 170; M? Gill. ibid., vol. 9, p. 466; Couch, Corii. Fauna, p. 99. C. cribraria ( ) Stimps. I. c. C. aretica, Särs N. Mag. f. Naturv. 1863, p. 31 (sep.). Hab: in maribus insuiam Madeiram (sec. Busk) Galliam (M. Edw.), Bvitanniam et Hibcmiiam (Johnst), Balvsiam (Mus. Holm. et Gothob.), Norveyiain (Särs et Mus. Holm), insulas SpeUbergenses (Mus. Holm.), Americam (Grand Månan sec. SriMSP.) afflueutibus. Första blicken på Cmia- formerna, i den ordning de här blifvit uppställda, visar en serie af öfvergångar, från den eua formen till den andra och från de smala, enradiga, till de bre- dare, tätare och tätare tvåradiga. De hittills antagna art- karaktererna, man må hafva sökt dem uti djurhusens ställning till hvarandra eller i dessas form och riktning, uti ovicellernas förra eller i dessas plats på kolonien, — dessa karakterer förlora vid en närmare granskning af ett rikare material all sin håll- barhet. Och dock visa dessa former i sin förekomst en tydlig sjelfständighet. Oftare äro de skiljda från hvarandra; mera sällan träffas de blandade tillsamman. Det vore en enkel sak att för- klara dem alla såsom varieteter af en art. Litteraturen inne- sluter också redan dessa åsigter. Johnston ) förklarar kara- ktererna mellan C geniculata och C. ebiimea snarare skilja varie- teten än arten, och till British Museum har han öfverleinnat exemplar ), hvilka skola bevisa dessa båda arters identitet. Re- dan Saunders förklarade C. aculeata såsom det utbildade sta- diet af (7. eburnea '). BusK '') identifierar C', denticulata med C. >) Biit. Zooph., ed. 2, p. 287. ^) Gray. Brit. Mus. Cat., purt. 1, p. 136. ') Johnst. Brit. Zooph., ed. 2, p. 28(». *) Crag. Poiyz., p. 93. Digitized by Google KRITISK rÖRTECKNING ÖFVKR 8KANDIN. HAFS-BRYOZOER. 119 ehnrnea (V. Ben). Men då förekomstsättet i viss mån tyckes berättiga den åtskillnad till flera arter, hvilken blifvit antagen f5r detta slagte, må det ock vara skäl att så noggrannt som möjligt söka utreda torhållandet mellan de olika formerna. Härvid möter oss törst, for dessa som för de flesta Bryozoer, deo anmärkningen, att vår kännedom om de serskilta formernas skiljaktigheter från hvarandra sträcker sig föga längre än till skalets förändringar och olikheter. Sannt är det också, att Brjozoernas inre delar ännu fordra ett långvarigt studium, innan oaira säkra karakterer för klassifikationen kunna henitas från dem. Såsom exempel må det vara nog att påminna om den karakter, som blifvit uppställd för ordningen Ctenostomata. Den samma borstkrans på tentakelslidan, som skulle utmärka denna ordning ensam, återfinnes nemligen hos Flustrella hiapida och hela familjen EucratiidcB bland de Bryozoer, som annars vore att ställa saraman med Chilostomerna, Ännu svårare är det att fiJr arternas åtskiljande fästa sig vid dessa delar, ty mycket Tariera de till sin form och sitt utseende under individens olika aWmr, medan de å andra sidan visa långt mindre skiljaktigheter de serskilta arterna emellan. Det enda, som också hitintills i detta hänseende dragit uppmärksamheten till sig, är tentaklernas aotal. Men de uppgifter, hvilka man härom e^er, äro föga till- rlckliga eller säkra. Så t. ex. med en den vanligaste bland vira Hafs-Bryozoer, Canda reptans, Dalyell uppgifver antalet på dess tentakler till 12. Flera gånger har jag med säkerhet funnit dera vara 14, ett antal, hvilket äfven Prof. LovÉN har antecknat vid sidan af sina ritningar öfver denna art. Likväl har jag stundom träffat exemplar, hvilka varit försedda endast må U tentakler. På samma sätt varierar tentaklernas antal bos Uprdia pallasiana från 16 till 17. Reid uppgifver antalet af tentakler för Eucratea chelata till 10 12. Färre uppgifver 16, "standom 15'' tentakler för Ålcyonidium yelatinosum ^ på brilken art jag räknat deras antal ända till 17. Flustrella hispida cger enligt Fleming 20—30 tentakler och enligt Hassall 30 sådana. På flera exemplar har jag räknat dem till 28. Under Digitized by Google 120 v, A. SMITT. sådana förhållanden synes det i allmänhet vara omöjligt att ur tentaklernas antal hemta någon ledning för arternas åtskiljande, om ock å andra sidan dessa variationer för slägtena synas vara inskränkta inom vissa gränser. Emellertid synas Criaierna till sina inre delar visa föga skilf- aktigheter sinsemellan. Hos alla detta slägtes former äro ten- taklerna 8 till antalet '). Näringskanalens delar äro alla af den långsträckta form, som tyckes tillhöra Ct/clostomema likasom slägtet ^tea bland CInlostomaia, Vid djurets indragna tillstånd likna de förra äfven deruti de sistnämnde, att oesophagus ligger rak och i rät linea med ventrikeln, h varigenom pharynx får sitt läge bredvid rectal-utvidgningen. När djuret är utsträckt, mynnar anus vid djurhus- myn- ningens yttre rand, h varigenom stammens fram- sida, åt hvilken djurhusen äro böjda, blifver den högra sidan för de djur, hvilkas djnrhus- mynningar äro riktade åt venster, och der- emot den venstra sidan för dem, som ha sina djurhus-mynningar åt motsatt håll. Medföl- jande figur förtydligar de delar, af hvilka Milne-Edwards's teckningar lemnat en ofull- ständig bild. Någon skillnad i dessa hänse- enden, som skulle kunna utmärka de öfriga formerna, har ej kunnat observeras. Det återstår således blott att uti kolo- niens och djurhusens förändringar finna, i h vilket förhållande de serskilta formerna stå till h varandra. Hvarje Crisia är medelst rottrådar fastad vid något fastare föremål i hafvet. Redan Ellis observerade dessa; men han antog. Fig. 1. Crisia co7*nti/a (LlN.)8ine cornibns, i indraget till- hvad Crisia liksom Öfriga Bryozo-stammar '"'-' tecknad af Prof. stånd, S. LOTÉN. beträffade, att dessa rottrådar voro de för- *) Jfr. MiLNE Edwards! Detsamma har afven Prof. Loven efter egna obser- vationer anmärkt, och jag har sjelf alltid fnnnit det bekraftadt. Digitized by Google KKITISK FÖRTECKNING ÖFVER SKANDIN. UAF8-BRYOZOKR. 121 5ta bildnio^arnp, och om Crisia säger han, att hon har till DTspruDg snm tilltryckta kulor, i inidten försedda hvar och en med ett hal, från hviika utgå trådar. Dessa bilda grenar, hvilka pa bada sina sidor få en rad af djurhns, som endast i toppen äro skiijda från hvarandra. Oiu man härvid Ber bort ifrån Ellis*8 a«igt oro rottrådames betydelse och om knoppningssättet, har redan han på ett riktigt sätt fästat sig vid stammens uppkomst Den är för alla formerna lika; men ännu i dag, då man icke kinner det cilierade embryots förändring vid stamanlagets bil- daode, får man nöja sig med den kunskap härom, som kan lemnas af den utvuxna stammen vid dess ursprung. Frän en liten tillplattad uppsvallning med ett kalkartadt hölje (jfr fig. 2 å nästa sida!) reser sig det första djurhuset med en led vid sin början. På samma sätt utskjuta åt sidorna en eller flera rottrådar, hvilka likasom stammen afdela sig genom leder och för- grena sig. Dessa krypande trådar, som fästa sig utmed det före- mål, som är stammens stöd, visa ett fortfarande lif i sin ut- veckling '). De tillväxa oafbrntet i sin spets, afdela sig likaf^om stammen genom leder och bilda fortfarande nya grenar eller Qtskott, hvilka äro ställda i en rät vinkel från sitt ursprung, omvexlande åt den ena och den andra sidan, der de likasom de första rottrådarne förlängas och växa fast. Deras bildning och lör^^kning ske genom en enkel knoppning. De uppstå såsom rundade uppsvallningar på sidan af de äldre rottrådarne. Afven från rottrådarne (jfr fig. 3 på nästa sida!) framstå genom enkel knoppning nya djurhus, som blifva början till stammar. Samma enkla knoppningssätt framskaffar sedermera äfven från djnrhusens sidor rottrådar^), hvilka likaledes tjena till stnmmens fiste. Med en sådan början, lika för alla CW«ia-former, utveckla sig DU de olikheter, på hvilka man grundat artkaraktererna inom *) MiTLEB har visat koloniHlnervsystemets utbredning Sfvcn i rotlrådarne till Stnalaria, och detsamma kan observeraa på PedicelUna. Huravida samma (orhJUlandc afven förekommer hos roltrSdarne till Crisia, ar dock anno obekant. *) Jfr. Mitwt-EimAtDe: Ann. d. Se. nat., ser. 2, T. IX, 196. Ub. 7, fig. 1\ a, a. Digitized by Google 122 P. A. 8M1TT. deona familj. Hura enkla och säkra dessa än knona synas vid betraktandet endast af de fastställda typerna, hafva vi dock redan ofvan visat, till hvilka tvifvelsmål de kunnat leda. Endast utvecklingshistorien kan här lemna oss en säker led- ning vid bedömandet af artkarakterernas betydelse. Redan iVfiLNE- Edwards sökte att gå tillväga på detta slitt; men enligt hans åsigt skulle stammen tillväxa genom djurhusens förökande medelst knoppning '*på vanligt sätt, liksom skotten uppkomma frän ett träd*\ och på de ställen, der djurhusen lisga intill hvarandra, skulle de hafva vuxit samman. I en föregående afhandliog har jag visat det rätta förhållandet härvid: Cm/a-stammen förökar sig genom en samknopp, som medelst upprepad vertical klyfning under sin tillväxt afsöndrar sig till det ena djuihuset efter det andra. Den grad, till h vilken samknoppen hunnit utveckla sig vid klyfningsplanens uppträdande, tiden för klyfningens upprepande genom delnin- gen af klyfningsplanets tillväxtriktning och slutligen sjelfva sam knoppens form bestäm- ma den ställning, hvilken djurhusen intaga ,. '''^ till hvarandra. Här skola vi nu se, huru Utvecklingen af f{)rsta stam- tnlaget till en Crisia eburnea. denna klyfnings modifikationer äro gran- den till de olikheter, som förekomma såväl mellan de serskilta delarne af hvarje CrisM- stam, som mellan de serskilta Oma-for- meriia. Enklast förekommer klyfningen pade ställen, der sedermera en gren med en led synes utgå från ett djurhus. Här upptrSr- der blott en enkel skiljevägg inåt från samknoppens ena sida, sedan denna hunnit till fjerdedelen af ett djurhus* längd; och under det att den större delen af sam- ^'^' knoppen afsnör sig och utvecklas till det Utvecklingen af en stam till Crisia ebutmea fråu en rotträd. första djurhuset, växer den mindre delen Digitized by Google KRITISK KÖRTBCKMNG ÖFVER SKANDIN. HAFS-BRVOZOEK. 123 åt sidan, der den bildar en led och straxt ofvanom denna får ett klyfiiingsplaii hvarefter den fortsätter sin utveckling såsom en samknopp. Der vidare tvenne grenar hafva sitt ursprung från samma djorhus, har detta skett derigenom, att efter det första klyfnings- pianpt^ uppträdande på samknoppens ena sida, och innan ännu detta första anlag till en ny gren hunnit afsnöra sig från sara- knoppens öfriga del, uppträder ett klyfningsplan äfven på den motsatta sidan och bildar der ett anlag till en gren åt det mot- MtU hållet. Från båda de sålunda uppträdande anlagen till grenar afsnör si? den mellersta delen af samknoppen och fortväxer till det djur- bos, som nu jemte anlagen till de nya grenarne bildar ett inter- nodinm och från h vilket grenarne sedermera synas utgå. Hvar och en af dossa åter fortväxer på det sätt, att sedan dess anlag blifvit fritt och riktadt utåt, bildar det en led, och straxt ofvan detta inskjuter i samknoppens inre ett klyfningsplan, som mot- svarar det första i det nyss färdiga internodiet. Ett tredje, mera inveck ladt förhållande visa oss de inter- nodier, som äro sammansatta af flera djurhus. Det första klyf- Dingsplanet uppstår här på samma sätt och ställe som förut är Dårandt, men innan ännu något djurhus börjat afsnöra sig, delar sig klyfningspianet i sin tillväxt uppåt, hvarigenom samknoppen kommer att bestå af trenne rum. Om nu utaf dessa de båda yttersta direkte utveckla sig till djurhus, men det mellersta rum- met afsnör sig och, så snart det blifvit fritt, bildar en led, hvar- igenom stammen fortsattes uppåt, så är således ett internodium med tvenne djurhus färdigt, hvilket med den blifvande öfre delen af Ätammen sammanhänger genom en axel-led. Men vid ett annat tillfälle kan dessfönnnan det ena af de nya klyfningsplanen, hvilka oppstätt genom det förstas delning, under sin tillväxt i sin tur dela sig, hvarigenom ånyo ett anlag till djurhus uppstår på »amma sida som det i internodiet först bildade, och vi finna då ett internodium med trenne djurhus. Om denna delning af Myfningsplanet fortsattes, kunna på detta sätt internodier upp- Digitized by Google 124 r. A. SMITT. stå, som äro sammansatta af ett långt större antal djurhas, så som t. ex. den på Tafl. XV, fig. 20* aftecknade C. deniicidcUa eger ett internodium, hvilket, om det varit fullvuxet, skulle varit sammansatt af minst 23 djurhus '). Vid sidan af denna sistnämnda förökning utaf stammen, som har till följd internodiernas förlängning och fortsättning genom axelleder uppåt i hvarandra, bilda sig grenar genom sjelfständigt uppträdande klyfningsplan inåt från den yttre sidan af ett ännu ej fördigt djurhus uti internodiet. Under djurhusets tillväxt af- snör sig här ett anlag till en gren, hvilket så snart det blifvit fritt, vid sidan af stammen afdelar sitt skal genom en led och fortväxer på samma sätt som stammen. Sådan är den allmänna och reguliera gången för en Crtsia- stams tillväxt och förökning, en upprepad klyfning af en sam- knopp. En enkel knoppning syntes förekomma blott vid rottrå- darnes bildande från djurhusens sidor, såvidt man nemligen får döma efter det sätt, hvarpå de utgå från stammen, ty ännu sakna vi direkta observationer om deras uppkomst. Likväl förekomma stundom, ehuru sällsynta och troligen blott såsom moostrositeter, på de öfre delarne af en Crma-stam mera fria grenbildningar, hvilka synas uppstå genom en enkel knoppning (se fig. 4). Dessa utgå med en uppsvallning vid sin bas från sidan af ett djurhus och kunna i detta hänseende när- i'ig. 4. niast jemföras med den enkla och mera fria knopp- Enkel och fri knopp- jjjngen fi-^n främre sidan af ett djnrhus hos ning från öfre delen " af en Cruia etnrueo. Eucratea chelata eller med kransställningen hos ^iea truncata. Nägon långt framskriden utveckling har jag dock icke observerat hos dessa grenbildningar; vanligen hinner en så- dan gren ej längre än till en sammansättning af 3—4 djarhus med formen af C. geniculata. Det vore för öfrigt lika antagligt att betrakta dem såsom helt och hållet nybildade stammar, hvilka sitta fUstade på en annan Crisia; men i detta fall borde vi äfven finna rottrådar utgå från djurhusen, hvilket aldrig härvid före- kommit. ') Saes nppgifver for sin C, arctiea internodier med ända till 40 ^jnrlius- y Google Digitized by ' KRITISK FÖKTECKNINO ÖFVEK SK AN DIN. HAFS-BUYOZOER. 125 En annan, mera tydlij^t monströs bildning förekommer Håsora en sidoutveckling af den bas, medelst hvilken en gren är fastad vid stammen. Det exempel härpå, hvilket är framstäldt i figur 5, visar en nedåtriktad samknopp afdelad i fyra rum for blifvande djurbos. Vid sin bas är den genom en led afgränsad från sin basal-led pä samma sätt som den nppåtskjutande turenen, med hvilken den eger denna basal-led gemensam Typen för formen (C. ebui-nea) är dock bibehållen i denna monstrositet, hvilken är att betrakta såsom en genom enkel knopp- ning fortsatt utveckling af basal-leden. De leder, genom hvilka en 6rma-stam är af- Fig. 5. Monströs bild- ^^'ft^^i äro således till sin ställning af tvenne slag, nrnffriiiba»en hvilka till skillnad från hvarandra här benämnas tiU en gren af Cruia ebumea. cucel-ltdev och sido^leder. De förra begränsa inter- nodierna och förena dem med hvarandra; genom de sednare äro grenarne rörliga mot sitt fäste. Dessa äro de för alla Crisia former gemensamma olikheterna Qti sam k Doppens klyfning. Sättet att på grund häraf förklara olikheterna uti djurhusens ställning till hvarandra, hvilken åter i sin tor förorsakar olikheterna uti stammens form, blifver följakt- ligen helt olika med den förklaring härpå, hvilken är lemnad af Milne-Edwards. i stället att efterse, på hvilken punkt af det äldre djurhaset den nya knoppen skjuter ut, måste vi undersöka den grad af utveckling, till hvilken samknoppen hunnit .eller med andra ord, huru stor del af ett djurhus hunnit bildas uti sam- knoppen, när det nya djurhuset afsnör sig från den öfriga delen af samknoppen. Det är för öfrigt klart, att ju flera de anlag till djorhos äro, hvilka samtifligt befinna sig outvecklade uti sam- knoppen, desto bredare blifver denna i sin topp, da djurhu* 9 = En gren af G. elmmea, hvilken till sin byggnad närmar sig C, denäculata (Laii.) = (12z + ^i +2^ f ^a) + (3z + ^, + 0*4) 0^4 = En samknopp med 4 änna ej färdiga djurhus och början till ovicell. M 10 = 0vicell till Criaia ebumea emellan det första paret af djur- hus inom internodiet. » ll=Oyicell till samma art emellan det andra paret af djarhus inom internodiet. n 12 = Ovicellen utan tubformig öppning. j» 13 = Toppen af en gren utaf Crisia ebumea =^ (2z + br^ + x^^ tt 14 = En samknopp af C. ebumea = x^ r^=x^. » 15 = En topp af en C. ebumea, i hvilken en ovicell ar stadd i utveckling. M 16 = En saraknopp såsom början till ett intemodium af C. eburnea med början till led och i hvilken det första klyfningsplanet börjat dela sig. I* 17 och 18 = Olika utvecklingsstadier vid bildandet af ett nytt intemodium. » 19 = Ett intemodium med två samknoppar, af h vilka det ena är början till en gren, det andra början till ett nytt intemodium i stammens axel. w 20 a = En del af Crisia denäculata (Lam.), sedd framifrån. » ^ = £n del af G. denticulata, sedd bakifrån. Digitized by Google 143 Ytterligare bidrag till k&nnedomen af Sveriges Neuroptera. Af H. D. J. Wallengren. [Meddelade den 8 Febraari 1866.] Då jag sedoast meddelade en öfversigt af de i södra Sverige af mig funna arter af fam. Sialidce och Megalopt^eray väntade jag knappt, att en följande sommar skulle medföra af dessa fa- miljer så många för faunan nya arter, som verkligen blef fallet. Då dessa fynd gifva förhoppning, att kanske ännu flera hithö- rande arter kunna ytterligaie påträffas i landets sydliga land- skaper, hvilka synas i detta fall hittills vara föga undersökta, torde det ännu böra dröja med ofi^entliggörandet af den monografi af familjerne, hvilken är under arbete. Jag vågar derföre såsom ett tillägg till den i Kongl. Vet.-Äkademiens Förhandlingar för il 1863 pag. 15 intagna korta öfversigten af samma familjer meddela följande diagnoser för de arter, som af mig sedan Uifrit funna. 2—3. Rhaphidia ophiopsia (Schum.): hufvudet bakåt småningom afsmalnande; fotterne brungula; de mellerstas lår ofvantill brunn, de bakres alldeles svarta; pterostigroa enfärgadt, brunt, med en tvärnerv; dess främre kant kortare än det bakom liggande ving- fältet, h varmed pterostigma förenas till halfva dettas längd; 10 — 12 tvärnerver emellan costa och subcostalnerven. Rh ophiopsia ScHUU. Schneid. Af denna art, som närmast liknar R. xanthostigma, har förf. funnit ett exemplar vid Trolle Ljungby bland fur i Juni månad. 2 — 3. Vhryaopa tenella (Schneid.): vingarne glaslika med gröna nerver; tvärnerverue bakom costa vid subcostalnerven svarta, bakom radialnerven och cubital nerven vid båda ändar svarta, men emellan radialnervgrenens förgreningar alldeles svarta; emel- lan costa och subcostalnerven på bakvingarne nästan alldeles svarta; kroppen h vitgrön, ofvan ljusare men ej gul; en svart linea eller matt svag punkt på clypeus och kinderue; palper, tarser och antenner blekbruna; de sednares 2:ne första leder hvit- aktiga; klorna med bak. Ch, tenella Schneider. På ek och hassel vid Carlshamn i Juni. Ej synnerligen allmän. ö/vers, af K. VetrAkad. Férk,, 1865, N:o 2. Digitized by Google 144 H. D. J. WALLENOREN. SVERIGES NBUROPTERA. 6 — 7. Chrysopa pini (Bbauer): vingarne glaslika med gröna, del- vis svarta nerver; subcostalnerven, radial nervgrenens förgreningar ocb alla tvärnerverne helt och hållet svarta; kroppen svartbrun; hufvudet gulgrönt; hjessan med en svart cirkel; emellan an ten- neme en svart x-formig teckning; clypeus på sidome svartbruna; antennerne blekbruna; deras första led grön eller svartbrun; palpeme svartbruna; thorax ofvan med blågrön fläck längs mid- ten; abdomen på sidome grön; tarserne grönaktiga; klorna med hak. Ch. pini Beauer. Bland fur vid Carlshamn i Juli; sällsynt. Liknar mycket Ch. perla. 9. Chrysopa prasina (Burm.): vingarne glaslika med gröna nerver; en svart punkt vid basen af costa; tvärnerverne antingen helt och hållet eller blott vid båda ändar svarta; kroppen gulgrön; på hvarje sida af kinder och clypeus en svart punkt; antennerne blekbruna; deras första led gulgrön, den andra brunaktig; pal- perne svartbruna, deras båda näst sista leder med bleka ringar; pronotum och mesonotum h vardera med 2:ne svarta punkter; i kanten af prothorax 2 — 3 svarta punkter; klorna med hak. Ch, prasina BuRM. Ch. coendea Brauer. Ch, adspersa På ek i Bellevue vid Carlshamn i Juni och Juli; sällsynt. 10. Chryaopa abdominaUa (Brauer.): vingarne glaslika med gröna nerver; cubitalnerven ända till cubitalfåltet nästan alldeles svart; en svart punkt vid basen af costa; tvärnerverne nästan helt och hållet svarta; kroppen gulgrön; hvarje abdominalsegment ofvau med 2:ne svarta punkter; på hvarje sida af kinder och clypeus en svart punkt; antennerne blekbruna; de båda första lederue blek- gula; palpeme svartbruna; deras båda näst sista leder med bleka ringar; pronotum och mesonotum hvardera med 2:ne svarta punk- ter; i kanten af prothorax 2 — 3 svarta punkter; klorna med hak. Ch. abdominaUa Brauer. På ek vid Carlshamn i Juli månad; högst sällsynt. Digitized by Google 145 Homoptera nova vel minus cognita. Descripsit C. Stål. [CommimicAU d. 8 Febrnarii 1866.] CERC0PI8 Fabr. a. Mesostemo ti^erculis vel spinia duabus vaUdia conicia amuxto j. 1. C. Circe Stål. — Nigricans; capite, thorace, scutello, prostethio, apice abdominis, pedibus, tegminum yiltulis tribus basalibus, una inter has marginem coatalem occupante, nec non fasciis dnabus, una ante, altera pone medium posita, 1 utescen tibus; genis, clypeo, maculis duabus basalibus capitis et duabus anterioribus thoracis nec non lateribus scutelli ante medium nigris; alis dilute fusce- scentibus; ferooribus plas minus obscure infuscatis. 9* L* ^^* Exp. tegm. 47 mill. — Celebes. (Mus. Holm.) C. Proserpinoe statura simills, angulis lateralibus thoracis obtuse rotundatis, baud dilatatis, differt. Ocelli inter se et ab oeulis seque longe distantes. Thorax distincte denseqne panctu- latus, basi ante scutellum subsinuato-truncatus, marginibus late- ralibus leviter et latiuscule, margine postico anguste et distincte reflexis. Scutellum rugosum, disco impressum, multo lougius qoam latius, pone metathoracem longe productum. Hemelytra densissime punctulata. 2. C. dUrviUei Ene. Meth. — Nigricans, parce puberula; alis fusce- scentibus; thorace dense distincteque punctulato, ruga subtili longitudinali instructo, basi ante scutellum truncato, marginibus lateralibus leviter, postico distincte reflexis, angulis lateralibus paullo dilatatis, apice rotundatis; scutello träns versim rugoso, multo longiore quam latiore, convexo, disco haud impresso; tegroinibus latiusculis, densissime punctulatis, flavo-pictis; pedibus flavescentibus, coxis femoribusque posterioribus nigris; abdomine apice concolore; ocellis inter se quam ab oeulis nonnihil longius distantiboa. c^. 9. Long. 14 — 17, Exp. tegm. 39 — 43 mill. — Nova Guinea, Mysol. (Mus. Holm.) var. a. — Fronte fere tota, maculis duabus maximis ante medium tegminum, una maximam partem clavi occupante, altera triangulär!, nec non macula parviuscula prope basin et marginem M C. iricolor et bivUUUa margine postico mesostethii ante coxas intermedias taberculU qnattuor conicis vel cylindricis armato gandent; species in hoc opuicalu deacriptie tabercnlJB illii sunt destitutie. öfvers. af K. VeL-Akad, Förk, Arg, 22 N:o 2 3 Digitized by Google 146 c. STÅL. costaletn posita lutescentibus, macula illa triangulnri magoa ipa macula parva nigra notata. 9* Cercopis dUrviUri Ene. meth. X. p. 605. 3. (1825); Gcér. Regn. an. Ins. Pl. 59. fig. 8. (1838). var. b. — Capite sordide flavescente; thorace fusco-testaceo. marginibus lateralibas pallidioribus; tegminum fascia media, clavi vitta lata ad marginem scutellarem iiec non macula prope basiii corii sordide lutescentibus. (f*. var. c. — Capite concolore, nigro; fascia lata media te- gminum lutescente. o^. 3, C, xanthorhina BoiSD. — Nigra, nilida, parce puberula; ocellis inter se et ab oculis teque longe distantibus; thorace dense di- stincteque punctato, basi ante scutellum truncato; angulis latera- libus subrectis, apice rotundatis, marginibus lateralibus et postico reflexis; scutello nonnihil longiorc quam latiore, transversim ru- goso, disco impresso, parte tertia apicali pone metathoracem extensa; tegminibus densissime subtiliterque punctulatis, prope basin flavo vel croceo-maculatis; alis fuscescentibus; abdomine apice sanguineo; pedibus anticis nec non tibiis tarsisque poste- rioribus flavescentibus. 9. Long. 17. Exp. tegm. 43 miU. — Nova Guinea. (ColL StXl.) var. a. — Fronte magnam ad partem sordide flavescente; mnculis tribus parviusculis prope basin corii nec non macula clavi prope basin vittaque ad marginem scutellarem croceis; lateribus abdominis dorsi sanguineis. Cercopis xanihorhina BoisD. Voy. de TAstr. II. p. 618. 2. PL 10. fig. 10. (1835). var. b. — Fronte lateribusque dorsi abdominis concoloribus, nigris; maculis tribus oblongis prope basin corii nec non vittis duabus ante medium clavi flavescentibus. C. cCUrviUd maxirae affinis, situ ocelJorum scutelloque im- presso differt. aa. Mesostemo pone medium tuber cuUe vel spinis conicis valde elevatis destituto. b. Thoracis margine postico medio ante scutellum haud reflexo, 4. C amabilis Stål. — Parce puberula, dilute rufescente-testacea; capite supeme, pronoto, scutello marginibusque augustis laterali- bus prostethii subcaeruleo-nigris; tegmiuibus tarsisque, excepto articulo primo tarsorum posticorum, nigris, fasciis duabus tegmi- num, una ante, altera pone medium posita» lutescentibus; tibiis anterioribus apicem versus alisque infuscatis. 9. Long. 10, Exp. tegm. 29 mil). — Nova Guinea. (Mus. Holm) Thorax dense distincte punctntus, basi ante scutellum sub- sinuato-truncatus, marginibus haud reflexis. Scutellum subtiliter punctulatum, disco impressum, pone ^ metathoracem pauUo pro- ductum. Tegmina densissime subtiliterque punctulata, apicem Digitized by Google ttOMOPTtRA NOVA VBL MINtTS CÖGNITA. l47 ?ersu9 leviter angnatata. Mesosiethium pone medium tuberculis duobus obtnsis, minus distinctis instrnctum, margine postico le- viter reflexo, haud elevato. bb. Thoracis margine postico ante scutelhan reflexo. c. ITiorace bast ante scutelhtm sintiato-tntncato. 5. C, Daphne StA.l. — Nigra, parce puberula; capite, pronoto, limbo lato prostethii pedibusque sordide sanguineis; femoribus posterioribus infuscatis; tegroinibus densissime subtiliterque pun- ctulatis, corii basi ipsa, macula prope basin, fascia ante medium maculisque tribus pone medium in seriem transversam dispositis, ncc uon clavi basi maculaque media, cum fascia corii interdum forte confluente, rufo-testaceis ; tborace dense di»tincteque subru- guloso-punctato , marginibus, excepto apicali, reflexis; scutello transversira rugoso, disco irapresso, pone metathoracera nonnihil producto; ano nigro-sanguineo; alis fuscescentibus, basi dilute sanguineis. 9- Long. 19, Exp. tegra. 45 mill. — Manilla. (Mus. Holm.) C. Charom maxima affinis, pictura, thorace distinctius pun- etato margineque costali tegminum basin versus subrecto, nec distincte rotundato, differt. Mesostetkium tuberculis duobus ob* tosis distinctis instructum, margine postico ante coxas distincte reflexo-elevato. cc. Thorace basi rotundato vel ante acuteUum truncaio, nec iinuato. d. Abdomne nigro vel Jueco, interdum violaceo vel ecenUeo- nitido. 6. V. iticltua Stål. — Crocea, in rufescentem vergens; genis, clypeo, scutello, tegminibus, pectore abdomineque nigricantibus, hujus dorso violaceo-nitido; tegminibus densissime punctulatis, fascia pauUo ante medium, margine costali limboque scutellari clavi ante fasciam illam croceis, in subsanguineum vergentibus; alis ante medium dilute sanguineis, pone medium fuscescentibus; pedibus fusco-testaceis; thorace dense disiiucteque punctulato, basi ante scutellum truncato, angulis lateralibus obtuse rotun- datis, marginibus lateralibus anticis vix rotundatis; mesostethio tuberculis duobus transversis sat distinctis instructo, margine postico ante coxas nonnihil reflexo-elevato. $. Long. 14, Exp. tegm. 33 mill. — Ceylon. (Coll. Stål.) 7. C, malaya Stål. — Nigro- viol acea, parce puberula, tegminibus pedibusque nigricantibus; corio pone medium maculis duabus parviusculis, una ad costam, altera oblique pone illam posita, nec non maculis duabus minutissimis obsoletis, una ad apicem clavi, altera pone medium marginis costalis posita, rubris. cf^. Long. 8, Exp. tegm. 23 mill. — Malacca. (Mus. Holm.) Thorax sat dense subtiliterque punctatus, basi ante scutellum truncatus, marginibus, excepto antico, reflexis, angulis lateralibus Digitized by Google 148 c. stJIl. obtuse rotundatis. Scutelluro ante medium impressum. Heroe- lytra densissime puDctuIata, apicem versus yix angustata. Meao- stethium 9at distincte bitubercalatum, margine postico ante ooxas baud elevato. 8. C. undaia StXl. — Nigra, abdomine violaceo-nitido; thorace roa- culisque vel fasciis tegminum croceis aut mfo-testaceis, illius raacula transversa antica parteque posteriore nigris; alis leviter infuscatia, venis basin versus rufescentibus. cf^. 9. var. a. — Thoracis parte diraidia postica nigra; tegroinibus parte fere quinta basali, postice sinuata, fascia un da ta paullo ante medium posita, ad suturam rlnvi subinterrupta, nec non fascia pone medium posita, medio postice producta, interdum in macula» tres di visa, rufo testaceis. ^, $. Loiig. 13, Exp. tegra. 30 mill. — Himalaya. (Coll. StXl.) var. b. — Thoracis parte circiter quarta basali nigra; te- gminibus ante medium fascia undata, bis subinteiTupta, ad nciar- giuem costalem et ad marginem scutellarem vittam, intus sinu- atam, basin versus emittente, nec non maculis tribus pone medium in seriem curvatum dispositis, exterioribus duubus saepe confluen- tibus, rufo-testaceis. $. Long. 9—10, Exp. tegm. 24 — 26 noiU. Pulo Penang. (Mus. Holm.) Thorax subtiliter et sat dense punctulatus, basi ante scn- tellum truncatus, marginibus, excepto antico, reflexis. Scutellum transversim rugosum, basi impressum. Tegmina densissime subti- literque punctulata. Mesostethium posterius leviter bitubercu- latum, margine postico ante coxas leviter reflexo. 9. C. discolor BoisD. — Nigra; thorace ad partem, scutello, tegmi- nibus ante medium lateribusque prostethii mfo vel flavo-testaceis ; tegminibus basin versus nigro-maculatis; alis fuscescentibus, basi rufo vel flavo-testaceis. c^. 9- Long. 11 — 13, Exp. tegm. 28 — 37 mill. — Nova Guinea, Ins. Aru et Mysol. (Mus. Holm. et Coll. Stål.) var. a. — Limbis lateralibus pronoti et prostethii parteqne fere dimidia antica tegminum flavo-testaceis, horum macula parva prope basin maculisque tribus nonnihil pone illam in seriem träns versam positis nigris; maculis duabus corii saepe flavescentibus. Cercopia discolor BoiSD. Voy. de TAstr. IL p. 619. 3. Fl. 10. fig. 11. (1835). var. b. — Ut var. a, sed pronoti limbo lato, excepto antico, Qavo-testaceo. Cercopia BoisduvalUi Le Gu il. Rev. Zool. 1841. p. 261. 6. var. c. — Pronoto, excepta macula transversa antica, nec non tegminum parte plus quam dimidia anteriore rufo-testaceis, ma- culis quattuor, una prope basin, tribus nonnihil pone illam in seriem transversam positis, magnitudine variabilibus, saepe sat parvis (an interdum deficieutibusP) nigris. Digitized by Google HOMOPTERA NOVA VEL MINUS COGNITA. 149 Mesostethium plus minus distincte bituberculntum, margine poetico leviter reflexo. Tegmina apud feroinam quam apud marem latiora, margine costali magis rotundato. dd. Åbdotmne ru/escmte vel flaveacente, raro nigro vel fusco- fasdato, 10. C. suifmacukUa Stål. . — Testacea; parte tertia apicali tegminum dilute fusco-lurida, clnvi maculn media pnrteque apicali, corii maculis una ante medium et duabus fere mediis fusco-luridis ; aiis leviter infuscatis, area anali dilute sanguinea; margine postico mesostethii iu lobos duos sat alte elevnto. 9* Long. 12, Exp. tegm. 30 mill. — Java. (Mus. Holm.) C. bispectäari affinis, thoracis nugulis lateralibus dilatatis lobisque duobus marginis postici mesostethii distinctissima. Thorax et tegmina densissime punctulata, il le basi ante scutellum trun- catus, marginibus, excepto antico, reflexis. Mesostethium tuber- culis destitutum. 11. C. rotundata StAl. — Flavo- testacea, fusco-pilosula; capite pedi- busque obscurioribus; thorace nigrica nte, anguste fusco-testaceo- limbato; tegminibus maculis oeto, una prope basin, tribus paullo pone illam et quattuor mediis, plus minus confluentibus, in serieni arcuatam dispositis, nec non parte plus quam tertia api- cali, antice medio profnnde emargiuata, nigris; scutello pectoreque fosco-testaceis; maculis ventris in series transversas dispositis, sat magnia, nigris. 9* l^ong. 15, Exp. tegm. 39 mill. — Laos. (Mus. Holm.) Thorax minus dense punctulatus, basi ante scutellum trun- catus, marginibus, excepto antico, reflexis, angulis lateralibus obtusissime rotundatis. Tegmina densissime punctulata, margine costali basin versus sat rotundato. Mesostethium sat distincte bituberculatum, margine postico ante coxas distincte reflexo. 12. C. Lydia Stål. — Rufo-testacea vel crocea; capite thoracisque parte anteriore, posterius medio interdum producta, scutello, frenis exceptis, tegroinibus, parte laterali anteriore prostethii, metastethio, ano tarsisqne nigris; basi tegminum rufo-testacea vel crocea; alis sordide hyalinis, apice levissime infuscatis, basi pallide croceis, cT^. $. Long. 8—10, Exp. tegm. 20— 23 mill. — India orientalis. (Mus. Holm.) var. a. — Tegminibus fasciis croceis destitutis. var. b. — Tegmiuibus fasciis duabus, una ante, altera pone medium posita, croceis. Thorax subremote subtiliterque punctulatus, basi ante scu- tellum truncatus, marginibus, excepto antico, reflexis. Scutellum ante medium leviter impressum. Tegmina apud ferainara quam apud marem paullo latiora, densissime punctulata. Mesostethium haud tubercnlatum, margine postico levissime reflexo. ,^-'^1;;%, Digitized by VjOO^If r'- 150 c. »TÅL. T0MA8PIS A. et S. a. Fronte a latere visa infra medium angidwn stérecttim for- mante; tibiis posticia uniftpinosis. 1. T. Cynihia Stål. — Nigra; macula verticis ante ocellos, fronte tota, clypeo basin versus, marg^inibus lateralibus pronoti et pro- stethii, macula sat mngna ante medium scutelli, maculis quuituor versus basin tegminum, una ad marginem costnlem, tribus paullo pone illam in seriem transversam dispositis, una iuter has in clavo sita, macula laterali mesostethii iiec non maculis obsoletis parvis lateralibus veutris flavo-testaceis; abdomine violaceo-nigro; alis fUscis. c^. Long. 17, Exp. tei^^m. 44 mill. — Tnsulu Buru. (Mus. Holm.) Thorax dense punctulatus, marginibus lateralibus vix reflexis, basali nonnihil sinuato. Scutellum niulto longius quam latius. Tegmina densissime punctulata, apicem versus sensim leviter an- gustata, apice semicirculariter rotundata, parte tertia apicali den- sissime reticulata. Mesostethium spinis duabus conicis armaturo. aa. Fronte convexa, haud angulata; thorave dense puncttdato, bast subsirmato-truncato ; hemelytris densissime ptmctulaäs, parte apicali minus dense reticulata; scutello cequilatero vet paullo lon- giore quam latiore; tibiis posticis bispinosis. b. Abdomine nigro, dorso violaceo-nitido et impicto. 2. T, Nympha StAl. — Nigra, remote sericea; lobis capitis latera- libus maculaque maxima frontis triaugulari, a basi ultra medium extensa, thorace, apice scutelli, limbo costali tcgminum ultra medium, nec non marginibus lateralibus prostethii dilute sordide ilavesceutibus ; maculis duabus anticis thoracis nigris; tegminum fasciis duabus, angustis, anteriore curvata, macula prope apicem posita, vittula maculam hane cum fascia posteriore»conjungente, vittaque angusta ante medium clavi, basi alarum fuscescentiuro, margine apicali segmentorum ventris latera versus maculisque duabus valvularum analium dilute sordide sanguineis; raesoste- thio tuberculis duohus conicis instructo; scutello subaequilatero. 9. Long. 14, Exp. tegm. 35 mill. — Ligor Malaccre. (Mus. Holm.) T. stellatw Guér. (= Cerc. dorsimaculce Walk. List of Horn. in. p. 663. 41) maxime affinis. 3. T. circumducta Stål. — Nigricans, remote sericea; fronte, apice loborum verticis, marginibus apicali et lateralibus anticis thoracis, scutello ante medium, fasciis duabus tegminum, inter se et a basi apiceque aeque longe remotis, corii vittula anteriore, limbo scutellari clavi ultra medium sordide lutescentibus, limbo apicali corii fusco-pellucido; alis fuscis, basi subsanguineis; scutello sub- sequilatero; mesostethio tuberculis duobus distinctis, obtusis, in- Digitized by Google HOMOPTERA NOVA VEL MINUS COGNITA. 151 stracto. (/•. Tx)ng. 14, Exp. tegm. 34 mill. — lodia orien talis. (Mus. Holm.) Statura praecedentis, cui afiiTiis. T. Semele Stål. — Nigra, remote sericea; capite, exceptis mar- ginibus lateralibus et apicali, fronte fasciaque verticis, thorace, basi fasciisque duabus tegminum, posteriore undata et interdum interrupta, nec non marginibus lateralibus prostethii sordide stra- mineis; tegminibus lim bo apicali fusco-flavescente-peliucido; alis fuscis, basi concoloribus; seutello suboequilatero; mesostethio tu- berculis duobus distinctis, obtusis instructo. c^. Long. 14, Exp. tegm. 84 mill. — Malacca, Laos. (Mus. Holm.) Praecedentibus duabus valde affinis et statura simillima. bb. Åbdonäne flavo vel rufo-maculato aut fasciafo. T. costalis Stål. — NigricaDS, remote sericea; lobis verticis, macuia triangulari magna pone medium frontis, limbis antico et lateralibus anticis thoracis, tegminum fasciis duabus, macuia prope apicem limboque scutellari dilute rufescente-testaceis ; limbo cosiali tegmioum a basi ad fasciam posteriorem, pectore, ventre pedibusque sordide stramineis; maculis tribus irregularibus late- ralibus pectoris, disco mesostethii et metastethii, maculis träns* versis discoidalibus et lateralibus ventris nigris; vitta obsoleta feroorum fuscescente; limbo apicali tegminum fusco-pellucido; alis leviter infuscatis; abdomine dorso nigro-violaceo. $. Long. 11, Exp. tegm. 26 mill. — Malacca, Ligor. (Mus. Holm.) T. sigm/era Stål. — Nigricans, remote sericea; fronte ante me- dium, lobis verticis, vitta media parteque laterali thoracis ante medium, bac parte antrorsum angustata, seutello, tegminum parte fere tertia basali, postice medio producta, pectore, ventre pedi- busque stramineis; tegminibus sordide flavescente-testaceo-limbatis, anterius in parte straminca maculis tribus nigro-fuscis ornatis, pone medium maculis duabus arcuatis et pone has macuia trans- versa rufescente-testaceis notatis, parte interiore macularum illarum interdum retrorsum producta et cum lateribus macul» posterioris conjuncta; alis fuscescentibus, basi ipsa sordide stramineis; fasciis ventris angustis, basi apiceque tibiarum nigris; abdomine dorso nigro-violaceo, maculis mai^inalibus parvis apiceque sordide stra- mineis; femoribus vitta obsoleta fusco-testacea ornatis; seutello pauUo longiore quam latiore; mesostethio disco tuberculis duobus valde elevatis armato. $. Jjong. 19, Exp. tegm. 46 mill. — India orientalis. (Mus. Holm.) 71 pudens Stål — Dilute sanguinea; capitis fasoia basali, frontis parte apicali, olypeo, rostro, maculis duabus anterioribus thoracis, seutello, tegminum basi ipsa maculisque quinque ante medium in series duas dispositis, inter has maculas duabus in clavo sitis, disco dorsi abdominis, pectore, ventre pedibusque nigris; limbis lateralibas prostethii margineque angusto ventris sanguineis; alis Digitized by Google 152 c. 8t1l. ante medium pallide sanguineis, pone medium leviter infuscatis, thoracis marginibus Interalibus anticis leviter reflexis; scutello paullo longiore quam latiore; mesosterno tuhercalis daobus valde elevatis, conicis. 9- I^ong- 2Ö, Exp. tegra. 45 ra ill. — Silhet (Mu8. Holm.) T, Larinia Stål. — Fiavescente-testacea (sanguinea?); maculis duabus basalibus cnpitis, rostro, maculis duabus anterioribus tho- racis, apice scutelli, vitta angusta anticn tegminum, doi-so abdo- minis, exceptis maculis raarginalibus apiceque, pectore, fasciis ventris pedibusque nigris; lirabis Interalibus prostethii, apice CGxarum feraorumque flavo-testaoeis; alis fuscescentibus, basi rufo- testaceis; marginibus lateinlibus anticis thoracis leviter reflexis; scutello vix longiore quam latiore; tuberculis mesostethii valde elevatis, haud tamen conicis. 9* Long. 22, Exp. tegm. 52 milL — India orientalis (Mus. Holm.) Preecedenti valde affinis. CONSIDIA Stål. Corpus oblongum. Caput supra planum. fronte modice convexa. Ocelli inter se et ab oculis fere ajque lono^e distantes. Thorax postice ante scutellum profunde sinuatus. Scutellum longius quam latins. Tegmina subelongata. Pedes mediocrcs, tibiis posticis bispinosis. Tomaspidi affine genus. 1. O. oblonga Stål. — Pallide griseo-flavescens, parce sericea, snpra dense punctulata; capite, apice thoracis scutelloque nigris, hujos marginibus lateralibus ante medium griseo-flavescentibus; thorace postice tegminibusque fuscis, his macula costali sordide albida pone medium ornatis; alis levissime infuscatis; abdomine dorso violaceo-fusco; mesostethio femoribusque anterioribus dilute fusco- testaceis. 9- Long. 11, Exp. tegm. 24 mill. — Java. (Mns. Holm.) CALLITRTTIX Stål. Corpus elongatum. Fröns forma varibili. Thorax marginibus lateralibus anticis rectis, lateralibus posticis longioribus. Scutellum nonnihil longius quam latins. Tegmina oblonga vel elongata, apicero versus sensim nonnihil ampliata. Pedes longi, femoribus ultra latera corporis sat longe extensis; tibiis posticis unispinosis. Prsecedenti affine genus. 1. C. melanochra Stål. — Lutescens, dense punctulata, parte tertia apicali tegminum, apice femorum, tibiis anterioribus, basi excepta, dimidio apicali tibiarum posticarum tarsisque nigris; fronte a latere visa deorsum in angulum rectum producta, c^irina a basi ad medium continuata instructa; alis sordide vinaceis. 9* Long. 8, Exp. tegm. 24 mill. — India orientalis. (Mus. Holm.) Digitized by Google HOMOPTERA NOVA VBL MINUS COGNITA. 153 C. producta Stål. — Nigra, subtiliter punctulata; apice scutelli, tfgminibus, abdomine pedibusque rufo-testaceis , illarum npice mf(TO. 9- Long- 7, £xp. tegra. 16 mill. — India orientalis. (Mus. Holm.) Fröns tamida, nngulura subrecturo, apice rotundatum, for- mans, Carina destituta. Thorax vix latior qnam longior, margi- nibus lateralibus anticis margine antico paullo brevioribus. Te- gmina angusta, apicem versus leviter ampliata. C, capttata Stål. — Nigricans, dense punctulata; capite, scu- telio, parte tertia basali tes^roinum, dorso abdominis pedibusque rufo-testaceis; tarsis fuscis; alis vitreis, basin versus fusois. c^. Long. 6, Exp. tegm. 15 mill. — Ceylon. (Coll. Stål.) LEPYRONIA A. et S. 1. L. ampla StXl. — Nigra, silaceo-sericea, subtilissime punctulata; alis infuscatis, parte lata antica arenque anali vitreis, decoloribus; segmentis dorsalibus abdominis apice olivaceo-albidis. $. Long. 11, Exp. tegm. 23 mill. — Borneo. (Mus. Holm.) Caput obtuse trinngulare, supra levissime convexum, fronte leyiter convexa, transversim sulcata. Thorax mars^inibus latera- libus anticis brevibus. Scutellum tborace nonnihil brevius. Teg- gmina leviter convexa, pone medium sat angustata. Alte sat amplae. PTTELUS Lep. et Serv. 1. P, malayus Stål. — Nigricans, supra densissime punctulatus; capite superne, pronoto, scutello, vitta lata interiore curvnta clavi, fascia media corii, dorso abdominis metastetbioque testaceoHave- scentibus; alis sordide vinaceis, apice leviter iufuscatis. c/*. Long. 9, Exp. tegm. 21 mill. — Ligor Malaccae. (Mus. Holm.) Caput obtuse subrotundato-triangulare, fronte leviter convexa, rugis subtilibus transversis, medio interruptis, instructa. Thorax marginibus lateralibus posticis lateralibus anticis fere triplo lon- gioribus. Scutellum thorace tertia parte brevius. Tegmina mar- gine costali sat rotiindato. Tibiae posticse bispinosae. 2. P. mtidua Stål. — Obscure fusco-testaceus, nitidus, supra sat dense distincteque punctulatus, tegmiiiibus pone medium subtilius puuctatis, apicem versus Isevigatis; capite dilute fusco-testaceo, fronte basin versus, fasciis duabus verticis, fascia angusta ante medium thoracis, disco mesostethii pedibusque griseo-stramineis ; tegminum fascia ante medium posita, extus abbreviata maculaque subtransversa ad marginem costalem sat longe pone medium dilute flavescentibus; alis levissime infuscatis; tarsis fuscis. $. Long. 10, Exp. tegm. 23 mill. — Nova Guinea (Coll. Stål.) Digiti zed by Google 154 c. 8T.U Caput obtusissime triang^are, apice rotundatum, fronte paallo coQvexa, Isoviuscula, disco punciis laris conspersa. Thorax sex- angularis, roarginibus lateralibus posticis lateralibus anticis triplo loDgioribus. Scutellum thorace tertia parte brevius. TegmiDa pone medium sensim sat angustata, apice rotundata. Tibiae- po- aticse bispinosse. P, muUiUneatus StAl. — Pallide sordide flavescens, snpra den- sissime obsolete punctulatus; clypeo, frontis limbo basali ma- culaque apicali, vittis angustis sex verticis, omnibus per thoracera, duabus mediis etiam per scutellum continuatis, thoraois margi- nibus lateralibus anticis tegminibusque nigrica ntibus; davo, corii macula costali ante medium vittulisque nonnullis apicem versus irregulariter dispositis sordide flavescentibus; clavo fusco-lineato; Hnea supera femorum fusca; alis leviter infuscatis. 9- Long. 9, Exp. tegm. 20 mill. — China borealis. (Mus Holm.) Depressus. Caput thoraci longitudine aequale, semiovale, supra planum, fronte modice convexa, transversim obsolete strigata. Thorax margiuibus lateralibus posticis lateralibus anticis duplo longioribus. Scutellum thorace pauUo brevius. Tegmina oblonga, costa nonniliil rotundata. Tibiae posticae bispinosae, spina superiore obsoleta, minutissima. MACHJiROTA Bukm. 1. M. pugionafa StIl. — Nigra, dense distinoteque punctata; scu- tello, fasciis duabus dorsalibus abdominis, una basali, altera angustiore npicali, nec non aunulo latissimo tibianim posticarum hiteis; scutelli maeula basali, margiuibus spiuaque apicali fere tota nigris; tegminibus alisque vitreis, illorum venis pone medium leviter infuscatis, costa basin versus margineque scutellari ipso nigro-fuscis. 9- Long. 4, Lat. 2 mill. — Australia borealis. (Mus. Holm. et Coll. A. Dohrn ) Statura M. ensiferas, minor, coloribus spinaque scutelli bre- viore differt. MOGANNIÅ A. et S. M. veniiatissima SrXh. — Nigro-caerulea vel nigro-aeuea, sordide flavescente-sericea; tegminibus ante medium alisque sordide hy- alinis, illis sordide stramineo-venosis, ante medium nigris, basi pallide sanguiueis, his fusco-venosis, basi sanguineis. o^. 9- Long. 16, Exp. 37 — 41 mill — India orientalis. (Mus. Holm ) var. a. — Macula basali frontis maculaque oblonga media thoracis sanguineis. Digitized by Google HOMOPTRRA NOVA VEL MINL6 COONITA. 155 var. b. — Fronte tota, vitta media thoracis, raedio coarctata, nec non venis fasciaque partis nigrse tegroinuin dilute sanguineo- flavescentibiis; abdomine in ferrugineum vergente. 2. ^f. funebris StAl. — Aenescente-nigra, fusco-pilosula; tegminibus nlisque vitreis, illis ante medium iiigris, nreola basali fasciaquc ad apicem partis nigne sordide lutescentibus. J. Long. 19, Exp. tegm. 46 mill. — Silhet. (Mus. Holm.) 3. M. ekinenne StXl. — Nigra, remote fiavo-aureo-sericea, vitta par- teqae apicali dorsi abdominis dense sericeis; tegminibue alisque Titreis, fusco-venosis, illarum fascia lata obiiqua, ante medium posita, sordide straminea, antice posticeque fascia pluries inter- nipta fusca terminata; tibiis tarsisque posterioribus flava-albidis, tibiia intermediis basi et apice, posticis basi nigris; ventre ferru- srineo. r^, Jjong. 18, Exp. tegm. 40 mill. — China borealis. (Mus. Holm.) M. nasaU siroillima, major, colore tibiarum posteriorum pro- cessibusque lateralibus segmenti analis superioris marium longi- oribus differt. PLAUTILLA StAl. Corpns anguste ovale, crassum. Caput parvum, thorace plus dimidio angustius, vertice oculis dimidio latiore; fronte convexiuscula, baud produeta, dimidium laiitudinis faciei occupante. Thorax lateri- bus angulatim dilatatus. Latera metanoti diiatata, ultra margines laterales scutelli extensa. Opereula sal magna, convexa. Tegmina akeque ultra medium sensim ampliata, illorum venis ulnaribus basin fersis contiguis, area basali interiore apicem versus angustata, barum area anali aogustissima, areolis apicalibus sex. Femora antica incras- sata, subtus apicem versus in dentem obtusum ampliata. Tarsi tri- articalati. ZammarcB affine genus. 1. P. stcUagmoptera Stäl. — Sordide olivaceo-flavescens, in flavo- testaceum vergens; thorace obscure testaceo-raaculato; scutelli maculis duabus basalibus mediis, maculis quinque discoidalibus vittaque utrimque laterali lata, retrorsum angustatn, lateribus metanoti, apice excepto, dorsoque abdominis fusco-testaceis; tegmi- nibus griseo-vinaceis, venis, maculis anastomosium maculaque api- cali venarum longitudinalium fuscis, costa sordide testacea; limbo apicali operculomm nigris. o^. Long. 22, Exp. tegm. 65 mill. QaitO. (Coll. SiGNOKET.) Opereula convexa, scutello pauUo breviora, subtriangularia, latiora quam longiora, apice oblique truncata, angulis apicalibus rotundatis. Digitized by Google 156 c. STÅL. EURYMELA Lep. et Sbrv. E. generosa StAl. — Rufescente-testacea, pilosula; capite, thorace, fadciis duabus erosis tegrainum, prostethio, genitalibu», apice fe- morum, tibiis tarsisque uigris; loris, genis, macula subapicali fron- tis, fascia basali verticis margineque apicali thoracis medio intcr^ rupto rufo-testaceis; alis fuscis; tarsis posticis articulo primo flavo- testaceo. c^. 9 Long. 14, Lat. 6 mill. — Moreton Bay. (Mot. Hdm.) E. bicolori quoad staturam et straoturaro capitis proxima, fronte apice paullo minus producta. Caput truncatum, ante tbo- racem yix prominens, rugosum, fronte apice producta». Thorax rugosus, margine apicali ievissime rotundato. Tegraina haud valvantia, punctata, apicem versus sat dense reticulata. E. rubro-Jasciata Stål. — Nigra; genis, verticis margine basali abbreviato, thoracis limbo postico, tegrainum fasciis duabus ba- sique corii, abdomine, parte apicali exepta, coxis, trochanteribus basique femorum rufo-testaceis ; alis obscure violaceo-fuscis ; arti- culo primo tarsorum posticorum, apice excepto, flavo-testaceo. J. Long 13, Lat. 6 mill. — Nova Hollandia. (Mus. Holm. et Coll. Stål.) E, ntbro-vittatcB simillima et maxime affinis. TARTESSUS Stål. Corpus oblongnm. Caput latissimum, a supero visum obtuse rotundato-angulatum et brevissimum, margine apicali obtuso; facie recliiiata. Oculi magni, oblique transversi. Ocelli in margine apicali capitis prope oculos siti. Thorax magnus, antice valde rotundato- productus. Scutellum paullo longius quam latius, tboraci longi- tudine sequale vel paullo longius. Tegmina oblonga, apicem versus leviter valvantia, areolis apicalibus quinque. Tibise postic» dense 8pinulos8e. 1. T. malayus StåL; Bythoscopus mcdayus Stål. Freg. Eug. resa. Ins. p. 290. 220. 2. T. Fieberi Stål. — Niger; capite scutelloque rugosis; thorace transversim strigoso; limbo basali capitis, fascia valde arcaata intramarginali antica thoracis, marginibus scatelli lateralibus pone medium, genis, loris, clypeo, ventre pedibusque griseo-stramineis; tegminibus flavo-testaceo-hyalinis, fusco-venosis ; alis dilute fusco- vinaceis, apicem versus obscurioribus; abdomine dorso fusco- testaceo. 9- Long. 9, Exp. tegm. 21 mill. — MysoL (Mus. Holm.) Digitized by Google HOMOPTERA nota VlL MINUS COONITA. 157 RH0THIDU8 8tXl. €k)rpas elongatum, retroreum angustaturo. Caput cum oculU thoraoe nonnihil latius, rotundataro vel triangulariter productam, basi sat siuuatQni, margine apicali convexo vel obtuso; fronte tertiam part«m latitudinis faciei occupante. Oculi valde obliqui, transversi, raediocres. Ocelli ab oculis reiooti, inter se quam ab oculis nonnihil longius distantea. Thorax sexangularis, transversus, nntice rotundato- productus, marginibus lateralibus auticis brevibus, parallelis, margine basali recto. Scutellum leviter transversum, triangulare. Tegmina apieem abdominis vix attingentia, oblonga, subcoriacea, baud val- vantia, venulis trausversis raris. Vagina producta. Tibise posticae remote spinos». B^oscopo affine genus. Species mihi cognitae forma capitis inter se tantum differunt, pneterese simillim». 1. B. Navicula Stål. — Ferrugineus, rugulosus, supra minute pal- lido-coDspersus ; capite triangulari, npice rotundato, thoraoe quarta parte breviore; ocellis seque longe a margine antico capitis quam a basi positis; alis dilute sordide vinaceis. 9- Long. 15, Lat. 3^ mill. — Moreton Bay. (Mus. Holm.) 2. R. Uucostictua Stål. — Dilute ferrugineus, supra rugulosus et sordide albido-conspersus; capite triangulari, apice rotundato, thorace tertia parte breviore, margine apicali obtuso; ocellis a margine basali capitis quam a margine antico nonnihil longius remotis; alis sordide vinaceis. 9* Long. 13, Lat. 3^ mill. — Australia borealis. (Mus. Holm.) 5. R. convhms Stål — Dilute griseo- ferrugineus, supra rugulosus et pallido conspersus; cnpite angulum rectum apice rotundatura for- mante, medio quam ad oculos paullo lungiore, quintse parti tho- racis longitudine fere sequali, margine apicali convexo; ocellis ad marginem anticum capitis positis. $. Long. 12, Lat. 3 mill. — MoretoD Bay. (Mus. Holm.) 4. Ä. breviceps StAl. — Dilute griseo-ferrugineus, supra rugulosus et pallido-conspersus; capite brevi, tertieB parti thoracis longi- tudine sequali, medio et ad oculos aeque longo, marginibus an- tico et postico parallells, illo obtusissimo; ocellis in margine antico capitis positis. 9* Long. 11» Lat. 2| mill. — Adelaide. (Mus. Holm.) ABELTERUS Stål. Corpus elongatum, convexum. Caput obtusum, margine basali leriter sinuato, vertice a basi declivi; facie horizontali. Oculi me- diocres. Ocelli in disco verticis positi, inter se quam ab oculis duplo longios remoti. Thorax transversus, subsexangularis, antrorsum sub- anguttatus, antice obtuse rotundatus. Scutellum triangulare, paullo Digitized by Google 168 c. stXl. latius quam longius. Te^mina oblonga, apice vaWantia, venis trana- vereis raris, areolia apicalibus quattuor, limbo costali apicem yersna venulis transversis instructo. Tibise posticse iotus dense, extua remo- tius spinulosie. Bythoseopo affine genus. I, A incarnatus Stål. — Pallide sangaineus, suUtns cum pedibns dilute stramineus, tibiis supenie tnrsisqne pallide sanguineis; nreola apicali interiore tegminum alisque sordide hyalinis. cf^. Long. cum. tegro. 10, Lat. 3 mill. — Australia borealis. (Mus. Holm. et CoU. A. Dohrn.) Vei-tex, thorax et scutellum transversim snbtiliter strigosa. Yertex duplo latior quam longior, thorace tertia parte brevior. PETALOTEPHALA StAl. a. Thoracis IcUeribus angulaäm dilatatis; tegmnibus rectangularäer tecti/ormibus, apice obUque truncaäs, apicem versus veiiulis numerosis irregulariier anastomotantibm instructis, Tiiuria Stål in litt 1. P, expansa Stål. — Olivaceo-flavescens, in virescentem vcrgens, supra cum prostethio sat dense distincteque puuctata; capite su- perne subtilius et parcius punctato; costa sordide flavesrente; apice spinarum tibiarum posticanim fusco; capite obtuse trian- gulari, plus duplo latiore quam longiore; thorace utrimque valde dilatato, angulis acutis, roargine anteriore partis dilatata; raarg^ne posteriore circiter tertia parte longiore, hoc infuscato; segmento ultimo ventrali femin» apice sat profunde sinuato. 9 Long, 18, Lat. thor. 10 mill. — Malacca, Ligor. (Mus. Holm.) 2. P. mgr(hmargina(a Stål. — Olivaceo-flavescens, tegminibus in virescentem vergentibus, horum margine costali stramineo; supra cum prostethio sat dense punctata, capite subtilius punctato, longitrorsum subruguloso, vix duplo latiore quam longiore; tho- race utrimque modice dilatato, margine anteriore partis dilatatse margine posteriore plus duplo longiore; segmento ventris ultimo apud ferainam vix sinuato. 9- Long. 18, Lat. thor. 7 milL — Malacca. (Mus. Holm.) a a. Thoracis lateribus rectis; tegminibus obtuse tecti/ormibus, apice rotimdatis, b. Ocellis inter se et ab ocuUs ceque longe vel ab oculis lott- gitts remotis; tegmiwbus venulis transversis raris instructis, areoUs apicalibus quinque. Bubria Stål in litt. 3. P, sanguinosa Stål. — Sanguinea, dense punctata, interdum minute pallido-conspersa; fronte, pectore, ventre femoribusque pallide soi^ dide stramineis; capite thorace fere duplo longiore, antrorsum Digitized by Google UOMOKTBRA NOVA FEL MiNtJS COONITA. 159 ieriter angnstato, apice rotmidato, tranaversim leyiter coDvexo, earina tabdUssinaa longitudinali instrncto; ocellis inter se quam ab ocolis paallo longius remotis; tegminibus abdoroinis apicero attingentibus; alis sordide hyalinis, sangBineo-venosis. 9- Long. 9, I^t 2 miU. — Australia borealis. (Mas. Holm. et Ck)ll. A. DOBRM.) P. carnosa Stål. — Dilute sordide sanguinea, dense punctulata, sabtus cum femonbus sordide straroinea; tegminibus sordide hyalinis, ad costam snnguineis; alis vitreis, fuseo-venosis ; capite tbornce nonnibil longiore, apicem versus nonnihil angustato, apice rotnndato, carinn media subtili instructo; tegminibus abdo- niinis apicem superantibus; ocellis inter se et ab oculis »que longe distantibus. 9- Long. 6, Lat. 2 mill. — Australia borealis. (Mos. Holm.) bb. Ocellis ab oculis quam inter se longius remotis; tegmini' Ifus pone medium venuUs transversis nwnerosis, irregulariter dis- pasitis, instrucHs* P. JVahlbergi Stål. Öfr. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 261. 2. COELIDIA Germ. C. tiarata StÅl. — Nigra; marginibus lateralibus capitis, linea longitudinali abbreviata verticis, maculis quattuor thoracis, scu- tello, maculis^ minutis numerosis sparsis apiceque tegminum nee non pedibus anterioribus flayo-nlbidis ; tegminibus inträ marginem apicalem linea fusca uotatis; alis fuscis; scutello nigro-maculato ; capite longissime producto, acute triangulari, thorace scutelloque ad uuum duplo lorgiore. 9- ^-'OOg. 7^, Lat. 1^ mill. — Mysol. (Mus. Holm.) PHYLLYPHANTA A. et 8. 1. F, fanbriolata StAl. Freg. Eug. resa. Ins. p. 282. 1S3. = Ricania marginella Guér. in Belang. Voy. Ind. or. Zool. p. 467. (sec. ex. typ.) FLATOIDKS GuijH. 1. F. principalis Stål. — Testaceo-straminea, tegminibus in palli- dissime olivaceum vergentibus, pone medium levissiroe angustaiis, apice Jate rotiuidatis; alis sordide albidis 9- Long. 15, Exp. legm. 38 mill. — Malacca, Ligor. (Mus. Holm.) F. Niiineri affinis, major, tegminibus apicem versus leviter anguataiis, densiua venosis, differt. Caput anie oculos sat pro- ductum, vertice tborace sablougiore, paullo longiore quam latiore. Digitized by Google 160 G. STÅL. apice obtoso et utrimque sinuato; fronte muHo longiore quam latiore, snrsum sat angustata, apicem versus utrimqne rotundata, carina a basi ultra medium ducta distincta et medio cariDolis doa- bus obsoletis instructa. Clypeus carina destitutus. Thorax parte media elevata, anterius concaviuacula, apice rotundata. Scutellum paullo ante medium carina transversa abbreviata, utrimque recurva et ad apicem contiuuata, instructum, apice uigro-fuscum. Te- gro Ina pnrte costali träns versim venosa latissima, apicem versus angustnta, basin versus plus quam tertiam partem latitudiois tegroinum occupante, marginibus integris, haud erosis. Tibise posticae bispinosae. POCHAZIA A. et S. a. Tegminibus alisque fascia odbida, raro in flavescentem vergeiäe, ornaäs, iUorum margintlms costali et apicali versus ang^dum costaUm sinuatis. 1. P. sinuata Stål. — Nigricans, subtus cura pedibus fusco-testacca, tibiis tarsisque pallidioribus; tegminibus alisque uigro-fuscis, illis leviter violaceo-nitidis, fascia tegminum pone medium posita, prope mar^inem costalem abbreviata et interdum interrupta, alarum fascia media, versus aream analero abbreviata, nlbidis. c/". Lpng. 8J, Exp. tegm. 35 mill. — Malacca. (Mus. Holm.) Statura omnino P, fvmatcB. Fröns longitrorsura obsolete stri- gosa, obsolete tricarinata. Alse pone medium venulis transversis in series duas abbreviatas transversas dispositis instructae. Te> gmina angulo apicali costali quam in P, fttmata paullo magis producto. aa. Tegmmbus alisque fascia albida destituäs. b. Tegmmbus margine costali pone medium margineque api- cali versus angulum apicalem costalem productum sinuatis, 2. P fumata A. et S.; Stål. Berl. Ent. Zeitschr. VI. p. 314. 1. bb. Tegminum marginibus costali et apicali haud siituatis. 3. P. obscura GuÅR. — Nigricans; abdomine pedibusque testaceo- griseis; tegminibus alisque fuscis, illarum macula obsoleta minu- tissima pone medium prope marginem costalem flavescente-grisea. 9. Long. 8, Exp. tegm. 32 mill. — Java. (Coll. Guérin.); Birmah, Cambodja. (Mus. Holm.) Ricania obscura GuÉR. in Bélano. Voy. Ind. or. Zool. p. 466. Pl. m. fig. 6. (1834) sec. ex. typ. Fröns unicarinata. Tegmina margine costali pone medium recto vel vix sinuato, margine apicali suturaque clavi fere aeque longis, illo recto, versus angulum costalem levissime rotundato. Ålas disco venulis compluribus' irregulariter dispositis et apicem versus venulis, in seriem transversam irregularem ordinatis, in- structae. - Digitized by Google HOMOPTSRA NOVA VEL MfKUS COOVITA. 161 V, fmiibris StXl. — Nigrieant; tegfminibus alwque fuscia, hk dihtioribns; margine basali frontis, tibiis taraiaqiie paJlirIe fusco- Ustaoeis. c^. Long. 8, Exp. tegm. 34 mill. — Insula Bura. (Mus. Holm.) P. obécura siniillinia, vertice medio paullo longiore, fronte obsolete tricarinata, et pncsertiin defectu venularam tranaTenaruin alanim distiuctissima. Alfe (an semperP) minute parceque pallido- eonspersie. RICANTA Germ. a. Sutiira clam margine apicaU corii paullo longiore. b. Teginifäbns faadia pallidis destituifs, 1. &, discopUra StIl. — Nigricans; fronte, abdomioe pedibosque pdlide fusco-testaceis; tegminibus obscure funcM, disco raacula gmeo-hyalina ornatis, iu angulo apicali oostali macula parva nitida obscuriore notatis, margine oostali inter venas transversat impressionibus loiigitudinalibus instracto; alis leyisaime infuseatis, aiitice prope npicem obscurioribus. 9* ^^^S» ^» ®^P* tegm. 23 mill — Java. (Mus. Holm.) Frans obsolete sirigosa, carinis tribus nbbreviatis instnicta. Tegmina densissime venosa. 2. Ä. litmtaris Stål. — Fusco-testacea, fronte pedibusque pallidiori- bus: tegminibus fuscis, clavo parteque oorii interiore indeter* minata pidlidioribus, macula costali fere pone medium posita, majuscula, sordide albida, macula nitida parva in angulo apioali eostali nigricante, macula discoidiili parva obsoleta fusca; alis levissime infuseatis. Long. 8, Exp. tegm. 22 mill. — Cam- bodja. (Mus. Holm.) Statura pnecedentis, tegminibus quam in illa apieem versus paullo latioribus. Fröns obsolete tricarinata. Tegmiua lirobo eostali remote transversim venosa. 3. Ä. albo-mgnata ötIl. — Nigra; limbo angusto frontit fusoo- tettareo; pedibus luridis, tibiis anterioribus apice fuscis; tegmini- btu obscure, alis dilute fuscis, illorun[i basi ipsa nec non maculis nonnuUis minatissimis raarginis costalis basin versus positis pal- lide flavescente-testaceis, mnculis tribus, una triaugulari costali media, una transvcisa ad costam prope apieem, unaque sub- triangulari media marginis apicalis albidis, macula parva ante medium disci sordide albida, minus distincta. 9* Lo"fi[- ^> ^^P* tegm. 16 mill. — Insula Mysol. (Mus. Holm.) Statura Ä. Umtaris, Fröns carinis tribus abbreviatis in- structa. Tegmina dense venosa, venulis transversis limbi costalis naroerosis, margine apicali recto, versus angulum costalem ro- tnndato. 'VWr#. af K. VH.'Abad. Förh. Arg 22. Mo 2 * Digitized by Google 162 c. 8t1l. 4. R, ptUoeroåa StXl. — Fnsco-testacea; vertioe, thorace sciitelloqiie nigris» cum parte basali tegminura flayesoente-pulTerosis; tegmini- bns disco fusco-nebuloais, venulis transvereis discoidalibns roar- gineque costaJi nDte medium pallidis, boc minute fusco-maculato, roaculis tribus costalibus, una roajuaoula media, una parva prope apioem unaque apicali minutissima flavo-albidis, roacula illa co- stali media transversim nigro liiieata, macula minuta in angulo apicali costali nigra; alis dilute fuscescentibus. c^. 9* Long. 4—7, Exp. tegm. 14—20 mill. — Cambodja. (Mus. Holm.) Fröns distincte tricarinata. Tegraina deiiae venoea» venulis transversis limbi costalis remotis, bb. Teginimbus paUtdo-fasciatia. 6. /?. episcopalis Stål. — Dilute fusco-testacea; tegminibus obacu- rioribus, macula costali pone medium nec non fasciis duabos, una ante medium posita, extus abbreviata, altera pone medium posita, prope marginem costalem abbreriata, medio subinterrupta et antice antroraum paullo producta, aIbido*hyalinis, roacula prope marginem costalera pone medium arcuque, inter hane maculam et marginem poeito, nigris; alis levissiroe infuscatis, basi macu- laque träns versa pone medium albidis. 9* Loi^R* 7, Bxp. tegm. 21 mill. — China borealis, Insula Formosa. (Mus. Holm.) Fröns carinn media obsoleta, cnrinis lateralibus obaoletis- simis. Tegmina deuse venosa, venulis transversis limbi costalis numerosissimis, compluribus furcatis. 6. R. Hedenborgi^ Stål. — Sordide flavo-testacea ; tegminibus dilute fiisco-teataceia, clavo, corii macula costali pone medium, regione angusta suturse clavi, fascia media subcurvata, extus abbreviata, nec non arcu posteriore, cujus comu interius cum fascia illa fere confluit, testaceo-albidis, rancula minuta oblonga pone maculam costalem fuaca; alis dilute fuscescentibus. 9* ^ong. 7, Exp. tegm, 20 mill. — Rhodus?, Nubia? (Mus. Holm.) Statura pnecedentis, cui subsimilts. Fröns unioarinata. Te- graina dense venosa, limbo costali sat dense tranaversim yenoso. aa. Sutura clavi margineque apicali corii fere ceque longis. c. Tegminibus dense venosis, venulis transversis limbi costalis sat nwiierosis. 7. R. pUb^a StXl. — Fusco-grisca, subtus cum fronte pedibusque pallidior; tegminibus fuscis, ante medium minute pallido-con- spersis, lineola oblique transversji media limbi costalis albida, macula minutissima punctiformi «nnguli apicnlis costalis nigra; alis infuscatis. 9- tong. 7, Exp. tegm. 22 mill. — Siam. (Mus. Holm.) Fröns tricarinata. Tegmina angulo apicali commissurali recto, margine apicali fere toto recto. 8. R, subfusca Stål. — Fuscescens; fronte, abdomine pedibusque llfidis; tegminibus fusco-luridis, ante medium minute pallido- Digitized by Google HOMOPTIRA NOVA VEL MINUS COGNITA. 16S conspenis, macula angirli apicalis parva obscure fasoa, macula parra ooslali fere media aordide flavo-albida, macula parva prope illam pauUo pone medium posita et a roargrine remota albida, ▼enulis transyersis apicalibQs interioribus pallidis; alis fuscescen- tibos. 9- ^^S' ^f ^^P* ^m. 18 milJ. — Bomeo. (Mus. Holm.) E. pleb^ce simillima, angulo apicali costali tegrainuro ob- taeius rotumlato, margine apicali subrotundato, angulo apicali commissurali subobtuso fronteque paullo longiore differt. 9. R, mar^e-notata Stål. — Plus minus dilute fnsco-testacea; fronte, abdomine pedibusque pallidioribus; tegroinibus iutus dilutioribas, macula anguli apicalis eostalis nigro-fusca, parva, macula fere media oblique triangulari roarginis eostalis albida; nlis infuscatis; lineolis duabm longitudinalibus Talvularum analium Interalium uigris. 9* Long. 7, Exp. tegm. 21 milL — Insula Mysol. (Mus. Holm.) Statura éS. pleb^cB, Fröns minus distincte tricaiinata. cc. Tegmmbus venia longitudinalibita remotis, Umbo costaU parce transversim venosa. 10. M. tristictda Stål. — Nigricans; pedibus dilute fusco-testaceis; tegminibus obsolete violaceo-indutis, limbo apicali fasciaque fere media niiidis, macula pone medium marginis eostalis sordide albida, maculis numerosis minutissirois marginum eostalis et api- calis testaceo-albidis; alis sordide vitreis, lirobo apicali fusce- soente; fronte subrugosa, distincte tricarinata. $. Long. 5, Exp. t€gm. 15 milL — Insulae Fidschi. (Mus. Holm. et CoU. A. DOBBN.) var. b. Maculis duabus pone medium legminum albidis, parvis. ARMACIA Stål. 1. Å. tagaUca Stål. — Flavo-lestacea, pedibus pallidioribus; tegmi- Dibus vitreis, venis fuscis, limbo omni regioneque venularum traosversarum flavescente-testaceis, maculis duabus subconfluenti- bus pone medium ad marginem costalem, maculis tribus prope marginem apicalem, una media, una transversa majore in angulo costali unaque in angulo commissurali, obscure fuscis; alis vi- treis, apiceiu versus vinaceis, area anali apice fusca; macula dorvali abdominis nigra. J. Long. 8, Exp. tegm. 29 mill. — Manilla. (Mus. Holm.) Fröns leviter transversa, subrugosa, distincte tricarinata. Tegmina venas circiter tredecim ad marginem apicalera emit- tentia, compluribus inter hns apice furcatis, ante medium venulis iionnullis irregulariter dispositis, pone medium venulis in series doas transversas dispositis instructa, serie posteriore extus abbre- viata; vena longitudinnli prima ex areola basali emissa a limbo costali transversim venoso per totam longitudinem remota. Digitized by Google 164 o. 6tXl. A, fHorginaia Montr. — Fronte transverso, rogosa, tricnrinata; tegminibufl margine apioali sutura davi longiore, venis longitu- diDalibus paucis, circiter decem, vena prima ex areola basali emisea a limbo oostali transvereim venosa remota r^. Long. 5, Exp. (egin. 17 roill. — Insulae Lifu et Fidschi. (Mus. HoIid^ Coll. A. DOHRN et SlONORKT.) Bicama margmcOa Moktr. et Sign. Au ii. En t. Sér. IV. I. p. 73. 47. (1861) sec. ex. typ. MiaiZA StXl. 1. M, osmyloidea StAl. — Pallidissiine testaceo-flavescens; tegmini- bus nlisque vitreis, fusco-venosis; carinis, marginibus imis latera- libus, vitta utrimque laterali interrupta maculisqiie duabus snbapi- calibus frontis, cnrina clypei, maculis dunbus verticis thoracisque obsoletis, macuiis sex parvis scutelli, clavo, excepta parte basali, nec noii corii maculis irregularibus marginalibus limboque apicmli alarum fuscis ef*. Long. 9, Exp. tegm. 29 in ill. — Bomeo. (Mus. Hclm.) Fröns tricarinala, marginibus lateralibiis snpra medium paral- lelis, infra medium leviter ampliatis. Vertex oculis duplo latior. Carin» lateraies scutelli ante medium convergentes. Tegroina apioem versus sensim leviter ampliata, apice oblique obtuse ro- tundata, nonnihil pone medium serie undata coutiuua venularum transversarum iustriicta, areola basali venas longitudiualea tn» emitteute, vena prima baud furcata, secunda prope basin furcata, tertia ad suturam davi valde appiopinquata. Tibie posticae qua- drispiiiosae. 2. Af. Sorurctda Stål. — Di) ute testaceo-flavescens; tegminibus alisque sordide hyalinis; marginibus imis lateralibus frontis dypeique, illius etiam cariiia media, maculis duabus verticis et thorada, maculis tribus lateralibus scutdli, clavo, parte basali excrpta, corii maculis irregularibus marginalibus, plus minus confluentibus, limbo apicali alarum, marginibus lateralibus fasciisque abbreviatis dorsi abdominis fuscis; scutello disco obscuriore. c^. Long. 11, Exp. tegm. 30 mill. — Gambodja. (Mus. Holm.) M. osmyUndi inaxiine afliiiis et simillima, differt fronHs carinis nullis vel obsoletissiinis , tegminum vena longitudinali prima et secunda sat longe ante medium et leque longe a basi furcatis. 3. M, hilaria Stäl. — Grisescente-stramiiiea, tegminibus alisque sor- dide hyalinis; frontis maculis quattuor basalibus, signatura media annulisque duobus apicalibus, extus interdum apertis, maculis duabus verticis thoradsque, maculis sex vittulisque duabus discoi- dalibus scutelli, tegminum maculis duabus pone medium cost» limboque apicali nec non maculis nonnullis parvis pectoria fuscis; Digitized by Google HOMOPTSRA NOVA VBL MINUS COONITA. 165 tnacala te^cminuni costali inter maculas fuscas sordide atraminea» alanim limbo apicali levissime iDfascato. ef- Long. 8, Exp. tegni. 23 BiilL — Insula Mysol. (Mus. Holm.) Statura M, Bohemani et cum ea structura capitis sa t con- gniens, area costali tegminum transversim venosa sat angusta pnesertim insignis et a congenericis mihi cognitis divergens. FroDs tricarinata. Vertex oculis vix plus quam dimidio latior. CåriDap seutelli ante medium convergentes. Tegmina apicem fersus leriter ampliata, apice obtuse rotundata, areola basali venas loDgitiulinales tres emittente, vena prima et secunda sat longe a basi furcatis, tertia ad suturam clavi sat appropinquata, area costali trausversim veuosa valde angusta. 186 (Foru. från sid. 114.) Från Geological Äiuaewn i Calcutta, Memoirs of tbe Geological Survey of India, S: 2. 4: 2. Anual Report, 8. Från Obaervatariet i UtrechL Recherches Astronomiqnes, Livr. 1; Addition; Livr. 2. Från Natur/orachender Verein t Brunn, Verhandlungen, Bd. 2. Från K, K, Geologische Reichs-AnstaU i Wien. Jahrbuoh, Bd. 14: 2, 3. Från Hr Oeneraldirektören, m. ni, M. Huss, Pallas, P. S. Flora Rossica, T. 1: 1, 2. Petrop. 1784, 88. FoI Från K, Svenska ock Norska Qenerdlkotisuln i Årchangel B. S, Ftetscher, DX Pault, Description ethnografique des peuples de la Russie. S. Pétersb. 1862. Fol. Från Utgifvaren, The Dublin quarterly Journal of Science, n:o 16. Från För/atiarne, Bemdz, H. c. b. Haandbog i den pbysiologiske Anatomie af de Danske Huuspattedyr, D. t: 1. CoLLBTT, R. Oversigt af Christiania Omegns ornithologiske Faana. Chra. 1854. 8:o. y. Schlagintweit-Sakunlxjnski, H. Meteorologiscbe Resultate ans Indien und Hocb^ien, 2. SiMPSON, J. Y. Acupressure. Edinb. 1864. 8:o. (Forts & sid. 180). Digitized by Google 167 Ånnulata nova. Recensuit J. G. H. Kinberg. [CoatintuUlo.] NEREIDUM DISPOSmO NOVA. SecaDdum armataram pharyngis exertilis et differentias bran- cbiaram setarumqae annalata nereida in familias plures dividenda. Papillce pliaryngia (gråna maxillaria Grube), nbi adsnnt, ant membranaceas et drrbosse sunt, ant cornese et conicie, aat ooadnat®. Armuhu nMuri^n^ == annulua anterior pharyngis porrectae. ÅtmuUia basalis = annulus posterior pharyngis porrectie. Acervus ordhäa 1 = Acervus papillarum phaiyngis medias superior annuli maxillaris. iécem ordinU 2 = acervi laterales superiores annuli maxillaris. Acervus ordima f? = acervus medius inferior annuli maxillaris. Acervi ordima 4 = acervi laterales inferiores annuli maxiTlares. Acervus ordima 5 = acervus medius superior annuli basalis. Acervi ordinia ^=x acervi laterales superiores annuli basalis. Acermta ordinia 7= papillce medise inferiores annuli basalis. Acervi ordinia jf = papillce reliquae inferiores et laterales annuli basalis. Papillte ordinis 7 et 8 series continuas scepius iingunt. membranacefe et corne» LEONNATIDEÄ. adsiint I ^conicae NERSIDEA. /separatfc, ) corneic / 'conicae et transversfe . . ARETIDEA. PapUlK pharyogis \coadDat« PISENOIDEA. Uesant NICONIDEA. Genera incertse sedis: Lycaatia AuD. et Enw. Dendronereia Pbtirs. Fam. LEONNATIDEÄ n. PapilUe pharyngis alise membranacese, alise comess, brunness» •eiNiratft. Ö/vtr*. af K. Vet.'Akad. Förh., 1865, N:o Z, Digiti zed by Google 168 J. o. H. KINBIRO* LEONNATE8 n Papillfe inoompletfe, acervi ordinum 1 et 5 desunt, ordinum 6, 7 et 8 roembraiuicesB; pedes doreoalet et ventniles tepanitie, aoteriores et poftterioret lequales; branchite foliace» null«; set» oonipositie: venitae et ali» dentatae dentibus externis extrorsum vergeuiibaa et creecentibus. L. tndåcus n. Lobus cephalicos medioori% segmenta 3 proxima aequantes; oculi magni, laterales vicini, anteriorea majores, obliqni; fröns inciaa; antennae diatantes, mediocres; palpi lateralea, aeioiglobosi; dni tentacularea breves. Singapore. K noll. Mus. Holm. Fam. NEREIDEA n. Nereida Aud. et Edw. ex parte. Papillae pharyngis comese, aeparatee, conic». Pedes . »qusles; papOl» phsr)iint incompletK, ordinit VT cruciatfe L tcerros fingcntes I. II, V desmit V— Vin desunt V detunt pspiDaj complette mntantes sentim; pspillie^ distincte; completie, teUe verotie . . . verutie acuUe et obtns» et fal* cigene . . . ordiDisVI:6cra ciat«B L BteUstiP L pancK; setae venit» et fal- cigerae . . . iocognitae, setae posteriores cnltri- feriB bmnchie dendriticie duUk . . pspillae incognitie, bnochue non- nnllae dendriticn Nertit, CirronereU» Ceratomtreiåk NertiUpoé. Nemnihtå, AHtta, Thoo$a. Nossis, Dmtdnmerns. NEREIS. A. Typicie. Papillfe pharyngis ordinis 5 desideratas; ordinum 6: 4 criiciatie vel paucie; ordinum 7 et 8 series multiplices (iogiint. N. rohuata n. Lobus cephalicus elongatos, segroenta 3 proxima longitudine sequans, frun te angusta, elongata, margine posteriore in- tegro; oculi magni; antennas dimidiam partem lobi eephalici sequan- tes; cirri tentaculares parium 1 et 3 segmentum qnartum attingentas; pedes et cirri breves. Digitized by Google ANNULATA NOVA. l09 Nereis rabuda KiNB. Eug. resa. Auuulat. T. XX. 1. B—P. Valparaiso, juxta oros inter radices fucoruni; insula Cbinca; insula H Loreiizo prope Callao. N, angusticoUia n. Lobus cephnlicns segroenta 2 proxima longi- tudiiie lequnns, fronte mediocri, postice sinuatus; oculi mngni; nntennaB dimidiam partem lobi cephalici aequatites; cirri tentaculares paris 8:ii wgmeotum 7 attingtint; pedes et cirn breves. Mare pacificum juxta urbem Papieti insulae Tahiti fundo argil- lo80 et comllino 9 orgyiarum. K indica n. Lobus cephalicus elongatus, segmenta 2 proxima lonfotudine tequans» fronte lata, postice integer; oculi magni; antennne dimidiam partem lobi cephalici parum superautes; cirri tentaculares ptris 3:ii segment um 7 — 8 attingentes; pedes et cirri mediocres. Pars anstralis Freti Bangka in fundo maris. N, earaUma n. Lobus cephalicus segmenta 2 proxima longi- todine fcquans, fronte angnsta, parura elongata, postice integer; oculi mediocres; antenn» dimidiam partem lol)i cephalici fere attingentes; cirri tentacnlarea paris 3:ii segmentum 5 superant; pedes et cirri me- diocres; aciculie aliae uncinato-fissae, aliae rectie Mare pacificum, insula Oahu, juxta Honolulu summa aqua. B. PapiUfe pharyngis ordinum 1 et 5 desuut; 7 et 8 non refractw. iV. Jacksoni n. Lobus cephalicus brevis, segmentis 2 proximis brevior, froute brevi, postice integer; oculi mediocres; antennse dimi- diam partem lobi cephalici superantes; cirri tentaculares paris 3:i mar- ginem aoteriorem segmenti 3:ii attingunt; cirri dorsuales elongati nec tenni nales. , Port Jackson Novee Hollandife ad litora scopolusa. N. langtada n. Lobus cephalicus brevis, segmentis 2 proximis brevior, fronte raediocri, postice integer; oculi mediocres; antennse dimidia parte lobi cephalici breviores; palpi elongati, cylindrici; cirri tentaculares paris d:ii marginem anteriorem segmenti 2:i attingunt; cirri dursuales mediocres nec terminales. Port Jackson Novae Hollandi» fundo 12 orgyiarum. 0. Pbpillie pharyngis ordinum 1 et 5 deaunt; 7 et 8 refractaeu N. tredecimdentata n. Lobus cephalicus, sicut antennse, longi- tudine segmentum bucc^le sequaus, fronte brevi, obtusa, margineque posteriore inciso; oculi anteriores majores, obliqui; cirri tentaculares ^ongati: paris 2:i marginem anteriorem segmenti 5:i attingentes; cnrri dorsuales mediocrea nec terminales. Insula Charles inter Gallapagos prope Finger-point, fundo argiU low et lapidoso 8— -12 orgyiarum. N, Cagliari n. Lobus cephalicus brevis, segmentis 2 proximis brevior, fronte brevi, margine posteriore parum inoiso; oculi mediocres, ABtemisB dimidiam partem lobi cephalici longiorca; cirri tentaculares Digiti zed by Google 170 i. G. U. K1NB£R0. eloDgati: paris 3:ii segineutam 7 superant; maxillse 12 dentaUe, dehtibas, antrorsum inclinatis, 6 conjuDctis, papillas pharyngis ordinum 2 paucae, seriem simplicero; 3 seriem dapliceni; 4 aoervoe obliquos; 6 acenram inregularum papillis 7 — 8; 7 et 8 series duplices, anteriorem papillis paucis validioribus, fingunt; cirri dorsuales mediocres nec ter- minales. Cagliari, Tuorel. Mus. Holm. CIRRONEEEIS n. Papillae pharyngis ordinum 1, 2 et 5 desunt; 7 et 8 refractie; ordinis 6 nuroerosae; pedes a^uales. C. graciUs n. Lobus cephalicus brevis longitudine segmentum buccale fere aeqaans, fronte brevi, obtusa; margo posterior integer marginesqne lateralea rotundati; oculi magni, rotundali; cirri teiita- culares elongati; cirri dorsuales longi nec terroinales. C. graciUa K inb. 1. c. XX. 4. Insula Charles inter Gallapagos, fundo 8 — 12 orgyiarom. CEUATONEREIS n. Papillae pharyngis ordinum 5, 6, 7, 8 desunt; appendices lobi cephalici, cirri tentaculnres, dorsuales et ventrales elongati: pedes aequales; seta^ verutie aliaeque falcigene articulo elongato. C. tentacttlata n. Lobus cephalicus brevis, dilntatus, longitudine, pharyiigo producto, segmeuta 3 proxima tequans, frön to bifida, mar^ gine posteriore integro; oculi magni, laterales vicini; cirri tenta- culares paris l:i et 3:ii segmentum 15:m attingunt; cirri setis multo longiores. C. tentaculata KiNB. 1. c. XX. 5. Mare pacificum extra portum urbis Honolulu insulas Oahu fundo 10 orgyiarum inter fucos virides et brunneos. C, mirabiUs n. Lfobus cephalicus brevis, segmenta 3 proxima aequans, fronte bifida, margine posteriore integro; oculi magni, late- rales vicini; antennas lobo cephalico longiores; cirri tentaculares lon- gissimi; cirri dorsuales longissimi setasque longe superantes. Mare atlanticum extra litora BrasiliaB latitudine 9^ australi, fundo 18 oru:yiarum, ubi collegit Wsrnoren. Mus. Reg. Holm. C. vtägata n. Lobus cephalicus mediooris, longitudine segmenta 2 proxima »quans, froute margineque posteriore integro; oculi me- diocres, laterales vicini; cirri tentaculares paris l:i et 3:ii marginem posteriorero segmenti 4:i attingunt; cirri et setae breviores. Loco speciei pnecedentis, fundo vero 25 orgyiarum calcareo. C. Costce, Lobus cephalicus brevis, dilatatus, antice obtusua, lon- gitudine segmentum buccale aequans» fronte margineque poeteriore Digitized by Google ANNULATA NOVA. ^ 171 iotefn^; oculi mediocres, laterales approximati ; anteim» pamm remotse^ djmidimn partem lobi oephalici tequantcs; cirri teiitaculare? paris d:ii •egmentum 6 attingunt; papillae phnryng^is ordiuis 1:1 desont; seUe terutie et falcigene, articulo harum parum elongato. ? Nertis Costas Grubb: Aci. Echin. Wiirin. 74. Bejruth Synte, undo retulit Hedbmborg» Mub. Holm. NEEEILEPAS (Blainv.> Ptpillae pharyngis coraeae, diatantes, conicae; acervus ordinis 5 deest; branchia pedis inferioria foliosa: setae verutae acutse et falcigene. A. Papillie pbaryngis ordinis 1:1 serlem longitadloalem (papillis 4) fingant; N. angusta n. Lobus cephalicus segmenta proxima 6 longitudlne leqnaiu» (rönte angusta, longa; margo posterior integer; oculi mediocres^ htcrales approximati ; antennoe approximatse, tertinm partem lobi cepbalicl cquantes; drri teiitacularcs articulati: paris 3:11 segmentnm 8 attin- gentes; drri dorsuales mediocres nec terrainales. N. angusta K inb. Freg. Eug. resa. AnnuL T. XX. 2. Mare pacificum, insula Eimeo, inter insulas societatis, summa tqoa inter corallia externa (Barrier refvet). B. Papili» ordinis 1:1 duo: Nereilepas CaUaoana Grubb. Yidenskabl. Meddel. 1857. Ännu- UU Örstediana p. 165. Callao, Kröyer. NEANTHES n. Papillie pbaryngis cornese, distantes, conicse, complette, appendices R^eotorum partis corporls anterioris et posterloris aequales. A. Pftpillas complures fingunt acerrnm ordinis 5:i. N, VaaUi n. Lobus cepbalicus fere rotundatus fronte mediocri latitudine, brevi; oculi mediocres; antennte dimidiam partem lobi ce- pbalici »quantes; cirri tentaculares paris 3:ii segmentum 8 attingunt. Port Jackson Novae HoUandise ad litora scopulosa summa aqua. N, latipalpa n. Löbus cephalicus elongntus, segmentis binis proximis brevior, fronte eiongnta angusta; oculi minuti; antennte di- stantes nec medium partem lobi cephalici attingentes; cirri tenta- Ottlares breves: paris d:ii segmentum 3 attingunt ? Nereis latipalpa Schmarda. N. wirbell. Thiero 1. ii. 104« Pspillas pbaryngis non descripsit cel. Schmarda. Cap. bonie spei; nd litora maris, prope urbem Cap. Digitized by Google 172 J. a. H. KINBMO. B. Fapillie 3 fiagnni ooenram ordinis 6:1. N. variegafa (Grubb). NeretUpas variegata Gbubb, Ann. Oreted. Vid. Med. 18ö7. 164. Callao, coll. Krötee. Valparaiso, 6—8 or- gyiaruin, et insula Chincha, ubi collegimus. C. Pa pilla nngula acervum ordinis 5:1 finglt. N. vallata (Grubb) huc pcrtineat. Nereis vallata Geubb Annul. Örsted. Vid. Meddel. 1857 p. 159. JV. rigida (Grube). Nereia rigida Grubb Annal. Ör«ted. VidensL Med. 1857. 162. N. Helena n. Lobus cephaliciis parum longior quam latus, fronie lato; antennas diniidiam partein lobi cephalici longitudine feqnantes; cirri tentaculares paris 3:11 segmentum 11 mm attinguut. Mare atlanticum juxta insulam Sitae Helente fuudo 15 orgyiarum. ALITTA n. Papillte pharyugis comeie, distantes, conicsB, complelee; branchiie superiores foliosae, diktat»; set» verat», ali» acutie, all» obtusse apice cunrato. A, virena (Särs) Lobus cephalicus parum longior quam latas^ segmeiita 3 anterlora longitudine tequans; antenn» parte diraidia lobi cephalici longlores; cirri ten:aculares paris 3:ii segmentum 10:um attingiint. Nereis virens Sars, Beskrifvelser 58. Tab. 10. 27. NerHlepas (N.) virene Grube, Fam. d. Ann. 49 et 127. Bergen. Mus. Holin. THOOSA n. Papill» pliuryngis comeas, distantes, conicae; acorvus paplllarum ordinis 5 deest; branchi» superiores tbllos», dilatat»; setie verut»: al i» arut», a Ii» obtus», et falciger». 17i. Gayi n. Lobus cephalicus longitudine et latitudine lequali» sef^menta 2 anteriora »quans; oculi magni; antenn» distantes, dimi- diam partem lobi cephalici »quantes; cirri tentaculares breves, paris 3:ii segmentum 4:m attingunt. ? Nereia Gayi Blanch. in Gay Hist. de Chile. Habitat radices fucorum juxta öras prope Valparaiso. MASTIGONEREIS (Schmarda). Papill» pharyngis oome», distantes, conic»; acervus paplllarum ordinis 5 dcest; acervl ordinis 6 asteriscos fingunt; branohiae superiores posteriores elongat», cirrls dorsualibus terminalibus; set» veratie et falciger». Digitized by Google ANKULATA NOTA. 17J M, spmosa n. Lobus cephalicus longitudine segmenta 2 proxiiua et fere latitudinem, lequante; oculi minuti; nnteiinie, dimidia parte lobi eephalici paruro breviores, apices palporum attingiint; cirri ten- Ucnlares articulati, breves: paria 1 et 3 lequalia, segmenta 3 aiiteri- ora leqaantia. M, spinasa K inb. Eng. resa. Anniil. T. XX. 10. Prope 8:t Fransisco Californife. N0SSI8 n. Braochiae auperiores partis posterioris corporis prominentes; set» pedum partis ejusdem cultriferse. Papillfe pharyngis incognitfe. N. ochotica (Grube). Nereia ochoäca Grubb in Midd. Reise trpos hujus generia sit. HETER0NEREI8 (Örsd). Heteronereis Orsd. Ann. Dan. consp. I. 19. Gronl. Ann. dorsibr. 35, ex parte. Papillie pharyngis comefe, distantes, conicie; mutatio pedum di- stincta; branchiae maximfe, ramo inferiori partis posterioris corporis ifixc; set» anteriorcs vemtie et falciger», posteriores cultratce. Tjpie»: Papilla pharyngis ordinis 5 de&ideratie, ordiuis 6: 4 eradatie ve] paucae, 7 et 8 series continuas fingunt K Orubei n. Lobns cephalicus mediocris, segmenta 2 proxima lapeniDS, margine posteriore integro et fronte latiusculo; oculi magni, coBfexi, lateiiiles vicini; antennte distantes, dimidiaro partem Inbi ce- pbalici attingant; cirri tentaculares paris 3:ii segmenta 3 anteriora loBgitiidine seqnantes; acervi papillarum pharyngis 1 pnpiilas 2, unam pone alteram; 4 papiUns 4; 7 et 8 ?illam multifidam fingunt. Mu- Utio pedum ^'/n; segmenta 81. $. Valparmiso inter radices fucorum. DENDR0NEUEI8 Peters. PapillsB pharyngis iucognita, quare sedes generis hujus inrerta est; branchiie partis auterioris corporis (sc^gmenti 12 — 22) penua- tifoniies ?el deodriticL Dendronerfis Peters. Bdella u. Bossambique Ann. in BerichU Akad. BerL 1854 p. 612. Dendronereis arborifera Peters I c. Querimbn. Digitized by Google 174 J. o. H. KINBBRG. Fam. ARETIDEA n. Papillie phnryngis corneae. conic» et transversie, interdum etiam pectiDiformes. »quales Ai'ete. i/pectini formes et coniete . . I^eåtdonereis. sensim; papillffi €*]. triplici Nicomedes, NICON' u. PapillflB pharyngis desideratae, partes laterales segmentoruin fequales; branch]» triangulares ; setse verutse acutae et falciger». N. pictua n. Lobus cephalicus ovalis, elongatua, segmenta bina proiiroa sequans, fronte elongata nec angusta, margine posleriore in- tegro; oculi mediocres; antennse distantes, breves, dimidia long^tadine lobi cephalici breviores, apices palporum attingentes; cirri tentaculares beves, elongati, paris tertii speciminis maxiroi segmentum 12 attin- gentes; dentea maxillse 13. Mare atlanticum long. a Greenwich oceid. 40® 55' lat auatr. 229 30' prope Bio de Janeiro in fundo 20 — 30 orgyiarum. N. tahitaniu n. Lobus cephalicus parum elongatus, segmenta bina proxima tequans, fronte brevi nec angusta, margine posleriore integpx); oculi magni, anteriores majores; antennfe distantes, dimidiam longitudinem lobi cephalici nec vero apices palporum superantea; cirri tentaculares articulati, longi, paris tertii segmentum 12 attingentes; dentes roaxillse 6. Hare paciiicura juxta urbem Papieti insulae Tahiti fundo argilloso et corallino orgyiarum 9. iV. mactdaia n. Lobns cephalicus ovalis, segroentis binis pro- ximis longior, fronte angustiore nec coropressa, margine posteriore integro; oculi mediocres; antennee approximatte dimidiam longitudinem lobi cephalici requantes, apicibus palporum breviures;* cirri tentaculares IsBves, hreves: paris 3:ii segmentum 7 attingunt; dentes maxillse 7. Habitaculum arenosura et algosum. Mare atlanticum extra ostium fluvii La Platå, summa aqua. N. Eugenia! n. Lobus cephalicus mediocris, segmentum buccale longitudine requans, fronte latiore, margine posteriore integro; ocnii mediocres; antennse approximatte, dimidiam longitudinem lobi cephalici nqnuitea, apicibus palporum breviores; cirri tentaculares laeves, breves, paris 3:ii segmenta 3 anteriora cequantes: dentes maxillte 7. Fretum Magalhaense, juxta insulnm fiuket N. Laxechini n. Lobus cephalicus hexagonus, segmentum buccale longitudine sequans; fronte latiuscula, margine posteriore inciso; oculi magni; antennae distantes, dimidiam longitudinem lobi cephalici aeqan- tes, apicibus palporum breviores; cirri tentaculares lievcs, paris 3:ii segmentum 8 attingunt; dentes maxillae 13. Digitized by Google ANNULATA >rOVA. 179 Fretum Ma^^alhaensi, Yorkbay, fundo 4 — 6 orgyiarum; habitat Echinaro (Loxechintis aUnis Molina). N. Virgim n. Lobus cephnlicas mediocris, segmento buccali tertia parte longior, fronte brevi, aiigusta, margine posteriore integro; oculi minuti; antennas approximatae, dimidiam longitudinem lobi cepbalici sequantes» apicea palporam snperautea; (rirri tentaculares lieres, breves, paris 3:ii segraentura 3 attingunt; dentes maxillse 10. Pretam Magalhaense, Torkbay, ubi a navigatore nostro cel. C. A. ViRoiN collectus. LEPTONEREIS n. ?api]l(e pharyngis desideratce; partes laterales segmentorum sensira routaates branchiis superioribus corporis medii et posterioris permagnis» elongatis, compressis, cirris dorsualibus terminalibns; setas verutae ar- ticolis longis et bretioribas. L, lovis n. Lobus cephalicus elongatus, segmenta tria proxima lougitudine sequans, fronte latitudine roediocri, margine posteriore iotegro; oculi miouti; antennas dimidiam longitudinem lobi cephalici attiogentes, approximatae; cirri tentaculares elongati, parit 3:ii ae» gmentum 18 attiugunt; dentes maxillae 13. L. Usms KiNB. L c. XX. 7. Sinus extra Gunjaquil fundo 25 — 30 orgyiarum. NICOMEDES n. PapilliB pharyngis desideratae; mutationes pedum triplices; bran- chi« superiores trianguläras, breves, alife elongatae, aliseque foliaceae; setae scalpratae et venit» elongatae et breves. K di/ficilis n. Lobus cephalicus ovalis, segmento buccali longior; fronte latiuscula, margine posteriore integro; oculi magni; anteuniB dittantes, dimidia longitudine lobi cephalioi longiores palposque supe- nmtes; cirri tentaculares elongati, paris 3:ii segmentum 10 attiugunt; dentes maxillarum 10; mutationes pedum V5» Vs ®^ ^Vis- Mare atlanticum prope Rio de Janeiro in fundo 30 — 40 orgyiarum. Digiti zed by Google IM (Furu. frin nd. 16G.) SUiker tUl liketo Ntterhlitoriska Botaniska afdelningen. Åf Konsul J. W, SmU, Buchners Schw&mme, afbildningar i gips af de allmännaste ätliga och giftiga arampar; sex lAdor. Af A4fmki E. Fnatedt. S?eriges farmaoeutiska yexter, 2:a fascikeln. Digitized by Google 181 Nordiska Hafs-Annulater. Af A. J. Malmgren. [Forts, från pag. 110.] Heteronereis glaucopis d. Jfof. Purs antica corporis segmentis pedibas instnictis 17, Utt- gtSm pedum breTiier oonieis vel oratis, cirro donuali filifornie !«?• io segmemtU 7 antids infra apicem tenuem valde inflato, in aegneato 8:fo etimn tamidulo sed multo minas quam io segmentis pneceden- tibas» setis compositis, spinosis et falcatis. Pars postica corporia ptnllo latior, aegmentis pediboa instractis 35 — 66, cirro dorsaali IMfonne subtus tubercolis c 10 verracsBformibas prsedito, lainelU poie ioaertionero cirri dtMrsaalis orato-oTalia mediocris, setis omnibua enltritis. Femhu» differt a ronre eodem modo ac in specie prsecedente: pars antica corporis segmentis pedibus insiroctis 20, cirro dorsuali iilra apicem haiid tnmido in segroentis 7 anticis; pars postica seg- meatis 37 in apeciraine nnico nostro, cirro dorsuali subtus Iseve, kaod crenato, Inroellis oronibos pedum minoribus quam in mare. Corpas latius, magis deprevsum, ovulis infarctum. Color animnlis in spiritu assenrati coeruleo-griseus, pallidua fel albos. (f Longit. 20 — 33 m.m., latitud. 3 — 4 m.m. cum pedibus sine setis. 9» 32»» 5» B 9 Hab.i ad öras Bahusise rnrissime: specimina tria hujus pulcher- rim» speciei a 8. LoviN olim detecta et unicum ad insulas Väder- daroe ab A. Gofts repertum in Museo Reg. Holroife assenrantur. Tab. XI 16 et 16 A Heteronereis glaucopis cf^. (Vide: ÖffeiB. af K. Vet..Akad. Förb., 1865 N:o 1 p. 109): 16 Pars an- terior animalis cnm proboscide exserta, supeme visa, aucta. 16 A Proboeds ejusdem animalis, subtus visa. IPHINEREIS n. g. (Heteronereis Örsted p. p.) Corpus lineare ut in Heteronereidibus ex duabus partibus valde difformibus constans: pnrs antica snbteres pedibus brevibus absque lamellis, setis compositis, fnlcatis et spinosis; pars postica lateribus profunde incisis, pedibus lamellis prseditis, setis compositis solum- Bodo cultratis. Proboscis exserta maxillis duabus et pectiuibus nii- BQtis transversalibus nigrescentibus gregatim et annulatim dispositis, c Bodulis oomeis cylindrioo-conicis connatis oonatantibua. Lobus cephn- Öfvers, af K. Vet.Akad, Förh., 18M, S:o 2, 182 A. J. MALMORKN. licos tuborbiculatus, paullo latior quam longior, basi leviter emar- ginaia vel cordata, inargine antieo 8ub-arcuat(H oculia 4 admodam magnia. Cirri duo anales sub ano. Iphinereis fucicola (Örstbd). Annul. Danic. consp. p. 19. f. 17, 55 — 58, 61, 62. Mas. Antennce loogitudine lobi cepbalici, palpis rainutia fere dimidio longiores. Longissinii cirrorum teutaculnriuin segroeiita c. 9 — 12 antica aequantes. Oculi admodum magni, antici ornles, poatici rotundati. Part antica corporis subteres, segmentis pedibus inatructis 15, lin^ulis pedum brevibus ovatis vel subconicis, cirro doreuali fili- forme Iseve, in 6 segmentis anticis infra apicera tenuem bamnli inslår 8«pe inflexum valde inflato, in septimo segmento filiforme apice ba- mato, satis spinosis et falcatis. Pars poatica corporis paullo lattor, depresaiuscula, segmentis pedibus instructis 45 — 57, cirro dorsuali filiforme subtus prominentiis verrucseformibns c. 10 extrorsum accre- scentibus instructo, laroella poiie insertionem cirri dorsualis ovato- oblonga, satis omuibus cultratis. Cirri anales segmenta c. 9 poatrema sequantes. Femina difiert a raare notis sequentibus: Pars antica corporis seg- mentis pedibus instructis 22, cirro dorsuali filiforme, in segmentis 6 — 7 anticis paullo tumido apice baud hamato. Pars postica cor- poris vix latior quam anterior pars, segmentis 50 — 55, cirro dorsuali filiforme subtus laeve, baud crenato, lamellis pedum minoribus quam in mare, setis cultratis. Corpus ovulis infarctum subteres, lineare. Color in spiritu asservatorum pallide griseus. C^ Longit 28, lat. antice 3 m.ro., postice 4 cum pedibus sine aetia. 9 » 33, i» 3,5 » 3,5 » » Hab,: ad öras Baliusiae baud frequenter (S. Loy6n, Gobs et Ipse). In freto Öresund prope Hellfhoek nh Orstkd dett*cta. Jag bar p. 107 uttalat den förmoda d, att Heteronereis loba- lata (Sav.) M. Edw. möjligen är id^^ntisk med Iphinereis fuci- cola (Örsted), men finner nu att detta ej kan vara fallet, ty enligt Johnston bar Heteronereis lobulata icke blott annorlunda bildade fötter och vida större kropp än vår art, utan också 2 rader små tänder på basaldelen af den utskjutande proboacis, hvarigenom den visar sig tillhöra ett annat genus, för hvilken jag föreslår namnet Hedyle. EUNEREIS u. g. (Hetei-onereis Ökstsd p. p.) Corpus lineare ex duabus partibus difformibus coustans, ut iji Heteronereidibus, pars antica corporis pedibus absque laro^is, setis Digitized by Google KOBDISKA UAFS-ANNULATIR. 18S ooopositis aolummodo spinosis; pars posiica pedibus lamellis pnoditit^ setis compoditis, modo oultratis in mare, in femina autem cultratis et spinosis. Proboscis exserta mnxillis duabus validis modo ad baaiii obsolete crenulatis armata, nodulis corneis conicis dentiformibua nainiinia aut omnino evanescentibus. Lobus cephalicua e basi aubrectangnlari lata oooico-atteniiatus, apice truncato. Oculi 4 mediocrea in parte basali lobi ceplialici. Cirri anales duo sub ano. Eunereis longiséima (Johmston). Nereis longiaaiina John8TON, Ann. Nat Uist. 1840 v. p. 178. Heterouereia paradoxa Ökstbd, GronL Ann. Doraibr. p. 23 fig. 60» 63, 64. 66. Hab.: rarisaiine ad orasoccideDtaleaScandiDaviaB: Specimen onicum maDcom $ io Bahusia a S. LoviN olim repertum in Mus. Reg. asaer^ vätor. ALITTA KiNB. Corpiia eublineare, postice attenuatum, depreaaum. I^edea per totum corpus fere eadem forma, lingula suprema foliacea praeaertim in mdio corporis adroodum magna; aetis coropositis aolummodo apinosia. Prohosds mnxillis duabua validis crenulatis et nodulis comeia conicis deiitifuriiiibus minutia uigris, gregatim et annulatim dispositis, annata. Lobus cephnlicua e basi lata subrectangulare conico-attenuatua, apice traucato. Oculi 4 in postica parte lobi oephalici. Cirri anales aat longi sub ano. Alitta virena (SARa). Ncreia virena Särs, Bcskrivelaer og iakttagelser etc. p. 68. Tab. 10 fig. 27 II, b, c. — non GnufiE, Middcndorffs Eeiae II, 1 p. 6 tab. 1 ^^. 2, 4, 4 a, 6, 6, qu8e AUUa Brandä n. Corpus aat magnuro segmentis numerosis, dorso convexiusculo cute reticnlata et striata, aubtus planum aulco medio longitudinalL Oculi minuti. AntenoiB brevea subulati, dimidiam lobi cephalici vix soperaotis. Longissimi cinrorum tentacularium aegmeuta c. 7—9 an- tica aequantca. Maxillis c. 10-dentalis. Segmentum buccale longitudine aegmeutorum duorum aequentium. Liugula suprema pedum ovato- oordaU acuminata, in medio corporis maxima, antice et postice paulo decrescens, margine superiore cirro dorsuali breve inträ medium in- serto, apicem lingul» haud attingente. Liugulis ceteris multo mi- noribus breviter conicis vel oblongis plus minusve acuminatis. Cirro ventrali apicem liugulae intim» haud adtingente in maramilla inserto. Cirri anales, longitudine 12—16 segmentorum postremorum, sub ano tomido rugoso subpapilloao. Color in spiritu aaservati chalybeo- Digiti zed by Google 184 A. J. MALMORMf. bnuuMus.» pedibuB pailidioribus. Longit. noetri qpecinunb mifiati 120 iii.m., latitud. 12 m.m. com pedibus; Bomerus eegmentoram o. 140. Hak : rare ad öras occidentales Norvefd» et ad Britanniam. SpeeiiDen Musei Regii e Bergen Norvegise, a Hoboh missam. Grube bar i Middendorffs Sibir. Reise II 1 p. 6 be- akrifvit och derstädes &fven, Tab. 1. fig. 2, 4, 4 a, 5, 6, afbildat en sannolikt till detta genns hörande art under namn af Nereia virens Sars, men detta djor kan, att döma af Grubes beskrif- ning och afbildningar, omöjligen vara identiskt med vår art, eller den ftkta Nereis virens Särs från Bergen. Den asiatiska arten, aoni af Middendorfj? medbragtes från hans stora resor i Sibi- rien och sannolikt blifvit af honom tagen i Ochotska hafvet, har neroligen, andra i ögonen fallande olikheter att förtiga, mycket kortare ryggtråd och en helt annan form på fötternas samtliga flikar än vår arf, hvilket icke heller undgått Grubes uppmärk- samhet, men af honom ansetts härröra af olikhet i ålder. Sedan jag haft tillfälle att granska flere individer af olika storlek af Särs* Nereis virens, kan jag intyga att storleken utöfvar intet inflytande på fötternas form, som i allmänhet ganska träffande återgifves af Särs' figur. Dessutom voro de af Särs och Grube beskrifna exemplaren nästan af lika längd, Särs uppgifver oeoi- ligen längden hos sina exemplar till 9 tum och Grube hos sitt något stympade exemplar till 8 tum 3 linier. När dertill kommer att Nereis virens Särs ännu icke blifvit funnen annor- städes än vid Norges sydvestra kust och vid Englands, och denna arts plötsliga uppträdande i Ochotska hafvet derföre är lindrigast sagt osannolik, måste jag hålla den af Grube beskrifna arten säkert skild och föreslår för den namnet Alitta Brand ti. Fani. STAUROCEPHÄLEA Kinb. Staurocepbalus eruceeformis n. Corpus lineare, breve, sat crassum, ntrinque lequaliter obtusura, semiteres, dorso ooavexo, ventre piano, segmentis setigeris 50 — 60. Lobas cephalicus e basi transvenm rotnndatus, eonvexus, longitttdine Digitized by Google NORDISKA HAVS-ANNOLATkR. idi dimidiam segmenti primi bucoalis pauUo excedeos. Oouli 4 niediocres •ubrotundati vel orales, trapezii instar locati, autici majorea, magis distantes quam postici. Tentaoula 4 inaequalia^ duo utriDque a]t«r super alterum, inferiora crassa valida segmento buccali primo duplo longiora, supeiiora vero his multo breviora et tenuiora, longitudinem lobi cephalici baud superantia. Maxillie ut in Staurocephalo rubro- rittato. Segmenta buccalia bina nuda, primum elongafuro secundo ter loDfi^as. Pedes bireroes: ramus auperior conico attenuatua ramo in- feriori longior, longitudine quartam partem latitudinis corporit fere sQperans, aetis binis omnino inohisis, ut in Staurocephalo rubrovittato Qi. e Mari Mediterraneo, praeditus; ramus inferior hoc brevior et fere ter alttor» compreasos, apice bre?iter bifido fascicuHa duobus ae- taram armato, margine inferiori cirro yentrali conico apicem rami haud adtingente. Setie fasciculi snperioria aimplices sub-Iineares acie infra apicem obtosatnm aobtilisaime aerralatae, aetaa fasciculi infeiioria oom» positiB articulo terminali aubfalcato acie integra reeta, apice biden- tato limbato. Color animolis viventis secundum S. Loven pulcherrime niber, coccineua rel miniaceus, in spiritu asservati albns. Longii 20 m.m.; latitud. 5 m.m. cum pedibue aioe aetia. Hab.: Specimina paucH)do unica, valida conica, in ceteris uncini multi minnti nniaeriales, vertice rostri 3-dentato, infra rostrum fasciculo captllarum sursum ktamro. 8egmentum anale infundiboliforme margine oirris brevibns cinrto. Ann» terminalis in fundo infandihnli. Digiti zed by Google 190 A. i. MALMORIN. Nicomacbe lumbricalis (Fabr.). Sabella lumbricalis O. Fabricius, Fauna Grönl. p. 374, n. 369. Clyraene lumbricalis Särs, Fauna littor. Norvegiae II p. 16 Tab. 2 f. 23—26. nu» Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 92. Corpus antice subcomprefsum, sulco haud profundo longitudinale utrinque in latere corporis, dorso convexo, postice vero teres toris on- cinigeris pleruroque sat tumidis. Jjobus cephalicus sulcis longitudi- nalibus brevibus antice extrorsuro flexis. Segmentis duobus anta- analibus sequilongis, conjunctis segmcnto antecedente setigero longi- tudine vix superautibus. Segmentum aiiale infundibuliforme roarg:ine cinris brevibus c. 17 — 25 aequilongis triangulari-acuminatis ciricta Color rufus subtus pallidior, segmentis 6:to 7 et 8:yo antice albo cinrtis. Tubus crassus liber vel sfepissime in lapides et conchas repeas, fragilis, ex arenulis, lapillit et limo compositus, colore griseo yel saepe ferrugineo. Tubuli plures non raro inter se varie aggregati ita ut lapides cumulis arenaceis tecta sint. Longit. animalis 90 m.m. et ultra, crassii 3 — 3,5 m.m. Grassit tobl 6— 10 m.m. Hab: ad öras Finmarkiae, Spetsbergiae et Qrönlandiae freqneuter, in Bahusia autem minus frequens, fundo argill. hipidoso, prof. 25 — 250 orgyiar. Qrönlandise: ad Aukpadlartok, 250 orgyiar, (O. Toebll), Proven (Torell), Umeuak, 200 orgyiar, (Amokdsibn); Spetsberg!»: Treurenbergbay, Kingsbay, 230 orgyiar, (GoÉs et Smitt), Safehavn Smeerenberg (Ipss); Finmarkiae: S. Loven et in Grotsund, Ramfjor- den, Kaliljordeu, Ulfsfjorden 25 — 90 orgyiar, (QoÉs et Ipsb); Bahusiie ad Koster (Loven et TjJCNGman) prof. 120 orgyiar. AXIOTHEA n. g. Corpus subcylindricum, segmentis 24, quorum 18 setigeris et 4 anteanalibus nudis. Lobus cephalicus, curo segroento priroo nndo, prursua coalitus, inclinatus, limbatus, antice in processum brevem desinens. Set» superiores capillares: aliae longiores limbatae Iseves, alife breviores et tenuiores, apicem versus utrinque subtilissime pen- natffi. Set» inferiores nnoini uniseriales in oronibns eegmeatis seti- 'geris nnmerosi, in 3 anterioribiis tamen pattcioribua qoam in sequen* tibus, vertice rostri 4 dentato, dente 5-ta minima obsoleta vel eTftnida interdom pnedito, sub rostro fasoiculo capillaram sursam flexarora. Segmentum ultimnm infundibuliforme, roargine ciKato. Antit termi- nalit in fundo infundibuli. Axiothea catenata n. Ijöbus cephalicus fere planus ovalis auloit duobus parallells eloiigatis longitudinalibus approximatis, inter quot carina haud aHa, Digitized by Google NORDISKA HAP8-AKNULAT1R. 191 iDtice in procestum brevem sub^tlobosum exiens, limbo sat lato utrin- qoe pone medium semel iociao, haud crenato. Segmentn posterioni setigera postice senaim incrassata. Segmcnta 4 anteanalia bis multo brfviora, loris pnedita sed uncinis omnino carentia. S«g;tr:entum ulti- ronm iofuiidibuliforme, seqiie lon^um ac Inturo, roargine cirrid inaequa- libus, loiigioribus cum mal to brevioribua alteinantibus, coronato. Anus in fundo infundibuli coiiieo^levatus, strinius. Color animalis in spi- rito asservnti carneo pallidus nitore iricoloiis. Tubus aat tenuis, fra- gilis limo arennlisque obductus, griseus. Lon^t. animalis 150 m.m., crasait. 4 — 5 m.m. Hab.'. haud fi-equeus ad oraa maxime boreales SpeUbergi», unde GoÉs, Smitt et Ipse specimina haud multa anno 1861 reportavimua, fondo argill. arenos. prof. 15 — 30 orgyiar. in Treurenl>ergbay ad Shoal- point et Hackluyts lleadland lecta. Pars nuterior specimiuis unici, ut Tidetur bujus speciei, e Grönlandia, ad Siikkertoppen ab Amondskn prof. 200 orgyiar. lecti, iu Mus. Kegio Holmi». PRAXILLA n. g. Corpus snbcylindricum postice sensim tenuius, segmentls 26, qnorum 19 setis^eris et 5 anteanalibus nudis. Lobus cephalicus cum se^nento buccali nudo prorsus connatus iiiclinatus ovalis pleruuique limbatui, antice in processum brevem subglobosum aut conico acu- roinatum desinens. Setre superiores capillares, lieves limbatas. Setae ioferiores uncini: in se^mentis 3 — 4 anticis seti^eris pauciores quaro in sequentibus, interdum solummodo unieus validus subconieus obvius, in ceteris numerosi uniseriales rostrati, vertice rostri 4 — 6-dentati, sub rostro fasciculo capillarum sursum reflexarum. 8egmentum ulti- num snbinfundibuliforme, margine cirris tenuibus ciucto. Anus in ^odo infundibuli conieo>e)evatus. Till detta genas höra två af M. Särs från Norges kost beskrifoa arter, Clyinene Mölleri och Clymene gracilis, samt tva andra nordiska och nya. Namnet Clymene kan dock ej anrändas for detta slägte, emedan det af Savigny blifvit ar- •prongligen anvftndt för en art frän Röda hafvet Clymene am- phistoma Sav., som uppenbart tillhör ett eget genas, f5r hvilket oamnet Clymene bör bevaras. Praxilla prsetermissa n. Lobus cephalicus antice in processum brevem subglobosum exiens, limbjitus, limlK) utrtnque pone medium et in medio margini postici plos minusve distincte inciso« fere planus, snlcis duobus longiludina- Hhns elongatb parnllrlie approximatis, intcr quos cariaa haud alla. Digiti zed by Google 192 A. J. MALMOESN. NOBUISKA HAP8-AKNULATER. Uncini vertioe 6-dentati, in aegmentis 3 Rtiterioribus setigeris paib ciores, Untummodo 4 — 10, quam in spgni^tis sequentibus. Segmentt 3 antica, buccale et duo setigera, elongata longitudine latitodinem fere duplo supérantin. Margine segroeuti analis aubinfundibuliforaiiA Girris teuuibus 22 — 33 ciucto, quoruro unus medius ventralis ceteris fere duplo loiigior. Color dilute ochraceus, pars antica segmeiitorum 4, 5, 6, 7 et 8:yi late albo cinctus. Loogit. 120 m.m., latitud. 2,5 m.m. Hab.: sat frequens fundo argill. prof. 20 — lUO orgyiar. ad öras Bahusife et Finmarkiae. Bahusi» ad Koater insulas (Lovåm. Ljung- man ot Ipsi); Dyngö (Qoss) et nliis locis (S. LoviSN). Fiumarkis in Ramfjorden, Kalfjorden et Ulfsfjorden (OoÉs et Ipsi). Praxilla gracilis (Särs). Clymene quadrilobata Sars. Fauna litt. Norvegire II p. 15 Tab. 2 fi^, 18—22. Clymene gracilis Sars, Christiania Vid. Selsk. Forhandl 1861 p. 91. Differt a pnecedente imprimis notis sequentibus. Lobus cepba- liens autice in processum brcyem conico«acuminatum tentaeuliformem produetus, lirobatns, linibo utrinque pone medium paululo inciao. Segmenta 3 antica, buccale et duo seiigera, breviora et crassiora quan in prfeccdente, longitudine latitudinem vix vel paulo superantia. Sets inferiores in aegmentis 3 auterioribus setigeris alia formn quam in sequentibus, validse subconicae, uuic(e au t binse obviae, in ceteris autem uncioi multi vertice 4dentnti. Color dilute ocbrnceus in parte anteriori corporis annnlo lato albido, partem posticam segmenti quinti, segmentum sextum totum, et partem anticam segmenti septimi occupante. Hab,: rarius ad öras Finmarkiae, unde specimina pauca et maDca, a GoÉs et me ipso in Kal fjorden et RaraQorden prof. 70 — 100 or- gyiar. fendo argill. lecta, in Mus. Begio Holmiae. (forU.) STOCKHOLM, 1865. P. A. NORSTEDT Ä 8ÖNBR Digitized by Google ÖFYERSIGT A? KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 22. 1865. JS 3. Onsdagen den 8 Mars. Hr Edlund aieddelade de senaste iakttagelserna öfver is- bildningen i hafvet vid norska kusten*, och redogjorde för en af Adjunkten vid Universitetet i Lund, K. A. Holmgren insänd apsats: Bidrag till läran om ljud vågs bildningar i rör, samt en af Lector 6. R. Dahlander meddelad afhandling: Om den meka- niska effekt, som utöfvas af mättad vattenånga under dess expansion. * Hr Lindhågen afgaf berättelse om de af honom utfärda Qodersökningar i afseende på dilatationen för värme hos mät- stängerna i den basmätningsapparat, som vid nu pågående grad- mätningsarbeten blifvit begagnad, samt anmälde, att försöken med direkt telegrafering mellan observatorierna i Stockholm, Chri- stiania och Köpenhamn redan påbörjats och visat temligen gyn- samma resultat. Slutligen öfverlemnade Hr Lindhagen, å Preus- sbke General-Majoren B-fiYERS vägnar, ett tryckt exemplar af de vid gradmätningskonferensen i Berlin förda protokoll. Hr Nordenskiöld förevisade några Riks-Museum tillhöriga stoffer af meteorstenar, i hvilka man funnit organiska ämnen, nemligen en från Alais i Frankrike, i hvilken redan Berzelius ^sade närvaron af organiska ämnen, och en sistlidna vår i Frankrike nedfallen, mycket kolhaltig meteorsten. Hr Huss förevisade den vid Akademiens senaste samman- komst från D.T DA SiLVA Castro i Para öfverlemnade ethno- grafiska och naturhistoriska samling från Södra Amerika. Digiti zed by Google 194 Hrr Sundevall och S. Loven afgåfvo utlåtande i anled- ning af K. Kammar-Kollegii remiss af åtskilliga handlingar rö- rande fiskets bedrifvande i sjön Venern och i Byelfvens vattendrag. Hrr Ångströms och R. Thaléns afhandling: "Om de frauen- hoferska lineerna jemte teckning af den violetta delen af sol- spectrum", som varit remitterad till Frih. Wrede och Hr ElD- LUND, återlemnades med tillstyrkan af dess införande i Akade- miens Handlingar. Hr Edlund redogjorde för dess innehåll. En af Lector J. E. Zetterstedt inlemnad afhandling: **MQfici pyrenaici circa Luchon crescentes** remitterades till Hrr Wahlberg och Andersson. Akademien beslöt, att den Fermerska belöningen skalle till- delas Professoren vid K. Technologiska Institutet Hjalmar Holmgren för hans till Akademien inlemnade afhandling: Om multipla integralers transformation. Den Lindbomska belöningen beslöt Akademien att tilldöma Adjunkten vid Universitetet i Lund J. Lang, för hans tvenne afhandlingar, den ena: "Om salpetersyHighetens föreningar med I:o några ammoniakaliska platina-(palladiam-)baser, 2:o etylamin och tetramethylammoniumoxid samt deraf bildade dubbelsalter med salpetersyrlig platinaoxidul**; samt den andra: '*Några pla- tinametallers chiorider i deras förhållande till salpetersyrliga salter". Den Flormanska belöningen beslöt Akademien att öfverlemna till Docenten vid Universitetet i Upsala F. A. Smitt, för hans till Akademien inlemnade uppsats: **0m bafsbryozoernas utveck- ling och fettkroppar". Akademien beslöt att af årets anslag för resor inom fäder- neslandet öfverlemna: åt D:r S. O. Lindberg 350 R:dr för undersökande af södra Sveriges kalkvegetation; åt Lector J. E. Zetterstedt 200 R:dr för en botanisk genomforskning af Små- lands högländtaste trakter, synnerligast Taberg och omgifningama af Almesåkra; åt Studeranden Axel Ljungman 600 R:dr till Digitized by Google 195 oodersökDiog af Norra Bohasläns hafsfauna, samt åt CoIIega Schol» C. A. Westerlund 150 R:dr för en resa till Öland i ändamål att undersöka denna ös fauna af land- och sötvattens- mollosker, hafvudsakligast med hänsyn till dess förhållande till fastlaDdets. Följande skänker anmäldes: nu Teteisktps-AktdeMieis libltothA. Från Chemical Society i London. Joamal Vol. it 12. 2s 1—9. Från FoUichia uH Neustadt a. d. H. Jakresbericht 18—21. Från Hr Professor C. H, Boheman. Transactions of the Entomological Society of London, Vol. 1 — 6. New Series, Vol. 1— ö. 3d Series, Vol. I, 2i 1, 2. Lond. 1834 -64. 8:o. Från Fru Professorskan H, Mosander. Egenhåndiga anteckningar af Frih. J. Berzelius. 1 band 8:o. Från Författame. PöiSTiB, W. Verhandlungen der ersten allgeraeinen Conferenz der Bevollinächtigten zur mitteleuropäischen Gradmessung, 1864. Berl. 1865. 4:o. MiauxL, F. A. G. Annales Musei Botanici Lugduno-Batavi T. It 9, 10. ScHULTZ, C. H. Lychnopbora Martius! und einige benacbbarte Gat- tUQgen. NeusUdt a. d. H. 1864. 4:o. Digitized by Google 196 TIU likeli Nfttirhbtoriilui lueu. Botaniska afdelningen. Åf Bir F, Muller i Melbourne. Bn samling af 147 phanerogamer af olika växtfamiljer från södra delen af Nya Holland. k Digitized by Google 197 Om den mekaniska eflfekt, som utöfvas af mättad vattenånga under dess expansion Af G. R. Dahlander. Med taflan XVII. [Meddeladt den 8 Man 1866.] Den mekaniska värmetheoriens utveckling under de sednare åren, ehuru af kraftigt inflytande på hela värmelärans framsteg, har varit af särdeles stor betydelse för en närmare kännedom om ångornas natur. Då egenskaperna hos ångor under flera för- hållaoden, t. ex. vid utvidgning och sammantryckning, varit blott dankelt kända eller till och med fullkomligt obekanta, hafva de genom den mekaniska värmetheorien blifvit ställda i det klaraste Ijos. Denna theorie har härvid så mycket större värde, som flera egenskaper hos ångor ej kunna på experimentel väg utrönas, åtminstone ej i qvantitativt hänseende. Naturligtvis måste dessa undersökningar vara af vigt, ej blott från rent vetenskaplig, utan äfven från teknisk ståndpunkt, då vattenångan numera spelar en så stor roll inom tekniken. Rankine, Clausius, Zeuner m. fl. hafva också tillämpat den mekaniska värmetheoriens resultater vid ångmachinen. Men fastän, f9rnämligast genom Glausius, granden är lagd till en rationel theorie för ångmachinen, åter- står likväl ännu mycket till att göra, innan denna theorie blifver fullt användbar för praktiska beräkningar. I sjelfva verket kan man ännu ej på ett enkelt sätt bestämma den effekt, som utöfvas af vattenånga under olika expansionsgrader, och likväl är detta ett bland de vigtigaste problemer, för hvilkas lösning den meka- niska värmetheorien kan användas. Vid mina studier öfver ång- machinen har jag ofta kommit i tillfälle att erfara denna brist, och har jag derföre försökt bidraga till dess afhjelpande. Jag anhåller att nu få framlägga för Kongl. Vetenskaps-Akademien några resultater af mina arbeten häröfver. öft€ri. af K. V€t.'Akad FörkamiL, 1866, N:o S, Digitized by Google IM o. R. DAHLANDSB. Antag att mättad vattenånga med trycket p^ och absoluta temperaturen T^ expanderar, under det att den lider ständigt ett mottryck lika stort med dess tillfälliga tryckning och utan att värme tillkommer eller bortgår. Det arbete, som blifvit förrät- tadt, sedan trycket minskats till p och temperaturen till 7*, ar, som Clausius funnit'): W=^mup—m^u^p^+j(m^r^ — mr-\-Mc(T^—T)). . . (1). Här beteöknar IF det af ångan förrättade arbetet; M vigten af ångan och vattnet i flytande form tillsammans; m^ och m vigten af ångan vid expansionens början och slut; r^ och r af- dunstningsvärmet vid temperaturerne T^ och T; u^ skillnaden mellan Volymerne af vigtsenheten ånga i maximum af täthet och vatten båda vid temperaturen 7'^; u samma volyraskillnad vid temperaturen T. A är arbetsenhetens värmeeqvivalent och e Vattnets eg. värme, som här aiitages konstant. Clausius har äfven funnit, att mellan m och m^ följande relation äger rum: I!^^'!^-Mcl.^ (2), hvarjemte, om w betecknar volymen af vigtsenheten vatten samt v^ och v hela massans volymer vid temperaturerna T^ och 7*, man har: v^^m^u^^Mwl ^ ^j^ v = m u +Mw\ Eqv. (1), (2) och (3) innehålla visserligen lösningen af problemet, ehuru under en för praktiska beräkningar samt för studiet af ångans förhållande under expansionen högst obeqväm form. Vi skola först bringa eqv. (1) under en något enklare form. Genom multiplikation med A och omflyttning erhålles: WA==m^(r^-^Ap^u^)—m(r—Apu) + Mc(T^'-'T); PooGRNDORPPS Annalcn, B. XCVU, p. 463 Digitized by Google TATTSNAnOAVB MIKANItKA EFFEKT. 199 eller, om Ti sätta: (> =r — Apuy WÅ^m^Q^—mQ4^Mc{T^ — T) (4). WA är här det antal värmepnheter, som under expansionen öfvergår till mekaniskt arbete, (), och q äro hvad Zedner') kallar ångans inre latenta värme. Betecknas expansionsgraden, d. v. s. förhållandet mellan vojymerne vid expansionens slut och början, med E, så är: jg= fnu^Mw Eqv. (2), (4) och (5) kunna begagnas i stället för (1), (2) och (3) för bestämningen af effekten vid expansionen. De äro visserligen temligen enkla, men de lemna likväl ej någon tydlig föreställning, hvarken om efiFektens beroende af expansionen, om ångans forhållande, under det den expanderar, eller det inflytande, som det af vattenångan medförda vattnet utöfvar på eflfekten. Det bästa sätt att komma till klarhet häröfver torde vat*a att uppgöra tabeller, angifvande eflfekten och den återstående ej kon- denserade ångmängden vid olika expansionsgrader och vid olika tryckning. Men härvid uppstår en svårighet, nemligen det infly- tande, som utöfvas af ångans fuktighetshalt; det synes som om det vore nödvändigt uppgöra tabeller för olika halt af fuktighet hos ångan, hvilket skulle i hög grad föröka arbetet vid tabeller- nes uppgörande. Likväl är det, som vi skola se, icke nödvändigt att uppgöra sådane tabeller för mer än torr ånga, då man der- ifrån lätt Kan härleda de flesta tabell värden, som motsvara en gifven halt af fuktighet. Vi antaga för enkelhetens skull 3/ - 1, och kalla fuktighets- grad den mängd vatten i flytande tillstånd, som åtföljer ångan. Betecknas denna fuktighetsgrad vid expansionens början med ti^, •a har man: ___^ nj an 1— mj (6). *) Qrandxuge d. mech. Wärmfctheorie, p. 79. Digitized by VjOOQIC 200 o. R. DAHLANDER. Om vi Da tänka oss, att fullkomligt torr, men dock mättad ånga expanderar, så är ångraängden vid slutet af expansionen enligt (2): Återigen, om fuktig ånga expanderar, så är den mängd vat- ten i ångform, hvilken vid expansionens slut återstår: förutsatt, att man drifver expansionen sa långt, att ångans tern- peratur och spänstighet är densamma som i förra fallet. Genom subtraktion af dessa båda eqv. erhålles: Tr Tr, Man ser häraf, att skillnaden i ångmängd vid expansionens slut, när fuktig och torr ånga expanderar, är proportionel med fuktighetsgraden. Det antal värmeenheter, som öfvergå till arbete, när torr ånga expanderar, är enligt (4): W^A=^^^—m^^ + c(l\—T), hvaremot för fuktig ånga man har: Subtraherar man dessa båda eqv. från hvarandra, erhålles: mA— WA = p^(l — m^)~-^(m^—m) = -|(?i-?f:) (8). Man ser häraf, att äfven skillnaden i det mekaniska arbete, som förrättas af fuktig och torr ånga, är proportionel med fuk- tighetsgraden hos den förstnämnda. Eqv. (7) och (8) äro af nytta vid uppgörande af tabeller för ångans effekt. Om man nemligen beräknar tabeller för torr ånga Tr Tr och deruti inför värden å — - och o, — o -— motsvarande olika T^r ^i ^ T^r temperaturer, kan man sedan använda samma tabeller för fuktig ånga. Man behöfver för detta ändamål blott multiplicera närande funktioners värden med fuktighetsgraden, då man erhåller en Digitized by Google YATTBNÄN0AN8 MEKANISKA EFFEKT. 201 qvantitet, hvilken bör dragas från den ångmängd och det arbete, som motsvarar den torra ångan. Hvad åter beträflfar expansionsgraden hos den faktiga ångan, kao eqv. (5) sättas under formen: I», (»I — tr) + tr m^8^+n^tt ^ '^ om 8 och 8^ beteckna volymerne hos vigtsenheten mättad ånga vid de absolata temperatnrerne T och 7!^, samt n fuktighets- graden vid expansionens siat. För beräkningar till praktiskt bruk kan man i de flesta fall med tillräcklig noggranhet sätta E^ — • Enligt ofvan anförde principer är efterföljande tabell beräk- nad. Den gäller för mättad torr vattenånga af den spänstighet, som vanligen fiirekommer vid ångmachiner. Digitized by Google 102 G. R. DAHLANBBIU UrfpruDKlig spänstighet och temperatur Vid expansio- nens siat spänst. temp. t Expan- sions- grad Antal värme- enheter forvand- lade till arbete Arbete i kilogram- meter för- Irftttadtaf en kilogr. inga Ång- mängd vid expan- sionens siat Konden' serad &nga 1— fW» ^»"t:j "1 1 atm. lOOö C. 0.75 0,50 0,25 92,15 81.71 65,35 1,290, 1.845 I 3.436 10.08 25,09 45,81 4273.9 10638,2 19423,4 0,98360 0.95925 0,928011 0,016400,96894 0,0407öjo,92651 0,0719910,86785' 9,41 23.11 41,88 1.25 atm. 106^.35 C. j 1.00 I 0.75 0,50 0,25 1.50 atm. 111« 74 C. 1.75 atm. 116^43 C. 1,25 1,00 0,75 0.50 0.25 1.50 1,25 1,00 0,75 0.50 0,25 lOO.OOJ i 92,15' I 81,71! i ^,35^ 106,35; 100,00, I 92,15[ ; 81,71 [^,35^ ;ill.74' [106,35J 100,00, 92.15; 81.7l' 65,35' 1,218! 1,572 , 2.254! 4488' 1,175 1,430 1,847 2,649 5.531 1.145 1,345 1.639 2,116 3,034 5,643 7,91 17.87 31,39 53,18 6,58 14,67 24,27 37,66 59.24 ' 3353,8 ; 7575.6 ! 13309,4 I 22548,3 2789.9 6218,0 10290.5 15967,8 25117.8 0,98704 0,01296:0,97503 7,38 | 0.97104 0,02896|o,94475| 16.56 ' 0,94980 0,05020^0,90545 28,85 ! 0.91676 0,083240,84617; 48.21 i 'o,98925i O.Oia76]o,97897! I "r ,0,97605 0,02395,0,95452 0,96088[ 0.94007 0,90766 0,039120,92487, 0/)59930,8864i: 0.09234'o,82837' 5,59 12,11 19,88 29,64 42,93 64.32 0,98017 0.96769 2370.2 ' 5134.6 ! 8429.1 ' 12567.3 !0,95230| 18202,3 ' 27271,7 0.990721 0,00928'0,98169| 0.93185| 'o,89998 0.019830,96104' 0,0323l'o.93704J 0.04770|0.90794l 0.068150.87018| 0,10002'o,81321| 2 atm. 1200,60 c. 1,75 1,50 1,25 1,00 0.75 0,50 0.25 •116,43 1111.74 106,35 ' 100,00 ! 92,15| i 81,71' i 65,35' 1,125 1,288 1.513 1,843 2,380 3,416 6,352 4,89 10,44 16,92 24,62 34,32 47,51 68.76 |0,98275 ;0.97237 ; 2073,4 ;o.99189l 0.00811 ;0.98380, 4426,6 ' 7174,1 ' 10438,9 14551,7 j0,94493j 0,05507,0,89324 I 20144,2 j0,92479; 0,07521 0,85608! I 29154,3 0,89338' 0.10662'o,80004i 0,017250,96579 0,02763'o,94547 |0,96009| 0,0399l[o.92186 6,12 13,85 22,33 34,36 5.19 11,20 18,29 27,11 57,53 4.54 9,64 15,55 22,53 31.21 42,83 61,13 2.25 atm. 1270,80 C. I 2,00 I 1,75 i 1.50 ;1.25 1,00 0,75 0,50 0,25 120,60 116,43 111,74 106,35 100,00 92,15 81,71 65,35 1,109 1,247 1,429 1,679 2,046 2,641 3,790 7,050 4.34 9,21 14,70 21,14 28,80 38,45 51.54 72,65 1840,2 10,99279 0,00721 0,98546, 8905,0 !o,98480 0,01ö20|0.9695l| 6232.8 0.97583; 0.02417^0.95175' 8963.4 !o.96555' 0.03445|0.93173 12211.2 0,95347! 0,04653^0,90847 16303,2 10,93848; 0.06152,0,88025 21852.9 30803,6 0,91863 0,08137 0,84364 'o,88762' 0.11238;0,7884l| i02 8,48 13,51 19,34 26,22 34.77 46,22 64.26 Digitized by Google VATttnXitaAlfS UttAKtSKA. EFFBKT. iös rnprmglig ■ 6påBstigli«t ocli KBtpcntnr Yid expåtttio- nen« siat Eipan- Antal Arbete 1 värme- kiloirtam- enheter 'meter for- förvand-lfSttadtåf Ing- mäftgd vid expan- sionens slut Konden- serad ånga 1-m» 2V, ipanst. P temp. t grad. |lade tUl ' arbete E' ; WA en kilogr. ånga 2,25 124,36 1,097 3,92 1662,1 0.99348 0,00e52'0,g8674 3,62 ( 2.00 120,60 1.217 8.17 3462,1 0,98637 0,01363 0,97240 7,58 1 1.75 116,43 1.368 13,06 5537.4 0,97849 0,021510.95665 11,99 250 Atm. 1,50 111.74 1,567 18,54 7861,0 0,96960 0,030400,93913 16,95 lÄt*.» C. 1.25 106.35 1,841 25,10 10642,4 0.95949 0,04051 0,91938 22,70 1,00 100,00 2,244 32,54 13797,0 0.94754 0.(01460.89642 29.49 0,75 92.15 3,898 42,13 17863.1 0.93276 0,06724 0,86858 37,92 0.50 81.71 4,159 56,15 23383.6 0,91312 0,086880,83245 49,22 0,3Ö 1 65.35 7,739 76,15 32287,6 *0.88248 0.117520.77795 67,03 2,50 127.80J 1,173 6,89 2919,9 0.98849| 0,01151 0,97666 e,ä4 2,00 120.60 1,427 ! 14.94 6335.5 0.97537 0.02463 0,94971 13,65 3,00 Étm. 1,Ö0 111,74, 1,840 25,14 10660.9 0.95896 0,04104 0,91786 22,49 ■ 1Ä»^1 C. ; 1,00 Il00,00 é,635 39,01 16541,3 0,93738 0,06262 0,87651 35,05 0^ 81,71 4.885 61.40 26033,6 J0,90869 0.09631 0.81303 54,32 . i 0,95 66,35 J,094 81,68 34588.1 0.87393 0,12607 0.7öd81 71,71 » ; 3.00 [l33,91 1.147 5,80 3093,4 'o,99032 0,00968'o,97975 6,31 • 2,50 'm,80 1.346 12.54 5314,9 JO.97922 0.02078 0.95689 11,43 3Ä «tm. ' 2.00 'l^,60 1.637 20,61 8736,7 ;0,96617| 0,03383 0,93048 18,68 139»;34 C. 1,50 111,74 2.111 1 30.72 13024,4 ]0,95008' 0,04992 0,89866 27,65 1,00 100,00 å.023 42,34 17952,6 0,92890l 0.07110 0.85778 39.60 i 0,60 1 él.7l 5.6Ö7 66,67 28266.2 0^582 0.10418 0.79657 58,53 ! 0,25, 60.3510.489 87,29^ 37012.6 'o.8663l' 0.133660,74442 75.56 ; 3,50 139,24 1,122 5,08 2153.9 0,99149 0,00851 [0.98198 4,64 : 3,00 133,91 1,286 i 1Ö.71 4541.1 0.98198 0.018020,96209 9,84 2,50 127,80 I.5Ö9I 17,51 7425,5 0.97107 0.028930.93964 15,86 4,00 alm. ' 2,00 120.60 1,837 25,84 10955,8 0.95825 0,041750,91371 22.98 144*00 C. lÄ) 111,74 2.361 35.52 15060,5 0.94243 0,057570,88245 31,76 ' 1.00 ; 100,00 3,303 49.21 20863,6 0.92160 0,078400.84231 43,57 ' 0,50 1 8l,7l 6,294 7l,é4 30207.1 0.88904 0.110960,78223 62.10 0.2& i 65.35 11,721 91,73 38891.7 0.85998! 0.14002!0.73110 78.84 Digiti zed by Google 204 o. B. DAHI.ANOBS. Ursprunglig spansti^het och temperatur Px fi Vid expansio- nens slut. Expan- sions- grad. Aotal värme- enheter förvand- lade tui arbete WU .Aebete i kilogram- meter för- rättadt af en kilogt. ånga TT» TT mängd vid expan- sionens slut Konden- serad ånga 1-w» IV, 1 1 spänst. P temp. t 4.00 14i00! 1,215 8.51 3608,2 0.98572 0.01428J0.96923 7.72' 1 3.00 133,911 1,563 19,21 8145,0 0,96822 0,0317810.93248 17,27 . 5,00 atm. 2.00 120.60 2.233 33,71 14293,1 0,94518 0,05482J0,88559 30,16 ! 152«,22 C. 1,00 100.00 4.128 57,10 24210,4 0,90957 0,09043i0,81640 49.95 1 0,50 81,71 7,661 78,86 , 33436,7 0,87787 0.12213 0,75814 67,92 i 0,25 65,35 14,273 99.12 , 42026,8 0,84954 0.1504610,70851 84,96 ' 5,00 152,22 1.172 7,04 2985,0 |0,98817J 0,01183J0,97395 6,36' 4,00 144,00 1,424 15.47 6559.3 ,0.974241 0,02576jO,94398 13.87 1 6,00 atm. 3,00 133,91 1,833 26,06 11049,4 0.95718 0,04282|0,90819 23,17 1 159»,22 C. 2,00 120,60 2,620 40,39 17125,4 0,934721 0,06528|0.86252 35,57 1.00 100,00 4,844 63,55 26945,3 0,89992| 0,10008JO,79513 55,00 I 0.50 81.71 8,994 85,11 36086,7 0,86890J 0,13110[0.73839 72,51 0,25- 65.35|l6,762 105,16 44587.9 0.841151 0.15885 0,690(Ä 88,30 6,00 159,22 1.143 6.01 2546,7 0.98979 0.01021 0,97720 5.40 5,00 152.22 1.340 12,98 5504,4 0,97823 0,02177 0,95174 11,61 1 7 atm. 4,00 144,00 1.629 21,33 9045,3 0,96461 0,03639 0,92246 18,96 1 16ö« 35 C. 3,00 '133.91 2.096 31.81 13486,7 0.94794 0,05206 0.88748 28,05 ! 2,00 120,60 2,997 46,04 19521,6 0.92591 0,07409 0,84285 40.16 1,00 100,00 5.543 69,00 29257,6 0.89179 0,10821 0.77700 59,15' 1 0,50 81,71 10,296 90,38 38319,2 0.86136 0,13864 0,72155 76.» 0,25 65,35 19,194 110,27 46754,0 0.83411 0.16589 0,67431 91.68 7,00 :i65,35 1,123 5,27 2235.5 0.99112 0,008880,97979 i69l 6,00 159,22 1,283 11,17 4736.2 0,98111 0,01889 0,95745 9.98 5,00 152,22 1,504 18,11 7^78,8 0,96978 0.03022 0,93251 16,06 | 8,00 atm, 4,00 144.00 1.829 26,43 11205,1 0,95642 0,04358 0,90381] 23,26 1700.81 C. 3,00 133,91! 2.355 36.79 15600,0 0,94005 0,05995 0,86955 32,17 2,00 120.60J 3.367 50,92 21588,3 0,91843 0.08157 0,82582 4i03 1,00 100,00 6,229 73.70 31250,5 0.88489 0,11511 0,76129 62.61 1 0,50 81.71 11,575 94.93 40251.0 0,85495 0,14505 0,70697 79.40 1 0,25 65,3521,584 114,44 48520.5 0,82812 0,17188 0,660691 94,52 ! Första kolumnen innehåller den ursprungliga spänstigheten och temperaturen hos ångan vid expansionens början; de andra och tredje kolumnerne samma qvantiteter vid expansionens slut. Fjerde koIuiDD«D Digitized by Google VattknXnoans mekaniska KFFKRT. 205 aogifver expansionsgraden. Femte och sjette kolamnerne inne- hålla uppgifter å det f5r hvarje expansionsgrad per kilogram inga förrättade arbetet i fransyska värmeenheter och kilogram- meter. Sjande och åttonde kolamnerne bestämma den mängd ånga, som återstår vid expansionens slut, och huru mycket deraf, som blifvit kondenserad. Slutligen innehålla de nionde och tionde kolomnerne de mot de absoluta temperaturerna T^ och T sva- rande värdena å temperaturfunktionerna i eqv. (7) och (8). Vid denna tabells uträkning är antaget c= 1,0224 och A^ 1^, bvarjemte de af Zeuner i hans ofvan anförda arbete efter R£GNAULTS försök beräknade värden å r och Q äro begagnade. För att visa denna tabells användande skola vi anföra ett exempel. Antag, att vattenånga af 2 atm. ursprunglig spänstighet expan- derar till \ atm. under förrättande af mekaniskt arbete och utan att värme tillkommer eller bortgår. Fuktighetshalten hos densamma år till en början ^, d. v. s. hvarje kilogram af massan innehåller 0,9 kilogram ånga och 0,1 kilogram vatten i flytande form. Enligt tabellen öfvergå vid sådan expansion 47,51 värmeenheter till arbete per kilogram, då ångan är torr. Multipliceras motsva- Tr rande värde å Q^ — (> — ' med fuktighetsgraden -^, erhålles 4,28, som bör dragas från 47,51, då resten 43,23 blifver det antal värmeenheter, som förvandlas till arbete, motsvarande 18329,5 kilogrammeter. Angmängden vid expansionens slut erhålles ge- Tr oom att multiplicera -=r ^^^ -h ^^^ draga produkten 0,08561 från 0,92479, då resten 0,83918 angifver den sökta mängden ånga. Den del deraf, som under expansionen kondenserats, är följaktligen 0,06082 kilogram. Expansionsgraden är 3,444. Om man närmare betraktar tabellen, finner man, att det antal värmeenheter, som förvandlas till arbete, är något större ftr samma expansionsgrad, ju större ursprungliga trycket hos ångan är. Ånnu tydligare finner man detta, om man konstruerar kurvor, med abscissor och ordinater proportionela med expan- Digiti zed by Google 206 6. %, DAQLA)n)I&. 8ioD3gr(td ocb effekt. På sådant »Ut är bifogmle figqr oppriUd* Kurvorna 1—1, I— 2.,,, 1—8, aogifva, hpru effekteo ho» tgrr iQen mättad vattenånga förändras med expansionggraden ocb trycket. Man finner på jsamma «ätt, att äfvep dep mängd åoga, aom änder expansionen kondenseras, är något större, ju större tryck ångan nrsprangligen bar. Digitized by Google wr Ytterligare bidrag till kännedomen om bafsiaens bildning. Af Er. Edlund. [Meddelade den 8 Man 1865.] Sedan min alhandling om isbildningen i hafVet^) blifVit of^ fentliggjord, har jag från flera orter erhållit nya andeir&tteker om detta naturfenomen. Då dessa synas mig vara af intresse, vill jag här meddela deras hnf^udsakliga innehåll. Från Ystad skrifves *): Nära land inträffar, att hafvet först tillfryser på ytan; men denna is brakar icke blifva stark eller långvarig. Längre från stranden synes deremot is först vid bott- nen, och isklumpar uppkomma till ofantlig mängd, hvilka på ytan bilda ett sammanhängande, ofta starkt, istäcke. Dessa isklampar firo porösa, liknande kram snö, eller snö, som legat i kallt vatten, dock hårdare än denna. De bildas på 20 till 30 fot djupt vat- ten, på ett afstånd från land af en half mil eller derutöfver. En myckenhet af både sand, sten och hafstång har varit synlig i denna is. Det inträffar ofta, att så mycket is på kort tid upp- kommer från bottnen, att den nästan helt och hållet hindrar en båts rörelse. Februari är den månad, då detta isbildningssätt oftast förekommer, men det visar sig äfven i Januari och i slu- tet af December. Man har gjort den iakttagelsen, att, då kölden under dessa månader räckt omkring fjorton dagar, och sedermera ostlig eller sydostlig vind inträffat, det nästan aldrig slår fel, att icke is bildas på hafsbottnen. Har bottenisen redan uppkommit till ytan och der sammanfrusit tiU ett istäcke, har man under detta icke mera varseblifvit någon bildning af bottenis, hvilken n^rst åter visat sig, sedan ytisen genom blåsten blifvit bortskaffad. Vid Ystad-ref syntes under de första dagame af sistlidne Februari *) Öffcrsigt af Vet. Akadrs Förh. 1863 sid. 349. Pogg. Ann. B. 121 sid. 518. *) Meddeladt af Hr Fyrmästaren C. Enebnske. Öfv€r$, af K, V€t,'Akad. Förk. 1866. Mp 9. Digitized by Google 208 sa. KDLUND. roånad på baskar af blåstång, som voro 4 till 6 fot höga med toppen 1 till 2 fot änder vattenytan, hvarje gren omgifven af en isskorpa af i till 2 tams tjocklek. Hafsbottnen, som derstådes mest består af fin hvit sand och stenar med en stor mängd af dylika buskar, liknade helt och hållet ett snöfölt, ehuru till fär- gen något mörkare än ett sådant Fiskrame hafva gjort den er- farenheten, att aldrig någon fisk synes till, sedan hafsbottnen blif- vit isbelagd. Linor till fiskredskap, som ligga på ända till 30 fots djup, hafva ofta vid upptagningen befunnits isbelagda. Tork- gam, som på aftonen blifvit utlagda på 18 fots djup, hafva mGr- gonen derpå befunnits flyta på vattenytan, inbäddade i en stor massa af bottenis. På detta sätt inträffade i sistlidne Mars roå- nad, att en del af den utlagda fiskredskapen förlorades ^). ') Enligt de underrättelser, jag erhållit frtn andra ställen, låra dylika forlnster for fiskrame icke rara sällsynta. Det synes mig dock, att dessa missöden, med användande af nödig omtanka, lätt borde kanna andvikas. S&som jag i min afhandling visat, måste hafsvattnet, for att bottenis deri skall kanna bil- das, vara afkyldt under den temperatur, vid hvilken det fryser, då det starkt skakas, eller då redan färdigbildad is befinner sig i detsamma. Man behöfrer således endast med en minimi-tbermometer undersöka, om hafsvattnets tem- peratur på djupet är öfver eller under dess egentliga frysuingstempentnr. I förra faUet kan någon bildning af bottenis icke uppkomma, förr än vattnet ytterligare blir afkyldt, hvartill torde åtgå en längre eller kortare tid, allt- efter köldens olika styrka; i sednare fallet deremot kan bildandet af bottenis uppkomma i hvilket ögonblick som helst. Men minimi-thermometrar åro ohandterliga ting for våra fiskare, och det torde derföre vara mera praktiskt att förfara på följande sätt: Man fyller till en del en stark glasflaska med färskt vatten och lägger några isbitar deruti, hvarefter flaskan väl korkas. På samma sätt fyUer man en annan flaska med hafsvatten, som till någon del är blandadt med färskt vatten, och en tredje flaska med oblandadt har- vatten. I de två sednare flaskorna läggas äfven några isbitar, hvarefter de väl korkas. AUa tre flaskorna nedsänkas derefter på det ställe i hafvet, der nndersökningen skaU ske. Om flaskorna sedermera efter 6 till 8 timmars förlopp, eller möjligen efter kortare tid, upptagas, och dervid befinnes, att vattuet i alla tre är ofrusct, så är detta ett bevis på, att hafsvattnets tempe- ratur är öfver noll grader, och någon isbUdning från djupet kan då icke äga mm, förr än hafsvattnet ytterligare blifver afkyldt, hvartill, alltefter köldens större eller mindre styrka, åtgår en kortare eller längre tid; är deremot t. ex. både det fårska och det blandade vattnet fraset, tå är temperaturen nnder noll på thermometerskalan, till följe hvaraf bottenfrysning snarare Kr att be* fara, i fall kölden fortfar. Skulle äfven det oblandade hafsvattnet vara fruset, kan bottenis uppkomma i hvilket ögonblick som helst, och det är då kke rådligt att lägga nt några nät, emedan de ganast efter nedläggningen kunna Digitized by Google OM HAF8I8BN8 BILDNING. 209 Från Norges södra kast, vid Skagerrak ooh ChristiauiaQor- den, har jag erhållit nya underrättelser om isbildningen, hvilka till alla delar bekräfta de förut meddelade ^). Det omtalas af flera personer på Hvalöeme, att bottenisen i bafvet är en sak, som hvarje fiskare och sjöman känner till. Många berättelser äro der gängse om de faror, för hvilka en mängd personer varit utsatte derigenom, att båten, hvari de färdats, plötsligen blifvit omgitVen af bottenis. Denna kan understundom uppkomma i så- dan mängd, att den bildar ett flera famnar tjockt islager på bafoytan, dock blir den icke genast så fast, att man med båts- haken kan »haka sig fram». Ar kölden stark, blir den dock inom kort fast, eller den styfnar, såsom fiskrarne säga. Bottenisen skjuter upp hvarje vinter omkring Elvalöerne, företrädesvis på de stållen, som äro mindre utsatta för starka hafssti^ömmar. Huf- vudvilkoret för detta isbildningssätt, säger man, synes vara köld samt stilla luft och lugnt haf. Skifvorna komma upp på kant, ofta med mycken fart. Ofta visar sig bottenis skjuta upp, sedan vattenytan blifvit belagd med fast is. Den vanligaste tiden för detta frysningssätt är Februari, ehuru det äfven förekommer i Januari månad. På fisksnören har man funnit is mer än 30 fot under vattenytan. Fisken flyr gerna från sådana stallen, der bottenis håller på att skjuta upp. Likalydande berättelser, med blifva infraina i bottenis och med denna bortflyta. Flaskorna iLuste vara starka, emedan de annars kanna klämmas sönder af hafsvattnets tryck; de måste Tal korkas, emedan eljest hafavnttnet kan lätt intränga (hvilket dock endast skadar det färska och det blandade vattnet), och de fä icke helt och hållet fyllas, emedan de då vid frysningon kunna sprängas sönder. Isbitarnc ditliggas, emedan det lätt händer, att vatten, som är isfritt, icke fryser, ehnru det är afkyldt till de&s frysningstemperatnr. Ar lufttemperaturen Ine, bör flaskornas ifyllning verkställas i båten pä det stäUe, der undcrsökningeu skall göras, emedan i annat fall det ifyllda vattnet kan frysa till is, innan flaskorna ■»^«^kfl^ i hafret Gamla sodaFntteusflaskor torde för detta ändamål befin- nas vara ändamålsenliga. *) För dessa underrättelser stadnar jag i förbindelse hos Hr Telegraf-Direktör Nielsen, Hr Kandidat E. Smidt, Hr Professor Fearnlcy samt Hrr Lektorer Kjemlf och Christie, dessa tre sednare såsom ledamöter i den af Vidcnskabs- idskabet i Christiania för isfrägans utredande tillsatta kommitté. Öfttrs, af K. FeL'.ikmd. Förk. Arg. 22. N:o 3. 2 Digitized by Google 210 IR. EDLUND. mindre betydande olikheter i åtskilliga detaljer, bafva erhållits från Frederikshald» Frederikstad, F»rder, Frederiksvsm, Lange- sund o. 8. v. ^). Isbildning från djupet är således, enligt alla hitintills erhåthia undeiTättelser, allmän öfverallt i Skagerrak, Christianiafjorden, Kattegat, Östersjön och Bottniska viken. På några ställea upp- gifves det vara nästan det enda sätt, hvarpå hafvet fryser; då det deremot på andra stlLllen endast förekommer mera ao- dantagsvis. Den af mig på förhand gifna theoretiska förklaringen till detta naturfenomen har erhållit sin fulla bekräftelse af erfa- renheten. Det förekom mig derfore i första ögonblicket oväntadt, att isbildning från djupet aldrig äger rum på Norges vestknst, från landets sydligaste udde ända upp till den 63 breddgraden. Jag har erhållit underrättelser från mer än 20 olika orter på denna kuststräcka, men på ingen af dessa synes det ifrågavarande frysningssättet vara bekant. Såsom jag straxt skall visa, veder- lägger dock detta forhållande på intet sätt den framställda tbeo- rien, utan är fast mer en omedelbar följd af densamma. Såsom bekant är, förer Golfströmmen en ofantlig vattenmassa af högre värmegrad mot Norges vestliga och nordvestliga kuster. Det är denna ström, som i första rummet förorsakar den starka böj- ningen mot norden af de öfver Norge gående isothermlinierna, och som hela den Skandinaviska haUön har att tacka derför, att den af alla länder under samma breddgrad har det blidaste klimatet. Hafsvattnets temperatur utanför Norges vestkust blir härigenom så hög, att vattnet ute på öppna hafvet sällan eller aldrig fryser till is. Det anmärkes ock, att detta förhållande äger rum på flertalet af de orter, från hvilka några underrättelser till mig ankommit. Detta borde dock icke hindra, att bildHing af bottenis förekomme i de långa och djupa fjordame på veatkusten, ') Scdnu appmärksnmhcten blifvit riktad p& bottenisens uppkomst, hafVa iaktta- gelser deröfver blifvit insnmlade äfven i utlandet. I Kielerbogtcn har mao observerat bottenis på 30 fots djup. Vid ett tiUfalle ftroso på en natt 1500 torskar ihjel, som voro förvarade i eu fisksnmp i djupet. Deras gällock och gom voro fulla med is. (Fauna der Kiehler Bncht Ton H. A. Meyer und K- Mfibius iu Hamburg. Erster Band, I.eipz. Engelmann. 1866 sid. VIII. Digitized by Google OM HAFSISENS BILDNING. 211 der vattnet understundoiti blir afkyldt, så att de isbeläggas; åt- minstone synes detta vam fallet med flera bland dem. Men det finnes en annan orsak, sora hindrar bottenis att bildas i dessa hafsfjordar. Jag har i min föregående uppsats på theoretiska gränder visat, att, om den ifrågavarande isbildningen skall upp- komma, vattenpartiklarnes lägen relativt till hvarandra icke fa våldsamt förändras. Det något under fijspunkten afkylda hafs- vtttnet fryser till is, om det starkt skakas, redan innan det hin- ner sjunka mot bottnen. En sådan omskakning, tilh*äckligt stark f^T att isbildningen skall börja, så snart temperaturen hunnit ned till fryspunkten, uppkommer af vågornas slag emot stranden; hvarföre ock, såsom erfarenheten visat, bildandet af bottenis i allmänhet icke äger rum vid sjelfva kusten, utan först på något afstaod frän densamma. Utom detta hinder mot isbildning af ifrågavarande slag, som äger rum vid hvarje kust, tillkommer vid den vestra kusten af Norge, att derstädes, såsom Hr Professor Feamley for mig uppgifvit, en ganska stark ebb och flod äger rum. Skillnaden mellan högsta och lägsta vattenståndet uppgår till 6 å 7 fot, och vid springtiden är skillnaden ännu ett par fot större. Sådant är forhållandet på observationsstället i Trond- hjemsfjorden, och ungefar detsamma gäller med nödiga förändrin- gar äfven för de öfriga fjordame på vestkusten. Två gånger un- der hvarje dygn inkommer således från hafvet en betydlig vatten- massa, och två gånger under samma tid går en lika stor vatten- massa tillbaka ur fjorden i hafvet. Häraf uppvärmes vattnet i mänga fjordar så mycket, att ingen isbildning der äger rum, och i de fjordar, hvarest denna, oaktadt uppvärmningen, förekommer, kan dock, till följe af den våldsantma omskakningen och förändringen i vattenpartiklarnes lägen relativt till hvarandra, ingen bottenis uppkomma. Det är således den betydliga ebben och floden i förening med hafsvattnets höga temperatur, som vid Norges vest- l^ost gör isbildning från djupet omöjlig. Att bottenis derstädes icke förekommer, är således en följd af den framställda theorien och icke ett inkast mot riktigheten af densamma. Der dessa, för bildandet af bottenis ogynsamma, förhållanden icke äga ram. Digitized by Google 212 KK. EDLUND. OM HAF8ISEN8 BILDNING. visar sig detta frysningssätt i hela sid utbildiiiog. Enligt de an- derrättelser jag erhållit från Vigtenöarne (under 65** N.B. och ungefär 5 mil från närmaste fastland) förekommer derstädes bot- tenis mellan Sylten och Borgenöame. Man har derstädes erfarit, att bottenis uppkommer från ett djup af 200 till 240 fot (40 Norske Favne), medförande jord och ler till bevis på, att den till en del blifvit bildad på sjelfva bottnen. Detta &r det största djup, på h vi! ket man hitintills iakttagit, att bottenis bildas vid Skandinaviens kuster. STOCKHOLM, 1865. P. A. NORSTEDT Ä 8ÖNEK. Digitized by VjOOQIC ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR Årg. 22. 1865. JS 4. Onsdagen (Jen 12 April. Hr Lindhagen föredrog en af Hr Möller insänd afband- Kng: Elementer och Ephemerid för Fayes komet* Sekreteraren meddelade en uppsats af Bergskondaktören L. J. Igelström: Nya och sällsynta mineralier från Vermland*» samt af Hr StenhåMMAR insända: Bidrag till några af de i Lichenes Sveciae exsiccati, Fasc. 7 och 8, utgifna Lafarters sy- nonymi och historia.* En af Berzelianske Stipendiaten Docenten P. T. Cleve insänd afhandling: Bidrag till kännedom om ammo- oiakaliska cbromforeningar, remitterades till Hrr Ullgren och Nordenskiöld. Byzantinske Stipendiaten Lector A. W. Ewert hade afgifvit berättelse om åtskilliga af honom besökta utländska agrikultur- kemiska försöksstationer, hvilken berättelse remitterades till Hr Åkerman. Följande afhandlingar antogos till införande i Akademiens Handlingar: Hr Lindmans: Bestämning af några fanctioners högre derivator samt af åtskilliga dermed sammanhängande definita in- tegraler; Hr C. J. Malmstens: Om definita integraler mellan imaginära gränser; Professor Hj. Holmgrens: Om differential- kalkyler med indices af hvad natur som heldst; samt Lektor J. E. 21ETTERSTEDTS: Musci pyrenaici circa Luchon crescentes. Från K. Förvaltningen af Sjöärendena hade ingått skrifveke med tjugo vid fyrbåksstationerna förda meteorologiska journaler Digitized by Go 214 Till utländsk ledamot i andra klassen kallades genom an- stäldt val Directorn vid Observatoriiun i Gotha, Peter Andreas Hansen. Till PrsBses änder det nu ingångna akademiska året utsågs genom anstäldt val Hr C. M. Thulstrup, h varefter Hr LiLLiE- HÖÖK nedlade praesidium med en skildring af stormen den 5 No- vember 1864. Följande skänker anmäldes: THl Yetenskaps-AtaiileMieis libU«lhek. Från K. Nederländska Regeringen, Flora Batava, Afl. 187—189. Från K. Norska Universitetet i Christiama. Aarsberetning, 1863. Ga ver till UDiversitetet 1862, 63. Norges Ferskvandskrebsdyr, 1: 1. af G. O. Särs. Chra. 1865. 4:o. Beretning om Ladegaardsöens Hovedgaard 1862, 1863. Chra. 1865. 4:0. Från British Meteorological Society i London. Proceedings, N:o 13 — 15. , List, 1864. Catalogue of books in the library, 1864. Från Verein fur Erdkunde i Dresden, Jahresbericht, 1. Hildburgh. 1864. 4:o. Från Harvard College Observatory vid Cambridge, U. S. Report, 1863. Safpord, t. H. On the right ascensiou of the polar står. Carabr. 1864. 8:0. Från Furst A. Demidoff. Observations météorologiques faites å Nijne — Taguilsk, 1863. Från Författame. Delafontaine, M. Matérinux pour servir å i'histoire des métaux de la Cérite et de la Gadolinile, 1, 2. Geneve 1864, 65. 8:o. (Foris å «id. 230) Digitized by Google 215 Elementer och Efemerid för Fayes komet. Af A. Möller. (Meddeladt den 18 April 1865.J Då jag härmed öf^erlemDar en efemerid för Fayeska kome-> teos snart väntade återkomst, bör jag först tillkännagifva, att jag genom sednare räkningar funnit, att den theori för kometens rörelse, som jag framställt i min "Undersökning af Fayeska kometens bana**, är felaktig, samt att de 3 hittills observerade apparitionerna af kometen kunna förenas med hvarandra utan antagande af någon särskild hypothes. Orsaken till den förut fanna afvikelsen ligger i det gjorda antagandet att koordinat- störningarne, som blifvit beräknade med ett visst system af ele- menter, förblifva oförändrade, då elementerna erhålla små till- växter, och att de alltså vid förändring af oskulationsepoken kanna förbindas med koordinater, som blifvit härledda nr korri- gerade elementer; detta antagande är dock tillfölje af de i nämnda afhandling använda koordinat-störningarnes storlek och föränder- lighet icke noggrannt, hvaremot man i stället kan substituera det antagandet, att element-störningarne, hvilka äro långt mindre för- änderliga, under samma förutsättning blifva oförändrade. Förfar man derföre på det sätt, att miin alltid reducerar det ursprungliga elementsystemet till den nya epoken och först efteråt anbringar elementernas korrektioner, sa erhåller man i andra apparitionen elementer, hvilka i den tredje så nära återgifva observationerna, att man genast inser, att någon särskild hypothes icke längre behöfves för att bortskaffa de öfrigblifvande felen. Utgår man således från följande elementer (1. c pag. 7): 1843 Nuv. 9,0 Berl. med. tid. ^0 =477'M5325 Ai»---^ 3<> 1 34' .48 = 11.22.30. 59V°'*P**^*^"- Öfwers. af K, Vet.-Akad, F»rh, tStB, N:o J. Digitized by VjOOQIC 216 A. MÖLLER. så finner man fiJr epoken 1851 Febr. 20,0 och i anseende till roedelaeqvinoctium 1850,0: ofi = + 1,4734201 I =r 4- 0,0759301 x =: + 1,5493502 di dl di da di = — 0,0098381.70 = + 0,0006436.33 yo = + 0.8938388 fl =j- 0.0886655 y = + 0.8051733 -^ = + 0.0126025.52 df) dt = + 0.0008153.08 ^ = 0.0100403.1 ; =j4-^0,0225652.1 t = + 0,0125249.0 d"^ t-=-0,00818ia71 dt ~ n^ + 0,0000132.65 dt d% = — 0.0091945.37 / = + 0,0129178.60 = - 0,0031686.C6 dt dt Beräknar man härur nya elementer, så finner man: 1851 Febr. 20.0 Berl. med. tid. iu =475".43637 Af = 354*>36' 9",66 y = 33. 42. 22, 32 \ (II. 2.) n = 49. 41. 45. 39) Q, =209.31.21, 35["^^- *^^- f = 11. 21. 36, 65 J^^'" ^P^^^"- och element-störningarne blifva således: Jfi =- 1",71688 JM= — [)«59'12" 46 Jff = — 3.52. 16 ^;f = + 2.38. 52 * J9> =- 4.37. 08 zft = — 51, 09 Jemför man systemerna (I. 2) och (IL 2) med iiormalorteroa i första och andra apparitionerna (1. c. pagg. 23, 24): Berl, med. tid. Asc. reda. Vigt. Decl VigU 1843. Nov. 30.0 80'' 21' 13 '.0 6,00 + 5«29'53".8 6,25. Dec. 13,0 78.48. 23,0 19.50 + 3.42. 0,6 19.50. 25.0 77.33. 37.6 8,00 + 3. 1. 41,7 8.00. 1844. Jan. 13,0 77.12. 59,0 17,25 + 3.38. 54,8 16,75 22.0 77.56. 32.5 9,50 + 4.25. 34,6 8.75. Febr. 11.0 81.30. 10,2 10.00 + 6.36. 13.6 9,25. 19.0 83.33. 18.4 8.00 + 7.30. 4.4 8.00. Mars 18.0 92.42. 43.4 4,00 + 10. 8. 34.9 4.00. April 8,0 100.49. 54,5 5.00 + 11. 18. 56.2 5,00. 1850. Dec. 3.0 3i4.13. 32,3 3.00 — 7. 1. 12,2 3,00. 1851. Jan. 1.0 337.57. 7,3 2,00 — 4.40. 18.0 2.00. 30.0 354. 8. 10,8 7,75 — 0.27. 37.3 7,75. Febr. 25.0 10.10. 48.3 7^ + 4.18. 27.9 6.75. Dk ^itized by VJ ooqI [e BLKMKKTBR OCH XFnUKU) FOR rXTU KOMBT. 217 ^- O-^"OÖO(N<>»O5J300^ + +1 I I + + + I + + + + t-* ic^co' kCj^co Q4ac> "^ oi Q\t^ 1-4 ^ cTo Cif ca "^ »H cfJi-Ti-Tca fSoiaS + 1+ I I + + + + + + + + % o I sssss;js2is8 I I I I I I I I I I 1 + iq^co ^ «5 ir5 "^^ y^^^ ^.»"«^^ '^H. iH rH fH i-r^r4rH rHr-To o o CT I I I I I I I I I+++I o lo C4 o' oooooooooooo I I I I I I I I I I I I I c: r-; ^ ca lO so^co -^^o w "^.-^55 CO eO Oi ©» ofsSi^rA »Hr-T i-^'0 o o* o" o" + ++++++++++++ TH «c^cäs -f +++++++ + +++ + e ® «0>CaOC0^M0ÄM<©2t^CQ 36 55»«5?b55Q5»ocaQ^!>"^ 9 caS^r^^i-ii-^inOi-icOiÄ QÖ 00* r-^to o '^' '^"co ca' ca cå .»ftr^QCQi-«i-i'^Qcococor- COö^OTpiOt^O^OCOÄCi oco5iÄW55co^»r:t:-Q»Qr2 o'o'o'd ö ö o"o'o'o'"ö o o I I I I I I I I I++++ II II II II II I' II II II II II II II ooooooooooooo Digitized by Google 218 A. MOLLBR. Löser man dessa eqvationcr enligt minsta qvadratmethodeD och med behörigt afseende på deras vigter, så finner man föl- jande värden på de obekanta: du^ =— 0",01693. dM^^— 9,31. rfr;0 ^_- 8,23. rfTiO = + 50,06. äSi"" -=- 6,43. dt^ ^ -f 0.63. hvilka i förening med systemerna (I. 2) och (II. 2) gifva följande elemeuter: 1843 Nov. 9,0 Berl. med. tid. ^<>=477".13632 Af 0^ 30 y 25" 17 V o ^ 33 46 Q 25 71» =. 49.33.51, 29 a«=:209.29.35, 60^ t® — 11.22.31, 22 V^^^^P®^^"* med. aeqv. 1851 Febr. 20,0 Berl. med. tid. ^=475",41944 M= 354035 15",32 (1.3) (f=r 33.42.14.09 7? ^ 49.42.35,45] a = 209 31.14.92>'"^- *^^- I = 11.21.37,28J^"''^P°^^"- >(n.3.> Genom substitution i vilkors-eqvationerna erhåller man föl- jande afvikelser emellan dessa elementer och normalorterna; Berl. med. tid. 1843. Nov Dec. 1844. Jan. Febr. 30,0 13.0 25,0 13.0 22.0 11,0 19.0 Mars 18,0 April 8,0 1850. Dcc. 3,0 1851. Jan. 1.0 30.0 Febr. 25,0 da . C08 'O ^ oas sr &|s ti *« ed CO CO g; r:j Ö» 8 g •«J o" o B 0) 1 + s J> « 1: <*« -« cd CO {N^ c .2 i *M •ä o* ^ 2 X + -1- fe a ^ ^ (i o « •Q ^ ^ '« cd .ä^ CO G^ t* ih fc ^ 05 4) 4-> CO rH t^ •^ (N C & a o Cd 49 'O a a •eS oeS 1 + + o 1 r-i CO* + + 3 2S ed 08 --: o a O C ed s c ed CO ed c ^ = C« 1-1 o o h I Ä CD o" O I I p HD c o ed s? -c a ed s CQ a g?^ Cp 0> r-l ^ ^ idl 00 iH - ^- •^* O" (N o -« -« -ö •« -Ö tj «3 a ed iJ c CO 5 c! Digitized by Google BLIMENTBR OCH KrSMXEID POB FAYB8 KOMBT. 221 Btri, med. Hd. 1843. Nov. 30.0 Dfc. 13,0 25.0 1844. Jan. 13.0 22.0 Febr. 11.0 19.0 Mars 18.0 April 8,0 1850. Dec. 3,0 1851. Jan. 1,0 30,0 Febr. 25,0 1858. Sept. 14.0 Okt. 9.0 äa . Ca» å. + 4'M5 + 1.86 - O, 91 - 1, 31 -- 2. 33 - 2, 80 - 0. 11 + 0. 30 - 1, 89 + B. 69 + 7. 12 - 1. 94 - 3. 83 - 2, 31 + 4, 74 di. + 0".70. + O, 12. + 3. 12. — 2, 79. — 5. 23. + 0. 93. + 2. 99. + 1,07. + 1. 9a — 2. 86. — 2, 59. — 3. 21. — 1. 16. + 5. 08. -I- 2. 15. Dessa afvikelser äro betydligt större än de förut funna (1. c. pag. 64); deras qvadratsumraa [pr*;] uppgår till 1742",0 och medelfelet m i den observation, hvars vigt=l, blir nu 8', 52. Denna tillväxt i medelfelet, hvilken är lätt förklarlig, då ingen sirskild hypothes här blifvit använd, hoppas jag framdeles kunna förminska genom att korrigera reduktionselementerna och sol- orterna. Sedan de funna korrektionerna blifvit tillagde de sista ele- uQenterna erhåller man slutligen: 1851 Febr. 20.0 Berl. med. tid. iu =475".41735 A/=354»35' 8".84 (1.4.) = 33.42. 9. 83 >(II. 4.) 71 = 49.42.45. 94) , ^^ 1843 Not. 9.0 Berl. med. tid. /i*=477".13423 M^^ 3» 1 24",25 ^•= 33.46. 1. 99 «•= 49.34. 1. 78^ JP=209.29.22, f = 11.22.31, 08 leq?. ipoken. f = 11.21.37, 14 1858 Okt. 1,0 Berl. med. tid fl =476".41645 M= 2*23'28".75 €p= sa 45. 52, 50 2^(111. 4) 71 = 49.50.51. 56 i . ^^ • = 11. 22. 9, 54» ^ Med systemet (III. 4) äro störningsräkninuarne försatta till oåsta apparition; för epoken 1865 Okt. 4,0 finner jag följande koordinater och hastigheter, hänförda till medeisqvinoctium 1870,0: Digiti zed by Google 222 «« ^ + 2.0&48498 I = — 0,0254876 * - + 2.0288*>22 dT dl di dx di = — 0,0013399.91 ^-'. 00004989 62 : =-0.0018389.53 A. MOLLBR. y> ^ — 0.5945981 n = + 0.1098837 y - -0,4847144 — -»-0.0137153.03 dt df\ di dy dt = + 0,0001788.77 = 4- 0.0138941.80 • = + 03091846 C =-0,0220683 : = + 0,2870763 rf:» dt d; dt ^- =--0.0026086.62 di = — 0,002526315 = —0,0000823.47 Med dessa värden erhåller man följande eleraenter för fjerde apparitionen. 1865 Okt. 4.0 Bcrl. med. tid. u r^478",645H2 -If r^ 342n8 32",41 f/> = 33.53. 8, 57 ^(IV. 4.) 71 = 49.56.54. 56) , 8=209.41.52, 9lL ' 7* • r^ 11.22. 7,44V-*^P«^«"- hvilka elementer, jeniförda med systemet (III. 4), visa följande element-störningar: jfA ^^ +2",22937 \ JM-^^^ 1»7 57".55| J^ = -f 7. 16. 071 J;i — + 0. 11. lOJ ^J2=- 3.54.56 //I = + 0. 64| Enligt elementerna (IV. 4) blifver kometens ljusstyrka, be- räknad efter den vanliga formeln , kon$t. i början af Juli densamma, som vid sista observationen 1844i och i slutet af Juli densamma, som vid sista observationen 1851; af denna anledning börjar följande efemerid med den 1 instun- dande Juli. Berl med. tid. Asc rectf, Ded, Log. Q. 1865. Jnli 1 2249"'29*.03 + 4^58' 4 ',3 0.299903 2 22. 19. 42. 19 + 5. 3.48.1 0.296354 3 22. 19. 64, 17 + 5. 9.15.0 0.292801 4 22.20. 4,95 + 5. 14. 39. 9 0.289245 Digitized by Google ILSMKNTBR OCH BFBMIRID FÖR PAYB8 KOMBT. 223 k Bm-L med. tid. Atc. reda. Decl. Log^ «. 1865. jQlt 4 22*20'* 4*,95 + 5«14'39',9 0.289245 5 22.20. 14.53 + 5.19.57.6 0.285686 6 22. 20. 22, 90 + 5.25 7.8 0.282125 7 22. 20. 30. 04 + 5. 30. 10, 2 0.278563 8 22. 20. 35. 95 + 5.35. 4.7 0.275001 9 22. 20. 40. 61 + 5. 39. 51. 0 0271439 10 22. 20. 44. 00 + 5 44.28.9 0.267878 11 22. 20. 46. 12 + 5. 48 58, 1 0.264320 12 22.20. 46.95 + 5. 53. 18, 4 0260765 13 22. 20. 46, 48 + 5. 57. 29, 5 0.257214 14 22.20. 44,70 + 6. 1.31.1 0253668 15 22.20. 41.59 + 6. 5.23,0 0 250129 16 22. 20. 37. 15 + 6. 9. 4.9 0.246597 17 22. 20. 31. 37 + 6. 12. 36, 4 0.243074 18 22. 20. 24, 24 + 6. 15. 57, 4 0.239561 19 22. 20. 15. 77 + 6.19. 7.5 0.236060 20 22.20. 5,94 + 6.22. 6,5 0.232571 21 22. 19. 51. 75 + 6. 24. 54, 1 0.229096 22 22. 19. 42, 21 + 6. 27. 30. 0 0.225637 23 22. 19. 28. 31 + 6. 29. 54. 0 0.222194 24 22. 19. 13, 07 + 6.32. 5.8 0.218770 25 22. 18. 56, 48 + 6.34. 5,1 0215365 26 22. 18. 38, 55 + 6.35.51.8 0.211981 27 22. 18. 19. 29 + 6. 37. 25. 5 0.208621 28 22. 17. 58. 71 + 6.38.46,1 0205285 29 22. 17. 36, 83 ^ 6 39. 53, 2 0.201975 30 22. 17. 13. 66 + 6 40 46, 7 0.198692 31 22. 16. 49, 21 + 6. 41. 26, 4 0.195438 Ang. 1 22. 16. 23, 50 + 6.41.52. 1 0.192214 2 22. 15. 56. 55 + 6.42. 3,5 0.189021 3 22. 15. 28. 38 + 6 42. 0,5 0.185862 4 22. 14. 59. 00 + 6.41.42.9 0.182738 5 22. 14. 28. 44 + 6.41.10,4 0.179650 6 22. 13. 56. 73 + 6.40.22,9 0.176601 7 22. 13. 23. 88 + 6.39.20.2 0.173591 8 22. 12. 49. 92 + 6.38. 2,2 0.170623 9 22. 12. 14. 87 + 6.36.28,7 0.167698 10 22. 11. 38, 77 + 6.34.39.6 0.164817 11 22.11. 1,65 + 6.32.34,8 0.161983 12 22 10. 23, 55 + 6. 30. 14, 0 0.159197 13 22. 9. 44, 51 \- 6. 27. 37, 3 0.156461 14 22. 9. 4,56 + 6.24.44,5 0.153777 15 22. 8. 23. 74 + 6. 21 35, 7 0.151146 16 22. 7. 42. 10 + 6. 18. 10, 7 0.140571 17 22. 6. 59, 70 + 6. 14. 29. 7 0.146053 18 22. 6. 16. 59 + 6. 10. 32 5 0.143593 19 22. 5. 32, 83 + 6. 6.19.3 0.141193 Digiti zed by Google 224 A. MÖLUCm. 0* Berl med. Hd. A»c. i^teta. Decl. ^ e- 1865. Amg. 19 22* 5''32S88 + 6» 6'19".3 ai4ii« 20 22. 4. 48. 46 + 6. L50, 1 0.138856 21 22. 4. 3.54 + 6.57. 5,1 0.136582 22 22. 3. 18. 15 + 5.52. 4,3 0.134378 23 22. 2. 32. 35 + 5.46.48,0 0.132230 24 22. 1. 46, 21 + 5.41.16,3 0.130155 25 22. 0. 59. 79 + 5. 35. 29. 5 0.128148 26 22. 0. 13. 15 + 5.29.27,8 0.126211 27 21.59. 26,37 + 6.28.11,6 0.124346 28 21.58. 39.52 + 5. 16. 40. 8 0.122551 29 21.57. 52,67 + 5. 9. 56, 1 0.120830 30 21.57. 5.89 + 5. 2.57.8 0.119188 81 21. 56. 19, 26 + 4.55.46,2 0.117610 Sept. 1 21.55. 32.84 + 4.48.21.7 0.116111 2 21.54. 46.69 + 4.40.44,7 0.114687 3 21.54. 0,89 + 4. 32. 55. 5 0.113339 4 21.58. 15.51 + 4.24.54.7 0.112067 5 21.52. 30,61 + 4.16.42.6 0.110872 6 21.51. 46,27 + 4. a 19. 8 0.109754 7 21.51. 2,55 + 3.59.46.7 0.108712 8 21.50. 19,53 + 3.51. 3,8 0.107747 9 21.49. 37.27 + a42.11,7 o.ioeeeo 10 21.48. 55.83 + 3. 33. 10, 8 0.106050 11 21.48. 15.29 + 8.24. 1,7 0.105317 12 21.47. 35,72 + a 14. 45.0 0.104661 13 21. 46. 57, 19 + a 5.21,1 0.104082 14 21.46. 19,75 + 2. 55. 50, 7 0.103579 15 21. 45. 43. 47 + 2. 46. 14. 5 0.103151 16 21.45. 8.43 + 2.36.33.0 0.102799 17 21.44. 34,69 + 2.26.46.9 0.102521 18 21.44. 2,30 + 2.16.56.8' 0.102317 19 21.43. 31,34 + 2. 7. 3.3 0.102186 20 2L43. 1.86 + 1.57. 7.1 0.102127 21 21. 42. 33. 92 + L47. 8,8 0.102139 22 21.42. 7,57 + 1.37. 9,0 0.1022»0 23 21.41. 42.85 + 1.27. 8,4 0.102370 24 21.41. 19,83 + 1.17. 7.5 0.102587 25 21.40. 58,55 + L 7. 7. 0 0.102869 26 21.40. 39,05 + 0.57. 7.5 0.103215 27 21. 40. 21, 35 + 0.47. 9,5 0.103624 28 21.40. 5,51 + 0. 37. 13, 6 0.104094 29 21.39. 51.55 + 0. 27. 20. 5 0.104623 30 21.39. 39,50 + 0.17.30.6 0.105210 Okt. 1 21. 39. 29, 39 + 0. 7.44.4 0.105858 2 2L 39. 21. 23 — 0. 1.57,6 0.106561 3 21.39. 15.06 — 0.11.34.8 0.107302 4 21.39. 10,89 -0.21. 6.9 0.108106 Digitized by Google BLBMSNTSR OCH BF8MBEID FÖR PAYB8 KOMBT. 225 0^ B«rl. med. tid. Asc. rfcta. Decl Log. Q. 1865. Okt. 4 21^39 '10',89 — 0^21' 6",9 0.108106 5 21.39. 8.73 - 0. 30. 33. 3 0.108958 6 21.39. 8,61 — 0.39.53.6 0.109859 7 21. 39. 10. 54 — 0.49. 7,5 0.110808 8 21.39. 14,53 -0.58.14.5 0,111902 9 21.39. 20,59 -1. 7.14.1 0.112840 10 21. 39. 28, 74 -1.16. 6,0 0.113920 11 21.39. 38,99 — 1.24.49,8 0.115042 12 21.39. 51,35 — 1. 33. 25, 1 0.116203 13 21.40. 5.81 — 1.41.51.6 0.117402 14 21. 40. 22, 39 -1.50. 8.9 0.118637 15 21. 40. 41, 09 — 1.58.16,7 0.119908 16 21.41. 1,91 -2. 6.14.7 0.121213 17 21. 41. 24, 86 -2.14. 2.5 0122549 18 21.41. 49,94 — 2.21.39,9 0.123915 19 21.42. 17, 14 -2.29. 6.6 0.125311 20 21.42. 46,45 — 2.36.22,3 0.126734 21 21. 43. 17, 88 — 2.43.26,8 0.128183 22 21.43. 51,42 - - 2. 50. 19, 9 0.129656 23 21. 44. 27, 05 -2.57. 1.3 0.131152 24 21.45. 4,77 -3. 3.30.9 0.132669 25 21. 45. 44, 55 -3. 9.48.4 0.134207 26 21. 46. 26. 39 - 3. 15 53, 8 0.135764 27 21. 47. 10, 26 - 3. 21. 46. 8 0.137338 28 21. 47. 56, 15 -3.27.27,4 0.138929 29 21. 48. 44, 03 - 3. 32. 55. 5 0.140535 30 21. 49. 33, 89 - 3. 38. 10. 9 0.142155 31 21. 50. 25, 71 — 8.43.13,6 0.143787 Nov. 1 21.51. 19,47 — 3.48. 3.4 0.145431 2 21.52. 15.15 — 3.52.40.3 0.147087 3 21. 53. 12, 71 — 3.57. 4.2 0.148753 4 21. 54. 12, 15 — 4. 1.15,1 0.150428 5 21. 55. 13, 4*) — 4. 5.12.9 0.152112 6 21. 56. 16, 58 -4. 8.57,5 0.153804 7 21.57. 21.53 -4.12.28,9 0.155503 8 21. 58. 28, 27 — 4.15.47,1 0.157209 9 21. 59. 36, 79 — 4.18.52,0 0.158920 10 22. 0. 47, 07 -4.21.43,6 0.160636 11 22. 1. 59. 08 -4.24.21,8 0.162356 12 22. 3. 12. 82 -4.26.46,7 0.164080 13 22. 4. 28, 26 — 4.28.58,2 0.165807 14 22. 5. 45, 39 -4.30.56.2 0.167537 15 22. 7. 4,18 — 4.32.40,8 0.169269 16 22. 8. 24, 61 — 4.34.11,9 0.171001 17 22. 9. 46, 66 — 4.35.29.6 0.172734 18 22. 11. 10, 31 -4.36.34.0 0.174467 19 22. 12. 85, 55 — 4 37.25.0 0.176199 Digitized by Vj Google 226 A. MÖLLBR. BLBMBNTKt O. IPBMBRID FÖR PAYB8 KOMBT. Q'' BerL med, äd. Aåc. reeta. Ded. Lpy. e 1866. Nov. 19 22*12"a'>*,5ö -4«87'25",0 0.17619(« 20 22.14. 2.34 -4.38. 2,6 0.177931 21 22. 15. 30, 67 -4.38.26,9 0.179661 22 22.17. 0.50 - 4. 38. 37, 9 0.1818ft<. Digitized by Google 227 Nya och s&lkynta mineralier från Vermland. Af L. J. Igelström. [Meddeladt den 18 April 1806.] Monimolit Med detta namn, härledt af grekiska ordet fiovifiog, hestäiidiff, har jag belagt ett nytt vattenfritl antimonat af bly- oxid m. ID., som förekommer vid Pajsbergs jern- och mangan- gnifvor (vid s. k. Harstigsgrufvan). Det är dels kristalliserad t i oktaédrar, hvilka sannolikt höra till tetragonala krystallsyste- met, dels derbt såsom körtlar och korn, sittande tillsammans med nedan beskrifne tephroit, på ådror af kalkspat i magnetisk jern- malm. Färgen är gul, pulvret vackert citrongult, eller likt krom- syrade blyoxidens eller uranoxidens färg. Hårdheten = 4,5— 5. Eg. v. =r 5,94. Genomskinande i tunn kant. Har metallartad fettglaos. Ojemnt kornigt brott. Från monimoliten kan man, för blåsrör på kol, såväl i små bitar som pulver lätt utreducera metalikulor som har blyets smi- dighet och färg, under det att kolet beslås med gul blyoxid samt ined hvit antimonrök. Dessa metallkulor befinnas vid närmare pröfDtng utgöras af en legering emellan bly och antimon. De starkaste syror, kolsyrade och kaustika alkalier inverka ej på detta mineral, ej ens vid smältning. Endast efter förutgången re- daktion med torr vätgas, i rödglödgning, låter mineralet upplösa sig i syror. Då bildas ymnigt vatten, hvilket samlar sig i de kallare delarne af det glasrör som användes vid reduktionen och ett svart roetallpulfver qvarstår, som sedan med lätthet löses i koncentrerad salpetersyra under utveckling af salpetersyrlighet och qvarlemnande af en hvit förening af antimonsyra och antimon- syrlighet, hvilken sistnämnde åter lätt löses i kungsvatten. I kolf afger monimoliten ej det minsta vatten eller något annat fiygtigt ämne, förlorar derföre ej heller någonting i vigt efter glödgning i öppen luft, men mörknar något. 1 borax och fosforsalt löses ämnet med lätthet och i stor mängd till gula glas- Ö/ter$. af K. Vet.'Akad. Förh., 1865, N.-o 4. Digitized by Google 228 L. J. lOELSTRÖM. perlor, som ej förändras i reduktionslågan. Prof med soda an- gifver en halt af mangan. Enligt min analys består monimoltten på 100 delar af: Sb 40,29 innehåller syre 10 Pb 42,40 3,04 Fe och Mn 6,20 1,38 Ca 7,59 2,15 Mg 3,25 1^7 7^84 99,73. hvarifrån formeln (Pb, Fe, Mn, Ca, Mg)* Sb torde böra härledas för densamma. Vid blåsrörsförsök tyckte jag mig stundom märka att moni- moliten innehåller ringa spår af arsenik. TephroU (ett för Sverige nytt mineral) förekommer tillsammans med monimolit och är af tvenne färgförändringar, neml. brun och rosafärgad, i sistnämnde fall helt lik rhodonit, utom i brottet, som är qvarzartadt eller likt brottet hos derb granat. Mineralet är ej kristalliseradt utan bildar derba korn insprängda i kalkspat eller beklädande väggarne af gångar i jernmalmen. Ämnet år genomlysande i tunna kanter och hörn. För blåsrör förhåller den sig likt den amerikanska tephroiten, men torde vara något hårdsmältare, synnerligast den bruna varieteten som är mera talk- jordshaltig. Enligt af mig verkstälda analyser fann jag Pajsbergs-tephrol- ten på 100 delar bestå af: den bruna: den rosafärgade: Si 31,36 iDnehåUer syre 16,28 Si 30,82 inoehåUer syre 16,43 Mn 44,07 9,91 Mn 56,83 12.98 Fe 4,15 0.92 Ca 5,37 1,53 Mg 17,71 lA^ 17,78 ^^ ^^'^^ -^'^^1563 Glödgningsförlust 0,87 H 2,20 Pb. Äs, C. Ca... sp&r 98.16. 98,01. y Google Digitized by ' NYA MINBRALIER PRJIk VBRMLAND. 229 hvarifrån den förot af Rameisberg uppst&lda formeln Kr tephroi- ten otvunget fSljer, nemligen: Mn' Si, eller mera specielt (Mn, Mg, Fe, Ca)"* Si. Hedyphan har af mig blifvit upptäckt, sittande tillsammans med brun tephroit. Den är svafvelgul, men liknar för öfrigt mineralet med samma namn, som länge n)rut varit bekant vid Laogbansgrufvome. Procentiska sammansättningen af Pajsbergs- hedyphanen fann jag vara: Pb €1 11,76 Pb 49,20 As 31,34 Ca 7,64 Mg _0,06 100. Öfvtn. af K. Vet. Al.ad. Förh. Arg. 22. N:o 4. Digitized 230 Skiiker tiU Vetouktps-AkadieMleis liUMheL (Forts, friii tid. 211) Från FörfaUame, s. Marsnzi. F. Zwölf Fragmente iiber Geologie. Triest 1864. 8:o. — — Der Karst. Ib. 1866. 8:o. — — Das Alter der Erdc. Ib. 1866. 8:o. PooGioLi, M. A. De amplitudine doctrinse botanio», qua praestitit F. Caesius. Romae 1866. 8:o. Villa, A. Sull' Origine delle Perle. Milano 1860 8:o, jemte sex andra smfiskrifter. Skiiker tiU likets NatirUst^riskt lisei Paiaeontologiska afdelningen. Af Hr Hedenborg. En samling fossila snäckor af tertiärformationen. Digitized by Google 231 Bidrag till nå^a af de i Lichenes SuecisB Exsiccati, Fasc VII och VIII utgifna lafarters synonymi och historia. Af Chr. Stenhammar. [ModdeUde den 12 April 1H65.] N. 186. Cladonia macrophylla ScHAER. — Denna Cladoniad- Foroi fSrekommer icke sparsamt från SkandioavieDS nordligaste trakter ända ned i medlersta Sveriges högre bergsbygder, der den — åtminstone i södra östergöthland, hvarest jag haft till- fälle iakttaga dess förekomst — uppträder, skiljd från andra GUdoniffiarter, i stora flockar, så att svårligen, vid betraktande af dess bestämda karakterer, tvifvel kan nppstå om dess art- r&ttigbet; men lichenologerna hafva icke kunnat förena sig om dess förvandskap och namn. Hänförd till CL pyxidata, såsom en dess särdeles egendomliga form (först af Fries i Lichenogr. Ew. p. 218 och 227, och sedan af Koerber Syst. L. G. p. 18 under namn af /?. symphycarpea), har den blifvit beskrifven såsom serskild art af Wahlenbero (Fl. Lapp. u. 854) och efter kans föresyn af SoMMERFELT (Suppl. Fl. Lapp. p. 126) under namn af Cenomyce cariosa; af Th. Fries (Lich. Aret. p. 147) under namn af Cl. caralloidea; och af W. Nyländer (Lichenogr. Scand. p. 63) under namn af Cl. deeorticata. Otvifvelaktigt är dock CL cariosa AcH. den på öppna torra falt förekommande form, som här i denna Exsiccatsamling är gifven under näst föregående nnmmer 185, och synes genom nog tydliga öfvergångar samman- flyta med Cl. pyxidata. Sommerfelt antog, att Cl. coralloidea AcH. vore identisk med den nu ifrågavarande n. 186 och hän- förde den derföre såsom synonym till sin Cl. cariosa. Hade detta Soicmerfelts antagande varit grondadt, så skulle, med afseende på artens habitus, knappt något mera passande namn kunnat ▼Ujas, än coraUoidea. Då Th. Fries (Lich. Aret. I. c.) valde Ö/vers. of K, Vet,'Akad. Förh, W66. N.q 4, Digiti zed by Google 232 CHR. STRNHAMXAR. detsamma, skedde det också med attryckligt tillkännagifvande att det grundade sig endast på Sommerfelts aactoritet. Hen Nyländer, som egt tillträde till Acharii original-exemplar, in- tygar (Lich. Scand. p. 54), att Cl. coralloidea ACH. är en afvi- kande form af Cl. degenerans. Då Nyländer åter valt namnet deeorticata^ under åberopande af *"£. Fries p. p.**, så har han förbisett, att Fries sjelf, långt ifrån att under den sanna Cl. deeorticata Floerke (Lichenogr. Eur. p. 226) hänföra n. 81 Lich. Suec. Exs. ed. 1, som gafs under namn af Cen. decorticaUi och på hvilket Ezsiccat-numer Nyländer stöder sig, i Licbeuo- grafien, genom den p. 218 gifna förklaring af detta Exsiccat- numer och genom antydning p. 227 återkallat detta namn, sa att hans auctoritet numera orättvist f^r detsamma åberopaf:. Hvilken från den ifrågavarande fullkomligt skiljda art namnet deeorticata efter Floerkes bestämning tillkommer, är intet trifvel underkastadt (jemf. Th. Fries Lich. Arctoi p. 148), och Nyländer angifver det sjelf, Lich. Scand. p. 50, då han hänför Cl. deeor- ticata Fl. till Cl. pityrea ACH. Att då öfverflytta denna art« specifika namn till en annan, är ett godtycke, som icke kan god- kännas. — Då således intetdera af de namn, under hvilka den här framställda formen blifvit beskrifven, kan bibehållas, återstår bland de synonymer, hvilka enligt åtskilliga Hchenologers (RoER- BER, Nyländer, Th. Fries) tanka, tillhöra densamma, endast Cladonia ventricosa ff. macrophylla SCHAERER Spicii. p. 316 (ty det förändrade namn deeorticata, hvilket Schaerer i sitt senare arbete Enum. Lich. Eur. p. 199 tillagt densamma, kan af anförda skäl icke väljas). Jag har derföre, på de anförda lichenologemas auctoritet, gifvit denna art det specifika namnet macrophyUa SCHAER — icke utan tvekan. Ty jag måste erkänna, att det förekommit mig tvetydigt, huruvida icke Schaerer, då han för sin Cl. ventricosa fi. macrophyUa anfört Lich. Suec, exs. ed. 1 n. 81, haft för ögonen en mindre vanlig form af Cl. ^quamom podetiis /ur/ura^r^o-squamulosis, tandem decoriieaUa, som synes vid utgifvandet af nyssnämnda n. 81 af en händelse hafva Wifrit blandad med nu ifrågavarande form n. 186. Det synes annars Digitized by Google LAFAETSBi 8TNOKTMI. 233 icke nrklarligt, håra han kanoat hänföra nn Cl. veDtricosa /9« macrophylla till arten Cl. åguamosa. Emellertid, då ett specifikt namo borde v&ljas i stället för de hittills använda, som tillhöra Aodra former, må tills vidare det Schaererska maerophylla gälla hfsd det kan. N. 189. Clad. vermkularU taurica. Denna besynnerliga, mon* strosa form förekommer på Ölands inre, torra fält. Om desa ftåDnolika förhållande till Clad. grojcilU hybrida kan tillräcklig upplysning hemtas ntur Th. Fries Lichenes Arctoi p. 162, hvar* till det må vara tillräckligt att hänvisa. N. 197. Glad. Floerkeana och 198 Cl. macilmta. Sedan jag samlat dem i åtskilliga trakter, nödgas jag instämma i det af flera lichenologer yttrade tvifvel» hurnvida de må anses som skilda, egendomliga aiter. Den förra synes vara hafvndformen; men af deusamma förekomma exemplar, hvilkas äldre podetier på ytan upplösas i doft nedifrån basen, delvis eller helt och hållet. Af den senare förekommer hos oss knappt någon annan form än den eokls, cylindriska bucUlaris ACH. Dess podetier äro visserligen redan från första ungdomen beklädda med hvitt doft, men, ana^ logt med de förändringar andra Cladonisa-arter undergå, kan den med skäl betraktas som en form af Floerkeana. Färgen af podetiemaa baser bjuder sannolikt icke heller någon urskiljande Urakter. N. 201. Clad. atnaurocraea. Denna egentliga fjelMaf visar «ig dock ganska sparsamt på Kolmordens högre berg, men icke der fruktbärande. Det är bekant, att den nedstiger till trakten kriag Upsala i betydlig ymnighet, men äfven der mera sällan utvecklar frukt Grenom H. M. F1.0DERI välvilja, har jag dook Uifvit iståndsatt, att i Exsiccat-samlingen lemna ett sparsamt fmktbärande exemplar från Upsala-^nejden. N. 213. Leoidea WaMenbergii (Catolechia pulchella Reeent). l)et gamla generiska namnet är tills vidare bibehållet, så mycket bittre, som det synes tvifvelaktigt om det nya, Catolechia Flöt Masa, skall tillvinna sig ett allmännare godkännaode (jemf. Th. Fufis Lich. Aret p. 176). Väl bekant är, att denna art, tidi- Digiti zed by Google 234 CHR. STENHAMMAR. gare än af AcHARius, blifvit beflkrifvoD af Schrader, änder namn af Lichen ptächellus. Men sedan Wahlenberos naoni bHfvit fåstadt vid denna visserligen sköna art, må det orsågtas, om man dervid ogerna underkastar sig den nyare lichenologiska renlärighetens stränga prioritets-lag. Det förtjenar dessutom an- märkas, att Wahlenberg redan 1800, året förr än Schrader beskref denna art, under sin första Lappländska resa upptäckte densamma och (enligt hans uppgift i Flora Lapp.) beskref den under namn af Lichen prasinus. Icke utan svårighet bar det lyckats mig, att kunna, ehuru sparsammare än jag önskat, i Exsiccat-samlingen lemna denna art, meddelad i exemplar från Herjedalen af K. F. Thedenius och från Dovre af N. C. Kind- berg men till större delen af Th. Fries. N. 214. Lecidea alpestris Sommerpelt * atenotera Nyl. (Lecidea sabuletornm a. alpestris Fries Lich. Europ. p. 339) och N. 216 Lecidea insignia Naeg. b. muscorum Hepp (Buellia KOERB. Syst Lich. 6. p. 230) äro båda egentliga QelMafvar, men hafva blifvit funna i Helsingland (Bjuråker och Delsbo sock- nar) af J- A. Hartman, hvilkens välvilja jag har att tacka för deras meddelande i Exsiccat-samlingen. Den växtlokal, på hvil- ken de af honom blifvit upptäckta, utgör ett anmärkningsvärdt bidrag till kunskapen om deras geografiska utbredning. — For- men stenotera Nyl. af Lee. alpestris, är icke i något synnerligt skiljaktig från hufvudformen, endast genom stundom mera sam- mangyttrade frukter. Från Lectd. (Buellia) insignis a. skiljer sig b. muscorum endast genom magrare och mindre rent hvit thallos. N. 218. Lahraia Kumei. Koeber Parerga Lichen. p. 281. — Under detta namn fbrst beskrifven (1863) såsom en ny med- lem af familjen Caliciei af Koerber, men redan observerad af FiiOTOW och af honom hänförd till slägtet Calicium. Det är mig obekant, om den tillförene blifvit anmärkt inom Sverige. Den förekommer (liksom i Tyskland) i barkens remnor på Populus tremula, ganska ymnigt i Östergöthland, Jonsbergs socken och flerestädes, har äfven blifvit funnen i Nerike, Göthlunda socken af O. G. Blomberg, och är sannolikt nog allmän, ehuru dess Digitized by Google LAFARTSaS 8YNONYMI. 235 ganska små frakter lätt andfalla uppmärksamheten. — Ehuru den är försedd med en nog tydlig thallus, torde det vara tvifvel- aktigt, om den icke lämpligare hänföres till svamparnes än laf- varnes ordning. N. 220. Sphinctrina iurbinata * pedata. — Då denna lilla^ med obeväpnadt öga knappt urskiljbara Galicioid, för mikrosko- pisk granskning visar sig tillhöra slägtet Sphinctrina och stå närmast Sph. turbinatOy h varom jag genom benäget biträde af Th. Fries är förvissad, har jag gifvit den namn af pedata^ eme- dan den, jemte sin litenhet, hnfvudsakligast afviker deruti från Sph. turinnatay att dess excipulum är normalt uppburet af en bUc, genomskinlig stipea. — Den är observerad växande på ekars l)ark i Ostergöthland flerestädes, och är sannolikt icke sällsynt. N. 221. Sphinctrina pinicola RoERB. Lichen. selecti Germ. n. 203. — Professor Eoerber har väl i Parerga lichenol, p. 288, återställt det sanna specifika namn, mtcrocephala, som till- kommer denna art, i stället för pinicola^ hvilket han tillagt den- samma, då han utdelade den i sin Exsiccat-samling och förmo- dade, att den var förut obeskrifven. Men jag vågade icke antaga denna bestämning, då Roerber icke hade grundat den på säkra original-exemplar, utan endast på sin uppfattning af beskrifningen på Calic. microcephalum hos Fries och SCHAERER. Det syntes då försigtigare att benämna arten efter ett follkomligen säkert synonym. Men jag är nu, genom de upplysningar, som blifvit mig välvilligt meddelade af Th. Fries utur Mudds arbete öfver Englands lafvar, till hvilket jag saknat tillträde, att Sph. pinicola KoERB. verkligen är Lichen microcephalus TuRN. et Borr, och tiledes äfven Calicium microeephalum a. Fries Lichogr. Europ. p. 399. Nyländer har, efter Tulasnes föresyn, öfverflyttat namnet microcephala till en annan parasitisk art af Sphinctrina (Synops. Lich. p. 144) med hvilken den sanna microcephala icke n»å förväxlas. — Den här under n. 221 gifna arten bör således benämnas Sph. microcephala och dess synonymi blifver följande: Michen mierocephalus SMITH Engl. Bot. T. 1865, TURN. et Borr. Lich. Br. p. 130. Digiti zed by Google 236 CHB. 8TBMHAMMAE. Calic. nderocephalum a. FRIES Lich. Eur. p. 399: S(»us- RER Enum. Lich. Eor. p. 164. SphioctriDa pinicola KoERB. Lich. sel. Grerm. 203. Sph. anglica NYLÄNDER Synops. p. 143. Att deona hos oss nästan förgätna art kunnat i Exsiccat- samlingen utdelas, derföre har jag att tacka Adjunkten vid Öre- bro läroverk P. J. Hellbom, som med skarpsynt blick upp- spanat och insamlat denna, liksom många andra lafarter. N. 224. Cyphelium stigonéllum. — Det har förmodats, att denna art inom fäderneslandet endast vore att finna i dess syd- ligaste landskap, egentligen Skåne. De här i Exsiccat-samliogOB gifna exemplar äro samlade i Ostergöthland inom HäradshammirB och Ö. Husby socknar på ekars bark, der arten växer parasitisk på Pertnsari» coccodis thallus, å hvilkeii den likväl bildar eu gråblå fläck under frukten. Sannolikt är den att finna allestädes der Pertus. coceodes växer. N. 228. Calicium disseminatnm. — Utan tvifvel är det ett förhastadt omdöme, då Koerber fortfarande äfven i sitt senare arbete Parerga lichen. p. 296 påstår, att Calic. disseminatum icke är annat än en collectiv- benämning för Galicii-frnkter, som fSr- blifva utan utbildad fot. Den af Fries bestämda art, som under detta numer gifves, är ostridigt en verklig, egendomlig art Mau kan icke föreställa sig, att den någonsin varit sedd af den som faller en så afgjord förkastelsedom, som Koerber f&llt. Det är också sannolikt, att den sanna Cal. disseminatum FRIES icke år känd i Tyskland och Schweitz. Åtminstone är allt hvad under detta namn blifvit utgifvet i Exsiccat-samlingar och af KoERBER (1. c) citeras, vida skildt från densamma. Schaerers n. 604, Hepps n. 327, v. Zwackhs n. 243 äro uppenbart roonströsa, fSr- knappade, fotlösa Calicii-frukter på en thallus, som sannolikt till- hör Calic. roscidum, och Schaerers n. 503, på ruttnadt träd, bar med den sanna Cal. disseminatum icke den aflägsnaste öfvereos- stämmelse. Det är ganska sannolikt, att Koerber, såsom han betygar, kan förevisa en mängd af dylika fotlusa Calicii-frukter, men på trädbark, hvarest sådana icke sällan kunna uppsökas, på Digitized by Google LAFARTBR8 8TNONTMI. 237 hvilken växtlokal Gal. disseminatnm likväl aldrig fttrekommer. Den trtfves endast i täta skogar på barklösa granstammars och stockars hårda ved, t ex. i södra östergöthlands bergsbygd (hvarest den här gifna n. 228 är hemtad), i största ymnighet och i stora fält, förblifvande oförändrad år från år, i omgifning af der jemväl förekommande, rikt utbildade Calicier — roscidam, trabinelluro, pnsillom, trichiale m. fl. — utan att någon enda individ af de stora grupper, i hvilka den är samlad, undergår någon förändring eller utbildning af formen. Detta vore dock ett under, om den endast utgjorde en samling af förkrympta frukter. Heu dess fullkomliga spor-bildning och dess bestämda karakterer ådagalägga, att den är en art för sig. N. 240. Coniocybe pallida. — Under detta numer har jag f5renat a. pallida och dess varietet b. farinacea. Chev. Fl. Paris. (jemfiJr Nyländer Synops p. 163). Denna form, funnen växande på ekars bark i södra östergöthland (Svinhults socken) torde ej tillfi5rene vara hos oss observerad. Koerber förer den (Parerga p. 300) under varieteten (j, xantliocephala Wallr. Den här meddelade har icke gula, utan kanelfärgade frukter. Digiti zed by Google Digitized by Google 239 Annulata nova. Recensuit J. G. H. Kinberg. [CoDtlnaAtio.] Fam. NEPHTHYDEA (Grube). Anteniite 2 et interduro palpi 2; tentaculuin nullum; lobus ce- phalicus deplnnatus, postice medio retractus; pharynx exsertilis cylin- drica, papillis lateralibus et terminnlibus ornata, superficie interna maxillis binis humilibus armata; pedes doreuales, et ventrales validi, separati: dorsuales branchia dorsuali (=lobe roembraneax de la rame dorsnle), cinro terminali (=appendice tentaculiforme de la rnnoe dor- sale) pro cinro dorsuali et branchia cirrhosa cellulosa, ad partem exteniam inferiorem pedis superioris adhcerente; pedes ventrales bran- chiis terminalibus et cirris ventralibus prsediti. NEPHTHYS (Cov.). Antennse 2 et palpi 2 forma aequales, marginalea; setae annulatae et laeves; maxillae duae, humiles, ungulatse. N. prcedoaa n. Lobus cephalicus margine rotundatus, postice ad 8^;mentum 3 retractus; palpi a media parte marginis lobi cephalici orientes, antennis duplo longiores; branchia dorsualis remiformis. Mare atlanticum extra ostium fluvii La Platå fundo 52 or- gyiarum. N. imbricaia Qrubk? Lobus cephalicus margine rotundatus (penta- gonos Oeube), postice ad segmentum 2 retractus; antennse et palpi aequales; hi ante roediam partem lobi cephalici orientes; branchise dorsuales humiles. ? N, imbricaia Gkubä. Ann. Örst. Vid. Med. 1857, 168. Valparaiso inter radices fucoram. N. Virginia n. I40ba8 cephalicus subquadratus; antennas ab an- golis anterioribus externis, palpi, illis multo majores, a parte posteriore båsi inflato orientes; branchiae dorsuales margine semi-circulares, bran- ehiK cirrhosae longiasimse. Mare atlanticum prope Cap Verginis fundo 32 orgyiarum; insula Baket freti Magalaensis. AGLAOPHAMUS n. Maxillae binae laterales, transversae, fusiformes, nec ung^Iat», mar- gine rectae; setie simplices: aliae laeves, alice bifurcatae, lyratee. öfwr$. of K. Vet.'Akad. Förh., 1865» N:o 4. Digitized by Google 240 J. o. U. KINBERO. A, lyraiua n. Lobus cephalicus incogDitus; branchise dorsualet margine superiore recUe, branduse cirrosse elongatie; cirri ventrales longi. Fretum Bangka. AGLAOPHEMB n. AntennsB 2; palpi 2; maxillse 2 laterales, depressae. subconiformes, radicibus tribus dilatatis, brevibos; papillffi pharyngis laterales et mar- ginales; setse simplices: aliae leves, aliae annulatse alieeque bifurcato, lyratae. A. JuvenaUs n. Lobus cephalicus subquadratus; palpi infen, anfte mediam partem lobi cephalici orientes, elongati, antennis daplo lon* giores; branchia dorsualis et terminalis minuta. Portus urbi Rio Janeiro, fundo 4 — 6 orgyiarum. POETELIA QuATBEF.? Antennse 2, palpi nulli; maxillae 2, intemse, laterales, depressse; papillae pharyngis laterales et marginales; sctae simplices, limbatse, bi- fidse et annulatse. Portelia Quatrefagbs la classif. des Annélides, Comptes rendns 27 Mars 1865. "Nephthydea: tete portant 2 antennes'*, Quatref. 1. c., non anfBcit ad determinandura, an genus nostrum Portelia Quatrbp. sit. P, Quatrefagesi n. Lobus cephalicus subrectangularis; antenns longitudinem dimidiam illius lequantea; branchiae dorsnalea foliace»: anteriores lanceolatae, prosteriores rotundatie. S:t Thomas, fundo 11 — 12 orgyiarum. Wrrnorbn. Mus. Holai. Fam. PHYLLODOCEA (Grube). Phylladociens proprement dits Quatrbf. Oculi humiles, mediocres; antennae 2 et palpi 2 sequales; ten- taculum singulum vel nuUum; pharynx exsertilis elongata maxillis nuUis; branchiae foliaceae 2, interdum sub-cylindricte. PHYLLODOCE (Sav.). 8. str. Corpus longum; tentaculum nuUura; antennae 2 et palpi 2 aequales; oculi 2 mediocres; pedes singuli; branchia superior et inferior; set» oompositae articulo acuto serrulato. Ph. graciUa n. Lobus cephalicus rotundatus, postice excisas; oculi magni, obliqui; antennse et palpi dimidia parte lobi cephalici breviores; cirri tentaculares paris 3:ii et spurii apices antennarum superant; branchiae foliosae superiores ovales, elongatäe. Eimeo, insula 8ocietatis, inter corallia externa, summa aqua. Digitized by Google ANXULATA NOVA. 241 Pk. Nova HoUandicB, Lobus cephalicus elongatus, oval», postioe exeisus; ocuH roediocres, rotundati; antennae et palpi dimidiam lon- fcitudinem lobi cephalici seqnaDtes; cirri tentaculares illos sp. prseoe- deotis lequantes; branchiae foliosse, snperiores lato-ovalea, Talidee. Port Jackson Novae Hollandiae fundo 12 orgyiarum. Pk longipes n. Lobus cephalicus ovalis, postice excisus; antenn» et palpi dimidiam partero lobi cepbalici aequantes; cirri tentaculares ioQgi: paris priroi tertia parte lobo cephalico longiores, longissimi illis daplo longiores; branchiae foliosse, superiores anteriores rotundatn^ reliqu» ovales, pedunculis altis prseditse. Jaxta ora prope Valparaiso, inter radtces fucorum, fundo 1 — 2 orgyiarum. EULAUA (Sav.). Corpus longum; tentaculuro singolum; anteunae 2 et palpi 2 leqnales; oculi 2, mediocres; pedes singuli; branchia superior ei inferior. E. lobocephdtica Scumarda. Lobus cephalicus ovalis fronte pha- ryogo retracto depressa; tentaculura ante oculos oriens, tenue, diroidia parte lobi cephalici longius; antenn» et palpi tentaculo breviores sed CTMsiores; cirri tentaculares paris prirai breves, reliqui elongati; pha- lynx exsertilis elongata, ubique papillosa, papillis minutis; branohi» superiores foliosae, ovales, subacutae. E. lohocephaUca Sghmarda, N. Wirbell. Thiere L ii, 86. T. xu f. 236. Valparaiso inter radices fucorum; Callao. E, Magalaensia n. Lobus cephalicus brevis, latus, obtusus; ten- taculum parum ante oculos oriens, dimidiam longitudinem lobi cephalici cquaos; antennas et palpi | lobi cephalici tequantes; cirri tentaculares ptris 1 et 4 breves; pharynx exsertilis elongata, clavata, papillosa, pspiilis minutis; branchiae foliosae: superiores acutae, posteriores lon- gissimae. Fretum Magalhaense juxta insulam Buket, fundo 2 — 4 orgyiarum. E, picta n. Lobus cephalicus brevis, latus, margine anteriore •emiciiculari ; tentaculum inter oculos oriens, tenuis, diroidia longi- tsdioe lobi cephalici brevius; antenn» et palpi vero dimidiam longi- tsdinem ejus sequans; cirri tentaculares breves, longissimi, branchiis parum longiores; pharynx exsertilis verrucosa; branchiae foliosie, supe- nores ovales, obtusae, elongatae nuUae. Loco speciei prsecedentis. E. haoaica n. Lobus cephalicus semiglobosus; tentaculum ante oculos orient, longitudine dimidia lobi cephalici longius; antennae et palpi dimidia ejus parte longiores; cirri tentaculares paris 3:ii apices Digitized by GooqIc 242 - J. o. H. KINBKEG. antennanun superant; pharynx exsertilis papillosa, papillis brevibus, terminalibus validioribus; branchiae folioste superiores elongatae, atte- nuatsB nec acutte, inferiores breves, ovales. Honolulu, inter corallia summa aqua. CAROBIA aUATREFAGBS? Corpus teres, longiim; lobus cephalicus semiglobosus; tentaculnm nullum 1. tuberculiforme; anteDnae binae et palpi bini parum differen- tes, distantes; segmenta buccalia bina distincta, cirri tentacularet 6: paria 1, 2, 4; nec labium inferius nec roaxillae uec papilhe pha- ryngis; branchice cylindric»; setie compositae, acutae. Genus Carobia Quatr. inter * PhyUodociens" Quatr.: "Cirres lamelleux, yeuz ordinaires, pieds uiiirames, 4 antennes (antenns 2, palpi 2 n.) 6 tentacules" (cirri tentaculares n.). Cum pharynx Carobi» non descripta est, et forma brancbiarum (cirres Quatr.) fortasse non lamellosa sit, speciem nostram, ' quamquam ad genus novum fortasse referendaro, ad Carobiam Quatr. retulimus. G, patagonica n. Lobus cepbalicus segmenta 2\ longitudine sequans; antennse dimidiam longitudinera lobi cephalici aequantes: palpi tertia parte antennis longiores, articulo terminaii nullo; branchi» superiores cylindricae, parum compresspe, pedibus longiores. Mare Atlanticum prope Cap Yirginis Patagoniae, fundo 30 or- gyiarum. Farn. ALCIOPEA n. PhyUodocea odciopiem Quatrefagbs Comptes rendus 1. c. 27 Mars 1865. Lobus cephalicus angustus nec acutus; oculi duo. magni, laterales, ovales; antennae et palpi aequales, terminales; cirri dorsuales et ren- trales desunt; branchise ad pedes adhaerentes, foliacese. KRONIA Quatr.? Tentaculum a supcrficie superiore lobi cephalici oriens; antenn» 2 et palpi 2 aequales; cirri tentaculares 8, laterales; branchiae bio» foliaceee; cirri ventrales et terminales desunt; setse aciculiformes com- positae; cirrus analis singulus. K, AngeUni n. Corpus elongatum; lobus cephalicus longitudine mediocri segmenta 6 proxima aequans; tentaculum breve; fröns älta; oculi obliqui; setse copiosse. Mare chinense 20® lat boreal, 107® long. or., summa aqoa. SoHLÖER. Mus. Holm. Digitized by Google ANNULATA KOTA. 243 K. ÅurorcB ii. Corpus elongntitm; lobus cepbnlicus longiiisculum; teotaculum cirrosum; fröns producta; ociili elongati, ovales; setn paucse. Mare atlanticum juxta FuDchal insulae Hclenfe. ALCIOPA AuD. et Edw. Tentaculum deest I obsoletum; antennae 2 et paipi 2 sequales; ocuH 2, maximi; cirri tentacularea 8, laterales; branchiae binse foHacefle; glaadolae scgmentoraro laterales; setse simplices, liliformes. Å, aUantica n. Corpus breve; lobus cepbalicus brevis, antice depresBUs; oculi longitudine lobum cephalicum aequantes; setae parum Dumerosie; acicnli complures. Mare atlanticum 3® I" latid. borea]., 25® longit. occid. E. Ekstbömbr. Mus. Holm. A. candida D. Chiajx. Corpus longum; segmenta longiuscula. corporis anterioris, pbarynge porrecta, brevia; lobus cepbalicus ocuHs brefior; fröns depressa; antennse et palpi minuti, sub lobum cephalicum ante orificium oris obvii; cirri tcntaculares paris l:i elongati basi alta, paris 2:i et 4:i minutiasimi; pharynx exsertilis 4 — 5:plo longior qoam oculi, papillis terminalibus 2 oppositis, elongatis, cirriformibua, et 12 brevibus margine semicirculari; pedes porrecti, elongati, lan- ceolati; branchiae dorsuales et ventrales foliaceae, lanceolatte; glandulae segmentorum partem posteriorem basis pedum amplectentes; sette simplices, filiformes, acutie; aciculae singulae, apices pedum penetrantea, acutae, rectae. Messina. C. LovtN. Mus. Holm. Å.{f) aplendida n. Corpus longum segmentis anterioribus pha- ryngo porrecto brevibus; oculi perraagni rubn, pupilla flavido-rubra ; pharynx exsertilis ocniis duplo longior, papillis binis oppositis elon- gatis et 24 brevibus; pedes acuminati, aciculis singulis apices pene- trantibus; glandulae segraentorum supra, pone et juxta bases pedum ntft, tubercnli formes, sublobatse, magnse. Mare atlanticum, summa aqua; in intinere Eugeniae 21 Maji 1853 observata. Specimen descriptum perditum. A, (f) pacifica n. Corpus longum, pellucidum, segmentis ante- noribos, pbarynge retracta, elongatis; oculi permagni, pallide rubri, distantes; glandulae segmentorum pone pedum sitae, nigro-brunneae. Mare pacificum prope insulas havaicas summa aqua, in itinere Eogeniie 7 Julii 1852. Specimen perditum. Fain. HESIONIDA (Schmarda). Hesionea Quatrspagbs, La Classilicntion des annélides, Compt. rendus LX. 27 Mars 1865. Ex parte. Corpus breve; antennse 2; palpi 2; oculi 4; pedes integri, sin- gnli; cirri dorsuales et ventrales. Digitized by Google 244 J. o. H. KIKBBRG. HE810NE Sav. H, EugenicB n. Lobus cephalicas huroilis, rectangularis, aegmen- tum priraum corporis parum longior; oculi anteriores transversi; cini dorsuales anteriores latitudine corporis longiores; cirri ventralea apices setarum non attiiigentes. Pars australis freti Bangka. LE0CRATE8 n. Tentaculum; oculi sessiles, sursum vergentes nec laterales; pba- rynx exsertilis maxilla singula media, supera, eloogata, cylindrica, edentata armata; cirri tentaculares 16; pedes dorsuales et veutrsles non discreti, fasciculo vero setarum dorsuali superiore, et ventrali ter- minali prsediti ; setae fasciculi dorsualis lineares, serrulatse, ventralis oom- positse, articulis mediis et longis, apicibus bidentatis. L. cMnensia n. Lobus cephalicus latus, rectangularis, segmenta tria proxima longitudine aequans; tentaculum breve; dimidiam partem antennarum vix attingentes; cirri dorsuales latitudine corporis lon- giores. China, mare juxta castram prope Hongkong, fundo 2 orgyiaram. Hesione proctochona Schhahda, N. Wirbell. Tb. I, n, 79 ad hoc genus fortasse pertinet. Fam. GYCEREA (Grubb). Genus Glycera auctornro. Antennce = tentacula superiora. Palpi = tentacula inferiora. Segmentttm ^t^ccoZ^ = annulus posterior lobi capitalis G&UBS. Segmentum primum corporis =segmentum buccale Grube. Papillce pharyngis laterales = Papillae omnes pharyngis prseter papillas majores juxta maxillas positas. Papillce pharyngis terminales = Series papillarum inter vel ante maxillas sitse. Ovaria =Branchies AuD. et Edw. Kiemen GauBS. BranchicB = lingulae. Papillse pharyngis laterales et terminales; maxillae quatuor sita radiatae, terminales, ungulatse; lobus cephalicus conicus appendicibus terminalibus 4 aequalibus, minutis; segmentum buccale lobo cephalico latius, appendicibus carens; cirrus dorsualis brevis, lateralis; cirri ventrales in branchiam terminalem inferiore mutati; ovaria toberculi- formia, cirrosa et fruticosa. Digitized by Google ▲NNULATA NOTA. 246 GLYCEBA Say. Corpus antice et postice attenuatum, teres, segmentis numerosis; maxiU» processn laterali loDgo et brevi praeditae; branchiie termi- oales, cum cirro ventrali, plaerumque 5:naB; setae limbatie acutse, simplices et compositse. Gl papiUosa Grube. Lobus cepbalicus lO-annulatus; segmentum baccale medioere; papillae pbaryngis membranaceae, minutce, conicse; braachi» terminales miiuitae, 3:nae. Glycera papillosa Grubb. Annul. Örstediana, Vidensk. Meddel. 1857 p. 176. Yalparaiso, fundo 6 — 8 orgyiarum. QL lovis n. Lobus cepbalicus laevis, brevis, segmenta 6 sequans; segmentum buccale laturo, breve; pnpillae pharvngis membranace»: conicie et ovales; pedes elongati; branchi» terminales elongatae, ömse; OTaria tabercnliforraia, posteriora cirrosa et ramosa. Mnre atlanticum long. occid. 40® 5b', lat. austr. 22® 30', fundo 20—30 orgyiarum. GL jucunda n. Lobus cepbalicus 12-anDulatu8, sulcis obsoletis; segmentum buccale cylindricum, diroidiam partem longitudinis lobi cepbalici sequans; papilice phnryngis roembranaceoe, conicie aliseque obtns»; branchise terminales öinae, posteriores longiores; ovaria cirrosa, maltifida« sessilia. Portus urbis Rio Janeiro fundo 4 orgyiarum. Gl pacifica n. Lobus cepbalicus 11-annulatus, parte posteriore wlcis longitudinalibus praedita; segmentum buccale postice dilatatum, breve; papillae pbaryngis membranaceae, clavatae; brancbice terminales 5ai8B; ovaria papillteformia et fruticosa. Mare pacificum: insula Foua, inter corallia externa fundo 1 — 2 pedom. HEMIPODIA aUATRBF. "HempocUe" Quatrsf. Note. Compt. reudus 27 Mars 1865. Maxillae 4; processus lateralis longus; papillse conicae, obtusse; p^cs singuli; brancbiee singulte, terminales; cirri dorsuales laterales, remoti; cirri ventrales; setse spinigene; acicuke singulce. H, patagofdca n. Lobus cepbalicus brevis, segmenta 6 longi- todioe sequans, obsolete annulatus; segmentum buccale postice dila- tatum; papiilse pharyngis conicie, obtusse, humiles; branchiae singulse, terminales, minutie; cirrus dorsualis lateralis, tuberculiformis; cirrua ventralis basalis vel inferus; setse tenuissime serrulatsB. Fietom Magalbaense: Tork Bay fundo 4 — 6 orgyiaruij^^. .S f^ öfvfr$. af K, Vei.'Aiad. Förk. Årg. 22. N:o 4. 246 '■ & U. KIMBBKS. Fam. GONIADEA n. Gen. Qomada auctorum. Mascilloe anguIaUe =Dent8 en chevrons AuD. et Edw. MaxillcB terminales =Machoires å Textrémité de la trompe-et petites denticules cornées. AuD. et Edw. MaxilloB laterales =Machoire3 AuD. et Edw. MaxilUe tran8ver8ce = V etiies denticules AuD. et Edw. Maxillce transversce dorsuales ^^MtiXiWsd transversae superiores. MaxillcB transversce ventrales =Maxill8e transversae inferiores. Maxiilae comese ordinum 3 — 5: angulatae, terminales laterales, transversae dorsuales, interdum etiam transversae rentrales et radiat»; lobus cephalicus conicus appendicibus terminalibus 4 aequalibus; pedfs partis mediae et posterioris corporis utrinque binae; branchiae ter- minales, simplices et compositae. Audouin et Edwards in L*hist. nat. du Littoral de la France p. 247 discribunt gen. Goniadam, et spec. nov. Gomad, eremit: "cc qui caractérise surtout cette espéce, est l'absence compléte de roä- cboires ou dappendices quelcouques å Textrémité de la trompe.*' lo descriptione vero Goniade å chevrons^ 1. c. p. 248 dicunt: *'se distingue essentiellement de la précédente par Texistence de deux måcboires cornées k Textrémité de la trompe, d'une ceinture de petites denticules cornées et noires entré ces mächoires, d'une couronne de papiUes immédiateraent au-devant de ces denticules." Cum species omnes, huc referendte et a nobis visae, maxillis ter- minalibus armatae sunt, speciei istae Aud. et Edw., a nobis non visa^, sensu nostro, etiara adsunt. Ad quod genus Goniadeorum species Aud. et Edw. pertinent nunc a nobis non rite determinandum est iMaxillee trausversae 3 Oofuadm, Maxiilae transTersae 5 Lacharii. Maxillse angulatae IMaxiIlie terminales 22 EpicatU, Maxillie terminales 40—41 LeomntOns, Gen. Glycinda Fr. Muller a nobis non visum. GONIADA Aud. et Edw. Maxiilae terminales laterales ungulatae vel ungnlato dentatae, reli- qvis validiores; maxillse transversae dorsuales 3, minutse, dentatn, radicibus binis; maxiilae transversae ventrales desunt; maxiilae radiatie, interdum non visse, 4:n«e, tenues; papillae pbaryngis laterales, humiks, inclinatae, margine oordiformi; setae limbatse, acatse» dmplices et oompositae. Digitized by Google ANNULATA KOYA. 247 G, Virgim ii. Maxilke angulatie utrinque 5; maxi Un trana vers» deotibns 2 perspicois fNraeditae; radiatae nullse (P); lobus cephalicus 12-anDulatu8. Mare atlaDticum prope Bio Janeiro fundo 30 — 40 orgyiarum. Q. felicissima n. MaxillsB angulatae utrinque 7; maxillae^tnms* vers» dentatte, dentibus arcuatis; apices maxillarum radiataram singoli; lobus cephalicus 9-annu1atu8. Mare prope Funchal insulae S:t8B Helense. LACHARI8 n. Lobus cephalicus annulatus, conicus, appendicibus uullis; maxillas numerosae, terminales ordinum trium; pedes singuli; branchise termi- nties, cirrosffi; setse compositie nec aristatie. L. crudelis u. Maxillae transversse 5, dentibus terminalibus 4; radiatae apice uugulato, singulo armatae; lobus cephalicus 9-annulatus. Praya grande juxta Rio Janeiro. EPICASTE n. Lobus cephalicus oonicns, annulatus, appendicibus terminalibns 4; maxillae terminales dorsuales numerosse: 20 in annulo collocatse, breves, dentatse; maxillae terminales laterales 2: ranxiraae iuferae; papillse pharyngis ungulatae et conicae; pedes dorsuales et ventrales separati; branchiae terminales; setae limbatac simplices et composit» alweque aristatae. E, armata n. Lobus cephalicus 8-annulatus, annulis interdum obsoletis; partes laterales anteriores, mediae et posteriores ineequales; Bete aristatae in pedibus mediis et posterioribus obviae, breves. Mare atlanticum prope Cap. Virginis Patagoniae fundo 32 or- gyiarum. LEONNATUS n. Lobus cephalicus annulatus; maxillae angulatae, laterales, träns- fSTMB dorsuales et ventrales numerosae; pedes anteriores singuli, po- steriores bini; setae horum subulatae et limbatae compositae. L. voraa n. Maxillae angulatae utrinque 13, laterales 5-dentatfle, transYersae dorsuales 16, ventrales 23; papillae laterales humiles, conicae, tpice singulo vel duplici; lobus cephalicus 8-annulatus. Mare atlanUcum; long. oocid. A(fi bb\ latid. austr. 22<^ 90' fimdo 20—30 orgyiarum. Digitized by Google 248 i. o. a. KiNBSKe. Fara. SYLLIDEA (Grubb). Tentaciib»n^= knUnnt eropaire Saviont, Tentaculum impar Grubb. Ävimma ^AnteDDes ezterienre Sationt. AnUnruB interiore», AnUnncB exteriores, Palpi= Palpi Örstbd. Fröns Rathke. Tori frontales Grube. Lobes frontaux Edwards, Quatrefaqbs. Segmentum buccale^Van postreroa lobi capitalis Grubb. Segmentum primum corporis = Segmentum buccale Grubb. Spina arficti/am = Spiua setarum compositarum juxta articalaiionem. Maxillae miDutissimfle, singuls vel nullae; palpi 2 validi; oculi 4; tentaculum et antennae 3 — 5 cirrique dorsuales remoti, annulati, wo laeves; aegmentum buccale sing^ulum, supeme breve, cirris tentaculariboi lateralibus utrinque binis, aut cum lobo cephalico coadnatum cirris tentacularibus nullis ^). Genera et species SylHdeorum plurima non satis cognita. De- scriptio igitur nostra fortasse mutanda sit. Genera et species nostn ita distinguenda. HETER0SYLLI8 (QuAmP). OcuH minuti; tentaculum; antcnnae 4; maxilla pellucida, semi- lunaris, postice rotundata, acie edentata; setse falcigerse articulis me- diocribus, rectis acie convexa, apice bidente; cirri ventrales. "Pieds mobiles. Des cirrhes dorsaux et abdominaux. Pas de tubercules sur le corps. Gésier inerroe. Tete et anneau buccal dis- tincts. Des lobes frontaux. 6 antennes." — Quatrbpagbs Note sur la classif. d. Ann. Comptés rendus LX, 27 Mars 1865. ff. havaica n. Oculi anteriores posterioribus distantiores et ma- jores; tentaculum inter oculos anteriores, apices palporuro panim superat; antennae exteriores minutae, inter antennas interiores et palpos orientes; cirri dorsuales latitudinero segmentonim longitadine sequantes nnnulis c. 24; cirri ventrales breves. Honolulu, inter corallia mortua summa aqua. 8YLLI8 (Sav.). Oculi mediocres et minuti; tentaculum; antennas 2; maxilla nulla ; setre falcigerae articulis brevibus et mediocribus, acie parum ex- cavata, apice singulo, curvato; cirri ventrales. ') Ännulata lite, cirris tentacularibas earentia »nt jovenet aai a leliqiiis di^ ferentia, exelndenda. Digitized by Google ▲NNULATA NOTA. 249 S. caM/cmiea n. Ooali minati anteriores posterioribus distan- taores et majoret; tentaculum inter oculos posteriores; antenn» tertia SOS parte palpoe superantes, cirria tentacularibus dorsualibus multo breviores; aegmentum buccale superne segmento primo parum brevius; eirri dorsualea, imprimia anteriores, latitudine segroentorum valde au- perantea, annulia 24 et ultra. Sansolita Bay prope 8:t Francisco Califomi», summa aqua. PERIBOEA n. Oculi minuti, arcura fingentes; palpi transversi; tentaculum; an- tennae 2; segmentum buccale superne obsoletum; cirri tentacularea 2; max illa semilunaris, postice truncata, acie edentata; papillce pharyngis 11 — 12; setsB falcigerse articulis brevibus, acie valde excavata, pecti- nata, apice singulo, curvato; cirri ventrales. P. Disingi n. Oculi aequales; tentaculum, inter oculos poateriores oriens, tertia sua parte palpos superans, et antenn» eequales; cirri dorsualea latitudine segmentorum parum longiores; cirri anales 18- annnlatse. Portus ad Bio Janeiro fundo 4 — 5 orgyiarum. THOE n. Oculi minuti; tentaculum; antennse 2; segmentum buccale oum cirria tentacularibus utrinque 2; maxilla unica leviter arcuata, com- preaaa, radice rotundato; papillte pharyngis 10 — 11; set» falciger», infra apinam articularem inflätas, transversim serrulat», articulis bre- Tibua et mediocribus, apice spina transversa armato; cirri ventrales. T, fusiforma n. Oculi anteriores majores et distantiorea; ten- taculum inter oculos posteriores a margine posteriore lobi cephalici otiens, quarta parte apices palporum superat; segmentum buccale superne segmentum primum longitudine »quans; cirri tentacularea dommlea et ventrales sequales; cirri dorsuales longi; cirri ventrales eloDgati. Port Jackson prope Sidney summa aqua. EUEYMEDUSA n. Oculi mediocri; tentaculum; antenn» 2; segmentum buccale cum cirria tentacularibus utrinque 2; maxilla unica, margine pyriformi, lateribna dilatatis, medio carinata et stris mediis longitudinalibus posticia transversis, semicircularibus; set» anteriores falciger» articulis brevibua, apina articularis elongata, posteriores simplices, robust», bi- fid»; cirri ventrales. E. jrieta n. Oculi in rectangulo siti; tentaculum inter oculos poitenores, partibos duobua tertiis palpos superans; segmentum boooale Digitized by Google VBO J. o. U. KINBBKO. •opeme flMdio prodnotam, brste, dunidiara longitndinem sefcmenti primi feqomiis; eirrt teatacularet ventrales tentaottlariiMit dorsatHbus breviiKc»; eirri dorsoales aoteriores hiitndioe corporis longioreB, posterioreB bro- Tiores; oirri reotrales breves. Port J&ckaon Nofie Hollandiae summa aqoa. LAOMEDORA n. Oculi minuti; tentaculnm; antenn» 2; segroentum buccale cnm cirris tentaculnribus utrinque 2; roaxilla nulla ; cirri dorsuales fiici- forraes, setae falcigerae nrticulis brevibus et mediocribus, ali» paac» siroplices, bifidae, apicibus brevibus; cirri ventrales. Zr. fustfera n. Oculi in linea arcuata siti; tentaculum inter oculos anteriores a media parte lobi cephalici oriena, dimidia soa longitudine apices palporum superans; segmenturo buccale breve; cmi tentaculares ventrales tentacularibus dorsualibus breviores; cirri dor- suales anteriores latitudine corporis, posteriores breviores; cirri ven- trales breves. Insula Chincha; habitat inter radices fucorum fundo 1 — 2 or- gyiarum. LAPITHAS n. Oculi permagni; tentaculum et antennse 2 terminales; segmen- tum buccale cirris tentacularibus utrinque 2 praeditum; maxilla nalla; papillae pbaiyngis elongatse c. 23; »etse falcigerce articulis bidentatis ant elongatis, latis, acie convexa, aut brevibus acie rceta; cirri ren- trales breves. L. Steenstrupi n. Oculi in rectangulo siti; tentaculum a media parte marginis anterioris lobi cephalici oriens; segmentum buccale supeme et medio productum, breve; cirri tentaculares valde inaeqnales; cirri dorsuales longissimi, alii breviores. De partitione corporis etc. vide: Eugenies resa. Annulata. Singapore, unde retulit Knoll. Mus. Holm. Fam. ARICIEA (Audouin et Edwards). Genus Åricia auctorum. Maxillce nuUte; papillte pharyngis juxta orificium oris parvae val obsoletse; tentacula, antennse, et palpi nulli vel minuti; oculi nulli; lobus cephalicus conicus, terminalis; segmentum buccale pedibus nudum; cirri tentaculares 2 vel nulli; mutatio segmentorum; branchiae dor^ suales cirrosse, in segmentis anterioribus nullae; setie plurimae capillares, annalat». Digiti zed by Google ANNULATA NOVA. 251 Brmtekia podenies og CyathophyUernes Pläds i Systemet. 1848. Separ. aftr. sid. 30. ^ CoBtrib. to thc N»t. Hiat. of thc Unit. SUtes. Vol. III p. 121. ') Med f& undantag, såäom t. ex. hos Actinia pluraosa enligt Thorell, skares kalken hos Actinozoerna af hvilken diameter som helst i tv& lika delar, Z. rugosa deremot kanna endast efter den linie, som följer längs efter septal- gropen eller prlmär-septnm, delas i två, hvarandra fnilkomligt lika delnr. Sednast har Ludwio (H. v. Mkyers Palseontographica, Bd 10 sid. 179 och följ.) uppställt Stskilliga af Cyathophyllinse bland Aporosa (Fam. Turbinolidse), samt af Zaphrentinae bildat en särskild grupp, Pinnatse. Ehuru hans egna figurer visa den hos dem rådande utvecklingen af septa efter fyrtalet, anser han "tentaklerna" och primär-septa ursprungligen vara sex och faster icke något afieende vid deras öfrica stora afvikelser från Turbinolidse. Öfven. af K. Vtt.-Akad, FörK i86S, N:o 5. Digitized by Google 272 G. LINDSTRÖM. ännu en, hittills föga känd. Åtskilliga till Rugosa otvifvelaktigt hörande arter äro nemligen försedda med ett operculum eller lock af ovanlig natur. Förekomsten af ett sådant har Guet- TARD *) först låtit oss ana och sedan har Steenstrup *) sett ett dylikt hos "Cyathophyllum mitratum". Då några sådana, med lock försedda arter hufvudsakligen på grund af detta blifvit räknade till Brachiopoderna och dessutom äfven till andra klas- ser, torde en närmare beskrifning af dessa arter vara af nöden, på det att deras fullkomliga öfverensstämmelse med Z. rusosa derigenom må kunna ådagaläggas. Kanske den märkligaste bland alla är den länge genom HisiNGER ur Wisby-lagren bekanta Turbinolia pyramidalis, i hvilken GiRARD *) såg en Galceola och som af M. Edwards och Haime *) med förkastande af Girards åsigt uppställdes i deras nybildade slägte Goniophyllum. Sjelfva skalet eller det så kallade polyparium är oregelbundet pyramidaliskt, begränsad! af fyra triangelfonniga ytor, af hvilka den, som vid skalets naturliga läge är den understa eller bottenytan, är störst, de, som bilda sidoväggame, något mindre, men sins emellan lika stora, samt den öfversta ytan minst. Skalspetsen är vanligen skarpt omböjd mot den minsta ytan, liksom fallet äiVen är hos den så vanliga homlika skalformen hos de flesta såväl Cyathaxo- niaB och Zaphrentinae, som Cyathophyllinae och Cystiphyllidtt. Skalets fyra sidokanter äro afrundade och utefter hela sin längd fårade af en egendomlig, grund ränna. Tillväxtliniema gå oaf- brutet öfver alla ytorna med ytterst fina strimmor parallelt emellan sig. De korsas af talrika, svagt upphöjda längdstrim- mor, hvilka äro homologa med de starkare utpräglade vecken (de falska "costae*') hos Omphyma och andra*). De två med- M Mémoires Torne 111 p. 510. «) 1. c. p. 21. ») Leonh. u. Bronn. Jahrbuch 1842 sid. 232. *) Archives du Musénra Torne V sid. 404. *) Hos alla Z. ragosa alternera dessa s. k. costae med septa, de utgöra icke en omedelbar fortsättning af dessa genom skalets viiggar, såsom bos Z. aporosa och pcrforata. Septa motsvaras p& yttre väggen af de rännor, hrilki ligga Digitized by Google kIgra iakttagelser ÖFVER ZOANTHARIA rugosa. 273 lersta af dessa strimmor, således de, som dela skalytan i två delar, äro på vissa exemplar bredare och bilda en svagt upp- höjd valk. Vanligen förekommer denna på bottenytan, men ses äfven stundom på de andra. Denna valk uppkommer i icke ringa mån äfven deraf, att kanten af kalkmynningen just vid midtelstrimmorna bildar ett veck utåt. Från sidokanterna och midtelfaltet af den största ytan ut- breda sig smala och krökta utskott, liknande rötter ^), särdeles talrika mot skalspetsen och aftagande, samt slutligen försvin- nande högre upp på skalet. Dessa rotlika utskott äro iholiga rör, medelst hvilka djuret fastat sitt skal vid främmande kroppar. Mynningen af kalken är från sidan sedd, snedt afskuren, högst vid bottenytan och lägst vid den öfre. Ofvanfrån sedd visar den formen af ett regelbundet trapezium med afrundade eller på yngre exemplar afskurna hörn, så att figuren hos dessa sednare blir nästan åttasidig. På mycket långsträckta exemplar närmar sig mynningen till qvadratformen och är mindre snedt afskuren än hos de vanliga. emellan läogdvecken. Hos de flesta Rngosa ser mau, sfisom otVan beskrifvits hoi Goniophyllom, tvä eller tre bredare langdveck eller strimmor dela skalets langsu iiida i två lika stora hälfter och bilda en valk, hvilken såsom vi fä se, är homolog med det s. k. pseudodeltidiuro bos Calceola. Bet största primär- htpinm (eller i dess ställe, hos Zaphrentinse, septal-gropen) är beläget pä inre »idan midteiuot rännan emellan dessa midtelveck. De mindre vecken, som synss pä yttre sidan, sammanlöpa mot midtelvalken i en mycket spetsig vinkel, så att det hela får en fjndcrformig anordning, alldeles sä som Hall beskrifvit det hos Streptelasma corniculum (Pal. of N.York Vol. H p. 111) och F. RoEMEB hos Str. europieum (Foss. Fauna von Sadewitz p. 16). Se äfven LUDWIG 1. c. ') Dylika rotbildningar ntmärkn ej mindre än 11 slägten af Cyathophyllin» (Cyathophyllum, Campophyllniii. Ooniophyllum, Omphyroa, Chonoph>llum, Pty- chophyllnm, Heliophyllum, Acervularia, Eridophyllum, Rhizophyllum och Axo- phyllnm) samt några Cystipbyller. Dessa utskott utgå antingen endast från det krökta skalets convexa sida eller sitta de på alla sidor. Stundom hafva de sammanvuxit eller ntplattats till breda, nedåt böjda bakar eller krokar ("crampons" M. Eowakds). Bland de verkliga polypariema ser man endast hos slägtena Flabellnm och Rhiicotrochus något liknande, men svårligen homo- logt. Beskrifningen af rötterna hos Goniophyllnm kan tillämpas pä alla ofvan- nämnde former, men de äro kanske icke hos någon sä utpräglade som hos det nedan beskrifoa slägtet Rhixophyllum. Digitized by Google 274 G. LINDSTRÖM. Djupet af skalets inre hålighet eller den s. k. kalken är mycket omvexlande. Hos några exemplar intager det stundom J af hela skallängden och hos andra åter af samma storlek ut- gör det endast mindre än hälften af nämnde längd. De fyra triangelformiga sidoväggarne åtskiljas af de grunda fördjupnin- gar, hvilka också, liksom den större, opariga af M. Edwards kallas "fosses septales". Den öfversta kanten af dessa väggar bildar en öfver septa uppskjutande kort fals, innanför hvilken locket hvilat. Från midten af hvar och en af de fyra väggarne utskjuter ett starkt utbildadt "primär-septum" ^). De på den största och minsta väggen, hvilka äro hvarandra motsatta, äro mest framskjutande och längst, samt nå nästan ned till bottnen af kalken. Sidoväggarnes primärsepta äro mindre. På ömse sidor om hvarje primärseptum sitter ett omvexlande antal (9 — 13) af mindre septa och emellan dessa ännu mindre och otyd- ligare. Dessa sekundära septa aftaga snart i höjd och förvandlas till smala, punkterade eller oregelbundet tandade strimmor, hvilka i kalkens botten sammanblandas och försvinna. På vittrade exemplar visa sig septa liksom klufna eller bestående af en ur- holkning eller ränna i midten, omgifven af två lameller. Så- väl häraf, som genom slipning finner man, att hvarje septum består af tvenne inåt konvergerande och till en skarp kam för- enade skifvor. Rummet innanför dessa är ofta fylldt med kaJk- spat, men äfven tomt och bildar på vittrade skal den omtalade rännan. I kalkens botten och på sidoväggarne synas några spridda, svagt kuUriga och blåslika upphöjningar, öfver hvilka de till smala och långa strålar afsmalnande septa fortlöpa, liksom hos Omphyma Murchisoni *). I sjelfva bottnen märkes en någor- lunda djup grop, förlängd mot den minsta väggen, på hvilken den äfven fortsätter, så att nämnde väggs primärseptum om- gifves af densamma. Det är denna grop, som visar sig redan ^) Namnet septum har här hlifvit bibehSIlet, utan att den så benåmnda bildnin- gen derföre anses homolog med de likananinde hos Actinozoema. ^) Se M. £ow. & Haime, Brit. Foss. Corals pl. 67 fig. 3 a. Digitized by Google NÅGRA IAKTTAGELSER ÖPVER ZOAKTHARIA RU608A. 275 hos Cyathaxonia, som i så hög grad utmärker Zaphrentinae, hos vissa af hvilka den omslutar det stora opariga primärseptum, och som äfven förekommer hos Cyathophyllum, Omphyma, Cal- ceola, Rhizophyllum, samt Cystiphyllum eller med ett ord kan spåras hos de flesta Rngosa. Den är alltid belägen i samma Knie, som de två största midtemot hvarandra sittande primär- septa, den längsta (convexa) sidans och den kortaste sidans: hos Zaphrentinae på den förra, hos Gyathophyllinse på den sednare sidan. Denna bottengrop eller opariga "fosse septale'* bör icke förvexlas med de sällsyntare och mindre djupa pariga gropar, hvilka M. Edwards tilldelat samma namn och hvilka ses sittande i korsform hos några få OmphymsB. Skalets hufvudmassa består af skålformiga, med blåsor fyllda lager, närmast liknande structuren hos Omphyma. Denna hufvudmassa omgifves af ett tunnt yttre lager, bestående af septa och deras mellanrum fyllda med små apophyslika bild- DiDgar. Mycket små exemplar sitta stundom fastade med sina fina rötter vid mynningskanten af större. De uppskjuta från kal- kens väggar, en företeelse, hvilken, i öfverensstämmelse med den, som ses hos Cyathophyllum, Acervularia m. fl., bör tolkas så- som knoppning. Hos Gon. pyramidale synas äfven de afbrott i skalets tillväxt, som äro så vantiga hos Z. rugosa. Individet har nemligen tidvis minskat sitt omfång och inom den gamla kalken börjat bilda en delvis ny, af hvilken dock i någon mån det gamla skalets väggar utgöra en beståndsdel. De minsta skalen sakna den pyramidaliska formen, de hafva snarare stor likhet med Calceolsa, hvartill det på den plana väg- gen starkt framskjutande primärseptum icke litet bidrager. Myn- ningsformen blir snart triangulär och slutligen hos skal af 10 millimeters längd trapezielik. Stundom bibehåller dock skalet fortfarande den tresidigt pyramidala formen: det utvuxna indi- ^det har qvar samma gestalt, hvilken det hade som unge, något hvartill motstycken icke saknas inom nutidens djur- Digitized by Google 276 o. LINDSTRÖM. verld ^). Ett sådant skal, godhetsfnllt meddeladt af Prof. åk- GELIN, är afbildadt på Tafl. XXX fig. 3. Det hithörande locket, som funnits fastsittande på två ezemplar och dessutom åtskilliga gånger i fritt tillstånd, har vanligen formen af ett regelbundet trapezium, standom af en triangel. Det sitter fastadt med sin bredaste kant, här kallad låskanten, vid bottenytans öfversta rand. Dess yttre sida är med undantag af tillväxtlinierna alldeles glatt. Nucleus ligger ofvan medelpunkten närmare låskanten. På regelbundet bildade lock är ytans midt fördjupad i en nästan jemnbred sinus, som går från nucleus till nedre kanten af locket med samma bredd som denna kant. Då de innersta lagren således äro de djupast liggande, uppkommer ingen *'area** vid låskanten, endast en smal list. På inre sidan ses vid denna kant ett smalt, sakta sluttande fält, som i trubbig vinkel stöter tillsamman med det öfriga af dea inre ytan. Denna delas åter genom en på midten utskjutande skarp list i tvenne lika stora falt, hvilka slutta mot sidonia. Midtellisten, som är högst på gränsen emellan låsföltet och sido- fälten och der utskjuter i en stor afrundad eller spetsig tand, fortsätter mycket smal ända till nedre kantens slut. Från bada sidorna af listens mest framstående del eller tanden utgå tvenne korta utsprång, hvilka fortlöpa till låskanten och omsluta en oval grop, som dock ofta blifvit fylld af sjelfva tanden. Denna ovala grop delar låsfaltet i två hälfter. Dessa äro ojemna af oregelbundna och grofva tänder, hvilka aftaga i storlek mot sidohömen. De båda sidofälten öfverklädas med smala, longi- tudinella, mot midtellisten svagt böjda strimmor^). Hos ett exemplar är hela locket qvarsittande, hos ett annat endast ett stycke af detsamma, men i båda fallen, såvidt tolk- ningen är riktig, under märkliga omständigheter. I det sednare ^) Så hos vissa fiskar (Cottus quadrieurnis), crustacéer (Idothea entomon m. fl>)> S. LovÉN, Öfvcrsigt of V. Ak. Förh. 1862, sid. 464 o. följ. Att det åf^en kan vara fallet hos mollasker, vet jag af egen erf&renhet med Palodincila bal- tica NiLss. ') Dessa strimmor hafva på fig. 8, tafl. XXX, blifvit alltför starkt uttryckta: de äro på originalet ?ida smalare och icke skilda genom djupa rännor. Digitized by Google NÅGRA IAKTTAGELSER ÖFVBa ZOANTHARIA RUGOSA. 277 fallet ser man, att individet innanför den rotbärande botten- ytan, densamma^ vid hvilken operculum är fästadt, börjat sam- mandraga sig och bilda en ny vägg, hvilken under utbildningen fastvuxit vid det qvarsittande fragmentet af operculum. Denna nya vägg är mycket oregelbunden och följer conturema af loc- kets inre sida, så att den långtifrån att vara parallel med den gamla väggen, midt på böjer sig in i ett veck, just der lockets midtellist skjuter in. Den böjer sig derefter i en oregelbunden båge, samt sammanlöper och förenar sig med närmaste sido- vägg vid dennes midt. Den innanföre varande nya kalken om- slutes föröfrigt af de gamla sidoväggarne och är med undantag af det lilla hörn, som afskäres af den nya väggen, fullkomligt densamma. Att här icke någon bildning af nytt individ genom knoppning egt rum, synes tydligen deraf, att kalken och väg- game med nämnde undantag äro desamma som förut. Det an- dra skalet med qvarsittande lock, det på tafl. XXX fig. I afbildade, visar på 10 millimeters afstånd från spetsen af bottenytan en ny slags yta, hvilken i rät vinkel stöter till den förra och ge- nom en fin remna skiljes derifrån. Denna yta befinnes vid när- mare granskning vara ett qvarsittande lock, man urskiljer de utmärkande tillväxtlinierna och nucleus; de förut fria kanterna hafva invuxit i det nya skal, som bildats omkring dem. Den ofvanför operculum varande fortsättningen af skalet har icke heller i detta fall uppkommit genom knoppning. Det är äfven här endast bottenytan af det gamla skalet, som afstannat i sin tillväxt, de öfriga ytorna fortsätta med sanmia vidd och utan synnerligt afbrott. Utom det att knoppbildning tyckes vara sällsynt hos Goniophyllum, skulle det nybildade individet hafva visat sig mycket mindre vid sin utgångspunkt, samt utknoppa från kalkens kant, icke från dess c^up. Djuret har således här, liksom i förra fallet, lemnat sitt operculum qvarsittande, upp- lyftadt, undanskjutet, så att det derefter bildade skalämnet med detsamma sammansmultit till ett helt. Det är icke skäl, att antaga de nu anförda företeelserna som monstrositer, då man såväl hos flerfaldiga andra skal af Gonioph. pyramidale, som Digitized by Google 278 o. LINDSTEÖM. hos de flesta öfriga Z. rugosa varseblifver denna för dem egen- domliga nybildning af skal inom skal, så att dessa t. ex. hos Chonophyllnm likna en mängd i hvarandra sittande trattar. Det torde derföre kanske icke vara för vågadt, att förmoda, det djuret stundom ftlUt sitt opercalnm och derefter bildat ett nytt. Detta bortfallande af operculum synes hafva inträffat, när det vid för- minskningen af kalkens omfång blef för stort. Det lemnades da qvar i sitt gamla läge utanför den nya skalkanten, fastväxte sällan med denna, bortföll vanligtvis. Hos Calceola gotlandica har det dock, såsom nedan skall anföras, stundom förblifrit qvarsittande. Dessutom torde sådana arter, som bildat sitt ska) utan afbrott, alltjemt bibehållit samma operculum. Hela denna märkliga företeelse har en stor likhet med det sätt, hvarpå, enligt F. A. Smftts upptäckter *), reduktionen af djurhuset hos vissa Bryozoer försiggår. Hans beskrifning öfver ^tea argillacea, jemförd med den nu lemnade öfver Goniophyl- lum, ådagalägger bäst den öfverraskande öfverensstämmelseo. Det synes mig, att det tillsvidare måste blifva oafgjordt, huru- vida vi häri få skåda endast spåren af en analog lifsyttring eller antydningar af djupare betydelse om Rugosemas rätta natur. Osannolikt är icke att hos andra skalbetäckta djurklasser en liknande reduktion inträffar. Zoantharia tabulata visa otvifvel* aktigt något dylikt, vissa omständigheter hos Tubipora och kan- ske äfven hos Cyathina antyda att företeelsen icke torde vara fremmande inom Actinozoemas grupp. Att den bildning, som här kallas operculum, verkligen bör ega detta namn och icke, såsom många velat, anses analog med ett bivalvskal, vare sig med det mindre hos Hippuritema eller dorsalskalet hos Brachiopodema, visar sig af denna dess egen- skap att tidvis bortfalla. Det kan visserligen icke, och minst i anseende till det sätt, hvarpå det är fästadt vid det egentliga skalet, jemföras med operculum hos Gastropoder och Serpute- Deremot öfrerensstämmer det i så fall med det, som finnes hos *) P. A. Smitt, Om Hafsbryozoernat atveckling och fettkroppar. Öfvera. »f V. Akad. Fdrh. 1865, sid. 29. Digitized by Google NAGKA IAKTTAGELSER ÖFVER ZOANTHARIA RUOOSA. 279 Flustracea och vissa Hydrozoer. Hos de sednare hafva några arter af slägtet Sertularia (S. pumila) könskapslame tillslutna af ett lock, som är rörligt och öppnas, när den lågt utvecklade medosoiden viå fortplantningstiden delvis sträcker sig utom sin kapsel *). Emellertid är locket hos Goniophyllum och de öfriga med sin egendomligt bildade inre yta ett mycket afvikande operculum. Man tror sig se en viss motsvarighet emellan de på detsamma befintliga listerna och strimmorna samt septa på den vägg, vid h\ilken det är föstadt. Lockets midtellist mot- svarar primärseptum, sidostrimmorna utgå på ömse sidor om listen, liksom de sekundära septa på sidorna om primärseptum, de på låsfaltet utskjutande tänderna torde vara af samma be- tydelse som de öfversta vid kalkkanten utskjut«mde delarne af septa. I den ovala gropen öfver lockets midtellist har sannolikt spetsen af primärseptum suttit infogad. Den lockbärande art, hvilken demäst förtjenar vår upp- märksamhet, är Ferd. Roemers Galceola gotlandica. Denna art har redan förut blifvit utesluten ur Brachiopodemas klass i den förteckning öfver Gotlands Brachiopoder, som är införd i denna tidskrifts sextonde årgång 2), med kortligen angifha or- saker, till hvilka vi nu återkomma. Skalet begränsas af två olikartade ytor, den ena i det när- maste plan, triangelformig, den andra hvälfd. Skalet får till- fSlje deraf formen af en något oregelbunden half kägla. Täta och ofta oregelbundet utskjutande tillväxtlinier gå utan afbrott ^f^er dessa ytor, parallelt med kalkens mynning och gifva isyn- nerhet den plana ytan utseende af att vara veckad. Vinkel- ritt med dessa linier eller parallelt med skalets längdaxel ses ytterst fina och täta strimmor. Den plana ytan delas i tvenne ^ genom en midtefter och på längden gående svagt upphöjd ▼alk, uppkommen af större strimmor och genom en regelbun- den utvikning af mynningskanten, på den punkt af den inre ^^en, der primärseptum framskjuter. Vid de afrundade sido- M Vet. AfauL Öfrenigt 1856 Tafl. XIU. ') 1860 lid. 878. Digiti zed by Google 280 o. LINDSTRÖM. kanterna, der de båda ytorna mötas, utskjuta samma slags rotlika förlängningar, som beskrefvos hos föregående art. De sitta parvis ordnade en och en i jemnhöjd vid hvar sin kant. Stundom visa de sig äfven på den plana ytan och på exemplar från Petesvik i Habblingbo till och med på den hväifda. Pa äldre exemplar saknas de alltid på något afstånd från mynnin- gen. Medelst dessa rötter hafva skalen under det yngre till- växtstadiet legat fastade vid Halysiter, Favositer och andra före- mål. Dessa rötter genomdragas af en ytterst smal kanal, hvil- ken mynnar in i kalken. Hos ingen af alla rotbärande CyatLo- phyllin® ser man så tydligt som hos denna detta sammanhang mellan rotkanalen och kalken. Den membran, hvilken bekladt och bildat väggarne i kalken, har således utsändt små grenar, hvilka afsöndrat skalämne och sålunda gifvit upphof åt dessa rör. Dessa rotbildningars roll att fösta skalet har upphört med dettas tilltagande storlek. De böja sig då bakåt, följa tätt med skalytan, samt sluta, blindt fåstade på denna. De fortforo så- ledes att bildas ännu en tid, sedan deras ursprungliga funktion upphört. Under tillväxten har djuret höjt sin skal öfver det plan, hvarpå det först hvilat, så att bottenytans profil småning- om bildar en båglinie uppåt. Sannolikt har skalet blifvit fritt, sedan dess massa blifvit för stor i förhållande till föstepankten, något, hvartill andra t. ex. Palseocyclus porpita visa motsvarig- heter. Liksom hos de flesta Rugosa är skalets form hos denna art mycket föränderlig. Sällan är kägelformen regelbunden. Spetsen ligger vanligen böjd mot den hväifda ytan, på sidan om skalets längdaxel. Stundom blir skalet ytterst långsträckt och smalt såsom hos de på tafl. XXXfigg. 10, 11 afbildade. Hos denna art finner man äfven, att djuret tidvis minskat sitt om- fång och börjat en ny skalbiidning inom den äldre kalken, nå- got, som icke kan förvexlas med den nedan beskrifne knopp- ningen. Kalkens mynning har formen af en halfcirkel. Den är snedt afskuren, högst vid den plana bottenytan och sänker sig mot Digitized by Google nIgRA IAKTTAGEL8BR ÖFVEB ZOANTHARIA RUOOSA. 281 den hvälfda. Sjelfva kalken intager hos korta och breda exem- plar nära | af skalets längd, samt inskränkes till en mycket grand fördjupning hos de långsträcktare. Kalkens botten och sidor beklädas ända till ett par millim. från mynningen med sammangyttrade blåsor eller upphöjningar, hvilka nå ända till 5 millim. i tvärmått. Bottnen slutar i en, ett par millim. djup grop eller ränna, som fortsattes ett stycke upp eller in på den hvälfda väggen. Midt på den plana väggen närmast öfver blå- soma utskjuter longitudinelt en kort, vanligen trubbig kam eller tand, homolog med primärseptum hos andra Rugosa. På dmse sidor om denna betäckes väggen af smala, tätt sittande och småtandade strimmor. De gå parallelt med primärseptum. De äro mycket korta och endast några få sträcka sig ned öfver blåsoma, innan de försvinna. Efter förvittring får kalkens plana vä^ utseendet af att vara betäckt med långa, smala rader af fördjupade punkter emellan dessa strimmor, hvilka då äro otydligare, och primärseptums plats intages af en grund för- djupning eller ränna. — Ofvanom septalstrimmorna bildar myn- ningens rand en låg fals. Den hvälfda väggen är ofvanför blå- soma nästan glatt, då dess strimmor äro ytterst glesa, smala och otydliga. Endast den medlersta, belägen midtemot den plana väggens primärseptum, är mera framstående och lång. Den fort- sätter ned i bottengropen. I vinklame emellan de båda väg- game ses punktlika förc^upningar, rotkanalemas mynningar. Hos yngre skal är mynningen vida mera snedt afskuren än hos de äldre. Primärseptum på den plana väggen intager hos de små skalen ett mera framstående mm än hos de större. Det räcker nästan ända ned till kalkens botten. Blåsoma och sidosepta äro otydliga och små. Särdeles i ögonen fallande äro mynningame af rotkanalerna, såsom på det aftecknade exem- plaret. Vid denna arts fortplantning har efter allt utseende knopp- ningen varit af stor betydelse. På icke mindre än 32 exemplar af 90 situ små, från 0,5 till 7 millim. långa skal fastade. Till eu början skulle man visserligen kunna anse detta vara lika till- Digitized by Google G. UND5TK0M. fälligt, 8om att skal af andra djur (Syringoporie, Cyathophyller och Favositer) utbredt sig öfver CalceolaB, hvilka otvifvelaktigt en tid efter de mjuka delames forrattnelse legat tomma på hafs- bottnen, då, utom det att locket endast hos ett exemplar af flera hundrade funnits qvarsittande, det inre af skalen ej sållan är be- vuxet med nänmde frenunande djurformer. Allt utseende af tillfäl- lighet i de mindre skalens läge försvinner emedlertid, då dessa hos alla större skal, inom hvilka de hysas, utan undantag och alltid sitta fastade i de vinklar, hvilka bildas vid den plana och hvälfda väggens möte, aldrig på någon af dessa väggar, såsom fallet är med fi*änmiande kroppar. Man ser huru det lilla skalet skjuter fram ur moderskalets massa, vanligen ur en fördjupning emellao tvenne blåsor. (Tafl. XXXI, figg. 7—8). Spetsen af ungens skal nedtränger i sidoväggen, hvilket icke skulle hafva inträffat, om embryo f&st sig på denna, sedan skalet blifvit tomt. Den karakteristiska Galceolaformen med den framskjutande kammen på den inre sidan af den plana väggen skönjes redan hos 3 millim. långa skal, från hvilka små rötter utskjuta till moder- skalet. Vanligen finnes endast ett framknoppande individ, min- dre vanligt ett på hvar sida, sällan två och två, samt i ett fall 3 på hvarje sida. Hos ett exemplar af 7 millim:s längd synas redan två smärre. De unga skalen, alla oföränderligt öfverensstäxnmande i anseende till utgångspunkten, taga under utväxten olika rigtningar, vanligen uppåt men äfven åt sidorna och nedåt. De små skal åter, hvilka sitta fastade vid främ- mande kroppar, får man anse hafva uppkommit på det vanliga sättet ur ägg genom en fritt rörlig embryon. Att inga sam- mansatta individgrupper träffas torde kunna förklaras deraf, att skalen, såsom ofvan antydts, blifvit fria, när de uppnått en vis^ storlek. Till sin inre struktur består skalets hufvudmassa af skål- formiga lager af långsträckta blåsor, omgifha af ett tunnt ytlagen bildadt af septa och bestående af fina longitudinella strimmor. Det lock eller operculum, som tillhör denna art, har foU- komligt samma hälft elliptiska eller cirkelformiga kontur, som Digitized by Google NÅGRA IAKTTAGEL8SR ÖFVSR ZOANTHARIA RUGOSA. 283 skalets mynning. Endast en gång har detta lock fannits fast- sittande på sitt skal, ehuru det eljest just icke kan betraktas som särdeles sällsynt. Yttre sidan visar utom några svaga lon- gitodinella veck, endast tillväxtlinier, som concentriskt sluta sig kring det äldsta, nästan i midten liggande skallagret, hvilket skju- ter ut i en kort trubbig tapp. Denna nucleus är cirkelformig, i öfver- ensstämmelse med de minsta skalens cylinderform, hvilken snart utplattas på ena sidan, då skalet lutar sig mot andra föremål. Det är således i midten som detta lock är tjockast och tillfölje deraf utanpå convext, under det att den inre sidan är nästan concav. Ofre skalkanten är vida tjockare än de nästan hvassa och tunna sidokanterna. Vid denna öfre kant är genom ho- paodet af jemnhögt sittande tillväxtlinier en smal yta bildad, men långtifrån af det regelbundna utseende, som den trekantiga arean hos Calc. sandalina företer. På den inre sidan går en longi- tudinell och smal kam utefter midten, så att denna sida delas i två lika stora fält. Denna kam afsmalnar och försvinner nä- stan på halfva afståndet från nedre skalkanten. Den når sin största höjd och bredd på ett par millimrs afstånd från lås- kanten, då den äfven upphör. Detta lilla afstånd intages af en liten, aflång grop, hvilken begränsas af tvenne smala strålar eller lister, som utgå frän en gemensam punkt på låskantens midt, derefter divergera och omsluta den ovala gropen, samt åter närma sig, i det de på hvar sin sida tätt sluta sig till midtellisten och bekläda dennes sidor innan de försvinna. På ömse sidor om dessa bildningar betäckas de båda sidofälten af svagt upphöjda, smala mot skalets midtellist bågformigt böjda strimmor till ett antal af 18 — 20 på hvar sida. De äro nästan parvis ordnade, dock med särskild begynnelsepunkt för hvarje särskild strimma vid laskanten. Tätt intill och parallelt med denna kant löper en grund ränna, endast afbruten af.midtel- gropen. Detta lock har, i likhet med den föregående artens, varit afiallande. Dock ger utseendet stundom vid handen, att ett och samma lock suttit qvar under den fortgående inskränkningen af Digiti zed by Google 284 6. LINDSTRÖM. skalets omfång. Somliga lock hafva nemligen en ansenlig tjock- lek och deras innersta eller yngsta lager är, i motsats tiil det vanliga förhållandet, mindre omfångsrikt än de närmast äldre, så att dessa skjuta vida ut öfver detta och bilda en tjock, snedt utstående låskant eller area. Således öfrerensstämmer Calc. gotlandica, af Ferd. Roe- MER räknad till Brachiopodema, med Rugosa, i så vigtiga om- ständigheter som kalkens inre utseende, skalets inre struktur, rotutskotten och de yttre sidomas skulptur. Af alla bekanta former synes mig Calceola tennesseensis F. RoEMER^), af hvilken jag dock endast sett afbildnhigar. komma den nu beskrifna närmast. Man saknar visserligen rot- utskotten, men en blick på lig. 1 c i det anförda arbetet lem- Dar icke mycket tvifvel öfrigt om affiniteten emellan de båda arterna. Man ser samma med blåsor beklädda botten, som hos €. gotlandica, Cystiphyllema, Goniophyllum m. fl., men närmast lik den förstnämndas. Samma slags bottengrop visar sig på samma sida hos dem båda. I stället för den utskjutande tan- den midt på den plana väggen synes en elliptisk fördjupning och låskanten är blott iint tandad utan strimmor, men detta beror sannolikt endast derpå, att det aftecknade exemplaret un- dergått vittring, så att midtelseptum fått samma utseende som hos vittrade skal af Gon. pyramidale och Calc. gotlandica. Skalet synes, att dömma af figg. I b k c vara till sitt yttre lika mycket oregelbundet som hos C. gotlandica. Fig. 1 a visar midt på den s. k. arean samma slags val k som hos den got- ländska arten, fast något bredare. Locket (fig. 1 d) liknar mera det hos C. sandalina med triangulär area och nucleus när- mare låskanten. Utsträcka vi nu jemförelsen till den tredje kända arten af slägtet- Calceola, C. sandalina, möta oss fullkomliga homologier emellan henne och de föregående och vi se endast tillföUiga yttre likheter med brachiopodema, till hvilka hon och jemte henne de båda nyssnämnde formerna så länge räknats. Skalets ') Die Silurische Fauna des westlichen Tennessee sid. 73, Tafl. V, fig. 1 o^^ Digitized by Google NÅGRA IAKTTAGELSER ÖFYER ZOANTHARIA KUGOSA. 285 regeFbundfia form, likheten af den plana ytan med brachiopo- dernas area, samt den derpå befintliga midtelvalkenB med ett pseudodeltidinm synes isynnerhet hafva bidragit till qvarhållandet af C. sandalina bland nämnde moUusker. Några författare hafva f5rliknat henne med Gyrtina och Cyrtia, andra åter f5r lockets 8. k. area med vissa Strophomense ^). Men denna area, äfven- som den på det egentKga skalet, bildar icke hos Calceola ett strängt begränsadt föH med sin särskilda, f5r arten utmärkande och från den öfriga skalytan afvikande skulptur, såsom hos bra- cUopodema, den liknar det öfriga af skalets yta, tillväxtliniema fortfara oafbrutet deröfver, det större skalets area (bottenytan) är på längden tecknadt af smala, upphöjda veck, af hvilka de medlersta bilda den valk, hvilken man ansett homolog med ett pseudodeltidhim. Det är samma slags midtelvalk, som förefinnes bos nästan alla Z. rugosa. Utom de redan anförda arterna af denna grupp hafva ganska många andra en plan yta liknande en area och nästan alla hafva en sådan under sin första till* växt, då de legat flistade vid andra föremål. Under det nu denna plana bottenyta hos några (Calceolae, Goniophylltim, Hallia caleeoloides) oförändrad fortfarit under tillväxten, blef den snart hos de flesta hvälfd, sedan skalet började fritt höja sig öfver - sin fästepunl^t och antaga en cylindrisk form ^). Betraktar man det inre af Galc. sandalina, upphöra alla jemförelsepunkter med brachiopodema. Deremot återfinna vi en bottengrop, fullkomligt motsvarande den hos Groniophyllum, den hos de båda närmast föregående arterna, den hos Omphyma m. fl. Vi se vidare midt- emot denna grop ett primärseptum, fullkomligt homologt med de ') "Kinc klcinc grobfoltige Abändcrung' (af Spirifer trapexoidalis) ^nannte Db- PtAJiCE Calceola heteroclyta". Qubnstej>t Handb. d. Petrefactenknnde sid. 479. "Gette partie ("partie plate" hos Calceola) qai correspond k Taréa des Spiri- fer" ete. Db Koninor Sor le Genre Hypodema (18&2) p. 13. Han anser Calceola för en öfrergängsform emellan 'les Deltliyridés" och andra Brachio- poder. Hos Strophom. Naranjoona är dorsalskalets area oafbrntet slätt utan deltidiam eller öppning. *) Ett närmande till den fyraidiga formen, s&dan som hos GoniophyUum, skönjes äfrcn hos ett Cystiphyllnm, hvars skal har en form emellan cylinder och fyr- lidigt prisma. Öfvert. af K, Vet.-Åkad, Förh. Arg. 22. N:o 5. 2 Digiti zed by Google 286 G. LINDSTRÖM. nyssnämndas, omgifvet af mindre septa. Operculom är till sina grunddrag fullkomligt öfverensstämmande med det hos Gonio- phyllnm och Calceola gotlandica, fast modifieradt i detaljer. En på lika sätt bildad midtellist, med den lilla ovala gropen omgifven af två sidontskott, samma mot midtellisten böjda strimmor visa sig hos alla. Inre strukturen liknar ingalunda den prismatiska, ofta af små hål genomborrade, som utmärker brachiopodema, utan den hos Z. rugosa med sina tunna, strutformiga, i hvarandra sittande lager. På grund af dessa öfverensstämraelser med Z. rugosa, såväl med dem, hvilka hittills äro kända att ega ett operculum, som de öfriga, bör G. sandalina uteslutas ur bra- chiopodernas grupp och hädanefter uppställas bland Z. rugosa \). Om vi nu åter jemföra C. sandalina med C. gotlandica och C. tennesseensis såsom arter af samma slägte, upptäcka vi några skiljaktigheter emellan i dessa till sina grunddrag likartade for- mer. G. sandalina utmärkes genom den regelbundna bildnin- gen både af det egentliga skalet och locket, genom frånvaron af alla rotutskott. Septa äro regelbundnare, primärseptum mera utpräglad! och kalkens botten saknar alla dessa blåsor, som äro så utmärkande f5r de båda andra. Såsom man af teckningar ^) och beskrifningar kan finna, äro de exemplar af C. sandalina, efter hvilka dessa äro gjorda, vida mera af vikande. Orsaken dertill är att de undergått vittring. Till följe deraf har primär- septum blifvit, om man så får säga, sönderdeladt i sina ele- menter: de två lamellerna och emellan dessa tomrummet som en djup ränna. Eller qvarstår endast det öfversta af dem med fördjupningen nedanföre. Således inträffar här detsamma som hos vittrade exemplar af Goniophyllum, Galc. gotlandica m. fl. *) I lista f6:te) upplagan af sina "Elements of Geology" (sid. 537) yttrar Sir Charles Lyell, att några naturforskare pä de sednaste tiderna hänfört Cn/c sandalina till corallerna och att de anse henne vara en ahnorm form afordn. Zoanth. mgosa och skiljas från alla kända coraUer genom sitt operculani. Dessa naturforskares åsigter kan jag icke biträda, då jag, såsom jag ofran wkt visa, lika litet anser C. sandalina som de öfriga Z. rugosa för någon corall och ej heller för någon abnorm form inom sin grupp. ') De förtråfifligaste figurerna öfver C. sandalina äro väl de, som Goldfuss 1cm- nat i Petref. Germ. Vol. II Tab. CLXI fig. 1. GCn Digitized by CiOOglC NA6RA IAKTTAOBL8ER ÖPVER ZOANTHARIA RUG08A. 287 De lineer af panktlika fördjupningar, hvilka gå emellan septal- liniema, hafVa liksom hos de nyssnämnde uppkommit genom forvittring af de små tänderna på septa. Man kan lätt öfver- tyga sig om, att ett verkligt septum förefinnes och icke en ränna eller grop, samt att de små septa äro oregelbundet tandade utan punktlika fördjupningar emellan sig, om man skiljer locket från ett skal, som inbäddats i sitt lager med detta qvarsittande och således icke varit utsatt för förvittring. Den inre strukturen skiljes deruti från de båda andra artemas, att den icke visar spår till blåsor. Skalets hufvudmassa består af mycket tätt liggande och tunna, nedåt i en ganska skarp spets slutande lager. Locket visar utom sin mycket regelbundnare form och sin stora triangelformiga area den olikheten, att det på båda sidor om midtellisten har en rad små tandlika upphöjningar ("apophysa"), hvilka helt och hållet saknas hos C. gotlandica, men hos Goniophyllum representeras af de beskrifha små ore- gelbundna upphöjningame vid låsfaltet. Till följe af de nu an- förda olikheterna, hvilka G. sandalina visar såväl med G. got- landica som med G. tennesseensis, torde man icke vidare böra sammanföra dessa tre arter inom samma slägte. Under det att den förstnämnda ensam bildar slägtet Galceola, föreslås upp- ställandet af G. gotlandica i ett nytt slägte nedanföre ^) karak- teriseradt under namnet Rhizophyllum. Galc. tennesseensis bör kanhända bilda ett från detta skildt, men dock mycket när- *) Rhizophyllum n. gen. Testa seroiconica, appendicibus radiciformibus instructa, 8tnictura interna cellnlusa. Calyx vesitnlosns, in fnndo fosså septali, septis perexignis. Operenlnm nncleo centrnli, area prtetenni, in snperficie interiör! dente medio valido, foveÅ ovali superaddita, dentibns Uteralibns nnllis. Species nnica, Rh. gotlandicvm Feri». Roemer, in diyisione snprema for- mation is Silnricfe in Gotlandia ad Lanbackar, Hemse, Petesvik (Habblingbo) reperta. Då ännn i de nyaste arbeten (Pavkull, Lärobok i Mineralogi o. Geol. sid. 88) den förraodan yttras, att den sydliga ndden af Gotland skalle vara af yngre tid an den silnriska, torde f& erinras om, att alla der ftinna fot- fteningar afgjordt och otvifvelaktigt äro öfv^er-silariska, att sliigtet Calceola eller rättare sagdt Calceola-lika former ingalunda äro uteslutande Deyoniska och att sådana förekomma Sften i ander-siluriska lager i Westergötland (Bar- rande Paralléle etc. sid. 60). Digitized by Goo^k 288 o. LINDSTRÖM. stående slägte. TvifVelsutan bör sl>et Calceola, så som det nu blifVit begränsad!, uppställas inom familjen Cyathophyllinse jemte de öfriga liknande arterna. Under det att Goniophyllom far sin plats i närheten af Omphyma, närmar sig Rhizopbyllain med sina starkt utbildade blåsor och sina obetydliga och svagt tandsule septa så nära till Gystiphyllema, att man snarast kan be- trakta detta slägte som en mellanlänk emellan dessa och Cyatbo- phyllinaB. Den förnämsta skillnaden emellan Rhizophyllora och Gystiphyllema ligger deri, att desse sakna en fullständig och tydlig septalgrop och till hela sin massa äro cellulosa. Hvad m åter beträffar Calceola, så närmar bildningen af lockets inre yta henne till Goniophyllum, men deremot aflägsnas hon från detta slägte genom den inre strukturen, hvilken mest liknar den bo« Chonophyllum, der man, såsom bekant, äfven ser dessa smala, tunna och trattformiga lager. Provisoriskt skulle man då kanna uppställa Calceola emellan Goniophyllum och Chonophyllmn. Serien skulle då blifva: Chonophyllum, Calceola, Goniophyilom, Omphyma, Rhizophyllum, Cystiphyllum. Det gifves anledning att förmoda, det äfren andra fawailjer än Cyathophyllinae inom sig hyst lockbärande arter. I de äl^9ta lagren vid Wisby hittas nemligen ej sällan ett fossil, hvilket synes mig hafva naturen af ett lock till en af arterna inom familjen Zaphrentinae. Det har en oregelbundet triangulär fonn med afrundade hörn, är vanligen mycket tnnnt och nästan con- cavt på yttre sidan. Nucleus ligger antingen i midten eller åt sidorna. På inre ytan visar sig ett triangulärt eller halfcirkel- formigt falt, kring hvilket skalkantema bilda ett uppstående bräm. Detta inre fält är glatt, stundom oregelbundet bugtigt, samt forsedt med 8 — 9 hårfina parallela och raka strimmor, som utgå från en och samma kant. Denna bör således betraktas som låskanten och de båda andra, der de sluta, som sidokan- terna. I fördjupningen innanför brämet bilda mellaDrummen emellan dessa strimmor små gropar. Detta operculum tillhör således en från de föregående helt och hållet skild typ, utan framskjutande list i midten, men torde dock hafva tillhört ett Digitized by Google NÅGRA IAKTTAGELSER ÖFYSR ZOANTUARIA RUG08A. 289 4}iir af samma klass. Såväl dess form, som inre ytbildning förbjuder att förena det med någon af de inom samma lager forekommande, fåtaliga gastropoderna, hvilka alla äro holosto- naata. Ej heller finnes det något annelidrör till hvilket det skalle kanna hafva passat. Strimmorna på inre sidorna äro sannolikt homologa med dem, hvilka hos ofvanbeskrifne lock äro belägne på ömse sidor om midtellisten. I samma lager som detta operculum förekommer ingen an- nan form, till hvilken det mera lämpligt skulle kunna hänföras, än en ny art af slägtet Hallia, hvilken för sin yttre likhet med CaJceola må benämnas Hallia calceoloides. Med fullkomlig viss- het kan ej nu afgöras huruvida de verkligen höra tillsamman, då kalkmynningens och lockens conturer äro något afvijkj^:^^ från hvarandra. Deremot är det af de uppskjutar^Je kanterna begränsade fåltet på inre sidan af samma tÄifSTrkelformiga figur som kalkmynningen och det sei; '^' gom om nämnde bräm skjutit ut öfver kalkens ran^^ ^^gr* locket varit fästadt. Hos det egent- liga skalet-\i^a exemplar af ända till 25 millim:s längd en på- fallande yttre likhet med en smal och långsträckt Calceola. Skalet har nemligen en hvälfd och en plan yta, den sednare med en af tvenne eller flera breda längdveck bildad valk. Se- dan skalet nått nämnde höjd eller redan förut, hvälfves den plana ytan och formen blir cylindrisk. På äldre exemplar är myn- ningen således kretsformig eller elliptisk, hos yngre deremot half- cirkelformig eller halft elliptisk. Den smala skalspetsen, som icke har några rotlika utskott, är svagt böjd mot den hvälfda sidan. Skalets ytor äro fint strimmiga af regelbundna på tvären gående tillväxtlinier. De äro dessutom rynkade af längdveck som likna costse, men alternera med de innanföre sittande septa. De smärre vecken äro icke parallela med dem, som bilda mid- telvalken, utan sammanstöta mot denna i en spetsig vinkel, likt penafenet mot spolen. På den hvälfda ytan^äro vecken breda och svagt upphöjda och derföre mindre tydliga. Kalkmynningen är snedt afskuren mot den hvälfda ytan: på ex. af 24 mill:s höjd 7 millim. högre på den plana än på den hvälfda. Digitized by Google 290 G. L1ND8TKÖM. På midten af den plana väggen sitter ett stort primärsep- tum, som sträcker sig till kalkens botten, samt något litet of- verskrider medelpunkten af denna. Detta opariga septum, som är så utmärkande för slägtet Hallia och har den plats, hvilken hos öfriga Zaphrentinae intages af den djupa septalgropen, om- gifves af pariga septa, hvilka sammanlöpa med detta i spetsig vinkel och aftaga i storlek å ömse sidor. De äro till antalet 28 med mindre emellan sig, hvilka endast uppnå halfva väggen. I bottnen, der septa från motstående väggar sammanlöpa, bildan emellan dem en svag halfmånformig fördjupning. Der synas äf- ven blåsformiga upphöjningar. Septa fortlöpa oafbrutet utefter skalets hela längd och gå ända in till midtelaxeln. •»-M-Jlien vida flera än dessa nu omtalade Z. rugosa hafva varit försedda ml^ ^^^ operculum. Giettards beskrifning och af- bildning *) öfver et» 15. Dylika från Favosites Forbesi M. Edw. & H. förstorade. » 16—17. Ett operculum till obekant art från inre (fig. 16) och vttre sidan förstoradt. Digitized by Google 295 Qvantitativ bestämning af de värmefenomener, som uppkomma vid metallers volumförändring, äfvensom af värmets mekaniska eqvivalent, oberoende af metallens inre arbete. Af E. Edlund. [Meddeladt den 10 Maj 1865.] 1. I ett föregående arbete ^) har jag bevisat, att om volunien hos en metall genom yttre krafter inom elasticitetsgränsen för- storas, så förminskas dess temperatur, och om metallen derefter far återtaga sin ursprungliga volum, så blir dess temperatur högre; men undersökningen visade derjemte, att storleken af tem- peraturtillväxten i sednare fallet är beroende deraf, huruvida metallen vid sammandragningen förrättar något yttre mekaniskt arbete eller icke. Det uppkomna värmet i detta fall är således olika allt efter det olika sätt, hvarpå volumförminskningen för- siggår. De metaller, som i detta hänseende undersöktes, voro i tiådform, och volumförändringen åstadkoms genom trådarnes ^tråckuing. För detta ändamål var trådens öfra ända säkert fast- skrofvad i öDf från en tjock ekbjelke utstående, jeruarm, och trådens nedra ända var, vertikalt under den öfra, f&stad i en, i det närmaste horizontalt liggande, häfstångsarm på något afstånd från dennes axel. Tråden spändes på det sätt, att en vigt fördes från häfstångsarmens axel till dess yttersta ända, och tråden återtog sin ursprungliga volum, då vigten fördes tillbaka från hlfstångsarmens ända till dess axel. Det är tydligt, att, då volamförändringen på detta sätt åstadkommes, det yttre mekaniska arbete, som åtgår vid trådens sträckning, är lika stort med det yttre arbete, som förrättas af tråden vid sammandragningen. Försoken visade, att trådens temperatursänkning i förra fallet är fullkomligt lika stor som temperaturtillväxten i det sednare samt proportionel med den spännande vigten. Man har således, om x ») Öfversigt af Vet.-Ak. Förh. för &r 1861 sid. 119. Pogg. Ann. B. 114 sid. 1. Öfotr$. af K. VttrAkad. Förh., 1866, N:o 4. Digitized by Google 296 £. EDLUND. betyder trådens temperaturvariatioQ och p den spännaode vigtea, ±a=apj hvarest a är en faktor, som for en och samma tråd är konstant, men förändrar välde, då man öfvergår från en tråd till en annan. Om deremot den spända trådens nedra ända helt och hållet frigöres från häfstångsarmen, så sammandrager sig tråden utan förrättande af yttre mekaniskt arbete, och dess molekuler ankomma till sina respektive arsprangliga jemnvigts- lägen med acceleration och oscillera till följV deraf omkring de- samma. I detta fall blir mer värme fritt, än om sammandrag- ningen försiggår på det först beskrifna sättet, och detta öfverskott af värme är proportionelt med det af tråden i första fallet för- rättade mekaniska arbetet. Men det är lätt att bevisa, att detta arbete, till följe deraf att trådens sträckning, såsom försöken ådagalade, är proportionel med den spännande vigt«u, är pro- portionelt med den spännande vigtens qvadrat. Man har således för trådens temperaturförhöjning i detta fall formeln hvarest 6 likaledes är en konstant faktor. Vid den nämnda undersökningen bestämdes icke de absoluta värdena på a och b. Andamålet med denna Undersöknin/^ y^p endast att uppvisa lagen för de vid metallers vofnnrförändring uppkommande temperaturvariatlonema. Då emellertid kännedo- men om dessa konstanters absoluta värden är af vigt för kon- trollerandet af den mekaniska värmetheoriens resultater samt f^r bestämmandet af det inre arbetet vid fasta kroppars volaui- förändring under ifrågavarande förhållanden och af värmets me- kaniska eqvivalent, så vill jag i det följande meddela de försök, jag anställt, rörande nämde konstanter, samt några af de resul- tater, som med kännedom om dessas värden kunna härledas. Den apparat, som begagnades för metalltrådarnes sträckniog, var densamma, som jag fönrt användt, och hade följande kon- struktion : En tjock bjelke af ek, hvilken fastskrufvades vertikalt vid en pelare i rummet, var vid sin öfra ända försedd med en Digitized by Google aVANTITATlV BE8TÄMNINO AF VÄRMEFENOMENSR. 297 atetaende jerDarm, i hvilken trådens öfra ända säkert fastskruf- vades. Omkring. 590 millimeter längre ned var en horizontal axel af raessing insatt i bjelken. Omkring denna axel rörde sig en enarinig häfstång, hvars öfra sida var fullkomligt plan. Häf- stången balanserades af en på andra sidan om axeln hängande tyngd. På denna häfstång kunde ett hängsle af messing, hvilket uppbar de vigter, hvarmed tråden vid försöken skulle spännas, på en liten rulle föras fram och tillbaka. På trådens nedra ända fastskrufvades en klämma af stål, i hvilken ett hål var borradt. På den mot ekbjelken vända sidan var häfstången försedd med en gaffel, genom hvilkens båda skänglar lika stora horizontala hål voro borrade midt för hvarandra och vinkelrätt mot häf- stångens längd. Trådens nedra ända fastades vid häfstången på det sätt, att stålklämman, sedan tråden deri blifvit fastskrufvad, infördes i den nämnda gaffeln, så att hålen kommo midt f%r hvarandra, hvarefter en stålcylinder instacks genom hålet från framsidan af häfstången. Tråden kunde således med lätthet skiljas från häfstången, om detta hehöfdes. För att med uoggranhet kanna mäta den vinkel, som häfstången beskref under trådens sträckning eller sammandragning, var denna försedd med en spegel, i hvilken en skala aflästes med tub. I ändamål att så mycket som möjligt skydda tråden mot fremmande temperatur- vexlingar, omgafs den af ett skåp af trä, hvars framsida utgjor-* des af en glasdörr. För bestämmandet af temperaturvariationerna applicerades till tråden en thermoelektrisk stapel; men denna var i vissa delar på annat sätt konstruerad än den, som förut begagnats, a och a (se nedanstående figur) äro tvänne stänger af ben, hvilka äro sammanskrufvade till en rektangel med messingsstyckena b och b'. I dessa messingsstycken sitta två ihåliga cylindrar af koppar c och c\ af hvilka c är mgängad uti b; c fasthålles deremot med skmfmuttern et vid b* och kan flyttas upp och ned, emedan hålet i b\ hvarigenom c går, är aflångt. I de båda ihåliga kopparcylindrarne c och e insättas de båda metallerna, som Mlda den thermoelektriska stapeln och som på hvar sin sida Digitized by Google 298 R. EDLUND. trycka mot tråden ^t. Kopparcylindern é är vid den äodan, som är längst bort från ee^ inoti gängad och deroti ioskmfVas kopparskmfven g ^ hvars ända stöder emot den i kopparcylindern liggande therrooelektriska metallen. Denna sednare kan således flyttas fram och tillbaka med tillhjelp af skrofven g, I denna sednare fasthålles med tillhjelp af klämskrufven K^ den ena af de ledningstrådar, som gå till magnetometern. I kopparcylindern c är kopparstången g insatt, hvilken af stålQädrarne / och / tryckes mot den uti c liggande thermoelektiska metallen. För att kunna förändra fjädertrycket är g gängad mot ändan, så aft skrnfmuttern d^ mot hvilken stålQädrarne trycka, kan flyttas fram och tillbaka. Stången g är föröfrigt på samma sätt som^t försedd med en klämskruf K för fastgörande af den andra led- ningstråden till magnetometern. Stalfjädrarne (J och /') voro temligen svaga, så att tryckningen mot tråden var så ringa, att Digitized by Google QVANTITATIV BBSTAMNING AF VARMBPBNOMENER. 299 Stapeln oätt och jemnt satt fast vid tråden utan att falla« hvilket f^röfrigt hindrades af ett elastiskt kautschnckssnöre (m), som med en klämskrof (p) var föstad vid tråden ofvanom stapeln» Ändamålet med den svagare tryckningen var den, att den del af traden, som låg midt under stapeländarne, genom en hårdare fast- skrofoing icke skulle hindras ifrån att vid trådens belastning sträckas lika mycket som trådens öfriga delar. Stapeländarnes sYaga tryckning mot tråden medförde emellertid den olägenheten^ att, då stapeln flyttades från ett ställe till ett annat på samma tråd, eller från en tråd till en annan, ledningsmotståndet i den tbermoelektriska strömmens bana förändrades tillfölje af en mer eller mindre fullständig kontakt. Motståndet i nämnde lednings- bana måste derföre uppmätas för hvaije gång stapeln flyttades. För detta ändamål applindades ledningstråden några hvarf på en ihålig messingscylinder, som var fästad vid ett bord, och inuti denna cylinder befann sig en liten stålmagnet, som kunde flyttas ett bestämdt vägstycke utefter längden af cylindern. Då stål- magneten flyttades, uppkom en induktionsström, som åstadkom ett utslag på magnetometern, hvilket var direkt proportionelt med ledningsförmågan i strömbanan. Naturligtvis var den nämnda stalmagneten på så långt afstånd ifrån magnetometern, att någon märklig direkt inverkan emellan dem icke ägde rum. För uppmätning af den tbermoelektriska strömmen begagna- des den förut af mig vid flera undersökningar använda Weberska magnetometern. En förändring vidtogs dock vid densamma. Då afståndet mellan magnetometern och tuben, hvarmed nålens rörelser observeras, är stort, så inverka variationerna i den jordmagnetiska kraftens deklination mycket störande. Vid mina föregående t^rsök var jag af detta skäl någongång nödsakad att upphöra med ob- servationerna och vänta, till dess att nålen blef mera stilla. För att undvika denna olägenhet, gjordes de magnetiska momenterna hos de båda astatiska nålarne så lika, som det var möjligt att åstadkomma, hvarigenom jordmagnetismens riktkraft på nålsy- stemet blef nästan omärkligt. Den nödiga riktkraften erhölls derigenom, att nålsystemet upphängdes på en fin silfvertråd^ Digitized by Google 900 X. EDLUND. hvars torsion ersatte daa jordmagnetiska riktkraften. Att otda^ gen fortforo att vara proportionela roed strönostyrkaii, bevisades genom f&rsök. 3. De för trådens sträckning begagnade vigterna fSrdes från häfstångens axel till dess ända på 2 lekänder och på lika tid derifrån tillbaka till axeln. Den i tråden genom volamRJrän- dringen förorsakade temperatWvariationen uppkom således icke ögonblickligt, ntan dertill åtgick en tid af 2 sekunder; särskilda försök visade dock, att utslaget blef, inom gränserna for obser- vationsfelen, detsamma som om variationen uppstår i ett enda tidsmoment. Låt m betyda riktkraften af torsionen hos npp- hängningstråden på nålsystemet, dividerad med det sednares trög- hetsmoment, q inverkan på nålsystemet af den thermoelektriska ström, som uppkommer af temperatur-öfverskottet I, och 2n en faktor, beroende af den af den tjocka kopparhylsan och tråd- lagren förorsakade dämningen, dessa bägge sednare qvantiteter äfvenledes dividerade med tröghetsmomentet; så erhålles för be- räknande af nålsystemets rörelse, då a; betyder den variabla utslagsvin keln, t tiden och v värmeöfverskottet vid tiden t, w trådens vigt och c dess värmekapacitet, hvarigenom blir tem- V ICC peraturöf verskottet : dt^ ^wc dt ^ Den värmeförlust, som uppkommer genom strålning och beröriog ined luften, är, emedan temperaturöfverskotten äro smk^ proportiooel med temperaturöfverskottet Om a betyder värmeförlusten under tidsenheten hos enhetens temperaturöfverskott , så har man dv=ra — dt; hvaraf wc r = v^e-^; (2) då v^ betyder värmemängden, som genom trådens volumförändriog vid oscillationens början utvecklas. Om detta värde på v insattes i eqvationen (1), integrationen verkställes, och konstanterna bestäm- mas så, att a och hastigheten (K) blifva noll på samma gång som t, så erhålles Digitized by Google QTANTITATIT BK8TÅMKIM0 AP VAKMSPENOMBNSR. 301 A = ^1) p^c" wc a \ n we \ip*c* »c / C08(tVm — n*)« SID ()å strömbanan »kulle Blotas, neddo|ipades sammanbindningsstället i en kopp med qvicksilfver. Digitized by Google 304 B. EDLUND. 8om var insatt i ledningsbanan. Så snart nålen passerade jemn- vigtsläget fick hon en ny stöt af induktionsstr5mtnen. På detta sått kunde nålens rörelse anderhållas så länge som helst oaktadt däroningen, och tidssekandema räknades för ett bestämdt aotal oscillationer. På detta sätt befanns, att för 20 oscillationer åtgingo 554 sekunder; hvaraf r=27',70: för 26 oscillationer » 720 m » 7=27,69 för 30 oscillationer i> 831,5 » » r=27,72 således i medeltal för hvarje oscillation 27,70 sekunder. Men nu är r= "" ; således 27,70= — -— , För bestämmandet af dämningen begagnades följande, af W. Weber uppgifna, förfarande. Nålsystemet sattes i rörelse af en induktionsström och hvarannan gång, hon derefter passerade jemn vigtsläget, blef hon af induktionsströmmen tillbakakastad. Efter några oscillationer blefvo de fyra, sinsemellan olika, utsla- gen genom dämningen konstanta. På detta sätt erhöllos följande 4 afläsningar på skalan, hvilka hvar för sig äro media af 12 nästan lika observationer. (Nålens jemnvigtslänge var angefar vid skaldelen 206) 85,22 249,63 327,65 163,84. Om det Qerde talet subtraheras ifrån det andra och det första ifrån det tredje, samt den första resten divideras med den andra, så blir ^•^^ =0,3539 = r-'. 242.43 Åf dessa bestämningar erhållas: n = 0,03760 och således n» = 0,001406; m = 0,014269 och Vm—n» = 0,11342. För de två undersökningsserierna med guld och platina, hvilka anställdes en längre tid efter, sedan de öfriga redan voro afslutade, hade konstanterna n, m och T undergått en ringa för- ändring. Detta är vid beräkningen af dessa serier iakttaget 4. För att erhålla ett tillförlitligt mått på temperaturvariatio- nerna vid trådarnes sträckning eller sammandragning var det Digitized by Google QTANTITATIT BESTÄMNING AF VÄRMEFeNOMSNER. 306 oddvändigt att flytta den thermoelektrUka stapeln till flera stäl- len på samma tråd, emedan metalltrådar i allmänhet, åtminstone de, som af mig användes, ej Ofverallt äro lika tjocka. Det är neroligen af sig sjelf klart, att värroeutvecklingeu måste blifva större på ett smalare ställe än på ett gröfre, emedan sträcknin- gen på det förra stället är större. Metalltrådarnes längd, räknad från stålklämman, med hvilken de fastsattes vid häfstångsarmen, till undre sidan af jernarmen, i hvilken deras 5fre ända var fast- skrofvad, utgjorde 566 millimeter. Den thermoelektriska stapeln fastades på 7 olika ställen, ungefar jemnt fördelade öfver trådens hela längd. Åfståndet från häfstångens axel till dess ända var 9,2 gånger så stort som åfståndet från axeln till metalltrådens fästpunkt. För att erhålla hela den vigt, hvarmed tråden i sjelfva verket sträcktes, måste således de nedanföre i svenska skålpund Dppgifna talen på de vigter, som vid försöken begagnades, multi- pliceras med 9,2. Mot 100 skaldelar i den tub, med hvilken den af häfstången beskrifna vinkeln observerades, svarade en förän- dring i trådens längd af 1,136 millimeter. Skalan till den tub, hvarmed magnetnålens rörelse observerades, var på 2,3825 meters afstånd från spegeln på magnetometern. Försöken anställdes med 6 metalltrådar af olika slag, och alla försöksserierna utfördes på fullkomligt lika sätt. Det torde derföre vara tillräckligt att fullständigt beskrifva endast den första och derefter meddela resultaterna af de öfriga. A. SU/vertråd. En meter af denna vägde 9,851 grammer. För sträckningen begagnades en vigt af 5,7480 svenska ^. Hela den sträckande vigten utgjorde således 5,748 X 9,2 «. För denna belastning sträckte sig tråden 131,29 skaldelar, hvilket, då hvarje skaldel motsvarar 0,01136 millimeter, utgör 1,4915 millimeter. Uvarannan af de följande observationstalen erhölls vid trå- dens sträckning och hvarannan vid dess sammandragning. De under rubriken "Utslag" anförda talen erhöllos på det sätt, att den thermoelektriska ledningsbanan var sluten, innan den sträc- kande vigten började röras. Af de tal deremot, som stå under mbriken "Afkylning", erhöllos de större, då samma ledningsbana Digitized by Google 306 B. EDLUND. slöts i det ögonblick, som den sträd^ande vigten framkom till håfstångsarraens yttersta ända eller till dess axel (således 2 se- kunder efter sedan den sträckande vigten börjat röras), och de mindre, då ledningsbanan lemnades öppen ytterligare 6 seknnder, eller 8 sekunder efter det tidsmoroent, då den sträckande vigten sattes i rörelse. LedningsfSrmågan i den thermoelektriska strömmens bana, undersökt med den ofvannämnde magnetinduktorn, var, då stapeln satt på första stället, = 167,5. UUlag. 30,1 Afky 24,3 Ining. 17.7 28,5 25,0 15.5 29,5 24,5 17,1 28,0 26,0 17,0 Med. 29,05. Med. 24,95. 16,83. SUpeln flytUd. LedniDgsrörmSgan = 166,2. stapeln flytUd. Ledningsförmågan = 166,5. UUlag. Åfkylning. 27,8 26,2 17,3 UUlag. Åfkylning. 30,0 26,5 18,5 27,9 27,0 19,0 28,0 26,1 17,1 28,7 25,5 17.1 29,0 26,9 17,9 28,0 26,8 18,3 27,2 26,6 17,1 Med. 28.10 26,38 17,93. 29,5 Med. 28,74 26,53 17,65. SUpeln flytUd. LedDingaformtgan = 163,2. Stapeln flytUd. Ledningaförmtgan = 16i2. Utslag. Aftylning. 29,8 26,1 17,5 Utalag. Åfkylning. 28,8 26,0 17,0 29,0 26,7 17,0 29,1 25,4 17,0 29,4 26,6 18,0 29.0 25.6 18.1 29,0 27,3 17,8 29,3 25,4 17,3 Med. 29,30 26,68 17.58 Med . 29.05 25.60 17,36. r / Digiti zed by Google QVANTITATIV BBSTÄMNINO AF VABM£F£NOMBN£B. 307 Stapeln fl>tUd. SUpeln flyttad. Ledniogsforin&gaD = 168,5. Ledningsförmågan = 168,0. Uulag. Åfkylning. Utslax. Afkylning. 27,8 26,5 17,0 31,0 27,2 19,3 28,8 26,0 17,3 31,0 28,4 18,6 28,7 26,8 18,0 31,3 27,6 18,6 29,2 26,3 17,0 29^ 28,0 19,0 Med. 28,63 26,40 17,33 Med. 30,75 27,78 18,85. Om de erhållna utslagsroedia redacoras till hvad de skulle hafva blifvit, om ledniDgsförmågan i den thermoelektriska led- oiogsbanan Tarit lika med 170, så erhållas följande tal: 29,05 blir 29,48 28,10 » 28,74 28.74 » 29,35 29,30 » 30,52 29,05 » 30,08 28,63 » 28,88 30.75 » 31,12 Medium 29,739. Om de änder rubriken ** Åfkylning** stående media adderas, de större för sig och de mindre för sig, så erhållas summorna 184,32 och 123,62. QToten af den förra summan, dividerad med deu sednare, är enligt eqvationen (2) lika med e"' . Således é^'*= 1,492; hvaraf — = 0,06671. wc Med detta värde på a, erhålles enligt eqvatiooen (6) den tid (T), som nålen behöfver för att göra ett utslag, nemligen T= 19,96 sekunder. Om dessa värden på de obekanta insättas i eqvationen (6), så blir slutligen g^- 0,61816. Om man nu kände värdet på q, så skulle sistnämnde eqva- tloo omedelbart angifva den teroperaturvariation, som silfvertråden Digitized by Google 308 E. BOLUND. undergick vid de anförda försöken. Innan vi öfvergå till besUm- ningen af 9, skola vi meddela de resaltater, som erhöllos med de fem öfriga metalltrådarne. B. Ståltråd. En meter af denna tråd vägde 7J89 grammer. För sträckningen begagnades en vigt af 14,7795 svenska ^ För denna belastning sträckte sig tråden 172,05 skaldelar, utgörande 1,9545 millimeter. Följande tabell innehåller media af de anställda försöken, hvilka, såsom ofvanföre nämndes, likasom forsöken med de efterföljande metallerna, utfördes på samma sätt som med sifvertråden. Första kolumnen angifver ordningsnumret på det ställe, der den thermoelektriska stapeln var fästad; den andra upptager de erhållna utslagsmedia; den tredje ledningsfSrmågan i den thermoelektriska strömbanan; den fjerde de till lednings- förmågan 170 reducerade utslagsmedia, och de öfriga två kolum- nerna innehålla de båda media, som behöfvas för beräkningen af trådens afkylning. 1. 2. 3. 4 5. 6. 1 28.13 152,5 31,36 25,40 17,78 2 31,25 162.5 32.69 27,25 19.50 3 30.73 167.5 31,19 28,05 19.53 4 31.48 159,5 33,55 28,25 20.30 5 28^ 156,3 31,58 25,85 17,97 6 28,00 161,2 29,53 23,90 16.93 7 28,98 147,0 Medium 33,51 24.90 18.25 31,909 26,229 18.609 Häraf erhålles €-•=1,410 och -^ =0,05776. wc 7=20,46 sekunder, samt slutligen a^ = 0,61613. c. Koppartråd. Vigten på 1 meter af denna tråd var 7,771 grammer. Den vigt, hvarmed tråden sträcktes, utgjorde 7,5350 svenska %. För denna belastning sträckte sig tråden 140,25 Digitized by Google QVAKTITATIV BBSTÄMNING AP VÄBMEF£NOMBN£R. 309 skaMelar eller 1,5932 millimeter. Följande tabell är lika inrät- tad som den föregående. L 2. 3. 4. 5. 6. 1 2838 165,6 29,08 26.86 17,66 2 29,23 166.8 29,79 26.96 18,60 3 80,28 167.5 30.73 27.38 18,85 4 30.28 169,9 80,30 26.70 18,43 5 28,53 169,2 28,66 28.73 19.86 6 30.63 170,1 30,61 26,83 18,58 7 29.23 169,7 Medium 29.28 26,26 18,33 29.779 26.813 18.613 Häraf erhålles e^ = 1,441; hvaraf — = 0,06084; T= 20,311 sekunder, samt slutligen a-^ = 0,59204. ^ wc D. Messingstråd. En meter af denna tråd vägde 10,641 grammer. Yigten, hvanned tråden sträcktes, utgjorde 11,0290 STenska fC. Tråden sträckte sig för denna belastning med 181,07 sk&ldelar eller 2,0570 millimeter. Följande resultater erhöllos: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 1 36.60 169,6 36.69 34,05 26.33 2 36,80 171.0 36.59 34,48 26,20 3 37,55 171.5 37.22 36,35 25,53 4 36,73 170,8 36.56 34,00 25,90 6 36,85 171,0 36.63 35,00 25,90 6 36.68 171,7 36,32 34,00 24,75 7 36.38 170,9 Medium 35.19 33.28 24,72 36,457 34309 26,619 Häraf erhålles «" = ^ = 1.3392, och deraf Digitized by Google 310 E. BDLUND. — = 0,04868; r= 21,15 sekunder, samt slutligen ICC 0^ = 0,65769. ^ icc £. FUdinatråd. En meter af denna tråd vägde 35,454 grammer. Yigten, hvarmed tråden sträcktes, utgjorde 5,9320 svenska %. För denna belastning sträckte sig tråden med 46,697 skaldelar, motsvarande 0,5304 millimeter. Resnltalerna blefvo följande: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 1 6,94 164.5 7.15 6,53 5,08 2 6,93 167.1 7,05 6.23 4,43 3 7,20 166,1 7.37 6,83 5,28 4 7,33 168.2 7,41 7,20 6.08 5 7,85 166,6 8,01 7,43 5,87 6 7.07 161.1 7,46 6,80 5,42 7 7.08 164,4 7.32 6.65 5,23 8 7.00 159.8 Medium 7.45 6.75 5.00 7,403 6,808 5,286 Magnetometerns konstanter hade före försöken med platina- tråden, hvilka anställdes en längre tid efter de föregående, under- gått en ringa förändring, m var nemligen nu = 0,01433; n = 0,03952 och oscillationstiden 27,80 sekunder. lakttages detta, så erhålles för platinatråden 6.803 e- = 5.286 = 1,2868; hvaraf — ^0,04203; T = 21,63 sekunder; samt slutligen wc q^ = 0,12866. ^ wc F. Gruldtråd. En meter af denna tråd, som var kemiskt ren, vägde 19,849 grammer'). Den vigt, hvarmed tråden sträcktes, utgjorde 3,8240 svenska ^. För denna belastning sträckte sig tråden 95,245 skaldelar, motsvarande 1,082 millimeter. Följande resultater erhöllos dervid: *) Genom Hr Öfver>DirektoreD ÅKEBMAiiS beredvillighet hade jag till låns erhållit detta guld från K. Myntverket. Digitized by Google OTANTITATIV BB3TÄMMIN0 AP VÄKMKFENOMSNBR. 311 1. 2. 8. 4. 5. 6. 1 11.12 161.2 11,78 9.03 6,10 2 11,03 156.3 12.00 10,15 6.95 3 11.95 159,3 12,75 10,77 7,67 4 12,23 147.9 14,06 11.55 7,98 5 12,38 155.2 13,56 11.07 7.82 6 12,32 162,1 12,92 11,17 7,40 7 11,15 162.4 Mediam 11,67 10.53 7.28 12,67 10,61 7,81 Häraf erhålles: ^.i _ 10,61 ~ 7,31 = 1,4506. = 0,06199; 7=20,10 sekunder, samt slutligen 0^ = 0,26692. ^ wc Innan vi öfvergå till bestämmandet af värdet på konstanten 9, skola vi fSrst efterse, om de redan erhållna resultaterna öfver- ensstämma med den mekaniska värmetheoriens fordringar. Ur en af denna theories allmänna eqvationer kan man, på det sätt Thomson visat, deducera följande eqvation, hvilken angifver, kom mycket temperaturen ändras hos en metalltråd, då den vigt, hvarmed den sträckes, ökas eller minskas. Om t är trådens temperatur, p sträckvigten, A den värmemängd, som motsvarar deo mekaniska arbetsenheten, b det omvända värdet af luftens utvidgningskoefficient fÖr 1 grad Cels. eller 273, så att b + t be- tyder trådens temperatur, räknad från den absoluta nollpunkten, a trådens liniära utvidgning för 1 grad Cels., samt w trådens vigt för enhetens längd och e dess specifika värme, så blir dt=z dp. Emedan temperaturvariationerna äro mycket små i förhållande till qvantiteten b-\-t, så kan denna utan märkbait fel betraktas såsom konstant, hvarigenom man får, om Jt och ^p betyda de ändliga variationerna af < och p. Digitized by Google 312 E. BDLUND. j^^MHJioJp ^j tcc ^ Om den sista eqvatiouen multipliceras med q^ och dessatom iakttagas, att ^t är detsamma som -^ , så erhålles tcc 9fo Mb+^j WC ^ WC ^ ^ ^ TemperatareD i observationslokalen var vid alla försöken i det närmaste +16 grader; några få gånger nedgick den till +15 och endast ett par gånger öfversteg den +17. Faktorn b + t kan derf<5re betraktas såsom konstant icke allenast änder en och samma försöksserie, utan vid dem alla. Om nu de ofvanstående, för de 6 olika metallerna observerade, värdena på — insättas i ^ wc eqvationen (8), och konstantens qA(b + t) värden beräknas, med antagande af de i noten stående värdena på a och c '), samt af dessa beräknade värden på nämnde konstant tages medium, så erhålles detta medium =0,80847. Insattes detta värde i eqvationen (8), så erhålles med till- hjelp af eqvationen (6) 0,80847 Sin(rVi»— if«) e-^^aJp .^v ^^ ^ i ^^^• aVm — n* Efter denna formel kan man således beräkna de relativa värden på utslagen, som den mekaniska värmetheorien fordrar. Verkställes denna beräkning, så erhålles följande jemnförelsetabell mellan de observerade och ur theorien beräknade utslagen: •) För Stål är enligt Lavoisiee och La Place a =0,00001079. Safver d:o dto = 19086. Koppar d:o d:o = 17173. Messing d:o d:o = 18782. Platina Börda = 08565. Guld Cbace Calvebt o. Cliff Lowb= 1380. (Fortschritte der Phys. 1860 p. 339.) Värineknpaciteterna under konstant tryck äro enligt Reonault För SUfver c=0,05701. Koppar =0,09515. Platina =0.03243. Guld =0,03244. För st&l har c antagits vara lika som hos jern neml. 0,1138. Dä Tarme- kapaciteten hos zink (0,09555) är obetydligt större än hos koppar, kan c för messing antagas vara medium af bSda eller 0,09535. Digitized by Google QVANTITATIV BESTÄMNING AF VÄRMEPBNOMENBB. ^ 313 ObsenrertdL Beraknadt. Sldllnad. Silfver 29,74 29,7) -0,03. Stål 31,91 31,96 + 0,05. Koppar 29,78 27,82 -1,96. Messing 36,46 35,77 -0,69. Platina 7,40 8,03 +0,63. Guld 12,67 12,78 +0,11. OfvereDastämmelsen mellan de observerade och beräknade virdeDa kan anses vara fullt tillfredsställande, synnerligast om mau tager i betraktande, att, utom de vid undersökningen begångna observationsfelen, någon osäkerhet ligger i värdena på utvidgnings- koefficienten a, hvilka för de undersökta metalltrådarne icke torde hafva varit fullt lika med de vid räkningen begagnade. Det är således härmed bevisadt, att, då en metall till följe af yttre krafters inverkan undergår en volumförändring på det sätt, som vid före- gående nSrsök ägt rum, de dervid uppkomna temperaturvariatio- nemas relativa värden låta beräkna sig med tillhjelp af den ur mekaniska värmetheorien deducerade eqvalionen (7). — Men för- billandet är icke detsamma med deras absoluta värden. Kon- stanten A(b + t) har nemligen för metallerne, såsom nedanföre sbll visas, ett annat värde än det, som vanligen antages enligt tkeorien. 6. För att bestämma q eller, hvad som är detsamma, skal- delarnes värde i vanliga thermonietergrader, förfors på följande sätt: En jerntråd sammanlöddes med en nysilfvertråd, och dessas fria ändar sammanlöddes derefter med lika tjocka koppartrådar. Det på detta sätt sammansatta trådsy- stemet böjdes derpå i den form, närstående figur ut- visar. iVär nysilfvertråden, E jerntråden och K de båda koppartrådarne, samt a, a och a" de trenne lödningsställena. Trådarnes vertikalt nedböjda delar nedsattes r K y \i K 11 Digitized by Google 314 B. RDLDND. i hrar sitt profrör af glas, och i dessa profrCr nedstackos tväone lika, med omsorg kalibrerade, känsliga tbermoroetrar. Dessas kolor stttto så nära som möjligt intill lödningsställeua. För att förekomma luftväxling i profrören, tillstoppades deras öfi'e ändar med bomull. Hvardcra profröret nedsattes i en bilgare med ▼ätten. I den bigare, som omgaf de dubbla lödningsställena, var vattnets temperatur densamma som luftens eller omkring +16 grader. I den andra b&garen var vattnets temperatur vid de olika fSrsOken från 1,30 till 11.01 grader lägre in i den första De båda koppartrådarne f^rbnndos med ledningstråden till magn»- tometern. Sedan temperaturen i profrören en längre stund visat sig konstant, aflästes magnetnålens utslag, och derefter kastades strömmen om med en kommutator, hvarefter utslaget åter afli- stes, så snart nålen kommit i hvila. De nedanfSre anförda talen &ro skillnaden mellan dessa afläsningar och betyda således magnet- nålens dubbla utslag. De erhållna resultaterna äro följande: Tt, Lii , , Temperatnrskilbiaden Dabbla utelaget fSr en uuDDU utslagen. j^^„^^ lödningsstäUena. temperatowkilliiad af 1°. 360,0 ir,oi] 351,0 10",86' 32,50 343,8 10",60 290,0. 280,5. 271,8. 231,8. 224,1 . 219,8. 165,0. 163,1. 161,9. 45,7. 45,1 . 45,6. 9M9 8",86 &',72 7",28 7 ',10 6",83 5«,08 5",08 5",02 r,35 1",35 r,30 31,48. 31,86. 32,21. 32,47. Om de erhållna talen för en temperaturskillnad af 1" adderat och deraf tages medium, så blir detta = 32,104 skaldelar. Deo thermoelektriska kraften syntes icke, för en temperaturskillnad Digitized by Google aVANTITATCT BESTÄMNINO AF VÄRMSPKNOlfBNBR. 315 från noll till 11 grader, tillväxa något hastigare än proportionelt med temperatarskillnaden, såsoro andra forskare tömt hafva fonnit. Ledningsförmågan i den therrooelektriska ledningsbanan, under- sökt på det sätt, soro fornt blifvit angifvet, befanns vara 47,725, såsom medium af 8 observationer, h vilkas största skillnad var 0,6. — För att ezperimeutelt bevisa, att sjelfva lödningen icke Qtöfvade något inflytande på den therrooelektriska kraftens storlek, afskaros trådarne på hvardera sidan om lödningsstället (a), hvar- efter trådändarne afBlades, lades på hvarandra och saroroanskraf- vådes med tilltyelp af en kläroskrnf af ben. Kontaktställena ned- sattes derefter i profrören på saroroa sätt som förut, ock utslaget blef 32,12 skaldelar för en temperaturskillnad af 1 grad. Såsom det var att vänta, utöfvar således icke lödningen något inflytande på den therrooelektriska kraftens storlek. Af den nysilfver- och jemtråd, som blifvit begagnad vid de nyss anförda försöken, afsknros tvänne, ungefär 2 centimeter låoga stycken, ett af hvardera tråden. Dessa affllades mot ena ändan och insattes i den therrooelektriska stapeln, hvilken appli- cerades till den ofvan under litt. B oronämnda ståltråden, som på samma sätt soro förut var insatt i sträckningsapparaten. Der- efter gjordes sträckningsförsök roed en vigt af 14,7795 svenska &. Stapeln flyttades på 7 olika ställen, på ungefär lika långa afstånd från hvarandra fördelade utefter hela tråden, och på hvarje ställe gjordes 4 försök. Trådens afkylningshastighet bestärodes icke, emedan denna genom de föregående försöken med saroroa tråd redan var känd. Media af de anställda försöken, reducerade till en ledningsförroåga af 160 i den therrooelektriska ströroroens bana, äro följande: l:sta stället 12,94 2:drft » 11,08 3:dje » 12,57 4:de » 13,71 5:te » 12,49 6:te » 12,25 7:de i> 12,85 Mediuro af alla forsöken - 12,56. Digitized by Google 316 E. ftDLUKD. Enligt det föregående har inan, om bokståfvema hafva samma betydelse som förut: Sin (T Vi» -it>) "* ^c Om man häri insätter vSrdet på m och n samt de till stål- tråden hörande värdena på a = 0,05776 och på 7=20,56, sa erhålles: 0,02015^ = ^. tre Men na är det lätt att beräkna, hora stort det konstanU utslaget t/ skalle hafva blifvit, ifall ståltråden icke hade afkylts, utan oförändradt bibehållit den ursprungliga värmemängden v^ ända till desM att magnetnålen kommit i hvila. Eqvationen (1) gifver nemligen för detta fall, om d,v och dx^ göras lika med ooll, och a förändras till y: Åf de två sista ekvationerna erhålles, emedan m = 0,01433, 1,40623^ = y. Om h§r i stället för x insattes dess värde 12,56, så finner man slutligen, att det konstanta utslag, som skulle hafva erhål- lits, ifall den vid ståltrådens sträckning och sammandrag utveck- lade temperaturskillnaden bibehållit sig oförändrad, till dess nålen kommit i hvila, hade utgjort 17,66 skaldelar. Då man vet, att nysilfver-jemstapeln för en temperaturskillnad af 1 grad, då led- ningsförmågan är 47,725, åstadkommer ett konstant utslag, hvars dubbla värde utgör 32,104 skaldelar, så är det lätt att beräkna, huru stor temperaturskillnad behöfves för att åstadkomma ett enkelt utslag af 17,66, då ledningsförmågan är 160. Man finner på detta sätt, att vid de nyss anförda sträckningsförsöken med ståltråden den i tråden uppkomna temperaturskillnaden var- 0,3282 grad Cels.*). M Mot ofvanstående bestämning af temperatiirvariationen sknUe man möjligra kunna göra den anmärkningen, ntt dä den sammanlödda uj-silfver-jerntrlden var nedsatt i profröret, voro trådändariie afkylda p& samma sätt, bvaremot. Digitized by Google QVANTITATIV BESTÄMNING AP VÄRMEFENOMEN ER. 317 Om detta värde på /It insattes i den Thomsonska formeln (eqvationen 7), samt dervid föröfrigt iakttages, att 1 svenskt % år i det alldra närmaste lika med 0,425 kilogram, att häfstångs- armen, hvarpå vigten fördes, var 9,2 gånger så lång som afståndet fråu häfstångens axel till ståltrådens fästpunkt, samt att (emedan tempera tåren i rummet de två dagar, då dessa försök gjordes, i medeltal uppgick till 2V) b-\-t var lika med 294, så erhålles värtneenhetens mekaniska eqvivalent 1 294 X 0,00001079 X U.7795 X 0,425 X 9,2 A" 03282X0,1138X0,007189 =682,73 meterkilogrammer. Detta värde på den mekaniska värmeeqvivalenten är betyd- ligt större än det, som erhålles genom theoriens tillämpning på gaserna. Antages verkliga värdet på - vara det, som sednast blifvit bestämdt genom Tresca's och Laboulaye's omfattande nndersökning, eller 433 meterkilogrammer*), så är det ofvan er- hållna värdet 1,5767 gånger större. Ehuru observationsfel vid undersökningar af detta slag äro svåra att undvika, skulle jag dock anse, att desamma här icke kunna öfverstiga några få procent, hvilket äfven bekräftas af det nedan anförda värdet på värmets mekaniska eclvivalent. Det följer således häraf, att de teroperaturvariationer, som uppkomma vid metallers volumför- ändring genom inverkan af yttre krafter, icke uppgå till | af dem, som följa ur den theoretiska beräkningen. Denna olikhet emellan gaserna och de fasta kropparne måste hafva någon orsak, och denna kan icke vara någon annan än det inre arbete, som vid volumförändringen uppkommer genom inverkan af kroppens då Dysilf?cr>jernstapeln var applicerad till ståltriden, denne sednare ensam var i första ögonblicket afkyld eller uppvärmd. Man hade s&ledes i sednare fnllet en kall metall mot en varm eller tvärtom. Denna omständighet kan visserligen göra, att den thermoelektrisks kraften vid båda dessa tillfallen icke är absolut lika for samma temperaturskillnad. De undersökningac, som Pro- fessor Magnus anställt (Pogg. Ann. B. 83 pag. 469), visa dock, att skillnaden emellan dem är så ringa att derpå vid foregående försök icke behöfver fastas något afseende. ') Compt. Rend. för 1865 T. 1. sid. 326, öffBtrt. af K. Vet. Ak4id. Förh. Årg. 22, N:o 5, ^ Digitized by Google 318 JB. SQLUND. molekulor på hvarandra. Detta inre arbete, på hvilket tillbörligt afseeode icke blifvit gjordt vid behandliogeD af metallerna, finnes icke hos gaserna. Förestående undersökning visar, att hos me- tallerna förorsakar detsamma vid volamtillökningen en temperatur- höjning och vid sammandragningen en temperatursänkning; bida dessa utgörande mer än j af de temperaturvariationer, som skulle hafva uppstått, i fall icke något inre arbete hade existerat Med tillbjelp af ofvanståeude bestämningar af temperatur- variationerna vid voluroforändringen bos metaller kan förhållandet mellan värmekapaciteterna under konstant tryck och konstant volom hos desamma utan svårighet beräknas. Dervid förutsattes dock, att man känner trådens volumförändring for en gifven belastniog^ eller huru mycket trådens diameter förminskas på samma gäng som längden ökas. Vid beräkningen af nedanstående tal hafva vi, i enlighet med Wertheims observationer, antagit, att trå- dens volumtillökning vid sträckningen utgör en tredjedel af den tillökning, som skulle hafva uppstått, ifall trådens diameter hade bibehållit sig oförändrad. Detta torde dock vara något olika for olika metaller. Kirchhoff erhöll i sina experimenter med stål i stället för ^ talet 0,294 '). De erhållna talen göra derföre icke anspråk på att vara fullt riktiga. Om M betyder metallens elasticitetskoefficient (den vigt i kilogrammer, som skulle förmå att sträcka en tråd af 1 qvadratmillimeters genomskärningsarea till dess dubbla längd, i fall detta vore möjligt) och p den vigt, bvar- med den sträckes, samt ^ förlängningen på en tråd af enhetens längd, så är M Om häruti .r göres lika med 9a, då a betyder metallens liniära värmeutvidgningskoefficient, så finner man, att den vigt *) Pogg. Ann. B. 108 sid. 369. y Google Digitized by ' aVANTITATlT BESTÄMNING AF VÄRMEFBNOMENER. 319 (pj, som närmar att utvidga metallen lika mycket som ett teroperatnrtillskott af en grad, är lika med 9aM^), Om detta värde på p^, insattes i eqvationen (7), sedan A erhållit det genom föregående försök funna värdet , så finner — ooä,7ö man den temperatursänkning, som uppkommer, då metallen utvidgas si mycket, som motsvarar en temperaturhöjning af 1 grad. Man får på detta sätt För Stål 0,00941 grad. Silfver 0,01991 » Koppar 0,01643 » Messing 0,01680 » Platina 0,00663 » Guld 0,00978 » Af dessa tal erbålles lätt förhållandet mellan värmekapaci- tetema under konstant tryck och konstant volum nemligen För Stål -, = 1,0095. Silfver 1,0203. Koppar 1,0167. Messing I,0l7l. Platina 1,0067. Guld 1,0099. Dessa tal gälla fÖr en temperatur af h 16 grader Celsius. Pi samma sätt kan motsvarande beräkning göras för andra me- taller, om de för beräkningen nödiga data äro kända. 8. Vi öfvergå nu till bestämningen af konstanten 6 eller ''den Tirmemängd, som uppkommer, då tråden sammandrager sig utan *) De af mig begagnade metalltrådarnes elasticitetskoefficienter undersöktes och befonnos rara: För Stål 18643 kilogr. Silfver 8481 » Koppar 12424 » Mewing 10012 • PUtina 16275 - Guld 8090 » Digitized by Google 320 B. BDLUND. att förrätta något yttre mekaniskt arbete, d. v. g. då tråden fri* göres från häfstångsarnien derigeoom, att den ofvanuämnda stål- cylindern hastigt utdrages, under det att ti*åden är spänd. Trå- den sammandrager sig då, och dess partiklar komma i oscillation omkring sina respective jemnvigtslägen. Dessa oscillationer för- vandla sig i värme, och man får derfSre i detta fall en större värmeutveckling, än om tråden sammandrager sig med fSrrättande af mekaniskt arbete, det är, då vigten, hvarmed tråden spännes, föres ifrån häfstångens ända till dess axel. 1 båda dessa fall befinner sig tråden före sammandragningen i samma tillstånd, och efter sammandragningens slut är dess tillstånd i båda fallen äfven lika. Tråden har vid dessa bägge tillfällen undergått en och samma volumförändring, men blott den ena gången har den under volumförändringen förrättat ett yttre mekaniskt arbete. Den upp- komna värmeskillnaden kan således icke härleda sig från det inre arbete, som uppkommer genom molekulernas förskjutning relativt till hvarandra, emellan detta i båda fallen är lika, utan måste ute- slutande bero af det yttre arbetet. Då så väl det yttre arbetet som den uppkomna värmeskillnaden kunna uppmätas, så får man på detta sätt en qvantitativ bestämning af värmets mekaniska eqvivalent. Om tråden är lika tjock och har samma elasticitet öfverallt, så måste den under belastningen sträcka sig lika mycket i hvarje punkt. Men det är tydligt, att de punkter, som ligga på längre afstånd från trådens öfra, i jernarmen fastgjorda, ända, måste under sträckningen förflytta sig längre i rummet, än de som ligga närmare intill samma ända. Häraf följer, att, då tråden hastigt sammandrager sig, blir hastigheten hos de delar af tråden, som ligga närmare intill dess nedra ända, större än hos dem, som äro belägna högre upp, under det att partiklarnes oscillationshastighet omkring sina respective jemnvigtslägen öfverallt är deosamma. Den nedra delen af tråden kastas derföre upp under samman- dragningen och förorsakar en böjning hos tråden; hvarvid lätt .hände, att den vid tråden fastade stålklämman slog emot närlig- ^gån^ delar af sträckningsapparaten. För att förekomma detu fv»^:" V" --J./ "- ;'' Digitizedby VjOOQIC QVANTITATIV BESTÄMNING AP VÄttMEFBNOMENER. 321 omgafs den nedra delen af tråden med en liten ihålig messings- pylinder, som fastades vid ekbjelken. Tråden kände på detta sätt icke göra några större rörelser åt sidorna ^). Det var nator- ligtvis nödvändigt, att den thermoelektriska stapeln icke förflyt- tade sig på tråden, då denna sammandrog sig, emedan derigenom friktionsvärme kände uppkomma, som gjorde de erhållna gal- vanometerutslagen för stora. A andra sidan fick stapeln icke heller tillskrufvas för hårdt emot tråden, emedan i sådant fall sträckningen af den under stapeländan liggande tråddelen blef mindre än i trådens öfriga delar. Tillskrufningen fick icke vara större, än att stapeln kunde förflyttas genom en påhängd tyngd, hvars vigt kunde negligeras i jemnförelse med den vigt, hvarmed tråden sträcktes. För att undvika dessa olägenheter fastskruf- vades stapeln nära intill trådens öfra fästpunkt. Vid alla de följande försöken begagnades den stapel, som användes vid min undersökning af år 1861 öfver metallernas värmefenomener vid volnroförändring. För att göra utslagen så stora som möjligt begagnades wismuth och en legering af 99 delar wismuth och 1 del tenn till stapelstänger, hvilken legering enligt Rollmann skall vara positivare än antimon. Stålfjedrarne på den i det föregående beskrifna stapeln voro för svaga för att kunna till- försäkra stapeln ett orubbadt läge, då tråden sammandrog sig utan belastning. Försök anställdes med de i det föregående omnämnde trå- darne af silfver, messing och koppar. Först observerades utslaget (m), då tråden sammandrog sig med förrättande af mekaniskt arbete, det vill säga, då vigten hvarmed tråden spändes, fördes från häfstångens ända till dess axel, och derefter det utslag (n) som erhölls, då tråden sammandrog sig utan att förrätta mekaniskt arbete, det är, då trådens nedra ända frigjordes från häfstången derigenom, att stålcylindern drogs undan. Skillnaden emellan dessa båda utslag var ett mått på den temperaturhöjning, som motsvarade det af tråden förrättade mekaniska arbetet. Denna *) För att ytterligare förminska denna olägenhet, begagnades mycket mindre ▼igter for trådens spänning än de största, som tråden förmådde bära. Digiti zed by Google 322 E. SDLUKD. temperaturhöjning kunde lätt uppmätas i vanliga thermometer- grader på följande sätt: Såsom ofvanföre blifvit visadt, kan man med tillhjelp af Thomsonska formeln, om deruti i stället f5r A insattes , beräkna den temperaturhöjning, som uppkommer vid trådens sammandragning med förrättande af mekaniskt arbete. Men denna temperaturhöjning förhåller sig tydligen till den, som motsvarar det yttre arbetet, såsom m till n — m. Man blir pa detta sätt oberoende af trådens tjocklek på det ställe stapeln sitter, emedan m och n — m förändras i samma proportion, om trådens diameter ökas eller minskas. Det är derföre öfverflödigt, att flytta stapeln från ett ställe till ett annat fÖr att erhålla ett riktigt resultat. A. SU/vertråden. Den vigt, som begagnades vid trådens sträckning, utgjorde 5,771 svenska U. Då denna verkade på en häfstångsarm, som var 9,2 gånger så lång som afståndet från häfstångens axel till trådens fästpunkt, så måste man multiplicera denna vigt med 9,2 för att få hela sträckkraften. För denna vigt utvidgade sig tråden 1,497 millimeter. Tråden var såsom vid de föregående försöken 566 millimeter lång. Temperaturen i rummet var vid dessa försök + 16^ Utslagen m. n. 32,1 41,0 30,8 42,0 31,0 43,4 30,8 42,5 30,5 42,8 30,5 43,5 30,9 42,0 30,6 41,9 30,5 40,8 31,1 41^ Medium 30,78. 42,14. Digitized by Google QTANTITATIV BESTÄMKINO AF yÄRMEFSNOMBNER. 323 Om man i den nämnda formeln insätter trådens vigt på enhetens längd, dess liniära utvidgningskoefficient för värme, dess värmekapacitet och den vigt, hvarmed tråden sträckes, så erbålles: _ 289 X 5.771 X 9,2 X 0.425 X 0.000019086 ^ ~ 682.73 X 0,009851 X 0,05701 * hvaraf ^ erhålles lika med 0,3246 grad Celss.. Multipliceras detta resultat med = ^^' , så erhålles ^ m 30,78 den temperaturhöjning, som motsvarar det mekaniska arbetet, lika med 0,1198 grad. Om y är trådens variabla förlängning under sammandrag- ningen, och p den deremot svarande sträckningsvigten, så är hela det förrättade mekaniska arbetet då integralen tages från p = o till p = 5,771 x 9,2 x 0,425. Men nu är y proportionelt med p eller y -=: «p, hvarest 8 är en konstant. Insattes i integralformeln sdp i stället tor dy^ inte* grationen verkställes, och derefter i stället för sp insattes dess värde y och slutligen för p och y deras största numeriska valörer, så blir det af tråden under sammandragningen förrättade meka- niska arbetet = 6,771 X 9.2 X 0.425 X 0,001497 2 • Denna qvantitet måste vara lika med den utvecklade värme- mängden, multiplicerad med det arbete, som värmeenheten förmår uträtta. Då denna värmemängd är 0,1198x0,05701 X 0,009851 x 0,566, så blir slutligen värmets mekaniska eqvivalent = 443,6 meter- kiiogrammer. B. Koppartråden. Den vigt, som begagnades för trådens sträckning, utgjorde 5311 skålpund. För denna vigt sträckte sig tråden 0,001229 meter. Temperaturhöjningen, beräknad enligt den nämnda formeln, utgjorde 0,2234 grad. Men nu visar den ofvanf&re meddelade Digitized by Google 324 £. £J>LUND. jemnföreUetabellen mellan de beräknade och observerade tern- peratar variationerna vid trådarnes sträckning, att den observerade temperataren hos koppartråden är något högre än den beräknade, hvilket sannolikt kommer deraf, att den vid beräkningen begagnade utvidgningskoefficienten for värmet är något oriktig. Det beräk- nade utslaget var nemligen 27,82 skaldelar, under det att det observerade utgjorde 29,78. Förökas det nämnda gradtalet i för- hållande af 29,78 till 27,82, så finner man, att koppartrådens verkliga temperaturhöjning vid sammandragningen med belastning uppgick till 0,2391 grad. Medium af 10 observationer gaf m = 28,55 och n = 37,81. Multipliceras 0,2391 med - , så erhålles den temperaturhöjning, som motsvarar det mekaniska arbetet» lika med 0,07755 grad. Om den mekaniska värmeeqvivalentcn, på samma sätt som för silfvertrådeu, beräknas med tillhjälp af dessa uppgifter, så finner man, att densamma uppgår till 430,1 meterkilogrammer. C. Messingstråden, Denna tråd spändes med en vigt af 7,577 skålpund, och för denna belastning sträckte sig tråden 0,001413 meter. Beräknas temperaturhöjningen enligt den meranämnda formeln, så erhålles 0,2322 grad. Ökas detta tal, af samma skäl som för koppar- tråden, i förhållande af 35,77 till 36,46, så blir trådens verkliga temperaturhöjning vid sammandragningen med belastning 0,2366 grad. Medium af 7 observationer gaf för m utslaget 37,97 odi för n erhölls 51,63. Genom multiplikation af det nämnda grad- talet med -, erhålles den temperaturhöjning, som motsvarar det mekaniska arbetet, lika med 0,08511 grad. Häraf erhålles på det angifna sättet värmets mekaniska eqvivalent lika med 428,3 meterkilogrammer. Några försök gjordes äfven med ståltråden, men denna kom vid sammandragningen utan belastning i så stark osoillation, att någon tillförlitlig bestämning öfver värmeeqvivalenten med den- ioke kunde erhållas. Tages medium af de tre erhållna Digitized by Google aVANTlTATIV BBSTÄMNING AP YÄRMEFENOMENER. 325 resoltaterna, så blir värdet af värmets mekaniska eqvivaleDt» sådant det erhålles genom volamförändring hos fasta kroppar, lika med 434 meterkilogramroer. UndersökningeDs gång visar föröfrigt, att detta värde är alldeles oberoende af kroppens inre arbete. 9. Sammanfatta vi resultatcrna af föregående undersökning, så blifva de följande: 1. Storleken af de temperatur-variationery soin uppkomma vid metallers volumf ör ändring y om denna försiggår utan att kroppens molekuler derunder komma i oscillationery kan beräknas efter den af W. THOMSON ur den mekaniska värmetheorien de- ducerade formeln^ om man i samma formel i stället för vär^ mete mekaniska eqmvalent insätter (J82J3y då till enheter för längd och vigt tagas metern och kilogrammen. Denna förän- dring af konstantens värde beror otvifvelaktigt deraf, att vid den theoretiska beräkningen behörigt afseende icke kunnat fästas vid det inre arbetet. 2. Häraf följer ^ att man ined tillhjelp af samma formel, under iakttagande af denna förändring af konstantens värde, kan beräkna förhållandet mellan värmekapaciteterna under kon- tiant tryck och konstant volum hos metallerna^ så snart öfriga, för detta ändamål nödiga, uppgifter äro kända. 3. Värdet af värmets mekaniska eqoivalent, sådant det erhållits genom ofvan anförda försök med metallers volym- förändring, utgör i medeltal 434 kiloffi^ammeter. Denna be- stämning är alldeles oberoende af det inre arbetet. Digiti zed by Google 326 Skänker tUl Veteuktps-AkadeMieu liUittek. (ForU. från sid, 270.) Från Academie Imp. des Sciences i S:t Petersburg. Mémoires, T. 5: 2—9. «. Bulletin, T. 5r 3--8. «. 7: 1, 2. Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin, Abhandlungen, 1863. Monatsberichte 1864. Verzeichniss der Abhandlungen gelehrter Gesellschaften in der Bibliothek der K. Akademie. Berl. 1864. 8:o. Från Physikalische Gesellschaft i Berlin. Die Fortschritte der Physik, Jahr. 18: 1, 2. Från Natur/orschende Gesellschaft i Hcdle. Abhandlungen, Bd. 9: 1. Från Verein der Freunde der Naturgeschichte i Meklenburg. Archiv, Jahr 18. Från Natur/orschende Gesellschaft t Basel. Verhandlungen, H. 4: 1. Från K. Botanische Gesellschaft i Regensburg, Flora, Jhg. 22. Från Zoologisch- Miner alogischer Verein i Regensburg. Correspondenzblatt, Jhg. 18. Från K. K, Geographische Gesellschaft i Wien, Mittheilungen, Jhg. 7. Från K. K. Geologische Reichs-Anstalt i Wien, Jahrbuch, Bd. 14: 4. Från Utgifvaren. The Dublin quarterly Journal of Science, 17, 18. (Forts, å sid. 386.) Digitized by Google 327 Några undersökningar om smältningsvärmet och om värmeqvantiteterna hos tackjern och masugns- slagg vid högre temperatur. Af LUDWIG RiNMAN. [Meddelade den 10 Mi^J 1865.] Om en kropps smältDingsvärme betecknas med X, dess vigt med P, dess värmekapacitet för temperaturskillnaden (T—t^^) med c^y så nttryckes den för nyssnämnde temperaturskillnad i kroppen upptagna värmeqvantiteten med P(Z + c (T— <^^)), då nemligen kroppen vid T* är flytande och vid t*^ fast. Öfver- fljttas denna värmemängd på vatten med vigten p^ i ett kärl, h?ars vigt är p^^ och hvars specifika värme är c^^ hvilket således kan representeras af en vigt vatten =p^^c^, och är vidare vatt- nets temperatur f^re införandet af den varmare kroppen t^^ och betecknas den nedsättning i temperaturen med t^^^y som eger rum under den korta tid, på hvilken den varma kroppen och ▼attoet genom blandning erhålla lika temperatur t^^ — en ned- sättning, som vanligen eger rum till följe af vattnets högre tem- peratur i förhållande till omgifningen och som genom särskild undersökning lätt kan utrönas, — så uttryckes den på vattnet öfverflyttade värmemängden med (p, + p„c^)(^,„ + t„ — O ®^'®*'» ^' enkelhetens skull, med blott pt. Likväl om den varma kroppen iar en mycket hög temperatur och om t ^ med 10* och derutöfver <}fver8kjnter omgif ningens temperatur, så bortgår en märkbar qvantitet af vattnet i form af ånga. Denna vattenmängd kan genom noggranna vägningar bestämmas. Yägningen kan dock ofta icke ske omedelbart efter blandningen, hvarföre det är nödigt, ^ genom särskilda observationer känna de förluster genom af- ionstning, som motsvara vissa tidsdelar och vissa temperatur- „, (606,5 + 0,3.(<^^— t^)) enligt Regnault's formel. Den smälta kroppens värmeqvantitet blir då uttryckt med för vigtsenheten. Men om c^^ betecknar spec. värmet från O* till t^^ och c detsamma emellan O' och T sk är c (T — t^^^cT-^eJ^^ och följaktligen I fråga om tackjern har jag, så noga det låtit sig göra, sökt bestämma — — — , samt genom antagandet af c^^ = 0,12, som for mitt ändamål var tillräckligt noggrannt, äfven qvantiteten cj^^. Särskilda undersökningar hafva visat, att c , for olika tackjeros- sorter kan variera emellan 0,12 och 0,13, och denna variation ar nästan utan inflytande på resultatet, emedan t^^ sällan öfversteg 30*. För utrönandet af X, tog jag två fullkomligt lika kärl, in- förde i det ena sådan metall, som nyss stelnat, och i det andra sådan, som ännu icke stelnat. Det förra kärlet gaf då värdet af cT\ det sednare af L-^cT^ och när T antages lika för båda, erhålles värdet af L. Till en början använde jag ganska stora kärl af trä, men måste öfvergifva dem, emedan för många svårigheter mötte att bestämma tackjernets absoluta värmeraängd, i anseende till trä- väggarnes nödiga tjocklek och bestämmandet af deras i hvarje särskildt fall under blandningarne upptagna värmemängd. Men med iakttagande af, att temperaturerna t^ och t^^ i hvarje obser- vation voro nästan lika för hvardera kärlet, torde man lätt inse, att de fel, som vidlådo i ena experimentet cT och i det andra L-¥cT^ så nära upphäfva hvarandra, då cT subtraheras från L-{-cT, att resultatet L är användbart. Det är på detta sätt jag genom 8 bestämningar af cT och Z + cT funnit L för godt s. k. ha^fveradt Bmidesiaclgem utgöra 47,«? värmeenheter. Digitized by Google CNDBR8ÖKNIN0AR OM SMÄLTNINGSVÄRMET. 329 Flera andra bestämDingar af cT och L-k-cT äro gjorda för- medelst kärl af fortennt jernbleck^ hvars specifika värme antogi^ vara 0,11, och hvilka vägde omkring 5 ) 209 209 208 208 220 216 205 205 217 210 207 212 211 207 210 ^4 259 257 266 252 255 258 253 245 250 257 246») 253 251 266 259 254 fö7 256 257 257 — 254 — j 256 258 246 261 262 266 256 Af denna tablå framgår, att medelvärdet af cTär 210 värme- enheter f5r hvarje slag af här profvadt tackjern, och att värdet ^) En mindre del af stycket var anno qvickt tackjem; vid afkylningen i vattoei sprängdes qvickt tackjem ut till ytan. ') Tydligen för kallt, emedan en stelna kluns medföljde. Digitized by Google UNDERSÖKNINGAR OM 8MALTNING8VARMBT. 331 af X+«Ticke är lika stort f6r de olika tackjernssorteraa, utan är stdrst för Åker (261), dernäst Härnäs (267), sedan V. Bredsj» och det engelska gjnttackjernet (266) och slutligen Vestansjö (262). I medeltal af alla undersökningarne är Zr = 46 v. e. Några kemiska undersökningar äro gjorda i ändamål att sprida ljus i ämnet Proc e n t. Kol. Kisel. Fosfor. SvafTel. Bundet. Grafit. Samma. 0,61 3.28 3.89 2.50 1,22 0.08 3,22 1,77 4,99 0,47 0.12 0 4.10 0.73 4,83 0,21 0,12 » 4,07 0,69 4,76 0,17 0,11 » 3.75 0.68 4,43 0,20 0,13 » ^,94 0,77 4,71 0,21 0,15 » 3,10 0,96 4,06 0,08 0.21 » 1,98 2,17 4,15 0.27 0,27 » 0.60 3,97 4,57 0.75 0,13 i> 1,04 3,65 4,69 0,35 0,02 0 Engelskt fgnttackjern . Tettansjö N:o 1 . 2 3 4. 5 6. 7. 8 lUtrnis N:o 5. Vestansjö N:o 1 till och med N:o 7 äro alla sådane prof, som erhållits genom hastig afsvalning i vatten ifrån nr/sa stelnadt tillstånd. De torde derföre visa mindre grafit, än om de, som vanligt, fatt afsvalna i kokill. För öfrigt torde grafithalten öfver- hofvodtaget vara en smula fÖr stor, beroende på methoden för dess bestämmande (Jernk. Annal. 1860). Några flera mindre noggranna undersökningar på andra prof af Härnäs tackjern äro ock gjorda, hvilka bekräfta sammansättningen hos N:o 6, med en till fSlje af mera nödsatt beskaffenhet (högre ugnstemperatur) 5kad kiselhalt. Tackjernssorterna Hammarby och V. Bredsjö skilja sig knappt märkbart från Härnäs; möjligen är deras kol- halt likväl blott 4,4 å 4,5 procent. V. Bredsjö håller 0,02 å 0,015 % svafvel. Åkers kanonjern har en lägre kolhalt, något högre kiselhalt, 0,08 % svafvel, men obetydligt fosfor. Digitized by Google 332 L. KINMAN. Genom särskilda uDdersökningar oeh med begagnande af Kapten O. Byströms pyrometer, fann jag specifika värmet hos det engelska gjuttackjernet vara 0,13, men för Harnästackjernet 0,12 för temperaturdifferensen O* — 200*. Båda dessa tackjernssorter, upphettade på en gång i en och samma muffel, således till en och samma tempet^atuvy vid hvarje af här nedan anförde experiraenter, gåfvo: Kngelskl. HarDäs. l:o 159,2 v. e. 151,7 v. e. 2:o 154,9 » 149,7 » 3:0 164,2 » 153,0 » Dessa olika värmeenheter hos båda tackjernssorterna vid en och samma temperatur i hvarje af dessa tre experimenter visa tydligen, att deras specifika värme äfven vid dessa temperaturer är olika. I ändamål att visa, huru många grader Cels. motsvara en värme- enhet hos nyss smält och hos nyss stelnadt tackjern, icke för att dymedelst bestämma temperaturen, utan endast för att lättare bedöma storleken och betydelsen af de differenser, som ega rum, så väl vid de här angifna särskilda osbervationerna som hos smältningsteniperaturen hos de mest olika slags tackjem, som representeras af det engelska och af Härnäs, skall jag vidare anföra följande. Dervid är att märka, att de misstag i afseende på de högre temperaturernas absoluta värde, som i brist af nog- granna bestämningar sannolikt här göras, obetydligt inverka pä de resultat vi söka, nemligen temperaturdifferenserna. Genom användande af Byströms pyrometer angafs tem- peraturen till 990*" vid ett tillfälle, då det engelska tackjernet visade 165 v. e. Derigenom skulle detta tackjerns specifika värme blifva 0,167 och, med afseende på nyss anförde undersökningar, för Harnästackjernet 0,157 för temperaturskillnaden O"" och 990*. Med största sannolikhet kan man derföre vidare antaga för värme- qvantiteterna 210, hos de till smältpunkterna upphettade tackjern- Digitized by Google UNDERSÖKNINGAR OM SMÄLTNINGS VÄRMET. 333 sorterna') i fråga, respektive minst 0,17 och 0,16 spec. värme. Derigenom erhålles eo skillnad i smältningstemperatnr af 70*. £n annan väg till denna siffra gifves deruti, att jag be- stämde värmeqvantiteten hos en masagnsslagg, då den började stelna eller då den nyss var smält, till 376 v. e. Plattner hade redan längesedan bestämt, att en masugnsslagg med ganska nära identisk sammansättning med den ifrågavarande^) smälte ▼id samma temperatur som en legering af 76 delar guld med 24 platina. Åf de två experimentatorer, Becquerel och Saint Claire Deville, hvilka nyligen behandlat frågan om platinans siDältpankt, kunna vi bär föredraga den sednare tills vidare och med honom anse platinans smältpunkt ligga under 1900\ således antagligen vid 1800*, samt guldets något lägre än Ponillet, an- tagligen vid 1030*. Derigenom skulle ifrågavarande legering kunna sägas smälta vid 1210* i rundt taP), och vidare beräknas spe- 376 cifika värmet fÖr flytande masugnsslagg 7^7^ = 0,31. Jag fann tillika, att den hetaste masugnsslaggen gifver 430 värmeenheter; 430 den skulle således ega en temperatur af omkring -— = 1400 . Varmare kan naturligtvis icke tackjernet vara, som ligger under slaggen och nSrmast ugnens botten. Följaktligen, och då, som vi snart skola se, tackjernets högsta värmeqvantitet var 300 v. e., *) Ifrågavarande siffra 210 är icke direkt funnen för engelskt gjattackjem; men det är klart, att densamma gäller äfven för detta — eller att den möjligen ir något lägre. *) Ifrågavarande slagg fjrån V. Bredsjö är icke na undersökt; men 1852 års slagg tthk samma masngn hade nedanstående sammansättning. Plattner's under- sökning omtalas i P£ECy's Metallurgy (London 1861) p. 48, der slaggens ttmmansättiiing äfVen omtalas. Plattners slagg. V. Bredsjö, Kiselayra 58. 58. Lerjord 6. 4. Kalkjord 22. 16. Tal^rd 10. 17. Manganoxidul 2. 0. JemoxidnI 2. 5. •) Obs. RuDBKEOS formel i Poggend. Ann. 1847. Öfverä. tif K. Vtt.-Akad. Förh, Arg. 22. .Yo 5. 5 Digitized by Google 334 ^' RINMAN. kaQ Uck.iernet3 specifika värme vid dessa temperaturer beråkBas 300 till = 0,214; men detta spec. värme användt på värmeevan- 1400 titeten 257, för nyss smält tackjern, ger temperaturen 1200* i rundt tal. Derigenom bestämmes spec. värmet hos nyss stelnadt 210 tackjern till t^j^^^»^"^^» ®" siffra, som vi på helt annan väg nyss kommo ganska nära. Skulle vi i denna beräkning haffa f5ljt Becqu£REl's uppgifter om de svårsmälta metallernas smält- ningstemperatur, så hade vi kommit omkring 100* lägre. Af det anförda inses lätt, att en värraeenhet hos nyss stel- nadt tackjern motsvaras af nära 6* och hos stelnande tackjernet af 5*. Flera undersökningar hafva skett för att utröna högsta värme- qvantiteten hos tackjern vid olika tillfällen så väl i masugn som i kupolugn, och befanns, att Härnäs tackjern under den blåsniugs- period, som kallas tillvaktning och som företrädesvis i allmänhet utmärker sig för varm gång, uppnådde 311 v. e. Men det är högst sannolikt, att åtminstone 10 v. e. måste tilläggas, för att närmare angifva värmeqvantiteten hos tackjernet inuti smält- rummet, emedan tackjernet före experimenterandet hemtades i en afkylande jernskopa och måste bäras några fots väg. I öfrigt hafva variationerna hos denna tackjernets högsta värméqvantitet icke visat sig nödvändigt betinga motsvarande variationer i sjelfva tackjernets beskafi'enhet med undantag af den i allmänhet gäl- lande regeln, att vid ju högre temperatur en och samma malm afblåses, desto mera kisel m. m. ingår i tackjernet. Utur en kapol- ugn erhölls en gång tackjern, som egde 347 v. e., således omkring 600* varmare än stelnande tackjern, hvaraf man lätt inser, hora det är möjligt att ur en dylik ugn uttappa en större qvantitet, nedsmälta och uttappa en ny qvantitet till den förra, innan gjut- ning sker. Värmeqvantiteten hos masugnsslagg under olika förhållande utröntes lika som hos tackjern. Den slagg, från V. Bredsjö, "^ ^T^p^varom jag förut talat, egde, nyss stelnad, 256 v. e., stelnande fci^- I K r^^ if^ . '»^'' Digitized by GoOglC UKDERSÖKNIMOAR OM 8MÄLTNINGSVÄKMET. 335 376 V. e. och nyss kommande ur smältrummet 430 v. e. Dess smältningsvärme var således 120 v. e. Ifrån denna slagg, hvars saromansåttning jag ofvan antydt, skiljde sig slaggen från Härnäs, hvars sammansättning var: Kiselsyra 43,9 syre 22,8 Lerjord 8,6 » 4,0 2Qq Kalkjord 31,4 » 9,0 Talkjord 10,2 » 3,9 Manganoxidnl 0,3 » 0,1 Jernoxidul 4,5 » 1,0 j^q deruti, att den stelnade vid en mycket högre temperatur, mot- svarande 424 v. e., och att dess vårme såsom nyss stelnad var 333 v. e., följaktligen dess sroältuingsvärroe 91 v. e. Dess högsta värme befanns vara 441 v. e.^). Slutligen, om Person's formel, i = (160+r)(c-c), i hvilken L är smältningsvärmet, c^ specifika värmet för det smälta tackjernet eller slaggen och c spec. värmet för nyss stel- nadt tackjem eller slagg, användes på ofvan funna uppgifter, der c för tackjem är 0,214 och c = 0,175, samt för slagg r = 0,311 och c = 0,212, så finner man, då L är för tackjem 47 v. e. och för slagg 120 v. e., att T eller smältningstemperaturen blifver 1050*, hvilket tyckes tala för Becquerels uppgifters sannings- enlighet. ') Masagnsslaggen vid hvaije masugn är icke i alla ögonblick fullkomliict lika efter en och samma malmblandning. Stundom är den ena, stundom den andra beståndsdelen forandrad, beroende af någon ojemnhet hos de uppsatta malmerna och af ojemnhet i smältningen. Deraf uppstår svårighet att få lika seghet och flytbarhet hos de slaggprof, som borde vara aldeles enahanda för forevarande experimenter. Flera dylika undersökningar äro af nöden for ut- bildandet af theorien om tackjernssmältningen. Digiti zed by Google 336 Skiiker till VeteBskaps-AkaileMieBs BiblblbeL (Forts, från sid. 326.) Från FörfaUame. Faye, F. c. Beretning om Födselsstiftehen i Christiania 1858 — 1863. Chra. 8:o. Huss, M. Oiti Kaffe; dess bruk och missbruk. Sthm. 1865. 8:o. Krok, H. O. B. N. Anteckningar till en monografi öfver vext- familjen Valerianeae, I. Sthm. 1864. 8:o, MiCHAELSON, C. A. Om Butylalkohol. Ups. 1864. 8:o. Dks Moulins, Ch. Le bassin hydrographique du Couzeau. Bord. 1864. 8:0. v. Martius, c, F. Ps. Wörtersammlung Brasilianischer Sprachen. Erl. 1863. 8:0. — — — Dictionnaire Galibi. 8:o. Digitized by Google 337 Om några Thialdin-salter. Af E, Brusewitz och M. Luthander. [MeddeUdt don 10 MaJ 1866.] Deo af LiEBiG och Wöhleb år 1847 anmärkta iakttagelsen om svafvelvätets inverkan på en lösning i vatten af ättiksyre- aldehydens förening med ammoniak, ledde till upptäckten af en for den tiden särdeles intressant produkt, hvilken, oaktadt den innehåller svafvel såsom konstituerande beståndsdel, icke sönder- delas genom inverkan af syror vid vanlig temperatur, utan tvärt- om ger med dem upphof till saltartade föreningar, hvarvid den svafvelhaltiga produkten förhåller sig i så måtto fullkomligt analogt med förut kända organiska alkaloider, att den förenar sig med en eqvivalent af en saltbildande väteförening samt en atonn af en syresyras första hydrat. Efter den tiden hafva flera dylika svafvelhaltiga baser blifvit uppmärksammade. Den svafvelhaltiga bas, som bildar sig vid ofvannämnde reaktion, erhöll af sina upptäckare namnet Thialdin på grund af de kemiska kroppars konstitution, hvilka lågo tili grund för dess första framställande. Sednare, af Weidenbusch anställda försök hafva emedlertid visat, att thialdin kan framställas på helt annan v&g, nemligen genom att med ammoniak behandla den produkt, hvilken erhålles såsom en tjockflytande klar olja, då vätesvafla fortfarande inledes uti ättiksyrans aldehyd. I båda dessa fall uppstår thialdin under det att svafvelammonium samtidigt bildas, men i förra fallet bildas äfven vatten, såsom synes af följande: 3 (C*»H)« . »»») + 6HS = C«»"I*S* + 2»»*S + 6» aldehyd-ammoniak thialdin 1 3(C«H«S*) +HS I +4»«»= C»Hi^S* + 3»««S Bvafvel-aldehyd-svafTelväte. De intressanta företeelser thialdin i flera hänseenden erbjuder och ibland hvilka dess förhållande att vid behandling med sal- petersyrad silfveroxid sönderfalla på ett sådant sätt, att svafvel- ö/vers, af K, V«i.'Akad, Förk. tSÖS, N:o 5. Digiti zed by Google 388 E. BKU8SWITZ OCH M. LUTHAVDSR. silfver fälles, under det att dess primitiva koostituenter, hvaraf det bildats aldebyd och ammoDiak, ehara i skiljaktiga eqvivalent- förbållanden än dem, hvarati de i aldebydammoniak finnas för handen, regenereras, hafva ännu i alltfOr fa rigtningar blifvit fall- fbljda, för att gifva en säker åsigt om dess rationella konstitution, men utan fråga är denna bas i bebof af ett närmare studium af dess salter, hvilka ännu blifvit blott studerade till ett högst ringa antal, så att vi endast känna dess föreningar med chlorvätesyra och salpetersyra. Några fk f5rsök, hvilka blifvit gjorda på det under Professor L. F. Svanbergs ledning ställda universitets- laboratorium i Upsala, för att utvidga vår kännedom om thialdin i detta hänseende, torde härmedelst få meddelas. Då det för thialdins framställande är af betydelse att förut bereda en aldehyd, hvilken med ammoniak gifver den största mängden kristalliserbar aldehyd-ammoniak, torde det icke vara ur vägen att omnämna, att vi funnit en sådan bäst framställas på följande sätt. I en rymlig retort inlägges 1 del surt krom- syradt kali samt efter hand, och allt efter som aldehydutveck- lingen fortgår, en i köld gjord blandning af 1 del alkohol, 1( del svafvelsyra samt 2 delar vatten. Denna blandning tillsättes småningom, under lindrig uppvärmning af retorten. Härvid er- hålles en aldehyd, som, då distillationen eger rum utan solljusets inflytelse, är vida mindre förorenad af de ofta samtidigt uppträ- dande para- meta- och elaldehyderna m. ra., än vid använ- dande af brunsten för dess framställande. Då det, ft)r den \idare beredningen af aldehyd-ammoniaken, ej medfSr någon olägenhet om aldehyden är förorenad af alkohol, är det tillfyllestgörande att omdistillera den så erhållna produkten vid en temperatur af omkring +50\ hvarigenom den befrias till största delen i^kn de hufvudsakligaste inblandningarne vatten och ättiksyra, hvilken operation verkställes bäst på så sätt, att första destillatet far kondensera sig uti en mindre retort, som hålles uppvärmd till den nämnda temperaturen af +50\ Blandas den så framställda aldehyden med sia dubbla volnm eter och inledes ammoniak, så utkristalliserar snart aldehyd- Digitized by Google OM NÅGRA THIALD1N-8ALTIR. S3d ammoniak^ och då dea ststntisde löses i 10 å 12 gånger sin vigt ▼ätten samt lösningen förs&ttes med något kaustik amaoniak, fälles thialdin efter några timmiu*, om vätesvafla deroti inledes. Stnndom inträffar att, äfven efter flera timmars inledning af T&tesvafla, någon kristallinisk fyllning af thiaMin icke appstår, men om lösningen i sådant fall öfverlemnas några dagar åt sig sjelf, eller om vätskan uppvärmes, så afsätter sig thialdin i kri- staliflockar. -^ Då saltsyra sättes till en sådan icke kristallise- rande lösning af thialdin, uppstår icke genast någon fällning, men efter någon tid anskjuta långa, färglösa, prismatiska kri- staller af chlorvätesyrad thialdin. Vid inlednifig af ammoniakgas i en blandning af aldehyd ech eter inträffar det stundom, att endast en tung olja (para- aldehyd) uppstår i stället (6f kristaller af aldebyd--ammomak. Denna olja löses ej vid tillsats af eter och åeti tyckes icke undergå någon förändring, icke ens till bildande af acetylmer- captan (G^H^^S^), då vätesvafla inverkar derpå; men tillsättes något ammoniak och fortsattes inledningen af vätesvafla, så uppstår på botten af kärlet, hvaruti operationen äger rum, en färglös eller något i grönt dragande olja, hvilken under vissa omständigheter förvandlades i stora kristaller, som visade alla thialdinens egenskaper. Det händer stundom att den fortfar att ▼ara flytande, men man kan då lätt derutnr erhålla thialdin genom att blanda den med eter och tillsätta saltsyra, då chlorväte- syrad thialdin afskiljer sig, hvarutur thialdin sedermera, genom ttt sätta ammoniak till dess lösning i vatten, utfllles« Några mindre kristaller af aldehyd^-ammoniak kommo händelsevis att en längre tid ligga i beröring med para-aldehyd. Härvid up{>-^ stod ganska stora kristaller, till otseendet rhomboidal-dode- kaédrar, hvilka, tiU följe af deras förhålianden, närmast öfverens- stämde med hvad som finnes nppgifvet om meta-aidehyden. 1 vatten voro de nemligen icke så läulösliga^ som aldehyd-ammo- aiak, och vid behandling med svafvelsyra utvecklades icke någon ftMebyd, hvaremot de, vid inverkan af kaustikt kali, gåfvx) aldehyd- karz. Vid upphettoing i glasrör smälte de och afsatte tafvel- Digiti zed by Google 340 £. BRDS£WITZ OCH M. LUTHANDKR. fbrmiga kristaller på rörets kallare delar och skiljde sig sålunda från aldehyd-arorooniak, sotn, ehura för sig temligen flygtig vid luftens vanliga temperatur, dock icke kan upphettas utan att sönderdelas. Thialdinsalterna hafva i allmänhet mycken benägenhet att kristallisera. En egen företeelse föf dessa salter är den sönder- delning de ofta med mycken lätthet (särdeles de svafvelsyrade och fosforsyrade sakerna) undergå, och hvilken sönderdelning yppar sig på så sätt, att långa, mycket fina kristallnålar bilda sig och afsätta sig på det kärl, som befinner sig uti närheten af den skål, hvaruti en thialdinsaltlösning blifvit öfver svafvelsyra lemnad till afdunstning. Dessa fina kristallnålar, hvilka vanligen afsätta sig just på de ställen af svafvelsyrekärlet, hvarest ett tunnt lager af svafvelsyra befinner sig, äro olösliga i vatten, men lösas lätt i eter och alkohol. Sättes salpeters yrad silfveroxid till lösningen i alkohol så fås en gulbrun fällning, hvilken dock icke genom uppvärmning, förvandlas till svafvelsilfver. I svafvelsyra lösas de nåiformiga kristallerna ögonblickligen, hvarvid syran till följe af kristallnålarnes sönderdelning färgas mörkbrun och hvar- vid tillika, då svafvelsyran uppvärmes, svafvel till en del tyckes afskilja sig. Den ringa qvantitet, som bekommits af ifråga- varande produkt har ej medgifvit dess närmare undersökning. Utan att på något sätt till dess elementarbeståndsdelar hafva undersökt dessa kfbtalluålars sammansättning, torde det likväl tillåtas att uppkasta den frågan: utgöras de icke af allyiens bisulfuret. Förklaringen af deras bildning skulle i sådant fall bero på thialdinens sönderfallande uti ammoniak och 2C^ft^S^ enligt: och just företrädesvis äga rum då syra inverkar i öfverskott på thialdin, hvilket åter är händelsen med svafvelsyrad och fos- forsyrad thialdin, hvilka till deras sammansättning äro sura salter. Afven vid afdunstning öfver svafvelsyra af oxalsyrad och vinsyrad thialdin bilda sig nämde kristallnålar i någon större ymnighet, men sannolikt äro äfven dessa salter, hvilka ej Digitized by Google OM nAqRA THIALD1N-8ALTSR. 341 blifvit analyserade, sära. Vid omnämnandet af svafvelsyrad thialdin torde det blifva tillfälle att yttra några ytterligare ord om ifrågavarande fina kristallnälar. — Något olika förhöll sig den produkt, som erhölls vid upplösning i svafvelsyra af cyan- vätesyrad thialdin samt lösningens afdunstning öfver svafvelsyra. Dervid bildades nemligen icke några kristallnålar, men svafvel- syran färgades *ganska snart klart rödbrun och då man betrak- tade den i reflekteradt ljus syntes den innehålla fullt af små, färglösa kristallijäll, hvilka dels höllos uppslammade uti syran, dels afsatte sig på svafvelsyrekärlets botten. Sedda under mi- kroskop, tycktes de vara rhombiska taflor. Jodvåtesyrad thialdin, C^H^^PfS^+ÄJ ^ka om en lösning af jodkalium sättes till en upplösning af thialdin uti svafvelsyra, hvarvid, om lösningarne ej äro alltför koncentrerade, saltet efter en stond afsätter sig under form af små, dels prismatiska, dels bladformiga kristaller. I kallt vatten är saltet högst svår- lösligt, h varemot det till betydlig mängd löses i varmt vatten samt derutur afsätter sig till större delen vid afsvalning. I alkohol och eter löses det med lätthet och anskjuter utur dessa lösningar i mycket rediga kristaller, hvilka tyckas tillhöra det monoklinometriska systemet, hvarvid en ofta förekommande kom- bination synes vara ooP.(ooPoo). — P. Vid ett försök att qvan- titatift bestämma jodhalten uti detta salt, befanns joden deruti inga till 43.26 proc, hvilket utvisar en sammansättning i öfver- enstämmelse med den ofvan anf5rda formeln, som förutsätter en beräknad jodhalt af 43.9 proc. Analysen visar således att saltet är vatteniritt likasom den förut kända chiorvätesyrade thialdioen. Bromvätm/rad thialdin, C"tf 'PfS*+i»r, erhålles och förhåller sig på ett alldeles analogt sätt med jodvätesyrad thialdin. Dess kristaller tyckas tillhöra det rhombiska systemet, hvarvid en ofta förekommande kombination synes vara ooPoo.P. Vid bestäm- ning af saltets bromhalt befanns denna vara 31.02 proc, under det att den utur formeln beräknade bromprocenten bör vara 32.78, hvilket väl ej så fullkomligt, som man skulle önska, SHmman- Digitized by Google S42 E. BaUSBWire och M. LUrHANDER. st&iBiner Emedlertid torde maa faäraf tase att saltet är sam- nmnsatt enligt den angifna formeln. Cyanvåtesyrad thialdin. Sättes en lösning af cyankalium till en lösning af thialdin i svafvelsyra, så atvecklas till att börja med något cyanväte och ingen fällning bildas, men efter tillräcklig tillsats af cyankalium fås en hvit fällning, som är olöslig i öfver- skjatande cyankalium. Samtidigt bildas en olja på vättskans yta. Sjelfva vätskan är fortfarande färglös, men blifver mörkröd efter några timmar, hvarefter såväl oljan som föllniogen öfvergår till kristaller, hvilka lösas med lättliet uti eter samt deratur kunna omkristalliseras. Vid behandling af den omkristalliserade cyan- välesyrade thialdinen med utspädd svafvelsyra erhölls ett svafvel- syradt salt kristalliseradt, som, såvidt man kan sluta af de demti ingående svafvelsyre- och svafvelhalterna, icke utgjordes af anoat än sur svafvelsyrad thialdin. Att vid detta svafvelsyrade salts afdunstning under exsiccator en ganska tydlig lukt af svaf- velsyrlighet förmärktes torde böra omnämnas. Analyserna pa det härvid bildade svafvelsyrade saltet äro upptagna under Hl och IV vid refererandet af analyserna på den svafvelsyrade thialdin. Rhodanvätesyrad thialdin fås genom tillsats af rhodankalium till en lösning af thialdin i svafvelsyra, men någon fällning upp- står ej vid första tillsatsen af rhodankalium, sannolikt af deD orsak att rhodanvätesyra frigöres under det kali mättar den i thialdinsaltet befindtUga ena atomen svafvelsyra. Tillsättes der- emot rhodankalium i öfverskott, så utkristalliserar, under utveck- ling af mycket gas (hvilken dock ej blifvit på annat sätt under- sökt, än att den icke utgöres af kolsyra eller vätesvafla) ett salt, som under mikroskop synes utgöras af monokliniska prismen Sur svafvelsyrad thialdin, C^S^^PfS* + 2RS. Utspädd svaf- velsyra löser thialdin med mycken lätthet, men lösniageo rear«- gerar alltid starkt sur, åfveo om thialdin biifvit tillsatt i större qvantitet, än syran förmått lösa. Vid afdunstniog af lösningea bildas mycket af den ofvan anförda sönderdelningsprodokten. Digitized by Google OM vAqaa tbialdtn-saltbe. S43 bestaeoä^ af fina, i vatten olösliga, men i alkohol och eter lätt- löaliga kristaller, hvilka, pröfvade med chlorbarium, icke dermed gifva någon fällning, smälta vid lindrig uppvärmning och vid afsvalning åter kristallisera i nålar ^). Ofverlemnas en sålanda tillkommen lösning af thialdin uti svafvelsyra till frivillig afdnnstning, så bildas visserligen mindre af nyssnämnde kristallnålar, än om afdunstningen äger rum vid äfven lindrig värme, men de uteblifva aldrig. Sedan afdunst- ningen ägt rum till sirups konsistens, anskjuta temligen stora prismatiska kristaller, hvilka med lätthet lösas i såväl vatten, som alkohol och eter, och utur hvilkas vattenlösning thialdin kan utfallas med ammoniak. De nedanföre under I och II anförda analyserna på det sålunda framställda svafvelsyrade saltet, an- gifva visserligen ett ringa öfverskott af svafvelsyra samt under- skott af svafvel (som ingått i thialdin) emot hvad som enligt formeln beräknas, men detta torde finna sin förklaringsgrund oti den sönderdelning, som aldrig till fullo kan förekommas vid saltlösningens afdnnstning, hvarigenom sannolikt, på sätt uti det ofvaostående finnes anfördt, en ringa inblandning af sur svaf- velsyrad ammoniumozid måste finnas närvarande och förorena saltet. Afdunstas en lösning af svafeelsyrad thialdin vid en något förhöjd temperatur, så bildas, äfven om värmegraden dervid icke Ofrersttger 40* a 50\ vida mera af de ofvannämnde kristall- nåläme, hvarjemte äfven, såsom analyserna V — IX utvisa, qvan- titeten af inblandad svafvelsyra ökas i det salt, som anskjutit efter kristallnålames affiltrering. Detta synes följa af den vid aoalysema funna större procenthalten af svafvelsyra. De analytiska rasultaterna på den under skiljaktiga omstän- digheter framställda svafvelsyrade thialdinen hafva på 100 delar salt gifvit ') TbUldin kristalliserar, efter föregående uppvärmning till smältning, uti små ritomViska taflor. Digitized by Google 344 E. BKUSKWITZ OCH M. LUTHAVDER. I. n. ra. IV. v. VI. VII. vin. dl 12C ____-_--._ — — 13H — _-_-_-.___ — — N __ — — ___- — — 4S — 23.67 — 23.18 — 22.87 — 22.45 — 2*S 37.06 — 33.09 — 33.16 — 33.58 — 33.35 2Ö --------- De procentiska halterna af svafvel och svafvelsyra, hvilka beräknas ifrån formeln C^*H^'»S* + 2HS, äro 24.52 proc. svafvel samt 30.65 proc. svafvelsyra. Sur fosforsyrad tkialäin. C-S^NS^j ^^3^^ ^ ^^^ ^^ erhölls då thialdin i öfverskott sattes till en något utspädd tre- basisk fosforsyra. Sedan syran fått en längre tid inverka pa thialdin, affiltrerades öfverskottet af den sistnämnda och lösningen lemnades att under exsiccator afdunsta vid luftens vanliga tem- peratur. Dervid afsatte sig på kärlets botten något af den i det ofvanstående omnämnda sönderdelningsprodukten, men sedan denna» efter vättskans koncentrering blifvit affiltrerad, utkristalliserade slutligen den sura fosforsyrade thialdin uti fina nålar. Detta salt är mycket lösligt uti såväl vatten, som alkohol och eter. Utsatt för en högre temperatur smälter det lätt, men stelnar åter vid afsvalning till en kristallinisk massa; vid ännu högre hetta sön- derdelas det med utveckling af en högst illaluktaude gas, hvilken brinner med sotande och oklar låga De analytiska bestämmelserna på halten af svafvel och fos- forsyra i detta salt gåfvo: svafvel 22.19 proc. fosforsyra 27.55 26.30 27.00 proc utvisande att saltet är sammansatt enligt den förut angifna for- meln, på grund af hvilken de beräknade halterna borde för svafvel vara 22.93 proc. samt för fosforsyra 25.50 proc. I sammanhang med detta salt torde det kunna anföras, att då en lösning af fosforsyradt natron sattes till en vattenlösning af svafvelsyrad thialdin uppstod en hvit, voluminös f&Uning, som efterhand blef kristallinisk och som ej löste sig vid tillsats af Digitized by Google OM nAoRA THIALDIN-8ALTKR. 345 mera pyrofosforsyradt natron. Denna fÄllning visade sig vid Dännare undersökning icke vara annat lin ren thialdin. Hura svag bas thialdin är, kan man finna deraf, att den vid detta tillfälle blifvit ntfåUd ator sin sära svafvelsyref5rening derigenoni att pyrofosforsyrade natronet blifvit ett surt salt. Detta försök visar äfven att några thialdindubbelsalter knappast torde existera, åtminstone ej med syresyror, eburuv&l det torde återstå att der- öfver anställa vidare försök, hvarvid man samtidigt bör undersöka hnravida dessa dubbelsalter kunna framställas då den andra basen Qtgöres af en sesqoioxid. Oxalsyrad thialdin anskjuter vid frivillig afdnnstning af thial- dins lösning till fall roättning i upplöst oxalsyra, uti stora kri- staller, hvilka synas tillhöra det qvadratiska systemet med ofta förekommande kombinationer af P. cxP.OP. Sönderdelas lätt, på sått i det ofvanstående är omnämdt, vid afdnnstning af dess lösning i vatten. Vinsyrad thialdin fås och förhåller ^g vid afdnnstning lika som den föregående. Bildar temligen stora prismatiska kristaller, hvilka synas tillhöra det monoklinometriska systemet med en kombination ooP.OP.±P. Åttiksyray i koncentreradt tillstånd, utöfvar, såsom det vill synas, ett eget inflytande på thialdin, derigenom nemligen, att thialdinen, under det vättskan förblifver fullkomligt klar, öfvergår helt och hållet uti en oljartad kropp. Någon kristalliserad för- ening kunde icke framställas. Digiti zed by Google Digitized by Google 347 Om Benzylidenbromid och två kolväten, som deraf kunna framställas. Af C. A. MiCHAELSON och E. LlPPMAN. [Meddeladt den 12 Maj 1865.] De tvåatomiga kolvätena hafva för kemiens utveckKng varit al stor vigt. Begreppen snbstitution , isomeri och isynnerhet atomidtet hafva utbildat sig hafvadsakligen genom de fakta, som vunnits genom undersökningar af dessa kroppar. Glykolema, de enatomiga alkoholer, som äro isomeriska med dem, uti feta sy- rornas grupp, de s. k. pseudoalkoholerna ^), äfvensom åtskilliga andra serier af föreningar äro dylika vigtiga stödjepunkter för den theori, som i sednare tider vunnit mer och mer insteg uti den oi^aniska kemien. De tvåatomiga kolvätena uti aromatiska gruppen äro hittills ganska obetydligt kända, och dock äro dessa kroppar efter all sannolikhet utgångspunkten för en mängd vigtiga föreningar. I anledning af det följande måste nu här omnämnas en isomeri, som existerar uti de feta svrornas grupp. Behandlar man ättik- syrealdehyd CjH^O^) med fosforsuperchlorid, så erhålles ethyli- denchiorid €2114012, som har samma sammansättning som ethylin- chlorid, framställd genom direkt förening af chlor och ethylengas CjH^, Af ethylidenchlorid låter sig glykol ej framställas, hvilket deremot såsom bekant är fallet med ethylidenchlorid. Dessutom är aldehyd isomerisk med etbylenoxid erhållen ur glykol. I följd häraf antager man två olika radikaler med samma formel ethy- liden och ethylen, af hvilka hittills blott den sednare är bekant i (ritt tillstånd, Samma betraktelsesätt kan användas uti aromatiska serien. Om man utgår från den för alla benzoylföreningar gemensamma *) Denna klass af föreningar är upptäckt af Wurtz. Dit hörer t. ex. amylen- hydrat, isomerisk med amylalkohol. ») G=12, H=l, a=16, Br=80, Cl=a5.5. Öfvers. af K. Vet.-Akad Förhandi., ISOÖ, N.o 5. Digitized by Google 348 c. A. MICUARL80N OCH E. LIPPMAN. atomgrappen C^H^, så ser man, att benzoésyrans aldehyd eller bittermandelolja C^HgO (benzylidenoxid), som motsvarar vanKg aldehyd (ethylidenoxid), måste vara isomerisk med den änna obe- kanta benzylenoxiden C^H^O, som motsvarar ethylenoxid. Således kan man äfven här antaga två olika radikaler, benzyliden och benzylen med samma formel C^H^. Om man utgår från denna synpunkt, bör föreningen C^H^Clsi som af Gahours fått nam- net chlorobenzoP) benämnas benzylidenchlorid. Denna benäm- ning synes oss ej allenast vara mera rationell, utan derigenom undvikes ock en förvexling med benzolsföreningar. Våra försök hade till uppgift att söka isolera kolvätet CfH^, med bittermandelolja såsom utgångspunkt Emedan organiska chiorföreningar i allmänhet sönderdelas af natrium med större svårighet än bromider, så måste vi till en början söka framställa benzylidenbromid C^H^Br^, som hittills var obekant För detta ändamål renades bittermandelolja genom torkning öfver chlorcal- cium och destillation, från det mesta vattnet och blåsyran, hvar- efter den behandlades med fosforsuperbromid. Då reaktionen är serdeles liflig så bör bromfosfom endast tillsättas i små qvanti- teter på en gång, och till slut digereras vätskan i vattenbad några timmar med ett öfverskott af bromfosfor, för att omvandla den största mängden ännu förhanden varande bittermandelolja. Tillsättes fosforsuperbromiden i större mängd på en gång, kom- mer vätskan i häftig kokning och sönderdelas under afskiljande af kol. Produkten tvättades derefber med utspädd kalilösning för att befrias från fosforoxybromid, brombenzoyl och benzoésyra, som under operationen uppstått Det är ej gema möjligt att omvandla all bittermandelolja, äfven om man användt ett stort öfverskott af bromfosfor, och att skilja de två vätskorna genom destillation är förenadt med olägenheter, då man dervid förlorar mycket af bromföreningen. Deremot kan här med fördel använ- das surt svafvelsyrligt natron, hvilket såsom bekant med bitter- mandelolja ingår i en kristallinisk förening. Man lemnar derföre vätskan under några timmar i beröring med en concentrerad lös- ^) Annalen der Cbemie und Pharmacie 1848. B. 70. p. 39. Digitized by VjOOQIC OM BENZYLIDBNBROMIB. 349 ning af detta salt uoder ofba skeende omskakning, hvarefler den ytterligare tvättas med en dylik lösning två till tre gånger och tiU slut med vatten. Härigenom aflägsnas med lätthet hvarje spår bittermandelolja, utan att något går förloradt af bromf5r- eningen. Den på detta sätt framställda benzylidenbromiden kan ej destilleras vid vanligt barometertryck, ty den sönderdelas dervid Qoder utveckling af bromvätesyra och qvarlemnar en svart åter- stod. Den fraktionerade destillationen utföres derföre uti luft- förtannadt rom, hvarvid bromiden öfverdestillerar fullkomligt oför- ändrad. De vid början och vid slutet af operationen öfvergående produkterna uppfångades serskildt Analyserna gåfvo följande värden 0,412 gr. förbrändes med kopparoxid och metallisk koppar, samt gaf 0,5126 gr. kolsyra och 0,0981 gr. vatten. 0,353 gr. upphettades enligt Carii method med salpetersyra och salpetersyradt silfver uti tillsmält glasrör och lemnade 0,527 gr. bromsilfver och 0,0009 gr. metalliskt silfver. Fannei. Beräknadt efter formeln CfH^Br,. Kol =33,92 33,60 Väte = 2,64 2,40 Brom = 63,70 64,00 Benzylidenbromid är en förglös vätska, som i ljuset färgar sig svagt röd. Den är olöslig i vatten, men lättlöslig i alkohol och ether. Under ett tryck af 20 millimeter qvicksilfver destil- lerar den emellan 130* och 140*. Natrium sönderdelar ej denna vätska vid vanlig temperatur. Inverkan börjar först vid omkring 180% men är då mycket häftig odi oregelbunden, hvarföre det är rådligast att endast arbeta med mindre qvantiteter, ej öfverstigande 70 till 80 gramm på en gång. Upph^tningen, som måste ske med mycken försigtighet, utföres bäst med en lampa, som aflägsnas så snart reaktionen börjar blifva för liflig. Upphettas kdfven i oljbad, så kan in- verkan af natrium ej modereras, utan metallen fattar eld och Öfver: af K. Vtt.-Akad. Förh. Arg. 22. N:o 5. 6 Digitized by Google 350 c. A. IflCUAELSON OCH B. LIPPMAN. innehållet ^år förloradt. Under operationen uppstår en flygtig bromförening, som ej blifvit närmare undersökt, men som på det häftigaste angriper ögonen. Vätskan färgade sig småningom svart och antog till slut tast form, i anledning af den mängd brom- natrium som bildats, hvariöre kolfvens innehåll behandlades med fullkomligt vattenfri ether. Sedan den etheriska lösningen blifvit filtrerad och ethem aflägsnad genom destillation, behandlades åter- stoden ännu flera gånger med natrium och ether på samma sätt som fbrut, till dess slutligen metallen ej mera visar någon in- verkan. Produkten af reaktionen bildade nu en vätska af svart färg och serdeles tjock konsistens. Vid destillation i oljbad öfvergick en ringa mängd af en vätska, hvilken efter tre rektifikationer öfver natrium antog en konstant kokpunkt af 109,5. Analysen gaf tal, som leda till formeln för Toluol, CyHg. 0,2702 grm gaf 0,9037 gr. kolsyra och 0,2166 gr. vatten. Beräknadt. Fannet. €7 = 91,30 91,19 Hg= 8,69 8,90 100,09 Detta bekräftas genom en bestämning af specifika vigten i gasform enligt Gay-Lussacs method. o Ångans volum = 83 kubik centimeter. Barometerstånd = 764 millimeter. Luftens temperatur = 24*. Qvicksilfrets höjd = 165 millimeter. Ångans temperatur = 168*. Vigten af kolväte =0,1666 gramm. Häraf beräknas specifika vigten af ångan till 3,21. Den theoretiska är 3,18. Med rökande salpetersyra erhölls en kristallinisk fällning, som sannolikt var binitrotoluol. Såsom bekant uppkommer denna förening, då rökande salpetersyra sättes till tolnoL o Återstoden i kolfven sedan tolnoln blifvit afdestillerad bildade ett svart hartz, som ej kunde renas genom omkristalliaering. Digitized by Google OM BENZYLIDENBOMID. 351 Detta lyckades deremot genom destillation med vattenångor. Här- vid öfvergingo gola oljartade droppar, som snart stelnade med kristallinisk textar. Denna kropp pressades starkt mellan filtrer- papper, för att befrias från en vidhängande olja och renades ytterligare genom flera gånger f5myad orokristallisering ur ether och utpressning, till dess den slutligen erhölls fullkomligt färglös. Analyserna gåfvo tal som motsvara formeln €,4Hi4. 0,265 gramm gaf 0,891 gr. kolsyra och 0,1874 gr. vatten. 0,265 gr. gaf 0,8596 gr. kolsyra och 0,1953 gr. vatten. 0,2896 gr. gaf 0,9767 gr. kolsyra och 0,2136 gr. vatten. Beräknadt. Funnet. I. II. in. €„ = 92,30 91,69 91,96 91,91 H„= 7,69 7,87 8,51 8,18 99,56 100,47 100,09. Detta kolväte kristalliserar uti långa glänsande prismer, som smälta vid omkring 52* och hatva en angenämt aromatisk lukt. Det utmärker sig för sitt stora begär att kristallisera, ty äfven vid hastig afdunstning af lösningsmedlet erhålles det alltid i kri- staller. Uti ether är det ytterst lättlösligt och man måste nästan fullständigt afdnnsta ethern för att erhålla kroppen i fast form. Hed rökande salpetersyra uppstår en kristalliserande nitroförening. Det var af vigt att undersöka denna kropps förhållande till brom, ej allenast for att få en bekräftelse på den ofvan anförda formeln, men äfven derföre att man härigenom lättare än på annat sätt kan erhålla kännedom om dess inre natur. Det har härvid visat sig att detta kolväte är tvåatomigt, emedan det direkt utan substitution förenar sig med två atomer brom. Löser man föreningen uti vattenfri ether och tillsätter brom droppvis, afskiljer sig genast en hvit kristallinisk fällning, under det att bromfärgen försvinner. Sedan denna kropp blifvit tvättad med ether gaf den vid analysen tal som motsvara formeln €i4Hi4Br2. 0,3562 gramm gaf 0,642 gr. kolsyra och 0,1346 gr. vatten. 0,3464 gr. gaf 0,3806 gr. bromsilfver och 0,001 gr. metalliskt silfver. Digitized by Google 352 c. A. MICHAELSON OCU S. LIPPMAN. FoBiiet. € =49,12 49,12 H= 4,09 4,18 Br= 46,75 46,96. Denna bromförening kristalliserar uti mycket små, högst lätta, sidenglänsande nålar, som åro svårlösliga nti ether och alkohol Upphettade till omkring 170* börja de att antaga svart färg, men utan att ännu smälta då temperaturen uppnått 200*. Genom inverkan af natrium på benzylidenbromid uppkomma således två kolväten C^Hg och €|4H|4. Förloppet härvid kan uttryckas på följande sätt: C^HeBrj + 2Na + 2H = €7H8 + 2NaBr [C^H^jBroP + 4Na + 2H = €i4Hi4 + 4NaBr. Det fria vätet härrör deraf att en del af bromiden sönder- faller uti bromvätesyra och produkter rikare på kol. Men brom- vätesyran sönderdelas af natrium uti bromnatrium och fritt väte, hvilket sednare in statu nascenti förenar sig med atomgruppema C^Hg och Ci^Hi^. Genom inverkan af natrium på chlorbenzyl C^H^CI hafva Cannizaro och Rossi ') erhållit ett kristalliserande kolväte, hvilket de benämt benzyl och som har formeln C^H^^ ri** #1 f * det foregående beskrifna fasta kolvätet har samma procentiska sammansättning, så måste här antingen isomeri eller identitet äga rum. FiTTiG har nu helt nyligen undersökt några utaf benzyls derivater^). Genom inverkan af brom lyckades honom ej att fa någon durekt förening, utan endast substitutionsprodukter såsom €i4H,3Br, hvilken är en vätska, och €i4Hi2Br2, som bildar kristal- ler, hvilka smälta vid 114\ Då deremot det af benzylidenbromid framställda kolvätet behandlas med brom, så förenar det sig direkte med bromen och föreningen €i4H]^4Br2 uppkommer, såsom förut är anfördt. Dessa fakta häntyda med bestämdhet på en isomeri. *) Comptea rendna 1862. t. LlII p. 541. M ^<.=«<-.*) Zeitschrift fur Chemie. 1865. sid. 150. i Digitizedby VjOOQIC \V OM BBNZTLIOENBROMIO. 353 hvarföre vi för det af oss framställda fasta kolvätet föreslå nam- net isobenzyl. Denna isomeri kan förklaras genom den olika ställningen af två väteatomer. Då Ci^Hi^ uppstår nr C^H^Gl så fördubblar sig gruppen C^H^, sedan chloren aflägsnats med natrium. Benzyls rationella formel är således C^H^^ Detta antages ock af Gan- NIZARO och är för öfrigt i öfverensstämmelse med hvad som är bekant i afseende på andra enatomiga alkobolradikaler, ty dessa fördubbla sig alltid då de försättas i fritt tillstånd. Helt annat är deremot förhållandet då natrium inverkar på C^H^Br,. Här kan omöjligt C^H^ förena sig med en atom väte till C7H7 och denna grupp sedan fördubbla sig såsom förut, ty CjH^ är tvåatomig. Det är derfore sannolikt att isobenzyls rationella formel är C^Hg] €tEA ^™ ™^" ™^" antager att gruppen C^Hg först förbinder sig med två atomer H, sedan den för- dubblat sig. Digitized by Google Digitized by Google 356 Nordiska Hafs-Annulater. Af A. J. Malmgren. Tafl, XVni— XXIX. [Forts, fr&n pag. 192.] Fam. AMPHICTENEA (Sav.). Corpas ex duabus partibus valde difformibus constans: pars an- tenor (thoracica) magna antice crassa posteriora versus seusim atte- nuata stibteres vel paalum depressa, pars posterior (abdominalis), scapha dicta, minuta subscaphoidea strictura profunda separata, decrsura versus ventrem inclioata supra excavata inarginibus plus ininusve crenulatis 3obtus convexa, e segmeDtis paucis (c. 5 — 6) composita, ligula brevi ovata vel subfiliformi supra aperturam ani affixa terminatur. Extre- mitas antica (caput) oblique truncata palmulis bin is, tubi lumen, quo animal continetur, exacte applentibus, singula ex paleolis vel aciculis (c 9 — 17) auratis nitidis attenuato-acuminatis plus minuave com- pressU in serie contigua reeta dispositis constante. ?one palmulas area lata plerumque laevis subplaua vel leviter concava margine integro vel crenulato. Sub palmulis limbus membranaceus semicircularis mar- gine cirrato-lacerus vel rarius integer, aream ambieus, ad cujus basin os, uirinque cinctum et prorsus occultatum cirris contractis inasqualibua crassiusculis haud longis. Cirri tentaculares utrioque biui, anteriores e latere capitis, posteriores e margine segmenti primi, unus utrinque, prominentes. Brancbise uirinque binse falciformes lamellis confertis aDtroraura pectinataB in latere segmenti secundi et tertii affixse. Fa- aciculi aetairum capillarium plures quam pinnulae sat magnse uncini* gene. Setse capilbres leviter curvatae limbatae, aliee Iseves aliae limbo apieis subtiliter striato-serrulato. Uncini pectiniformes. Utrinque ad Insin dorsi scapbn series lateralis oblique transversa spinulis brevibns crassis attenuatis apice plus minusve curvatis. Tubus, quem animal inhabitat, erectus liber durus haud flexilis obverse elongato-conicus rectus yel leviter curvatus, ex arenulis angulatis rotundisve, in solo genere ex conchyliis minutis, glutine exsudato arte connexis oonfectus, intus membrana tenuissima leeve vestitus. PBCTINABIA (Lamaeck 1812). Cistena Leach 1816. Area pone palmulas subconcava margine integro. Limbus areae oris sub palmulis cirrato-lacerus. Fasciculi setarum capillarium utrinque 17. Pinnulae uncinigerae 13 a segmento quarto setigero incipientes. ö/p«r«, af K, Vti.'Akad, F6rK. 18Ö5, N:o 5. Digitized by Google 356 A. J. MALMGREN. Uncini pectiniformes, dentibus majoribus subsequalibus validis curvatis 7 — 8, minoribus numerosis admodum parvis. Spinulse ad basin scapbie apice vix vel paulo curvato. Tubus rectus areaarius. Pallas' i Misc. Zool. 1766 besknfna Nereis cylindraria v. belgica anser jag vara typ för detta af Lamarck *) 1812 upp- ställda genas. Gistena, b vilket namn Leach^) 1816 föreslog f^r den af Pallas beskrifna arten, är yngre och synonym till Pecti- naria. Cuvier, Oken % Rathke m. fl. benämna arter af detta och följande genus med det af MtJLLER 1771 uppställda genus- namnet Amphitrite, men orätt, ty den ursprungliga typen för detta genusnamn är en till familjen Terebellacea hörande art Amphi- trite cirrata Muller 1771, hvilken, såsom jag i det följande far visa, utgör den äldsta bekanta arten af ett väl afskiljdt och jem- förelsevis artrikt genus. Namnet Amphitrite måste få åtfölja deo art, för hvilken MtJLLER först bestämt den, och bör således be- gagnas såsom genusnamn för den grupp af Terebeller, dit Amphi- trite cirrata Mull. hör. — Blainville, Diet. de Se. Nat t 67, 1828 p. 436, och M. Edwards, Lamarcks Anim. s. vert., 2 edit-., V 1838 p. 602, uppgifva att Ok£N*s Ghrysodon är identisk med Lamarck's Pectinaria, men detta är ett misstag, ty Chrysodon Oken är uppenbart identisk med Sabellaria Lamk. Okens Am- phitrite omfattar deremot äfven Pectinaria Lmk. Pectinaria belgica (Pallas). Nereis cylindraria var. belgica Pallas, Misc Zool. 1766 p. 122 tab. 9 &g. 3—13. Gistena Pallasi Liach, Suppl. £ncycl. Brit. 1 p. 452 iab. 26 (fide Johnston). Pectinaria belgica Lamarck, Hist. Nat. d. Anim. s. Vert 1818, V. p» 350 (ex cl. syn. MuellbriI). Araphictene auricoma Savigky, Syst. d. Annel., Descr. de 1. Egyptc, sec, edit, tom XXI p. 426 (excL syn.!). Amphitrite auricoma Cuvixr, Regn. Anim. II 1817 p. 521. Pectinaria belgica Johnston, Catalogue of the British non-parasitical Worms of tbe British Mus. 1865 p. 243. •) Cours a'Hist. nat. 1812 p. 96; Anim. s. Vertcbr. 1818 V. p. 848. *) Soppl. Encycd. Brit. I p. 452 (fide Johnston). ') Lerb. d. Naturg. 3. 1815 p. 377. Digitized by Google NORDISKA HAPS-ANKULATER. 357 PaleolsB ntrinque 10 — 12, siibteretes paulo compressae, apice flexile tenuissimt; attenuato. Liguln analis scaphse brevis obtiisatoovatn. Loiigit. animalis 30—40 m.m., låtit, antice 9 — ^12,5 m.ni. Tubus rectus fragilis, pariete tenui, louj^it. in nostris speciminibus incompletis 74 — 95 m.in., rrassit. antice 8 — 12,5 m.m. Ifab, ad Bahnsiam inter et extra taenias externas, profunditate 40 — 70 or^yiar. fundo ar^ill.-arenos.: ad insulas Wäderöarne (S. LoTÉN et GoÉs) et Koster (Loven, Ljungman et Ipse). Tab. XVin f. 42 Pectinaria belgica e Bahusia: 42 Auinial a dextro latere et supra visum, paulo auctiim; 42 B Dute setee capil- lares an^ste lirobatae, alia apice inte^ro, alia apice subtiiissime serru- lato, magnitudine c. 500:ies aucta; 42 C Spinula scaphae aucta; 42 D Uncinus pectini förra is, c. öOOries auctns; 42 E Tubus animalis junioris ineoinpletus, maf^nit. naturali; 42 E' Fragmentum tubi multo majoris, magnitudine naturali. AMPHICTENE (Sav.). Area pone pal mulas leviter excavata, margine cirrato-dentato. Limbus arese oris sub palroulis cirrato-lacerus. Fasciculi setarum capillarium utrinque 17. PinnulsB uncinigerae utrinque 13 a segraento quarto setigero incipientes. Uncini pectiniformes: dentibus majoribus sabaequalibus c. 6, minoribus nuraerosis admodum parvis. Spinulee scaphae apice incurvato. Tubus arenarius leviter curvatus. I ZooL Dan. har O. Muller beskrifvit och afbildat typen fdr detta genus under namo af Åmphitrite auricoma. Saviont, som förde den till samma genus med Pectinaria belgica (Pall.), har för den uppställt gennsnamnet Amphictene. Då jag anser dessa arter böra generiskt åtskiljas, bibehåller jag namnet Amphictene för detta genus, medan den först bekanta arten får bibehålla det äldsta genusnamnet Pectinaria. Att det MUllerska namnet Åm- phitrite ursprungligen är användt för en Terebellid, och således icke kan upptagas för detta genus, oaktadt Möller sjelf sednare begagnat det i en så yidsträckt betydelse, att förutom detta äfven andra högst heterogena genera t. ex. Trophonia AuD. et M. Edw. fingo rum deri, har jag redan nämnt under föregående genus. Amphictene auricoma (Mijller). A«phitrite auricoma Möllbr, Zool Dan. vol. I p. 26 Tab. XXYI; Prodr. Zool. Dan. 2622 (p. p.). » H. Rathke, N. Acta Äcad. C. L. C. Nat. cur. XX p. 219; Beitr. txxt Veigl. Anat u. PhysioL, Digiti zed by Google 358 A. J. MALICORBN. Danzig 1842 p. 66—83 Tab. V (excl. f. 10, qu» uncinum Cisteu. hyperborese n. represent). Amphitrite auricoma Särs, Beise i Lofoten og Finin. 1849, Nyt Mag. Naturv. 1850 VI., p. 86. Pectinaria auricoma Danielsssn, Eeise 1858 Norske Vid. Selsk. i Throudhjem Skr. i 19:de AarL 4: 2 p. 27. Pectiuaria granulata Johnston (non L.) 1865, Cataloguc of Worms of Brit. Mus. p. 245 (excL syn. L.1). Specimina autheotica Johnstoni, e Berwick bay in Mus. Brit. asservata atque a me ipso examiiiata, ad Mulleri Amphitritem auricomam certissime pertinent» nullo vero modo ad Linnaei Sabellam granulatam, spe- ciem Islandicam, referenda. Paleolae utrinque 11 — 13 aurese nitid» apice tenuissime atienuato hamuli instar iucurvfito flexile, valde coio pressas, septem v. octo ei- teriorum latitudine subaequales quatuor intimae gradatim tenuiores et breviores. Ligula aualis scaphsB elongata ovata postice attenuata. Longit. animalis 20 — 25 ra.ra., latitud, antice 3 — 6 m.m. Tubus dilute testaceus nigro marmoratus leviter curvatus, longii 40—46 ra.m., crassit. antice 3 — 5 m.m. Hab. ad öras occidentales Sveciae et Norvegiee prof. 12 — 100 orgyiar. fuiido arenoso-argill. Bahusice: GuUmaren (S. Loven), Väder- öame (Lov^N et Goes), Roster (Ljunoman et Ipsb). Finmarki»: Grötsund et Kalfjorden (GoBS et Ipse), ad Karlsö 30 org. Ipse 1864. PrsBterea ad Britanniam. Tab. XVIII f. 41 Amphictene auricoma (Pectinaria norninata in tabula nostra) e Bahusia: 41 Animal a latere, auctum. 41 A Pars autica animalis supra visa, aucta; 41 B Seta capillaris infra apicem striatum limbata, c. 500:ies aucta; 41 C Spinula scaph», aucta; 41 D Uncinus pectiniformis, 500:ies auctus; 41 E Tubus, magnitudine naturalL CISTENIDES n. Area pone palmulaa subplana leviter excavata sub margine integro. Limbus arese oris sub palmulis cirrato-lacerus. Fasciculi setarum ca- pillarium utrinque 17, duo paria ultima minima a pinnula non pro- minentia, pari ultimo interdum toto evanido. Pinnulse uDciniger» utrinque 12 a segmento quarto setigero incipientes. Uncini pectini- formes: dentibus majoribus validis curvatis tncequalibiu 3, minoribus mediocribus scspe inconspicuia c. 3 — å. Spinulie scaphse apice geni- culatim curvato. Tubus arenarius leviter curvatus. Af detta genns äro två vål åtskiljda nordiska arter mig be- kanta, nemligen den af Linné i Syst. Nat. XII, 1: 2 p. 1268 under namn af Sabella granulata från Island beskrifna, samt en vid Nord-Orönland, Spetsbergen ooh vid Finmarken allmän art, Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANMULATER. 369 som jag kallat Cistenides hyperborea. Den förra beskrefs från Grrönland af O. Fabricius under namn af Amphitrite auricoma, i den tron att den var identisk med Mullers art af samma namn. Rathke åtskiljde sedermera den grönlandska Cistenides grannnlata L. såsom en egen art under namn af Amphitrite Eschrichti, men när Grube, förmodande att Rathkes A. Eschrichti möjligen var Pectinaria belgica Pall., Fam. der Anneliden p. 82, kallade den af Fabricius beskrifha arten Amphitrite grönlandica, uppställdes den redan af Likné namngifna arten i systemet under tre olika namn. Genom att hafva jemfört exemplar från Grön- land och Island finner jag, att det är Linnés Sabella granulata, som legat till grund för Fabricii beskrifning af Amphitrite auricoma, och när denna beskrifning är lagd tili grund för Pecti- naria grönlandica Grube, blifva alla dessa namn säkra syno- nymer till Amphitrite Eschrichti Rathke, som är uppställd efter gröolaodska exemplar af Gistenides granulata (L.). Både Särs och Danielssen kalla orätt den i Finmarken förekommande Cistenides hyperborea för Pectinaria Eschrichti. Cistenides granulata (L. non Johnston). Sabella granulata L., Syst. nat XII: 1 p, 1268 n. 809. Amphitrite auricoma Fabricius, Fauna Grönl. p. 289 (ex cl. syn.) I* MuLLBR, Prodr. Zool Dan. n. 2622 (p. p.). Amphitrite Eschrichti Eathks, Nova Act. Acad. C.L.C. nat. cur. XX: 1 p. 219 (noteu). tf Lsuckabt, Archiv. f. Naturg. 1849: 1 p. 177. Pectinaria groenlandica Gbubb, Familien der Anneliden p. 82 et 138. » Johnston, Catal. Brit. Mus. p. 246. Paleolae utrinque c. 9 (rare 10) coropressse validae acutfe, apice ktmd tenae attenuato. Longit. animalis 24 — 28 ro.m., latitud. 7 — 8 m.m. Tubas ex arenulis saepe planis, majoribus, ferc aequnlibus rotundis vol aogulatis, rubicuudis nigrisque bitumine albo counexis, confectus, IcTiter cunratus, longit. 46 — 65 in.m., crassit. antice 6,6 — 8 m.m. Hab. ad Grönlandiam sat frequens, fundo aren.-argill, profund. 16 — 80 orgyiar. et ad Islandiam. Grönlandise: ad Omenak et Proven 16—40 orgyiar. (O. Torell), Julianebaab, Arsukfjorden, Godthaab, Godhavn 16 — 40 orgyiar., Sukkertoppen 50 — 80 orgyiar. (Amondsen), Islandiie: Siglefjorden 12 orgyiar. (O. Torell). Digitized by Google 360 A. J. MALMQRIN. Cistenides hyperborea n. Pectinoria Eachrichti Sam (non Rathke), Reise 1849, Nyt. Mag. VI. » Danielssen {non Rathkb), Reise 1858 Norske Vid. Sehk. i Throndhjem Skr. i 19:de Aarh. 4: 2 p. 27. Paleol» utriuque 12 — 14, pulo compressae apice flexile tenuifr- sime atteauato. Ligiila analis lata brevis ovata vel semiorbiculata obtusn. Longit. aniroalis 23 — 28 m.m., låtit. 6 — 9 m.m. Tubas leviter curvatus fasco brunneus, ex arenulis minutis majoribusqae in- aequalibus, interstitiis bitumine brunneo vel rariua limo expletis, com- positus, longit. 60 — 70 m.m., låtit, antice 6 — 8 ra.ni. Hab. ad öras Spetsbergiic, GrÖnlandise borealis et Finroarkise sat frequens fundo areQ08.-argill. prot 10 — 250 orgyiar. ^petebergis: Augustibay 50 orgyiar. (Ipse), Kingsbay et Adventbay 25— -40 org. (Smitt et Gots), Bellsund (Torell et Ipse), Safehavn et Whalers- point (1864 Ipse). Grönland iae: Proven 16—40 orgyiar. et Omenak prof. 250 orgyiar. (O. Torell) Godhavn 10 — 30 org. (Amondsbn). Finmarkiae: Grötsund 70 orgyiar.. Ulfsfjorden et Kalfjorden 60 — 80 orgyiar. (GoÉs et Ipse). Tab. XVIII f. 40 Cistenides hyperborea u. (Peetinaria ia tabula nostra nominatn) e Grönlandia: 40 Animal a latere sinistro visum, auctum. 40 A Pars anterior animalis supra visa aucta; 40 B Seta capillaris, c. öOOiics aucta; 40 B* Paleola sub lente visa; 40 C et 40 C' Spinulae scaphae forma varia; 40 D Unciuus pectinifonois, c. 500:ies auetus; 40 E Tubus magnitudine naturali. LAG 18 n. Area pone palmulas subplana leviter excavata, margine integro prominente. Limbus areae oris sub palmnlis cirrato lacerus. Fasciculi setarum capillarium utrinque 15, omnes subeequalet conspicuL Seti&: aliae longiores tenuiores limbatae apice subrecto attenuato, al i» breviores crassiores limbatae limbo apicis curvati striato-eerrulato. Pinnulae un- cinigene a segmento quarto setigero incipientes utrinque 12. Unctai pectiniforraes fere eadem forma ac in Amphictene n. dentibus roajoribus c 6 — 7 fequalibus curvatis, minonbus nullis vel admodum incoo- spiouis. Spinulae acaphae apice arouato-curvato. Tubus arenariua levi- ter curvatus. Lagis Koreni n. ?Amp1iitrite auricoma M. Edwards, Cuvier Regn. Anim. edit aceorop. de Planohes tab. 6 f. 1. PPectinaria groenlaiidiea Daniilssbn, Reite 1858 Norske Yid. Sekk. Skriv, i 19;de Aarh. 4: 2 p. 27. Digitized by Google KORDISKA HAP8-ANNULATER. 361 Paleol£B utrinque o. 14 paulo coropretsae apioe tenuissiine atte- Buato fleiile ssepe iovoluto. Lifi^la analis multo laiior quam longior apice latissime rotundaio. Tubus leviter curFatus ex arenulis coo- fectus, subiequalibus rubicundis ni^riaque bitumine albo connexia. Long. Doatri specirainis inaximi 28 ro.m., lat. 7 m.m.; longit. tubi ejusdem specim. c. 60 m.m. Hab. ad öras occidentales Norvegi» et ad Galliam prope oppidum la Rochelle: Finmarkiae in sinn Kalijorden prof. 50 orgyiar. (Gots et Ipsb 1861) et ad Karlsö prof. 30 orgyiar. (Ipss 1864); ad oppi- dum Stavanger Norvegiae (Krok et v. Friesbn 1862); Galli» ad Isle de Ré prope la Bochelle (G. v. Yhlxn 1865). PETTA n. Area pone palmulas margine integro. Limbus are» oris sub polmulis integer, margine haud laciniato. Margo anticus inferior segment! primi medio late emarginatus et utrinque crenulato-dentatus. Margo anticus inferior segmenti secundi medio ter incisus, lobulis binis sequalibus subrotundatis. Fasciculi setarum capillarium 17. Pin- nulse unei niger» 14 a segraento tertio setigero incipientea. Uncini pectinifonnes: dentibus validis curvatis subsequalibus tantummodo 2, dente minore unica. Spinulse ad basin scaphte apice vix vel paulo currato. Tubus leviter curvatus e conchyliis minutis in sola specie eognita confectus Petta pusilla n. Paleolae utrinque c. 11, compressse, apice tenue attenuato, tertia et quarta exteriorum longissimae, 4 — 5 exteriores multo latiores et validiores quam ceteras. Margo anticus inferior segmenti primi utrin- que 4 — 5-dentatus. Scapha subrotundata margine crenulato-serrato, ligula anali snb-filiformi. Longitudo animalis 15 m.m., latitudo antice 3 m.m. Tubus leviter curvatus, e conchyliis minutis (in noatro specim. e Riasoa striata, Bulla truncata etc.) compositus. Hab. ad Bahuaiam rariasime; speciraen tantum unicum, olim a S. Lov^N in ainu Gullmaren repertum, examinavi. Tab. XVIII f. 43 Petta pusilla (in tabala Pectinaria nomi- nata) e Bahusia: 43 Animal a latere sinistro visum, auctum; 43 A Pars anterior animalis, supra visa, aucta; 43 B Seta capillaris, c. öOO-ies aucta; 43 C Spinula scaphee aucta; 43 D Uncinus pectini- formis, öOOaes auctua; 43 E Tubus magnitudine naturali; 43 F Pars anterior animalis subtus visa; 43 G Pars postrema animalis supra visa. Fam. AMPHARETEA n. Corpus vermiforme antice crassum obtusum posteriora yeraua ieniim attenuatum, subteres, aegmentis minus numeroaia, in generibus Digiti zed by Google 362 A. J. MALMGRBN. cognitis pleruraque tantum circa 20 — 40, rarissime circa 70, ex dua- bus partibus constans: pare anterior vel thoracica fasciculis aetaram capillarinm et pinnulis unciDigeris, pars posterior vel abdominalis setis capillaribus omnino destituta, solummodo pinnulis uncinijreria pnedita. Lobus cephalicus orem supra tegens, parte roedia, frontale dicta, sae- pissime elevata sulcis seposita, solo vero genere cogDito (MeliaDi) haec pars omnino deest Tentacula multa filiformia laevia aut ciliata, ex ore orientia. Segroentum primum buccale dicturo, orem subtas circamdans, labium inferius fingens. Branchice filiformes vel sabulatae utrinque 4 rarius 3 in dorso segmentorum anticorum setigeroram affixse, ante quas utrinque palroula palearum aurearum interdum, non vero semper, adest. Setee capillares, apice acuroinato laeve, limbatse in tuberculo cylindrico vel subconico insidentes. Uncini uniseriales pectiniforraes, multidentati. Segroentum anale aut nuduro aut cirris brevibus binis vel pluribus terminaturn. Tubus, quem animal inba- bitat, cylindricus, snbfragilis mollis, ipso animale pleruraque roulto, interdum pluries, longior, pariete plus minusve crasso, e limo vel rarius e limo et fragmentis vegetabiliura marinorum confectus, num- quam vero ex arenulis vel lapillis. Genera borealia hujus familiae: 1. Segmenta corporis circa 20 — 40. Pars frontalis lobi cephalici conspicua. A. PalmuUs prcedita. Fasciculi setarum capillar. 14, tentacula ciliata AMPHARETE n. » » »16, tentacula laevia LYSIPPE n. » D « 17, >> « AMPHICTEIS (Gr.). « )» » 15, » « SOSANE n. B. PabnuUa destittUa, Fascic. set. capill. 14, tentacula ciliata branchife utrinqu» 4 SABELUDES (M. E.) » » »14, tentacula leevia brancbise utrinquse 4 AMAGS n. o » »17, tentacula Isevia, bran- chi« 3 8AMYTHA n. 2. Segmenta corporis circa 70. Pars frontalis lobi cepbalici nulla. Fasc. set. capill. 18, tent. laevia, brancbiae 4... MELINNA n. AMPHARETE n. g. Lobus cephalicus subquadrnnj^ularis laevis, taeniis nnllis, roargine antico truncato vel paulo arcuato, paite frontale sulcis seposita trape- zoidea vel subrectangulare sulco medio nuUo. Segraentnm bacc^e Digitized by Google NORDISKA HAP8-ANNULATBR. 363 lobo cephnlico paulo brevius. Tentocula haud nuroerosa, utrinqoe ciliis filiforroibus brevibus obsita. Segraentum secundum nudura breve, se^mento tertio subtus sulco transverso bipartito brevius et angustius. Palmula palearum aurearura antrorsum plus minusve expansa, utrinque in dorso segroenti tertii. Branchise subnlatae vel filiformes, utrinque agmen contiguum transversum forraantes, dorsum segmenti tertii et partem quarti occupantes. Tubercula setigera subcylindrica in segmen- tis 14 obvia, a segmento 4 incipientia. Pinnulse uncinigerae a seg- mento sexto, h. e. tertio setigero, incipieutes, usque ad segmentum anteanale obvise. Setae capillares apice curvato limbatae. Uncini pectines numerosi uniseriales roultidentati, dentibus c. 5 — 10 eurv.ntis sat longis acutis. Tubus e limo confectus, pariete sat crasso, intus membrana Iseve sat tenace vestitus. Ampharete Grubei n. PAmphicteis acutifrons Gkube, Archiv f. Naturg. XXVI, 1 p. 109 Tab. V f. 6. Segmenta posterioris partis corporis pinnulis uncinigeris pnedita 12. Palmula cucullatim subconvoluta, utraque paleolis elongatis te- nnibus Dumerosis paulo compressis extus longitudine decrescentibus apice tenui longe attenuato. Branchiae subulntae laeves, in junioribus antice rugosae fere sub-crenulatee, latitudinem anterioris partis oorporis vix supernntes. Uncini 6 — 9-dentati. Cirri annles numerosi (o. 20) breves segmento anale breviores vel paulo longiores. Color in spiritu pallide carneus vel rubicundo albidus. Longit. nostri specirninis roaximi 80 ro.m., låtit. 13 m.m., cum pedibus sine setis 17 m.m. — O^ct $. Hab, ad Spetbergiam» Grönlandiam, Islandiam et Bahusiam. Spets- bergiae: S. Loven 1837, Kingsbay (GoÉs et Smitt), Safehavn, Wba- lerspoint et Hornsund prof. 20—40 orgyinr., fund. argill. (Ipse). Grönlandiae: ad Aukpadlartok prof. 250 orgyiar. (O. Torell), God- havn, 10 — 15 orgyiar. (Amondsen). Islandiae; in sinu Tistelfjorden (O. Torell). Bahusiae: ad Koster insulas, prof. magna, specimina minuta paucaque anno 1863 ipse legi. Tab. XIX f. 44 Ampharete Grubei n. e Whalerspoint Spets- bcrgisB: 44 Animal a latere sinistro visum, auctum. 44 A Pars ante- rior animalis supra visa, aucta. 44 B Seta capillaris, c. 600:ies aucta. 44 C Paleola palmulae aucta. 44 D Uncini e anteriori parte animalis, c. 500:ies aucti. 44 D' Uncinus e posteriori parte animalis c. 500:ies auctus. Grube bar beskrifvit under namn af Ampbicteis acutifroos en art efter ett enda litet exemplar från Grönland, hvilken m&- hånda skall befinnas vara identisk med denna, men Grube*s beskrif- nbg innehåller så många på vår art icke träffande uppgifter, att jag anser mig icke berättigad att f5r den upptaga GtRUBE^s namn. Digiti zed by Google 364 A. i. MALMQBBN. som dessutom vore alldeles olämpligt, ty vår Ampharete Grubei har icke fröns acaroinata utan fröns truncata. Grube uppgifver endast 11 hak borstförande segmenter i bakre kroppsdelen bos Amphicteis acatifrons medan vår art alltid bar 12 sådana. Grube bar sett endast 2 gältrådar på hvardera sidan, vår art bar alltid fyra, Grube's art bar en bred triangulär framåt tillspetsad panna, vår art utmärker sig deremot genom en trapezoidlik framtill bre- dare ocb nästan tvär sådan. Äropharete Goési n. Segmenta posterioris partis corporis pinnulis uncinigeris prsedita 17. Palmula utraque flabelli instai* late expansa paleoHs sat com- pressis latis extus gradatira brevioribus apice breve acuminato c. 17 — 19. Branchite subulatae latitudiuem corporis lougitudine superantes. Uncioi c. 7-dentati. Cirri anales duo breves, segmenta duo postrema vix longiores. Longit. animalis 50 m.ro., låtit. 7, cum pedibus sine satis 9 m.m. Tubas e limo confectus interdum fragmeutis algarum partim obductus. — c^ et 9- Hab. ad Spetsbergiam sat frequens fundo argill. prof. 20 — 50 orgyiar.: ii^ sinubus Treurenbergbay, Wydebay, Danesgat et ad Hak- lyts Headland (GoÉs, Smitt et Ipse 1861), in Safehavn, Bellsuud et ad Whalerspoint (Ipse 1864). Tab. XIX fig. 45 Ampharete Goési n. e Spetsbergia: 55 Animal auctum a latere sinistro. 45 A Pars anterior animalis supn visa aucta. 45 B Seta capillaris c. 500:ies aucta. 45 O Palea pal- mulse aucta. 45 D Uncinus c. 500:ies auctus. Ampharete arctica n. Segmenta posterioris partis corporis pinnulis uncinigeris pnedita 13. Vitta transversalis linearis sub-fusca subtus in segroento secundo. Palmula late expansa, utraque paleolis sat compressis extus sensim brevioribus apice mucronato c. 14 — 16. Branchiae aubulatae latitu- diuem corporis paulo vel, in speci minibus bahusiensibus, bis superaut^s. Uncini c. 6 — 8 den ta ti. Cirri anales duo breves, longitudine segmentis duobus ultimis paulo excedentes. Longit. animalis 45 ra.m., latitud, cum pedibus sine setis 7 m.m. — o^ et 9- ffcUf, ad Spetsbergiam minus frequens fundo argill. prof. 20 — 50 orgyiar: Wydebay (GoÉs et Smitt), Hakluyts Headland (1861), Safe- havn et Hornsundsöarne (1864 Ipse). Ad Kariso Finroarkiae spe- cimina minuta mense Junio 1864 ipse legi, prof. 30 — 40 orgyiar. — Specimina minuta et pauca in Bahnsia olira a S. Lovan detecta in Mus. Reg. Holmiffi, forsitau ad speciem propriam pertinentia. Digitized by Google NORDISKA HAP8-ANNULATBR. 365 Tab. XXVI f. 77 Ampharete arctica e Spetsbergia: 77 Ani- mal auctum a latere sinistro visum. 77 B Seta capillarig e. 500:ie8 ftocU. 77 C Pakola palmul» aiieta. 77 D Uncini duo aucti. Ampharete gracilis n. Segmenta partis posterioris corporis pinnulis uncinigeria praedita 13. Palmula utraque paleolis tenuibus compressis apice louge atte- noato c. 12 — 14. Branchiae filiformes attenuatae long» inaequales anteriores posterioribus molto lougiores latitudinem corporis multoties (ter quioquiesve) superantes. Uncini 5 — 6-dentati. Segraentum anale apice crenulato, cirris vero nuUis prneditum. Longit. 25 m.m., låtit. c 3 m.m. cum pedibus sine setis. Uab, ad öras Bahusise sat rara: a S. Loven olim detecta et u I^JUNOHAN ad insulas K öster prof. 130 orgyiar. fundo argill. reperta. Tab. XXVI fig. 75 Ampharete gracilis e Bahusia: 75 Ani- raal auctum a latere sinistro visum. 75 A Pars anterior animalis supra visa, aucta; branchiis resectis. 75 B Seta capillaris c. 500:ies aucta. 75 B' Seta capillaris a dorso visa, 500:ie8 aucta. 75 D Uncini duo c. 500:ies aucti. AMPHICTEIS (Grubb p. p.) Char. emend. Crossostoma Gosse 1855. LobuA oephalicns postice carinis duabus tumidis brevibus obliquo tranaversis rectis, una utrinque, parte frontale dicta elevata sulcis pro- fundis seposita sublineare antice dilatata truncata postice nttenuata suloo mecHo longitudinale. Segmentum primnm, buccale, lobo cepha- lico brevius. Tentacula filiformia, laevia. Segmentum secuuduro breve nudum, tertium vero longius multo crassius super hoc interdum pro- minens, subtus sulco transversali distincte bipartitum, dorso utrinque palmula palearum anrearum flabelli instar antrorsum plus minusve expansa. Branchiae subulatse, utrinque 4 fasciculum componentes, in dorso segmenti 4:ti, 5:ti et partim 3:tii insertse. Fasciculi setarum capillarium in segmentis 17 obvii, a segmento 4:to incipientes. Pin* nnlse ancinigerse a segmento 7:mo, h. e. quarto setigero, incipientes utqne ad segmentum anteanalc obviae. Setae capillares apice curvato limbatse in tuberculo subcylindrico insidentes. Uncini pectiniformes nomerosi nnisenales» snbtriangulares angnlis rotundatis, 6 — 6-dentati, dentibus cnrvatis acutis, sat longis. Amphicteis Gunneri (Sars). Amphitrite Gunneri Sars, Beskrivelser etc. p. 60 Tab. 11 fig. 30. Crossostoma Midas Gossb, Ann. of Nat. Hist. Vol. XVI, 1855, p. 310 Tab. VIII f. 7—12. öfvert. af K. VeC-Akad, Förh. Årff. 22. l^co S. 7 Digitized by Google 366 A. J. MALMGRSK. Amphicteis groenlandioa Orube, Archiv f. Naturg. XXVI. 1. p. 106 Tab, V fig. 3. Segroenta postenoris partis corporis pinnulis uncinigeris pne- ditå 15. Palmula utraque paleolis compressis apice tenui looge attenuato c. 8 — 20. Setae capillares limbo Isevissimo. Media pan uncini latissiron. Cirri duo anales segroenta c. 3 — 6 postrema loogri- tudine aequantes. Color animaiis jam diu in spiritu asservati unicolor pallide albicans paleolis aureis nitidis; in speciro. recentioribus vero pars anterior corporis supra et infra rooculis fusco rubris irrorata, branchiis crebre fusco-mbro annulatis Tubus pariete sat crasso e limo et frag- mentis algnrum vel aliorum vegetabilium confectus. Longit. animaiis c. 30 m.m., låtit, cum pedibus sine setis c. 3 m.m. Hab. ad öras occidentales Svecise et Nonregise sat frequens, prof. 20 — 100 orgyiar. fundo argill.; ad Grönlandiam: Omenak prof. 250 orgjiar. (O. Torbll) et Julianehaab (Amondsek); rarius ad öras occidentales Spetsbergiae: in sinu Kiiigsbay specim. unicnm (Gois et Smitt). In Bahusia multis locis sat frequens, ex. gr. ad Skar (Loven), ad insulas Koster (Lovan, Ljungman et Ipse) et ad Yäderöame prof. 60 orgyiar. (Loven et Goes). Ad Finmarkiam et ad Dröbak (LoviN). Praeterea ad Britanniam sec. Gosse. Tab. XIX f. 46 Amphicteis Gunneri e Bahusia: 46 Animal a latere sinistro visum, aueturo. 46 A Pars anterior animaiis supra visa aucta. 46 B Seta capillaris c. 500:ies aucta. 46 G Paleola aueta. 46 D Uncini c. 500:ies aucti. Hos denna art varierar antalet af nackborst ganska betyd- ligt Vanliga antalet är 16 — 18, men hos exemplar från Koster har jag stundom räknat endast 7 — 8 och hos stora grönländska äoda till 20, dock aldrig 24, hvilket tal Grube uppger f5r den grönländska. Amphicteis Sundevalli n. Segmenta posterioris partis corporis pinnulis elongatis uncinigeris prsedita 19. Palmula utraque paleolis paulo compressis augustis te- nuibus c. 17 — 19. Setae capillares limbo crebre et obsolete striato. Superior pars uncini latissima. Cirri duo anales breves segroeotis duobus ultimis vix longiores. Color in spiritu pallide cameo-griseos, iricolore nitens. Longit. animaiis 45 m.m., låtit. 7 m.m. com pedibus sine setis. Hab. ad öras orientales Spetsbergi» rarius fund. argill. prof. 15—30 orgyiar., ad Whalerspoint et ad Edlunds-berg specimina tan- tummodo tria anno 1864 detexi. Haec eximia species namquam re- perta est ad öras occidentales Spetsberg^»* Tab. XXV fig. 73 Amphicteis Sundevalli e Whalerspoint Spetsbergi» orientalis, 73 Animal a latere sinistro visum auctum. 73 A Pars anterior animaiis aucta supra visa» branchiis resectis. '■* '^'^ Digitized by Google NORDISKA HAF»-ANNULATBR. 367 73 B Seta capillans c. 500:te8 aiicta. 73 C Paleola palmuhe aucta. 73 D Undni, c. öOO.ies aucti. LTSIPPE n. Lobus cepbalicus subrectangularis margine antico arcuato, parte frontale elevata antrorsum dilatata sulcis profundis seposita, supra utrinque leviter excavatus. Segmentum buccale cum segmento secundo nudo prorsas coalitmn. Palmula rudimentaria minima palearum utrin- que in dorso segmenti tertii. Tentacula laBvia. Branchise filiformes apice snbulato utrinque 4, in dorso segmenti tertii et quarti affixse. Fasciculi setaruro capillariam in segmentis 16 obvii, a segraento quarto incipientes. Pinnulse uncinigene a segroento septimo, h. e. quarto setigero, usque a segmentum anteanale obvise. Setee capillares rectte apice sensim attenuato utrinque anguste limbatse, in tuberculo sub- eylindrico insidentes. Uncini pectiniformes 5 — 6-dentati, dentibus cnnratis acutis sat longis. Lysippe labiata n. Segmenta posterioris partis corporis pinnuHs uncinigeris prsedita 14. Segmentum buccale in labium magnnm, lobo cephah*co latius sed Don longins, productnm, intus longitudinaliter sat profunde et crebre snlcatam, margine antico subcrenulato. Branchi» subulatae latitudine corporis bis vel ter longiores. Uncini 6-dentati. Cirri duo anales bre?is- simi, segmen to suo vix longiores. Long^t. aniroalis c. 22 m.m., låtit, c. 1 m.m. Color in spiritn fulvo albicans. Hab, ad Spetsbergiam minus frequens fundo argill. prof. 30 — 50 orgyiar.: Hakluyts Headland (1861), Kingsbay (Gois et Smitt), Safeham et StorQorden (1664 Ipsb). Tab. XXVI f. 78 Lysippe labiata e Spetsbergia: 78 Animal auctnnoi a latere sinistro visum. 78 A Pars antica animalis supra Tisa, aucta. 78 B Seta capillaris c. 500:ies aucta. 78 D Uncinus c. öOO-.ies auctus. 808ÅNE n. Lobns cepbalicus subquadrangularis margine antico subarcuato, parte frontale elevata sulcis profundis seposita. Segmentum primum (buccale) supia cum lobo cepbalico prorsus coadnatum. Tentacula filiformia Iseyia. Segmentum secundum perbreve nudum, tertium vero utrinque palmula minima, in sola specie cognita, palearum a urearum breriam et tenuium. Brancbiie iiliformes, subulat», utrinque 4 fasci- eolnm componentes, in dorso segpnenti tertii et quarti insertse. Fasci- euli setarum capillariuro a segmento quarto incipientes in segmentis 15 obvii; fasciculum tredecimum versus dorsum remotum, baud in ina serie cum ceteris, forma singnlare, setis alienis brenoribusque. Finnnlie nndnigerte a segmento septimo, b. e. quarto setigero, inci- Digitized by Google 368 A, J. MALMORBN. pientes usqae ad segmentum anteanale ob?iee. Setae capillares rect», apice utrinque limbato sensim acuminato, in tuberculo breve subcjlin- drico insidentes. Setee fasciculi tredeciroi versus extreraitatem Bensim dilatatffi, apice breve acuminato. Uncini pectiniformes 4 — 5-dentati, deiitibus curvatis acutis validis subaoqualibus. Sosane sulcata b. Segmenta porsterioris partis corporis pinnulis uiicinigeris prsedita 12. Paleolae palmularura tcnuissimfe et brevissiraae. Branchise subu- latie latitudine corporis longiores. Pars posterior corporis sulcis tribus, alter ventralis sat profundus, alteri dorsuales minus profundi, unus utrinque supra pinnulas uncinigeras. Uncini 4 — 5-dentati. Cirri duo auales breves segmentis duobus ultimis haud longiores. Longit. ani- malis c. 17 — 19 m.m., latitud, c. 2 m.m. Tubus tenuis merobrana- ceus, limo parce obduotus. Hab, ad öras Bahusiae sat rara (Lovj^s et, ad K öster prof. 13 orgyiar., Ljunoman). Tab. XXVI f. 79 Sosane sulcata e Bahusia: 79 Auimal auctum a latere sinistro visum. 79 A Pars antica animalis supra visa aucta, branchiis resectis. 79 B Seta capillaris c. 500des aucta. 79 D Un- cini c. 600:ies aucti. 79 E Seta e fasciculo (dorsuale) tredecimo, c. 5(X):ie8 aucta. SABELLIDES (M. Edw.) Char, emend. Lobus cephalicus subquadrangularis Isevis tseniis nullis, pars frön- tale elevata sulcis seposita trapezoidea margine antico subarcuato laeve sulco medio nullo. Tentacula filiformia utrinque ciliis brevibus filifor- mibus obsita. Palmulae nullae. Brancbice filiformes subulatee, utrinque 4 in dorso segmenti tertii. Tubercula setigera in segmentis 14 obria, a segmento tertio incipientia; tuberculum primum sat minutum fere evanidum, setis tameu conspicuis, sub branchia prima. Pinnulas unci- niger» a segmento 6:to, h. e. quarto setigero, incipientes osque ad segmentum anteanale obvite, in segmentis ultimis pone segmentum octodecimum, h. e. tredecimum uucinigerum, cirro breve dorsuali prae- ditae. Setas capillares apice curvato arcte limbatae. Uncini pectini- formes numerosi uniseriales, dentibus 5 — 7 curvatis acuti? longis. Tubus laevis e limo confectus. Sabellides borealis Saes. Sabellides borealis Saks, Fauna Littor. Norv. II p. 22 — 23. Segmenta post-erioris partis corporis pinnulis uncinigeria praedita 12. Branchiae filiformes attenuatae latitndine corporis oirca bis lon- giores. Uncini 5'^6-dentati. Cirri anales duo, segmenta duo postrema longitudine snperantes. Color animalis viventis ad Whaler^oiat a me Digitized by Google NORDISKA HAFS-ANNULATBR. 369 ipso lecti roseoraber, sntcis transversalibus ventris pallescentibus, bran- diiis viresceDtibns, lobo cephalico antice rubro-brunneo. Longit. ani- malis Id speciminibus maximis spetsbergiensibus 48 m.m., låtit. c. 4 m-in. sine setis. Hab. ad Spetsbergiam fundo argillaceo prof. 10 — 30 orgyiar. sat freqaens: Treurenbcrgbay, Kingsbay (GoÉs et Smitt), Safehavn. ad Edlunds berg et ad Wbalerapoint (1864 Ipse); ad Grönlandiam: Äuk- padlartok prof. 240 orgyiar. (O. Torell), Arsukfjorden et Juliaue- haab 25 orgyiar. (Amondsbn); ad Islandiam: Tistelfjorden 10 — 16 orgyiar. (O. Torell), Hofsås, 40 orgyiar. (O. Torell); ad Finmar- kiam: KalQorden 50 — 70 orgyiar. (GoÉs et Ipse) et RamQorden 80 orgyiar. (Ipse). Tab. XX f. 47 Sabellides borealis e Spetsbergia: 47 Ani- mal aoctum a latere sinistro yisum. 47 A Pars antica ejusdem ani- malis supra visa ancta, jTharynge exserta. 47 A' Pars antica spe- ciminis islandicie snpra visa aucta, pharynge non exserta. 47 B Seta eapillaris c. 500:ies aucta. 47 D Uncini duo, c. 500:ies aucti. Sedan jag öfvertygat iii|g, att de Finmarkska exemplaren icke äro till arten skilda från de Spetsbergska, har jag för denna art upptagit det af Särs föreslagna namnet, fastän hans beskrif- niog i ett par punkter icke träffar in på vår art. Särs för- säkrar, att **den som en kort Cirms dannede Dorsalfinne ikke mangler paa de 2 forreste" af de 12 bakkroppens segmenter utan bårborst, men detta måtte bero på ett misstag, ty denna "Cirrus*" fattas verkligen på de två första af de ifrågavarande segmentema hos både Finmarkska och Spetsbergska exemplar, alldeles som hos Sabellides octocirrata, och dess frånvaro synes vara af gene- risk betydelse. Särs uppgifver att färgen är "lysguF* hos denna art och tentaklerna svafvelgala, men enligt min erfarenhet är kroppsfärgen ljust rosenröd, med bleka tvärband öfver buksidan och gälame &ro grönaktiga. Möjligtvis varierar färgen hos denna art lika mycket som hos andra capiti-branchiata. Sabellides octocirrata Särs. Sabella? octocirrata Särs, Beskriv, og Iakttag, p. 51 Tab. 13 f. 82. Sabellides octocirrata Sabs, Fauna littor. Norveg. II p. 21, 23. Segmenta posterioris partis corporis pinnulis uncinigeris praedita 15. Branchise filiformes latitodinem corporis pluries supera ntes. Un- dni c 5-deDtati. Cirri duo anales breves. Lougit. animalis c. 8 mm., latitud, c 1 m.m. Digitized by Google 370 A. J. MALMORIN. Hab, ad öras occidentales Sveciae et Norvegife, e Koster iusuUs prof. 100 — 130 orgyiar. (Ljunoman et Ipse) usque ad Bergen 20 — 40 orgyiar. (Särs). Tab. XXV f. 74 Sabellides octocirrata e Bahusia: 74 Aoi- mal valde auctum a latere sinistro visum. 74 A Pars antica animalis aucta. 74 B Seta capillaris c. öOOåes aucta. 74 D Uncinas c öOOdes auctas. SAMYTHA n. g. Lobus cephalicus subquadrangularis, taeniis nullis, parte frontale elevata subrectangulare sulcis seposita, Iseve, sulco medio nidio. Seg- meotum buccale lobo cepbalico brevius. Tentacula filiformia vel versus apicem incrassata, Isevia. Palmulis nullis. Brancbise filiformes subu- latae, utrinque 3 in dorso segmenti tertii et quarti ordinem traos- versam medio interruptam formantes. Tubercula setigera subcylindrica in segmen tis 17 obvia, a segmento 4:to incipieutia. Pinnulse uncini- gerae a segmento septimo, b. e. 4:to setigero, iucipientes, usque ad segmentum anteanale obvise. Set» capillares apice curvato arcte limbatae. Uncini pectines late subtriaugulares, dentibus c. 5 longis curvatis acutis. Samytba sexcirrrata (Särs). Sabellides sexcirrata Fauna litt. Norvegiae II p. 23 — 24. Segmenta posterioris partis corporis pinnulis uncinigeris praedita 13. Tentacula versus apicem incrassata. Branchiae subulatae filiformes latitudine corporis circa bis longiores. Uncini 6-dentati. Cirri anales nulli. Longit. animalis c. 20 m.m., låtit. c. 3 m.m. Color animalis in spiritu dilute fulvus vel albicans. Hab. rara ad öras Bahusi» (S. Loven et ad Koster Ipse). Prae- terea ad Bergen Norvegiae (Sars). Tab. XX f. 49 Samytha sexcirrata e Koster Bahusise: 49 Animal auctum a latere sinistro visum. 49 A Pars antica animalis aucta, supra visa. 49 B Seta capillaris 500:ies aucta. 49 D Uncinus c. 500:ies auctus. AMAGE n. Lobus cephalicus inclinatus antice truncatus postice subtrans versus, parte frontale prominente subrectangulare, fere duplo latiore quara lon- giore, postice supra prominentia minuta utrinque praedita. Segmentum primum (buccale) labium inferius crassum fingeus cum secundo nudo breve prorsus coadnatum. Tentacula filiformia lasvia. Palmulas pa- learum nullse. Segmentum secundum nudum. Branchiae sabulatse, utrinque 4 fasciculum componentes, in dorso segmenti tertii et quarti affixae. Fasciculi setarum capillarium in segmentis 14 obvii, a seg- mento tertio incipientes. Pinnulae uncinigeree, a segmento sexto, h. e. Digitized by Google KORDISKA HAF8-ANNULATEB. 371 qoarto setigero, incipientes, usqne ad segmentum anteanale. PapiUa ovalis setis et uncinis destituta supra pinuulam uncinigeram in seg- mentis posticis fascicalis setarum carentibus. Setee capillares curyatée anguste limbatae, in tuberoulo subcylindrico insidentes. UDcini pecti- niformes subtriangulares circa 5-dentati, dentibus curvatis aoutis. Ämage auricula n. Segmen ta posterioris partis corporis pinnulis uncinigeris prsedita 8. Segmentum buccale, antice in labium margine crasso subreflexo productum. Brancbiie subulatse longitudine latitudinem corporis supcr- antes. Uncini 5-dentati. Mammillae duse auales brevissimee, una atrinque^ e latere segmenti ultirai prominentes. Longit. animalis 10 ra.m., latitud, 2,5 m.m. sine setis. Hab, ad insulas Koster Bahusi» haud rara prof. 100 — 120 orgyiar. fando argill. (Ljukoman et Ipse), Tab. XXV f. 72 A mage auricula n. e Koster Bahusise: 72 Animal in situ naturali a latere sinistro visum valde auctum. 72 A Animal supra visum, auctum. 72 B Seta capillaris c. 500:ies aucta. 72 D Uncinus c. 500:ies auctus. 72 D Pars antica alii speci minis a latere visa, brancbiis resectis, magis aucta. MELINNA n. Lobus cephalicus laevis, sine parte frontale elevata. margiue antico transverso. Segmentum buccale in labium, longitudine lobi cephalici, productum. Tentacula filiformia laevia. Palmulis nullis. Branchiae filiformes utrinque 4. Spinula sola unguiformis retrorsum curvata utrinque pone insertionem brauchiarum. Segmenta tria antica setigera coadnata, vaginam quasi fingentia, antice liberam postice adnatam, infra et lateraliter partem oralem et brancbiferam circum- dantem. Segmentum quartum setigerum supra crista membranacea antrorsum aequaliter denticulata pneditum. Fasciculi setarum capil- larium in 18 segmeutis obvii, 3 antici omnino inclusi tuberculo de- stituti, 15 sequentes tuberculo subcy lindrico prsediti. Pinnul» unci- nigerae a segmento quarto setigero incipientes usque ad postremum corporis obvi». Papilla minuta sub-conica supra pinuulam uncini- geram in segmen tis posterioris partis corporis setis capillaribus caren- tibus. Setae capillares paulo curvatse limbatse. Uncini pectiniformes subtriangulares, angulis rotundatis, c. 4-dentati. Melinna cristata (Särs). Sabellides cristata Särs, Fauna littor. Norvegiae II p. 19 et 24 Tab. 2 f. 1—7. Segmenta posterioris partis corporis pinnulis minutis uncinigeris praedita sat numerosa c. 50 — 55. Branchise filiformes utrinque 4, Digiti zed by Google 372 A. J. uåluobjol dan pone duas alteras, ad basin ooadnat» fasciculum componentes. Uncini 4*dentatL Girri anales nuUi. Tubus, quem auimal inhabitai, e limo oonfectus, oylindricus, animale c. ter longior, pariete interdum sat crasso, intus membraua 8at tenaoe vestitus. Longit. aniinali» 30 — 50 m.in., latitud. 2 — 3 m.m. Hab, ad öras occidentales Scandinavise e Bahusia usqae ad Finmarkiam sat freqaens fundo argill. prof. 40 — 120 orgyiar., et rare ad Spetsbergiam. Bahusi»: ad insulas Väderöarne (Loyék et Go£s), Lindö 60 org. (LoviN), Koster (LovtN, Ljungman et Ipsk) et aliis locis (Lovan). Finmarkiae: Loven 1836, Kamfjorden c. 100 org. (Ip8£). Spetsbergiae: in sinu Storfjorden ad Edlunds berg prof. 20 org. et in Agardsbay 50 orgyiar. (Ipse 1864). Tab. XX f. 50 Meiinnn cristata e Bahusia: 60 Animal auctum, parte anteriore supra et parte posteriore infra visa. 50 A Pars antica animalis a latere dextra visa (spinula unguiformis in figura ex errore antrorsum pro retrorsum curvata). 50 B Seta capillaris c. 500:ies auota. 50 C Spinula unguifofinis aucta. 50 D Uncinus c. 500:ies auctus. Fam. TEREBELLACEA. Subfam. L AmphUritea n. Lobus cephalicus brevis truncatus antice tentaculis numerosis longitudinaliter canaliculatis marginibus conniventibus plus minusve elongatis sat numerosis, pone tentacula margine verticali ^saepe punctis nigris oculis dictis postice prsedito, infra tentacula in labium orem supra tegentem antice productus. Vasa sanguifera conspicua. Bran- chiae saepissime ad sunt. Setse capillares plus minusve lirabatae, sse- pissiroe modo in anteriore parte corporis, interdum per totum corpus obvisB. Uncini in toris insidentes, avicuJares vel rarius pectinifonnes, per totum corpus eadem forma. Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANN1ILATBR. 373 d < 5 O < < ^ S 2 ^ £ o ti I * a ; .a> fl 8 -s CQ la s s •ii .s '■% -i a a 2 t .a • • ■C ♦* !S S fl fl o 41 O) BBS bO bc & v O) $ aa 00 8 3 2 fl J i S i fl B a •C « g B B bO »2 ' 2 S 2 S £«.9S SL åt Gu CS a i-s II §8 Digitized by Google 374 A. J. MALMORBN. AMPHITRITE Muller 1771. Corpus versus postenora sensim attenuatum, antice subteres, postice dorso convexo ventre subplano. Lobus cephalicus brevis tron* catus, facie semiorbiculata tentaculis numerosis elongatis contractilibos longitudinaliter profunde sulcatis, margiue verticali angusto pone ten- tacula aut lineare aut interdura utriiique in lobulum plus minusve producto, sub tentacula in labium membranaceum orem supra tegentem productus. Oculi nuUi. Segraentum buccale, orem subtus circumdans, iiudum. BranchisB fruticos», parce ramos», tequales, paria tria, in dorso segmenti secundi tertii et quarti affixae. Tnbercula setigera a segmento quarto incipientia, primum sub branchia tertia insidens, in seginentis 16 — 24 obvia. Tori uucinigeri paulo prominentes a segmento quinto, h. e. secundo setigero, incipientes pone ultimuro segmentum setigerum in pinnulas brevissimas subrectangulares a mar- gine ventris prominentes mutati, usque ad segmenturo anteanale obni. Setae capillares curvatae limbatae limbo apicis subtilissime striato- serrulato. Uncini breves aviculares, in segmentis setigeris, sex toris anticis exceptis, biseriales, in ceteris vero uniseriales, vertice 3 — 4- serrulato. Scutn ventralia conspicua. MtJLLER upprättaxle 1771 genus Amphitrite för den af honom omsorgsfullt beskrifna Amphitrite cirrata från Island, samt ansåg den af KÅHLER i Medelhafvet upptäckta Terebella lapidaria L. och Nereis conchilega Pallas (= vår Lanice conchilega) höra till detta samma genus. Sedermera gaf han i Prodr. Zool. Dan. åt detta genusbegrepp en så vid omfattning, att representanter af de mest heterogena familjer blefvo den upptagna, t. ex. Trophonia plumosa och Amphictene auricoma. Gmelin öfverförde i Syst Nat. Xin Amphitrite cirrata Mull. till Linnés i Syst. Nat XII uppställda genus Terebella, men bibehöll likväl genusnamnet Amphitrite f5r representanter af Sabella, Trophonia, Amphictene m. fl. heterogena slägten, hvarigenom detta namn erhöll en helt annan betydelse än den dermed ursprungligen afsedda. Cuvieb, Oken, Rathke o. a. hafva derefter begagnat det uteslutande f5r medlemmar af familjen Amphictenea, medan Lamarck använt det för Sabellacea. — Då det är obestridligt, att Amphitrite cirrata Mull. är den äldsta och egentliga typen för genus Am- phitrite, anse vi de missbruk af detta namn, hvartiU MOller sjelf och andra efter honom gjort sig skyldiga, icke hindra oss, Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANNULATBR. 375 att här upptaga det i sia rätta och ursprangliga betydelse, eller såsom gennsnamo för den grupp af Terebellacea, hvars centraro Amphitrite cirrata är. Amphitrite cirrata Mull. PNereis cirrosa Linné, Syst. Nat. XII 1 p. 1085 (p. p.). Die baschige Amphitrite, Muller, von Viirmern p. 188 Tab. XV. Amphitrite cirrata Muller, Prodr. Zool. Dan. n. 2617, » O. Pabricius, Fauna Grönl. p. 285. Terebelia cirrata Montagu, Träns. Linn. So'c. XII 342 tab. 11 f. 1, sec. admodum magnuin specimeu autbenti- cum Montagui e South Devon (Mus. Leach.) in Mus. Brit.! » Johnston, Catal. Brit. Mus. p. 236. » Leuckart, Arehiv. fiir Naturg. 1849 I p. 171 Tab. 3 I 5. Segnienta corporis c. 75 — 85. Tubercula setigera in 17 seg- men tis. Lobus cephalicus pone tentacula lobulis lateralibus nuUis. BranchisB e basi Verruciformi brevissimo in fila multa subsequalia elongata leviter spiraliter contorta mox divisse. Papilla conica minuta sub tuberculo setigero in 6 segmentis anticis, a segmento tertio seti- gero usque ad nonum segmentum. Scuta ventralia c. 10 subrectan- gularia. Tubus, quem animal inhabitat, pariete admodum crasso e limo Tel argilla confectus. Longit. animalis c. 90 — 160 m.m. vel ultra, crassit. antice 7 — 10 m.m. Hab. sat. frequens ad Islandiam et Grönlandiam, ad Spetsber- giam vero minus frequens, ut etiam in Bahusia et in Finmarkia. Spetsbergiae: Loven 1837, Cloven Cliff et Hornsund, 20 — 60 orgyiar. (O. Torell), Treurenbergbay et Kingsbay (GoÉs et Smitt), Shoal- point, Safehavn et Whalerspoint 20 — 40 orgyiar. fundo argill. (1861 — 1864 Ipse). Islandiae: Berufjord, 15 — 20 org., et Reikiavik. 8 org. (O, TorellI GrönlandiflB: Proven frequens (O. Torell) et Norsorak (Amondsen). Finmarkiae: (S. Loven). Bahusiae: (S. Lovén). Tab. XXI t 53 Amphitrite cirrata ex Islandia: 53 Ani- mal a latere sinistro visum, auctum. 53 A Facies animalis, tentaculis plurimis privata, labio superiore in situ contracto. 53 B Sela enpil- ,laris c 500:ies aucta. 53 C Branchia aucta. 53 D Unicini duo e pnrte anteriori corporis c. 500:ies aucti. Amphitrite affinis n. Segmenta corporis c. 55. Tubercula setigera iu 17 segmentis. Lobus cephalicus margine pone tentacula lateraliter vix vel paulo prominente. Branchiae e stipite crasso breve ramosse, ramis brevibus hand numerosis plerumque semel furcatis, ramulis elongatis fili- Digitized by Google 376 A. J. MALMGRSN. formibus levittr spiraliter contortis. 8cuta ventralia c. 12 vel oltra. Longit c. 90 m.m., crassit. c. 7 m.m. Hab, ad Spetsber^iam baud frequens: KiDgsbay prof. 250 org. et Wydebay 40 org. (GoÉs et Smitt). Tab. XXII f. 55 Amphitrite affinis e Kingsbay äpetsbergue*. 55 Animal a latere sinistro, paulo auctum. 55 B Seta capillaris c. 500:169 aucta. 55 C Branchiae duae auctse. 55 D Uncinus e parte anteriori corporis 500:ie3 auctus. Amphitrite intermedia n. Preecedenti simillfina, difTeit tameu branchiis magis ramosis, ramis numerosis brevissimis dicbotorais, raraulis filiformibus elongatis con- tortis subbyalinis, vasis binis albis conspicoe perlucentibus in speci- minibus spiritu asservatis. Hab. ad Bahusiam, ubi 8. Loven olim detexit specimina bina mancaque. Amphitrite palmata d. Corpus dorso convexo, ventre subplano sulco longitudinali sat profando, se^mentis c. 50. Tubercula setigera in 16 segment». Margo angustus lobi cephalici pone tentacala lateraliter in lobulo non produetuB. Branchi» e stipite breve sat craaso palmatim ramose, ramis simplicibns vel rarius semel fiircatis brevibus filiformibns. Scuta ventralia c. 11. Longit c. 40 m.m., låtit. c. 5 m.m. Hab. in Bahusia, unde A GoÉs reportavit speoimen tantam oni- cum, ad insulas Yäderöarne lectum. Amphitrite groenlandica u. Segmenta corporis c. 90 — 100. Tubercula setigera in 19 seg- mentis. Lobus cephalicus utrinque ponc tentaculas lobulo verticali limbntus. Branchiae e stipite crasso raraosse ramis brevibus plerumqae repetito dichotomis, ramulis elongatis simplicibus leviter spiraliter con- tortis. Scuta ventralia c. 10, posteriora versus gradatim longiora et angustiora subrectangularia sat distincta. Longit. c. 115 mm.» crassit antice c. 9 m.m. Hab. prof. magna in mari groenlandico: ad Aukpadlartok prof. 250 orgyiar. ab O. Torell detecta et ad Sukkertoppen prof. 200 org. ab Amondssn lecta. Tab. XXI f. 52 Amphitrite groenlandica e Grönlandia: Animal paulo auctum a latere sinistro conspectum, branchiis abre- viatis vel non bene evolutis. 52 B Seta capillaris c. 500:ies aucta. 52 C Branchia depauperata male delineata. Branchiae bene evchtfe branchiis Amphitritis Jonstoni n. (f. 51. C. Tab. XXI) similliniaB. 52 D Uncinus c. 500:ies auctus. Digitized by Google KORDISIA HAP9-ANNULATRR. 377 Amphitrite Grayi n. CorpiM 8at mafpiuin, tegmentis c. 130 — 140. Tubereala setigera in 21 segroentis. Lobas cepbalicus pone tentaculas angoste limbatua, limbo utrinque in lobulo verticali paulo prominente producto. Bran* ehiae e stipite crasso ramosce, ramis maltoties divisis, ramuiis fili- formibus elongatis namerosissimis fruticem densam componentibu9. Seuta ventralia c. 13 rectans^ularia. Longit. usqae ad 250 ram., låtit, antice c. 12 m.m. Hab. rarior in Bahusia (S. Loven) Tab. XXII f. 56 Amphitrite Grayi e Bahusia: 56 Pars anterior animalis a latere sinistro visa, magnitudiiie paulo minuta. 56 B Seta capillaris c. 500:ies aucta. 56 C Branchia aucta. 56 D Uncinus e toro septimo c. 500:ies auctus. Hane speciem insignem» omnium cognitorum Terebellaceorum maximam, illustrissimo viro Doctori J. E. Gray mente gråta dedicavi. Amphitrite Johnstoni n. Terebella nebulösa Jobnston {non Montaou nec Grubx), Catal. Brit Mas. p. 237, sec. specimen typicum Johnstoni e Falmouth (W. C. Coch) in Brit. Mus. a me ipso examinatum. Cetera specimina sab hoc nomine asservata in Mus. Brit. e Berwiok Bay (D:r Johkston), Tenby (D:r Goodall Mus. Leach) et e Poiperro Comwall (Laughrin) ad nostram Thelepum circin- natum (Fabr.) pertinent. Segmenta corporis c. 90 — 100. Tubercula setigera in 24 seg- mentis. Lobus cephaiicua utrinque pone tentaculas lobulo verticali snbrotundato limbatus. Branchise e stipite breve crasaiore fasciculatim nimosse, ramis bis vel ter saepe modo serael dichotomis, ram ulls fili* formibus elongatis sat numerosis fruticem densum componentibus. Seuta ventralia c. 13 subrectangularia posteriore versus sensim angu- stiora. Longit. c. 50 — 150 m.m., crassit. antice 6 — 12 m.m. Hab. baud frequens in Bahusia (S. Loyån); ad Koster insulas prof. 3—5 orgyiar. ab A Ljungman lecta. Ad Norvegiam meridio- salem sec. specimina a Mabklin lecta (Mus. Holm.) et ad Britanniaro (Mus. Brit). Tab. XXI f. 51 Ampitrite Johnstoni e Norvegia: 51 Animal, magnit, aucta, a latere sinistro. 51 A Pars antioa subtus visa, hibio superiore antrorsum expanso, branchiis resectis. 51 C Branchia aucta. 51 B Seta capillaris 500:ies aucta. 51 D Uncinus e parte anteriore Cfurporis 500:ies auctus. Amphitrite viminalis (Gr.). Terebella viminalis Grubb, Archiv f. Naturg. XXI p. 117 Tab. IV f. 15. — Die Insel Lussin und ihre Meeresfauna p. 87. Digitized by Google 378 A. J. MALMOBBN. ffab. Mare Mediterraneum ad Palermo, et Mare Ädriaticam ad Triest, Lusain piccolo etc. sec. Grube. Specimen a Grube e Lasein missum, segmentis c. 90, quorum 17 setigeria, setia uocinis et brancbiia ezacte ex typo Ampbitritia. Haec species diatinctissima facile diatingnitor ab omnibus mibi cognitis oorporis et braiicbiaram forma. Ad boc genas verosiraile pertinet: Terebella artifex 8ar8, Geol. og Zool. Reiae 1862 p. 58. TEREBELLA (L.). Corpus subteres postice sensim paulo atteniiatum. Lobus cepba- licus brevis truncatut facie semiorbiculata tentaculis ouroeroais eloo-^ gatis longitudinaliter profunde excayatis marginibus conniventibas, margine angusto pone tentaculn punctis nigris numerosis, oculis dictis, postice sparsis. Segmenturo buccale breve orem subtus circumdans, nndum. Branchiae, paria tria, e stipite crasso dicbotome rarooeae arbo- resccDtes vel subflabelliforroes, ramis repetito dichotomis ramulis bre- vissimis, postice sensim decrescentes, utrinque in dorso segmenti secnndi tertii et quarti affix». Tubercula setigera e segmento qaarto inci- pientia, primum sub brancbia tertia insidens, in segmentis 17 obvia. Tori uncinigeri e segmento quinto, b. e. secundo setigero incipientes, pone ultimum segmentum setigerum in pinnulaa brevissimas mntati, nsque ad segmentum anteanale obvias. Setae capillares curvatee angnste limbatae, apice integerrimo. Uncini breves aviculares, in segmentis setigeris, sex anticis torigeris exceptis, biseriales, in ceteris omnibus ▼ero nniserialea, vertice uni- vel obsolete bidentato. Scuta ventralia parum distincta, cnm toris unoinigeris confluentia. Terebella lapidaria L. 1767 8ysi Nat. XII: 1, 2 p. 1092, Kahler Act. Holm. 1754 p. 144 Tab. 3 f. A— E, e Mari Meditcrra neo vix unquam certe determinanda, est vems typus bojus generis. Terebella debilis n. ? Terebella nebulösa Montaou, Linn. Trana. XII 343 Tab. 12 f. 2 (non Johnston). ? Terebella constrictor Johnston, Cat Brit. Mus. p. 238. ? Terebella tuberculata Johnston, 1. c p. 239. Corpua antice subteres postice paulo depressum molle sat fragile, trentre partis abdominalis sulco baud profundo longitudinali exarato, segmentis brevibus c. 90 — ? Brancbiae arboreaoentes, posteriores gradatim multo minores, e trunco crasso ramosae, ramis dein dense repetito aubdichotome ramuloaac, ramulis ultimis breviasimia. Pinnul» nnciniger» apice oblique truncatse aubrectangularea, sat prominentes. Uncini vertice dente sola aat conspicua. Color in apirttu dilute testa- ceus. Longit. 70 m.m., lat. 6 m.m. Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANNULATBR. 379 Hab. ad Bahusi/iin rarior; specimina paiica et manca a 8. Loven olim detecUi in Mas. Beg. Tab. XXII f. 57 Terebella debilis e Balusia: 57 Animal parte poetrema destituta, paulo aucta. 57 B Se ta capillaiis 500:ie8 aaeta. 57 C Branchia aucta. 57 D UnciDQs 500:ies auctas. Hiec species Terebellae nebalosae Grubb e mari Ädriatico certe proxima. Speciroen vero pessimum maDCumque a Grubb e Mari ädriatico sob nomine Terebella nebulösa missum difTert brancbiarum uDcinoruraque forma perpaulo diversa, quamobrem has species distin- guendas esse censeo. Terebella Danielsseni n. Corpus subteres, segmentis brevibus c. 60 — ?. Branchiae sub- flabelliforines, postenores gradatim multo minores, e stipite crasso repetito dichotome ramosae, ultimis ramulis brevissimis. UnciDi ver- tice dente prima sat conspicua, secunda vero valde iDConspicua vel omnino evanescente. Manubrium unciui sub denticulo subrostrale rotuo- datum mentiforme sublwve, sine conspicuo denticulo musculari ante- riori. (Cnf. f. 54 D et 57 D). Color in spiritu pallide griseus vel albus. Longit. 18 — 30 m.m., låtit. c. 2 m.m. in speciminibus parvis; låtit, nostri speciminis maximi roancique 3 m.m. Hab, ad Finroarkiam, ubi a S. Lot^n 1836 detecta et me ipso ad Karlsö 1864 prof. 20 — 30 orgyiar. reperta, et nd Bahusiam prof. 2 — 3 orgyiar. (ad Roster insulas Ljunoman). Tab. XXI f. 54 Terebella Danielsseni e Finraarkia: 54 Animal parte postrema destituta auctum, a latere sinistro. 54 B Seta capillaris 500:ies aucta. 54 C Branchia primi paris aucta. 54 D Uncinus 500:ies auctus. Terebellae lutese e Mari Mediterraiieo proxima, certe vero cor- poris et uncinorum forma ab ea distincta. Ambae genus proprium constituere videntur, ab Terebellis veris, quarum typi Terebella debilis n. et Terebella nebulösa Gr. sint, facile distinguendae branohiarum et nncinomm singulari forma. Huic generi nomen Polyroniam propono, qnare Terebella Danielsseni rectius Polymnia Danielsseni scribenda sit. LANICE n. Corpus antice subcylindricum, postice attenuatum. Segmentum buccale antice productum labium magnum fingens, infra et lateraliter lobum cephalicum amplectens. Segmentum tertium lobalo magno ver^ tieali utrinque limbatum. Puncta ocularia nulla conspicua. Branchiae paria 3, ramosae arborescentes, stipite breve, ramis elongatis, ramulis brevissimis fiUformibus dense obsitis, postice altitudine decrescentes, dono seg^enti secundi tertii et quarti adnatie. Fasciculi setarum capiUarinm, a segmento qoarto, b. e. tertio branchifero, incipientes in 17 segmentis. Setae capillares limbatae, breves, limbo striato. Tori Digitized by Google A. J. MALMOBBN. oncinigeri a segmento seoundo setigero nsque ad poetremum corporis obni. Uncini breves aviculares, vertice bidentato, uniseriales, io seg* mento septimo unciuigero et novem sequentibus autem bberiales. Souta Tentralia contigna. Lanice conchilega (Pall. nan AucT.). Nereis conchilega Pallas, Miscell. Zool. p. 131 Tab. IX f. 14—22. Terebella conchilega Johmston, Catal. Brit. Mus. p. 235. Ilab. ad Belgiam et Britanniam. Specimeo unicum mancumque Musei Begii e Mus. Brit. missuni. LOIMIA n. Corpus antice inilatum, postice attenuatum ventre subplano, dorso convexo. Branchiae, paria 3, arborescentes, posteriores gradatim mi- nores, ramosissimaB, ramulis ultirois brevissirais numerosissimisque. Fasciculi setarum capillarium a segmeuto quarto, h. e. tertio branchi- fero, incipientes in 17 segmentis. Setae capillares apice paulo curvato attenuato anguste limbatae. Tori uncinigeri a segmento secundo seti- gero incipientes, pone ultimum segmentum setigerum in pinnulas uncinigeras apice rotundatas mutati, per totum corpus obvii. PinnuIsB uncinigene deorsum vergentes per latera ventris plani decurrentes. Uncini pectiniformes 5-dentati, dentibus validis curvatis acuminatis, uniseriales, in segmento uncinigero septimo et novera sequentibus aut^m biseriales. Scuta ventralia antice conspicua. Typus hujus generis sit: Loimia medusa (Sav.). Terebella medusa Savigmy» Descr. de TEgypte sec ed. tom XXI p. 422; Annelides gravées pl. 1 fig. 3. Hab. Mare rubruro ad Suez; specimen Mus. Beg. Holmi» a Prof. Hedenboro lectum. Tab. XXV f. 80 C uncinus Loimiae medusae e Mari rubro c. 500:ies nuctus. NICOLBA n. Corpus subteres postice sensim attenuatum. Lobua oephaliciis brevis tentaculis numerosis elongatis marginibus conniventibas antioe affixis. Puncta ocularia numerosa distincta. Segmentum buccale ia labium crassum angustum breve productum. Branchiae, paria duo, fere aequalea vel posteriores anterioribus breviores, e stipite crassiuscolo breve repetito diohotome ramoste, subfruticosse dorso segmenti secandi et tertii adnatse. Fasciciili setarum capillarium a segmento quarto Digitized by Google N0RDI81A HAP8-ANNULATER. 381 iocipieDtes in 15 segnuentifi. Setce capillares apice attenuato anguste limbatae ptulo cur?atce. Tori uncinigeri a segmento quinto, h. e. secando setigero, iocipientes, pone segmentam ultimam setigeram in pinnulas minutas mutati, per totum corpiis usqae ad segmentum ante- anale obviL UnciDi breves aviculares uniseriales, ia aegroento antem septimo uncinigero et 7 sequentibus biseriales, vertice uni- vel incoa- spicue bideniato. Pinnulse uncinigerse apice perpanlo emarginatae, niargine superiore crassiasculo in papilla rotondata min u ta desinente. Scuta ventralia conspicua. Cirrus brevis utrinqae supra fasciculum setamm in segmento tertio et quarto setigero in maribus, nuUus vero in feminis. Phyzelia Sav., cujus typus Terebella scvlla Sa v. e Mari rubro, paribas binis branchiarum et 19 fasciculis setarum capillarium utrin- qae praedita, a nostro genere Nicolea valde diversa est. Nicolea arctica n. Corpus antice inflatum postice perpaulo attenuatum ventre sub- plano, segmentis c. 40 — 50. Branchiae arborescentes fere lequales sat ramosae, ramis et numerosis ramuiis elongatis vel mediocribus, sub- rogosis. Scuta ventralia c. 14. Longit. c. 65 m.m., låtit, antice c. 8 m.m. Color maris fere totus albus, femiuse rubicundus lateribus per aegmenta c. 10 — 11 antica utrinque albo coloratis. Tubus limo obduclus. Hab, sat frequens ad öras Spetsbergiae, fundo argill. prof. 14 — 40 orgyiar., et ad Grönlandiam. Spetsbergiae: Magdalenabay, Kobbe- bay et Treurenbergbay (Go&s, Smitt et Ipse), Waygatsöarne, Shoal- point et Whalerspoint (Ipsb). Grönland ise: Omenak et Egedesrainde (O. Torell), Godhavn (Amondsen). Tab. XXIV f. 66 et 67 Nicolea arctica e Whalerspoint Spetsbergiae: 66 Mas auctus a latare sinisto. 66 A pars antica maris subtus risa aucta. 66 B Seta capillaris 500:ies aucta. 66 C Branchia poeterior maris aucta. 66 D Uncini duo c. 500:ies aucti. 67 Femina aucta. 67 C Branchia anterioris paris feminae aucta. Nicolea zostericola (Örst. sec. Gr.). PTcrebella longicornis Särs, Bidrag 1829 p. 28. Terebella zostericola Oerstbd, De reg. marin. p. 68. » Grube. Archiv f. Naturg. XXVI: 1 p. 98. PTcrebella parvula Leuckart 1849, Archiv f. Naturg. XV: 1 p. 177. Corpus antice subcylindricnm inflatum, postice ventre piano sensim attenuatum, segmentis 'c. 40 — 50. Tentacula sat longa. Bran- chiae, poatcriorcs anterioribus multo minores, e stipite brevissimo repe- tito subdiehotome ramosae, ramis baud numerosis, nltimis apice bre- vissime bifurds. Scuta ventralia c. 12, posteriora sulco transverso (5/V«r#. af K. Vet. Akaä. Fdrh, Arg, 22. JV.-o 5. ^ Digiti zed by Google 382 A. i. MALMQRKK. di visa. Longit. c. 15 — 20 m.m. vel ultra, låtit. c. 2 m.m. Color postice et supra brannescens fere oerasinus in specirainibus masculinis haud loDge in spiritu asservatis. Hab, ad öras Babosie (S. LovéN), juxta Koster insulas prof. 3 — 6 orgyiar. (Ljungman). Pneterea ad Daniam, Norvegiam et ad? Islandiam. Tab. XXVI f. 76 Nicolea zostericola e Babusia: 77 Änimal ^ a latere sinistro, auctum, parte postica manca. Cnu^ adjacens maguitudinem naturalem indicat. 76 A Pars antica ejusdem animalis aacta. 76 B Seta capillaris c. 500:ie8 aucta. 76 C Branchia anterior aucta. 76 D Uncinus c. 500:ies auetus. PISTA n. Nomen Idalia a Sayiony proposiium in Lepidopteris jam anno 1816 et postea in Moliuscis adhibitum est. Corpus subteres postice paulo attenuatum. Lobus cephalicos antice tentaculis uumerosis longitudinaliter sulcatis mediocribus. Puncta ocularia haud conspicua. Branchiae, paria typice duo (siepe tamen una vel duo branchiarum desunt), clavseformes insequales, stipite sat elongato, ramis crebris brevibus dichotorae-ramulosis aeque longis in gyros nuroerosos confertos dispositis, spiram subcylindricam vel ovatam componentibus, in dorso segmenti secundi et tertii insidentes. Fasci- culi setarum capillariura a segmento quarto incipientes, pone segmen- tum ultiraum setigerum in pinnulas mutati minutas, in segmentis 17 obvii. Tori uncinigeri a segmento quinto, h. e. secundo setigero usque ad segmentum anteanale obvii. Setse capillares apioe limbato curvato attenuato. Uncini aviculares, uniserinles, in segmento septimo setigero et sequentibus 9 vero biseriales, vertice indistinete 4 — 5 serrulato; uncini in sex segmentis anticis uncinigeris processu inferiori elougato. Scuta ventralia conspicua. Pista cristata (MiJLL.). Amphitrite cristata Muller, Prodr. Zool. Dan. n. 2620 — Zool. Dan. Fasc. II p. 40. Tab. 70. Terebella cristata Särs, Reise 1859 p. 18—19. Corpus antice subcylindricum haud inflatum, postice ventre piano sensim attenuatum, segmentis 80 — 90 (sec Särs usque ad 160). Segmentum secundum et tei-tium margine antico laterali utrinque limbato. PinmilBe uncinigerae minutse apice truncato sat prominentes. Braiichiee 2, 3 vel 4 saepissime valde insequales, stipite elongato, spira subcylindrica plus minusve älta. Tubus, quem animal inhabitat, aut lirao aut frustulis concharum aut quisquiliis obductns, cylindricus. Longit. corporis 55 — 60 m.m., lat. 3 — 5,5 m.m. Hab. ad eras occidentales Sveciae et Norvegiae haud rare prof. 30 — 70 orgyiar.: Lindö et aliis locis Bahusiae (S. Loven), Väder- ^^ "'■■•'.7^ Digitized by Google I"/ NOEDI8KA HAF8-ANNULATBR. 383 öarne 60 orgyiar. (A. Oois), Koster (Ljunoman et Ip8i), Finmarkife (8. LoTiN, 6oi8 et Ipss). Tab. XXII f. 59 Pista cristata e Bahusia: 59 Aoimal a latere ainistro visum, valde aactum. 59 A Para antica animalis auota a facie visa (male delineata). 59 B Seta capillaris, c. 500:ie8 aucta. 59 D Uncinus e segmento quinto uncinigero 500:ies auctua. 59 E Pars antica supra visa aucta (baud bene delineata). Ad boc genus pertinet Terebella turrita Gr. e Mari adriatico. SCIONE. Corpus aubteresy postice sensim attenuatum. Lobus cepbalious brevis truncatus antice tentaculis numerosis sat longis. Segmentum bnocale in labium magnum antrorsum productum, orem et lobum eepbalicum infra et lateraliter amplectens. Oculi nulli. Branobiae, par unum, stipite crasso elongato, repetito dicbotome ramos», in dorso segmenti secundi insidentes. Fasciculi setarum capiUariura a segmento qoarto incipientes in 16 segmentis. Tori uncinigeri a segmento quinto, h. e. secundo setigero, incipientes, pone ultimum segmentum setigenim in pinnulas minutas mutati, usque ad postremum corporis obvii. Setae capillares apice anguste limbato acuminato. Uncini breves aviculares vertice unidentato, pone dentem supra indistincte uni- vel'biserrulato, uniseriales, in septimo autem segmento setigero et in omnibns octo sequentibus setigeris biseriales. Tubus cylindricus, arenulis limo et quisquiliis obduetns. Scione lobata n. Corpus antice inilatum postice attenuatum ventre abdominis sub- piano, segmentis c. 100 — 120 vel ultra. Tuberoula setigera cum toris confluentia. Pinnulse plus minus ve prominentes apice truncato, sub- rectangulares, postice per latera ventris decurrentes. Eamuli ultimi brenchiarum roediocres vel elongati filiformes. Segmentum buccale margine antico infra emarginato. Segmentum tertium utrinque lobulo rotundato sat magno antrorsum porrecto limbatum. Scuta ventralia sat distincta c. 14. Anus papillis conicis 6 vel 7 stellatim coronatus. LoDgit. in minoribus 50 — 60 m.m., låtit, antice c. 3^-4 m.m.; låtit, antice in fragroentis majorum 6 m.m. Tubus in grönlandicis sub- arenoeus, fragmeutis algarum partim obtectus, pariete sat tenni fragili, iotos membrana tenuissima vestitus. Hab. ad Spetsbergiam baud rara fundo arenos. argillac. prof. 20 — 50 orgyiar., et ad Grönlandiam, Spetsbergiae: in Bellsund ab O. ToRiLL detecta 1858, in Kingsbay et Trenrenbergbay (Goss et Smitt), in Augustibay, ad Sboalpoint, Waygatsöame et ad Homsund (Ipse). Grönlandiae: Omenak 30 — 250 orgyiar. (O. Torbll) et Ar- »ukfjord (Amondsbn). Digiti zed by Google 384 A. J. MALllOftSN. Tffb. XlCni f. 62 8ciotie lobata e Spetsbergia: 62 Animal a latere sinistro visum auctum, postica parte priTatum. 62 B 8eta pillaris, 500:ie8 aneta. 62 € Branchia aocta. 62 D Uncim duo c öOO-.ies auoti. AXIONICE n. Corpus vermiforme subteres postice sensiin paulo attenuatam. Lobus cephalicus brevis truncatus antice tentaculis raediocribus nume* rosis, margine angusto pone tentacula puDctis nigris, oculis dictis, Dumerosis postice sparsis. Segmentum buccale in labium magnum latumque, orera subtus et lateraliter circumdanteni, antrorsum pro- ditctirm. Branchise, par unieum, e stipite elongato repetito dicho- tome ramosse, ramulis brevibus, in dorso segmend secundi insi- dentes. Tubercula setigera a segmento quarto incipientia in segmentis 15 obvia. Tori uncinigeri a segmento quinto, b. e. secando setigero, incipientes, cuni tnberculis setigeris prorsus eoaliti, pone segtnenta» oHimum setigerum in pinnulas subqnadrangulares matati, iisque ad aegmentnm anteanale obvii. Setse capillares late limbatse curvats apice tenue integerrimo. Uncini breves aviculares oniaeriales, in octo posterioribus segmentis setigeris vero biseriales, vertice nnidentato vei indistincte bidentato. Scuta ventralia sat distincta. Tabus valde com- pressus, singulari tnodo flexuosus. Axionice flexuosa (Gr.). Terebella flexuosa Grube, Archiv f. Naturg. XXVI: 1 p. 102 Tab. V f. 2. Corpus antice subcylindricum, postice sensim paulo attenuatam segmentis c. 40 — 60, pinnulis uncinigeris subrectangularibus sat pro- minentibus postice per latera ventris subplani decurrentibus. Seg- mentum buccale labio longo admodum magno antrorsum porrecto, lobo cephalico raulto latiore et longiore. Segmentum secnndum pe^ breve branchias gerens, lateraliter prorsus occultatum marginibus seg" menti tertii , antrorsum utrinque in limbum sat latnm produciis. Souta ventralia c. 14 sat distincta. Anus papillis brevibus sat nume- rosTS coronatus. Longit. 30 — 35 in.m., låtit. c. 2,5 — 3 m.m. Tabus cinereus rarius nigrescens in aequo flexuosus, flexubns utrinque tribvs subsequalibus vel antrorsum paulo crescentibus, admodum compressos marginibus subacatis, subiinearis, lumine tereti, flexilis, sat teiiax, pariete crasso corapacto, e limo, b. e. ex arenulis et argilla, confectus, loDgit. usque ad c. 55 m.m., låtit. c. 7 m.m. Hab, ad Spetsbergiam et Grönlandiam baud infreqnens fundo arenos. argill. prof. 20 — 40 orgyiar. Spetsbergise: ad Homsundsöarnc (O. Torell et Ipse), in Adventbay et Treurenbergbay (Gots et Smitt), ad Low-Island, Shoalpoint sat frequens et in Safehavn (Ipsi). Grönlandia: ad Proven (O. Torell). Digitized by Google NORDISKA HAFSrANNULATER. 385 Tab. XXIY f. 68 Axiouice flexuosa e Spttsberg^: 68Axiimal auctum. 68 A Tubua magaitodine et forma naturali, tentaculis ani- maUa ex orifioio proyainentibus. 68 B Seta oapillaria c 500:ies aucta. 68 G Branohia aucta 68 D Uncini « parte aateriori corporis aucti. LE^NA n. Corpus subteres postice attenuatum paulo depresaum. Lobus cephalicus brevis trancatas ajiliee tentaculis numerosis mediocribus. Puncta ocuJaria nulla. Brancbise nullse. Vasa sanguifera distincta. Tubercula setigera a segmento quarto incipientia in 10 segmentis obvia. Tori uncinigeri a segmento quinto, h. e. secuudo setigero, incipientes, postice in pinnulas subquadrangulares rautati, usque ad segmentum anteanale obvii. Setae capillares curvatae late limbatse apice tenue integerrimo. Uncini breves aviculares vertice indistincte 4 — 5 serrulato, uniseriales, in segmento septirao uncinigero et novem sequentibus vero biseriales. Scuta ventralia conspicua. Tubus cylin- dricus ex argilla confectus. Leaena abranchiata n. Corpus antice subcylindricum, postice attenuatum paulo deprea- sum, segmentis c. 50 — 60, medits longissimis, pinnulis uncinigeris sat prominentibus per latera ventris subplani, sulco medio loDgitudinaH interdum exarati, deeurrentibus. Segmentum buccale in labium breve tmncatum prodiens, secundum et tertium utrinque Hmbo libero antror- tum vergente inferne marginatum. Seuta ventralia c. 10. Longit. usque ad 75 m.m., låtit, antice c. 6 m.m. Tubus cylindricus firagilis ex lim o confectus. Hab. ad Spetsbergiam, Grdnlandiam, Islandiam et Finmarkiam fundo argilL Spetsbergiae: S. Loven 1837, ad Hornsundsöarne prof. 30 — 60 org. (Torell et Ipse), Treurenbergbay, Adventbay et Kings- bay prof. 40 — 230 orgyiar. (GoÉs et Smitt), Shoalpoint et Whalers- point (Ipse). Islandiae: Arnanäs prof. 25 org. (O. Torell). Gron- landiae: Egedesminde 14 org. (O. Torell). Finmarkiae: UlfsQord 25 orgyiar. (Gois et Ipse). Tab. XXIV f 64 Leaena abranchiata e Spetsbergia: 64 Ani- mal auctum a latere sinistro. 64 B Seta capillaris 500:ies aucta. 64 D Uncini bini öOOiies aucti. Primum tuberculum setigerum ex errore delineatoris deest nostra fig. 64, in segmento quartuordecimo autem tuberculum superiluuro adest, quod corrigendura est. LANASSA n. Corpus subteres postice paulo attenuatum. Lobus cephalicus brevis truncatus antice tentaculis numerosis canaliculatis elongatis. Oculi nuJll Branchiae nulise. Fasciculi setarum capillarium a seg- Digiti zed by Google 386 A. J. MALMORIN. mento quarto incipientes in 15 segmentis. Set» capillares angostis- sime limbatae paulo corvatae, apice limbato sublfleve attenaato. Tori uncinigeri a quinto eegmeiito h. e secundo setigero incipientes, pone segmentum ultimum setigerum in pinnulas minutas niutati, per totum corpus ob?ii. Uncini breves aviculares vertice admodum exaltato 4 — 5 serrulato, manubrio minuto, uniseriales, in segmen to autem aeptimo iiDoinigero et septem sequentibus biseriales. Scuta ventralia con- spicua. Lanassa NordenskiÖldi n. Corpus antice snbcylindricum postice attenuatum ventre subplano, segmentis anticis sat brevibus posta riora versus sensim elongatis, po- sticis interdum longioribus quam latioribus. Scnta yentralia c. 10. Longit. fragmentis e c. 30 segmentis constantis 60 m.m., låtit. c. 3,5 m.m. Tubus cylindricus arpllaceo arenosus. Hdb. ad Spetsbergiara rarior, ubi in Safehavn fundo argillac. prof. 30 — 40 orgyiar. specimina pauoa et manca 1864 detexi. LAPHANIA n. Corpus subteres postice sensim attenuatum. Lobus cephalicus brevis truncatus antice tentaculis canaliculatis mediocribus. Ocn]i nullL Brancbise nullae. Fasciculi setarum capiUarium a segmento tertio incipientes in 17 segmentis. Setae capillares aliae longiores sub- rectte apice acuminato utrinque angustissime limbatse, aliae breviores infra apicem tenuem attenuatum geniculatae admodum dilatatae. Un- cini a segmento septimo setigero incipientes per totum corpus obvii, uniseriales, aviculares vertice 3—4 serrulato. Scuta ventralia conspicua. Laphania Boecki n. Corpus angustum subtil] forme, antice incrassatum postice sensim attenuatum, dein sublineare ven tre subplano longitudinaliter sulcato, segmentis posticis sat elongatis, latitudine bis longioribus. Segmentum buccale paulo elongatum; secundum omnium crassissimum, a tertio sequente brevissirao sulco segmentali valde inconspicuo separatum, limbo angusto lineare antice circummarginatum. Scut^ ventralia c. 10 con- spicua. Longit. fragmentis e 50 segmentis constantis c. 70 m.m., låtit antice 2 m.m. postice non ultra 1 m.m. Hab. rare ad Finmarkiam, unde specimen unicura mancum re- portavi 1864. THELEPUS (R. Leuckart 1849) Char. emend. Lumara Stimpson 1855. Venusia Johmston 1865. Lobus cephalicus brevis truncatus antice tentaculis elongatis numerosis, margine angusto pone tentacula, punctis nigris nomerosis, Digitized by Google NORDISKA HAFS-ANNULATER. 387 oculis (lictis, postice sparais. Segmentum buccale, primära, orem sabtus circumdaos, nudum. Branchise numerosse filiformes dorso seg- menii secuDdi et tertii adnaUe haad ramosae, utrinque in serie con- tigua transversa dispositae. Fasciculi setarum capillariuro, a segmento tertio incipientes, et tori unciDigeri prominentes a segmento quinto, b. e. tertio setigero, per totum corporis usque ad segmentum ante- anale obvii. Setse capillares rectse apice sensim attenuato utrinque limbato in pinnula breve compressa insidentes. Uucini breves avi- cnlares per totum corpus uniseriales vertice unidentato. Tubus cylin- dricns sat longus membranaceus, lapillis frustulis concharum vel quis- qoiliis tectus. Thelepus circinnata (Fabr.). Ampbitrite circinnata Fabricius, Fauna Groenl. p. 286. Terebella madida Frey et T^suckart, Beitr. Wirb. Thiere p. 164. Terebella pustulosa Grube» Årchiv. Naturg. XXVI, 1 p. 100 (Spe- oimina e Lapponia rossicA (Tri Ostrova) et e Grönlandia). Tbelepas Bergmanni Lbuckart, Arcbiv f. Naturg. XY: 1 p. 169 Tab. m f« 4 — Celeb. auctor desoripsit sub hoc nomine et deli- oeavit segmenta pauca posterioris partis speciminis nostrse speciei, parte postrema regenerata. Lumara flava Stimpson, Marine Invertebr. Grand Månan p. 30. Venusia punctata Johnston, Cat. Brit. Mus. p. 241, sec. specim. typica Johnstoni e Berwickbay in Mus. Brit. asservata, a me ipso examinata. Corpus teres postice sensim attenuatum, segmentis c. 60 — 80 vel ultra versus posteriora longitudine accrescentibus, ultimis brevis- simis, dorso singulari modo punctato, pustuloso rugoso. Branchise filiformes numerose, leviter spiraliter contortse, seriem contiguam trans- versam utrinque formantes, in medio dorso spatio angusto separatas. Tubus membranaceus subpellucidus sat longus pedalis et ultra, varie flexuosusr in lapides vel conchas saepissime repens, superficie lapillis majoribus, frustis concbarum vel quisquilis (ex gr. interdum fragmentis Zoeterse marinae et algarum), numquam vero limo, dense obtecta. Longit. 80 — 260 m.m. et ultra, låtit. 7 — 12 m.ro. Hab, vulgaris per plagam arcticam et borealem, meridiem versus osque in Mari Mediterraneo sec. Grube distributa, fundo lapidoso- argill.-arenoso, vel corallino frustulis concbarum tecto, prof. 3 — 250 orgyiar. Spetsbergise frequentissima prof. 15 — 60 orgyiar. ad öras omnes, etiam maxime boreales (S. LoviN 1837, O. Torell 1858, GoÉs, Smitt et Ipss); in sinu Kin^sbay prof. 250 orgyiar. (Gois et Smitt). Grönlandite: vulgaris ad Proven prof. 20 orgyiar. (O. Torell), frequens ad Sukkertoppen 80 orgyiar. et ad Godthaab 10 — 200 org. (Amondsen). Islandiae: sat frequens in BeruQord et aliis locis (O. Torell). Finmarkite: 8. Loven, in Rarofjorden, UlfsQorden et Gröt- sund, prof. 20 — 80 orgyiar. (Go£s et Ipse), Karlsö (Ipse). Bahusiae: plurimis locis (8. Loven), ad Väderöarne et Dyngö (Gois), Koster Digitized by Google 388 A. J. MALMOEBN. (Ljungmam et Ipsb) et aliis locis (Smitt et Widbgben). Ad Bri- taDniam sat frequens sec. specimioa in Brit. Mus. asservata, e Berwiek- bay et South Devon sub nomine Venusia punctata Johnston, e Teobj, Polperro et Berwiokbay sub nomine Terebella nebulösa Johnst. Tab. XXII f. 58 Thelepus circinnata (Fabr.) e GröenlandiB: 58 Animal paulo auctum. 58 A Facies antice visa, tentaculis privata. 58 B Seta capillaris 500:ies aucta. 57 C Brancbia primi paris, 58 C^ Branchia secundi paris, utraque aucta. 58 D Uncini duo 500:ies auclL NEOTTIS n. Fasciculi setarum capillarium a segraento tertio h. e. secundo brancbifero incipientes, iu omnibus segmentis per totum corpus obvii BranchiflB simplices filiformes numerosse, in serie contigua transversali dispositae, dorso segmenti secundi, tertii et quarti adnat». Pancta ocularia disthicta. Set» capillares rectse apice sensim attenuato utnn- que anguste limbato. Tori uncinigeri a segmeoto quinto h. e. terlio setigero incipientes in omnibus segmentis. Uncini breves aviculares uniseriales vertice unidentato, fere eadem forma ac in genere The- lepus n. Neottis triserialis (Gr.). Terebella triserialis Grubb, Archiv f. Naturg. vol. XXI, 1855 p. 118 Tab. IV f. 16. » » Insel Lussin p. 88. Hab. In mari mediterraneo ad Siciliam, Villa Fraaca et Lussin Piccolo (Grubb). Specimen uuicum mancum, a Cel. Grube ad Lussin lectum et Museo Regio missum, examinavi. GRY.Mif:A n. Corpus vermiforme subteres postice paulo sensim ätten uatuoL Lobus cephalicus brevis antice tentaculis raediocribus caualiddalås» poBtice puncta ocularia nulla eoaspicua. Branchise iilifbrmes kand. ramosae minus numeros», utrinque dorso segmenti secundi, tertii et quarti agminatim adnatse. Fasciculi setarum capillarium a segmeBto secundo incipientes per totum corpus obviL Tori uncinigeri a seg- mento sexto, h. e. quinto setigero, usque ad postremum corports distributi. Setae capillares in segmentis tribus anticis branchiferis sat longse, dein sensim breviores et in tuberculo elongato subcylindrioo apioe aperto insidentes, leviter curvatae anguste limbatae acuminatie. Unctni breves aviculares vertice uni- vel indistinete bidentato, uni- seriales. Grymaea Bairdi n. Corpus subcylindricum postice paulo migustius. Tentacula ut videtur nec longa neque numerosa. Brancbiee filiformes breves baud numeros» e. 6 — 9 in quoque ngmine. Tubercula setigera elongata sub^ Digitized by Google NORDISKil UAFa-ANNULATER. 389 cjliidrica apice aperta pharetratim fasciculum setarum amplectentia. Uoeini avkularea I>reve8 lati, inanubrio utrinque fasciculo moscnlari aokolsfome pnedito, utroque denticulo inferiori muaculari adnato. Scata ?eotralia conspicua. Pars poatica nostris duobus speciminibus deast Tabus ignotus, Longit. fragmentis c. 30 segraentis conttantis 60 m.D., kUit antice 6 mju. Hab, rarissime ad öras Bahusite, unde specimina pauca et manca I S. LoyfcN olim detecta in Mus. Reg. Holmise. Tab. XIX f. 69 Grymaea Bairdi e Bahusia: 69 Animal paulo luctuni a latare sinistro visum. 69 B Seta capillaris c. 500:ie8 aucta. 69 D Uucinns c. 500:es auctus, fasciculo aciculseforme musculari utrin- que adbiereute. Nomen hujus speciei iusignis mente gråta impositum in honorem celeberrimi Doctoris W. Baird. LEPREA n. Poncta ocularia conspicua. Branckise, paria 3, dorso segmenti secuBdi» tertii et quarti adnatae. dirhotome råmesar, dein pectinatim vel ?arie ramuloaee, arboresceutes, inaequales postice nltitudine decre- soentes. Fasciculi setarum capillarium a segmento quarto incipientes, in soprema parte tororum uncinigerorum prominentium inserti, usque ad postremum corporis ob?ii. Setie capiilares breves apice limbato dilatato subtorto acuminato striato. Tori uncinigeri a segmento quinto» h. e. secundo setigero, ineipientes, per totum corpus obvii. fjncini breTes aviculares» primis sex et c. triginta ultirais segmentis uncini- geris exceptis, biseriales, vertice bi- vel indistincte tridentato, fe re eadem forma ac in speciebus nostri geueris Ampbitritis. Le p rea textrix (Johnston, fide Baird). Tcrebella textrix Johnston, Catal Brit. Mus. 1865 p. 239. Corpus posteriora versus paulo ätten uatum subteres, dorso oon- rexo Iteve, ventrc sulco medio profundo lougitudinali inter toros uni- nigeros valde prominentes, segmentis c. 100. Scuta ventralia c. 13. Tori nncinigeri in media et posteriore parte corporis pinnulae instar marjtiucm ventralem utrinque occupantes, cum tuberculis setigeris pro:bU8 coadnati. Brancbise dextrae altiores quam sinistrae, primi paris maxim», tecundi multo miuores, tertii miuimae, arborescentes dicho- tone ramosce, ramis aat pectinatim aut varie ramulosse, ramulis fili- foroiibas inaoquahbua brevibus. Teutacula sat namerosa fere dimidiam oorporis asquantia, roarginibus conniventibus. Longit. c. 65 m.m., latii antiee 5 m.m. Hab. ad Britanniaro. Specimen supru descriptum e Mus. Brit. ad Mos. Reg. Holm i» communicatum. Ajd hoc genus forsitan numerandse sunt sequentes species incertn v«l minus bene cognit»: Digitized by Google 390 A. J. MALMOBBN. Terebella corallina Grubb, Archiv f. Natarg. t. XXI p. 119, tribus paribus branchianim prsedita sec. Obubb, Insel Lussin p. 88. Terebella pectinata Gbfbe, Archiv f. Naturg. XXI p. 120, tribus paribas branchiarum sec. Gbubb, Insel Lussin p. 88. Terebella rosea Grubb, Archiv f. Natnig. XXVI p. 100. PTerebella gracilis Grubb, Archiv f, Naturg. XXVI p. 99. Subfam. II. Polycirridea n. Lobus cepbalicus labium magnum integrum vel rarius tripartitum formans supra prope marginera tentaculis nuroerosissimis canaliculatis obsitum. Setae capillares baud lirobatae, ssepissime tantummodo in anteriore parte obvise. UnciDi aut hamati aut elongati sublineares, aut nulli. Brancbise nuUae. Oculi nuIlL Vasa sanguifera nuUa cod- spicua. Unoini nulli. Fasciculi setamm in 6 segmentis LYSILLA n. Uncini hamati. Fasdculi •etarom oa-(i>» ^^ »egmentia ERBUTHO n. piUarinm hj^ 19-22 tegm LEUCAKISTE n. (in 40 segm. vel ultra POLTCIKRUS (Gt.). Uncini elongati sublineares acicnliformes. Fascicoli setar. in 10 segmentis klAMk n. LEUCARISTE n. Lobus cepbalicus expansus suborbiculatus labium superios magnom fingens, marg^ne flexuoso, infra laevis, supra prope marginem tentaculis numerosis, comaro maguam componentibus obsitus. Oculi nulli. Bran- chiae null». Segmentum buccale subtus scuto magno subovato venis orem inflexo. Scuta ventralia alia nulla distincta. Fasciculi setaram capillarium a segmento secundo incipieiites in segmentis c. 20 (19— 22) obvii. SetsB capillares in tuberculis minutis subconicis insidentss lineares apice acuminato paulo curvato, baud limbatae. Uncini a segmento tredecimo setigero usque ad segmentum anteanale obvii, minimi bamati, vertice unidentato» uniseriales difficillime yisibiles. Leucariste albicans n. Corpus teres elongato-subfusiforme, medio inflato, utrinque atte- nuatum, postice magis quam antice, segmentis c. 45 — 55 pleruroqoe bianuulatis, interdum subtri- vel quatuorannulatis. Tentacula sat longa, dimidio corporis saepe longiora, numerosissima longitudinaliter cana- liculata linearia. Verruca minuta rotundata alba, medio papilla miou- tissima, juxta 10 vel 12 antica tubercula setigera, intus totidem paria organorum segmen tal ium respondentia Fasciculos setarum sat minotos saepe usque ad 22 numeravi, interdum tantum 19 vel 20 inveai. Digitized by Google NORDISKA HAP8-ANNULATBR. 391 Tori onciDi^ri nulli. Uncini a segmento tredecimo setigero inci> pientes, minutissimi aegre visibiies aniseriales in cute inserti. Color animalis viventis albus, in spiritu asservati albicans, interdam paolo flayican». Longit. 35 — 60 m.ra.; låtit. 4 — 5 m.m. medii corpori» inflati. Hab. ad Spet-sbergiam sat frequena fundo argill. prof. 20 — 120 orgyiar.: Treurenbergbay, Wydebay, Kingsbay 100 org. et Crossbay (GoSs et Smitt), Bellsund (O. Torbll), Wahlenbergsbay, ad Waygat» insulas 100 orgyiar. et Safehavn (Ipse). Finmarki»: Tromsö (Qoifr et Smitt). Grönlandise: Jalianehaab (Amondsbn). Tab. XXin f. 61 Leucariste albicans e Spetsbergia: 61 Ani* mal anctom. 61 A Pars anterior aacta subtus visa, lobo cephalico expanso et scuto segmenti buccalis conspectis. 61 B Seta capillarifr 500des aacta. 61 D Uncini duo c. 500:ies aucti. EREUTHO n. Corpus antice inflatum postice sensim attenuatum. Lobus cepba- licQs suborbiculatus flexuosus labium magnum fingens, cirris ten ta- colaribus sat longis numerosissimis supra obsitus, infra Isevis. Seg- mentum bnccale subtus scuto late ovato versus orem inflexo sat mag^o. Branchise nullae. Oculi nulli. Fasciculi setarum capillarium a seg- mento buccali incipientes in 13 segmentis obvii, uncinis et toris^ ancinigeris oronino destitutis. Set» capiUares lineares apice attenuato paulo conrato baud lirobatse. Pinnulse minut» uncinigerse a segmento quatuordecimo, b. e. primo pone segmentum ultimum setigerum, inci- pientes, usque ad extremum oorporis obvii. Uncini miuimi bamati uniseriales vertice conspicue unidentato. Scuta ventralia distincta per paria disposita, unum utrinque in ventre segmentorum c. 8 — 10 setigeromm. Ereutho Smitti n. Corpus dorso convexo, ventre subplano» antice tumidum posteriora versus sensim attenuatum, segmentis c. 50 — 70, in spiritu saepissime spiraliter sese convolvens. Tentacula numerosissima comam magnam densissimam componentia, sat longa. Tubercula setigera subcylindrica. Pinnnlae uncinigerae roinutae per latera ventris decurrentes. Scuta ventralia antica subrectangularia lata postice sensim minora. Color wpissime albicans, interdum subaurantiacus. Longit. 30 — 40 m.m., låtit antice 5 — 6 m.m. Hab, ad Spetsbergiam baud rara prof. 20 — 40 orgyiar. fundo argilL Spetsbergise: (1837 S. LoviN), Treurenbergbay, Kingsbay et Crossbay (Oots et Smitt), Sboalpoint, Waygatsoame et Whalerspoint (Ipsb). Orönlandise: Julianehaab (Amondsbn). Tab. XXIII f. 63 Ereutho Smitti e Spetsbergia: 63 A ni mal s latere sinistro conspectnm auctum. 68 A Fars antica animalis auct» nibtas visa. 63 B Seta capillaris c. 500:ies aucta. 63 D Uncinus c. Digiti zed by Google 392 A. J. MALMOaiN. 50O.iea auctus. Par primum fasciculorum seUrum capillarium in ioonibus nostris 63 et 63 A ex errcure delineatoris omiMum est. ÄMiEA D. Lobus cephalicua tripartitus, lobo medio o?ato-ovaIi antice poirecto iofra Isve supra ad basin tentaculia brevibus crassioribus obsito. k>bk laiteralibas subovatis vel semiorbicuiatis flexuosis tentaculis numerosu tenuioribus canaliculatis margine dense obsitis. Segmenta baud di- stinctå. Oculi nulli. Branchi» nullse. Fasciculi setavum capiHariam utrinque decem in anteriore parte corporis, uncinis et toria unciuigem omaino destituta. Setae capillares sublineares apice attenuato vix leviter curvato, in pinnulia subcylindicis insidentibus. PinBulae unciaigem minutae subconicte in parte posteriore corporis. Uncini pauci elongati recti versus apicera attenuati, fere omnino inclusi. Amaea trilobata (Saes). Polycirms trilobatus Särs, Reise 1862 p. 53. Corpus antice inflatum postiee paulo attenuatum dorso coiivexo, yentre loQgitudinaliter profunde sulcato, segraeatis baud dialinetia. Lobus medius lobi cephalici orato-ovalis ]inga»formis infra medio eoncavo, marginibus paulo reflexis, supra ad baain teataoulis cra»- sioribus loDgitudinaliter canaliculatis latitudinem corporis snbsequamtibus vel paulo k>ngporibas versus apicem paulo dilatatis baud longis. Tentacola loborum lateralium multo tenuiora numerosiora et paafo breviora kngitudinaliter sulcata. Scota ventraHa c. 5. Pars aaiica <}orporis subtus papillis verrucaeformibus dense obsita, supra vero glabn. Pars postica sublineare paulo attenuata, utrioque pro&nde sulcato supra pinnulas c. 30 minutas uncinigeras. Spatium inter partem aetigeram et unciuigeram latitudine corporis ter longius, nudum, setis et uncinis destitutum. Color subhyalinus. Longit. c. 50 m.ra., låtit antice 5 ro.m. postice 3 m.m. Hab, ad Bahusiam, specimina pauca a 8. Loyén et GoÉs juxta Yäderöarne reperta. Tab. XXV f. 70 Ameea trilobata e Bahusia: 70 Animal aucturo. 70 A* Pars antica supra visa aucta. 70 A Pars antica subtus visa aucta. Scutum ventrale primum male delineatum. 70 B Seta capillaris c. 500:ies aucta. 70 C Uncinus, 500:ies auctus. LYSILLA n. Lobus cephalicus valde dilatatus iiUeger suborbiculatus, aut ver- ticalis margine reflexo, aut antrorsum porrectus pHcis profundis longi- tudinalibus sinuatus, supra ad basin tentaculis numerosis canaliculatis haud elongatis obsitus» infra Icevis. Oculi nulli. Branchiae nttll«. Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANNULAT1R. 393 Segmentam buocale in labhrm inferius lingvfleforroe breve orato oblongum deorsuiD pendens, val versus ventrem inolinatum, prodnctum. Seg- menta baud distincta. Pasciculi setaram capiUaTiitm utrinque 6 mi- Batisflimi in parte anteriore corporis. Setfe capillares pauoae brevissim» sablineares in tubercalis subconicis minatis insertie et proraos occul- tatae. Uncini et tori onciniji^eri nuIlL Scata ventralia nulia. Lysilla Loveni n. CorpQS BubbyaliniHD antice valde inflatum papillis verrucaeformibua^ io seriebus transversalibus dispositis, crebre obsitum, postice subteres sensim ätten uatum creberriine annulatum sulcis praeterea oirca 12 transversalibus profundioribus posteriora versus magis distantibns pr»- ditom. Corpns versus posteriora saepe iterum inflatum, spatio con- stricto sublineare iuter partes tumidas latitudine c. ter longiore, subtus^ et utrinque sulco longitudinali profundo pnedito, creberrime annulato. Tentacula latitudine corporis paulo longiora, longitudinaliter canali- cnlata numerosissima, comam inagnam componentia, media erassiora versus apicem paulo dilatata pauciora quam lateralia admodum nu- meroaa multo tenuiora. Longit. 30 — 50 m.m., låtit, partis tumida^ anticae 5 — 6 m.m., låtit, pone hane partem 2 — 2,5 m.m. ncd>. in fiahusia, unde specimina pauca a S. LoviN olim detecta in Mus. Reg. Holmiae; a S. Lovén et a Ljunoman ad Koster insula» reperta. Tab. XXV f. 71 Lysilla Loveni e Bahusia: 71 Animal auetum a latare sinistro visum, tentaculis privatura. 71 B Pars antica ejusdem speciminis antice visa; lobus eephalicus et labium inferius conspi- ciuntor. 71 A Pars anterior alii speciminis subtus visa, lobo cepha- lico in statu collapso. 71 A' Eadem pars dorso visum; tentacula media erassiora quam lateralibus numerosioribusque. POLYCIRRUS (Gr. p. p.) Char. emend. Lobus eephalicus dilatatus flexuosus, tentaculis maxime numerosia longitudinaliter canaliculatis dorso obsitus. Oculi nulli. Branchiae DulliB. Segmentum buccale scuto ventrala impare oblongo antice trun- cato. Fasciculos setarum capillarium utrinque usque ad 60 numeravi, forsitan per totum corpus obvios, a segmento secundo incipientes. Setae capillares baud limbat» lineares apice attenuato paulo curvato. Uncini a segmento nono setigero incipientes, usque ad extremum cor- poris obvii, in segmento duodecimo setigero et saquentibus in toris minatis inaidentes. Uncini hamati vertice bidentati. Souta ventralia, paria c. 15 — 16, antice »at distincta subrectangularia postice sensim minuta. Typos hujus generis si t: Polycirrus aurantiacus Grubb, Archiv f. Naturg. XXVI: 1 p. 110 Tab. IV f. 8. Digitized by Google 394 A. J. MALMORBN. Hab. Mari adriaiico ad Porto Ké» Cberso et Luasin Picoolo, onde apeeimen unicum mancam, segmentis c. 60, a Cel. Grubi $ub nomine allato missum, in Mus. Reg. Holmise. Tab. XXV fig. 81 Poljcirrus aurantiacus e Lusein Piccok): Bl B Seta capillaris c 500:ie8 aucta. 81 C Uncinus c. 500:ie8 aactos. Polycirrus Medusa Grube, Archiv f. Naturg. XXI: 1 p. 120, Aphlebina hsematodes Glaparede och Aphiebina pallida Cla- PAREDE, Glanures zootomique, Mém. de la Soc de Phys. et d^Hist' Nat. de Geneve XVII: 2 p. 486 höra, såvidt beskrifoiDgame gifva vid handen, tydligen till hvar sitt egna genus, och till den afdelning af Terebellacea Gr., som sakna blodkärl Subfam. III. Årtacamacea n. Segraentum buccale antice in proboscidem magnam papiilosam productum. ARTACAMA n. Lobus cephalicus labium suborbiculatum nudum magnum anlioe iingens, pHcis longitudinalibus profunde sinuatum, postice tentaculis numerosis canaliculatis insequalibus versus apicem paulo incrassatis obsitus. Apertura oris ad basin labii anticam lobi cephalici sal panra, ab hoc et tentaculis prorsus occultata. Segmentum buccale antice in proboscidem papiilosam caecam sat magnam productum. Oculi nulli. Brancbise filiformes breves numerosse, agminatim dorso segmenti se- cundi tertii et quarti utrinque adiiatae, e centro vix elevato communi progerminantes. Fasciculi setarum eapillarium a segmento quarto, h. e. tertio brancbifero, incipientes in 17 segmentis. Set«e capillares apice attenuato late limbatae. Tori uncinigeri a segmento quinto, b. e. secundo setigero, incipientes, post segmentum ultimum setigerum in pinnulas uncinigeras, supra lobulo magno subrotundato prseditas, ma- tati, usque ad segmentum anteannle obvias. Uncini minuti breves subaviculares, vertice sat elevato indistiucte é-^-ö serrulato, uniseriales, in segmento autem septimo uncinigero et 9 sequentibus biseriales. Artacama proboscidea n. Corpus antice subteres postice sensim attenuatum ventre sub- plano, segmentis triannulatis c. 70 — 95. Proboscis caeca segmenti bnccalis varia forma rotundata vel subconica papillis rotundatis dense obsita. Tentacula inaequalia haud longa sat numerosa in parte postica lobi cephalici, utrinque in lobulo rotundato producto antice affixa. Branchiae aeque longae, dimidia latitudine corporis vix longiores. Papilla subcylindrica utrinque sub branchias in segmento secundo brancbifero. Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANNULATBR. 395 PinouiaB uncinigerae minutse subauriformes, supra lobolo sat magno rotundato vel sabreniforroi praeditse» poeteriora versus sensim minoies. Color aaimalis viventis antice (cum proboscide) dilute vinose rubens postice pallidior rubicundus. Longit. o. 80 m.m., låtit, antice c. 5 m.m. Hab. ad Spetsbergiam baud rara fundo argill. prof. 30 — 50 orgyiar.: Wydebay et Kingsbay (Oois et Smitt), Shoalpoint, Safehavn et Wha- lerspoint (Ipsi). Ad Väderöarne Bahosiae a 8. Loven et Gots lecta. Tab. XXIII f. 60 Artacama proboscidea e Spetsbergia: 60 Animal auctum. 60 A Pars antica animalis aueta, supra visa; labium lobi cephalici, apertura oriB, branchi» et proboscis conspicinntur. 60 B SetsB capillares c. 500:ie9 auctee. 60 D Uncini c. 500:ie8 aucti. Subfam. IIL Trichobranchidea n. Lobus cephalicus ut in Amphitriteis. Branchiae filifonnes. Un- cini in anteriore parte corporis rostrati, in posteriore aviculares. TRICHOBRANCHUS n. Corpus subteres vermiforme postice paulo attenuatum. Lobos cephalicus brevis antice tentaculis numerosis, aliis anterioribus crasiori- bas longitudinaliter canaliculatis, aliis posterioribus multo tenuioribus numerosissimis teretibus baud sulcatis, utrinque pone tentaculas lobo verticali laterali sat magno. 8egmentum buccale orem subtus circum- dansy labium turgidum formans. Oculi conspicui. Brancbiae, paria tria, filiformes, una utrinque, in dorso segmenti secundi, tertii et quarti adnatae. Fasciculi setarum capillarium a segmento sexto inci- pientes, in 15 segmentis obvii. 8etae capillares rectae apice sensim attennatae utrinque auguste limbatae. Tori uncinigeri a segmento sexto incipientes pone segmentum ultimum setigerum in pinnulas minutas mutati, per totum corpus obvii. Uncini uniseriales: in toris rostrati manubrio admodum elongato sublineare, vertice rostri indistincte ser^ mlato, in pinnulis vero aviculares vertice circa bidentato. Tubas roembranaceus, pariete tenui, limo obductus. Trichobranchus glacialis n. Corpus breve orassinsculum segmentis c. 65 — 70; pars anterior setigera, segmentis 20, paulo infläta teres, interstitiis segmeutorum se- tigerorum profundis latiusculis, fere aeque longa ac pars posterior pinnulaefera, postice attenuata ventre subplano segmentis c. 45 — 50 brevissimis confertis. Tentacula brevia implexa, pauca anteriora crassa longitudinaliter canaliculata, posteriora filiformia teretia multo tenuiora admodum numerosa, comam densissimam formantia. Pone tentaculas otrinque lobum sat magtium rotundatum verticale antrorsum porrectum. Segmentum buccale labium crassum convexum formans, subtus, ut seg- Digiti zed by Google 396 A. J. MALMOBSN. mentnm aecundum, longitudinaliter striaium. Puncta ocukuria ni un- meroea in postica parte lobi cephalici. Brancfaiae 6 filiformes spiraliter contortae latitadine corporia duplo long^ores. Maoola minita, toro oncinigero simillima, uncinis vero omnino destituta, in latere ntroque segmenti tertii, qnarti et quinti. Pinnulse minutae late rotundat» un- dnia solummodo avicalaribus vertice c. bidentatis. Tori 15 ancinigeri in seguentis totidem setigeris vix proroinentes minuti uncinis modo roatratis, manubrio sat elongato. Aniia terminalis. Longit c. 30 m.m., låtit. 4—4,6 m.m. Hab. passim ad öras boreales Spetsbergiae baud infrequens fundo argillac. prof. 26 — 30 orgyiar. ex. gr. ad Hakluyts Headland, Treuren- bergbay (6o£8, Smitt et Ipsk) et ad Shoalpoint (Ipse); specimioa multa olim a S. Lo vän ad Bahusiam detecta et alia a Ljungman et me ipso ad Koster insulas reperta in Mus. Reg. Holmise. Tab. XXIV f. 65 Trichobranchus glacialis e Spetsbergia: 65 Animal auetum a latere sinistro. 65 B Seta capillaris c. 500:ies aucta. 65 D Uncinus rostratus c 500;ies auetua. Subfam. V. Canephortdea n. Branchia sola quadripnrtita pectinata. Uncini in anteriore parte corporis rostati, in posteriore pectiniformes. TEREBELLIDES Särs. Corpus antice truocatum, postice sensim attenuatum ventre sub- piano. Lobus cephalicus ovato-rotundntus, flexuoso-plicatus. infra laevis, supra prope marginem crispum tentaculis nuraerosis mediocribus lon- gitudinaliter canaliculatis, orem circumdans. Segmentum buccale subtas in labium raembranaceuro semilunare liberum antice productum. Ociili nuUi. Branchia sola ovata segmento secundo vel tertio adnnta dorso procumbens, e stipite breve crasso et partibus quatuor constans, elon- gato-oblongis subacuminatis contiguis, lamellis confertis verticalibus pectinatis, exterioribus duobus majonbus quam interioribus et has omnino tegentibus. Fasciculi setarum capillarium in 18 segmentis. Setse capillares paulo curvatae apice longe attenuato limbatie. Tori uncinigeri a segmento sexto seligero incipientes (uncini tamen pauci interdum adsunt in segmento quinto), pone segmentum ultimum seti- gerum in pinnulas minutas mutati, usque ad postremura corporis obyias. Uncini uniseriales: tororum rostrati manubrio valde elongato vertice rostri indistincte serrulato, pinnulamm vero pectiniformes sob- triangulares dentibus 3 — 4. Terebellides Stroemi Sar8. Terebellides Stroemi Särs, Beskriv, og Iakttag, p. 48 Tab. 13 f. 31 a — d. Corpus dorso convexo laeve, antice subteres postice depressin- sculum, ventre subplano longitudinaliter sulcato, segmentis c. 50 — 60. Digitized by Google NORDISKA HAPS-ANNULATBR. 397 Segmentum tertiam, h. e. primum setigerum, margine antico utrinqne libero. Pinnu]» subrotundatae sat proroinentes per latera ventris de- carrentea. Sulcus otrinque supra pinnulas aat profundus. Longit. usqae ad 60 m.m.» låtit, antice 6 m.m. Tubus e limo confectus. Hab. ad Spetsberg! a m, Gronlandiam, Islandiam, ScandiDayiam, Britanniam, in Mari baltico et secundum Grubb in Mari Adriatico (Lussin), fundo argillac. prof. 10 — 250 orgyiar., passim sat frequens. Spetsbergiae: Kingsbay, Adventbay 20 — 25 org. sat frequens et Cross- bay prof. 200 orgyiar. (Goés et Smitt), Treureobergbay, Hakluyts Headl., Bellsund, Giuevrabay et Walter Tyraens strait (Ipsb). Grön- landise: Omenak prof. 250 orgyiar. (O. Torell), Godhavn et Juliane- haab prof. 10 — 25 f. (Amondskn). Islandiae: BeruQorden (O. Torbll). Finmarkiae: Grötsund, Kalfjorden et BamQorden prof. 70—80 orgyiar. (Qofis et Ipsb). Babusise: ad Koster, prof. 80 — 130 orgyiar. (Loven, Ljunoman, et Ipsb), Väderöarne (Loven et GoÉs), Dyngö (GoÉs), Lindö et aliis locis (Lovén). Malmö (Smitt). Mare balticum: Arkö et Marskär (Hj. Widboren), Tstad, Visby, Kapellsbamn, Carlskrona et aliis locis (F. A. Smitt). Tab. XIX f. 48 Terebellides Stroemi e Spetsbergia: 48 Ani- mal anctam a latere sinistro visum. 48 A Pars antica antice visa aucta. 48 B Seta capillaris c. 500:ies aucta a dorso visa, non a latere. 48 D Uncinus rosträtas 500:ies auctus. 48 D* XJncinus pectiniformis c. 500:ic8 anctus. Fam. SABELLACEA n. (Gen. Sabella Sav.). Corpus subteres vel paulnm depressom, lineare postice acuml- natnm ex doabus partibus eonstans: pars tboracica vel anterior, seg- mevtis paucis (6 — 12) eomposita, setis capillaribus plerumque bifor- mibns dorsualibus, super toros uncinigeros uncinis ssepe biformibus tMtmcto»; pars posterior vel abdominalis segroentis numerosis, suleo ventrali longitudinali interduro in dorso anterioris partis corporis continuato, setis capillaribus. omnibus eadem forma, ventralibns, snb toros uncinigeros uncinis subavicularibus, omnibus eadem forma, prse- diloo. Segmentum primum collare brevi branohiis plus minusve ad- preaao. Branchiss antrorsum porrectae, orem circumdantes, utrinqne semiorbem formaotes, ad basin coadnatae, ssepe ultra dimidiam earum loogitodinem cote connexse, radiolis fiHformibus gracilibus infra obaitae» extra snpissime nudte interdum oculis vel appendicibus subspathulatis brevibus per paria dispositis pneditse. Tubus, quem animal inbabitol» eutaceus vel Membraoaoeua cyliodricus erectus, limo nigrescente sa»- pksime obduotns, rariua arenolis vel qukquiliis obtectus. ^^MTJw trf SL VtL-Akai, Förh. Ärg, 12. N.-o ^ 9 Digiti zed by Google 398 A. J. MALMGREN. SABELLA (L.). Corpus sublineare depressiusculum apice attenuato rotundato. Sulcus ventralis in posteriore oorporis parte conspicuus, non in dorso anterioris partis continuatus. Collare humile dimidiatum dorso latis- sime hians, laciniis veatralibus reflexis. Tubercula setigera a seg- mento collari incipientia, setis in anteriore parte oorporis fere eadem forma apice attenuato acuminato paulo curvato, longioribos anguste, brevioribus latius limbatis. Tori uncinigeri a secundo segmento seti- gero incipientes uncinis: in anteriore parte biserialibus biformibus, altera serie aviculanbus altera versus apicem dilatatis oblique tran- catis cuspidatis, in posteriore parte uniserialibas modo avicularibus. BranchisB semiorbem utrinque formantes modo ad basin cute connexse appendicibos dorsualibus nullis, interdum punctis ocularibus prs&ditae. Tentacula duo, unum utrinque elongata attenuato-acuminata, canalicu- lata subtrigona, tertiam vel quartam partem longitudinis branchiaram »quantia. Sabella pavonia Say. Scolopendra major tubularia Baster 1760, Opusc. subsec. 2 p. 77. Sabella penicillus Linné, Syst. Nat. XII p. 1269 (excl. syn. Rond., Ellis et Syst. nat. X). Tubularia penicillus Muller, Zool. Danic. in p. 13 Tab. 89. Amphitrite ventilabram /? Gmelin, S. N. XIII p. 3111 (p. p.). Amphitrite penicillus Lamarck, Hist. Nat. des Anim. s. Vert. 1818, V, p. 356, edit. 2 p. 610 {excl syn. Fabr. et Bruo.; Fabricii Tubul. peuicillus est Cbone infundibuliformis Kröyer). Sabella pavonia SAVioNnr, Syst. des Annel., descrip. d. TEgypt, 2 edit., 1826, XXI p. 414. » Grubb, Archiv f. Naturg. XII 1846, p. 67. » et Sabella- peniciIl||B Johnston, Catal. Brit. Mus. p. 264. Sabella Sarsi Kröyer, Om Sabellerne, Danske Vid. Selsk. Forh. 1856 p. 23 » Sars, Christiania Vid. Selsk. forb. 1861 p. 121. Corpus depressiusculum lineare extremitate breviter attenaata, segmentis c. 150 — 200, in maximis usque ad 300. Collare dorso latissime hians, lateraliter bilobum, laciniis ventralibus lingulatia in- flexis, antice intense purpureum. Segmen ta anterioris partis ssepissime 8« interdum tamen 9 — 12. Branchiss utrinque usque ad 36—45, basi cute connexae, elongatse, tenues, flexiles, apice breve nudo snbu- lato, punctis ocularibus nullis, radiolis brevissimis tenuissimisque. Ten- tacula bina canalicnlata, subtrigona, unum utrinque elongata a basi sensim attenuata, acuminata, quartam partem longitudinis branchiarum aut superantia aut sequantia. Branchise albicantes macolis cequedi- Digitized by Google NORDISKA HAF8-ANNULAT&B. 399 stantibus minutis vel fasciis latis purpureis. Longit. oorporis speci- rainis bahusiensis maxime contracti, segmentis c. 150, 115 m.m., låtit. 6 m.m., longit. branobiaram c. 45 m.m.; in Bahasia ssepe mioor sed ad Britanniam malto major, pedalis et ultra. Tubus ni- gricans limo obduetus, in bahusiensibus c. , 150 — 200 m.m., låtit. 3 m.m., in britannicis nsque ad 450 m.m., låtit. 5,5 m.m. Hab. ad Bahusiam multis loois prof. 30 — 100 orgyiar.: GoUmaren (LovÉN et Ipse) ad Koster (LovtN. Ljunoman et Ipsi), jnxta Va- deröame (LovtN et Gk)£s). Tab. XXVII f. 82 Sabella pavonia Sav. e Bahusia: 82 Pars anterior subtus yisa aucta. 82 B Seta capillaris longior, 82 B* seta capillaris brevior e parte anteriore corporis, 500:ie8 auct». 82 C Uncinus avicularis, 82 C* et 82 C unciui cuspidati, 500:ies ancti, e parte anteriore corporis. 82 D Pars anterior a latere visa aucta. 82 E Pars anterior a dorso visa aucta. Sabella crassicornis Saes. Sabella crassicornis Sars, Reise i Lofot, og Finm. p. 82. — Chri- stiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 119. Sabella picta Krötbr, Danske Vid. Selsk. Forh. 1856, om Sabeileme p. 24. Corpus crassiusculum paulum depressum, lineare postice atte- nuatum, segmentis 90 — 100 vel ultra. Collare margine patente utrin- que incisura laterali, laciniis ventralibus brevibus reflexis. Pars an- terior corporis octo segmentis coroposita, latitudine haud vel vix longior. Branchise utrinque c. 14 — 16 ad basin cute connexae elongatse cras- sinsculse apice nudo breve subulato, radiolis mediocribus rigidiusculis apice saspe involutis, punctis ocularibus nigris per paria dispositia (paria 4—6). Tentacula tertiam partem brancbiarum eequantia, sub- trigona acuminata subcanaliculata. Color in spiritu griseo-albicans, branchiis raaculis aequedistantibus vel fasciis plus minusve latis fusco- purpureis interdum dilutioribus. Longit. corporis c. 27 m.m., lat. 4,5 m.m., longit. brancbiarum c. 12 m.m. Tubus cutaceus rigidus infra quisquiliis supra limo obtectus. Hab. ad Finmarkiam: S. LoviN, ad Tromsö et juxta Karlsö prof. 15 — 25 orgyiar. (Ipse 1864). Tab. XXVII f. 83 Sabella crassicornis e Finmarkia: 83 Ani- mal a latere, auctum. 83 B Seta capillaris longior, 83 B* seta capill. brevior, c. 600:ies auctse, ex anteriore parte corporis. 83 C Uncinus avicularis. 83 C* Uncinus cuspidatus ex anteriore parte corporis, 500:ies auctus. 83 D Pars anterior subtus visa, aucta. 83 E Eadem pars supra visa. 83 G Apex branchise aucta. Sabella spetsbergensis n. Prsecedenti sat similis, differt tamen corpore magis elongato et depresso et statura majore. Corpus sublineare depressinsoulum seg Digiti zed by Google 400 A. å. MALMOKBV. ««]iiia 80 et ulira. CoDaro atrinque iadtnra laterali profunda cA låta, laciniis Teiitralibiu patentibos val reflexia Ant«rior pan corpons latitadine fere duplo loogior, sai^raentia octo. Branohiae irtriiifu 16 — 20 subrigMisB, apke Dudo perbreve, radiolia mediocribus rigidi- uacolis apiee flexuosia, punotis ocalaribus per paria 8 — 6 diapoaitit. Teotacula subtrigona atteouata tertiam partem lonfpiudiak braaohianuB •nporantia. Color at io pnecedente. Longit. corporia apecimiiiis mh aoria 50 rajn^ latk. 4 nijn., bug. branehiaruro e. 19 m.in.; latii speciminis majoris 6 ro.m., longit. branchiaran c. 35 m.m. Tubas Bigreacena lim o obduotas. Uab, ad Spetabergiam prof. 20 — 40 orgyiar. haod rara; Treuroa- bergbay at IsQorden (Gola, Smitt et Ipsb), ad Hornaund (Torsll at Ip8b). Tab. XXIX f. 93 Sabella apetsbergenais e Spetsbergia: 93 Animal aueiuro a latere visum. 93 B Seta eapilL longior, 93 B* seU capill. brevior e parte anteriore corporia, 500:ie8 auctae. 93 C Un- cinua avicularia, 93 C* uncinua cuspidatua ex anteriore parte, 500:ie8 aneti. 93 D Para anterior aucta a ventre viaa. 93 £ Éadem pars a dorao. 93 O Para extrema branchiae aucta. LAONOME n. Corpua lineare elongatum subterea vix depreaaiuaculum ano ttr- minali. Sulcus ventralia conspicuus, etiam in dorao anterioria partis corporia diatincte contiouatua. Collare humile, branchiia non adpres- auro, dorao latiaaime hiana, luciniis ventralibus reflexia. Tubercula aatigera a aegraento aecundo h. e. poatcollare incipientia aetia in an- teriore corporia parte biformibus: longioribua apice attenuato lirobatis, brevioribua infra apicem acutum breviaaimum utrinque »qualiter lim- batia, periferia limborum circulum deacribente; aetis in posteriore cor- poria parte apice attenuato late limbatia, omnibus fere eadem forma. Tori uncinigeri a aegmento aecundo aetigero incipientea uncinis per totum corpua uniaerialibua avicularibua, manubrio postice baud producto ut in Potaroilla et Sabella. Branchiie utrinque aemiorbem formantes iliferiorea breviorea, appendicibua dorsualibus et punctia ocalaribus ca- rentea. Tentacula mediocria, utrinque uoum, membranacea, cucallata, raarginibua conniventibua, paulum attenuata obtuaa. ^^^ 7^- Laonome Kröyeri n. Segmenta aat numeroaa, in anteriori corporia parte H vel 13. Collare breve, dorao latiaaime excisum, margine utrinque intafcrrima non inciao, paulum reflexo. Tentacula latitudinem corporia loogita* dine seqnantia. Branchise tan tum ad baaiu oonnex» utrinque c. 16, inferiorea 3—4 ceteris aenaim breviorea, radiolia tennibua flexuosis, apice libero plerumque aat eloogato filiforme attenuato. Longit. ?, låtit. 2,5 — 3 moD., longit brancL 16 — 20 m.m. Tubua cotaoeas Digitized by Google NORDINUk H4F8-ANVULAT1R. 401 toiax semper limo nigretoente omnino obduotuB, longit 300 m.iu. et ultra, låtit, modo 3 — 3,6 m.m. Hdb. ad öras maxime boreales et orientales Spetabergi», fundo tLrgilh prof. 20—30 orgyiar, minus freqaena, ex. gr. ad Shoal point (Ip8B 1861) et ad Whalerspoint (Ipse 1864). Ad Spetsbergiam occi- dentalem hase species insignia rarisaime reperta est. Tab. XXVII f. 85 Laonome Kröyeri e "Whalerspoint Spets- bergiae, in nostra tabula Sabella nominata: 85 Animal a latere, paalo aactum. 85 B Seta capillaris 500:ie8 auctus ex anteriore corporis parte. 85 B* Seta capillaris breyior ex eadera parte 500:ie8 auctus. 85 C Uocinus ex eadem parte corporis 500:ies auctus. 85 D Pars anterior animalis subtus visa, aueta. 85 E Eadem pars supra visa aucta. 85 O Pmrs extrema brancfaise aucta. POTAMILLA n. Corpus aublineare postice sensim attenuatum depreasiusculum ano terminali. Sulcus ventralis conspicuus, in dorso anterioris partis cor- poris baud continuatus. Collare humile dorso perparum hiana, laci- nib ventralibus plerumque reflexis. Tubercula setigera a segmento collare incipientia setis in anteriore parte corporis biformibus: lon- gioribus apice attenuato limbatis, brevioribua subspathulatis, infra apicem brevissimum acuminatum utrinque inaequaliter limbatis, limbo altero latiore quam altero. Tori uncinigeri a segmento secundo setigero in- dpientea uncinis: in anteriore parte corporis biserialibus biformibus, altera serie avicularibus altera apice dilatato ovato oblique acuminatis, in poateriore parte corporis modo avicularibus uniserialibus. Branchiae utrinque semiorbem forroantes tantum ad baain connexse, appendicibns dorsualibus nullis, interdum punctis ocularibus prseditae. Tentacula, unum utrinque, brevia lata compressa. Potamilla neglecta (Saks). Sabella neglecta Särs, Reise i Lofot, og Finm. p. 83. — Christiania Vid. Selsk. Forb. 1861 p. 122. Corpus depressiusculum aublineare postice attenuatum, segmentia 90 — 100. CoUare sat humile dorso perpaulo hians lateraliter non inciaum. Anterior corporis para octo segmentia composita. Branchie utrinque c. 12 apice nudo brevissimo, radiolis flexuosis gracillimia, punctis ocularibus nullis. Tentacula distincta, unum utrinque, com- preasa subtriangularia apice acnminato. Color in spiritu flavescenti albua branchiis interdum ferrugineis. Longit. corporis c. 30 m.m., lat. antice 3 m.m., long. branch. 15 m.m., extensarum vero 17 — 18 m.m. Tubus griaeus ex arenulis minutis albidia, nigris immixtia, fragmentis parvis concharum, foraminiferia et quiaquiliia confectus membrana intus veatitus, longit. c. 150, craasit. 2,5 m.m. Digitized by Google 402 A. J. MALMOBSK. Hab, passim sat frequens ad öras Finmarkise prof. 20 — 40 or- gyiar.: ad Floröa copiose (S. Lovan) et ad Tromsö (GoÉs et Ipsb). Tab. XXVU f. 84 Potamilla neglecta e Finmarkia (Sabella in nostra tabula nominaia) : 84 Animal a latare sinistro, aoctom. 84 B Seta capillaris longior, 84 B' seta capillaris brevior e parte anteriore corporis, magnit. 500:ies auctae. 84 C Uncinos avicularis, 84 C* uncinus cuspidatas, öOOiies aucti, ex anteriore parte corporis. 84 D Pars anterior aucta, infra visa. 84 E Pars anterior aueta sapra yisa. 84 6 Apex branchiae aueta. Potamilla Torelli n. Corpus subteres depressiusculum sublineare postice attennatom, segmen tis c. 75 — ?. CoUare humile dorso perpaulum bians, lateraliter integerrimum baud incisum. Anterior corporis pars octo segraentis composita. Brancbiae utrinque 14 — 16, apice nudo "brevissimo, radiolis crassiusculis subrigidis parum flexuosis, oculis nullis. Tentacula di- stincta, unum utrinque, brevissima lata subrotundata. Color bran- chiarum animalis in spiritu asservati intus fusco-fulvus extus et versus apicem pallidus. Lougit. corporis c. 63 m.m., låtit, antice 3,5 m.oL, longit. branch. 8 m.m.; pars antica alii speciminis latit. 5 m.m., longit. brancb. 12 m.m. Tubus ex arenulis minutis nigris, albis im- mixtis, confectus, intus membrana tenuissima vestitus, crass. c. 3 m.m. Hab, ad Islandiam in siuu Berufjorden prof. 12 orgyiar., unde O. Torell specimina duo reportayit. Denna art är genom frånvaron af ögonpunkter och på sidorna hel halskrage äfvensom genom gälarnes olika färg tydligen skild från O. Mullers Nierenformige Amphitrite, v. Wiirmern 1771 p. 194 Tab. 16, som af Leuckart blifvit nogare beskrifven under namn af Sabella reniformis. DASYCHONE Särs. Corpus crassum depressiusculum dorso convexo ventre subplano, sublineare, apice breviter attenuato subrotundato, ano termiuali. Sulcos ventralis modo in posteriore corporis parte conspicuus.. non in dorso anterioris partis continuatus. Collare humile dimidiatum, dorso hians, laciniis ventralibus versus ventrem reflexis. Tubercula setigera a seg- mento collare incipientia, setis capillaribus limbatis apice longe atte- nuato paulo curvato. Tori uncinigeri a segraento secundo setigero incipientes uncinis uniserialibus avicularibus ubique fere eadem forma. Brancbiae semiorbem ad basin subconvolutam utrinque formantes, apice nudo breve subulato, ad basin cute counexse, appendicibus dorsualibus brevibus per paria dispositis ornatse, punctis ocularibus in nonnuUis speciebus in aliis nullis. Tentacula duo, unum utrinque, subtngona Digitized by Google NORDJ8KA HAF8-ANNULATSE. 403 attenaata, tertiam vel quartam partem longitudinis braDchiarum sequan^ tia. Punctum nigrum inter torum uncinigerum et tuberculam seti- gerum otrinque in quoque segmento. Dasychone infarcta (Kb.). Sabella infarcta Kröyer, Ora Sabellerne 1. c. p. 21. PDasychone decora Särs, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 124. Corpus sat magnum crassura segroentis 70 — 100. CoUare mar- gine utrinque incisura laterali non profunda subbilobatum laciniis Tentralibus inflexis. Pars anterior fere seque longa ac lata, segmentis octo. Tentacula subtrigona canaliculata acuminata tertiam vel quartam partem longitudinis branchiarum aequantia. Branchise, utrinque 30 — 66, elongatse subtenues, apice nudo breve subulato, radiolis mediocri- bus gracilibus flexuosis, appendicibus externis v. dorsualibus brevibns latis subspathulatis apice rotundato per paria, 15 — 25, dispositis, oculis nuUis. Color: branchise albicantes fasciis augustis, interdum latioribus, intense purpureis sequedistantibus. Longit. corporis 20 — 70 m.m., låtit. 5 — 13 m.; longit. branchiarum 10 — 44 m.m. Tubus Isevis nigricans lirao obductus. Hab. ad Spetsbergiam fnndo argill.-lapidoso prof. 20 — 60 orgyiar. sat frequcns, et ad Grönlandiam. Spetsbergise : S. LovÉN 1837, Depoton et Waygatsöarne frequens (Ipse), Safehavn, IsQorden et Trenrenbergbay (GoÉs, Smitt et Ipse), Homsund (O. Torell). Gron- laDdiae: Proven frequens, 20 orgyiar. (O. Torell). Tab. XXVni f. 86 Dasychone infarcta e Proven GrÖnlandise: 86 Animal magnitudine paulo aucta subtus visum. 86 D Pars anterior supra visa, branchiis resectis; tentacula conspiciuntur. 86 B, 86 B* Setae capillares, 500:ie9 auctae, ex anteriore corporis parte. 86 C Un- dnus 500:ies auctus ex eadem parte. 86 G Pars media branchiee aucta. Dasychone argas Särs. Sabella ventilabrum Särs, Beskr. og laktt. p. 47 (sec. Särs). Sabella lucullana Särs, Reise i Lofot, og Finra. p. 82 (sec. Särs). Dasychone argus Sars, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 125. Sabella bombyx Johnston, Cat. Brit. Mus. 1865 p. 261 (secundum speciraina typica Johnstoni e Berwick Bay in Brit. Mus. asservata et a me ipso examinatal). ?8abella Savignyi Johnston, 1. c. p. 261. Unicum speciraen typicum Johnstoni in Mus. Brit, branchiis privatum et igitur vix certe determinandum, ad hane speciem verosimile pertinet. Corpus roinutum crassum breve, segmentis 50 — 65. Collare in- cisura baud profunda utrinque, laciniis ventralibus breviusculis reflexis. Anterior fere seque longa ac lata pars corporis segmentis saepissime 8, interdum modo 5 — 7. Tentacula tertiam partem longitudinis bran- chiarum (equantia, subtrigona acumiuata. Branchiae, utrinque 16 — 20, eloDgatse subtenues apice nudo brevi subulato, radiolis gracilibus Digitized by Google 404 A. /. MALMGftBN. flexaosis» appendioibus dorsualibus breFibus per paria 14 — 17 (vel pauciora) dispositis, aequedistautibus» sublinearibus apiee paulo dila- tatOy oculis per paria ante appendices doreaales dispositis et his numero sequantibus. Color fusco violaceus, dorso dilatiore, veotre obscuriore, branchiis albis maculis intense purpnreis et falvis varie- gatis. Longit. corporis specirainis mediocris 17 m.m., låtit. 4 m.nL, longit. brancb. 10 m.m. Tubus cutaceus flavicans, quisquiliis obtectui. Hab* ad Babusiam sat frequens: multis locis S. LoviN, ad y&> deröarne (Goes) et ad K öster (Ljunoman et Ipsb). Pneterea ad Britanniam, Norvegiam et juxta Helgoland (Mecznikow). Tab. XXYIII f. 89 Dasychoue argus e Bahusia: 89 Animal a latere, auctum. 89 E Pars anterior supra visa aucta. 89 D Eadem pars infra visa aucta. 89 G Apex branchiae aacta. 89 B Seta et- pillaris c. öOO.ies aucta. 89 C Uncinus 500:ies auctus. CHONE Kr. Corpus teretiusculum sublineare postice acuminaturo, soloo abdo- minali bene oonspicuo, in dorso anterioris partis corporis etiaro con- tinuato, ano termiDali, rima ventrali nulla, segmentis sulco transrersali bipartitis. Collare branchiis adpressurn» dorso diroidiatum, integer- rimum nulla incisura ventrali aut laterali. Anterior corporis pars 6 segmentis composita. Scuta ventralia nulla. Tubercula aetigera a segmento collari incipientia in anteriore parte corporis setis biformibas: longioribus limbatis apice lonj?e attenuato paulo curvato, brevioribus subspathulatis apice breviter mucronato utrinque inaequaliter limbato, margine altero multo latius limbato quam altero; in posteriore co^ poris parte omnibus setis capillaribus eadera forma anguste limbatis apice longe attenuato. Tori uncinigeri a segmento secundo setigero incipientes uncinis uniserialibus, in anteriore parte corporis rostratis manubrio sat elongato vertice rostri subserrulato, in posteriore parte vero brevibus avicularibus. Branchise semiorbem utrinque formantes, ultra dimidiaro enrum longitudinem cute connexae, apice nudo utrinque limbatae, appendioibus dorsualibus nullis, punctis ocularibua nulHs. CiiTi tentaculares teretes filiformes insequales utrinque multi, c. 5 — 8. Chone infundibuliformis Kr. Tnbularia penicillus Fabricius, Fauna GroenL p. 438 p. p. (excl. syn.) fwn Muller, nec Sab. penicillus L. Chone infundibuliformis Kröyer, Om Sabellerue Danske Vid. SelsL Forh. 1856 p. 3:^. Ch. Kröyeri Särs. 1861 1. c. Sabella paucibranchiata Kröyer, 1. c. p. 22. ? Chone suspecta Kröyer, 1. c. p. 33 (juvenis?). Corpus latituiline duodecimam usque ad octavam partem loDgi- tudinis lequans, segmentis c. 50 — 80. Collare sat productum ubiquc Digitized by Google NORDISKA HAFtt-AKNULATBR. 40S »que aham, margiae aatioo m leqvo veitioaii deeurreate integommo, torttmmodo m dorto eolco profuiido lineare baud hiante dimMiatam. BreMhie, Qtrioqae apice nndo medioori margine ontaceo toto iookno foliiformi. Color in spiritu totus albicans, branchiaram animalis nventb in majoribas intODse purpureus praesertim apicem vereus, aut unicolor aut flavido-albo fasciatus, in minoribus braochiis dilutioribas rubicundis albo aut diiute flavo-fasoiatis. Tubum habitat cutaceum flavioantem taganento argillaceo attperne obdoctom, in lapidee ascidias vel Mope affixom. Loogit. 15 — 80 m.m., iatit. 1,7 — 6,5 m.m.; longit bran- ckiaram usqne ad 27 m.m. ITab. ad Spotsbergiam, Gronlandiam et Finmarkiam prof. 15 — 40 orgyiar., fundo argill.-lapido8o. Spetsbergice frequentiasima omnium iiujus familiae: Loyén 1837, Treurenbergbay et Adventbay (Gk)És et Smitt), Shoalpoint, Safehavn et Whalerspoint (Ipse), ad Hornsnnd (ToRKLL et Ipsi). Grönlandise: Egedesminde 15 orgyiar. (Torbll), Oodhavo (Auondssn). Finmarkise: S. LoviN. Tab. XXYni f. 87 Chone infundibuliformis e Spetsbergia. 87 Animal paulo auctuni. 87 D Pars anterior aubtua risa aucta. 87 B SeU capillaria longior, 500:ie8 aucta. 87 B* et 87 B' Setm capiUares breviorea c. 500: ies auotae ex anteriore parte corporia. 87 C Uodaas, 500:ie8 auotus, ex anteriore parte corporia. 87 G Apex bran- chkt aucta. 87 H Tubercuium aetigerum, ex anteriore parte corporia reioctam, auctum. EUCHONE n. Corpus subteres aublineare poatice perpaulo atteDuatum, apice acuminato, rinia ventrali longitudinali profunda plus minusve hiante per 8 — 12 ultima aegmenta extensa. Anus ventralia in extrema parte rimse situa, aubterminalis. Sulcua abdominalis bene conspicuua, etiam ia dorso anterioris partia corporia plua minuave diatincte continuatua. CoIIare humile vel mediocre branchiia non adpreasom, dorao dimiatum, lateraliter integrum, inciaura ventrali plerumque breviaaima. Anterior corporia para 8 aegmentia compoaita infra auloo tranaverao bipartitia. Segraeata sequentia aaque ad rimam ventralem toutia binia ventralibua coDtiguia anbreotangolaribua vel minatia admodnm aejonctia oblongia ▼el aubrotundia ntrinqae pr»dita. Tubercula aetigera a aegmento col- )iri incipientia in anteriore parte corporia aetia plerumque biformibut, longioribua paulo cuiratia apice attenuato limbatia, brevioribua eub* spathulatia infra apioem brevem acuminatum utrinque latiaaime bra- nter limbatia, rariua eadem forma limbatia longioriboa et brevioribns; ia poateriore parte vero aetia capillaribna anguate limbatia elongatia omnibna aadem forma. Tori uncinigeri a aegmento aecundo aetigero iacipientea uocinia uniserialibus, in anteriore parte corporia roatratia manabrio aat elongato vertice roatri aerrulato, in poateriore parte vero brevibua avicularibua. Branchiae aemiorbem utrinque formantea, ultra Digitized by Google 406 A, J. MALUeBIN. dimidism earum longiiadinem aut fere totse cute oonnex», apke nudo acuminato appendioibus dorsoalibus nollis, punotia ocnUnbos irallia. Cirri tentaoulares teretes filiformea inaequales, atnnqne c 2—10. Euchone analis (Kr.). Sabella analis Kkötbb, Om Sabellerne, Danske Vid. Selsk. Forfa. 1866, p. 17. Segmenta corporis c. 37. Bima ventralis margine andalato latis- sime hians per segmenta ultima c. 10 extensa. Collare incisura Ten- trali brevissima. Sulcus ventralis in dorso thoracis corspicue couti- nuatus. Scuta ventralia lata sub-rectangularia contigua. Set« in anteriore parte corporis biformes, longiores apice attenuato curvato limbatae, breviores subspathulatse. Branchise, utrinque c. 14, apice nudo attenuato marginato, radiolis elongatis gracilibus ilexuosis. Ten- tacula bina brevia subtriangularia oblique acuminata. Cirri tentacu- lares teretes inaequales c. 10 utrinque. Tubus ssepissime frågvis arenulis obtectus, rarius limo obductus. Longit corporis 30 — 37 m.m., låtit. 3 — 3,3 m., longit. branchiamm c. 12 m.m. Hab. ad Speisbergiam sat frequens: S. Lotén 1837, fundo arenoso prof. 3 — 5 orgyiar. ad Cloven Cliff (O. Torell) et Kobbe- bay (GoÉs, Smitt et Ipse), fundo argill. prof. 26 orgyiar. in Safc- havn et ad Whalerspoint (Ipse). Grönlandiee: Omenak prof. 260 orgyiar. (O. Torell); Arsukfjorden (åmondseh). Tab. XXVIII f. 88 Euchonc analis e Whalerspoint Spete- bergiae: 88 Animal auetum a latere et ventre visum. 88 B Seta ca- pillaris longior, 88 B' seta capillaris brevior, e parte anteriore corporis, 600:ies auctae. 88 C Uncinus 600:ie8 auctus ex anteriore parte corporis. 88 E Pars anterior animalis a dorso visa. 88 F Pars postrema ani- malis a ventre visa; rima analis et apertura ani conspiciuntur. 88 G Pars extrema branchiae aucta. Euchone rubrocincta (Särs). Chone rubrocincta Särs, Christiania Vid Selsk. Forb. 1861 p. 128. Corpus breve crassiusculum postice paulo attennatom, aegmeatb c. 31 — 32. Rima ventralis latissime hians per segmenta 8 — 9 ultima extensa. Sulcus ventralis in dorso thoracis continuatus. Scata vcd- tralia subrectangularia lata contigua. Collare incisura ventrali bre- vissima. Setse in anteriore parte corporis longiores et breviores, omnes fere eadem forma, apice attenuato paulo curvato limbatie. Branchise, utrinque c. 12, apice nudo mediocri, radiolis elongatis gracilibus flexuosis. Cirri tentaculares utrinque c. 6 — 7 teretes fili- formes insequales. Longit. corporis 10 — 11 m.m., låtit. 2 nLm., loog. branchiarum 6 m.m. Hab. ad Bahusiam rarior (S. LovAn et, ad Väderoarne proi 15 org., GoÄs). Digitized by Google KORDISKA HArS-ANNULATIB. 407 Tab. XXIX f. 91 Euchone rubrocincta e Babusia: 91 Animal anctam a latere. 91 B Seta capillaris longior, 91 B* aeta oapiUaris brevior, e parte anteriore corporie, 500:ie8 auctae. 91 C Uncinos ex aoteriore parte corporis 500:ie8 auctua. 91 D Pars anterior a ventre visa. 91 E Eadem pars a dorso visa. 91 F Pars extrema oorporis aucta, rima ventrali. Eucbone papillosa (Särs). Sabella papillosa Särs, Eeise i Lofot, og Finm., Nyt. Mag. Yl, p. 83. Chone papillosa Särs, CbristiaDia Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 129. Chone flabelligera Krötir, Om Sabelleme, Danske Vid. Selsk. Forh. 1866 p. 34. Segmenta, numero 34 — 35, in medio corpore plerumque longiora quam latiora. Rima ventralis profunda iion late bians per 9 — 10 Qltima segmenta extensa. Scuta ventralia minuta tuberculiforraia sub- rotundata vel oblonga admodum separata. Collare incisura ventrali brevi. Setse in anteriore parte corporis biformes, longiores apice atte- ouato curvato anguste limbatse, breviores subspathulat». Branchise, utrinque c. 12, apice nudo filiforroe plerumque elongato radiolis gra- cillimis flexuosis. Cirri tentaculares utrinque c. 4 insequales teretes. Tabus tenuis elongatus, limo obductus nigricans. Longit. 16 — 25 ra.m., låtit. 1,6 — 2 m.m., longit. branchiarura c. 6 — 8 m.ra. Hab. ad Babusiam et Finmarkiara sat frequeus. Bahusise: juxta Koster insulas, prof. 100 — 130 orgyiar. (LoviN, Ljunoman et Ipsb); Dröbak (S. Loven); Finmarkiee: (S. Loven), Grötsund, KalQorden et RamQorden prof. 50 — 80 orgyiar. (GoES et Ipse). Tab. XXIX f. 94 Eucbone papillosa e Finmarkia: 94 Animal aoctam a ventre visum. 94 B Seta capillaris longior, 94 B* seta capillaris brevior, c. 500:ies auctse. 94 C Uncinus c. 500:ies auctus. 94 D Pars anterior a latere visa aucta. 94 E Eadem pars a dorso. 94 0 Pars extrema branchiae aucta, sine parte apicali nuda. Eucbone tuberculosa (Kr.). Sabella tuberculosa Kröybr, Om Sabelleme 1. c. p. 18. PSabella rigida Krötbr, 1. c. p. 18. Segmenta corporis c. 33 — 35, in medio corpore paulo latiora qoam longiora. Rima ventralis aperta non late hians, per segmenta 8—9 ultima extensa. Sulcus ventralis in dorso thoracis continuatas. ScQta ventralia tubercnliformia subrotundata ovata vel oblonga distan- tia minuta. Collare incisura ventrali brevi. Set» capillares in anteriore parte corporis biformes, breviores subspatbulatae, longiores apice atte- nuato curvato Umbatae. Branchise, utrinque 10 — 14, radiolis elongatis gracilibos flexuosis. Cirri tentaculares utrinque c. 2 — 4. Tubus limo obductus. Longit. corporis 24 — 30 m.m.. låtit. 2 — 2,5 m.m., longit brancbiamm 8 — 12 m.m. Digitized by Google 408 A. 9. IfALMCHSM. ffab. ad SpeUbergiam et Qronlandiani. Speisbergiis: in Advent- hwf tat frequene (QoÉ& et Smitt). Grönlandise: Oodhavn et Arauk- ^ordem (Amokdsxn). Tab.XXIXf. 92 EuchoDe tubercoloea e Spetabergia: 92 Ani- mal anctam a veatre visum. 92 6 Seta capillaris loDgior, 92 B* aeta capillaris bevior, e parte anteriore corporis, 500:ie8 aactae« 92 C Uncinus 500:ies auctus ex anteriore parte corporis. 92 D Pars anterior animalis a latere visa. 92 E Eadem para a dorso. 92 G Extrema pars branchise aucta. Fam. ERIOGRAPHIDEA n. MYXICOLA (Koch) Grubb Arippasa Johnstom 1865, Catal. Brit. Mus. Eriographis Grubb, Fara. d. Annel. Corpus teres crassiusculum muciparum utrinque paulum attenu- atum, postice magis quam antice, ano terminali. CoUare nullom. Segmentum primum subtus in processum brevissimum triangulare acu- minatum antrorsuro produetum. Sulcus ventralis non conspicuus, sed in dorso anterioris partis corporis continuatus. Anterior pars corporis, S segmentis composita, setia capillaribus gracilibus anguste limbatis, uncinis paucis elongatis apice subrostrato pone fasciculos minutos se- tarura; posterior pars corporis segmentis numerosis subbiannulatis, fasciculis setarum evanescentibus, uncinis minimis brevissimis hamatis, vertice den te valido elongato, numerosissimis, seriem transversam a dorso circum ventrem, h. e. tam supra quam infra fasciculum setarum capillarium, extensam componentibus. Branchise utrinque semiorbem formantes, fere totse cute connexae, inträ radiolis filiformibus biseri- alibus obsitse, extra nudse. Oculis nullis. Tentacula brevissima bina compressa latissima rotundata orem utrinque circumdantia. Myxicola Steenstrupi Kröybr. Myxicola Steenstrupi Kröybr, Om Sabellerne, 1. c. p. 35. Myxicola Sarsi Rrötbr, 1. c. p. 9; — Särs, Christisnia Vid. Selsk. Forb. 1861 p. 130. Segmenta corporis c. 45 — 70, in parte posteriore plus minnsve distinete biannulata, brevia, in medio oorpore quintam usque ad septimam partem latitudinis longitudine cequantia. Brancbi» utrin- que c. 15 — 22, tertiam partem longitudinia coiporis sequantes val paulum superantes, apice nudo involato attenuato, cute marginato, qaartam partem longitudinia branchiaa subsequante, radiolis sat longif tevuissimis attenuatis subilexuosia. Golor in spiritu flaveaoena aut totUB albue. Animal totum integumento mucoso snbpellucido laxe vestitum. Digitized by Google IIORBIBKA HAFS-AHNULATBB. 409 %«cim. e GröokndiA: Long. corporit c. 45 nLm., lat c. 6^ m.m^ Igt. branclL c. 16 dlid. * c Bahniia : » » 30 » " 4,5 » n » 11 •> » » » »24»»4'>»» 9» » eFinmarkia: » » 22 » n 3^3 » • o 8 n fTo^. ad Oronland iam, Finmarkiam et Baknsiara sat rara. Grön- landise: ad Proven (O. Torell). FinmarkiiOi S. LoytN. BahnsisB: Lo?ÉN et, ad Yäderöarne, A. GoÉs. Tab. XXIX f. 90 Myxicola Steenstrupi e Bahosia: 90 Ani- mal auctum a latere visum. 90 B Seta capillaris 500:ies aucta. 90 C Uncinus e posteriore parte corporis 500:ie8 auctus. Exemplaren från Grönland öfverensstämma i allt väsendtligt med de skandinaviska, hvarfdre jag ej kan erkänna dem för skilda arter. Den nakna toppen af gälarna är hos dem alla om- gifven af en hinna, och ntgör omkring en fjerdedel, icke en åttonde- eller tiondedel såsom Särs nppger, af gälarnes hela längd. EONE n. (£ familia Ooniadeorum). Corpua ex duabus partibus difformibus compositum: pars antica teres antrorsuro aequaliter attenuata, pedibus anticis uniremibus lin* golis tribus; pars postica latior, sublineare depressa postice angustior,. pedibus biremibus, ramis distantibus lingulis binis. Set» rami superi- oris paucse parum prominentes apice infra mucronem brevem diapha- num tuberculo minuto rotundato. Setae ceter» capillares numerosse compositae spinulosae artioulo terminali elongato recto, acie subtilia- eime et crebre serrulata. Lobus cephalicus conico-acuminatus ex c. 10 annulis constans, apice teutaculis 4 brevissimis, ad basin oculis daobus minutis, uno utrinque in latere annuli primi sito. MaxilW numerosae c. 22, apicem pharyngidis haud exsertilis coronantes, duo majores inferiores 6-dentat8e et utrinque c. 10 minores 3 — 4-dentat8B. MaxiUse angulaUe laterales nullee. Cirri duo anales sub ano. Eone Nordmanni n. Pedes c. 20 — 30 antici uniremes, lingulis 3 oblong^-attenuatis diver^gentibns. In segmentis c. 20 — 30 sequentibus rami pedum po- steriore versus sensim separati. Pone segmentum 50 — 63 corpua lioeare, latitndini maximae pedibus distinctissime biremibus et setis eloDgatis gaudens. Ramus superior setis paucis brevibus perpaulum prominentibus, c. 3 prsBter aciculam, lingulis binis brevibus obtuso- conicis, a ramo inferiori separatus spatio altitudinem lingulse superi- oris rami inferioris fere »quante. Ramus inferior lingulis binis bre- Digitized by Google 410 A. J. HALMORKN. NORDISKA HAF8-ANNULATSB. viterj conicis, euperior inferiori perpaulo longior et duplo altior setis numerosis et aoicula sola valida prseditus. Cirri anales longitudiae segmentorum c. 12 — 15 postremorum latitudine decrescentiam. Color fusco-brunneos, in spiritu. Longit 30—45 m.m., lat. 2 — 2,5 m.m. Numerus segmentorum in maximis 150 et altra. Hab. ad öras Bahusise baud rara, ubi a S. LotAn multis locis leota et ad insulas Koster a me ipso 1863 et Ljunohak reperta. Digitized by Google Digitized by Google STOCKHOLM, 1866. P. A. NORSTEDT ål 8ÖX£R. Digitized by Google ÖFYERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg- 22. 1865. J\S 6, Onsdagen den 14 Juui. Sekreteraren förelade Akademien en af Professor H. T. Daug i Upsala insänd uppsats: Om approximativ kubatur.* Hr Edlund föredrog en af D:r R. Rubenson meddelad framställning af de på Universitetets i Upsala Observatorium utförda iakttagelserna öfver stormen den 30 Maj och följande dagar,* samt en uppsats af Adjunkten K. A. Holmgren i Lund: Bidrag till läran om ljudvågsbildningen i rör.* Hr Nordenskiöld redogjorde för en af Direktör L. Rm- MAN insänd uppsats: Undersökningar om qväfvehalten i stål och lackjem, och beskaffenheten af kolet i härdadt och ohärdadt stål,* samt fÖr ett meddelande från Bergskonduktören L. J. Igelström: Om Ekmanit, ett nytt mineral från Brunsjö jern- grafva i Grythytte socken, och omnämnde tvenne meddelanden från Hr Bahr: Om Sanidin ur vulkanisk aska från stranden af Laacher See, af Studeranden K. Tjernberg, samt: Analytiska undersökningar af Studeranden Öberg. Densamme förelade åtskilliga under sednare tider till Riks- Museum inkomna mineralier, deribland ett större stycke meteor- jem från Werschnevudinsk i Östra Sibirien, en hel meteorsten från Alais, samt, från Jordåsen i Vermland, en stuff af Cuprit, hvilket mineral der för första gången blifvit funnet i Sverige. Hr Andersson redogjorde för en af Läroverks-Adjunkten P. J. Hellbom insänd uppsats: Lichenologiska anteckningar från en resa i Lule Lappmark sommaren 1864,* framstälde med Digitized by Google 414 upplysande teckniDgar, Professor Oersteds i Röpenharon upp- täckt af otvlltydi^a fmktifikationsöf gAn^r hos de hö^re evamparne, Agaricinei, och förelade den senast åtkomna fascikeln XVI af Hr Fries* Herbarium normale; Hr Stenhammars Lichenes ex- éiccati, fasc. VII, VIII; Hr M?)gister R. Hartmans Bryacete ScandinaviaB, fasc. XI, XII; samt Hr C. F. Nymans Sopple- mentum Sylloges Florae Europeae. Hr LovÉN förevisade ett stycke fossilt trä, hvilket han fun- nit i ett sandlager med glaciala snäckor och musslor vid Lasse- haga nära Lysekil i Bohaslän, och fastade uppmärksamheten vid den stora vigten att eftersöka dylika främmande föremål, såsom flintor, stycken af krita m. m., hvilka förekomma i de glaciala ^kaibackart)^**, och antagligen iivtéér dessas bflénkig blifvtt ut- sköljda Qt då möjligen icke serdeles »fl&gSM, med nu åid^ titplånttde &ldl'e sedimetitära aflKtgrinsat*. Bt Nordenskiöld inlemnade till tnf5^åYid^ i Akadettin» Handlingar en af hbnoili tills^atnhians mi^l Uhi^rsttets^Adjonk- Vm N, DUNÉR utarbetad afkandliitg: Anteokningar till Spet»- trergiBna igeografi, med en hafvvdsakligast på iaktlageteer mim de sveoska expeditionerna 1861 och 1664 grvndad karta öfrar detta laadw Dioeentéti P. T. Cl1£Ves afhandling: Bfdfag till kiimédoift«a im ammötiiäkalisklft cht^mf^eninjitaf, hVilken tMit fétettfteind tifl firr Ullorbn och NoRDENSKfÖLD, ftterleinnÄdfes mtå lillétyrka» Äf dess införande i Akadetoiens HandMngtii'. PrsBses tillkännairaf, att Akademiens inlånd^e ledattiöt i f^eUé klassen, Öfvertle«^Kaaiinarjankaren m. m. Friherre Ä. 6. OyllbnkIiook med dMen afgått. Pöljtinde skänka ttnmäldes: Tm VeteMsUps-AkiiBMteis lifcUéttek I^Vån K. Franska R^geringm. Atinftleft des Mjnea, 1^4 1 Lw 3 — 5. (Foru å tid. 420). Digitized by Google 415 Om Approximativ Kubatur. Af H. T. Daug- [MeddelAdt den U Juni 1866.] Såsom tiliägg iiil min i Öfv^rsigt af KongL Vetentkapa^ Akademiens Förhandlingar för år 1860 intagna uppsats om Simp- tonska formeln anhåller jag få meddela följande: Oro man för enkelhetens skull använder beteckningarna så blir uttrycket för den lilla volym, som inaeslutes inellaii planen Z=0, X=a?, Z=«a? + 2a', Y=y, y=y + 2« och den bugtiga ytan A\=Jdt, J/(;r,y)d« g « d/Mr«. af K. V«,.Akad. FMi., tStS. N:o t. Digitized byCjOOQlC 416 H. T. DAUG. natnrligtvis under föraUättning att derivatorna, till och med de af Qerde ordniDgen, äro ändliga och kootinuerliga. SamUige X och /Uy liksom i det följande a, beteckna qvantiteter, hvilkas gränser äro O och 1. Vidare är, om man utvecklar 3 AVi = ^* j/(^,y) +/(^,y ^ 2€) + 8f(x + cr,y + €) +/(x + 2d,y) + /(^ + 2(r,y + 2€J (1) i serie, AVi= ^€.f JemfSras atvecklingarne af AV och aV|, så finner man AV. -AV = (Ts* }4/^; }^,y + 2wt - Ä/JI !*.y + 2^i + '^'«' l2C,,Ky + 2a,*! - V/;^Jx,y + ^«] ..(2) Denna differens visar, att •;r Digitized by Google OM APPROXIMATIV KUBATUR. 41 7 sa ofta Z år af formen Z^Å^^B^fy^O^^Dy^^m^^Fxy^Gy^^Hx^Kxj^L, (3) och att man således i detta fall får exakt \y)dx y ^ 1 X,— « yi— y I Jdy jf{x,y l/(-,y)+/(-.^.)+8/('^-'-'/+^') 3 2 2 +/('^i»5')+/(^i'yi)|- Vidare visar den, att AVi - aV + ^/l . (T^^ + SCcT^é" 4- ^E. åé\ da Z har formen Z^Ax^'\-Ba?y^-Cx'f-^Dxf-\-Ey^-¥FxUGa?y^Ha^'\-Ky' + /^ + Mxy + iVy * + Par + Qy H- iZ , och att i detta fall Men ej nog härmed, den lär oss äfven, att vi vid approximativ beräkning af en gifven volym V, som begränsas af ytan Z^f{x,y) (4) och planen X = .r, X--x^^ i—y och i=yi, kanna på följande sätt göra bruk af formeln (1). Grenom de 5 ponkter af den begränsade ytan, hvilkas koordinater äro .r+2() lu-f-2rf y h+28 /(x^2d\y) (/(x+2«l<»i^«M BiUMhek. (ForU. Mn sid. 414.) Från K, Nederländska Regeringen. Geologische kaart van Nederland, Bl. 3, 4, 8, 11, 17. Från R. Oeographical Society i London. Proceedings, Vol. 8: 5. •: 1, 2. Från GeologiccU Society i London. Journal, N:o 82. Från Chemical Society i London. Journal, 1864: 10—12. Från Meteorological Society i London, Proceedings, N:o 16, 18. Från RoyaL Society i Dublin. Journal, N:o 31. Fråfi Sociéte Géologigue i Paris. Bulletin, T. II: 24—28. 22: 1—7. Från Sociéte Philomatique i Paris. Bulletin, T. 2: 1, 2. Från Société Linnéenne de Normandie i Caen. Mémoiiea, Vol. 14. Bulletin, Vol 9. Från Académie Imp. des Sciences i Difon. Méraoires. 2:e Sér. T. 11. Från Observatorium i Åthen. Publications. Serie 1. T. 1. I. 2: 1, 2. (Forts, å sid. 438.) Digitized by Google 421 Bidrag till läran om ljudvågsbildningen i rör. Af K. A. Holmgren. [Meddelade den 14 Juni 1865.] Tafl. XXXn. 1. Den lyckliga lösning, som HfJiMHOltz gifvit problemet om den så kallade klangfärgen, har väsentligen inverkat på app- fattoingen af akustiska frågor, i det att denna utredning hvilar på ett slutligt afgörande af den vidlyftiga tvisten mellan Ohm och ÄUG. Seebeck. Ohms lag har blifvit en obestridlig sanning och begreppet ton i och med detsamma strängt definierade ; Foorierska serien såsom integral till den partiela differential- eqvation, till hvilken bestäroningarne af vågrörelsen för en athål- lande tonbildning änder vissa omständigheter leda, har derigenom fått sin fysiska betydelse ådagalagd. Hvarje term i den Foarier- ska serien innehåller nemligen lagen för en enkel pendelartad rörelse och motsvaras af en bland de harmoniska partialtoner *), hviika ingå uti den af seriens samma betecknade klangen eller tonsomman. Att en vibrerande sträng samtidigt gifver flefa toner samt att denna tonsnmma och följaktligen den för henne till grand liggaode vågrörelsen på flerfaldiga sätt kan förändras har man låoge känt'); öfverensstämmelsen mellan detta förhållande och Foorierska serien hafva Brandt') och Helmholtz ådagalagt. *) I denna och foljnnde uppsatser öfver hithörande ämnen begagnas efter Helm- holtz (Pogg. Ann. XCIX, S. 497 och CVIII, S. 280, samt Die Lehre von den Tonempfindungen) benämningen tommmma eller klang för en s&dan, Mu en och samma ljudande kropp utgången, tonsammansättning, som motsvaras •f en rörelse af formen £A Sin {amt + b) och ton, enkel ton eller partialton for ett ljud, som motsvaras af en enda af nyssnämnda summas termer. För korthets sknll betecknas första ("grundtonen"), andra, tredje o. s. v. partial- tonen med ^„ ff], fjii o. s. v. *) Thomas Youno, Delezenne m. fl. ') Pogg. Ann. CXII, p. 324. öfters, af K. Vet.-Akad. Förh., 1865, iVo 6. Digitized by Google 42S K. A. HOLMORBN. Att på ett ötVeitygande sätt uppvisa motsvarande förhållaoden vid vibrerande luftkolonner har varit förenadt med svårigheter på grand deraf, att man hos dessa alltid framkalla! rörelsen på det sätt, att den i hvarje fall Iftgsta partialtonen blifvit den ojemförligt starkaste och öfverröstat de högre, så att örat ensamt ej förmått upplösa tonsumman. Som bekant är, gifva de af Helmholtz inrättade resonnatorerna förträfSiga medel att kringgå de»na olägenhet derigenom, att de från örat utestänga alla rörel- ser utom den, 901a ligger till grund föv deras egeq toQ och som 4e märkligt förstäirka. Förberedelserna till en undtrsökBing öfver Ijudvåg8bildiringe9 i rör med särskild t afseeude på betydeiseu f5p densamma af deo luftström, h varmed ljudet i labia^ipor uppväckea och qndtrbållet, och i allmänhet öfver förloppet onkring IjudspriBgao, hafva ledi till ett medel att med ett vanliirt labialmunstycke lätteligen åslMU komma en mångfald af olika rörelaeformer hos liftkolonnea i röret. Detta medgilver att. eller behag modifiera de särsikiMA partiaUonerna« — äfven grundtonens — styrka oeh utgör der* före -^ som mig synes -^ ett medel att mera direkt och p&tag* ligt än med några hittills kända försök ådagaligga den samti* diga tillvaron af flera olika toner utgångna från ett och samma enkla tonverktyg. Och då Helmholtz') sjelf väntar motsägelser i hvad hans åsigter rörande denna fråga afvika från äldre före- ställningssätt, så torde dessa preliminära försök kunna Q>eddela4, redan innan de åtföljas af redogörelsen fur de undersökningar, som de voro ämnaote att inleda och förbeieda. 2. Det är bekant, att de toner, som ett isoleradt labial- munstycke gifver, äro särdeles svaga. Den stora mängd af för- stärkningsapparater, som följaktligen kunde ifragakomma f9r studiet af dessa toner, sökte jag ersätta genom att å ömse sidor oro munstycket anbringa ett resounansrör, som efter behag kunde förlängas eller förkortas. Härigenom uppstår således en labial- pipa, med hvilken efter obetydliga omändringar kan erhållas *) Jfr Die Lehre von den Tonempfinduogen, a. 98 och fö^. y Google Digitized by ' UrDVÄoaBILDNINOEN I BÖR. 423 Mmma v^rkao som med den ena efflar den andra af en mängd olika långa och så inrättade pipor, att de kunde anblåsas i hvilken pankt som helst utefter sin hela längd. Genom val af längd för röret bestämmes naturligtvis deu lägsta tonen eller grundtonen i den tousumma, som man vill begagna. Med möjligbeten att kunna förlägga munstycket till olika ställea utefter rörets längd afsags att kunna förändra forhåUaU'' det mellan styrkan hos de särskilda partialtonerna i den tou'* summa, hvars lägsta ton motsvarade pipans hela längd. Att det åsyftade ändamålet, om ock i förening med vissa ölägenheter, på detta sätt borde kunna vinnas, i analogi med hvad som är fallet om strängar anslås i olika punkter, var tydligt redan -deraf, att den ujT ^udspringan frambrytande luftströmmens verkan på den reflekterade vågrörelsen borde utfalla olika, allteftersom han träf* fade de återkomn^ande vågorna i olika faser af deras rörelse^ Då nu vågrörelsen för de särskilda partialtoner, som ett röi' kan gifva^ i en och samma punkt på rörets axel i allmänhet befinna sig i olika tillstånd, så borde också med anblåsningsställets för* flyttning en riklig variation i sammansättning af tonsummor med samma grundton kunna med detta medel åstadkommas. 1 en följande uppsats ämnar jag framställa ett försök till en theoretisk uppskattning af ifrågavarande inflytande och i förening dermed gifva en detaljerad redogörelse för de begagnade appa^ raternas förhållaoden i samma hänseende. För ändamålet med närvarande uppsats torde det blott behöfva anföras, att pipans grundton under föröfrigt lika omständigheter ljuder starkast, om hoo anblåses vid ena mynningen, att tonstyrkan successivt af* taeer och slutligen försvinner, under det anblåsningsstället närmas mot pipans midt, för hvilket sistnämnda läge deremot den första öfvertonen kan framkallas till sitt maximum af styrka; och att slutligen analoga förhållanden inträffa med de öfriga partial* tonerna. 3. De apparater, som jag i enlighet med det anförda be* gagnat och som med anledning af sin lämplighet för framställandet Digitized by Google 424 K. A. HOLMGREN. af de särskilda partialtonerna i en toosumma skulle kunna kallas partialtonspipor, hafva följande sammansättning: A (tafl. XXXII) är ett rör af trä utaf olika diameter för olika pipor, inuti fordradt med papp; B ett ihåligt mm (**kammaren**), som genom den transversela fina **springan** C står i förening med rörets inre; D är en ungefar 2 m.m. tjock messingslamell (**öfre läppen**) af något större bredd än inre diametern af träröret och kan skjutas upp och ned uti tätt omslutande inskärningar i detta sednares inre väggar. Öppningen (**munnen*') mellan springan och den midtför belägna lamellen kan således ökas eller minskas efter behag. Vinden inblåses genom foten E. Då pipan bör ega en viss längd åt någondera sidan oro anblåsningsstället, insättas tunna ochr tätt passande zinkrör i träpipan och öfver dessa kunna skjutas andra sådana, vid ena mynningen inuti försedda med en ring af mycket tunnt skinn. På detta sätt kan den sålunda af flera delar bildade pipan likt en kikare utdragas och samman- skjutas på båda sidor om anblåsningsstället. — Med pipor, som endast den afvika från de nyss beskrifna, att hälften af trästyc- ket kan borttagas, äro experimenter med anblåsningen vid pipans mynning utförbara. Huru en täckt pipa skall bekommas, behöf- ver ej nämnas. Med dessa pipor kunna nu förändringar i partial tonemas förekomst och inbördes styrka samt med detsamma i den mot- svarande klangens rörelseform åvägabringas hufvndsakligen på trenne sätt, nemligen genom att a) förändra munhöjden, hvilket naturligtvis sker medelst lamellens uppdragande eller nedskju- tande; h) förkorta rörlängden lika mycket på ena sidan om an- blåsningsstället som han förlänges på den andra, hvilket beqvä- mast kan utföras genom att förena de ofvannämnda rörliga cylin- drarne med en passande apparat på det sättet, att de samtidigt och med bibehållande af sitt inbördes afstånd kunna skjutas åt samma håll. Hela rörlängden bibehålles derigenom oförändrad, men anblåsningsställets afstånd från mynningarne genomgå olika storhetsgrader; — slutligen c) förkorta eller förlänga pipan endast på ena sidan om anblåsningsstället, hvarigenom hela pipans längd Digitized by Google LJUDVÅOSBILDNINGEN I RÖR. 425 och aoblåsningsställeU relativa läge på samma gång förändras, sa att man, sedan lamellen blifvit insatt till en viss höjd, lätte- ligeD kan finna de toner, till hvilka såsom fi^ en viss ton utgör successivt fi^.fji^^ ^ o. s. v. 3. Verkan af den andra förändringen inses af det före- gående. Med afseende på inflytandet af rounhöjdens variationer torde redan här, om också blott antydningsvis, följande böra meddelas. Den mekaniska behandlingen af problemet om Ijadvågsbild- niogen i begränsade laftkolonner leder till den slutsatsen, att de krafter, som gifva anledning till och underhålla ett system af stående vågor uti ett rör, sjelfva måste kunna uttryckas af en funktion, hvars termer äro periodiska, motsvarande de i röret frambragta rörelsernas perioder. Denna nödvändighet i förening med den erfarenhet, som Féldc Savarts vidsträckta försök öfver vätskors och gasers utströmning genom öppningar i tunna väggar gifvit, föranledde mig att behandla rörelserna omkring ljudspringan, såsom om de tillhörde ett primärt system af våg- bildningar. De partialvågor i detta system, hvilka egde af luft- kolonnen i röret antagliga perioder och hvilkas toner derföre, i enlighet med Helmholtz*^) mening, af resonnansröret förstärktes, borde sinsemellan hafva samma förhållande mellan sina våglängder som de toner, till hvilka de på detta sätt gåfve upphof. Hade man, om dessa antaganden vore riktiga, funnit den ställning för lamellen (i>), som bäst passade för en viss ton, så borde de motsvarande lägena för de öfriga partialtonerna deraf lätt kunna beräknas. Tillämpningen af denna uppfattning af frågan gifver, att en ton i allmänhet bör kunna framkallas genom flera mun- höjder, dels ensam dels ock tillsammans med andra toner, och att dessa munhöjder böra kunna beräknas ur eqvationen H-h ml H—h' m'V hvarvid H betecknar en munhöjd, som borde gifva den begagnade pipans lägsta ton, A och K de munhöjder, som för samma pipa *) Die Lehre tou den Tonempfindungen, s. 150. y Google Digitized by ' 426 K. A. HOLMO&Sfr. tillhöra tve&ne partiältoDer med våglängderDa / och T, samt m och m helft tftt, angifVande det antal gånger som hvar och en af de iflrågaTarande partialtonerna frainkomina eller i enlighet med det fOregaende borde framkomma, då man från H nedskjuter latnellen till h och K. De ingalunda fåtaliga (Vrsök, som jag redan anståtlt f9r att prötVa riktigheten af detta antagande, hafva alla bekr&ftat dess giltighet. I detta afseende vill jag blott anföra, att de serskilda partialtonerna icke allenast hafva frattkommit i riktig f5ljd efter hvarandra, utan vid de metoder, som jag begagnat, klätt och bestftmdt nppträdt för manhöjden, som motsvarat beräknin^D. Ehurm dessa nndenBökningar ej ätina ftro afslotade och derfSre först titi en följande uppsats kanna, såvål i afseende på sjelfi^ Qtgångspnnktea som i afiseende på försök och konseqvenser, ut- förligt framställas, så torde jag dock här kanna exempelvis anfiSra följande tabell, som redogör för de första försök, jag anstftMe öfver detta ämne. En partiahonpipa af längden 480 m. m. och af en diameter^ som i medeltal belöpte sig till 31 m.m., anblåstes vtd 4,4 af sm längd, från ena tnfnningen räknadi, med en loftström af ringa massa och ett blästertryck, som motsvarade en vattenpelare af höjden 80 m.m. Manhöjden aflåstes medelst å htmellen på m half milKmeiters aff^nd från hvarandra anbragta line«r. På en monokordsträng attogs den stränglängd, som i favaije fall gaf pipans ton. För m = 1 erhölls i « 114,6 för pipans jå^ och der^ emot svarade A =^ 1 1 m.m. Munhöjden H år enligt det anförda beräknad nr eqvationen och borde, om det anförda vore riktigt, vara konstant Digitized by Google LJUDVA08BILDNIN0BN t BÖB. 427 Tab. L Ä— A- _1_ 10 } ; + i _ _ . i- +- 1 in 1 1 1 .iNt- HIIL 10. 11. N m' r "!*' H (T 1 1 114,5 4 11.0 — — 2 1 150,0 3 10,0 14,23 -0,56 3 2 91,5 5 9,5 13.51 + 0,16 4 2 117,5 4 8,25 13,61 + 0,06 6 a 92,0 5 6,9 13,91 -0,34 6 2 153,0 3 6,5 13,69 -0,02 7 3 120,7 4 5,5 1$M + 0,13 8 4 93.0 5 4.6 13,85 — 0,18 9 1 467,0 1 4.6 13,08 + 0,59 10 6 69,5 7 a.95 13,67 0,00 11 7 €1,0 8 3,6 13,71 -0,04 12 4 126,0 4 8.2 18,29 + 0,38 13 5 97,2 5 2,75 13,54 + 0.18 14 6' 81,5 6 S.6 13,57 + 0.1Ö 15 3 162,5 3 2.55 13,59 + 0.08 16 5 126,0 4 2.1 12,98 + 0,69 9; 12; 13; 14; 15. Digitized by Google 428 K. A. HOLMGRBK. Den bifogade skalan är ämnad att åakådliggöra den ordning, i hvilken de särskilta partialtonerna enligt ofvannämnda app- fattningssätt borde framkomma, om lamellen nedskjötes från H. Hon framställer nemligen delningspunkterna för en rät linea (skil- nåden mellan tvenne på hvarandra följande mnnhöjder, som borde gifva //j), som är uppdelad i tredje-, fjerde-, femtedelar o. s. v. Man jemförc nu den ordning, i hvilken dessa delningspunkter följa efler hvarandra, med de särskilda partialtonernas ordnings- följd i tabellen '). Den första ton, som hörbart framträdde vid lamellens nedskjutning, var /u^ '). Derefter följde i behörig ord- ning efter hvarandra: /ij, ^, ^^4, /U5, /^s, ^^4, ^ och ändUigeo /ij, hvars motsvarande munhöjd (H^^^) börjar en ny period af manhöjder eller en ny sammansatt våg i det primära systemet Med denna ton borde en serie af öfvertoner till fii hafva gemen- sam munhöjd. Men af tabellen synes att H^^^ icke allenast öfver- skjater de motsvarande manhöjderna för fi^^ ^5, fi^ och /u^ (j& observationerna n:o 12, 13, 14 och 15) utan till och med — enligt observationerna n:o 10 och 11 — skjuter upp öfver de raunhöjder, som motsvara /u^ för m^6 och fi^ för m=7. Dessa skenbara afvikelser från den ofvan antydda teoriens förutsägelser låta emellertid förklara sig i enlighet med densamma och rubba icke riktigheten af det antagande, som utgör dess utgångspunkt I den utförligare framställningen af ifrågavarande ämne skall detta närmare utvecklas. Här torde det vara nog att fästa upp- märksamheten derpå att — som ofvanstående tabell visar — våglängderna I växa med tilltagande m och det så, att de för alla de särskilda öfvertonerna slutligen blifva för långa för att med den grundtons våglängd, som motsvarar H^^\ passa in i den harmoniska serien '). Derjemte torde ock böra erinras om de M Jfr kolumnen ^. ^. De hela talen bredvid vissa af skalans delningspunkter hanvisa till tabellen och angifva, hvilka delningspunkter och observationer vid ifrågavarande jem- förelse böra anses motsvara hvarandra. ') Detta sednare forh&llande bestyrkes ock af en stor mängd försök, som jag anställt med särskilt afseende pä denna fråga. Sammanhanget härvid anser jag kunna uppvisas, och skall detta jemte åtskilliga resultater, som deraf följa, — som jag hoppas — snart kunna framställas. Digitized by Google LJUDV\6$BILDNINQBN I RÖR. 429 Savartska försöken ^), hvilka bevisa att en vattenstråles särskilda Qtovällningar (*Venflemens**) icke äro lika långa, ej heller distinkt åtskilda, utan mot utströmningsöppningen förkortas och med hvar- andra sammanflyta. — Tabellen afslutas af första fi^ i den period, som inledes af H^^^ = 13,08. — Medelvärdet af H, om det be- räknas af alla obsevationerna med undantag af n:o 9 och n:o 16 d. v. 8. af alla observationer, som höra till den första perioden af manhöjder, är 13,67 m.m. Med å utmärkes hvarje obser- vatioDsafvikelse från detta medium. Dessa afvikelser, af hvilka blott en (i n:o 2) är temligen stor, men likväl föga öfverstiger en half millimeter, äro ej större än, att de kunna anses såsom observationsfel, helst som en munhöjd inom vissa, ehuru trånga, gränser kan med åtföljande variation i den motsvarande tonens styrka och höjd förändras, och det derföre icke är så lätt att afgöra, när man vid lamellens inställning fullt noga funnit den puDkt, som gifver en för alla de särskilda partialtonerna motsva- rande grad af styrka. 4. En bland olägenheterna med den ofvan beskrifna appara- ten är den, att röret till följd af sin sammansättning kommer att mer eller mindre afvika från den rent cylindriska formen, och att följaktligen äfven dess *Vedncerade längd" ^) genom hvarje ändring i sammansättning och längd också undergår en förändring. För att framhålla vigten af att vid alla noggrannare försök ftsta afseende vid denna omständighet och för att tillika med ett exempel visa, huru pass dessa slags pipor till sin längd öfver- ensstämma med våglängden för den lägsta ton, de gifva, bifogas följande tabell. I densamma betecknar t temperaturen vid för- söket; de i kolumnerna a, 6, c och d antecknade siffror beteckna längden af de delar, af hvilka pipan var sammansatt, och D dessa delars diametrar; (X är anblåsningsställets afstånd från ena rörmynningen, och detta hade alltid sin plats i rördelen 6, hvilken bildades af sjelfva träpipan; L är hela den sammansatta pipans •) Savart. Ann. de Chim. et de Phys. Lill. LIV. ') Jfr Helmholtz, Crelles Journal LVII, s. 1. Ö/wTf. af K. Vet. Åkad. Förh. Arg. 22, N:o 6, 2 Digiti zed by Google 430 K. A. HOLMGREN. opproåtta längd; /= Zr+-T-- — r — » hvarvid D och /X utmärka diaroetrarne vid pipans båda mynningar; X Sr den begagnade tonens halfva våglängd, beräknad ar approximationsformeln jl=: 332000 875 (/ + 0,001833. 0 ; och slutligen är ^=;i-/. — Atla längder äro räknade i millimeter. Munhöjden var vid alla försöken oför- ändradt densamma. Tab. n. i N t \ a a D=80,5 h D=81,5 ^ 1 ^ i X D=30.5|2)=81,5' 1 \ 1 å 1 1 1 14,5 75 0 130 109 117 360 384.7 389,5 i8 2 14.5 75 0 119 207 85,5 362 886.7 889,5 2,8 8 16 75 0 139 111 111 361 885.7 890,6 49 4 16 75 0 129 207 28 359 388,7 890,6 W 5 14,5 90 0 119 207 35 361 i 885,7 889,5 3,8 6 14.5 90 0 140.5 207 5,5 353 377,7 889.5 11.8 7 14,5 90 29 112 207 4 352 376.3 3895 13,2 8 14.5 90 29 87 207 36 358 382,3 389,5 7,2 9 16 82,5 29 117^ 207 0 354 377,9 390.6 12.7 10 16 82,5 29 100,5 110 121,5 1361 885.8 890.6 63 11 14.5 112 46 120.5 75 123,5 865 889,8 8895 0^ 12 15,5 112 46 109,5 207 0 363 886,9 889.9 8j0 13 16 112 46 90 207 22 865 8893 890,6 W Observationerna i denna tabell äro gjorda under bemödande om så stor noggranhet som möjligt. Såsom biåsbälg har jag vid dessa — liksom vid alla andra försök, som jag anstalt öfver hit- hörande ämnen — begagnat en dertill inrättad gasklocka, försedd med en af rörliga jernstänger, som glida öfver trissor, bildad kompensator för den vigtsförlust, som klockan lider under det hon sjunker ned i spärrvätskan. Denna apparat, konstruerad och beskrifven ') af Lektor Å. Möller, utgör en i de flesta *) "Undenöknmgar angående Ljudande Rön Tonhöjd. Intensitet ock Klangfiig.** Land 186L — Ett enkelt satt att åstadkomma en god bälg f5r aknstiib .^^ behof synes mig eljest Tara att, enligt Möllerska apparaten, i ett större ratten- '^^Nldbrl^ försedt med ett öppet rör, hrars ena anda nådde öfrer Tattenjtaa, kTilfri Digitized by Google LJUDVÅOSBILBNIKOBN I RÖR. 431 hlDseendee bfittre blågmaskin ån de i fysiska samlingar vanliga b&lgarne med veck, och isynnerhet dernti öfverträffar han dessa sedoare, att han länge gifver en konstant luftström. Med till- hjelp af denna apparat bekoms en nthållande ton af oföränderlig höjd. Denna tonhöjd bestämdes på det sättet, att pipan förlängdes eller förkortades ända tilldess, att tonen öfverensstämde med den åf en stämgaffel, som enligt kontroll af Secretan, gifver 875 enkla s?äDgningar i sekunden *). — Det har varit lättare än hvad jag kunde föreställa mig att med metoden att efter sväfningarne be- stftmroa tonhöjden erhålla en god öfverensstämmelse mellan stäm- gaffelns och pipans ton. Gåfvo sig slag tillkänna, så skjöts en af pipans rördelar något litet åt sidan, under det pipan likväl fortfor att ljuda. Tilltogo derigenom slagens ant-al, så skjöts naturligtvis samma rördel åt motsatt håll. Efter några sådana ändringar träffades snart en punkt, för hvilken hvarje sväfning eller slag spårlöst försvann, och det tycktes då som om stäm- gaffeln skulle hafva upphört att ljuda. För att vinna visshet om observationens riktighet skjöts nyssnämnda rörliga cylindei först åt ena, sedan åt andra hållet, från det ställe, fÖr hvilket öfverensstämmelsen mellan båda instrumenternas toner inträdde, och på lämplig rördel antecknades fina streck, som skulle angifva bom stora dessa ändringar varit, då stämgaffelns ton blef tydlig. Det visade sig då i de flesta fall att pipans längd icke ens be- höfde ändras med en hel millimeter, förrän sväfningen började gifva sig tillkänna. Det har till och med händt under dessa försök att det på sagda sätt sist antecknade strecket samman- fallit med det först antecknade, så att de tillsammans bildat blott ett enda, något bredare. — De i £ ingående längderna hafva, der det kunnat ske, blifvit uppmätta med en styf millimeterskala. ett aiinst, nigot mindre, k&rl upp och ned i vattnet, samt förte detta tednare med en eller t?enne sk&lar, s& stållde, att de nr kortare, p& vattenytan an- bragta öfrerloppfrannor, mottoge det vatten, aom det tjnnkande kärlet nndan- tryckte. *) Vid Hvilken temperatnr detta eger mm ar dock icke nppgifvet Sidan nog- granhet var icke heller här af nöden. Digitized by Google 432 K. A. HOLMGRRN. försedd med tveone vinkel räta flyttbara linealer, som kimde fJUtia med presa-skrufvar. Ehuru man af ofvanstående tabell icke synes kunna härleda någon lag för de variationer som å betecknar, så framgår dock af densamma, att i öfverensstämmelse med de resnitater, som HELBfflOLTZ ') vunnit, hvarje förändring af en till sin längd gifven pipas diameter, h varhelst den på något ställe utefter hennes längd anbringas, åtföljes af en förändring i hennes lägsta tons höjd. En ungefärlig uppskattning af dessa förändringars verkan låter naturligtvis härleda sig af å. Om man nemligen betraktar de begagnade apparaterna såsom fullt cylindriska rör af längden L och diametern —- — , så skulle deras reducerade längd I vara lika med halfva våglängden Å. Den skillnad (f, som emellan dessa eger rum, kan derföre betraktas såsom ett tillskott till nyssnämnda reducerade längd eller såsom en cylindrisk rörläogd, som motsvarar inflytandet af den begagnade apparatens afvikande form och öfriga egendomliga beskaffenhet. Största värdet på i har varit 13,2 m.m., d ä. något mer än halfva ^'skillnaden mellao verkliga och reducerade längden för ett cylindriskt rör af dia- metern — - — • Denna sistnämnda skillnad I™ ^ — 1 nppgir nemligen — som lätt finnes — till omkring 24 m.m. I afseeode på tonen skulle tillökningen 13,2 m.m. af en cylindrisk pipa, hvars reducerade längd vore 376,3 (d. ä. I i n:o 7 af föregående tabell) medföra en förändring, som motsvarades af intervallet ftfiQ f\ -— ^ eller i det aldra närmaste ett musikaliskt komma. — I öfrigt synes att dessa apparater i jemnförelse med vanliga orgelpipor gifva en i det hela ganska god öfverensstämmelse mellan röreti och halfva vågens längd: medelvärdes af ofvanstående om icke tagit del i härdningen, och uppkommer derfore under lika omständigheter, som det ohärdade stålets olösta kol. Ohärdadt stål, om det löses i chiorvätesyra eller utspädd svafvelsyra med hjelp af högsta möjliga värme och med någor- lunda utestängande af luften, t. ex. i en väl betäckt bägare eller ännu bättre i en kolf med trång hals eller också i en retort, lemnar äfvenledes icke något olöst kol; men om lösningen icke ifrån början eller i god tid understödjes af värme, så uppkommer olöst kol, hvilket vid sednare gjord upphettning icke löser sig. Huruvida luftens tillträde eller utestängande har ett väsentligt inflytande kan jag icke bestämdt säga. Lösningen med tillhjelp af högsta möjliga värme kan icke beqvämt försiggå, om man icke ställer så till, att de bortgående sura ångorna af chlorväte- syran, eller vattnet i den utspädda svafvelsyran kondenseras till större delen och rinna tillbaka i lösningen. Som redan är nämndt, har luften icke blifvit fullkomligt utestängd; men nyssnämnde till* >) Compt. rend. 1863. Digitized by VjOOQ IC DNDBB8ÖKNINQ OM aTÄFVBHALTKN T STÅL OCH TACKJERN. 445 sUUlniDg betingade tillika obetydlis^t tillträde af luft, och det är derföre icke omöjligt att fritt tillträde af luft kan utöfva något inflytande. Då ohärdadt stål på nämnde sätt löses med tillhjelp af Tärme, så ser man, att mycket fint fördeladt kol befinner sig oppslammadt i vätskan, men detta kol försvinner under fortsatt kokning. Skillnaden således emellan härdadt och ohärdadt stål är den, att det förra aldeles icke ger olöst kol änder lösning i chlorväte- syra eller utspädd svafvelsyra, om lösningen drifves långsamt och med tillträde af luft. Det sednare deremot lemnar under likartade lösningsförhållanden ganska mycket olöst kol, som lik- väl skiljer sig från grafit deruti, att det med tillhjelp af värme onder lösningens fortgång försvinner eller bortgår i form af flyk- tigt kolväte. Mängden af det ur ohärdadt stål genom långsam upplösning Dtan mycket värme erhållna kolet, beror dels af den tid, som åtgått till upplösningen dels, såsom Caron funnit, af den tid under hvilken det härdade stålet varit glödgadt. Det skulle således blifva störst utur oräckt cementstål, då detta på förenämnde sätt applöses mycket långsamt*). Benämningen af grafit passar icke för ifrågavarande kol, Qtan borde man välja ett annat namn. Ehuru KARSTEN just till följe af uppkomsten af detta kol och dess förening med jern begagnade ordet "pol ycar buret" ^), för att dermed uttrycka, att en förening emellan jern och mycket kol existerade, hvilken för- aning skulle vara upplöst i den öfriga jernmassan och afskiljde sig under jernets upplösning i chiorvätesyra eller utspädd svafvel- syra, ansåg han sig likväl icke kunna bestämdt ådagalägga exi- ') Genom lösningen af 1 gramm ohärdadt stål i stycken under 48 timmar och med hjelp af litet värme mot slatet samt derefter kokning, fick jog 0,9 proc. olöst kol, dä jag deremot enligt Eooertz^ method, som fordrar ganska hastig upplösning, erhöll endast 0,3 procent. Deremot med hastig upplösning och tillhjelp af värme intet. ^ Kabsten, MetaUorgie, 1841. Ö/Wr«. af K. Vét.-Akad, FSrh. Årg. 22. /V-o 6. 3 Digitized by Google 446 t. RIKKAK. stenseo af detta polycarbnret, och denoa benåmDiog har sedao icke blifvit allmänt antagen. Han yttrar sig om grafit på föl- jande sätt'): "När stålets kokhalt uppgår till J,9 procent, är det knappt smidbart; i detta tillstånd skulle det kunna kallas tack- jern, men det låter ännu tänja ut sig vid vådlig temperatur och det eger ännu icke egenskapen att genom ytterst långsam afsoair ning efter smältning a/sätta en del af sin kolhaU i form af grafiL Detta inträffar först, då det kolbundna jemets kolbalt stigit till 2,3 procent." Man har således tre former, under hviika kolet i stål och i tackjern afskiljer sig, då dess utlösning sker med chlorvätesyra eller utspädd svafvelsyra, nemligen som grafit (ur tackjern), som kolbundet jem ur ohärdadt tackjern och stål (enligt Carons un- dersökning) och som kolbundet våte utur häi^dadt tackjern och stål. Alla dessa formerna förekomma tillsammans hos ohärdadt tackjern, de båda sednare hos ohärdadt stål och tackjern och den sistnämnde hos härdadt stål och tackjern. Tills vidare kunde man ju kalla den del af kolet i ohärdadt stål, som under lång- sam lösning afskiljer sig, för cementkol och kolet i härdadt stil för hårdningskoL För att bestämma holhalten hos tackjern, blir det således nödvändigt att bestämma summan af grafit, cementkol och härd- ningskol. Grafiten bestämmes medelst tackjernets httstiga lösning i stycken med tillhjelp af högsta värme ^), grafit och cementkol tillsammans bestämmas genom tackjernets långsamma lösning, och slutligen bestämmas cemeutkol och härdningskol tjilsammans me- delst jod. Visserligen fordras direkt undersökning om, huruvida cementkolet ingår i samma förening med jod, som härdningskolet, innan man härutinnan kan vara fullt säker, men af beräkningar på åtskilliga undersökningar synes antagandet att så är, vara fullt berättigadt. ') Karstens Archiv Bd. XXI. S. 500. ') 15 C.C. chlorvätesyra af 1,12 e. v. och 15 C. C. utapädd svafvelsyra (5 delar vatten, 1 del svafvelsyrehydrat) plägar tagas till 1 gramm tackjero eller stål. Digitized by Google DNDERSÖKNTNO OM aVAFTBHALTEK I StXl OCH TACKJERN. 447 I ffiljande tabell skall jag anföra de funna qvantiteterna qfSfve i några sorter stål och i tackjern, jemte de enligt Eggertz' metbod gjorda kolbestämningarne. Procent Kol. Qrafve. bundet grafit summa. Långbansbytte taclgem, hviU 4,43 0,11 4,54 0,008 (ett och samnaa stycke) d:o ffråä 2,05 2,50 4,55 0,006 \tsihnB}6 taekjern, hviU 3,96 0,71 4,67 ej sökt (ett och samma stycke) d:o ffrått 0,96 3,48 4,45 ej sökt Cfmentstål eller blåsstål: räckt, kallhamradt, ohärdadt 1,20 0,30 1,50 0,016 råekt, ohfirdadt 1,24 0,30 1,64 0,000 råekt, härdade 1,48 0,02 1,50 0,016. Betsemerstål : ohärdadt N:o 2 2,02 0,20 2,22 0,005 ohärdadt N:o 3,5 • 1,17 0,10 1,27 0,005 bärdadt N:o 3,5 1,28 0,00 1,28 0,011 ohärdadt N:o 4,5 0,61 0,25 0,86 0,005. Beiwnerståiy utan Spiegeleisen, rödskört 0,40 0,006 d:o med Spiegeleisen, icke rödakört 0,45 0,008. De båda sistnämnde af samma smälta. Qväfvehalterna äro icke högre, än dem Marchand fann 1850, och hvilka han anser aldeles tillfälliga. Utom jodmethoden för kolbestämningarne, har jag försökt en Qiethod af Weyl, uppgifven i Zeitschr. f. anal. Chem. 1 : 1 —2, I grundad på jernets utlösning frän kolet på den positiva elektro- den af en galvanisk ledning, men oaktadt all försigtighet icke foonit densamma användbar för stål, emedan kol bortgick i form af kolväte äfven vid ytterst långsam lösning, och jag erhöll blott ungefär hälften af stålets kolhalt qvar. Fresenius försäkrar likväl, att han anser Weyl*s method fullt pålitlig, då man be- handlar "Spiegeleisen." Digitized by Google 448 L. RIKMÄN. Om jag vid utförandet af dessa kolprof s6kt de tre sorter kol, om hvilka jag ofvan talat, hade jag fanoit t. ex hos räckt ohärdadt cementstål, härdDingskoI 0,52 och cementkol 0,90, till- sammans 1,42 procent. Det i tabellen appgifna bundna kolet är nemligen 1,24 proc. hvilket åter utgör 60 procent af 2,07, som tillsammans med den anförda grafiten, 0,30, utgör 2,37 eller vig- ten af hela kolmassan efter stålets lösning i jod. Grenom sär- skild undersökning vet jag, att det s. k. cementkolet or detta stål blir 0,90 procent, och emedan all anledning förefinnes till antagandet, att hela kolmassan efter stålets lösning i jod har deo förut omtalade sammansättning och således innehåller 60 procent rent kol, så var hela bolhalten ' ' eller 1,42 procent, deraf 0,9 procent cementkol. Man finner fÖr öfrigt, att de misstag i afseende på hela kol- halten, som man gör medelst de s. k. grafitbest&mningaroe i ohärdadt stål, äro af ingen praktisk betydenhet. Men det är icke osannolikt, att forskningen i afseende å beskaffenheten af det kol, som jag här föreslagit att benämna cementkol, akall leda till vigtiga upplysningar för praktiken. För öfrigt behöfver man icke hvarken vid sjelfva kolets nämnde olika former eller vid de för dem anförde benäroningarne fästa några begrepp om kolets allotropiska tillstånd, utan endast om olika föreningssätt med jernet, h varpå Karstens polycar- buret äfven syftade. I afseende på grafitbestämningarne i tackjern åter, så leda dessa utan tVifvel icke sällan till anmärkningsvärda misstag, hvilka jag nu vill påpeka. Den grafitbestämning på Långbaus tackjern, hvitt och grått, som här ofvan är anförd, har jag gjort medelst tackjernets ha- stiga upplösning, och mot de båda resultatens öfverensstämmeise är intet att anmärka. Jag lät sedan göra kolbestämningar efter Eqgertz* method och erhöll Digitized by Google UNDIRSÖKNING OM aVÄFVRUALTEN I 8TÅL OCH TACKJEBN. 449 i det hvita i det gräa bnndet kol 4,24 1,36 grafit 0,42 3,42 summa 4,66 4,78. Om de här funna grafithalterna minskas, den förra till 0,11, deo sedoare till 2,50, och om man tar 60 procent af återstående grafit, som äro i det hvita 0,31 X0,6 och i det gråa 0,92X0,6, samt iSgger det till det bundna kolet, så får man följande ref nitat: i det hvita i det gråa bundet kol 4,43 1,91 grafit 0,11 2,50 summa 4,54 4,41 af hvilka sifl^ror den förra är identisk med den förut af mig foona, och den sednare är något afvikande, sannolikt till följe af något fel i undersökningen. På lika sätt anser jag kolundersökningarne af Vestansjö tackjern, hvilka äro anförda i tabellen och gjorda noga efter Eggertz' method, hafVa bordt blifva, om grafithalten blifvit bestämd efter tackjernets lifliga upplösning i främmande syror, följande: i det hvita i det gråa bundet kol 4,32 0,96 grafit 0,11 3,48 summa 4,43 4,44. I Jernkontorets Annaler för 1860 sid. 503 förekommer följande e kolandersökning af Ags tackjern: i det hvita i det gråa bundet kol 3,25 0,53 grafit 0,50 3,60 summa 3,75 4,03. hvilka resultat bättre öfverensstämma, om man får antaga i det gråa bundet kol 0,81 -rf^T^ grafit 3,03 summa 3,84. .^^ ^^ Digitized by Gö&g 450 L. BIMHAN. UNDKB8ÖKNING X)M aVÄPVBKALTBN M. M. Med uDdant&g af aDdersökniDgarne af Långbaoshytte tack- jernet, på hvilka jag anser mig fällt säker, äro mina beräkoiDgar af de båda andra tackjernssorternas sammansättning grundade på hypotheser, dem jag måhända icke bort framkasta; men då jag åsyftat att fästa uppmärksamheten på möjliga misstag vid grafitbestämningar, hoppas jag i detta afseende benäget öfver- seende. Om tid och omständigheter medgifva skall jag fortsätta dessa undersökningar och söka mera upplysning uti ifrågavarande ämne. Digitized by Google 451 Lichenologiska Anteckningar från en /"esa i Lule Lappmark sommaren 1864. Af P. J. Hellbom. [Meddelatle den 14 Juni 1865.] Efter den ombvälfning i Lichenologien, som för något raer än ett decenninm sedan inträffade, föranledd deraf, att lafvarnes inre byggnad började närmare studeras och sporerna läggas till grand för slägt- och till någon del äfven för artbestämningen, blef en ny och noggrannare nndersökuing af vårt lands laf-flora af behofvet påkallad. Men under det uppmärksamheten isynnerhet riktats åt de södra och mellersta provinserna, der mången förut förbisedd eller alldeles obekant art framdrngits i ljuset, har kännedomen om våra fjellbygders lafvegetation i senare tider ej vunnit någon tillökning. Om man undantager hvad som bekantgjorts genom Thedenh resa i Herjedalen, och enstaka uppgifter från Lapp- land af åtskilliga yngre forskare, hvilka hufvudsakligen för stu- dium af phanerogamer eller mossor rest derstädes, har kunskapen om lafvegetationen på den svenska sidan af fjellryggen befunnit sig på samma ståndpunkt, som den lemnades af Wahlenberg och SOMMERFELT, hvaremot den norska sidan — i senare tider hufvudsakligen genom Th. Fries — blifvit jemförelsevis nog- graont undersökt. Det var med anledning häraf och i hopp att vinna någon närmare kännedom om lafvegetationen äfven i de svenska fjellen, som Doktorn och Kommendören Chr. Sten- Hämmar, hvilken med så varmt och så inflytelserikt intresse städse omfattat den svenska laf-floran, föreslog mig att, efter på hans förord sökt understöd af allmänna medel jemte enskildt bidrag af honoro, företaga en resa till de svenska fjellbygderna. Sedan emellertid den först uppgjorda reseplanen blifvit i följd af mellankomna hinder öfvergifven, yppade sig ett serdeles gyn- Öftfér». af K. V€t.-Akad. Förk., 1865. N^o fi Digitized by Google 462 P. J. HELLBOM. nande tillfälle att besöka Lappland, i det att Professor N. J. Andersson, som beslatit att företaga en vetenskaplig resa till Lule Lappmark,^ välvilligt föreslog mig att dit medfölja. Då några underrättelser om lafvegetationen i dessa nordliga trakter tvifvelsntan torde intressera Lichenologiens vänner och med den öfvertygelsen, att hvarje, om också ringa bidrag till vårt lands laf-flora just i närvarande tidpunkt är af vigt, far jag till Rongl. Vetenskaps-Akademien vördsammast öfverlemna följande anteckningar, med anhållan, att de intagas i Öfversigten af Aka- demiens Förhandlingar. Men innan jag öfvergår till det egentliga föremålet f5r min uppsats, torde en kortfattad redogörelse f5r resan böra förutskickas, härvid inskränkande mig till att blott i. största korthet nämna de ställen, hvilka jag i och för lafvegeta- tionens undersökning besökte. Efter en hastig färd uppför Lule elf, hvarunder ett och annat fynd i förbifarten gjordes vid Jockmocks kyrka, Parkijaur Mörka och Njavi, togs hufvudstationen i Qvickjocks prestgård, hvarifrån dagliga exkursioner företogos till omkringliggande fjell, Snjärrak, Njammats, Walliware samt till Storholmen och Berg- holmen (Pakti Suollo) i Saggatjaur. Efter ungefär 3 veckors vistelse i Qvickjock styrdes kosan till det omkring 1^ mil af- lägsna, vid Tarrajock belägna nybygget Njungis, der det när- belägna fjellet Njnnnats besöktes, samt derifrån öfver Njåmroelst till sjön Tarrau, i afsigt att uppnå det på andra sidan sjön lig- gande fjellet Staika. Denna plan omintetgjordes af hårdt väder, hvarföre jagi efter ett kort besök på andra sidan af sjön vid udden Tjor- vinjarka, återvände till Njungis och derifrån till Qvickjock. Efter ett par dagars uppehåll derstädes begaf jag mig öf^er Snjärrak, Tatasjön, fjellen Kalak och Porreti till det 4 mil åt nordost från Qvickjock, vid sjön Laidau belägna nybygget Aktse, der de närmaste fjellen Njunnats med Aktse Kallou (ofantliga flyttblock af granit och lerskiffer, sannolikt ledande sitt ursprung från Skärfi), Passo, Skärfi, Rittak, Nammats och Tjackeli åtskil- liga gånger besöktes. En påbörjad exkursjon längs efter Rappa Digitized by Google LICHBN0L0018KA ANTECKNINGAR. 453 Edoo till fjellen Rottneck, Pellorippe, Birna Pakte och Skårkas kände i anseende till de af några dagars regn uppsvällda fjell- bftckarne icke fullföljas, utan måste jag, kommen ungefär midtfttr Rottneck, återvända till Åktse. Återfärden från Aktse, efter halfannan veckas vistelse derstädes, gick öfver fjellen Schoubbat- f»re och Jertak till Säkok, der jag uppehöll mig en dag, hvar- efter jag åter begaf mig till Qvickjock. Då således längsta uppehållet var vid Qvickjock och Aktse, ir det naturligt, att närmaste trakten omkring dessa ställen blef i licbenologiskt afseende jemförelsevis noggrannt undersökt. Dessa båda trakter äro också till sin naturbeskaflFenhet och deraf bero- eode lafvegetation så olika, att en antydning af dessa olikheter till en början här må finna en plats. Hvad nu först beträffar Qvickjockstrakten, d. v. s. närmaste omgifningen af Qvickjocks kyrka med fjellen Snjärrak, Walli, Njammats samt vidare dalen längs efter Tarrajock till Njunnats och Njåmmelst, så tillhöra dess lägre delar trädregionen, hvadan de flesta i det fbljande upptagna trädlafvar här förekomma. Glimnierskiffer är här den ensamt rådande bergarten; deraf en viss enformighet i afseende på stenlafvar. Endast den af ler- skiffer bestående Pakti Suollo gör härifrån ett undantag. Den hyser väl ett par egendomliga, i den öfriga trakten ej förekom- mande arter, Pamiaria rubiginosa och Ararospora moli/bdina, men i följd af dess ringa utsträckning har den eljest på lerskiffer så rika lafvegetationen ej kunnat uppnå någon betydligare utveck- ling. Med undantag af de båda ofvannämnda arterna, är lafvege- tationen här ungefärligen densamma som på glimmerskiffem. Först vid Njungis och det något längre i vester om detta ny- bygge belägna Qellet Njåmmelst uppträder Syenit, hvarigenom stenlafvarnes antal ökas med några nya arter t. ex. Sporastatia Morio (hufvudformen), Aspicilia cinerea y Myiini och Buellia cora- cinoy men för öfrigt är äfven denna, bergarts lafvegetation, på några få olikheter när, i det närmaste likartad med glimmer- skifferns. Digitized by Google 454 P. J. HELLBOM. Trakten omkring Aktse ined Qellen Njonoat», Passo, Skärfi, Rittak» Nammats och Tjackeii, hvilken i natarskönhet täflar med Qvickjockstrakten och i lichenologiskt afseende öfverträffar den- samma, företer deremot en mera alpinsk natur. Trädregionen utsträcker väi äfven hit mot fjellen sina yttersta förposter, gra- nen och björken, men det förra trädslaget förefinnes här endast i ringa mängd; deraf en ytterlig fattigdom på trädlafvar. Giim- merskiffer saknas här helt och hållet, hvaremot lerskiffer och granit, båda i betydlig utsträckning, förekomma, hvarjemte äfven anträffas spår till kornig kalksten, visserligen endast uppträdande i några små, till större delen af mossa betäckta flyttblock, men likväl genom sin lafvegetation antydande, hvad som kunnat väntas, om denna bergart i betydligare mängd förekommit För att åskådliggöra olikheten i lafvegetation på dessa båda områden, vill jag här endast uppräkna de arter hvilka jag funnit uteslutande tillhöra den ena eller andra trakten, likväl med den anmärkningen, att fortsatta undersökningar möjligen kanna visa, att åtskilliga af här nedan anförda arter äro för båda trakterna gemensamma. Alidenstund det efter en så kort vistelse derstädes är svårt, ja nästan omöjligt att fastställa några allmängiltiga reglor, kan framställningen här, liksom öfverallt i det följande, endast gå ut på att visa, hurudant jag funnit förhållandet vara. För Qvickjockstrakten egna arter äro: Usnea barbatay Peltigera scaJbroaa^ Sticta pulmofiariay Fan" naria rtibiginoaa och hoemalea^ Acarospora badio/tiaoa, Lecanora protuberans, Rinodina rnilmna och Conradi^ Cladonia PaptHarioj Baeidia asserculorum saadcola^ Biatora rupestris och Ehrlutr-' tianay Sporastatia Morio (hufvudformen), Sarcogyne privignay Polyblastia scotinospora, Arihopyrenia griaea och analepta, Pht/l- lucum endocarpoidesj Arctomia delicatula. Följande arter äro funna endast i trakten omkring Åktse: Cetraria odontellaf Sticta ImitOy Placodium chrysoleucum^ Dtfnelwna nimbosa och oreina^ Tjecanora rhyparizay Asptcilia ealcarea och vermeosaj Gyalecta cupularisy Cryrophora anAracina och vellea /i depressa, Psora rubiformiay dedpims och Iwndat Digitized by Google LIOHENOIiOOISKA ANTBGKNINGAR. 456 ThaUoidima cancUdum, ffedeulare och rtmu/o««in, Biatora rivu- hsa, Rhexophiale coronata^ Leeidea Mosigii^ elaia, »peirea^ tur-- giduln och tenebrosa, BuMia stigmatea och coneinna (i effigurata^ SchUmaiomma pericleum, PolyblofHa Sendkneri och hyperborea^ PyrenopsU hcematopis /? terrigena. Betraktas na hela det af mig besökta området med hänsyD till de olika regioDerna, så omfattar det den öfversta gränsen af barrskogsregionen, vidare björkregionen och slättfjellsregionen upp- emot snögränsen. Men alldenstund björkregionen i lichenologiskC afseeode företer föga eller intet egendomligt, kan den lämpligast sammanslås med barrträdsregionen, hvarefter endast 2 regioner uppkomma, nemligen trädregionen och slättfjellsregionen. Då emed- lertid ingendera af dessa regioner blifvit af mig undersökt i hela sin utsträckning, i det att blott, så att säga, den öfversta randen af den förra samt den nedre och mellersta delen af den sednare blifvit något närmare genomforskad, är det naturligt, att en genomförd skildring af lafvegetationen i de båda regionerna ej här kan lemnas. Dessutom är, så vidt jag kunnat finna, olik- heten mellan de lafarter, som i båda regionerna kunna före- komma, d. v. 8. jord^ och «erborea)j Leeidea polycarpa^ pcmcBola, Dicksonii och fuicoatra, Buellia atroalha och coracina, Rhizocarpon petrceumy samt blott undantagsvis Pannaria granatina och lanuginoaa^ Xaiv- thoria elegans f Acarospora chlorophana^ Physcia cceria, Schcpreria einereorufa etc. Graniteng (Porreti, Tjackeli, Nammat^, Skärfi, Passo) all- männaste lafarter äro Rhizocarpon geographicum^ Parmelia »tygia och lanata. Gyalecta cupularis, Leeidea elata och speirea samt Buellia stigmatea äro endast på denna bergart anmärkta. Vidare förekomma Aspiciiia oinerea och cinereorufeacenay Lecanora hadia^ aira och cenisea^ Parmelia alpicola^ Rinodina oonfragosa^ Calo- placa aurantiaca, Xanthoria elegans och murorum, Biatora rt- vulosa /? mollis^ Urceolaria scruposa, Ijfcidea fuscoatra^ pancBola, aglcea och armeniaca, Buellia atroalha etc. Vid Aktse träffades äfven, såsom f5rut är nämndt, några små flyttblock af en rödaktig, kornig kalksten med in växt Am- fibol, på hvilka följande arter märktes: På den mossa, som till större delen betäckte stenarne, växte Nephroma papyraeeum och expallidum, Rinodina mniaroea och var. cinnamomea, Biatora vemalis och miscella, Bilimbia obscurata och microcarpa. Bi* atorina cumulata. Blastenia leucorhasa^ Buellia insignis; samt på sjelfva stenen Physcia obscura, Xantlioria titellina, Caloplaca ferruginea, Pannaria microphylla, Lecanora varia, Polyblastia hyperborea. Dessutom hade några, under vanliga förhållanden för kalksten helt och hållet främmande, arter här slagit sig ner, såsom Aspiciiia cinerea, Rhizocarpon geographicum och petrceum. Då en trakts vegetation icke mindre karakteriseras af de arter, som saknas, än af dem, som förekomma, torde här ej vara olämpligt angifva de allmänna stenlafvar, som antingen helt och hållet saknas eller endast på någon enstaka lokal anträffats. De förra äro Xanthoria parietina, Physcia cUiaris, Cetraria furfura" cea, Ucematomma coccineum, Lecanora sordida a, Umbilicaria puttulaUi och Gyrophora polyrhizos; de sednare Parmelia con- spersa (funnen endast vid Parkijaur på flyttblock af granit), samt Gyrophora hirsuta (Rosbacken och Aktse Kallou). Digitized by Google 460 P. J. HBLLBOM. Jordlafoame äro, såvida man bit äfven räknar de på mossa v&zande, hvilka väl också med de förra stå i närmaste sammao- haug, säkerligen de talrikaste såväl med afseende på artantal som mängden af individer. De tillhöra, med de få undantag, som redan fömt blifvit anförda, utan åtskilnad både fjellslättema och trädregionen. Den allmännaste jordlafven är utom all fråga Psora atrorufa samt dernäst Biatorina cumulaUu Till de all- männare arterna höra vidare Sphyridium bf/ssoides och placo- pliyllum (bäst utbildad i björkregionen), Biatora decoloram och castauea. De märkligaste jordlafvarne äro för öfrigt Baomyces roseusj Arthroraphis Jlavovirescens^ Pannaria hypnorum och brwnr nea^ Solorina crocea och sacecUa^ Peltiyera venosa^ Rinodina tur- facea och mniaroea^ Biatora miaoella^ Toninia squalidoy Der- matocarpon cinertum, samt de endast Qellplatj^rna tillhörande Lecanora oculaUiy Biatora cupw^y RhexopldaU coronata och Lecidea alpestris. De anmärkningsvärdaste, på ni09$a förekommande arteroa äro lecanora tartarea, stibfusea /i hypnorum och bryoräha, Nephroma arcticum och papyraceum, PeUtgeras^ Caloplaca cerina och var. Mlicidiorumf ferruginea och var. cinnamomea^ Biatora vemalis och atro/usca^ Bilimbia sphceroidesy obscurata^ miero- carpa och $yncomistay Massalongia carnosa^ Icmadopkila (Bru- ginosa^ Pannaria lepidiata^ Rinodina iurfacea och mniarota^ Lopadium pezizoideum, Mycoblastus sanguinarius och (i affinu, Lecidea arctica^ Buellia insignis och var. albocinctaf {Vetten- webera sphinctrinoides och muscoinim, Arctomia delicatula o. s. v. Alldenstund åt lafvegetationen i hela den nedre skogstrakten ifrån Lappmarkens gräns till Qvickjock blott kunde egnas en flygtig blick under en hastig upp- och nedresa och således den del af trädregionen, som varit föremål för mina undersökningar, hufvudsakiigen utgör det närmaste granskapet omkring Qvick- jocks kyrka eller sluttningarne af Snjärrak, Njaromats och Vallivare, holmarne i Saggatjaur samt närmaste omgifningen af Åktse, är det naturligt, att af trådlafvame blott ett ringa antal af mig iakttagttB. Såsom härtill bidragande orsak kan äfven den omständigheten Digitized by Google LICHENOLOOISKA ANTECKNINGAR. 461 anses, att barrskogarne omkring Qvickjock äro på stora sträckor forstörda af vådeld, hvarefter en i lichenologiskt afseende särdeles fattig björkskog uppväxt. Blott här och der förekomma enstaka träd af tall, sparsamt bevaxta med Farmelia diffusa. Granen, som här är det herrskande barrträdet (såsom bekant är går gra- nen i Qvickjock högre än tallen), hyser följande arter: Usnea barbata, Bryopogon jubatus var. proliauSy Ramalina calicaris var. fastigiata, Cetraria juniperina och var. pinaatri^ glauca^ sapincola och var. chloropht/lla^ Parmelia phyaodea och mbfuaca^ Biatora phcBOstigma^ Mycohlastua aanguinariusy Schismatomma pe* rideum^ Lecidea turgidula^ BueUia punctata^ Calicium hyperellum^ Chcenotlieca phceocephala var. chlorella och chryaocephala^ på torra qvistar med aflfallen bark Biatora Tornoensis och Cyphe- lium tigillare samt på granrötter mycket sparsamt Biatora cinna" barina. De få arter löfträd, som finnas, äro, atom Salices, björk, al, asp, rönn och hägg, men de förekomma endast spridda och äro temligen fattiga på lafarter. Björken uppträder väl i större massa, dels der granskogen genom vådeld eller svedjande blifvit forstörd, dels i den s. k. björkregionen, men hyser på sådana lokaler blott fa, de allraallmännaste arter, t. ex. Parmelia olivacea och diffma. På björk, der den förekommer i sällskap med gran, träflfas deremot Biatora fuscescena^ cinnabarina och Tomoensiay Mycoblaatus sanguinarius, Leptoraphis epidermidis^ samt på fÖr- moltoande stammar Parmelia diffusa och hyperopta, Pä al äro anmärkta: Physcia stellaris^ Lecanora protuberanSy varia och «u6- fusca, Caloplaca cerina^ Rinodina exigua^ Biatora fuscescenSy BueUia parasema, Arthopyrenia grisea och analepta. Asp finnes mera sparsam; blott vid Åktse träffades några större träd med Physcia obscura och Lecidea enteroleuca. Af rönn finnas endast mindre träd med Lecidea enteroleuca , Nephroma tomentosum och Biatora vernalis. H äggen här, liksom annorstädes, företer i lichenologiskt afseeude ingenting anmärkningsvärdt. På Salices förekomma Calicium byssaceumy BueUia paruse^na, Rinodina ^J^igua etc. Öfvtrs, af K, Vet,'Akad. Förh. Arg. 22. N:o 6. ^ V^^^^^f /,^ Digitized by Google '" j 462 P. J. HILLBOM. De allmäanare trädlafvar, som helt och hållet saknas, &ro: Ramalina calicaris a fraxinea^ Xanthoria parietina ^ Phymn eiliaris och pulverulentay Evemia furfuracea^ Grraphis^ Ope- graphoB. Sällsynta äro Umeå barbata (Jockmock, Snjärrak), Alectoria ochroleuca var. sarmeniosa (raeilan Roskats och Pajerim) samt Evemia pi^unastri (Njavi). Efter dessa allmänna anmärkninf^ar, hvilkas knapphändigbet torde i den korta tiden och det vidsträckta, förut föga bearbetade fältet finna en ursägt, vill jag här särskildt anföra några förot säkerligen obeskrifna arter, hvilka sedermera i den slutliga för- teckningen blott omnämnas, för att visa deras plats bland sioa samslägtingar. De nya arterna äro följande: Biatorina fraudans n. sp.: crusta sordide albida 1. cinerasceos, disperse granulata, hypothallo ooncolori; apothecia subglobosa, immar- ginata, humida rufescentia, sieca obscuriora, saepe lateribus et basi pallidiora (fere hyalina); hypothecium incoloratura, paraphyses con^Iu- tinatae, apice fuscescentes rufesoentesve ; gelatins hymenea jodo intense coerulescens; spor» in ascis inflato-clavatis dyblastae, ellipsoideae, utrio- que obtusse, medio vix constrictae, 0,015 — 18 m.m. loDgse et 0,008 — 11 m.m. latae. Apothecierna likna till det yttre i hög grad dem hos vissa former af Biatora vernalis eller B. Tornoénsis. — På jord öfver kalksten vid Aktse. Biatora phcea Fw. fi arctoa var. nova: sirailis a, sed enista melius evoluta (magis verrucosa), apotheciis minoribus. I »fseende på den inre byggnaden fullkomligt öfverensstäinroande med hufvudformen. — Njaramats på sydöstra branten. Hufvudartcn är funnen endast i Schlesien. B. ardooides n. sp.: crusta disperse verrucosa, albida, hypothallo indistincto; apothecia adnata 1. sessilia, primo plana marginata, dein convexa 1. turaida iromarginata, umbrino- 1. nigricanti-fusea; bypotbe- cium incoloratum; paraphyses distinctae, apico nigricantes. srelatina hymenea jodo coerulescens; sporae in ascis anguste clavatis 8:n«, ovoideae 1. ellipsoidete. siinplices, incoloratte. I afseende på tballus samt apotbeciernas form och fiirg ej olik var. arctoa af B. phsea, men väl skild från deunn genom hälften mindre sporer (0,013—14 ra.m. long., 0,007—8 m.m. lat.) och ofär- gadt hypotbecium. — På kalkblock vid Aktse. B. turficola n. sp.: crusta squamuloso-verruculosa, cervino-ciDera- scens, hypothallo nigricaute 1. indistincto; apothecia adpressa 1. sessilifl, persistenter planiuscula, raargine, tenuissimo demum evauido cincts, sicca atrofusca, humida sauguineo-atra; hypothecium incoloratum; para- Digitized by Google LICHENOLOGISKA ANTECKNINGAR. 463 physes coDglutinatae, hyalinie, apice fuscesoentes; platina hyroeneajodo intenac coeralescens; sporse in ascis anguste clavatis 8:»ie, ellipsoidcae, 0,008—10 m.tn. longne, 0,004—5 m.m. lat». Närmast slä^t med B. uliu:inosa, men skild från denna genom thalli färg, ständigt pinna apothecier, smalare asci, blott i spetsen brunaktiga paraphyser, olika färgning af gelatina hymenea genom jod- lösning o. 8. v. — Södra branten af Njunnats på jord. Lecidea Lulensis n. sp.: crusta effusa, nreolato-verrucosa, cinereo^ 1. fu?ce9centi-virescens, hypothallo nigro; apothecia adpressa, plani- uscula, margine pei-tenui cincta, dein leviter convexa et immarginata, diseo atro, nndo; hypotheciura incolorntum; paraphyses cohaerentes, iocolcrati, apice uigricantes; sporie in ascis clavatis 8:nae, ellipsoideee, 0,010 — 13 m.m. longre et 0,005 — 6 mm. latae. - Tjurvinjarka vid Tarran på lösa stenblock. Buellia Rittokeiuis n. sp,: areolae crustie discretie, suborbiculares, planiusculae I. vulgo concavse, margine elevato ssepe soluto (albopiil- verulento) einctie, siccee fuscobadiae, humidse olivaceo-fuscoe, nitidas, hypothallo atro impositae; apothecia adnata ]. sessilia, atra, plana, tenuiter mnrginata, dein interdum confluentia, margine flexuoso sub* persistente; hypothecium sordide fuscescens; parnphyses cohserentes, faligineo-fuscsB; sporae in ascis ventricoso-clavatis 8:nte, dyblastae, ellipsoidete, medio saepe paullulum con^trictae, utrinque obtusissimae, obscure coloratae. Liknar till thallus Lecidea fuscoatra, men skiljes från denna, äfven i yttre afseende, genom de aldrig convexa areohe, de bara och plana apothecierna; från närbeslägtade fiuelliaarter genom thalli beskaffenhet, de trubbiga sporerna etc; från B. coracina sarskildt genom betydligt större sporer (0,023 — 25 mm. long. et 0,012 m.m. lat.). — Rittok på lerskiffer. Pertusaria Stenhammari n, sp,: crusta tennis, laeviuscula, albicans, hypothallum obtegens: apothecia (diam. circ. 0,6—8 mill.) depresso- semiglobosa, ostiolo unico nigricante, derouro in discum urceolato- depressum dilatato; paraphyses apice fuligineae; spone binae, oblongte, 0,088—92 m.m. longae et 0,040—44 m.m. latae. Till yttre utseendet närmast lik P. Sommerfeltii, men skild ge- nom 2-8poriga asci, paraphyserna och den disklikt utplattade nucleus, genom hvilken sistnämnda karakter den endast skulle kunna, bland skandinaviska arter, jem foras med P. Wulfenii, som dock genom cru- stans färg, apotheciernas byggnad etc. betydligt afviker. — Crustan tyckes vid f5rsta påseendet vara r i mosa, men detta beror af barkens sprickfidlhet. — Snjärrak på al. Slutligen öfvergår jag till en systematisk f)3rteckning öfver alla i Lale Lappmark funna arter och varieteter. Det är dock naturligt, att denna förteckning ej kan göra anspråk på någon fallständighet, enär genom fortsatta undersökningar artantalet torde ej obetydligt kunna ökas, isynnerhet om någon större kalk- Digiti zed by Google 464 P. J. UBLLBOM. trakt skalle aatr&flFas, deU ock åtskilliga arter kunna föratsättas såsom här förekommande, ehuru de icke af mig blifvit obser- verade. Då inom ingen afdelning af växtriket svårigheten att med ord uttrycka arternas olikheter torde vara större än bland laf- varne, är det ytterst svårt, att med någon säkerhet bestämma lafvar efter blotta beskrifnin^ar, utan tillgång på origioalexemplHr. Det har derföre varit en lycklig omständighet, att jag i min vär- derade vän, Adjunkten vid Upsala Universitet Th. M. Fries, kunnat påräkna ett säkert stöd i alla tvifvelaktiga fall. Jag står också hos honom i den största förbindelse såväl för med- delande af originalexemplar, som för många värdefulla upplys- ningar, h varmed han på det mest förekommande sätt gått mig tillhanda. Många af de svåra Leeidea-arterna äro af honoro be- stämda, hvarjemte exemplar af de flesta härnedan uppräknade arter blifvit honom meddelade och godkända; hvilket allt det är mig ett nöje, att här offentligen erkänna. I den följande förteckningen har jag, såväl i afseende pa ordningsföljden, som slägt- och artbegränsningen, på några fa undantag när, följt *Xichenes Arctoi.** Åtskilliga arter, utom de förut beskrifna nya, äro ej förr anmärkta i arktiska zonen, hvil- ket jag i de flesta fall antydt; äfvensom jag vid sällsyntare arter anfört deras förut kända lokaler. Tecknet f utmärker de for- mer, som förut ej blifvit funna i svenska Lappland och tecknet • de för Sverige och följaktligen äfven för svenska Lappland nya formerna. Usnea barbata (L.) Fr. Denua inom arktiska zonen tämligen sällsynta art, hvilken förut endast blifvit anmäikt i Saltdalen och Kemi Lappmark samt "in arboribus prsecipue Betulis Lapponiae syl- vaticae passim" (Wnbq.), träffades vid Jockmock på tall och gran, vid Qvickjock på Rosbacken samt nedre sluttningen af Snjärrak på gran, men endast steril. Bryopogan Jtibatua y chalybei/omäs (L.) på" sten t. ex. vid Qvick- jock Rosbacken, Skärfi etc. d proUxus (AcH.) allmän på gran t. ex. Wallibacken m. fl. st Alectoria ochroleuca (Ehrh.) Fr. a rigida (Will.) på stenar och klippor, isynnerhet på fjellpiatåerna, t. ex. Snjärrak, Släta Walli, Njunnats, Skärfi etc. Digitized by Google LICHBN0L0GI8KA ANTECKNIKGAR. 465 / aarmentosa (Ach.) på tall vid vägen mellan Koskäls och Pajerim. * A. nigrescena (Aca.) (=A. ThuUnsia Tfl. Fr.) på klippblock nedaDlor Skärfi samt vid Aktse Kallon. Comicularia divergena AcH. på klippblock nedanför södra bran- ten af Skärfi, Kunnats vid Aktse Kallon, Namroats etc. C. aculeata (Ehru.) vid Qviokjocks prestgård, Walli, Nunnats etc. t Bamalina calicaris (L.) Fr. /? fastigiata (Pbrs). Denna förut inom arktiska omrädet endast vid Salten anmärkta form förekom vid Jockmock och Snjärrak, på båda ställena på gran, men liten och föga utvecklad. t R. polUnaria Acu. Förut inom arktiska zonen funnen endast vid Salten och i Kemi Lappmark, träffades denna art på glimmer- skiffer vid Qvickjocks prestgård, Snjärrak och Walli, ehuru endast steril. t Evernia prunastri (L.) Njavi på gran, Jockmock på björk. Var förut, inom arktiska området, känd endast från södra Nordlanden. t E, divaricata (L.). "Parkijaur Mörka", temligen ymnigt växande på gran, men utan frukt. — Ny för arktiska floran. Cetraria islandica (L.) t. allmän. y Delisei (Bory) Njunnats samt vid Aktse Kallon. C. odonteUa Acti. på ett fiyttblock i grannskapet af Aktse Kallon. C. cucuUata (Bell.) vid Qvickjocks prestgård, Wallivare, Njam- mats, Skärfi etc. C, mvcUia (L.) Walli, Njammats, Skärfi etc. C jwnperina CL.) Snjärrak, Njunnats, Aktse etc. / pinasiri (Scop.) på en, gran och björk, äfvensom på sten, men endast steril. C, glauca (L.) Snjärrak på gran; äfven på mossbetäckta klippor t ex. Pakti SuoUo, Njammats, men öfverallt steril. C. scepincola (Ehrh.) på en, t. ex. Njammats, Snjärrak på gi-an etc. y chlorophylla (HuMB.) Snjärrak, Aktse o. s. v. Nephroma arcticum (L.) allmän. N. Umentoswn THoFFM.) Njammats på rönn, Njunnats. N. papyracewn (Hoffm.) t. allmän t. ex. Njammats, Wallivare, Aktse etc. p soredicUum (ScHiKR.) Wallibacken. — På denna form före- kom parasitlafven Abrothallus Smithii TuL. N. expaUidxm (Nyl.) (— forma c helvetica (Ach.) Th. Fr. Lich. Aret. p. 43.) Bosbacken och på kalksten vid Aktse steril; Walli- backen fruktbärande. — Är otvifvelaktigt en god art. Peltigera aphtosa (L.) t. allmän. P. tnalacea Ach. vid Qvickjocks prestgård, Snjärrak etc. P. canina (L.) Fr. t. a. t P. scabroaa Th. Fr. (=P. pnlverulenta Tayl. enligt Nyl.) Wallivare på klippvä&fgar vid början af björkregionen. De för denna art inom arktiska zonen kända lokaler äro för öfrigt: Labrador, Grön- land och Finmarken; likväl synes den ej uteslutande tillhöra den högstil norden, alldenstund den blifvit funnen i Savolax (E. Nylän- der) och i Nerike i Götlunda socken (O. G. Blomberg). Digiti zed by Google 4(i6 P. J. HELLBOM. P, polydactyla Hoffk- "In Liipponia Lulensi (Cbdbrstr.)" Th. Pb. Lich. Aret. P. venosa (L.) vid Qvickjocks prestgård, WaJlibacken, Njunnats, Tjackeli etc. Solorina crocea (L) t. a. t. e. Snjärrak, Walli, Sä kok etc. S. saccata (L.) Pakti Suollo, Nja ramats, Tjackeli etc. ^ limbata (SmrfltJ Njuniiats Stivta pubnonaria (L.) Wallivaie på klippväggar vid början af björkregionen. * St. linita AcH. Denna inom arktiska zonen blott från ett par siällen förut kända art fanns på fjellet Nunnats i grannskapet af Aktse Kallon, men endast steril. St. scrobiculata (Scop.) på träd och sten t. ex. Wallibacken, Snjärrak, Pakti Suollo, Njunnals. Parmelia scueaUlis (L.) på sten oeb träd allmän. — På denna art förekom äfven parasitlafven Abrothallus Stniihii TuL. P. physodes (L.) på träd och mossbetäckta klippor t. a. t. ei. Snjärrak, Njammats etc. t P' encausta (Sm.) Wallivnre, Snjärrak. P. hyperopta AcH. t. a. på multnande björk- och granstammar t. ex. Snjärrak m. fl. st. P, olivacea (L.) t. a. på björk. P. sorediata (Acii.) Th. Fb. Parkijaur Mörka på granit och Qvickjock Kosbacken på glimmerskiffer, men endast steril; på nedre sluttningen af Snjärrak, äfven med frukt. Förut inom arktiska oro- rådet endast funnen i Finmarken. P. Fahlunensis (L.) Qvickjock Rosbacken etc. P. stygia (L.) på alla förekommande berjjarter temligen allmän. P, alpicola Th. Fr. sällsynt på glimmerskiffer, på hvilken berg- art den träffades endast på högsta spetsen af Snjärrak; mindre säll- synt pä syenit t. ex. Tjui-vinjnrka vid sjön Tarran, Njåmmelst, Säkok och granit t. ex. Porreli. • P. lanata (L.) Pakti Suollo, Släta Walli, Njunnats, Porreti etc. t P' conspersa (Ehbh.), som förut inom arktiska zonen blott blifvit anmärkt på hafsklippor i Nordlanden, Finmarken och på Grön- land, är äfven i Lule Lappmark ytterst sällsynt. Såvidt jag kunnat finna, saknas den helt och hållet i hela Qvickjockstrakten, äfvensom vid Aktse. Först under hemresan upptäcktes den på granit vid vestra ändan af Parkijaur. P. centrifuya (L.) på alla förekommande bergarter allmän, isyn- nerhet ymnig på glimmerskiffer. i P. incurva (Pbbs.) på glimmerskiffer ytterst sällsynt och foga utbildad t ex. Snjärrak, Njammats; något bättre, men endast steril, på flyttblock af granit nära Njungis; fullt utbildad och äfven fructi- ficerande på syenit, ehuru äfven der sällsynt, t. ex. Njåmmelst, Tjur- vinjarka. P. diffusa (Web.) t. allmän på björk och tall t. ex. Snjärrak, Njammats etc. Digitized by Google LICUENOLOGISKA ANTBCKNIKGAR. 467 Physcia pulverttUnta (Schrbb.) /9 muscigena Ach. Qvickjock Ros- backen, Njanimatls, NammaU. Pk. stellaris (L.) på björk och al t. ex. Storholracn i Saggatjaur och Snjärrak. Ph. ccBsia (HoppM.) på glimmerekiffer vid Qvickjocks prestgård och Njaminnts; på syenit vid Njåramelst. Pk obscura (Ehru.) a orbictäaris (Nbck.) på asp vid Aktse. t d musdcola (ScHiER.^ Qvickjock på Rosbacken etc. t Xanthoria controversa (Mass.) Släta Walli på ett flyttblock af granit, samt norr om "Lilljertak/* t var. laciniosa Dup. Snjärrak vid "Skrafvelbäcken" på gran. Dä denna form endast förekom steril, är det ovisst, huruvida den rätteligen bör foras till X. controversa (Mass.) eller till X. parietina (L); dock synes det förra lämpligast, helst som X. parietina saknas i hela trakten. X. elegans (Link) synes i nordligare trakter representera den eljest så allmänna X. parietina och förekommer t allmänt, isynnerhet på glimmerskiffer, men äfven på lerskiffer och granit samt undan- tagsvis på syenit. X. murorwn (Hoppm.) vid Qvickjocks prestgård, Pakti SuoUo, Nammats etc. X, vitelUna (Ehrh.) på glimmerskiffer t. ex. vid Qvickjocks prestgård etc.; på kalksten vid Aktse, äfvensom på mossa (Nammats) och jord (Skärfi). t Pannaria rubiginosa (Thunb.), som förut inom arktiska området blott blifvit funnen i södra Nordlanden, upptäcktes på Pakti Suollo i ^^K^Unur, ehuru endast i ringa mängd och steril. P, lepidiota (Smbflt) (= Pannaria preetermissa Nyl.) på syd- östra branterna af Njammats fruktbärande, steril vid Njunnats och Tjackeli. P. mcrophylla (Sw.) här och der på glimmerskiffer t. ex. Qvick- jock Rosbacken, Snjärrak etc.; äfven på kalksten vid Aktse. t P^ granatina (Smvlflt) = Lecidea pulvinata SchäR. (teste Th. Fr.) Jockroock på granit?; temligen ymnig på glimmerskiffer i ex. Snjärrak, Njammats; på syenit sällsynt t. ex. Njungis; på granit öfversta spetsen af Skärfi (endast spår); förut inom arktiska området anmärkt endast i Nordlanden och Finmarken. Denna vackra art, hvars enda kända svenska lokal förut var Orebrotrakten, hvarest den förekommer har och der på sandsten och granit, torde icke vara så sällsynt, ehuru den hittills icke blifvit upp- märksammad. Utom på ofvan uppgifne lokaler observerades den äfven i Norrbotten på "Morkan" vid Edefors på granit. Den Sommerfelt- »ka arten synes ej vara känd af utländska författare (huruvida KÖR- BERs (Par. p. 149) framstälda förmodan, att denna art vore identisk med Biatora Laureri Fw., är riktig, vore väl lätt att afgöra, om blott originalexemplar af denna sednare vore tillgängliga). Det var derföre för mig ett stort nöje, att den vid Qvickjock träffades i så stor ym- nighet, att den kunde insamlas för D:r Stenhammars exsiccater. Digitized by Google 468 P. J. HELLBOM. Nyligen har dennas plats i systemet såsom en art af Pannaria- slägtet blifvit ifrågasatt (Th. Fr. Öfv. af Kongl. Vet. Akadis Förh. 1864 n:o 5), hvarjemte samma författare i bref underrättat mig, att sfival denna som P. hcmialta (Smrflt) rätteligen bör foras under slägtet Pyrenopsia bland Homolicheues — en åsigt, hvaruti många med mig torde instämma, sedan dessa art-er blifvit bättre kända än hittills. Här upptagas emellertid båda arterna i det slägte, hvartill de vanligen förut ansetts höra, då det är att hoppas, att Adjunkten Fries, som först om förändringen väckt fråga, snart offentliggör sina åsigter härom. * P. hcenialea (Smrflt). Södra branten af Njunnats på jord. — Förut funnen endast af Sommerfelt i Saltdalen och af Wahlenberg omkring Hammerfest. P. brunnea (Sw.) temligen allmänt spridd, ehuru ingenstädes ymnig, t. ex. Wallivare, Njammats etc. P. hypnorum (Vahl) Wallivare, Njunnats, Kalek, Schoubbatwarc etc. vanligen i sällskap med brunnea. t P. Icumginosa (AcH.) temligen ymnig, men endast steril, på klippväggar synnerligast på gliinmerskiff'er t. ex. vid Qvickjocks prest- gård, Snjärrak, Njammats; men äfven på lerskiffer t. ex. Pakti Suollo samt undantagsvis på syenit t. ex. Njungis. Masaalongia camosa (Dicks.) här och der t. ex. vid Qvickjocks prestgård på klipporna i Kamajock, Njammats, Pakti Suollo, Snjärmk, Walli etc. Placodiwn chrysoleuaun (Sm.) på lerskiffer vid Skärfi. Kam- mats, Bittok. P opacum (AcH.) Aktse Källon samt på södra branten af Njunnats. — Såväl hufvudarten som ^3 äro inom arktiska området förut funna endast på Giönland och Spitsbergen. Pl, saxicolum (PoLL.) vid Qvickjocks prestgård, Njammats, Walli- backen, Skärfi, Nammats etc. t Pl. albescens (Hoffm.) vid Qvickjocks prestgård på klipporna vid Kamajock samt på Rosbacken. fi cUspersa AcH. Skärfi pa lerskiffer. t Åcarospora glaucocarpa (Wnbg.) Rosbacken vid Qvickjocks prestgård, Snjärrak, Tjackeli, Nammats. — En form häraf: apotheciis epruinosis förekom på Tjackeli. Å. hadiofusca (Nyl.), som förut endast blifvit funnen vid Ennri i Kemi Lappmark (Edwin Nyländer) på granitklippor, förekom på de lodräta sidorna af ett stort glirainerskifierblock på Rosbacken vid Qvickjocks prestgård. A. molybdina (Wnbg) synes tillhöra endast lerskiffem, på hvil- ken bergart den, ehuru temligen sällsynt, träffades vid Skärfi, Rittok, Pakti Suollo. — Förut inom arktiska zonen funnen i Nordlandeo, Finmarken, på Spitsbergen och Grönland, men endast på hafsklippor. A. amaragdula (Wnbg) ej sällsynt på glimmerskiffer t. ex. Bos- backen etc. y ainopica (Wnbg) på lösa syenitblock vid Njungis. Digitized by Google LICUB.NOLOOJ8KA ANTECKNINGAR. 469 AJ ehlorophana (Wnbo) här ocb der pä alla förekom roande berg- arter t. ex. Pnkti Suollo, Riltok, Njnmmnts, Kammats; temligen ym- nigt på lösa block af skiffer och syeuit på Tjurvinjarkn vid sjön Tar- ran. — Vid mikroskopisk undersökning af exemplar från alla dessa lok»ler obseryerades päronformiga asci, dels med ett tomrum i öfre ändan (fullkomligt öfverensstämmande med Körbbks beskrifning Syst. Lich. Germ. p. 113 och fig. tab. IV lig. 4), dels helt och hållet fyllda; men då det ej lyckades mig inkttnga detta ' contentum ascorum immaturum*' (sporen enligt Körbers mening) skildt från asci, vågar jag ej inlåta mig på de olika åsigterna härom. * Dimelcma nimbosa (Fr.) Tjackeli, men blott ett enda exem- plar; dock är det sannolikt, att den förekommer på flera ställen, enär den möjligen, för sin vid flygtigt påseende stora likhet med en Rino- dinaart, af mig förbisågs. — Inom arktiska zonen förut funnen i Salt- dalen (Smrflt), Finmarken (Th. Fr.) och på Grönland (J. Vahl). * Z>. ordna (AcH.) Skärfi, Aktse Kallon, Nammats, Rittok; öfver- allt endast på lerskiffer. Inom arktiska området förut endast känd från Grönland; (Alten 1864 Th. Fr.). HctniaUmma ventontm (L.) ymnigast , på glimmcrskiffer t. ex. Q?ickjocks prestgård, Wallivare, men äfven på lerskiflfer (Pakti SuoUo)* och på ayenit (Njåmroelst). Icmadophila ceruginosa (Scop.) t. allmän t. ex. Snjärrak, Walli- vare etc. Lecanora tartarea (L.) allmän på träd, jord och mossa t. ex. Njammats, Schoubbatvare etc. — På crustau häraf förekom en ut- märkt vacker, troligen till det i afseende på sin lafnatur omtvistade slägtet Dacampia Mass. hörande parasit: sporis in ascis cylindricis 4:Dis, dytetrablastis, fuscis. L. protuberans (Smrflt) på al temligen ymnig t. ex. Snjärrak ocb Njammats. L, oculata (Dicks.) synes uteslutande tillhöra fjellplatåerna, der djöu förekommer temligen allmänt, ehuru endast spridd, t. ex. Nun- nata, Schoubbatvare, Säkok. L. atra (Huds.) sällsynt på glimmcrskiffer t. ex. Njammats; all- mänuare på granit t. ex. Tjiickeli, och lerskiffer t. ex. Nammats, Rittok. L* mbfuaca (L.) på gran och aK t. ex. Snjärrak. P hypnorwn (WuLF.) Nammats. På al nedanför Snjärrak Täxte en form, som temligen nära öfverensstämmer med Lecanora mtumescena Kbr. syst. pag. 143: hypothallo coeruleo-nigricante, apo- theciis tumidis, disco subpruinoso margine niveo inflexo-crenato. * L. frtistulosa (Dicks.) Rosbacken och Njammats på glimmcr- skiffer. * ^ insulata (Ram.) Skärfi på lerskiffer. * L. rhypariza Nyl. Denna utmärkta och sällsynta lafart, som lorut endast blifvit funnen på Dovre (W. P. Schimpsr), upptäcktes på Dorra branten af Nammats tätt invid eller på den fasta berg- väggen. L. varia (£hru.) Snjärrak pä al; på kalksten vid Aktse etc. Digitized by Google 470 P. J. UELLBOM. L, polytropa (Ehru,) på gliromeiskifFcr vid Qnckjock» prest- gård etc. fi intricata (Sch rad.) på jflimmerskiffer vid Qvickjocks presi- gård; på syenit vid Njun«^is. — En hithörrinde form, betydligt när- mande sig / conglobata (Smrklt), växte på lerskiffer vid Skärfi. L, badia (Ehrh.) på glimmerskiffer, syenit och granit t. ex. Rosbacken, Njåramelst, Passo, Skärfi etc. /? crassa Hellb.: crusta crassa (usque ad 6 milL), albida vel cinerascente. — På högsta spetsen af Snjärrak. L. cenisea AcH. Njamraats och vid Qvickjocks prestgård på glim- merskiffer, Tjackeli på granit och Skärfi på lerskiffer. L. sorcUda (Pbrs.) var. lecidina ScHiBR. Denna utmärkta, for Skandinavien nya, men enligt Nyländer på södra Europas alper ej sällsynta form, träffades pa Aktse Kallon. — En till L. sordida bö- rande form, möjligen L. Swartzii AcH., ehuru med hvitgul crusta, förekom sparsamt på större granitblock nedanför Nammats. L. bryontha (AcH.) på mossa t. ex. Bosbacken, Snjärrak, Nammafs. Cahplaca cerina (Hedw.) på asp och al t. éx. Snjärrak, Njam- mats; äfven på glimmerskiffer vid Qvickjocks prestgård. • ^ ståUicidionim (OsD.) Rosbacken, Njammats etc. på mossa. C. aurantiaca (Lightf.) Skärfi, Tjackeli, Nammats. (i fiavovirescens (Hofpm.) Skärfi på lerskiffer. C. pyracea (AcH.) = Parmelia cerina v. pyracea Sth. Exsicc. n. 77. Caloplaca luteo-alba Th. Fr. Lich. Aret; p. 130. Calliopisma KöRB. Syst. p. 128 et Parerga p. 64. Snjärrak samt på holmarna i Saggatjaur. — Enligt D:r Stenhammar, som först påvisat den totala omkastningen hos sednare författare af namnen pyracea och luteo-alba, är detta den urspningliga Acharianska pyracea, hvaremot Btatora py- racea KÖRB. Syst. p. 190 et Par. p. 136 är den rätta luteo-alba (Sth. Exsicc. n:o 76). G. JungtrmannicB (Vahl) på Jockmocks kyrkogård, Nj unnats; Aktse på kalkstensblock. G. ferruginea (Huds.) Snjärrak, Pakti Suollo etc. på mossa; äfven på sten vid Qvickjocks prestgård. Y cinnamomea Th. Fr. Rosbacken, Pakti Suollo, Nunnats vid Aktse Kallon, Nammats. t Rinodina milvina (Wnbg) på glimmerskiffer vid Qvickjocks prestgård samt på syenit vid Njungis. — Att just denna art är den rätta Lichen milvinus Wnbg, hvilken således omöjligen kan foras till Levanora badia, har af Th Fries (Lich. Aret.) blifvit satt utom allt tvifvel. * B. turfacea (Wnbg) Wallivare vid början af björkregionen, Pakti Suollo, Nammats. f R. Gonradi Körb Af denna inom arktiska zonen fornt ej observerade, men sannolikt på flera ställen förekommande art, erboUs blott ett enda exemplar, växande på mossa vid Qvickjocks prestgård. R. mniaroea (AcH.) tern ligen allmän på jord och mossa t. ex. Jockmocks kyrkogård, Snjärrak, Tjackeli, Nammats etc. Digitized by Google LICUEN0L00I8KA ANTECKNINGAR. 471 fi cinnamamea Tu. Fm. på kalkstensbrott vid Aktse. f E. confragosa (Acu.) p& j^liromerskiffer vid Qvickjocks prest- gird» Tjackeli samt Parkijaur Mörka på granit. — Förut ej anmärkt ioom arktiska området B. exigua (Acu.) på al och salices t. ex. Snjärrak, Njungis. Åspidlia verrucosa (Agh.) Tjackeli, Nammats. fi panyrga (Acu.) Nammats. f Å, caUarea (L.) Skärfi på leiskiffer, Tjackeli på granit. A, cinerea (L.) allmän på granit, syenit och glimmerskilTer. y Myrini (Fr.) isynnerhet karakteristisk for syeniten, der den utgör den mest i ögont-n fallande lafarten, t. ex. Njåmmelst, men före- kommer äfvrn på granit t. ex. N unnats. A. cinereoru/escens (Acu.) temligen allmän på glimmerskiffer, syenit och granit. ff alpina (Smrflt) Njungis etc. ' A. pelobatrya (Wnbg.). På stöne flyttblock af glimmerskiffer på nedersta sluttningen af Snjärrak, icke serdcles långt ifriin Qvick- jocks kyrka. — Förut funnen i östra Finmarken (Wnbg) och Salt- dalen (Smrflt). A. lacustris (With) på lösa stenar vid bäcken, som flyter emel- lan Qvickjocks prostgård och kyrkan. GyaUcta foveolaris Acu. Tjackeli; ("Njammats Cederstråle" Lich. Aret.) G, cupularis (Eurh.) på granit Tjackeli och Nammats. Vrceolaria scrttposa (L.) på glimmerskiffer t. ex. Snjärrak; på granit Tjackeli etc. Ii bryophila (AcH.) Snjärrak. Stereocaulon coralloides Fr. Snjärrak. St. denudatwn Fl. Snjärrak, Skärfi. t St. cereolinum AcH. Jockmock på klipporna vid stranden af lilla Lule elf i grannskapet af Kaitum Sele, samt på glimmerskiffer- block på nedersta sluttningen af Snjärrak. — Ny för arktiska laf- flonin. St. paschaie (L.) Snjärrak etc. St. tomentosum Fr. Aktse. Cladania tiirgida (Eurh.) Wallibacken, Snjärrak. 67. pyxidata (L ) Aktse etc. • Cl. cariosa (Acu.) Qvickjocks prcstgård, Wallibacken. Cl. coralloidea (Acu.) Snjärrak, Pakti Suollo, Wallibacken. 67. degenerems (Klke) Njammats, Nj unnats. 67. gracilis (L.) vid Qvickjocks prestgård etc. Cl comuta (L.) Njammats. 67. fimbriata (L.) Wallibacken, 67. amanrocrea Flke vid Qvickjocks prestgård, Njammats. 67. botrytes (H.yG.) Wallibacken etc. 67. cornucupioides (L.) Snjärrak etc. allmän. Cl beUidifiora (Acu.) Njammats, Wallibacken. 67. Flörk^ana Fr. Njammats. Digitized by Google 472 P. J. HELLBOM. CL deformia (L.) Snjnrrak etc. Cl. digitala (L.) Snjärrak, Nja m mats. Cl. cenotea (Ach.) Njqnnats. CL fitrcafa (Schbeb.) Snjärrak. CL rhangiferina (L.) allmän. t CL Papillaria (Ehrh.) Släta Walli. — På Släta Walli träffades äfven CLf vermicularis (Sw.) eller snarare en medelform mellnn denna och Lichen (auricus Wulf. — Hvnr och en, som haft tillfälle iakt- ta^^a dessa former t naturen, skall säkerligen instämma i de af Th. Fries (Lich. Aret.) härom framställda åsigter. Gyropiwra anthracina (Wulf.) sällsynt på lodräta klippväggar nedanför Nammats på nordöstra sidan samt Eittok. G. polyphylla (L.) vid Qvickjocks prestgård på Hosbacken. var. deusta Fr. vid Qvickjocks prestgård samt vid Njungis. G. hyperborea AcH. t. a. G. erosa (Web.) vid Qvickjocks prestgård, Pakti Suollo etc; ymnigast på syenit t. ex. Njåmroelst. G. arctica Ach. på större stenblock nordvest om "Lilljertak." G. proboscidea (L.) t. allmän t. ex. Rosbacken, Pakti Suollo, Njåmmelst, Aktse Kallon etc. G. cyUndrica (L.) Qvickjocks prestgård, Njungis, Nammats etc G. vellea (L.) på lodräta klippväggar här och der, men endast steril t. ex. Hosbacken, Pakti Suollo, Aktse Kallon etc. fi depressa (Scbrad.) sällsynt, men fruktbärande. — Nammata. G. hirsuta Ach. sällsynt t. ex. Eosbacken och på Aktse Källon tillsammans med veUea. Psora ostreata (Hoffm.) på tall vid vestra ändan af Parkijaor, äfven med frukt. ' Pa. rubiformis (Wnbg.). Denna sällsynta, inom arktiska zonen förut endast i Finmarken (Wnbg, Th. Fr.) och på Grönland (J. Vahl) anmärkta art, upptäcktes på jord i klippspringor vid Skärfi, Tjackeli och Nammats. t Pa. lurida (Sw.) Skärfi på jord i klippspringor; fornt inom arktiska zonen funnen endast i Nordlanden. Pa. atrorufa (Dicks.) allmän i Qvickjockstrakten, der den före- kommer såväl på Qellslätterna som i trädregionen; Schoubbatware, Nammats. Pa. decipiena (Ehrh.) på jord öfver lerskiff^er vid Skärfi. t Toninia aquaUda (AcH.) vid Qvickjocks prestgård på klipporna i Kamajock samt södra branten af Njunnats på mossa sparsamt; pi jord öfver lerskiffer vid Skärfi ymnigt. t T, lugubria (Smrflt) = Lecidea caudata Ntl. ingalunda säll- synt på glimmerskiffer, syenit och granit t. ex. Njammats, Njåmmelst, Aktse; äfven på lerskiffer t. ex. Pakti Suollo. Thalloidinux candidum (Web.) i af jord uppfyllda springor pi tvärbranta bergväggar vid Skärfi på lerskiffer och Tjnckeli på granit t Th, veaictdare (Hoffm.) på jord öfver lerskiflfer vid Skärfi och Nammats. Digitized by Google LICHBNOLOOI8KA ANTECKNINGAR. 473 * Th. rimuloswfii Tu. Fr. Nammats pA mossa; var förat facnen endast i östra Finmarken af Th Friks. t Schixreria cinereorufa (ScHiBR.) på gliramerskiffer vid Qvick- jocks prestgård och Snjärrak, på syenit vid Njungis. Bceomyces roseua Pers. Snjärrak, Njunnats etc. Sphyridium placophyUwn (Wnbg.) här och der t. ex. Njaromats.. Snjärrak, Skärfi, Nammats; synes vara bäst utbildad i björkregionen. Spk. bysaoides (L.) Snjärrak etc. allmän. * Helocarpon crassipes Th. Fr. Denna utmärkta lafart, som förut endast blifvit funnen i Finmarken (Th. Fr.)> träffades pä mossa ▼id Kalak samt på nedre sluttningen af Snjärrak, men förekommer sannolikt på flere ställen. t Baddia asserculorvm (AcH.) (i aaaicola (KBR) = Scoliciosporum compactum ji saxicolum Kbr. vid Qvickjocks prestgård på sten. Hufvudformen, hvilken blott genom sin olika växtlokal skiljer sig från denna, är inom arktiska zonen blott funnen på en i Saltdalen (Smrplt). BiUmbia sphceroides (Dicks.) vid Qvickjocks prestgård, Tjackeli, Nammats, men Öfverallt sparsamt. B. obscurata (Smrplt) Th. Fr. Njunnats, Nammats, Wallivnre, Nnnnata vid Aktse Kallon. Ä microcarpa Th. Fr. vid Qvickjocks prestgård, samt på kalk- sten vid Aktse. t B, mimaria (Fr.) Släta Walli. + B, syncomista (Flke) Th. Fr. Tjackeli. * Biatorina mvaUs (Körb.). Denna sällsynta, endast genom mi- kroskopisk undersökning från Caloplaca cerina 1. ferruginea skiljbara art, hvilken förut blott blifvit funnen af Körbbr på ett par ställen på Riesengebirge samt af Th. Fries i östra Finmarken, upptäcktes på mcssa på Släta Walli. B. cwnulata (Smrflt) t. allmän t. ex. Pakti SuoUo, Släta Walli, Njunnats, Rittok, Schoubbatvare, Säkok samt i trakten af Tjåmåtis. B. fraudans Hellb. på kalkbiock vid Aktse. + B. globulosa (Flke) på murket trä vid Njungis. Biatora decolorans (Hoffm.) Snjärrak, Njunnats etc. (i cinnamomea Hellb.: apotheciis siccis cinnamomeis ?el nigri- cantibus, humidis cinnamomeis sporae 0,014 — 16 m.m. longse et O, 0065 — 85 m.m. latse. — Snjärrak ofvanom trädregionen. f B, coarctata (AcH.) vid Qvickjocks prestgård, Njamraats, Snjär- rak, Kalak. B. phasa Fw. var. arctoa Hellb. sydöstra branten af NjammaU på fasta bergväggen. B. arctooidea Hellb. på kalksten vid Aktse. B. citmabarina (Smrflt) på gran och björk mycket sparsamt t. ei. Walli, Snjärrak, Aktse. t B. rupestris (Scop.) sydöstra branten af Njammats. + B, Ehrhartiana (AcH.) Snjärrak på torra granqvistar. B. vemaUa (L.) t. allmän på mossa t. ex. Snjjirrak, Njammats, Tjackeli, Nammats etc. Digitized by Google 474 P. J. HELLBOM. B, cuprea (Smrflt) i trnkten nf Tatnsjön, Sclioubbatvarc, Sakok. B. miscella (Smrflt) Fk. Wallibacken. Njunnats, NammaU, Tjac- keli samt på knlkblock vid Aktse. t B. fusca (Schär.) Th. Fr. Släta Walli. ' B. castariea Hepp t. allmän t. ex. Snjärrak, Walli, Njunuats, Nanimnts, Rittok etc. — Förut inom arktiska zonen blott funnen i Finmarkon och på Grönland. •{• B. atrofusca Hepp på mossa sällsynt t. ex. vid Qvickjock» prestgård, Njunnats, Tjackeli. — En möjligen hithörande, fastån nå- frot afvikande form; (raöjli^n oeksA Lecidea pcrfidiosa Nyl. enligt beskrifnin^en i "Liehenes Scaudinavici'* pag. 244 växte pu mossa nedanför nordöstra branten af Njammats. B. Tomoénsis (Nyl.) Snjärrak, Njammats och Aktse på torra granqvistar; Snjärrak orh Walli på björkbark. j^B. phcBoatigma Kbr. Wallivare och vid Aktae på gran. — Pl nedra sluttningen af Snjärrak träffades på torra eranqvistar en liteo vacker Biatora med rödbruna frukter, hvilken doek i anseende till de fil exemplar, som insamlades, icke kunnat bestämmas. B. fusceacena (Smrflt) Snjärrak på al, björk och gran, Njun- gis på Salix caprea. — Sominerfelts iakttagelse, att denna art "modo in epidermide betulae fusco, numquam in albo proveniat" fann jag icke tillfullo bekräftad, enär den äfven, ehuru undantagsvis, förekom på hvit björkbark. B, rivulosa (Ach.) fi tnollia (Wnbg.) Tjackeli, Skärfi och Kam- mats på granit; Rittok på lerskiffer. B. turficola Hellb. södra branten af Njunnats på jord. B. uUginoaa (Sohrad.) Snjärrak. Obs. Några af de hemförda Biatora-arternc hafva icke kunnat bestämmas, enär de dels saknat sporer, dels påträffats i for ringa qvantitet. t BiatoreUa reaince (Fr.) på gran vid Aktse. Blaatenia leiicorcea (Ach.). på mossa t. ex. Aktse på kalksten, södra branten af Njunnats. Lopadittm pezizoideum (Aca.) här och der t. ex. Snjärrak, Njam- mats, Walli, Nammats, Sohoubbatware, Säkok. Arthroraphis flaoovireacens (DiCKS.) Snjärrak, Släta Walli, Shoub- batvare samt i trakten af Tjämåtis. f A. virideacena (Mass.) Nammats. — Förut ej anmärkt inom arktiska zonen. ' Rhexophiale coronala Tu. Fr. = Lecidea rhexoblephara Nyl Denna utmärkta art, som förut inom arktiska området endast blifvit funnen i Finmarken, på Grönland och på en ö i Beh ringssundet samt för öfrigt blott pa Dovre, förekom på nordvestra sidan af Skärfi, nära fjellets spets och nedanför Nammats på nordvestra sidan. t Lecidea panceola AcH. ymnig på glimmerskiffer, men oftast steril; sällsyntare på syenit. t ,^ ekgana Tu. Pr. Kalak, Skärfi. L. configua (Hofkm.) t. allmän. Digitized by Google LICHSN0L00I8KA AKTSCKNINOÅR. 475 (i flamcunda Ach. Jockmock, Snjtirrak. t L. speirea Ach. Univ. p. 184. (Lecidea contigua var. a crusta amylacea Fr. L. E. J^ecidea contigua var. speirea Nyl. Lich. Scand. p. 235) på granit vid Tjackeli och Nammats på nordvästra bran- terna. — Ny for arktiska floran. t L. rhcBtica Hepp. Snjärrak på glimmerskiflfer. — Förut inom arktiska området funnen endast vid Mortensnaes i östra Finmarken (Th. Fr.) + L, crvstulata (Ach.) Njunnats. L, fuscocUra (L.) Njunnats, Porreti, Passo etc. Z. spilota Fh. vid Qvickjocks prestgård pa glimraerskiffer, Njun- nats på sy en it. f L. Dickaoiiii Ach. = melanophtea Fr. Njungis på syenit; Skärfi, Rittok på lerskiffer. Z. polycarpa (Flke) t. allmän t. ex. vid Qvickjocks prestgård, Njunnats, Nammats, Skärfi etc. L. cdpestris (Smrflt) Th. Fr. ej sällsynt på fj^^^ platserna t. ex. Wallivare, Kalak, Shoubbatware, Säkok etc. P tomoides Hellb.: sporis cylindrnceo-oblongis, interduin diiplo loDgioribus quam in a se. 0,014 — 23 m.m. longis et 0,003 — 4 m.m. Jatis. — Wallivare, Nammats, Säkok. y stenotera Nyl. Släta Walli, Säkok. Ij. arctica Smrflt temligen allmän såväl i trädregionen som på Qellslätterna t. ex. Snjärrak, Njamraats, NjAmmelst, Säkok etc. L. Ltdensis Hellb. Tjurvinjarka vid sjön Tarran på lösa stenblock. L. mteroleuca Ach. Wallibncken på rönn; Aktse på asp. X. elabens ^h. Snjärrak på torra gninqvistar med affallen bark. + L, turgidtda Fr. Aktse på gran. L. Mosigii Hepp (secundum descriptionem in Par. Lich. Körb, p. 201) på större stenblock nedanför Nammats. + L. tenebrosa Fw på större stenblock vid foten af Nammats. Förut i arktiska zonen blott känd från Kemi Lappmark (Herb. Mus. Fenn.); (Finmarken Th. Fries 1864.) X. aglcea Smrflt här och der på de högsta fjnUspetsarne t. ex. Passotjocko, Nammats, Rittok samt på södra branten af Njunnats (på ned rn sa de block). L. armeräaca (DC) fi melalmca (Smrflt) tillhör liksom före- gående art de öfversta fjelltopparne t. ex. Porreti och Passotjocko. — En hufvudarten ytterst nära stående form träffades på SkärÄ ungefär på samma höjd som Ranunculus glaoialis. L. elata (ScHiER.) norra branten af Tjackeli på den fasta berg- väggen. Mycoblastus aangiänarius (L.) Snjärrak på björk. (i afjbiis (ScHJiR.) på multnad mossa vid Njungis; (Joekinock på multnande tallstammar, Wichura enl. Kkbr. Par. p. 228). ' Sporastatia Morio (Ram.) på lösa. syenitblock vid Njungis. * p coracina (Smrflt) Tjurvinjarka, Aktse Kallon, Skärfi, Rit- tok. — Liksom Th. Fries (Lich. Aret.) anmärkt förhållandet vara i Digitized by Google 476 P. J. HCLLBOM. Finmarken, förekom denna var. äfven hår ständigt i siillsknp med Acarospora chlorophana och på det sätt, som (a. st.) blifvit antydt, så att den förra träffades "locis apricis", den sednare "locis absconditis." t Sarcogyne privigna (Acu.) Snjärrak på glimraerskifferblock, sällsynt. Förut inom arktiska zonen endast anmärkt i Snitdaleii. Bueliia parasema (Ach.J Snjärrak och Njamraats på al. t B. insignia (Näg.) på mossa vid Qvickjocks prestgård, Snjär- rak, Naramats samt på kalksten vid Aktse. t fi albocincta Th. Fr. Rosbacken. B. punctata (Flke) på al och gran t. ex. Snjärrak; äfven pu gamla träd väggar vid Qvickjocks prestgård. t B, aUg^naiea (Ach.) på klippblock nedanför Nammats pä norra sidan. — Inom arktiska zonen förut anmärkt blott i Nordlanden (SmrfltJ och på Spitsbergen (Nokdekskiöld). B. atroalba (Ach.) Fw vid Qvickjocks prestgård, Njungis etc — Vid Tjurvinjarka och på Släta Walli förekom på lösa stenar af syenit äfven var. chlorospora Nyl. = Ca tillaria concreta Kbe: thalli macriorii areolis parcis, planiusculis, griseo-rufescentibus, sporis incoloratis vel leviter fuscescentibus. — Om denna form möjligen skulle kunna anses såsom en egen art, synes den med större rätt böra foras till släktet Bueliia än till Catillaria. Att Lecidea atroalba /? concreta Wnbo icke tillhör denna art, utan Ehizocarpon geminatum har Th. Feies (Lich. Aret.) på grund af originalexemplar visat; men då båda a^ terna innefattades under de gamles atroalba och blott för mikroskopet kunna åtskiljas, torde på deima omständighet ej böra läggas sy^ne^ ligt stor vigt. B, Rittokensis Hellb. Riltok på lerskiffer. * B, coracina Mouo. Njåmmelst etc. t B. concinna Th. Fr. ^ effigurata Anzi. Rittok på lerskiffer.— Skiljer sig blott thallo obscuriore effigurato från hufvudarten. t B. urceolata Th. Fr. Njammats — parasitisk på Weitenwebera sphinctrinoides. Ehizocarpon geminatum (Fw) Nj unnats. Rh. petrceum (WuLF.) t. allmän på glimmerskiffer, granit och syenit. Rh. geographicwn (!>.) allmän. (i alpicolum (Wnbg) t. allmän t. ex. Pakti SuoUo, Njåmmelst, Rittok etc. — Sporerna tyckas vid hastigt påseende verkligen vara dyblastfe, med anledning hvanf jag i början trodde mig ha påträffat en Buellia-art, tills jag efter hemkomsten vid noggrannare undersök- ning blef öfvertygad om mitt misslag. t Rh, albo-atrum (Hoffm.) fi margaritaceum (Smrflt) vid Qvick- jocks prestgård på klipporna vid Kamajock; Aktse Kallon på lerskiffer — Inom arktiska florans område förut blott aumärkt vid Saltenfjord (Smrflt). t Schiamatomma perkleum (Acu.) Denna for arktiska laf-flomn nya art fönkom på gran vid Aktse. Digitized by Google LICHENOLOCJISKA ANTBCKNINOAR. 477 f Lecamactis DUhuiana (Acu.) på glirnraerskiffer, men endast sf«ril t. ex. Njammats, Wallivare snmt vid Qviekjocks prostgård på klipporna vid Kamnjock. — iDom arktiska området fönit funnen en- dast Tid Sal ten (Smrflt). Sphcerophoms fragilis (L.) vid Qvickjocks preslgård, Snjärrak, Pakti Suollo etc. Cyphelium Ugillare AcH. på väggar vid Qvickjocks prostgård samt Snjärrak på torra, barklösn granqvistar. CaUcium hypereUuni ÄCH. Snjärrak och Aktse på gran. C. tracheUmtm AcH. Snjärrak på torrn granqvistar med affallen bark. C. tralnneUum Acu. Njammats på björk. i C. UfOtculare (Hopfm.) Njammats pA björk tillsammans med föregående art. — Ny för arktiska laf-floran. C. pusiUtwi (AcH.) Snjärrak på gran. C. byssaceum Fr. Iiolmarne i Saggatjaur pu salices. Chcenotheca chrysocephala (TuRN.) Rosbacken, Snjärrak och Aktse på gran. Ch. phcBocephala (Turn.) (i chlorella .{ken.) Rosbacken på gran, i Ch. trichialis (AcH.) Rosbacken på gran. y flaeuosa Th. Fr. Njammats pä björk. Coniocybe fnrfuracea (L.) vid Qvickjocks prostgård. Dermatncarpon miniatnm (L.) Rosbacken, Njammats, Njunnats, Skärfi etc. + D. ru/esceiis (Acåi.) Njammats, Tjackeli. Z>. dmdaleum (Krempelh.) Wallivare, Nammats, Tjackeli. f D. cinereian (Pers.) Jockmocks kyrkogård, Wallivare, Njun- nats, Tjackeli, Nammats. Pertusaria Stenhoanmari Hellb. Snjärrak på al. * Weitenwebera aptnnctrinoides (Nyl.) Njammats, Walli, Pakti Suollo. t W. mtueorum (Fr.). Af denna för arktiska floran nya art upptäcktes blott några få och klena exemplar vid Qvickjocks prostgård och på Njammats. Jag bör visserligen ej lerona oanmärkt, att d^ssa exemplar vid hemkomsten ej kunde återfinnas, men då jag förut fun- nit arten såväl på flera ställen i Nerike som på Gotland och Oland och den således är mig väl bekant, saknar jag skäl förmoda, att något misstag blifvit begånget Slägtnamnet Weitenwebera KÖRB. Par. p. 327 synes mig på an- förda gunder (Par. p. 328) böra for ofvanståonde båda arter antagas, helst den art, som först utgjorde det af Körbbr grundade slägtet Microglcma, såväl enligt Körbers beskrifning som egen utsago (Par. a. »t.), är från dessa arter så betydligt skild, att den oj under samma slägte kan inrymmas. t Sfmtroihele clopima (Wnbg.) = Stigmatomma spadicoum Kbr. Par. p. 330P på gliramerskiffer sydöstra branten af NjammaU, Skärfi på lerskiffer. Ö/vert, af K. Vet.-Akad. Förh. Arg 2Z. S:o 6. B Digiti zed by Google 478 P. J. HELLBOM, LICHEN0L06T8KA ANTBCKNIK6AR. * Polyblastia Sendtneri Krbmpelh. på mossa yid Nammats och Tjackeli. * P, acotinoapora (Nyl.). Denna för Skandiuaviens laf-flore nya art förekom vid Qvickjocks prestgård på klipporna vid Kamajock samt på Bosbacken. — Förut endast faunen "ad saxa in Scotia (Jones)" enligt Nyl. * P. hyperborea Th. Fe. På kalkblock vid Aktse. — Förut fun- nen blott i Finmarken (Tu. Fr.) och på Spitsbergen (Nordenskiöld). t Verrucaria margacea Wnbg. Nammats. P ceUdobola Wnbg. Tjackeli på granit, Snjärrak och vid Qvick- jocks prest|;ård på glinimerskiffer. t Thrombiwn epigceum (Pers.) Njammats, Snjärrak, Njunnats. Arthopyrema grisea Kbr Snjärrak på al; Njangis pä Salix caprea. A. analepta Kbr Snjärrak på al. fi falkus Nyl. Snjärrak på al. t Leptoraphis epidermidia (AcH.) Snjärrak och Njammats på björk t Microthelia rmcula (Fw) Wallivare på björk. t Endococcus pygnums (KÖRB.) vid Qvickjocks prestgård para- sitisk på Lecidea polycarpa. E. genvmifer (Tayl.) Jockuiock parasitisk på Lecidea contiguajS flavicunda; Pakti Suollo. Pyrenopsis hcemaiopis (Smrflt) p terrigena Th. Fr. iu litU: thallo rosulas 1. pulvinulos minutos (diametr. vix ultra 2 milL, volgo infra) formante; apotheciis deroum profunde urceolatis margine te- nuiore. — Skärfi på jord öfver lerskiffer. t Lecothecittm aspereUum (AcH.) på syenit vid Njuugis. ' Arctoma delicatula Th. Fk. Snjärrak ofvanfor trädgränsen på mossa. t PhylUscum endocarpoides Nyl. Qvickjocks prestgård och Sujär- rak på glimmerskiffer; Njungis på syenit. Digitized by Google 479 Skåiker tiU tiketo Natarhistoriskt ImuiL (Ports. fr. ftid. 442). Botaniska atdelningen. Åf Hr Professor Fries, ]6:de fascikeln af Herbarium normale. Af Ådjtmkten 7%. Fries, En fald samling af växter hemförda förledne sommar från Finmarken. Zoologiska afdelningen. Af Veterinär-Eleven Erichson, £o Lestris paraaitica från Åland. Af Hr C. A, Borgström. Eo Falica ntra. Af Apotheks- Eleven A. F, Löfvander, Ett SvinhufTud, funnet i en torfmosse vid Falköping. Af Medicinalrådet Sondén. En gnlfargad Aborre. Af obekant gifvare. En Oallinola crex. Digitized by Google STOCKHOLM, 1866. P. A. NORSTEDT & SÖXEH. Digitized by Google ÖFYERSIGT KONGL VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 22. 1865. ^ 7. Onsdagen den 13 September. Hr BoHEMAN redo^orde för sin under den förflutna som- roareo utförda entomologiska resa till Oland, Blekinge och Skåne. Hr Lindhagen föredrog en uppsats af Professor A. Möller i Lund: Fortsättning af ephemeriden för Fayes komet*, med anledning hvaraf Hr Edlund lemnade några meddelanden till frågans belysning från fysikalisk synpunkt. Hr Bahr anförde några tillägg till den notis han i före- gående sammankomst meddelat rörande ljust spectrum af Ga- dolinit. Hr Sundevall förelade en af Hr Bahr till Riks-Museii zoologiska afdelning förärad samling af fossila djurlemningar från permiska formationen vid Rhen. Sekreteraren föredrog en af Docenten P. T. Cleve insänd uppsats: Förelöpande underrättelser om några brom- och jod- haltiga ammoniakaliska platinaföreningar.* Praeses anmälte, att Akademien genom döden förlorat, bland inländske ledamöter i sjunde klassen, Professoren J. Hedenborg, som i sitt åttionde år aflidit i Florens; samt bland utländske i andra klassen Astronomie Professorn vid Universitetet i Berlin, J. F. Encke, och i sjette klassen Directorn vid K. Botaniska trädgarden i Kew Sir William Jackson Hooker. Från K. Sjöförsvars- Departementet hade skrifvelse ingått o om tvenne nu förestående sjöexpeditioner, nemligen med Ang- f^regatten Vanadis till Vestindien och Medelhafvet, samt Ang- Korvetten Gefle till södra Amerikas ost- och vestkuster. '*- Digitized by VjOOQ IC t^^^ TI ^ il ' % t % STOCK HO L* j ' p .er i Chrisiiania Oni^i. U i ende fossile Dyrlevninger fni orne, Bd. 14: 1. .a Christiania Observalorium, 1864. dgen aufgezeichet auf Christiania Obscr- -zte Ijieferung. J119 OpdHgelser om de gamle Aegyptcro. Ii- K. Norske Vidervskabernes SeUkab i Trondhjein, J. 5: 1. Från B. Geographical Society i Londoti. I Vol. 34. >^i.ig8, Vol. «: 3-5. Från R. Geological Society i London. ;,^r..«'. N:o 83. FVån Natural History Society i Dtiblin Ejjyoceetliogd, Vol. 2: 3. 3: 1, 2. 4: 1. . (Forl.H. Ä »i.l. 506) Digitized by Google 483 Fortsättning af Efemeriden för Fayes Komet. Af A. Möller. [Meddelftdt deo 18 September 1866]. Sedan den Fayeska kometen blifvit återfunnen i Köpenhamn den 22 sistlidne Augnsti samt en fullständig observation på den- samma, hvilken blifvit anställd i Paris den 26 i samma månad och offentliggjord i Pariser Observatoriets "Bulletin internationaF för den i Septemper, utvisat, att korrektionerna f5r den af mig beräknade efemeriden Kr dess återkomst vid observationstillfället voro : J ^. Ä. = - 0',84 J Decl. = + 12",7, tillåter jag mig härmed öfversända fortsättning af nämnda efe- roerid för hela den tid, som nuvarande apparition kan omfatta. 0* Bérl . med, tid. A. R, DecL Log. e<>. 1865. No?. 22 22^7" 0»,50 — 4»38'37",9 0.181390 23 22.18. 81.81 -4.38.85.9 0.183115 24 22.20. 4,59 — 4.38.20.6 0.184836 25 22. 21. 38, 81 — 4.37.52,2 0.186554 26 22.23. 14,45 -4.37.10,7 0,188268 27 22.24. 51,47 -4.36.16.2 0.189978 28 22. 26. 29, 85 -4.35. 8,9 0.191684 29 22.28. 9,58 -4.33.48,9 0.193385 30 22.29. 50,62 -4.32.16,2 0.195082 Dec. 1 22.31. 32,95 — 4.30.30.9 0.196T74 2 22.33. 16,56 -4.28.33,0 0.198460 3 22.35. 1,42 -4.26.22.7 0.200142 4 22. 36. 47, 51 -4.24. 0.1 0.201818 5 . 22. 38. 34. 81 — 4.21.25.2 0203489 6 22. 40. 23, 31 -4.18.38,0 0.205154 7 22.42. 12,98 - 4. 15. 38, 8 0.206815 8 22.44. 8,80 — 4.12.27,7 0.208470 9 22. 45. 55, 77 -4. 9. 4.7 0.210120 10 22. 47. 48, 87 — 4. 5.29.8 0.211764 11 22. 49. 43, 07 -4. 1.43,2 0.213408 12 22. 51. 38, 37 -3.57.44,9 0.215035 13 22.53. 34.74 — 3.53.35.0 0.216662 14 22. 55. 32, 17 -3.49.13,7 0.218283 15 22.57. 30,65 — a 44 41, 2 0.219898 16 22. 59. 30, 16 — 8.39.57,5 0.221507 Digitizedby VJ< Google (84 A. MULLER. 0* Ber 1 fned, Hd. A, R. DecL Log.Q\ 1865. Dec. 16 22''59'"30M6 -3^39'57",5 0.221507 17 23. 1. 30, 67 -3.35. 2,7 0.223110 18 23. 8. 32, 18 -3.29.56,9 0.224706 19 23. 5. 34, 67 -3.24.40,3 0.226296 20 23. 7. 38, 11 -3.19.13,0 0.227880 21 23. 9. 42, 50 -3.13.35,1 0.229457 22 23. IL 47, 80 -3. 7.46,8 0.231028 23 23. 13. 54. 01 -3. 1.48,3 0.232592 24 23. 16. 1, 10 -2.55.39,7 0.231149 25 23.18. 9,06 -2.49.21,2 0.2a5701 26 23.20. 17,87 -2.42.52,9 0.237246 27 23. 22. 27, 52 - 2. 36. 14, 9 0.238784 28 23. 24. 37, 98 — 2. 29. 27. 5 0.240317 29 23. 26. 49. 24 - 2. 22. 30, 8 0.241844 30 23.29. 1,29 - 2. 15. 25, 0 0.243365 31 23. 31. 14. 11 — 2. 8.10,2 0.244880 186<5 Jan. 1 23. 33. 27, 69 -2. 0.46.5 0.246390 2 23. 35. 42, 02 — 1. 53. 14. 1 . 0.247895 3 23. 37. 57, 09 — 1; 45. 33, 3 0.249395 4 23. 40. 12. 87 -1.37.44,1 0.250889 5 23.42. 29.36 - 1. 29. 46. 7 0.252379 6 23. 44. 46, 55 -1.21.41,3 0.253864 7 23.47. 4,43 -1.13.28,0 0.255345 8 23. 49. 22. 99 -1. 5. 6.9 0.256821 9 23. 51. 42, 22 — 0.56.38,3 0.258293 10 23.54. 2,11 -0.48. 2,3 0.259761 11 23.56. 22,66 -0.39.19. 1 0.261225 12 23.58. 43.86 — 0.30.28.8 0.262685 13 0. 1. 5.69 — 0.21.31,7 0.264141 14 0. 3. 28, 14 — 0.12.27.8 0.265593 15 0. 5. 51, 20 -0. 3.17,4 0.267041 16 0. 8. 14, 87 -1-0. 5.59,3 0.268485 17 0. 10. 39. 13 -1-0.15.22, 1 0.269926 18 0.13. 3.97 -h 0. 24. 50, 8 0.271363 19 0. 15. 29. 38 -1-0.34.25,3 0.272796 20 0. 17. 55, 34 + 0.44. 5,2 0.274225 21 0.20. 21,85 -1-0.53.50,5 0.275651 22 0.22. 48.89 -f-1. 3.40,9 0.277074 23 0.25. 16.46 -hl. 13. 36. 2 0.278494 24 0. 27. 44. 54 + 1. 23. 36. 2 0.279911 25 0. 30. 13, 12 -»- 1. 33. 40, 7 0.281325 26 0. 32. 42, 19 -f-1. 43. 49, 5 0.282736 27 0. 35. 11, 74 -1-1.54. 2,4 0.284144 28 0. 37. 41, 77 -1-2. 4.19,1 0.285551 29 0. 40. 12, 26 -1- 2. 14. 39. 5 0.286955 30 0. 42. 43, 21 + 2,25. 3,4 0.288357 31 0. 45. 14. 60 + 2.35.30,5 0.289758 Febr. 1 0.47. 46,44 + 2.46. 0,7 Digitizedby VjO 0.291157 OQle FORTSÄTTNING AF EFSMERIDSN FÖR FAYB8 KOMET. 485 0^ Berl. med. tid A. R. DecL Log. p«. 1865. Febr. 1 0Ä47«46v.44 + 2046' 0".7 0.291157 2 0. 50. 18. 71 -1- 2. 56. 33. 8 0.292555 3 0. 52. 51, 41 -h 3. 7. 9. 6 0.293952 4 0.55. 24,53 + 3.17.47.9 0.295348. 5 0.57. 58,07 + 3. 28. 28. 5 0.296743 6 1. 0. 32, 03 -h 3. 39. 11. 1 0.298137 7 1. 3. 6.39 -h 3.49.55.6 0.299530 8 1. 5 41, 15 + 4. 0. 41. 9 0.300923 9 1. 8. 16, 31 + 4.11.29,7 0.302315 10 1. 10. 51. 87 -h 4.22.18,7 0.303707 11 1. 13. 27. 81 -h 4. 33. 8, 8 0.305098 12 1.16. 4.12 + 4.43.59,8 0.306489 13 1. 18. 40, 81 4- 4. 54. 51, 5 0.307880 14 1.21. 17,86 -h 5. 5 43, 6 0.309270 15 1. 23. 55, 27 -h 5. 16. 36, 0 0.310659 16 1. 26. 33, 03 + 527.28.4 0.312048 17 1.29. 11.13 -1- 538.20,6 0.313437 18 1.31. 49,55 -h 5 49.12,4 0.314826 19 1.34. 28,30 -h 6. 0. 3, 7 0.316214 20 1.37. 7.37 -1- 6.10.54,1 0.317602 21 1.39. 46.75 -1- 6.21.43.5 0.318991 22 1.42. 26.42 + 6.32.31,6 0.320379 23 1.45. 6.37 H- 6.43.18,3 0.321768 24 1.47. 46.61 -h 6.54. 3,3 0.323157 25 1.50. 27,13 -h 7, 4.46,5 0.324546 26 1.53. 7,91 + 7.15 27,6 0.325936 27 1.55. 48,95 + 7. 26. 6, 4 0.327326 28 1. 58. 30. 23 -h 7. 36. 42. 8 0.328717 Mars 1 2. 1. 11, 77 H- 7. 47. 16, 6 0.330109 2 2. 3. 53. 55 + 7.57.47,6 0.331502 3 2. 6. 35, 57 -1- 8. 18. 15, 6 0.332896 4 2. 9. 17, 81 -1- 8.28.40,4 0.334291 5 2.12. 0.28 -1- 8.29. 1,9 0.335687 6 2. 14. 42. 97 -h 8. 39. 19, 8 0.337084 7 2. 17. 25. 88 -h 8. 49. 34. 0 0.338482 8 2.20. 9,00 + 8.59.44,3 0.339882 9 2. 22. 52. 32 + 9. 9. 50, 6 0.341283 10 2. 25. 35, 84 + 9. 19. 52, 6 0.342685 11 2. 28. 19, 56 + 9. 29. 50, 8 0.344088 12 2.31. 3,47 4- 9.39.43,8 0.345492 13 2. 33. 47, 55 + 9.49.31.6 0.346897 14 2. 36. 31, 81 + 9. 59, 15, 0 0.348303 15 2 39. 16, 24 +10. 8.53,3 0.349710 16 2.42. 0,82 + 10.18.26,3 0.351118 17 2. 44. 45. 55 +10.27.53.9 0.a')2527 18 2.47. 30.43 + 10.37.15.9 0.353936 19 2. 50. 15, 44 +10.46.32,2 0.355346 20 2.53. 0,57 +10.55.42,5 % 0.356756 Digitizedby VJ< Google 486 A. MÖLLER. FORTS. AF KFBHKBIDBN POR FATB8 KOMET. 0* Berl, med. tid A. R. Decl. Ug. e^ 1865. Marfl 20 2*53" 0',57 + ia>55'42.5 0.356756 21 2. 55. 45. 81 4-11. 4.46,8 0.358167 22 2. 58. 31, 15 +11.13.44.9 0.359579 23 3. 1. 16. 59 -1-11.22.36,6 0.360991 24 3. 4. 2, 11 +11.31.21.8 0.362404 25 3. 6. 47, 71 +11.40 0.3 0.363817 26 3. 9. 33. 38 +11.48.32,1 0.365231 27 3. 12. 19. 10 + 11.56.56,9 0.366645 28 3.15. 4,87 + 12. 5.14.6 0.3fi8061 29 3. 17. 50, 69 +12.13.25.2 0.369477 30 3.20. 36,54 + 12.21 28,5 0.370893 31 3. 23 22. 41 + 12.29 24.4 0.372310 Apr. 1 3.26. 8,31 +12.37.12,8 0373728 2 3.28. 54.22 +12.44.53,6 0.375146 3 3.31. 40.14 +12.52.26.6 0.376565 4 3.34 26.06 + 12.59.51,8 0377984 5 8.37. 11.97 + 18. 7. 9,1 0.379404 6 3. 39 57, 88 +13.14.18,4 0.380824 7 3. 42. 43. 76 + 13.21.19.6 0.382244 8 3. 45. 29, 61 +13.28.12.5 0.383664 9 3. 48. 15. 43 +13.34.57.2 0.385085 10 3.51. 1.21 +13.41.33,5 0.386505 11 3. 53. 46. 95 + 13.48. 1.3 0.387924 12 3. 56. 32, 62 +13.54.20.6 0.389344 13 3.59. 18.22 + 14. 0.31.3 0.390762 14 4. 2. 3. 75 + 14. 6.33.2 0.392180. Efeitierid för kometens ljusstyrka. 1865. Aug. 22 1.00 1866. Jan. 0 1,09 Sept. 3 1,17 Jao, 12 1,04 Sept. 15 1.30 Jan. 24 0.98 Sept. 27 1.37 Febr. 5 0.92 Okt. 9 1,40 Febr. 17 0,85 Okt. 21 1.39 Mars 1 0.78 Nov. 2 1,35 Mars 13 0,71 Nov. 14 1.30 Man» 25 0,64 Nov. 26 1.25 Apr. 6 0,57 Dec. 4 1.21 Apr. 18 0,51 Dec. 16 1,15 Dec. 28 1,08. Digitized by Google 487 Förelöpande underrättelser om några brom- och jod- haltiga ammoniakalislca PlatinafOreningar. Af P. T. Cleve. [Meddelade den 18 September 1865.] Såsom bekant hafva de ammoniakalislca platinaföreningarnes konstitution blifvit tolkad på ganska många och skiljaktiga sätt och detta torde kunna anses såsom ett bevis att ämnet ännu icke är på långt när utredt. Jag har derföre påbörjat en under- sökning öfver dessa föreningar, så mycket heldre som jag hoppa- des derigenom kunna erhålla någon upplysning öfver de ammo- niakaliska raetallföreningarnes konstitution i allmänhet. Detta var for mig af så mycket större vigt, som jag här- igenom trodde mig kunna erhålla någon upplysning öfver den närmare sammansättningen af de ammoniakaliska föreningar, som bildas af metallen krom och öfver hvilka jag för några månader sedan inlemnat till Kongl. Vet.- Akademien en uppsats. Första uppgiften för mina arbeten var besvarandet af frågan horavida den klorhalt, som finnes i saltema af den bas, hvilken efter upptäckaren blifvit benämnd den Gros ska, tillhör salternas radikal eller om den kan utbytas mot syre och syror, mot andra metalloider eller med andra ord om denna klorhalt står utom salternas radikal. Enligt Gros' uppgift skall denna klorhalt icke kunna fallas med silfversalt, hvilket förhållande föranledde 13er- ZELius att förklara dessa föreningar såsom kopplade föreningar af ammoniaksalter med PtCINU^ (platina-klorur-amid). Senare författare, hvilka behandlat detta ämne, hafva deremot antagit att denna klorhalt icke tillhör radikalen i salterna. För att ^nna någon visshet om hvilkendera af dessa åsigter är den rätta, forsökte jag framställa några med dessa salter analoga förenin- gar, hvilka i stället för klor skulle innehålla brom eller jod. Det var nemligen att förutse, att i händelse detta skulle lyckas, borde Öfvevs. af K. Vet.-Akad. FOrhandL, löfio, i\':o 7. Digitized by Goos 488 P. T. CLEVE. jag erhålla föreningar uti hvilka bromen och joden skalle göra mindre starkt motstånd mot reagentier än kloren i de 6ro8*8ka salterna. Under fortgången af dessa arbeten lyckades jag finna flera märkliga förhållanden, hvilkas närmare utredande påkallade en långt utförligare undersökning, än jag till en början afsett Då det ännu torde erfordras betydlig tid innan jag kan afsluta dessa arbeten, har jag önskat att i kort sammandrag framlägga en del af de resultat, jag redan vunnit. En mera fullständig redogörelse för de analytiska försöken anhåller jag få lemna, då mina arbeten framskridit längre. Diamminplatinabromid. Ptj Br^ 4NH3. Detta salt erhålles genom att behandla det salpetersyrade saltet Pt2Br2 02, 4NH3, 2N med bromammonium. Det bildar en svårlöslig, orangegul fyllning. I hett vatten löses det trögt med citrongul färg och utkristalliserar vid afkylning i starkt glänsande, små dubbelpyramider. Behandlas det med salpetersy- rad silfveroxid, utfälles först | af dess bromhalt och vid lösningens afkylning utkristalliserar ett salt af sammansättningen Pt^Br, O3 iNHj, 2^, H. Moderluten regerar för fri syra. Diamminplatinabromoklorid. Pt, Br2 CI2 4NH3. Erhålles såväl genom inverkan af klorammoniura (i under- skott) på det salpetersyrade saltet Pt, Br^ 0^, 4NH3, ^N» ^^™ genom dubbel dekomposition af Gros' nitrat och bromammoniom. I begge fallen synes samma produkt erhållas. Saltet bildar mi- kroskopiska dubbelpyramider af klar, gul färg. Det är svårlösligt i vatten. Salpetersyrad silfveroxid ger med detta salt klor- och bromsilfver samt en blandning af saJtema PtjBr03 4NH3, 2N, H och PtjC103 4NH3, 2N, H. Digitized by Google AMM0NIAKALI8KA PLATINAFÖRENINGAR. 489 Behandlas saltet med klorvätesyra erhåller man en produkt, hvars sammansättning närmar sig formeln Pt2BrCl3 4NH3. Denna sistnämnda förening erhålles i rent tillstånd genom inverkan af saltsyra på nitratet Ptj Br O3 4NH3, 2N, H och bildar ett i vatten så godt som olösligt, citrongalt pulver af otydligt kri- stallinisk struktur. Basisk JJiamminplatincAromid, Pt, Br, O 4NH3, H. Erhålles genom dekom position af det salpetersyrade saltet Ptj Br O3, 4NH3, 2N, H med bromammonium. Saltet bildar en svårlöslig, tung, ljusgul fällning af små fyrsidiga, tvärt afstympade prismer. Basisk Diamrninplatinabrojnoklorid. Pt,BrCU0 4NH3, H. Erhålles såsom föregående förening då man i stället för brom- ammonium använder salmjak. Det öfverensstämmer med före- gående salt till fUrg och kristallform. Ett annat basiskt salt Pt, Cl Br^, O, 4NH3, H erhålles genom inverkan af bromammonium på nitratet Ptj Cl O3 4NH3, 2N, H ') och bildar en af hvita, mikroskopiska nålar bestående fällning. Om saltet Ptj Br CLj O 4NH3, fl behandlas med koncentre- rad saltsyra, utbytes syre och vatten emot klor. Salpetersyrad Diamminplatinabromoxid. 1. Neutrala saUer, a. Bibrom-binitrat Pt2Br2 02 4NH3, 2N. Oetta salt bildas genom inverkan af brom på det salpeter- syrade saltet af den "första Reiset'ska basen" Pt O 2NH3, N. *) Detta salt bildas genom inverkan af salpetersyrad silfveroxid på Gros* nitrat. Då denna förening icke ligger inom gränsen för min uppsats, kan jng icke för närvarande lemna nSgra närmare underrättelser derom. Digiti zedbyGoOgk 490 P. T. CLETE. Föreningen kristalliserar i tunna fjäll, till glans och ^g lik- nande jodbly. Kristallerna synas vara korta, fyrsidiga prismer med doroatiska ändytor. Vanligen äro de så platta att de hafva habitus af sexsidiga taflor. Saltet är temligen lättlösligt i hett vatten, men svårlösligt i kallt. Föreningen innehåller icke kristallvatten och kan upphettas till 180® utan vigtförminskning, vid högre temperatur sönderdelas den under utveckling af brom. Till reagentia förhåller sig saltet på följande sätt: Kaustikt kali i koncentrerad lösning utvecklar icke vid vanlig temperatur ammoniak, då det blandas med saltets lösning, men vid upphettning bortgår ammoniak långsamt. Scdpetersyrad silfveroxid utfaller vid kokning under en kort stund saltets halfva bromhalt och ger jerate fri salpetersyra saltet Pt, Br O3 4NH3, 2N, H. Fosforsyradt natron (vanligt) ger en fällning af saltet Pt, BrO, 4NH3,P + 4H. Kolsyrade alkaliet* gifva ljusgula fällningar, hvilkas samman- sättning synes variera allt efter temperaturen och mängden af reaktionsmedlet. Kauatik ammoniak. I köld ger lösningen af saltet om det blandas med kaustik ammoniak ett hvitgult, knappt kristalliniskt pulver, som småningom afsätter sig. Detta salt hade en samman- sättning som nära stämde öfverens med formeln Pt^ Br., 0« 8NH4, 3J^, C, 2H. Huruvida denna produkt var en blandning eller en förening vill jag for närvarande leinna oafgjordt; anmärkningsvärdt är dock att vid inverkan af ammoniak på Gros' nitrat erhölls en produkt af alldeles analoij: sammansättning. Om man afdunstar i vattenbad en lösning af nitratet under till- sats af kaustik ammoniak, erhåller man ett blekgult, kristalliniskt salt, hvars sammansättning någorlunda öfverensstämde med formeln Pt, Br^ 0.2 4NH3, N H. På grund af saltets förhållande till salpetersyrad silfveroxid och till fosforsyradt natron har jag trott mig böra antaga, att i Digitized by Google AMM0NIAKALI8KA PLATINAFÖRENINGAR. 491 saltet förekomma tvenne eqv. brom och följaktligen skrifvit for- meln Pt, Br^ O2 4NH3, 2N i stallet fÖr det enklare uttrycket PtBrO 2NH3, N. b. Monobromtrinitrat PtjBrOjéNHa, sk Detta salt bildar ett orangegalt kristallpalver, bestående af små fyrsidiga prismer med domatiska ändytor. Det erhålles genom in- verkan af salpetersyra på det basiska saltet Pt^ Br O, 4NH3, 2^, H. Saltet sönderdelas af vatten, h varvid det förlorar | af salpeter- syran och i stället upptager vatten. c. Monobrombisulfonitrat. Pt2Br03 4NH3, 2S, N-h2H. Denna förening erhålles om man upplöser det basiska saltet Pt2 Br O3 4NH3, 2N, H uti en koncentrerad svafvelsyra och ut- späder lösningen med vatten. Saltet bildar mikroskopiska, sär- deles väl utbildade, platta nålar med tvåytig tillspetsning. Dess färg är ljusgul. 2. Basiakt sak, MoTiobrombinitraL Pt2Br03 4NH3, 2% H. Detta salt uppstår genom dekomposition af nitratet Pt^ Br^ O2 4NH3, 2N eller af bromiden Ptj Br4 4NH3 med salpetersyrad silfveroxid. Det är mycket svårlusligt i kallt vatten, löses der- emot till icke ringa mängd af kokande. Färgen är ljust halmgul. Det kristalliserar i platta prismer med tvåytig tillspetsning. Svafvelayrad Diam minplatinabrom oxid. Pt2 Brj Oo 4NH3, 2g*. Detta salt erhålles genom inverkan af brom på det svafvel- syrade saltet af den "första Reisetska basen" Pt0 2NH3, S. Man erhåller ett tungt, citrongult pulver, som icke innehåller kri- stallvattan. Saltet kristalliserar i mikroskopiska, fyr- och sex- sidiga prismer med domatiska ändar. Digitized by Google 492 P. T. CLBVE. Behandlas detta salt med svafvelsyrad silfVeroxid, afskiljes vid kokning hela bromhalten och man erhåller ett salt af formeln Pt,04 4NH3, 3ä, H4. TvåfcM kromayrad Diamminplatinabromoxid, Ptj Brj O2 4NH3, 4Cr. Erhålles i form af svårlösliga, orangeröda, rhombiska taflor genom dubbel dekomposition af tvåfaldt kronisyradt kali med nitratet Ptj Brj O2 4NH3, 2N. ' OxaUyrad Diamminplatinahromoaid. a. Neutralt bibromoaalat Pt. Brj O2 4NH3, 2€. Erhålles genom sönderdelning af det neutrala bibromonitratet med oxalsyra. Citrongula, mikroskopiska, rhombiska eller sex- sidiga taflor, svårlösliga i vatten. b. Basiskt monobromoxalat. Vu Br O3 4NH3, 2€, H. Uppstår genom fällning af det basiska monobromonitratet med oxalsyrad ammoniumoxid. Saltet bildar svagt gula, mikroskopiska nålar, ytterst svårlösliga i vatten. Om man låter oxalsyra inverka på det basiska monobromo- nitratet utvecklas kolsyra samt om jag får döma af gasens lukt äfven qväfoxid och myrsyra, hvarvid en mångfald af produkter uppstå, bland andra äfven ett salt, som kristalliserar i metalliskt glänsande, sexsidiga taflor af blå färg. Kohyrad Diamminplatinabromoxid, Pt2Br03 4NH3, 3C + 4H? Erhålles genom inverkan af kolsyrad ammoniumoxid i öfver- skott och i värme på det neutrala bibromonitratet. Saltet bildar ett ärtgult pulver af mikroskopiska kristallkorn. Digitized by Google AMM0NIAKALI8KA PLATIMAFÖRENIMGAR. 493 Jag kan ännu icke anse denna formel fallt tillförlitlig, emedan hittills utförda analyser lemnat tal, hvilka icke stämma noga öfverens med de beräknade värdena. Fosforayrad Diamminplatinahromoxid» Pt,Br03 4NH3, Pe + 4H. Erhålles genom utfallning af det neutrala bibromonitratet med vanligt fosforsyradt natron. Saltet bildar en svårlöslig, ljusgul fällning. Diammin platina jodid. , Pt2J4 4NH3. Erhålles då det Gros'ska nitratet försättes med jodkalium i öfverskott. Saltet bildar fjäderlika, mikroskopiska aggregater af mörkbrun färg. Det har en så mörk färg att det för blotta ögat liknar grafitpulver. Behandlas jodiden med salpetersyrad silfveroxid, afskiljes små- ningom hela jodhalten. Om den skakas med vatten och qvick- silfver, bildas jodqvicksilfver och i lösningen finnes ett salt, som kristalliserar i förglösa, fettlika Qäll, och hvilket med all sanno- likhet kan antagas vara jodiden af den *Törsta Reiset*ska basen.'* Behandlas jodiden med ammoniak aflägsnas hälften af joden och man erhåller ett gult pulver. Diamminplatinajodoklorid. Pug,)«4NH3. Någon dylik förening af konstant sammansättning synes icke existera åtminstone hafva alla mina försök lemnat produkter der klor och jod synas isomorft ersätta hvarandra efter varierande förhållanden. Salpetersyrad D^amminplatinajodoa^id. PtjJ2 02 4NH3, 2N. Detta salt erhålles genom inverkan af jod på den första Eleiset^ska basens salpetersyrade salt. Föreningen bildar ett brun- svart, kristalliniskt pulver, som med temlig lätthet löses i hett Digitized by Google 494 P. T. CLBVE. vatten och vid lösniDgens afsvalning utkristalliserar i svartbruna, nästan diamantglänsande kristallfjälL Saltets utseende påminner mycket om svart zinkblende. Skakas saltets lösning med qvicksilfver, affärgas den, jod- qvicksilfver afsättes och lösningen lemnar vid afdonstniog fårg- lösa nålar, som med största sannolikhet kanna antagas vara den första Reiset*ska basens nitrat. Upphettas saltets lösning med salpetersyrad silfveroxid, till dess att lösningen blir färglös, afskiljes hela jodhalten och mao erhåller ett salt 'af sammansättningen Pt2 0^4NH3 3N, H. Detta salt synes vara identiskt med den lika sammansatta förening, h vilken Gerhardt erhållit genom inverkan af sal- petersyra på den första Reiset*ska basens nitrat. Svafvehyrad Diamminplatinajodoaid. PttJ2 02 4NH3, 2§. Erhålles såsom ett lefverbrunt kristallpalver genom inverkan af jod på den första Reisefska basens sulfat. Monamminplatinajodid, PtJ^NHj. Denna förening bildas genom inverkan af jod på den andra Reiset*ska basens jodid Pt JNH3. Saltet bildar ett sotsvart, knappt kristalliniskt pulver. Denna sistnämnda förening tillhör uppenbarligen GerhåRDTS platinamminföreningar. Alla de andra salterna synas mig härleda sig af en enda bas, hvars hydrat torde vara P2O4, 4NH3+4H. Följaktligen måste såväl bromen som joden i dessa föreningar och således äfven kloren i motsvarande klorhaltiga salter, till hvilka senare höra de Gros^ska, icke ingå i radikalen utan till- höra saltemas electro-negativa beståndsdelar. Jag tror mig haf^a fullständiga bevis för detta påstående uti bromosulfatets förhål- lande till svafvelsyrad silfveroxid och uti jodonitratets förhållande Digitized by Google AMM0NIAKALI8KA PLATIKAFÖRBNINGAR. 495 till salpetersyrad silfveroxid samt slatligen i det Gros^ska Ditratets förbållaDde tiU jodkaliam, hvarvid appstår en klorfri prodakt P^4NH3, J,. Emot antagandet, att basen till dessa salter är Pt^ O44NH0 + 4H, skuUe kunna ai^föras såsom ett inkast att salter, der alla fyra ?atteneqvivalenterna äro ersatta af syresyror, icke äro bekanta. Jag får härvid nämna, att det i sjelfva verket lyckats mig att erhålla salter, hvilka äro så sammansatta nemligen: Pt2 04 4NH3, 4S + 2H Pt5 04 4NH„ % P, + 2H. Pt2 04 4NH3, % %. Det är tydligt att om vi få antaga denna saltbasis, måste, om vi tänka oss syre och vatten delvis eller helt och hållet er- satta af saltbildare eller vattnet af syresyror, följande grupper af föreningar kunna härledas ^): 1. a RH4 i RH3O H c RRj Oj Hj d RH 0, H3. 2. a RO4 A4 b RO4 A, U c RO4 Aj H, d RO4A Hj. 3. a RH3 0 A iRttjOjA, c RH, 0, A H (i RH O3 A3 e RH O3 Aj H / RH O3 A H,. ') Med R betecknar jfl(t atomgrtippen Pt, 4NHj. Med H en saltbildare, med A en enbasisk ayni. med H hydrat yatten. Digitized by Google 496 P. T. OLBVB. Om vi DQ efter detta skema sammanställa formlerna för de i det fi3regående omnämnde foreningame visar sig att till 1 a höra: Pti4NH3, Br^ Pt,4NH„J, Pt2 4NH3, Br^CLj Pt2 4NH3, Br CI3. TiU I b böra följande föreningar: Pti4NH3, Br3 0H Pt2 4NH3, BrCLjOÉ Pt2 4NH3, ClBr^OH. Af 1 c och 1 c? äro änna icke några föreningar bekanta. Till 2 a höra de sidan 495 omnämnda föreningame. Till 2 6 höra de produkter, som bildas vid inverkan af ävaf- velsyrad silfveroxid på bromosolfatet och vid inverkan af salpeter- syrad silfveroxid på jodonitratet Ptj4NH3, 0^3S, H Ptj4NH3, O43N, H. • Af serien 2 c har jag icke framställt någon fö^^ening, men sao- nolikt hör det af Gerhardt undersökta saltet *'Nitrate neutre de diplatinamine*' hit. Dess formel är: Pti4NU3 04 2N + 2H. Af serien 2d är ännu icke, så vidt jag vet, någon förening framställd. Någon förening tillhörande serien 3 a är ännu icke bekant, men till 3 ö höra följande i det föregående omnämnda salter: Ptj 4Nn3, Bro O2 2S Pt2 4NH3, Br2 02 2g Ptj 4NH3, Br^ O2 4Cr (vattenfritt surt salt) Pt2 4NH3, Br2 02 2€ Pt^4NH3, J2O22N Pt^4NH3, J2O22S. Slutligen höra hit de af Gros först upptäckta och med dessa [(^reningar analoga klorhaltiga saltema. Digitized by Google AMMONIAKALIBKA PLäTINAFÖRENINOAR. 497 Till serien 3 c torde möjligen höra den pä sidan 490 om- näiDoda produkten af ammoniak och bromonitratet, hyars formel möjligtvis är Ptj 4NH3, Br^ O2 N, H. Men för närvarande kan jag icke med säkerhet afgöra om denna produkt är en blandning af flera salter eller om den är ett enda salt. Af serien 3 d äro flera föreningar bekanta nemligen Ptj4NH3, BrOj, 3N Pt5 4NH3, BrOj, N, 2S + 2H Pt2 4NH3, BrOg, 3C + 4H? Ptj4NH3, Br03, P, + 4H. Sannolikt äro sakerna af den så kallade RsBWsky*ska basen klorhaitiga salter, som motsvara dels dessa dels följande för- eningar. Flera till denna och följande grapp hörande klorhaitiga salter har jag lyckats erhålla genom sönderdelning af de Oros'ska saltema. Af serien 3e hafva i det föregående blifvit omn&mnda föl- jande föreningar: Pt2 4NH3, BrOj, 2N, H Pt2 4NH3, Br03, 2€, H. Af serien 3/ har jag ännu icke erhållit någon förening. Jag har i det /Öregående visat, att en del af dessa salter bildas genom direkt addition af brom eller jod till den första Rei-t- sefska basens salter och äfven att af Reiset samt äf GerHärdt har blifvit aniördt, att några af dessa senare salter genom upp- tagande af klor bilda salter af den Gros^ska serien. I det före- gående har jag nämnt, att metalliskt qvicksilfver beröfvar jodi- den Pt2 4NH3, 4J sannolikt hälften af jodhalten samt jodonitratet hela jodhalteu och att vid dessa reaktioner med stor sannolikhet kan antagas, att jodiden eller nitratet af den Reisefska basen regenereras. Allt detta utvisar att sakerna af den Reiset'ska basen fc^rhålla sig till dem af den Gros'ska och dermed analoga Öfver$. a/ K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 2i. N:o 7. 2 Digitized by 498 P. T. CLBVB. föreningar, såsom salter af en och samma radikals lägre oxida- tionsgrad till dem af en högre. Jag tror mig dertöre kunna med goda grunder antaga samma radikal Pt.^ 4NII3 så väl i den första Reiset^ska basens och i den Gros*ska basens salter som uti de i det föregående omnämnda föreningarne. Oxiden till den första Reiset'ska basens salter är följaktligen: Pt^4Nfl3, O, och till de Gros*ska salterna: Ptj 4NH3, O4. Alla omständigheter tala för, att i den Reisefska baseus salter de basiska egenskaperna bestämmas af ammoniumoxid och följaktligen kunna vi antaga att oxidens rationella formel är Ptj 2NH2'^2NH4, O. Detta är fullkomligt öfverensstämmande med Berzelii åsigt att radikalen i dessa salter är ammonium kopplad med platioa- amid. Då någon högre oxidatiousgrad af ammonium än ammoniom- oxiden icke är bekant och fullkomligt osannolik, kunna vi icke antaga att det plus af syre, som den Gros'ska basens salter*) innehålla, förekommer bundet vid ammonium. Jag antager der- före att detta syre är närmast förenadt med platinan och att formeln för oxiden är O2 Pt^ 2NH2'^2NH4 O. Jemför man detta åskådningssätt med det af BcRZ£L[i^ uppställda finna vi att skilnaden inskränker sig till följande: l:o. Fördubbling af förmlerna. 2:o. Antagande af samma radikal i den Reiset*ska och Gros- ska basens salter. 3:o. Antagande att kopplingen, som i den Reiset ska baseus salter är inaktiv, uppträder med kemisk funktion i den Gros*ska basens salter. Den första af dessa förändringar tror jag vara tillräckligt grundad på bromidens Pt^ 4NH3, Br^ och bromonitratets Pt24NB3 *) Jag tror p& grund af hvad i det föregående blifvit visadt att lued Gro8*8b basen bör forsas icke Pt, 4NH„ C!, O, utan Pt, 4NH,. O4. Digitized by Google AMM0NIAKALI8KA PLATINAPÖRENINGAR. 499 BrOj, 2iS, förhållande till salpetersyrad silfveroxid och, såsom jag hoppas inom kort få visa, på kloridens Pto4NH3, GI4 samt det Gros^ska nitratets Pt, 4NH3, CU Oo 2N förhållande till samma reagens. Det synes mig vara i hög grad sannolikt, att platinan är fyratomig och att eqv. vigten är 198 i stället fÖr den hittills vanligt antagna 99, men då de iakttagelser, på hvilka denna förmodan gmndar sig, endast tillhöra en ringa grupp af platina- föreningar, vill jag for närvarande framställa denna åsigt endast såsom en sannolik förmodan. Det betraktelsesätt, som i det föregående blifvit utveckladt, synes mig besvara på ett enkelt och otvunget sätt flera egen- domligheter hos salterna af den Gros*ska basen. Så kan man lätt förstå bvarföre klor, brom och jodhalten i dessa salter icke fullständigt eller åtminstone icke ögonblickligen fällas af silfver- salter, ty detta förhållande förklaras af platinans klorförenin- gars förhållande till silfversalt. Det sid. 492 anförda förhållande, som det basiska monobromonitratet visar till oxalsyra, hvarvid deona senare oxideras till kolsyra, flnner sin förklaring uti oxalsyrans forhållande till platinaoxiden, sådant detta blifvit af DÖBERElNER beskrifvet. Det måste förefalla egendomligt, att de brom- och jodhaltiga salterna af den Gros'ska basens salter äro intensivt färgade, då så väl bronoiden som jodiden af den första Reiset*ska basen äro färg- lösa. Detta kan förklaras dermed att i de senare salterna äro bromen och joden direkte bundna vid ammonium i de förra der- emot vid platinan. Slutligen talar för detta åskådningssätt ett anmärkningsvärdt forhållande, nemligen den lätthet med hvilken basiska salter bil- das af den Gros*ska basen. Detta förhållande finner sin förklaring i platinans mångatomighet, om vi antaga att en del af syret i den Gros^ska basen är direkt bundet vid platinan. Vi påpeka det anmärkningsvärda förhållandet att af de sid. 495 anförda gruppers föreningar, hvilka a priori skulle kunna härledas af hydratet Pt, 4NH3 O4, 4H, inga salter äro framställda af 1 c och d, af 2 d. Digitized by Google 500 P. T. CLEVK. AMM0NIAKALI8KA PLATINAFÖBKNINOAR. af 3 a oeh / samt att den enda förening, som skulle kanna till- höra 3 e ännu är något problematisk. Inom dessa gruppers för- eningar kunna vi tänka oss att den term af formeln 02Pt2 2NH3^2NH4 0, som bildar dithörande basiska salter eller salter med olika syror. är den senare eUer ammoniumoxidtermen. Jag afslutar detta korta anförande med att uttala mina förhoppningar, att om någon tid få offentliggöra såväl detaljerna af de f^sök, på hvilka det ofvan anförda stöder sig, som äfven en undersökning öfver den Reiset*ska och den Gros'ska basen.^ förenigar och derivaten TiUåff^ Den undersökning, på hvilken de i denna uppsats forekom- mande uppgifterna grunda sig, har helt nyligen blifvit publicerad uti Acta Soc. Sci. Ups. 1866. Digitized by Google 501 Några växt raorf ologiska iakttagelser. Af S. O. Lindberg. TafL XXXIV. [Meddelade den 16 Noreraber 1864.) I. Aconitum Napelltis. Allmänt bekant är, att Ranuncnlacéernas rotbildning mera liknar den hos Monocotyledonece^ än hos Dicotyledonece. Men att inom denna familj finnas rotformer, som starkt påminna om de s. k. tuheridia hos en mängd Orchidéer, torde vara mindre kändt. Vid omläggningen af en trädgård på Kungsholmen, hösten 1863, fastades vår uppmärksamhet på några nyligen uppgräfda rötter, som t\\\ formen erinrade om Morötter, men som utanpå voro svarta och inuti hvita. Vid närmare undersökning befunnos de ntgå från de nedersta bladvecken af den allmänt odlade Aconitum Napelltu. En stund derefter hittades dylika äfven på några bortkastade exemplar af Ac. Cammarum^ men hvilka rötter voro kortare, tjockare och täckta af ymnigare och mera intrasslade rottågor, än hvad fig. 1 utvisar. Roten, som uppbar den utblom- made stjelken från år 1863, var alldeles afvissnad och hopskrum- pen, men de nya, från bladvecken utgående rötterna, voro fullkom- ligt friska, för att året derefter skjuta blomstjelkar och sedan bortdö, likväl ej förr än de hunnit utbilda likartade rötter. Att döma af mindre väl förvarade och fullständiga exemplar af "Radix Ac. ferocis^ hvilken växt härstammar från Himalaya- bergen och lemnar större delen af den i England såsom Take- medel använda Rad. Aconiti, synes äfven hos henne förekomma ofvan skildrade rotbildning. Dessa växter äro således icke i ordets egentliga bemärkolsc fleråriga, utan perennerande medelst egendomliga knoppar, såsom vi finna förhållandet vara med en mängd växter, t. ex. Vtricu- larice, Ceratophjlla^ några Epilobia, en mängd Orchidece, Crocus, Hf/drocharis, flera Omithogalum^sLrter m. fl. Öfvers. af K, Vet.-Akad. Förh., 1865, N:o 7. Digitized by Google 502 S. o. LINDBERG. n. Motiotropa Hypopiiys. Särdeles omtvistadt har länge varit huruvida denna växt suger sin näring från andra eller om hon för ett sjelfständigt lif. För att i vår mån bidraga till lösningen af detta spörjsmål, hafva vi under flera höstar uppgräfb en mängd individer och under- kastat dem noggrann undersökning, hvarvid vi kommit till den fasta öfvertygelse att hon, åtminstone under mera framskriden ålder, icke på något sätt har en annan växt att tacka för sitt underhåll. Sannolikt synes dock att Monotropa i sin ungdom, innan ännu hennes underjordiska delar äro fullt utvecklade, pa något ännu okändt sätt hemtar sin föda från någon annan planta, men att, då den i jorden befintliga delen blifvit fuUbildad, d. v. s. till sin yta nog stor för att nära växten, hon afsöndrar sig från den främmande näringsplantan. Omkring sex eller åtta tum under jordytan, häri inberäknadt det tjocka mosstäcket, påträffades en mängd, några få tum långa och ända till halfannan linea tjocka, i hvarandra starkt intrass- lade, samt oregelbundet förgrenade och flerböjda stjelkstockar, som voro halfgenomskinliga och af gulaktig färg särat ytterligt spröda, så att de vid minsta beröring brusto af hvar som helst; äfven voro de till den grad saftiga, att ur dem, liksom ur blom- stängeln, lätt kunde framprässas en saft, som först var ofärgad, men intorkad antog en allt mörkare blåsvart färg, och vid för- storing visade sig bestå af en mängd ytterst fina korn med drag- ning i mörkblått') (indigoämne?), inbäddade i en ljusare, stelnad slemmassa. Från stjelkstockens sidor utgingo dels blomstänglar, dels grenar, som nästan omedelbart upplöste sig i ytterst talrika, smala och outredbait intrasslade rötter (?), hvilka voro alldeles fria från alla närstående växter, såsom ock förhållandet var både med stjelkstockens något trubbiga spets, och äfven med dess ') Månne ej äfven den i luften hastigt blånande färgen inuti många ä^«ö' orsakas af indigo? Afvenledes är ännu alldeles ontredt, hvarför en mängd mossor, t. ex. Mnium Blyttii och stellare, Bryum pallens, teneum m. ti., i vatten snart antaga eu svartblå färg. Digitized by Google NÅGRA VÄXTMORFOLOGISKA IAKTTAGELSER. 503 bakre ända, hvilken var alldeles svart, afvissnad och hopskram- pen, samt ofta ända till en tum lång, eller derutöfver. Alla de yngre delarna af stjelkstocken och dess förgreningar voro atanpå hvitaktiga, hvilken färg orsakades af en tät beklädnad af svarap- bålar, späckade af ytterligt små, ofargade och randa sporer, hvilken beklädnad var särdeles tydlig på de ställen, hvarest stjelk- stockens fina grenar legat mot ett mindre eftergifvande föremål, såsom stenar, gamla trädqvistar m. m. Vid mikroskopisk undersökning befanns stjelkstocken hufvud- sakligen bestå af rundade celler, utan förtjockningslager och icke ioneslotande någon stärkelse, men fyllda af en vattenklar, något seg vätska och visande särdeles tydlig kärna och småkärna. En mängd af dessa celler, synnerligen de, som lågo nära intill den i roidten befintliga kärlknippan, bildad af nät- och porkärl, inne- höllo en blekt rödgul olja. Barkmassan var jemförelsevis ganska tjock och öfverhuden sammansatt af något smärre celler utan spår till förtjockningslager eller korkbildning, lika litet som någon- städes på den underjordiska delens finaste förgreningar kunde an- träffas ringaste antydning till rothår eller rotmössa. Den utbil- dade växten synes sålunda insuga sin näring genom hela den i jorden befintliga stamdelens yta, hvilken insugning här desto lät- tare eger rum, som för ingen del af stammen någon korkbildning kunde spåras, utan hela ytan, liksom största delen af det inre, bildades af lefvande med både kärna orh småkärna försedda celler, hvilket äfven synes tala för stjelkstockens snabba tillväxt och afdöende. Blomstängelns byggnad öfverensstämde i allt vä- sendtligt med den vi funnit hos den underjordiska delen af växten; ingenstädes, hvarken på dess yta eller på bladfjällen eller fodret, upptäcktes någon hudöppning, i följd af hvilken omständighet bladgröna saknas i cellinnehållet. Särskildt må anmärkas, att Monotropa i friskt tillstånd luktar kumarinartadt, d. v. s. nästan lika det ämne, som orsa- kar den egendomliga lukten i 7o72A:a-bönan, Meliloti, Anthoaanthum m. fl. växter; tuggad smakar hon mycket likt råa ärtbaljor, men deijemte ej obetydligt aromatiskt. Afvenledes torde vara Digitized by Google 504 8. o. LINDBBRG. skäl nämna, att en del af henne, sum frisk blifvit genoro präss- ning befriad från större delen af cellinnehållet, mycket långsam- mare, och icke så fullständigt, antog blåsvart färg; bos Monotropa åtminstone, synes sålunda detta svartnande, som är utmärkande för de flesta btadlusa mer eller mindre äkta parasiter, uppkomma genom cellinnehållet på sådant sätt, att detta vid intorkning på (och i?) cellhinnan afsätter de of van omnämnda mörka kornen. Men att detta svartnande vid torkning inträder äfven hos andra växter än parasiter, härpå lemnar oss Salia nigrican» m. fl. ett talande exempel. III. Trifolium repens. Fig. II föreställer en missbildad form af denna allmäooa växt, hvilken missbildning bestod deri att blomställniogen ej ut- bildats till blomhufvud utan till dettas grundform, nemligen en (upprepadt sammansatt) blomflock, såsom afbildniugen utvisar, ej olik den hos Sanicula^ Astrantia m. fl. Dylika missbildade exem- plar hafva anträflTats i Östergöthland. IV. Oxalis Acetosella. Från den långa och smala stjelkstocken uppskjuta blad, hvilkas skifva bildas af trenne i spetsen af bladskaftet samsittande, och mot detsamma ledade, småblad af bredt omvändt-hjertlik form. De äro sålunda sammansatta. Men vi tro oss ega skäl att an5e dem såsom dubbelt sammansatta. Ty, om vi noga gifva akt pa bladskaftet, finna vi, att det längst ned bildas af ett trekantigt, trubbigt och rännformigt fjäll, som genom en tydligt uppsvälld led af ljusare färg är skildt från öfra delen af skaftet, och innan- för hvilket fjäll, i vinkeln mot stjelkstocken, blomskaftet utgår. Denna led är särdeles skör, så att, när man försöker rycka ett blad från stammen, det alltid lossnar i sjelfva leden, hvarvid dock den i midten belägna kärlknippan, såsom segare och mera uttänjelig, först vid starkare våld brister. I följd häraf måste vi anse bladets sammansättning vara dubbel pa sådant sätt, att det primära bladskaftet bildas af QäUet, Digitized by Google N.IORA TÄXTMORFOLOGISKA IAKTTAGELSER. 505 som efter bladets bortvissuande qvarsitter på den underjordiska stammen, och som dessförinnan uppbär det sekundära skaftet, ge- nom en tydlig led skildt från det primära (enkel sammansätt- ning); men detta sekundära bladskaft tjenar åter i sin ordning till fästpunkt åt trenne mot detsamma ledade småblad. Härigenom blir hela bladet dubbelt sammansatt; af första sammansättningen Sr visserligen endast uddbladet utveckladt, men detta är äfven sammansatt. Öfv9rt. af ir. Vet. Åkad. Förh. Arg. 22, S:o 7. 3 y Google Digitized by ' 606 Skänker tiU VeieMkapa-AkideMifAU BftUetheL (Porto, från tid. 482.) Från Natural History Society t Montreal The Canadian Naturalist. Vol. 8: 1, 2. Från Société Géologique de France i Paris. BuUetin, T- 2* 49—57. Från Société Entofnologique V Paris, Annales, T. 4. Från Äcadémie I. des Sciences^ etc. i Lyon, Mémoires, Classe des Sciences, T. 13. I) » » Lettres, T. 13. . Från Société /. d AgricuUure, etc, i Lyon. Annales, T. 7. Från Société Linnéenne i Lyon. Ännales, T. 10. Från Äcadémie L des Sciences^ etc. i Toulouse. Mémoires, T. 2. Från Sckweizerische Naturforschende OeseUscha/t, \ erhandlungen, 48e VersammluDg. Från Naturforschende Gesellscha/t i Bern. MittheiluDgen, 1864. Från Schlesiscke OeseUschaft i Breslau. Jahresbericht, 42. Abhandlungen: Naturwissenschaftliche, 1864. » Philos.-Historische, 1864: 2. Fr^n Naturforschende Gesellschaft i Danzig. Schriften. Neue Folge, Bd. I: 2. Från Naturhistorisches Landesmuseum von Kåmthen i Klagenfurih. Jahrbuch, Heft. 1—4. 6. Klagenf. 1852—64. 8:o. Digitized by Google 507 Från Verein fur Naturhinde i Pressburg. Correspondenzblatt, 1868. Från K. K, Oeologische Reichs- Anstalt i Wien. Jabrbuch, Bd. IS: 2. Från K. K. Qeographische Oesellscha/t i Wien, Mittheilongen, 8: 1. Från K. K. Hoftmneralien-Kabinet i Wien, ScHRAUF, A. Katalog der Bibliothek des K. K. Hofmineralien-Rabi- nets. 2e Aufl. Wien 1864. 8:o. Från Bokhandlame, Hrr Eklund et Qiron, i Stockholm, PsTTSESsoN, C. A. Lappland, H. 1 — 6. Stockh. Från För/aäame, Blomstrand, C. W. Om tantalgruppens metaller. Lund 1865. 4:o. MicHAELssoN, C. et LipPMANN, E. Sur le bromure de benzylidéne et sur deux hydrocarbures qui en derivent. Muller, F. The vegetation of the Chatam-Islands. Melbourne 1864. 8:0. — — Analytical drawings of Australian Mosses, Paso. 1. Ib. 1864. 8:0. — — Fragmenta phytographiae Australise, Vol. 3. Ib.' 1862, 63. 8:a Petbrmann, A. Erforschung der Arktischen Centralregion durch eine Deutsche Nordfahrt. Gotha 1865. 4:o. ScHBFFLBR, H. Die physiologische Optik, 2 Thle. Brschw. 1865. 8:o. SiDLER, G. Uber die Wurflinie im leerem Baume. Bern 1865. 4:o. Strcwe, o. Jahresbericht iiber die Nicolai-Hauptsternewarte 1864. S:t Petersb. 1864. 8:o. WiNKLER, C. T. Musée Teyler: Catalogue de la collection paléonto- logique, L. 3. Skänker till likets Natwrhbttriski luen. Botaniska afdeln ingen. Af Brukspatronen G, de Marée, Tvenne höga stammar af Agave americana, som för nära 40 år sedan blommat på Nygård i Calmar län. Digitized by Google 508 Af Sir Joseph Dalt, Hooker i Kevo, Oldhams samling: af växter från Japan och Korea och Grip?ith8 från Ostindien, tillsammans utgörande mer än 1,000 arter. Af Prof, Miquel i UtrecJU. Japanska växter, af åtskilliga samlare, 240 arter. Zoologiska afdelningen. Af Notarien HuUgren, En Buteo vulgaris. Af Veterinär-Eleven Erichaon, Cranier af Get och ett af Får af Merinorace. Af Kapten Mattsson, Diverse Sjöfoglar, Fiskar och Arafibier från Vestindien m. m. STOCKHOLM, 1866. P. A. NOBSTfiDT Ä SÖNER. Digitized by VjOOQIC ÖFVER8TGT A7 KONGL VETENSKAPS-AKADEMIENS FORHANDLINGAR. Årg. 22. 1865. M 8. Onsdagen den 11 October. Hr Edlund meddelade resultaten Af den af honom utförda bestämning af värmets mekaniska eqvivalent, sådan den erhålles genom volum förändring hos fasta kroppar, men oberoende af krop- pens inre arbete; samt föredrog en uppsats af Docenten C. F. E. Björling: Om några egenskaper hos de Fourierska serierna och serie-coefficienterna. * Hr Andersson lemnade en framställning af Darwins nyligen utkomna arbete om slingervexternas rörelser och växtsätt, samt förevisade de under hans ledning sednaste sommar utförda original- afbildningar af svenska vexter. Hr S. LovÉN meddelade en af D:r A. GoÉs insänd uppsats om Spetsbergens Amfipoder * och föredrog en af CoUega Schol» C. A. Westerlund under titel: Malakologiska iakttagelser un- der en resa i Blekinge, Calmar län och på Öland», afgifven reseberättelse. Hr Lindhagen afgaf berättelse om de under detta års som- mar medelst elektriska telegrafen utförda longitudsbestämningar mellan de astronomiska observatorierna i Stockholm, Christiania och Köpenhamn. Hr BoHEMAN meddelade en uppsats: Om Spetsbergens In- sektfauna. * Akademien kallade genom anstäldt val till ledamot i åttonde klassen Professoren vid Universitetet i Christiania Anton Martin Schweigaard. Digitized by Goo^I( 510 Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter raed National Academy of Sciences i Washington och K. K. Hof Mineralien Kabinett i Wien. Följande skänker anmäldes: nu VeteMskaps-AktdeMiens BiUiothek. Från K. Nederländska Begeringen. Geolo^isch kaart van Nederland, Bl. 3, 4, 8, 11, 17. Från K. Umveraitetet t Helsingfors. Akademiskt tryck under läsåret 1864 — 65. Från K, Danske Videnskapernes selskab t Köpenhamn. Oversigt, 1864 ScHJELLERUP, H. Stjernefortegnelsc indeholdende 10000 Positioner af teleskopiske Fixstjerner imellera — 15 og +15 Graders De- klination. Kj0b. 1864. 4:0. Från Academie R. des Sciences i BraxeUes. Mérooires couronnés, T. 32. » » collection in 8:o, T. 17. Bulletins. 2:e Serie, T. 18,_ 19. Ännuaire de KAcadémie, 31. » » rObservatoire, 32. Från Chemical Society i London. Journal, 1865: 1—6. Från Lirmean Society i London. Transactions, Vol. U. 3. 25: 1. Journal: Botany, N:o 31 — 34. D Zoology, N:o 30. List, 1864. Från ConsigUo di Per/ezionamento i Palermo. Giornale di Scieuze naturali ed economiche. Vol. I: Fasc, 1. Palermo 1865. 4:0. Från IstittUo I. R. di Scieme, etc^ i Venedig. Memorie, T. II: 3 18: 1. Atti, T. 9: 9, 10. II: 1—8. (Förta.) Digitized by Google 511 Om några egenskaper hos de Fourierska serierna och serie-coöfficieuterna. Af C. F. E. Björung, [Meddeladt den 11 Ootober 1866.] Som bekant är, låter en function F{t\ för h varje ^ valör mellan o och n, utveckla sig i serie, fortgående efler sinus eller cosinus för de stigande roultiplerna af variabeln, allenast functio- nen icke blir oändlig för någon ^-valör mellan de nämnda grän- serna. I de sålunda erhållna serierna: n=ao (1) F(0 = iMo + Ät«„cosn<, n=l 11 = 00 (2) ^(0= Sv^Annt, »=1 bestämmas coefficienterna ur eqvationerna: 2 -^^ (3) u^^ - rF(t)cosntdt, o (4) v^^— I F(t)8inntdt. o Af den omständigheten, att coéfficienterna i alla möjliga serier af formen (]) eller (2) måste satisfiera eqvationerna (3) eller (4), följer med nödvändighet, att tvenne sådana serier af samma form icke kunna vara sinsemellan lika, utan att vara identiska. Supponera nu, att F innehåller icke blott t^ utan ock en anuan variabel .r, af hvilken sednare således t/„ och v„ blifva fonctioner; vidare att F satisfierar den partiella differential- eqvationen (=> "4'f[LV' öfvers. af K, Vet.-Akad, Förh., 1865, N:o 8. Digitized by Google 512 c. P. K. BJÖRLTNG. der med / naturligtvis förstås en algebraisk, rationel och hel fanction; samt slutligen att serierna i (1) och (2) äro så beskaf- fade, att man i dessa eqvationer kan operera a ömse sidor om likbetstecknet med de båda operations-symbolerna — och /( . i Verkställer man på hvardera af dessa eqvationer successivt de nämnda operationerna, så erhållas följande likheter: (6) • J^--Sn»u.cos„<, 11=1 (^) /(i)^- "«/(i) «"-"'' »—1 (8) — = '^Sn^v^8mnt, »=1 (9) /(I) ^= «7(Ä) ""-"'• På grund af (5) skola såväl serierna i (6) och (7), som ock de i (8) och (9) vara sinsemellan lika. Emedan de äro lika, så äro de ock, enligt hvad härofvan blifvit sagdt, identiska och hafva alltså samma coefficienter. Följaktligen har man ^'«) /(ä"--»'"- (») /U)"--"^""' och kan således, på grund af (3) och (4), uppställa följande Theorem. Om F(x,t) satisfierar differpntial-eqvationeti så skola de båda integralerna Digitized by Google £GBKSKAPER HOS* DE F0UKIER8KA SERIERNA. 513 F(x^t) C08 ni dt O rF(a,t)sinnt+5«-"'^H o (23) r\F(e'f^'^+'^)-F(e-'r^'^-'')\ siantdt= Ce"'''<''+D«-"*'''), hvilkas giltighet är ganska vidsträckt, ehuru vi här ej vilja in- låta oss på någon undersökning af densamma. Functionen under integraltecknet satisfierar den partiella differentialeqvationen: (24) [SP W-rf7. + y'(^)^.=-y (^)-^' och högra membrnm den totala: (25) 9''(^)S-9'»£=«'fy'(^)]'i'- Digitized by Google 516 BJÖRLINQ. BGBNSKAPBRUOSDCrOURIEKSKA 9EKIKUNA. Ett speciell falt, uppkommet genom antagandet y(ar) = Log,x, bilda de sedan gammalt kända formlerna: (26) r^<"'">V"'-'>-cosn<. ad öras Spetsbergfite pnesertim inter Laroinarias, prof. org. 3 — 20 et ultra, ubiqne frequens. — Prseterea ad Grocnlan- diam (secundum Kköyee). 29. P. Smitt i n. prnecedeiiti affinis, valde com pressa, antennae graci- liores, longiores, duas corporis partes lon^itudinis aequantes, oculi elliptici cinnabnrini; primus articulas septimi pedum ordinis brevis dilatatus, margine infero-postico sinuato, pedes abdominis ultimi penultimos et antepenultimos valde superantes, appendix caud« brevis angnste trea longitudinis partes fissa, laminis apice trun- cato satis ternis cireiter minutissimis. Seg^inentum quartam ab- dominis doi"8o siepe bidentato. — Fig. 14. Viri strenui ac rebus biologicis eruditissimi D:ris Docentis F. A. Smitt, mei in itinere arctico anno 1861 comitis, cogno- men dixi memor aniicus. Hab. ad Spetsberjjiam fundo algoso orgyarura 6 — 15 profan- ditate passim ut in Treurenberg Bay, ad Sraeerenberg, Ice Sound. — Praeterea ad Groenlandiam, Proven, Norsovak (Torell, Amomdsen). [P. inermis (Amphithoé) Kröy., Grönl. Ampbip. Danske Vid. Selsk. Afh. VII, 275, t. 3, f. 11. Hab. ad Groenlandiam, ut ad Proven, Omenak (Torell) fundo saxoso orgyar. 30 profunditate]. 30. P. fragil is n. subteres, dorsum segmentorum primi, secuudi et tertii abdominis obtuse tricarinatum, fröns proroinula, irrostrata, antennte gracillimne longitudine secundum sexum variante, oculi nigri subglobosi aut subre ni formes, magni pedes sexti et septimi ordinis valde elongati ungui longissirao, angulus segmenti abdo- minis infero-posticus secundi acutissimus, segmenti abdominJB tertii obtusus, appendix caudalis ovata tertiam vel quartam par- tem longitudinis , anguste fissa, laminis externo margine serrato, apice crenulato. Forma Ampbitbonotis propinqua. — Fig. 16. Hab. ad Spetsbergiam fundo algoso-argillaceo et arenoso org. 5 — 10 profunditate, rara in Wijde Bay, Treurenberg Bay (1861) in Storfjord (Malmoren 1864). — Prteterea ad Groenlandiam, Egedes Minde (Torell). b. Caudae »ppendix indi visa vel obsolete incisa [CaUiope, Pherusa Leach, et Paramphithoé S. Bate]. 31. P. laeviuscula (Amphithoé) Kröy, Grönl. Amph., Danske Vid. Selsk. Afhandl. VII, 281, t. 3, f. 13. = Amphithoé serraticornis Särs, Norske Vid. Selsk. Forh., 1858, 140; = Paramph. kvi- uscula Bruzel., 1. cit., 76; = Caliiope laeviuscula S. Bate, Catal. Digitized by Google CRUSTACEA AMPHrPODA. 525 of Amphip. in Brit. Mus. 148, t. 28, f. 2; Brit. Sess.-eyed Criist. U, 2Ö9. Ilab. ad Spetsbergiam rarissinia; paucas roodo in Cross Bay inter Al^as fundo arenoso-lapidoso captavimus anno 1861, et in Horn Sound Malmgren. — Prjeterea ad Groenlandiarn (Torell) et öras Scandiae sat frequens usque in fretum et roare bnlthicum circa insulam Gotlandiam (Lindström et Smitt). 32. P. biscuspis (Amphithoé) Kröy., Grönl. Arophipoder, Danske Vid. Selsk. Afh. VH. 273, t. 2, f. 10; Bruzel., 1. c. 73; = Pberusa bicuspis S. Bate Brit. Sess.-eyed Crust. II 253. Hab, ad Spetsbergiam inter alfras parce, orgyarum 3 — 20 profunditate, ut ad Norway Islands extra öras septentr. usquc ad 80®. 24', in Kobbe Bay, Ice Sund, Bell Sound (Torell). — Prieterea ad Groenlandiarn Davis Strait, et Proven (Torell), Islnndiam (Torell), öras Scandiae usque ad Bahusiam (Loven); Britannire (sec. Sp. Bate). [P. tricuspis (Acanthonotus) Kroy., Nat. Tidskr. 5 11., n, 115; Voy. Scandin. t. 18, f. 1. Hab, ad onis Groenlandioe australis (sec. Kröyer)]. fp. tridentata Bbuzel., 1. cit. 74, f. 13. An = Amphithoé maeroeephala Särs, Norske Vid. Selsk. Forh. 1858, 142? Hcäi, ad Vadsö Finmarkite a Cel. Loven inventa]. 33. V. fulvocinctn (Amphithoé) Särs, Norsk. Vid. Selsk. Förhandl. 1858, 141;=^Pherusa tricuspis Stimps., Proceed. of the Acad. of Nat. Sc. of Philadelphia, 1863, 138. — Fig. 15. Hab. ad öras Spetsbergiae ubique passim fundo arenoso-argilln- ceo ac algoso orgyarura profunditate 2 — 20; interdum fere polli- caris. — Praeterea ad Groenlandiarn, Proven, Godt Haab (Torell); ad öras Finmarkiae (Särs, Malmgren). 34. P. pulchella (Amphithoé Kröy., Voy. en Scandin. t. 10, f 2; Bruz., Amphip. gam mar., K. Vet. Ak. Handl., Ny Följd III, 70. Hab. ad Spetsbergiam, fundo saxoso et lapidoso Biyzooruro et Ascidiarum orgyarum 30 — 50 profunditate passim ut in Bell Sound (Torell). Ice Sound (Malmgren) ad Verle<;en Hoek (Smitt) ad insulas Waijs:ati (Malmgren). — Praeterea ad öras Gronlandite, Proven et in Davis Strait (Torell); ad Arnanas Islandiie (Torell), ad öras occideutales Scandii^ parce usque ad Bahusiam (Loven). f 35. P. hystrix (Acanthosoma) Owen, Append. to J. Ross' Sec. Voy. 91, t. B, f. 4; = .amphithoé hystrix Kröy., Grönl. Amphip., Danske Vid. Selsk. Afh. VII, 259, t. 2, f 7; Nat. Tidskr., 1 B., II, 259; = Pararaph. hystrix Bruz. 1. c. 71. Hab. ad Spetsbergiam inter Algas et Bryozoa profunditate 7 — 60 cum praecedente passim. — Proeterea ad Groenlandiam, Omenak (Torell); Americam arcticara, Iglolik (Ross); Fin- ^^ markiam (Lovén, Danielsen, Sars). f/^ Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Arg, 22. .Vro 8. 2 Digitized by VjOOQ IC 526 A. oofis. Amphithonotus Costa — Sp. Bate. 36. A. aculeutus (Oniscus) Lipkcuin, Act. Petropolit. 1778, 1. 247. t. 8. f. 1 ; = Talitrus Edwardsi, Sab., Supl. to the Append. of Pabry*8 first Voy. 233, t. 2. f. 1—4; J. Cl. Ross Append. to Paerys fourth Voy. 205; = Amphithoé Edwardsi Owen, Append. to J. Boss* Sec. Voy. 90; Keöy. Nat. Tidskr. 2 R., II, 76; Voy. en Scandiii, t. 10, f. 1. Hab. ad Spetsbergiam ploga seplentrionibus praeseriim maxime propinqua, ut in Treurenberg Bay, ubi abundat, fundo arjrillaceo lapidoso org. 15 prof. et in Heenloopen Stråt, Hakliiyts Head- land; passim m Bell Sound, Cioss Bay, Horn Sound. — Prae- terea ad Groenlandiam, Julianehaab (Amondsbn); Aniericara arcti- cara nec non in Mari albo (Lrpechin). 37. A. Malmgren! n., erassus ac validus, rostrura frontale elongatum triquetrum, supra et infra carina media iiistructum, superne iD capite inter oculos continuaute; se^menta Lma VLta roargioe postico taenia callosa sulcata circurajecta, dorsum V:ti — XI:nii ceterorum carinatum, carina segm. V et VI uuidentata, VII — XI bidentata; angulus segm. V — X infero-posticus acutus plus mi- nusve extrorsuro curvatum et a oorpore distans; lamina caudalis impar brevis ovatus, apice late emarginato, spinulis duabiis cur- vatis minutissimis; pollicaris et ultra; — Fig 17 (segmeiitura XI paullo lontiius quara in vero). Viri insijjnis, qui arcticis rebus quam maxime optiara dedit, D:ris A. Malmgren nomine gråta men te celebratum volui. Jlab. ad Spetsbergiam fundo argilhiceoalgoso orgyar. 5 — 20 prof. rarus ut in Storfjord et Bell Sound (Malmgren 1864); Advent Bay, Cross Bay (1861). Oediceros Kröyer. 38. O. saginatus Keöy., Nat. Tidskr. 1 R., IV, 156; Bbuzkl, L cit. p. 94. — Fig. 18. Hab. ad Spetsbergiam rarissimus; paucos tantum captavit anno 1837 Cel. LovÉN. — Praeterea ad Groenlandiara (sec. Keöym), Islandiam sat frequens org. 25 (Torell), Fiumarkiam (IjOvén). 39. O. propinquus n. Rostrum rectum, apice obtusato, articolus pedum primi ordinis quartus non productus, ungues pedum or- dinil tertii, quarti et quinti elongati, magis aouminati, lamina caudalis impar fere rectangularis, magis elongata apice spinulis duabus minutissimis remotis. — Fig. 19. Hab. ad Spetsbergiam inter algas et in argilla sat frequens orgyas 3 — 30 profunde. — Praeterea ad tiroenlandiam, Godhavn etc. (Torell), Islandiam (Torell). 40. O. lo ngi ros t ris n. elongatus, pedum primi ordinis articulus quartus in lobum latum productus, articulus quintus brevis ovalis, Digitized by Google CRUSTACBA AMPHIPODA. 627 quartus secuudi pnris arliculus in loburn nngustum sntque lon^cunr productus, quinttis articulus elongatus, unguis ped. tertii pnris fere ut in prajcedeiite; lainiiui caiulte impar brevis, fere rectan- gttlaris apice leniter sinuato, muiico; anteiinae longitudine et nrti- culatione (ut io Oediceris omnino) valde variautes. — Fig. 20. Hab, ad Spetsbergiam in argilla org. 6 — 20 profunditate rarus ut in Storfjord, Bell Souiid (Malmoren), Advent B«y (1861). — Proeterea ad öras Finmarkiee. 41. O. affinis Bruz, 1. c. 93, f. 18 (non rite delineata) secundus articulus pedunculi antennar. sup. apice interdum dilatato; rostrum variat, nunc leviter curvatum, nunc fere geniculatum ; segmeuta abdominis quatuor antica dorso interdum barinato. — Fig 21 et 21'. Uab, ad Spetsbergiam passim fundo algoso org. 20 — 30. — Praeterea ad Grönlandiam (Torell), ad Finmarkiam (Loven). 4*2. O. brevicalcar n. roslrum breve triangulare a ut conicum; arti- culus quartus pedum primi et secundi ordinum in lobum brevem productus sive dilatatus; ungues pedum ceterorum valde eloiigati, augusti; lamina caudne impnr rotundato-ovata, apice leviter sinu- ato, spiuulis duabus, approximatis. An = 0. lynceus Särs, N. Viden. Selsk. Forh. 1858. 144. — Fig. 22. Hab. ad Spetsbergiam rarus fundo algoso, ut ad Hakluyts Headlaud (Torell). — Praeterea arl Islandiam passim (Torell) a 8 et 9. Stegocephalus ampulla Pripps. »> 10. Montagua Brnzelii n. ^ ,, »> 11. Vertumnus inflätas Kröy. , » ^12. Paramphithoe exigua n. » 13. M media n. » 14. »> Smitti n. M 15. n falvocincta Särs. » 10. » fragilis n. Digitized by Google 536 A. GOÉS. CRUSTACEA AMPHIPODA. Fig. 17. AmpbithoDotns Mnlmgreni n. » 18. Oediceros saginatos Kröy. » 19. » propinqaas n. »30. » longirostris d. «• 21, 21'. » affinis Bruz. »22. » brevicalcar n. »23. » latimanua n. » 21,24'. » obtQsut var. » 25. Syrrhoe crenulata d. » 26. » bicuspis d. » 27. Gammanis pallidus S. Båtk. »28. ^ » ToreUi n. » 29 et 29' » dentatuB Kröy. »80. » spinosnt n. » 31 et 31'. AutoDoe macronyx Lujjeb. f. arctica. » 32. Autonoé deprensa n. v » 33 et 33'. Tbemisto libeUala Mandt. » 34 et 34 • compressa; 34" Th. coinpr.;dor«um puUi. Digitized by Google 537 Malakologiska iakttagelser under en resa i Blekinge, Kalmar län och på Öland sommaren 1865. Af Carl Agardh Westerlund. fModdelade den 11 October 1865.] Under de sednare åren har intresset för och studiet af våra land- och sötvatten-mollusker i olika delar af riket spridt ett v&l behöfligt Ijas öfver denna förut länge försummade del af vår malakologi. Nya upptäckter hafva flerestädes blifvit gjorda och de gamla hafva undergått den granskning, som en ny tid alltid anser nödvändig, utan att dock denna vetenskap ännu hos oss hunnit den höjd, som i de flesta andra europeiska länder. Isyn- nerhet är den del af densamma, som omfattar kännedomen af arternas och formernas geografiska utbredning mycket ofullständig, ty endast öfver högst få trakter ega vi mer eller mindre utför- liga förteckningar på deras mollusker, flera vigtiga områden äro nästan okända och andra känna vi endast af strödda uppgifter på några mera sällsynta der förekommande former. Det är dock endast för samlaren, som uppdagandet af några rariteter kan ega värde, för vetenskapen har ofta det så kallade allmänna största vigten, ty ur den noggranna kännedomen af detta hemtas ej sällan de intressantaste upplysningarne. Genom vårt lands utsträckning och dess mångfalld af hvarandra högst oliba lokaliteter torde en fullständigare kunskap om molluskernas utbredning i detsamma icke blott för den inhemska faunan ega värde, utan äfven lemna månget för malakologin i allmänhet afgörande ord vid frågan om artbegränsning, liksom om lagarne för de särskilda formernas för- delning. Jag tror derföre att hvarje meddelande, som kan sprida ljus i det nu rådande dunklet, är välkommet, att hvarje kritisk och noggrann — om icke derför fullständig — förteckning på land- och sötvatten-molluskerna inom större eller mindre förut fdga eller icke kända områden, som publiceras, är af nytta. öfvtr$. af K, Vet,'Akad. Förh., 1865, N:o 8. Digitized by Google 538 c. A. WRSTKRLUND. Af flera orsaker vigtiga äro Öster- och Vestergötland, Got- land och Öland bland de landskaper, hvaraf en närmare känne- dom i malakolojziskt hänseende ännu saknas. Till den sistnämnda ön kanske mera än till någon annan del af landet vallfärda år- ligen sedan länge tillbaka botanister och zoologer, dess egendom- liga natar alstrar en rik, omvexlande och märkvärdist flora, hälf- ten alpinsk, och i följe deraf (**animalia ubiqoe terrarum se habent ad plantes uti planta; ad terpani et clima'*) framvisar äfven fauna förhållanden, fullkomligt främmande for fastlandet Men oaktadt dessa talrika besök af naturforskare, känna vi f^ga eller intet om Öns mollusker, hvilka biifvit nästan alldeles för- gätna. För att i detta hänseende undersöka ön och derjemte de närliggande delarne af fastlandet, till jemförelse af molluskfaonan på den förras primära formation med den på de sednares primi- tiva bildningar, behagade K. Vetenskaps- Akademien tilldela mig reseunderstöd, för hvars användande jag utbeder mig att här fa aflägga redogörelse. På det att resultaterna af mina undersök- ningar i sammanhang må kunna framställas, och på det att jem- förelser mellan de olika trakterna lättare må kunna göras, bar jag trott mig böra frångå den vanliga methoden vid en sådan reseberättelse, hvilken för h varje besökt ställe angifver antingen allt, som der observerats, något som feder till otaliga, ofta gagn- lösa omsägningar, eller blott det sällsyntare, hvilket åter skolle göra bilden alltför ofullständig. Jag vill således först i korthet anföra gången af min resa och derefter förteckningen i systema- tisk följd pa land- och sötvatten-nioiluskerna på Öland och i Blekinge. Den 10 Juni reste jag från Ronneby genom östra Blekinge och Kalmar län till Kalmar. Min afsigt var att under denna färd göra längre eiler kortare uppehåll på de ställen, som fSr malakologen syntes inbjudande, for att undersöka dem; men ytterst våldsamma regnskurar med få och korta uppehåll icke blott i hög grad försvårade, utan omöjliggjorde alla exkursioner. Vid sådana förhållanden är det ej heller att undra på att jag icke återfann Vertigo anyustior Jeffr. i björkskogen straxt söder Digitized by Google MALAK0L0G1SKA IAKTTAGELSER. 639 om Böke gård i söderåkra socken, hvarest jag i April 1853 tog denna snäcka. Mest påkostande var det för mig att lemna de med herrliga bok- och ekskogar bev&xta höjderna kring Värna- uäs undersökta, emedan i den sannolikt dölja sig mången för provinsen intressant art. Den 15 Jaiii anlände jag med ångbåt till Borgholm. Här- ifrån ville jag ntgå vid min efterforskning af öns mollasker, ty intet annat ställe eger i så hög grad alla för dessa djars väl- befinnande nödvändiga och af dem eftersökta lokaler förenade. Här hade jag nöjet sammanträffa med den lika skarpsynte som nitiske naturforskaren Registrator J. Ankarcrona och i hans sällskap gjordes sedan utflygter i 10 dagar i dessa nejder. Samma dag jag kom till ön dref mig min otåliga längtan om aftonen ut på ett kort besök vid den herrliga slottsruinen, som öfverst från landtborgen, 112 fot öfver hafvet, dominerar hela trakten, i rester och norr stupa branta stenväggar, ofta svåra att bestiga, öfvertäckta af större eller mindre kalkstensstycken och beväxta af höga löfträd, mellan hvilka, isynnerhet upptill, äro täta snår af Crataegus, Rubu^^, Berberis, Rosa och Prunu?*. Bland mult- nande löf emellan de lösa kalkstenarne hade jag lyckan att ge- nast göra trenne utmärkta och oväntade fynd, nemligen Vertigo costuluta NiLSS., V. Alpestria Ald. uch V, angustior i^YYVi,^ hviJka alla funnos i mängd, men hviJkas insamlande dock tog mycken tid, ehuru arbetet var kärt. Dessa branter erbjuda konky- liologen vidare mången art af intresse s.s. Helix nitidula Dr., H. alliaria MiLL., //. rotundata MUELL. var. alba, IL ruderaia Stud., Ena obscura MuELL., Pafa avenacea Brug., som isyn- nerhet är ymnig bland stenröset ofvanom branterna, Vertigo co^ lumella Benz., V. substriata Jkffr. m. fl. Pä de lagländta skogbevuxna markerna, som nedanför landtborgsbrauterna utbreda sig och bära namnet af Borga hage, är icke något af synnerligt värde att finna. Deremot är k ungsträdgården rik på snäckor. På hasselbuskarne kryper Ena ubscura ocli i samlingar af mult- nande löf, som ligga på och nedanför murarne kring trädgården äro rika förråder af Helix strigella Dr., Vertigo costulata NiLSS., Digitized by Google 540 c. A. WB9TERLUND. V, angustiar Jepfb., V. ptisUla MuELL., V. alpestris Ald. o. s. v. I trädgånden finnas tre dammar, en nära östra, en nära yestra muren och en emellan dessa båda. Den först och sist nämnda äro öfVertäckta af Lemna trisula och L. minor och i den f5re> komma ymnigt af Planorbis comeus Lin. och -P. umbiUcaius MuELL., hvilka snäckor saknas i vestra dammen bland dess Myriophyllum och Sium, hvaremot man der finner ovanligt stora exemplar af PlanorbU compIancUus LiN. och af Acroloxvs lacustrU Beck. Uvad vattenmollaskerna f5r öfrigt i denna trakt beträffar, så var det i synnerhet ett godt stycke väg sydost om byn Kohl- stad, i en öster och vester gående bäck, som några fynd gjordes. Följande sällsyntare snäckor insamlades der: Planorlis spinorim Lin., P. riparius Wnd., P. nitidus MUELL., P. contortus' Lis., Biihinia venttncoaa Gray, Valoata piscinalis MUELL. Några for Öland nya eller sällsynta vattenbiller förekommo icke sällsynt i denna bäck såsom Liopterus agilis, Hydaticus stagnalis, H. Hub- neri, Macrodytes dimidiatus, M. panctulatusrCoIambetes Ghrapei m. fl. I en grop norr om vägen emellan Rohlstad och staden hade Ankarcrona tagit Planorhis crista LiN., som der var ymnig, och i samma grop fann jag den för ön nya skalbaggen Rantus conspersus. Här torde jag fa nämna att de strida regn- skurar, som under första hälften af månaden äfven hemsökte Öland, från och med den 15:de efterträddes af en stark och ihål- lande torka, hvarigenom isynnerhet skörden af vatteosnäckor blef dålig, icke så mycket vid Borgholm, som då jag sednare kom till södra delarne af ön. Om våren är nederbörden ymnigare pa Öland är i det angränsande Småland, hvilket, jemte öns för solen och hafsvindarne öppna läge, torde orsaka att våren mycket lång- sammare framskrider på ön än på fastlandet, ehuru årets medel- temperatur på den förra är mycket blidare; men under sommaren är nederbörden på Oland Jemförelsevis obetydlig, torkan ofta mycket svår, ty då molnen samia sig öfver ön, dela de sig van- ligen till följe af den heta luft, som är öfver de stora, sterila, i högsta grad torra alfvarfälten, och uttömma sig i hafvet eller i de skogigare trakterna. Digitized by Google MALAKOLOOISKA IAKTTAGBL8ER. 541 Den 26 Jooi reste jag från Borgholm till Hornsjön i nord- ligaste delen af ön. Kring Köpings kyrka och vid Lundegård dröjde jag gerna fér den svalka de vackra sknggrika löfskogarne gafvo, men såsom malakolog var jag missnöjd med besöket. Pin- sam är färden genom Ålböke, Föra, Persnäs, Källa och en del af Högby socknar, genom de vidsträckta, kala, sterila alfvarhe- darne, der få och obetydliga åkerfält, sällan någon liten skogs- park, mildra den dystra anblicken, tills man bortom llögby kyrka inkommer i sköna lundar med rik växtlighet, hvilka sedan om- gifva den vackra, fiskrika ^ mil långa och I mil breda Hornsjön. Denna leende trakt var dock mycket fattig på mollusker, ty en- dast 28 arter anträffades (vid Borgholm 57 arter) ibland hvilka Helia crystallina r., Vertigo costulata MUELL. ymnig bland ned- fallna löf i ruinerna på Klosterön, Clausilia laminata MONT. r., Umncea stagnalis LiN. högst rar, jemte Bithinia verUricosa Gr AT och Hanorbia contortus LiN., som voro ymniga, i en kanal vid sjöns södra ända. Tvenne foglar såg jag, hvilka jag förut icke kände såsom ölandska eller upptagit i **Öfversigten af Olands Foglar och Amphibier" (Göteb. K. Vet. och Vitt. Samh:s Handl. 1853- -1854), nemligen Fuligula marila och Lams ridibunduB, Den fArra, som är den i nämnda Öfversigt anmärkta **obekanta And-art**, såg jag den 27 Juni med samma morgon utkläckta ungar. Af den sednare syntes nu endast få individer, ehuru den sades for ett par år tillbaka hafva förekommit i stor mängd. Efter några dagars vistande i dessa bygder återvände jag till Borgholm, hvarifrån jag genom Repplinge begaf mig till Färjestaden, som jag tog till hufvudstation för en veckas tid. Den närmaste trakten var dock i hög grad fattig, åkerfälten och atfvarne egde intet, de glesa björkdungarne högst obetydligt. Först vid Tveta, en half mil derifrån, kunde jag hoppas på lö- nande skördar, men dess herrliga lundar, med deras yppiga vege- tation, både lofva och gifva botanisten och entomologen mera än snäcksamlaren. £n sådan trakt, så rik på omvexlingar, kunde dock icke utan äfven åt mig gömma fynd af värde. Bredvid Öfvtrt, af K. VetrAkad, Förh. Arg. 22. N:o 8. 3 Digitized by Google 542 c. A. WE8TSRLUND. vfigen, som från vester leder till Tveta gård, fanns på stenroaren till höger ymnigt af Pupa nvenacea Brug., och nedanför den- samma flera varieteter af Helix hortensia MUELL., på ett stort stenrös något längre åt öster Vertigo costnlata NiLSS. ymnigt, V. angustior Jeffr., V. alpestris Alder och F. mbstriata Jeffr. sparsammare bland multnande löf och mossa, i skogen Ena ob- scura MuELL., samt vid och i en bäck norr om gården HtUx nitida MUELL. ymnigt, H. bidens Chemn. ej sällsynt, H. hispida Lin., annars mycket rar på Öland, Vertigo antiverfigo Dr^ ett exemplar, Bithinia ventricosa Gray ymnig o., s. v. Under en utflygt till den 2^ mil aflägsna, i Långlöths socken belägna b- mantorpsborg togs bland kalkstenarne på ringmuren Fupa ave- nacea Brug., som var högst ymnig, samt bland nedfallna löf ?id trädrötter i den täta småskog, med hvilken borgens hela inre år öfverväxt: Helia; acnleata MUELL., Vertigo costulata NlLSS^ V, angxistior Jeffr., V. alpestris Alder, och ett par ex. af F. pggmcea Drap. Den 7 Juli lemnade jag Färjestaden, fortsättande färden mot öns sydligaste delar. Landsvägen följer vestra landtborgsbranten, nedom hvars höga, ofta lodräta väggar man till höger har rika sädesfält, vackra ehuru glesa lundar, utsigt öfver Kalmarstfnd och Smålandslandet, då deremot till venster utbreder sig «traxt söder om Skogsby ett stort, trädlöst, ofruktbart alfvar, fem mil långt och nästan en mil bredt. Bland smolk och vissnande blad emel- lan stenflisarna på landtborgsbranten förekom nästan öfveralit Pupa avenacea Brug., Vertigo costulata NiLSS., V. pusilla MUELL och Carychium minimum MuELL., mindre ofta Helix strigella Drå?. och H. ruderata Stud., under det H. costulata ZlEGL. vanligen förekom of van på åsen, på gräsfria fläckar. I Resmo mosse var Planorbis comeus LiN. högst ymnig, hvarjemte äfven några exem- plar af P. carinatus MUELL. erhöllos. I vattenpussar vid My- singe och Borgby, der jag 1853 fann en stor och vacker form af Limncea stagnalis LiN. (se Göteb. K. Vet. och Vitt. Satnh:s Handl. h. III p. 146) kunde, till följe af den starka ihållande torkan, nu intet insamlas af deona snäcka. I en kanal öster om St Digitized by Google MALAK0L001SKA IAKTTAGELSER. 543 Dablby by fanns Hanorbia vortex Lin., P. nitidus MUELL., P. cruta Lin. och ett par ex. af Valvata macrostoma St££NB. Kring Kalmar gjorde jag under en veckas tid exkursioner, hyarvid följande land- och sötvatten- mollusker påträffades: Arton äter LiN., var. rufus (LiN.), A* fasciatus (NiLSS.), Limax ma- ximus Lin., L, agrestis LiN., Vitrlna pellucida MUELL., Succinea putris Lin., Helix cellaria MUELL. under länge orörda stockar på den 8. k. backplanen vid stadens tulU temligen ymnig, först an- märkt af Adj. A. Ahlroth, //. nitidula Dråp. ett och annat exemplar med föreg., H, nitida MUELL. h. o. d., // hammonis Ström, //. crysialUna MUELL. i Rostad park m. fl. st., H. fnlva Dräp., H, pygmcea Drap. vid Skälby, //. rotuudata MUELL. vid Berga, H. hispida LiN. höjjjst allmän på Nya kyrkogården, H, fruticum MUELL. t. a., //. pidvhella MUELL., H, coatata MUELL. //. nemoralis LiN. i Lundeqvists trädgård, //. hortensia MUELL., y^ua lubrica Leach., Pupa muscovum L., Vertigo columella (Benz.) vid Skälby, V. pusilla MUELL., Clausilia laminata TURT., C. nigricans PULT., Carychium minimum MUELL. flerest., Limncea limosa (LiN.), Physa fontinalis Drap., Planorbia albus MUELL., P. crista (LiN.) högst ymnig i dammar i gamla staden, Paludina couterta (Millet) ymnig i Kossmoå samt vid Kjelltorp, Bithinia teniaculata (LiN.), Neritiim Jluviatilis (LiN.) i hafvet vid slottet, Sphcerium corneum (LiN.), Pisidium obiusale (Lam.) och P. pu- sillum (TURT.). Denna förteckning är tvifvelsutan högst ofullständig emot deu en långvarigare och noggrannare undersökning kan lemnna, men för den jemförelse jag önskade göra emellan molluskfaunan på Oland och på närliggande primära bildningar, ansåg jag för- delaktigare att återvända till Blekinge och der under återstående delen af Juli samt under hela Augusti månad fortsätta mina malak ologiska exkursioner, emedan jag hoppades att då blifva i tillfälle lemna en i det närmaste fullständig förteckning pä denna sednare provinsens blötdjur. Den del af densamma jag noggran- nast känner är trakten kring Ronneby, hvarföre jag anser det vara lämpligast att i sammanhang anföra de der funna arter och Digitized by God 'm; l'*t.-« 544 c. A. WBSTKRLtmD. former, dels med angifvande af sällsyntare lokaler från det öfriga Blekinge, dels slutligen upptagande de mollusker, som i det sed- nare, men icke kring Ronneby äro observerade. — De primära formationerna, af hvilka de silariska hos oss isynnerhet fionas nnder och omkring de större sjöarne samt alldeles betacka öarne Gotland och Öland, appträda ingenstädes inom Blekinge, hrar- emot den yngsta af de sekundära bildningarne, nemligen krit- formationen, hvilken för öfrigt endast förekommer i Skåne, före- finnes, ehuru ej särdeles betydlig, på tre ställen inom provinsen, på Listershufvud och Hjerthallarne i sydligaste delen, samt vid Carl'shamn. Med undantag af dessa fläckar äro de phitoniska bergarterna de enda som förekomma. I. öländska Mollusker. 1. Arion äter (LiN.), teml. sällsynt. — — 3) i^ufus^ allmän. 2. A. faaciatus (NiLSS.), teml. sällsynt. 3. Limax agrestis LlN., allmän. 4. Vitrina pellucida MUELL., allmän i löfskogar. 5. Sucdnea putris (LiN.), temligen allmän. — — var. b) rödaktig, stor. Tveta, i en bäck norr om gården. 6. S. elegans Risso Moll. Alp. Mar., 1826, p. 59 (S. Pfeif- feri RosMASSLER Iconogr. h. I, 1836, p. 92). Borgholm, Tveta. Anm. Af slägtet Sucdnea Drap. eger Sverige fyra väl skilda former, hvilka på följande sätt kunna karakteriseras. *Spirao dubbelt kortare än mynningen: 1. S, putris (Lin.), vindningar 3^, de öfra obetydligt konvexa, den sista starkt uppblåst; spira löst vriden; söm grund, föga sned. 2. S. elegans Risso, viod- ningar 3— 3^, de öfra starkt konvexa, den sista svagt uppblåst; spira hårdt vriden; söm djup och mycket sned. Isynnerhet den sednare varierar icke obetydligt till form och storlek, efaam jag aldrig sett den så stor, som S. putris vanligen förekommer. Digitized by Google MALAKOL067SKA IAKTTAGELSER. 546 Spiran är stundom mycket kort, hvarigenom en af dess annars så betecknande karakterer — den hårdt vridna spiran med djup söm — oblitereras, men i så fall blir sista vindningen långt ut- dragen och högst obetydligt kullrig. Den af Rossmassler så accentuerade perlmorglansen på skalets insida lemnar icke något säkert igenkänningstecken, ehuru denna glans vida oftare före- kommer än hos S. putris, ej heller djurets färg eller storlek. — ••Spiran af mynningens längd, tornlikt utdragen, spetsig: 3. S. ohlonga Drap., skal tunt, bräckligt, genomskinligt, mycket blekt gult, stötande i grönt; vindningar 4, konvexa; söm djup; spiran temligen hårdt vriden; mynningen äggrund, bildande upptill en mer eller mindre tydlig vinkel. L. 7 — 10, br. 4 — 6 m.m. Mynn. I. 4 —5, br. 3—4 m.m. (Stockholm i Humlegården; Jönköping vid Rosenlund, meddelad af Lektor Zetterstedt). 4. 5. arenaria BOUCH.?, skal ganska starkt och tjockt samt föga genomskinligt, gulbrunt, stötande i rödt; vindningar 3^, starkt konvexa; söm djup; spiran mycket hårdt vridon; mynningen rundadt äggformig, icke bildande någon märkbar vinkel upptill. L. 5—6, br. 3~3J m.m. Mynn. 1. 2^—3 m.m., br. 2— 2J m.m. (Gotland). I "Sve- riges Land- och Sötvatten-Mollusker*' p. 33 har jag, liksom Malm i "Göteb. K. Vet. och Vitt. Samhrs Handl." h. Ill, p. 133, Qtan tvifvel begått ett fel, då jag ansåg dessa båda former endast vara "förgvarieteter" af samma art. Sedan jag nu närmare lärt känna detta slägte i allmänhet och särskildt dessa båda former, är det min öfvertygelse att de utgöra tvenne distinkta arter. Deo första är ganska säkert S. oblonga Drap., Rossm., HÖG- BERG, Moquin-Tandon &c., men huruvida den sista formen är S. arenaria Bouchard, derom är jag icke fullt viss. Skillnaden i storlek är måhända icke alltid så betydlig, som ofvan är an- fördt, men mätningarne äro gjorda efter 28 exemplar af S. oblonga Dr. och 50 ex. af S. arenaria BoucH.?, så att proportionerna torde vara temligen nära vanliga förhållandet. 7. Helix nitidula Drap., sällsynt vid trädrötter på branterna af Borgholms slottsruin. 8. U. alliaria Miller, mycket sällsynt, med föregående. Digitized by Google 546 c. A. WE9TERLUND. 9. Ä nitida MuELi.., temligen ymnig vid och i en bäck norr om Tveta. 10. H, hammonis Ström, allmän öfver hela ön. 11. H, crystaUina MUELL., under multnande löf \id Borg- holm och Tveta, ej sällsynt. 12. H. fulva Dräp., allmän öfverallt. 13. H. pygmcea Drap., sällsynt bland nedfallna blad vid Borgholms slott och vid Tveta. 14. H. rotundata MuELL., ymnig vid Borgholms slott på landtborgsbranten. — — v. alba (skalet fullkomligt hvitt, utan fläckar, genomskinligt) ej sällsynt med hufvudformen. 15. H, ruderata Stud., sällsynt vid Borgholms slott 16. H. aculeata MUELL., ej sällsynt under multnande löt i Ismantorps borg. 17. U. hispida LiN., sällsynt vid Borgholms slott, mindre sällsynt vid bäcken norr om Tveta. 18. H. bidens Ghem., temligen ymnig vid bäcken norr om Tveta gård. 19. H. atrigella Drap., temligen ymnig i Borgholmstrakten, vid Horn, Tveta m. fl. st. 20. H. fruticum MUELL., sällsynt vid Borgholm och vid Tveta. 21. H, lapicida LiN., allmän öfver hela ön. 22. H. pulchella MUELL., temligen sällsynt vid Borgholm och Tveta. 23. //. costata Muell.., allmän öfver hela ön. Anm. Af de flesta författare förenas denna och föregående till en art, än med costata till hufvudform (GÅrtner, MoqU.- Tandon &c.), oftare med H. pulchella (Nilsson, Turton, Drapar- NAUD, Jeffreys m. fl.), eller (såsom af Rosmåssler) anses båda vara systerformer, af samma rang, utan att hvarken vara specifikt skilda eller den ena varietet af den andra. Så vidt jag kunnat finna hafva alla dessa författare lagt hufvudsaklig, stun- dom uteslutande vigt på när- eller frånvaron af ribbor hos ska- Digitized by Google MALAK0L0GI8KA IAKTTA6ELSEE. 547 let. Åfven MÖRCH (i Syn. Moll. terr. et fluv. Dan. p. 17) är benägen att förena de båda arterna, sägande: *'dersom det be- kraefter sig, at der findes Exemplarer, der ere halvt glatte halvt ribbede, vil det vaere et Beviis paa, at denne Art (H. cost.) kun er var. af foregaaende (H. pulch.). Jeg troer at bave seet et saadent Exemplar fra Lolland." H. pulchella har alltid, isynner- het på sista vindningen, talrika, regelbundna, men mycket fina tvärstrimmor, och H. costata saknar ofta de omtalade ribborna, särdeles hos äldre och döda exemplar. Deraf är dock icke deras artskillnad beroende. Dessa snäckor äro alltid lätta att skilja genom mynningens och munsömmens beskaffenhet samt hufvud- sakligen genom sista vindningen, som hos H. pulchella är vid mynningen utbredd, men hos H. costata nedböjd, hvarigenom dessa få, sedda från sidan, en betydlig och alltid konstant olikhet. 24. H, costulata ZiEGL., sälls. vid Borgholm, oftare, stun- dom ymnigt, dels ofvanpå landtborgen, dels i stenraset nedanför densamma,, från Vickleby nästan ända ned till Ottenby. 25. H. arbustorum LiN., ej sällsynt vid Borgholm. 26. ff. hortensia MUELL. 1) gul, enfUrgad; allmän; 2) gul, med 5 mörkbruna långsband; 3) gul^ med ett mycket Itredt mörk- brunt lånysband; Tveta; 4) blekt rödgul^ genomskinlig, med ö hvitgula långsband; Tveta. 27. Ena obscura (MuELL.), Borgholm, ej sälls. på hassel- buskar i kungsträdgården samt, ehuru vanligen död, under ned- fallna löf på landtborgsbranten vid slottet; Tveta ej sällsynt på hassel och Cornus. .På sednare stället ett ex., som var 11 m.m. långt, 3^ m.m. bredt och af samma form som fig. 384 hos RossM. 28. Zna lubrica (MUELL.), allmän öfverallt. 29. Pupa avenacea (Brug.), från Köping och Borgholm, isynnerhet vid vestra landtborgen, till öns sydligaste delar, ymnig flerestädes på stengärdesgårdar och på kalkstenar på alfvaren o. 8. v. 30. P. muscorum (LiN.), allmän öfver hela ön. 31. Vertigo costulata (NiLSS.), vid Borgholm, högst ymnig under multnande löf samt på kalksteuarne i raset på landtborgs- Digitized by Google 548 c. A. WE8TSRLUND. branten, samt lika ymnig långs foten af norra muren kungsträdgården ; ymnig i ruinerna på Klosterön i Hornsjöo, bland vissnade blad på stenrösen vid vägen nära Tveta, emellan kalkstenar på landtborgen vid Vickleby, i Ismantorpsborg m. fl. st Anm, Sedan jag nu haft tillfälle att granska flera tusen exem- plar af denna förut i Skandinavien för så ytterst sällsynt ansedda snäcka» vill jag göra ett par tillägg och rättelser till den beskrif- ning, som finnes i "Sveriges Land- och Sötvatten-Moliusker" p. 68. Skalet är grågult eller brnngult (stundoro askblått), glän- sande med ett guldlikt skimmer. Munsömmen invändigt försedd med en hvit, glänsande, stark callus, isynnerhet vid ytterkanten och mest på dess midt, ofvan och nedom hvilken derigenom bilda sig små insäukningar; ytterkanten nära skalet böjd till en nästan rät vinkel. Tvärs öfver nacken går en hög, hvitgul, stundom fullkomligt hvit valk, framom hvilken mynningskanten är starkt nedsänkt. Typiskt är mynningen försedd med tre tänder, nemligen en på midten af mynningväggen, en på spindelkanten och en vid nedra ändan af ytterkanten. Den första af dessa tänder är en temligen hög hvit lamell, som endast ytterst blir tandformig och cddriff saknas hos den utbildade snäckan, att döma efter 6— 7000 ex., tagna endast vid Borgholm. Tanden på spindelkanten förefinnes ock alltid, men är stundom mindre tydlig, hvaremot tanden inom ytterkanten icke sällan försvinner. — Denna snäcka förmodas af J. G. Jepfreys (British Conchology Vol. 1. p. 27l) vara identisk med V, minuta Stud. och såsom en var. dentiens af den sistnämnda upptager Moquin-Tandon (i Histoire Nat des Mollusques tom. II, p. 399) en form ("Ouverture avec 1, ra- rement 2 plis dentiformes sur le milieu de Tavant-dernier toor**}, som säkerligen är vår V. costulata. I "Sveriges Land- och Söt- vatten-MoIlusker** har jag framställt dessa båda till det yttre hvarandra så lika snäckor såsom specifikt skilda och i deooa åsigt hafva sommarens undersökningar ytterligare stärkt mig. V. minuta Stud. har skalet fint, tätt och regelbundet tvärstrim- madt, men saknar de höga, skarpt framträdande tvärgående refflorna med mellanliggande strimmor, som pryda skalet hos V. Digitized by Google MALAKOLOOISKA IAKTTAGELSER. 549 costalata NiLSS., munsömmen är hos den förra tonn, svagt ut- böjd, utan den starka, hvitglänsande callas, som finnes synner- ligen inom ytterkanten hos V. costulata, och endast med en svag antydning till den hvitgula valk, som går tvärsöfver nacken hos den sednare. Utom dessa synas äfven geografiska skäl tala för åtskiljandet af de båda snäckorna. I England, der V. minuta Stud. är mycket utbredd, saknas helt och och hållet V. costu- lata NiLss., och på Öland, hvarest den sednare är en af öns all- männaste snäckor, saknas ganska säkert den förra. 32. Vertigo columella Benz, sällsynt vid Borgholms slott. 33. V, antivertiyo Drap., ett enda exemplar päträfi*ades vid en bäck norr om Tveta. 34. V. substriata (Jeffr.), sällsynt under nedfallna löf på landtborgsbranten vid Borgholms slott, samt på stenrösen jemte vägen från vester till Tveta. 35. V. pygmcea (Drap.), mycket sällsynt vid Borgholms slott, vid Tveta med föregående samt i Ismantorpsborg. 36. V. alpestris Alder, högst ymnig bland löf och sniolk på muren kring Borgholms kungsträdgård, isynnerhet den norra och vestra, mindre ymnig vid slottet på norra landtborgsbranten, vid Tveta på stenmurar samt i Ismantorpsborg bland multnande blad på ringmuren. Anm. Från föregående är denna en mycket väl skild art, lått igenkänlig på sin ofta vida betydligare storlek, sin nästan cylindriska form, starka glans, vanligen ljusa färg, sitt tunna och genomskinliga skal, sin fina, men tydliga och regelbundna striering, konstant fyra tänder i mynningen, af hvilka de två inom ytter- kanten äro, liksom de öfriga, elfenbenshvita och skilda, icke, så- som hos V. pygniaea, utgående från en tjock röd valk eller läpp, motsvarande den höga, röda valken bakom munsömmen på ska- lets yttersida, som finnes hos V. pygmaea, men äfven saknas hos ien förra. Hvad dessa arters förekomst angår, synes V. pygmaea i hela Sverige vara vida sällsyntare än V. alpestris, ett förhål- lande h varpå jag först i år blifvit uppmärksam. 37. V. puailla Muell., allmän öfver hela ön. Digitized by Google 550 c. A. WSSTERLUND. 38. V. angustior Jepfr. i "Linnean Transactions" 1830 (V. nana Michaud Complém. de THist. Nat. des Moll. Dråp., 1831; V. haraata Held, Isis, 1837; V. plicata A. Muelx,er i Wieg- MANNS Archiv 1838; V. Venetzii Charp. Nouv. Mera. de la Soc. Helv. 1837, enl. ROSSM. Iconogr. h. IX, X, 1839), Borgholm, ymnig både på landtborgsbranten vid slottet och vid foten af norra mnren kring knngsträdgården ; Tveta, tillsammans med V. costulata NiLSS.; Ismantorpsborg. — Föregående art, som är all- män nästan öfver hela riket, skiljer sig i hög grad från V. angustior genom storlek (2— 2J 1. 1 — 1^ m.m. br,), form (skalet äggfor- migt, nedom midten, straxt ofvan mynningen bredast, uppåt allt- jemt afsmalnande), färg och yta (gnl, glänsande, slät) samt tän- dernas antal och läge. Men äfven den V. angustior, som finnes pa Öland, skiljer sig i flera väsendtliga afseenden från den af utländska auktorer beskrifua och afbildade, och äfven från de exemplar jag 18r)3 fann i Böke i Söderåkra socken af Kalmar län, hvarföre jag här meddelar ep noggrann, efter en tillgång af flera tusen exemplar gjord beskrifning. Beskr. Skalet trångt men djupt nafladt, ovalt, trubbigt, stundom afrundadt i spetsen, vid eller straxt ofvan midten bre- dast, vida mer afsmalnande nedåt än uppåt, vid mynningen starkt sammandraget, tätt och regelbundet tvärstrimmadt, rödbrunt, svagt, glänsande, starkt. Vindningarne 54~-6, obetydligt hvälfda, skilda af en temligen djup söm; sista vindningen på midten för- sedd med en långsgående djup fåra, som sträcker sig fram till en skarp vinkel på mynningens ytterkant; denna fåra begränsas upptill af en jemn ås ända till mynningkanten, nedtill af en kort, afbruten ås, som mot mynningen slutar med en ljusare färgad uppsvallning; framom denna uppsvallning går bågformigt ned till nafvelfåran en fördjupning bakom munsömmen. Mynningen mycket liten, nästan tresidigt hjertformig, ungefär på midten af yttre sidan starkt intryckt, 4-tandad: inom ytterkanten, i gommen, går, motsvarande fåran på nacken, ett långt, rödt, bakåt krökt veck, som vid mynningen är uppsväldt till en tandlik knöl; under detta veck, men något djupare in i mynningen, är en kortare, äfven- Digitized by Google MALAKOLOGISKA IAKTTAGELSER. 651 ledes röd, vecklik uppsvallning; på spindetkanten är en sned, lamellformig tand; på mynningväggen äro 2 hvita, tandlika lamel- ler, af hvilka den högra sitter djupare in i mynningen än den venstra, som utåt blir röd, uppsvälld, och sammanhänger med munsömmens ytterkant. Munsömmen något tillbakaböjd, med ytterkanten på midten trubbvinkligt utdragen; båda kanterna nästan sammanhängande på mynningväggen. 39. Balea perversa (LiN.), allmän öfver största delen af öo, emellan stename i murar. 40. Clausilia laminala (MoNT.), allmän vid Borgholm, för öfrigt temligen sällsynt. 41. C, plicatula Drap., mycket ymnig vid Borgholm, spar- sammare vid Tveta m. fl. st 42. C, nigricana PuLT., allmän öfver hela ön. Ar särdeles stor vid Borgholm. 43. Carychium minimum MUELL., allmän. 44. LimncBa stagnalis (LiN.), mycket sällsynt i en kanal vid Horn?jöns sydliga ända, ymnig i polar vid Borgby och My- singe; mellan dessa båda så vidt skilda ställen har jag icke fun- nit denna snäcka. 45. L. limosa (LiN.) fi ovata — ovata^ normalis^ allmän. — — Y peregra — atrata Chbmn., flerestä- des i vattensamlingar på alfvaren (1853). 46. L, palustris (MUELL.) v. fusca NiLSS., allmän. 47. L. truncatula (MUELL.), ett exemplar med P. riparius vid Kohlstad. 48. Physa fontinalis (LiN.), allmän öfver hela ön. 49. Flanorbxs umlnlicatus (MUELL.), öfver allt allmän. 50. P, caHnatuH MuELL., sällsynt i Resmo mosse. 51. P. vortex (LiN.), sällsynt i en bäck öster om St. Dahlby by. 52. P. spirorbis (LiN.), allmän åtminstone i mellersta och södra delarne af ön. 63. P, contorttts (LiN.), allmän. Digitized by Google 552 c. A. WRSTERLUND. 54. P. comeus (LiN.), ymnig i kungsträdgården vid Borg- holm samt i Resmo mosse. 55. P. riparius Westebl., vid Borgholm, söder om Kohl- stad, i en i öster och vester gående bäck. — Här var denna snäcka alltid fullkomligt ren, utan den svarta eller ockraröda skorpa, hvarmed nästan alla exemplar, som jag tagit i Blekinge, varit öfverdragna. Så länge djaret lefver är skalet mörkt pur- porrödt, men blir sedan temligen snart bvitgult. Nybörjaren skulle möjligen kunna förvexla denna art med P. complanatns (Lin.), som dock lätt igeukännes på sin djupa väl begränsade uafvel och skalets tydligt hvälfda öfra sida. 56. P crista (LiN.) a eristatus Drap., temligen ymnig i en grop jemte vägen emellan Borgholm och Kohlstad; i en bäck öster om St. Dahlby. 57. P. complunatus (LiN.), stor (5— 5J m.m. br.) och vacker, men sparsam i en dam i kungsträdgården vid Borgholm. 58. P. nitidxia MUELL., sällsynt vid Kohlstad i samma bäck som P. riparius; med P. crista vid St. Dahlby. 59. Acroloxué lacustris (LiN.), temligen sällsynt, men ston- dom ofantligt stor i vestra dammen i kungsträdgården vid Borg- holm. 60. Biihinia tentaculata (L.), allmän öfver hela ön. — Djuret har svart hufvud, med blågridelin anstrykning, beströdt med guld- gula fläckar, trefvarne öfverallt blåaktigt stålgrå, foten ljusare stålgrå, beströdd med guldgula punkter. 61. B. ventricosa Gray /? minor, ymnig vid Kohlstad, i aamma bäck som P. riparius, vid Hornsjöns södra ända, samt i bäcken norr om T veta. — Djuret har svart hufvud, med en rödgul fläck framtill emellan trefvarne, som äro ljust röda, med rödgul bas, foten under gråaktig, med rödgula sidoränder, som framtill mer eller mindre sammanhänga. 62. Valvata cristata MUELL., mycket allmän i Borgholms- trakten, ymnig vid Hornsjöns södra ända, m. fl. st. — Vid Borg- holm en monstrositet med spiralformigt utdraget skal. Digitized by Google MALAKOLOGISKA lAKTTAORLSER. 553 63. V. maoroatoma Steenb., sällsynt i eo bäck öster om St. Dahlby. 64. F. piscinalis (MU£LL.), högst sällsynt i bäcken söder om Kohlstad. 65. Neritina fluviatilis (LiN.), h. o. d. vid hafsstranden. 66. Sphcerium eomeum (LiN.), Borgholm, i bäcken söder om Kohlstad. 67. Pisidtufn obtusale (Lam.), temligen allmän. 68. P. pusillum (TURT.), allmän. 69. P. nittdum Jen., temligen allmän. II. Blekingska MoUusker. 1. Vid Ronneby, 1. Arton äter (LiN.) a, allmän. — — var. rvfus, allmän. 2. A. fasciatus (NiLSS.), allmän. 3. A. flavus (MUELL.), endast i bokskogar, änder mult- nande blad. 4. TÅmax maximus LiN. 1. cinereus^ temligen sällsynt. — — 2. cinereo- niger y teml. allmän. — — 3. marginatiAS^ ej allmän. 5. L, offrestie LiN., allmän. — Var. albidus^ enfärgad, hvit, förekommer endast på stranden af Kärrstorpsjön, på mycket fuk- tiga ställen, helst på undra sidan af i vattnet liggande trä- stycken. 6. L. tenellus NiLSS., sällsynt. 7. Vitrina peUucida MUELL., allmän. 8. Succinea putris (LiN.), flerestädes. Var. b (rödaktig, stor) temligen ymnig på stranden vid norra ändan af Kärrstorp- sjön, vanligen långt från vattnet. 9. iS. elegans Risso, på stränderna af Kärrstorpsjön, Skär- sjön, Tresjön, Lillasjön ni. fl., alltid i sjelfva vattenkanten. Digitized by Google 554 c. A. WB8TERLUND. 10. Helix niädula Drap., aoder oedfalba boklöf pa en berghäll öster om Skärsjön. 11. H. alliaria MiLLER, under raaltoande boklöf med före- gående, vid Djupadal, i bokskogen söder om Pehrsborg m. fl. st — Carlskr. vid Belle vue samt vid Kärrtorp (J. Ank. enl. ex.). 12. H. nitida MUELL., temligen allmän. 13. H. hammonis Ström, mycket allmän. 14. H. pura ÅLDER, under multnande löf i bokskogen söder om Pehrsborg. — Carlshamn under basselbnskar vid Belle voe. — Djuret varierar: 1) hvitt, med ett svart streck på h vardera sidan om nacken; 2) hufvud, trefvare och öfra delen af kroppen ljusgula, foten hvit, ögonen svarta, glänsande; 3) öfra delen af hufvudet, trefvarne och nacken nästan svarta, foten hvit. 15. H. crystallina MUELL., ej sällsynt. 16. H. fulva Drap., allmän. 17. H. pygmcea Drap., både i löf- och barrskogar, isyn- nerhet ymnig i bokskogen söder om Pehrsborg. 18. H. rotwidata MUELL., under multnande löf eller under barken på gamla stubbar både i barr- och löfskogar; ymnig vid Pehrsborg. 19. //. ruderata Stud., sällsynt vid Pehrsborg, Djupadal, Skärsjön m. fl. st 20. H. aculeata MUELL., en bland de oftast förekommande snäckorna under nedfallna blad i bokskogar, isynnerhet ymoig vid Pehrsborg, äfvensom, ehuru mindre ofta, under ek och has- sel. — Carlskrona (J. Ank.); Carlshamn vid Belle vue. 21. H. lamelUita Jeffr. Under träd vid åstranden straxt norr om "bruket" fann jag 1863 trenne exemplar. 22. H, incarnata MUELL., under multnande boklöf i skogen öster om Skärsjön; vid Djupadal (J. Ank.). 23. H, lapicida LiN., sällsynt på en stenmur vid Snäck- backen. — Carlskr. på Kungshall; Saltö, Ryseberget (GrOSS£LM.X Kronovarfvet. 24. //. pulchella MuELL., temligen sällsynt. 25. fj. coatata MUELL., ej sällsynt. Digitized by Google MALAK0L0GI8KA IAKTTAGBLSER. 555 26. H. hortenm MUELL., gul, enfUrgad, allmän, gul med 5 räDder, temligen allmän. Anm. Alldenstund H. pomatia Lin. på sätt och vis tillhör Blekinge, såsom utplanterad vid Ronneby, der den synes trifvas, torde jag få göra följande meddelanden. Redan i September månad draga dessa sydboar sig från verlden, gräfva sig ned un- der stenar och tillsluta mynningen af sina skal med ett tjockt kalklock. Ur denna dvala vakna de först och framträda i slutet af April eller början af Maj. Epiphragma är till formen ägg- rundt, vid spetsen till ena sidans midt djupt inbugtadt, utvändigt kalkhvitt, invändigt gulbrunt, rundtomkring med en inviken kant. Turton påstår att djuret under vinterdvalan står i direkt för- bindelse med yttre luften. I midten af epiphragma, säger han, är ett mycket litet hål, hvilket kommunicerar med en nafvel- sträng, som är förenad med en fin placentalik väfnad af kärl och tränger in i sjelfva lunghålan. Enligt min erfarenhet är för- hållandet icke sålunda. Några millimeter bakom epiphragma finnas 2 — 3 mycket tunna, men mycket starka pergamentlika lock, det innersta alldeles invid djuret, förenade genom ett slags naf- velsträng i sjelfva midten, hvilken sträng ändar i sjelfva lung- hålan. Till det kalk lika epiphragma går aldrig denna sträng, ej heller har jag funnit det lilla hålet i midten af det förra. Då detta lösgöres vid någon af sidorna, lossnar det hastigt rundt- omkring under en stark utströmning af luft. Utan tvifvel är det endast genom denna bakom det kalkartade epiphragmat in- stängda luften, som respirationen under vinterdvalan försiggår, hvadan sannolikt denna luft om våren antingen helt och hållet eller till största delen utgöres af kolsyregas. 27. Zua lubrica (MuELL.), allmän. — Var. nitens ScHM., vid dammen norr om "bruket." 28. Pupa muscorum (LiN.), på en mur i en trädgård öster om kyrkan. — Vid Carlskrona flerestädes bland grus och under stenar vid murar. 29. Verti(fO columella (Benz.), under multnande blad flere- städes. — Carlskrona. Digitized by Google 556 c. A. WESTBRLUND. 30. F. antivertigo Dråp., ymnig på stränderna af Härrs- torpsjön, Skärsjön, Tresjön och Lillasjön. — Emellan växtrötter på hafsstranden vid Sissebäck ; vid Gammalstorp (GossELM.). — Det typiska och oftast förekommande antalet tänder hos denna art är 7 (Vert septemdentata FÉR.), nemligen 2 på mpning- väggen, 2 inom ytterkanten och 3 på spindelkanten, men varierar 1) med 6 (Turbo seadentatus MoNT., Vert, sexdentata Ppeipf.), då den lilla i vinkeln af mynningväggen och spindelkanten sit- tande tanden försvunnit; 2) med 8 {Vert. octodeniata Stud.), när inom ytterkanten sitta 3 tänder; 3) med 9 tänder (var, novemdentata m.), i hvilket fall dessa äro fördelade sålanda: pa mynningväggen sitta 2, inom ytterkanten på midten äro ock 2 långa tänder, af hvilka den öfversta är midtför den vinkel mynningkanten bildar, och på hvardera sidan om dessa sitter en knöllik tand ; på spindelkanten sitta 3 tänder; eller sitta 3 tän- der på mynningväggen, 4 inom ytterkanten och 2 på spindel- kanten. 31. V. substriata (Jeffr.), på många ställen f. ex. på åvallen nära vattenfallet, under multnande boklöf vid Pehrsborg högst ymnig, i löfsamlingar på Snäckbacken m. fl. st. — Carls- krona, under blad på Bastasjöns stränder. 32. V. modesta nov. sp. Den 23 sistl. Augusti, upptäckte jag denna, så vidt jag vet för vetenskapen nya snäcka pk södra stranden af Tresjön. Den uppehöll sig der på multnande säf- strån eller på undra sidan af trästycken, som lågo på mycket fuktiga ställen, och stundoro var den nedkrupen djupt i dyn. Beskrifning. Skalet högervridet, 2\ m.m. långt, \\ ro.m. bredt, äggformigt, trubbigt, slätt, starkt glänsande, med öfra de- len, hvari djuret dragit sig tillbaka, svartbrun och den nedersta tomma delen gulbrun. Vindningar 5, starkt konvexa, hastigt af- tagande mot spetsen, den sista föga bredare än den föregående, som är dubbelt bredare än den tredje; sista vindningen på mid- ten svagt intryckt, framtill med en öfverallt på lika afstånd från mynningen gående åslik uppsvallning, emellan hvilk^n och mnn- sömmen är en ljusare fUrgad, bred och grund fåra. Mynningen Digitized by Google MALAKOLOOISKA IAKTTAGELSER. 557 oval, Dästan soedt päronforuiig, försedd med 4 tänder, nemligen 1 på mynniDgväggens midt, 2 höga, men mycket korta inom ytterkanten, samt 1 på spindelkanten, den sednare spetsad, ko- nisk, de öfriga i spetsen bredt afrundade; nederst på inre sidan af spindelkanten förekommer stundom en mycket liten tandlik knöl. Framom tänderna inom ytterkanten går ett mörkbrunt band eller snarare läpp, motsvarande den åslika uppsvallningen på yttersidan; emellan denna läpp och mynningkanten är skalet hvitt, genomskinligt. Munsömmen något tillbakaviken; spindel- kanten upptill något rak, bildar nedtill en stark båge vid öfver- gången uti den knappt märkbart intryckta ytterkanten. Djuret kolsvart, utom fotens undra sida, som är gråhvit. Anm, Den Vertigo, som här efter många med hvarandra fullkomligt öfverensstämmande exemplar blifvit beskrifven, liknar till form, storlek, färg och förekomstort mest V, antivertigoy men till tändernas antal och läge mest V. pygmcea eller alpestris. Från den förra skiljer den sig genom sin i gult, icke i rödt, stö- tande bruna färg, konvexa vindningar, nackens och mynningens helt olika form, munsömmens icke intryckta ytterkant, färre tänder och så vidare. Med V. pygmsea och alpestris öfverens- stämmer denna art endast i anseende till tändernas antal och läge, hvaremot den skiljer sig genom sin betydligare storlek, starka form, näst sista och tredje vindningarnes mycket större bredd i förhållande till de dem föregående viudningarne, de höga och korta, långtifrån lamell-lika tänderna inom ytterkanten o. s. v. Närmast synes den här beskrifna formen stå till den i Frank- rike och England sällsynt förekommande Vertigo Moulinsiana (DUP.), hvilken äfven "resembles V. antivertigo in form and V. pygmaea in the number of teeth." Deras skilnad ådagalägges dock genast genom följande af Jeffreys (British Coochology Vol. 1 p. 255) anförda karakterer hos Y. Moulinsiana: Shell larger, more ventricose and of a much lighter colour than V. antivertigo; whorls ^\, extremities tumid, the last being larger than the rest of the shell; suture very deep; the teeth are of the Öfveri, af K, Vet.-Akad, Förh, Årg. 2Z. N:o 8. 4 ^^1^" Digitized by Google 568 c. A. WESTEKLUND. same size o. $. v. — allt karakterer, som icke träffa in på vår art. 33. V. pygmcea (Drap.), mycket sällsynt vid Pehrsborg, Snäckbacken etc. 34. V. alpestris Alder, vida oftare och ymnigare forekom- mande än föregående. 35. V. pusilla MUELL., allmän. 36. Balea perversa (Lin.), sällsynt, endast på en mur Wd Snäckbacken. — Carlskrona flerest., ss. Kronovarfvet, Kungshall o. s. v. ^ 37. Clausilia lamiruäa (MoNT.), sällsynt vid Djupadal. — Carlskr. i Kärrtorps skog (Ankarcr.). 38. C. plicatula Drap., sällsynt i bokskogen vid Pehrsborg, och med Hel. incarnata i skogen öster om Skärsjön. — Carlskr. vid fiastasjön och Gammalstorp (Gosselm.). 39. C. nigricana PULT., allmän. 40. Carychium minimum MUELL.; allmän isynnerhet noder multnande boklöf. 41. Limncea limosa (LiN.) /? ovata — normalis, sällsynt — — vulgarisy allmän. 42. Z. patustris (MUELL.) b fusca, temligen allmän. 43. L. truncatula (MUELL.), sällsynt i Kärrstorpsjön. — Carlskr. Wämö samt i Augerums a (J. Ank.). 44. Physa fontinalis (LiN.), allmän. — Efter hvad jag na tror mig med visshet känna, dölja sig under detta namn i våra vattendrag flera väl skilda arter, ett förhållande hvarpå jag här endast vill fästa uppmärksamheten. Den typiska Ph. fontinalb (Lin.) har mynningen smal, aflång, stundom fullkomligt lancettlik, nedåt långt utdragen, hvarigenom skalet blir nästan lika spet- sadt mot båda ändarne; spindelkanten är lång, oftast fullkomligt rak, så att en ofta mycket skarp vinkel uppkommer vid dfver- gången till ytterkanten. Spiran varierar ytterst kort eller stun- dom temligen utdragen. De största exemplar jag af denna tagit hålla 8 m.m. i längd och 5 m.m. i bredd. — Den var. /? BuUa Digitized by Google VALiUCOLOQISKA lAKTTAGKLSBR. ÄlUELL^ som jag i "Sveriges Land- och Sötvatten- p. 97 upptagit, är sannolikt en sjelfständig art. 45. Planorbié albus MUELL., Kärrtorpsjön. — — var. lemniscatus MiDDEND. R birien? (Gyraolas lemniscatas Hartm. Schweiz. Gast albns var. a, Sver. Land- och Sötv.-Moll. p. 105), i e norr om '"bruket** samt i en nära befintlig kanal. 46. P. Draparnaldi Jeffr., Kärrstorpsjön (1863 47. P. fflaber Jepfr., Kärrstorpsjön (1863). 48. P. riparitis Westerl., Kärrstorpsjön, temli (1863). 49. P. crista (Lin.) a cristatus Drap., Kärrstorps — ^ nautileus LiN., Carlshamn. 50. P. complanatus (LiN.), sällsynt i en dam i om "bmkeL" 51. P. nitidua MUELL., sällsynt i ett kärr vid Carlskrona, högst ymnig i dammen vid Lyckeby; G dammar norr om staden mycket ymnig, vid Mörrum, samt kring Gammelstorp (Gosselm.). 52. Acroloxw lacustris (LiN.), ymnig i bäcken samt i samma bäck vid Ronneby. 53. Bithinia tentaculata (LiN.), allmän. 54. Hydroiia Steinii v. Mart., ymnig i Kärrstorj — Carlskrona i Bastasjön (Prof. BoHEM. & J. Ank.). 55. Valvata cristata MUELL., högst sällsynt i 1 Sjön Wesan (Gosselm.). 56. F. piacinalis (MuELL.), högst sällsynt i Käi — Wesan (Gosselm.). 57. Sphcerium comeum (LlN.), allmän. , — Var. Grat, allmän. 58. S. lacustre (MuELL.), ymnig i en dam norr oi 59. Pmdium puhhellum Jen., sällsynt vid Bonai 60. P. obtusale (Lam,), allmän. 61. P.-puiillum (TuRT.), temligen allmän. Digitized by Google 560 c. A. WXSTBRLUND. 62. P. arcceforme Malm (P. rosearo Scholtz?), temligen ymnig i en dam norr om "bruket.** 63. P. personatum Malm, sällsynt med föregående art. 64. P. nitidum Jen., allmän. 65. Anodonta cygnea (Lin.) y anaäna Lm., Kärrstorpsjön och Tresjön. 2. I andra delar af Blekinge, men icke vid Ronneby funna, 66. Arton äter (Lin.) var. albusy temligen allmän i Carls- krona-trakten. 67. Helix cellaria MUELL., Carlskr. på kronovarfvet, i träd- gårdar i staden m. fl. st 68. U. hispida LiN., temligen allmän kring Garlskrona. 69. Ef. bidens Chemn., vid Gammelstorp i v. Blekinge, enl GOSSELM. 70. H. strigella Dräp., Lyckeby nära ån; Mörrum (GrOSSELM.). 7L H. fruticum MUELL., Carlskrona på varfvet m. fl. st 72. H. arbustorum LiN., Lyckeby, ymnig. 73. H. nemoralis LiN., i trädgårdar och skogar h. o. d. ?id Carlskrona. 74. Vertigo angustior Jefpr., ett mycket ungt ex. är taget på Werkö vid Carlskrona af J. Ankarcrona. 75. Limncea stagnalis (LiN.), temligen allmän i vestra, sak- nas eller är ytterst sällsynt i östra delen af provinsen. X. limoaa (LiN.) a auricularia, Emmahultsjön. /? ovaia^-balUiica, i största mängd rid hafsstranden nära Carlskrona. L. pcdustris (MuELL.) a, i en mosse vid Wesan (eoL GossELM ). 76. L. glabra (MuELL.), Garlshamn i dammen n. om stadeo. 77. Aplexa hypnorum (LiN.), i sjön Wesan enl. GosSELM. 78. Planorbii umbilicatus MUELL., sällsyntare i östra, allm. i vestra delen af provinsen. 79. P. carinatua MUELL., endast i vestra delen t ex. i Wesan, vid Gammalstorp och Sissebäck. Digitized by Google MALAK0L0GX8KA lAKTTAGELSEE. 80. P. vartea (Lin), i sjön Wesan och i kärren kri malstorp, enl. Gosselm. 8L P. spirarbia (LiN.), tillsammans med föregående Gosselm. 82. P. contortus (LiN.), vid Garomalstorp, i W< Sissebäck. 83. P. cameits (Lin.), i kärren vid Sissebäck, nära gränsen. 84. Ana/lus flumatilia MUELL., i Wesan (Gosselm, geroms a (åne.). 86. Paludina contecta (MiLL.), i bäckar och sjöar fle 86. Neritina fluviatUis (LiN.), på flera ställen ihafve 87. Pisidium amnicum (MUELL.)i i sjön Wesan, < S£LMAN. 88. Margaritana margaritifera (LiN.), Angerams a Anodonta cygnea (L.) a, sjöar och kärr i v( delen af provinsen. — — . /? complanata Z., med formen. I vestligaste delen af Blekinge förekomma, sannolik! både af klimatiska och geologiska förhållanden, flera ai alldeles saknas (eller äro ytterst sällsynta) i provinsen t. ex. Limnasa stagnalia^ Aple/ca hi/pnorum, Planorbia t P. varteäf P. apinorbis^ P contortus^ P. comeus^ amnieumy Anodonta cygnea a k (i complanata. Alla vattenmollasker och jag känner ingen för denna trakt ^ landsnäcka, tvärtom flera, om hvilkas förekomst der js kännedom, ehara de ofta äro ymniga i östra delen; r torde bero mest på saknad af den noggranna undersök jag varit i tillfälle egna den sednare. Hvad Öland förmodar jag att mycket få landsnäckor undgått min samhet, hvaremot utan tvifvel en förnyad gransknin vattensamlingar under gynsammare meteorologiska omsti kommer att öka förteckningen med en och annan art. ningsvärd, ehuru förklarlig af öns fysiska bildning är Digitized by Google 562 c. A. WESTBRLUND, MALAKOLOOISKA IAKTTAGELSER. af UnionidcBy PaludincBf Ancylusj Limncea limosa a aurkularia, och X. palustria a. Mindre lätt är att förklara fraDvaron af Helix nemoralis och Planorbis albus-grappen eller den stora säll- syntheten af H. hispida. Nästan undantag äro alla de arter, som Oland har, men hvilka ej finnas i Blekinge, egendomliga för kalktrakter, hvilket sålunda lätt förklarar deras frånvaro på sed- nare stället. Oland och Blekinge ega 63 species gemensamma. Följande 6 arter af öns mollusker saknas i Blekinge: Helix r(h tundata v. alba^ H* costulata. Ena obscura^ Pupa avenacea^ Vertigo costulata^ lÅmnasa limosa y peregra— atrata, Bithinia ventricoaa och Valvata macrosioma, Blekinge har deremot icke fftrre än 25 arter, som icke äro iakttagna på Öland, nemligen Ariofi äter — albus, Limax maaimuSy L. tenellua^ Helia cellaria, H. puray U. lamellatay H, incamata, U. fruticumj U. nem(h rali8y Vertigo modesta^ Limncea palustris a, L, limosa a auri- culariay L. glabra, Aplexa hypnorum^ Planorbis albus, P. Dror pamaldif P, glaber^ Ancyltis fluviatilis, Paludina conteda, Hydrobia Steinii^ Sphcerium lacustre, Pisidium amnicum, P. pidchellumf P, arcceforme, P. personatumy Margaritana marga- riHfera och Anodonta cygnea. Digitized by Google 563 Spetsbergens Insekt-Fauna. Af Carl H. Bohem an. Tafl. XXXV. [Meddeladt den 11 October 1865.] Att klimat och vegetation i hög grad inverka på insekt- arternas talrikhet har länge varit bekant. Det förstnämnda, eller klimatet, utöfvar onekligen ett stort inflytande på dessa djurs utveckling, ty der sommaren är af alltför kort varaktighet och der snö och is större delen af året täcka marken, förefinnas för organismer, som behöfva en längre tid för att genomgå deras metamorfos, oöfvervinneliga hinder för deras fortkomst. Att ett land, sådant som Spetsbergen, beläget emellan 78^ — 80**40' nordlig latitud, måste vara fattigt på insekt-arter, kan så- ledes antagas för temligen afgjordt. Då hittills ingen ting varit bekant om dessa polar-trakters Entomologi, torde de upplysningar derom, som nu komma att meddelas ej sakna allt intresse. Inom dessa af väldiga ismassor, till stor del, äfven under den korta sommaren betäckta nejder, visar sig samma förhållaode, som i andra bättre undersökta och kända arktiska länder, eller att Diptera, och bland dessa de bräckligaste formerna, både i art- och individ-antal äro bäst representerade, en företeelse säkerligen beroende af den kortare tid dessa djur behöfva för genomgåendet af de första stadierna af sitt lif. Ehuru vår kännedom om polarländernas Insekt-fauna ännu är alltför ofullständig, ett förhållande, som säkerligen härrör, ej mindre af dessa trakters fattigdom på djur, tillhörande denna klass, än af de besvärligheter och kostnader, hvarmed undersök- ningar der äro förknippade, hafva vi dock, särdeles under de senare decennierna, erhållit flera värdefulla upplysningar i detta hänseende. Innan jag öfvergår till ämnet för denna uppsatts, torde en kort öfversigt af de arbeten, som rörande den arktiska insekt-faunan kommit till min kännedom, här vara lämplig. Öfvers. af K. VetrAkad. Förh., 166$, N:o 8. Digitized by Google 564 c. H. BOHEMAN. Det arbete, som först bör nämnas är ^'Fauna Groetilandka*' af Otto Fabricius (Hafniae et Leipzig 1780). Denne, på sin tid nitiske och kunskapsrike naturforskare, som 1768 afgick till Grönland, i egenskap af missionär, har under sitt vistande d^- städes, egnat icke så ringa uppmärksamhet åt Entomologien. Han beskrifver nemligen i förenämnde arbete p. 184 — 228. 44 insekt-arter samt 16 Årachuider. Af insekterna tillhöra 12 Co- leopteraj 9 Lepidoptera, 3 Neuroptera, 2 Hymenopteray 20 Diptera, 6 Thysanura och 12 Parasita* Af Arachniderna hänföras 9 till Acari och 7 till Aranece, En del af de meddelade beskrifoin- garna äro temligen fullständiga och noggranna, några deremot af den beskaffenhet, att det torde blifva svårt afgöra hvilket föremål författaren afsedt. Uti ''Supplement to the Appendix of Capitain Parrys Voyage for the discovery of a North-West passage in the years 1819—1820" (London 1824) har KiRBY bekantgjordt de från Melville-öarna hemförda insekterna, h vilka endast oppgå till 4 nemligen 1 Lepidoptevy 1 Hymenopter och 2 Dipteia samt 1 Arachnid. Ar 1828 beskref CURTIS i ''Narrative on an attempt to reach the North-Pole by Parry (London 1828) p. 20r, den enda insekt-art, som blifvit hemförd, eller Aphis borealis, funnen på drifved i polarhafvet 100 engelska mil från närmaste land vid 82^1 Nordl. latitud. Ett rikhaltigare bidrag finnes i ""Appendu to the Narrative of a second Voyage in search of a North- West passage and of a Residence in the Arctic region 1827 — 1833 by John Ross" (London 1835) hvaruti blifvit af CURTis, i afdel- ningen Natural History pag. L1X~LXXX beskrifna och till en del väl afbildade arter nemligen 1 Coleopter, 1 Orthopter, 7 Hy- menoptera, 1 Neuropter, 14 Lepidoptera, 2 Hemiptera och 8 Diptera, Uti "SOUTHERLANDS Voyage in Baffins bay and Barrow Strair (London 1852) Appendix p. CCVIII har White kortligen beskrifvit och afbildat två arter af slägtet Desona, 1 Bdella, 1 Ixodes och 1 Micryphantes, Det mest upplysande och omfat- tände arbete vi hittills ega oro polar-ländernas insekt-fauna är onekligen Zetterstedts Insecta Lapponica (Lipsiee 1840). Om författaren häruti upptagit flera arter, hvilka icke förekomma Digitized by Google 8PET8BBRGEN8 INSEKT-FAUNA. 565 inom desamma, torde dock, med någorlunda säkerhet kunna an- tagas, att då dessa nordliga trakter blifva fullständigt genom- forskade, totala antalet af der förekommande arter, om relatift skiljaktigt inom de olika slägtena och klasserna, dock ej så be- tydligt kommer att understiga det af Zetterstedt uppgifna. Ett förhållande, som jag anser mig kunna sluta deraf, att de små arterna hittills blifvit alltför litet uppmärksammade. Såsom exempel härpå kan jag anföra, att då endast 3 arter af slägtet Orthocentru8^ dessa pygmeer ibland Ichneumoniderna, voro Zet- terstedt bekanta, hemförde jag från min sista resa till Lapp- land icke mindre än 47 nya arter af detta slägte. Zetterstedt anför i sitt förutnämnda arbete 3470 arter, af hvilka 1001 till- höra Coleoptera, 14 Orthoptera, 232 Hemiptera^ 499 Lepidoptera, 123 Neuroptera^ 426 Hymenoptera och 1245 Diptera. Häraf visar sig, att Lappland är ett af de, i Entomologiskt hänseende, bäst lottade af de nordliga länderna. Dess här och der rika och yppiga vegetation, dess väldiga skogar i de sub-alpina trakterna, dess många vattendrag och myror, tyda derpå att insektlifvet här ännu kan utveckla en stor mångfald och rikedom af arter. ScHJÖDTE, som lemnat en öfversigt af de på Grönland funna insekterna och verkställt en revision af de arter O. Fabricius beskrifvit har uti "Natuihistoriske Bidrag till m BeskrifveUe af GrönlancT' (Köpenhamn 1857) p. 50 uppräknat 21 Coleoptera^ 1 Ulonata^ 2 St/riistata, 3 Piezatay 26 GlossatOy 26 Antliataj 1 Suetoria^ 4 Rhynchotay 1 Siphunculata^ 6 Tliysanura, 5 AranecB^ 1 Opilio och 10 Acari. Af de anförda insekterna äro flera, såsom för vetenskapen nya, noggrant och fullständigt beskrifna. Staudinger och WocKE, som 1860 företogo en resa till norra Finmarken, hufvudsakligen i ändamål att insamla Lepidoptera, lyckades, ehuru sommaren ej var gynsam för insekt-fångst, upp- täcka flera nya arter. Macrolepidoptpra, som blifvit bearbetade af den förre (Stett. Entora. Zeit. 1861 p. 325) uppgå till 84 arter och Microlepidoptera utredda af don senare utgöra 129 arter (1. c. 1862 p. 30, 233). De Coleopteroy som blifvit insam- Digitized by Google 566 c. H. BOHEMAN. lade och fdr hvilka Schneider redogjort (I. c 1862 p. 326) belöpa sig till 151. AcERBis resa genom Sverge, hvaruti några högnordiska arter anföras, har jag icke haft tillfälle se. Betraktar man Spetsbergens flora, skalle man vara böjd an- taga, att insekternas art-antal inom nämnda land, borde vara större än det oss bekanta och troligen komma fortsatta ander- sökningar, att bringa i dagen en och annan art, ehnra dessa ej torde blifva särdeles många. Enligt den förtjenstfulla utredning af Spetsbergens Fanerogamer, som af A. J. Malmgren blifvit införd i '*Ö/versigt af Vetenskaps- Akademiens Förliandlingar 1863 p. 229 uppgå de med säkerhet kända fanerogaroa växterna, som Tiär förekomma till 93 species, af hvilka 21 blifvit under expe- ditionen 1861 upptäckta. Den beskrifning Malmgren lemnar om vegetationen, och hvarutur jag ansett mig böra meddela ett kort utdrag, synes gifva stöd åt min här ofvan framställda för- modan. Hr Malmgren yttrar nemligen: "Stundom är sjelfva kustlandet en lindrigt sluttande slätt af betydligt omfång, eller finnes på afsatserna en jemn och slät mark, der snövattnet från Qellen flyter långsamt och afsätter slam och lera, hvarigenom sänka ställen med ymnig mossvegetation uppstå. På sådana ställen växa Eriophorum, JuncuSy Dupontia, Saxifraga htrcuhis rivuturis m. fl. Närmare bergets fot blifver marken mera slut- tande och hålles lagom fuktig af det ständigt nedrinnande snö- vattnet; Solvärmen verkar här starkare än annorstädes i anse- ende till den sluttande marken och branta bergväggen, som också skyddar mot kyliga vindar; vattnet nedför en mängd upplösta oorganiske ämnen från de vittrade fjellsidorna till växternas för- brukning; i korthet allt är cgnadt att framkalla den relativt yppigaste vegetation. Utgör berget ofvanför kläckningsplats for tusentals foglar, hvilka årligen bidraga att göda marken nedanför detsamma, så öfverraskas man här icke mindre af vegetationens brokiga mångfald än af dess utomordentliga yppighet och grönska. Här blir Ranunculus sulphureus öfver en fot hög, man kan vada jems med knäna bland Cochlearier och Cerastier; Saxifraga nir Digitized by Google I SPITSBEROENS INSIKT-FAUNA. 567 valts, S. hieracifolia, Pedicularis och Oxyria växa vida öfver deras vanliga mått; Luzula hyperboreay Atopecurus och Dupontia stiga tätt upp ur den mossbädd som bildar en grön matta, ut- bredd kring bergets fot och nppnå en ovanlig yppighet. Poa cenisia och Poa stricta frodas utomordentligt samt äro i sina laxiererande former svåra att igenkänna. Och likväl bilda icke gräsen, icke eller de öfriga fanerogama växterna, här den gröna sammanhängande mattan, utan det är några få arter mossor, hafvudsak ligen af genera Hypnum och Aulacomnium. Endast vid fjordarna på syd- och syd vest- kusten skola riktiga gräsmattor förekomma, men på de af mig besökta kusterna såg jag aldrig sådana.** De på Spetsbergen hittills funna, ehuru ännu ej utredda Kryptogamerna lära uppgå till ungefär 250 arter, nemligen 70— 80 arter mossor, 30 arter alger, 150 arter lafvar och 10—15 arter svampar. Det material jag haft tillfälle begagna vid utredandet af de insekt-arter, hvilka blifvit funna på Spetsbergen består af: l:o en, genom Professor C. J. Sundevall, som 1838 åtföljde den Fran- ska expeditionen till nämnde land, gjord insamling vid Bellsund, innehållande 69 individer. 2;o En af Professor A. E. Norden- skiöld 1858 i sprit hemförd mindre samling. 3:o De genom Doctorerna A. J. Malmgren och Goes samt Magister Smitt under expeditionen 1861 gjorda insamlingar uppgående till 84 uppstuckna och åtskilliga i sprit förvarade individer, samt 4:o af de arter som blifvit från sista expeditionen hemförda af Doctor Malmgren. Af alla dessa samlingar visar sig att icke någon Coleopter, Or- ihopter eller Hemipter blifvit påträffad. Deremot utgöras de funna arterna af 1 Lepidopter^ 1 Neuropeter (tillhörande Phryganidemaa grupp), 4 Hymenopiera (1 Nematuéy 1 Hemiteles och 2 Ortho- centruB)y 20 Diptera (1 Rhamplwmyzay 1 Tachinay 4 Aricia, 2 Scatomyzaj 1 Helomyza, 1 Coleopa, 1 Copromyza, 5 ChironomuSf 1 Sciatay 2 Trichocera och 1 Mycetophila)^ 1 Suctoria (Pulea^), 1 Parasita (Bcematopinua) och 1 Thysanura (Podura) uppgående således hela det på Spetsbergen funna art-antalet af insekter till Digitized by Google j 568 o. H. BOHEMAN. 29. Af dessa förekomma tio i Lappland nemligen: FlutMa crw- dferarttm^ Rhamphomyza caudatay Aricia triangulifera, Coelopa frigida, Copromyza fumipennis^ Chironomus prodtictuSf aterrimus, Sciara variegata^ Trichocera hiemalis och Tricliocera parva. De öfriga synas vara nya och för Spetsbergen egendomliga. LEPIDOPTERA. 1. Plutella cruciferanm: Zbller. Var. PluUUa mveella Zbtt. Im. Lapp. p. 1001. 3. Specimen unicum ad Middel Hook in Belsund d. 25 Jnlii a Dom. Malmoren lectum. NEUROPTERA. 2. ' GoNiOTAULUS arcticus: nigro-fuscus, parce breviter pubescens; an- tennis corpore dimidio breviorcs; alls diliite fuscis, imma- culatis; pedibus testaceis, femoribus a basi looge ultn medium plus minusve iufuscatis. — Long. 11 millim. Habitat ad Aldert-Dirkses Bny. Dom. GoES et Smitt. Caput mediocre, nigrofuscum, parce sat longe pubescens. Ocoli rotundati, brunnei. Palpi tenues, filifoimes, nigro-fusci. Antenn» diniidio corpore nonnihil breviores, tenues nigro-fuscae. Thorax nigro- fuscus, pnrce breviter puberulus, lateribus pectoris canis. Abdomen nigro-fuscum, opacum, pubescens, ano segmentisque veutr cot (f - «r) < sin* 1") ± V A =y ^-7„ j„ • 2 t, 8in 1 (1 - _ <, 81D 1 ) 8 eller X (1 - -^'p cot (^ - «r) < sin* 1") |±VQÄ=y^.^,.f «.8inr(l -f(i + pcot(y, -#))*: 8in'l'')l ± V:JÄ. =y >-,^ 5 ^ 8iD 171 - f ( J- + P cot (y, - (T)) ^in' !'')) Sättes vidare — 4 — (3-+;>cot(y- , ±W i 0° 1 +io« qp20« ± ^ -0.093 -0,045 ♦ + 0.045 + 0,093 10 -0,048 * + 0.045 + 0,090 + 0.138 20 * + 0,048 + 0.093 + 0.138 + 0,185 30 + 0,054 + 0.102 + 0,147 + 0.192 + 0.240 40 + 0.121 + 0.169 + 0,214 + 0.259 + 0,807 50 + 0,211 + 0.259 + 0.304 + 0.348 + 0,396 60 + 0.348 + 0.3% + 0.441 + 0,486 + 0.534 Korrektionen för solens deklinationsförändring bör icke« åt- minstone på högre latituder, underlåtas, alldenstund den, när t. ex. y — + 50*^, (f =r + 6^ utgör omkring 19 sekunder, och när y = ± 60^ 9-=^ + 6^ omkring 27 sekunder. Den andra termen i (i) transformeras lätt till Jr=-«/(/-i)(/+i).t», hraraf finnes att, om timvinklarne äro på hvar flin sida om me- ridianen, och t anses konstant, /ix uppnår ett maximum, när /=±V^= ±0,2887... Förhållandet mellan timvinklarne är, i allmänhet, följaktligen, när max. Ar inträffar. <»=«! ±VA-i = -3,732.. t,. *) Denna första term t (2) är tillika ett nära approximerande uttryck såväl för solens timvinkel i kulminationsmomentet. som för den s. k. "middagskorrek- tionen" (med ombjtt tecken) vid tidsbestämmelser genom korresponderande höjder. Digitized by Google 590 J. J. ÅSTRAND. Alltså inträffar max. Ax fBr en bestämd storlek af i och tma ofta deo ena tim vinkeln är omkring —3} gånger större &o da andra. Storleken af detta maximum är Antages nu en viss felgråns för den fbrsta termen i (1), to. 10 tidssekander (motsvarande ett fel i longituden af blott % minut), så finnes det motsvarande gränsvärdet af i = Lim t, i eqvationen -V . (Lim. t)»= ± 10*, hvaraf Lim. t=: ± y Altså äro t^ och i^^ när max^ z/r inträffar, resp. Lim^ = (±V^.i).V^^ = Tl,252.V/l Limf, = (±VTl, + i).Vi?^=±4,672.\^. Häraf följer, att ^r<± 10*, så ofU i^ och <, begge tagw mellan Lim i^ och Lim t, samt sålunda att ^+^< Lim Lim tj + Lim «,, så kan Ax dock icke öfverstig» Ji» (Lim <2)'=12\75. Följaktligen är Lim t^ en gemensam gräns for timvinklarne t^ och *^^^ ^^^ /Jhl^^h^, eller Al = Äg, (korresponderande höjder.) Parabeln når vertex (z/r= Jw<'), när -soluta storlek. 6) Man behöfVer icke att korrigera de mätta höjderna för hvarken iastrumentets indexfel, horizontens depression, parallax eller halfdiameter, och icke heller för refraktion, såvida icke höjderna äro så låga och olika stora, att man bör göra afseende på olikheten af de refrak- tioner, som hafva egt rum vid hvardera af observationerna. Till Digitized by Google ENKEL APPROXIM.-MKTHOD FOR TIDS- O. L0NG1T.-BE8TÄHN. 697 methodens favör kan ytterligare anföras, att klart väder oftare inträffar omkring middagstiden än vid de tider på för- och efter- middagen, när soleu befinner sig i närheten af den första verti- kalen, samt att iongitadsbestämningar genom morgon- och afton- observationer städse må, med tillhjeip af de ofta osäkra besticks- bestämmelserna, genom en särskilt räkning rednceras till middags- momentet Af de från kompassets sydpunkt åt Vest afläste pejlingame Pi och P2 finnes lätt kompassets missvisning, i?, efter approxi- mationsformeln : ^ = i(P2+Pi)-/(P2-Pi)» hvarest den andra termen angifver objektets azimuth vid medel- mooMntet K^^^+^i)- Denna formel (angifvande en nordvestlig eller nordöstlig miss- visning, allteftersom D är positiv eller negativ) grundar sig tyd- ligen på den, i nautiskt hänseende, oftast tillräckligt noggranna approximationen, att ett objekts aziniutbförändringar i närheten af meridianen äro proportionella med de tidsintervaller, i hviika de hafva egt mm. Då methodens användande i nautiken utan tvifvel icke kan blifva allmänt, innan den någon tid blifvit föredragen i naviga- tions-skolorna, och det första steget dertill torde vara dess infö- rande i Kongl. Flottans läroverk, vågar jag uttrycka den önskan, att Hrr Informations-Officerare måtte finna methoden förtjent af att upptagas vid undervisningen i navigations-vetenskapen. ö/vers, af K. VetrAkad. Förh. Arg. 22. K:o 9, 2 y Google Digitized by ' 698 Skåmker tUl Yetenskaps-AkadenleM IIblkthc4. (Forts, från sid. 582.) Från Société de Physique et d^Histoire naturelle i Geneve. Mémoires. T. IS: 1. Från K. Böhmiscke Gesellscha/t der Wissenscka/ten t Prag. Abhandlungen, 5e Folge Bd. 13. Sitzungsberichte, 1864. Från Zoologisch-Botamsche GeseUschaft i Wien. Beunner de Wattenwyl, c. NoQveau systéme des Blattaim. Vienne 1865. 8:o. Från The Superintendent of the U. S. Coast Survey t WcuhingUm, Report 6n the Coast Survey, 1862. Från Smithsonian Institution i Washington, Smithsonian Contribution, Vol. 14. Eeport, 1863. Besults of meteorological observations 1854 — 59, Vol. t: 1. Statistics of foreign aud domestic commerce. Wash. 1864. Från Sodety of Natural History i Boston. Journal, Vol. 2, 8, 4: 4. Proceedings, Vol. 1 — 4, 9: 21—24. Från Harvard College i Boston. Beport on the Observatory for 1864. Från Ohio Ackerbau-Staats-Behörde i Colwnbtts. Jahresbericht, 18. Från Lyceum of Natural History i Newyork. Annales, Vol. 8: 2, 3. Charter and byelaws, 1864. Från Sodety of Natural History i Portland. Journal, Vol. I: N:o 1. Proceedings, Vol, I: Part. 1. (Forts. & sid. 601) Digitized by Google 599 Om inverkan af Broinättiksyra på Anilin. Af C. MiCHAELSON och E. LlPPMAN, [Meddeladt den 8 November 1865.] De i det följande anförda försök anställdes i ändamål, att söka erhålla en fenylglykokoll af sammansättningen C^H^N^-^ *). Flera skäl tala nemligen för, att anissyra bör betraktas som^ fe- nylglykolsyra, såsom €*^H^(€'^fl*)0^. Då nu vanlig glykokoll med salpetersyrlighet gifver upphof till glykolsyra ^), så är det sanno- likt, att af den förmodade fenylglykokollen anissyra eller en annan dermed isomer syra skulle kunna bildas, enligt följande reaktion: 2(€»H«NG-) + N^O'-- 2N + H^O + 2(€8H803). Anilin och monobromättiksyra inverka häftigt på hvarandra redan vid vanlig temperatur, under betydlig värme utveckling. Innan ännu all syra blifvit tillsatt, antager vätskan fast förm, hvarigenom mycket anilin mekaniskt inneslutes och i följd deraf undgår förvandling. Bäst är att lösa två eqvivalenter ren anilin uti vattenfri ether, och tillsätta droppvis en eqvivalent monobrom- ättiksyra under det att vätskan afkyles. Sedan ethern blifvit afdunstad i vattenbad återstår i kolfven en fast gul finkristalli- nisk massa. En mindre del deraf underkastades upprepade omkristalli- seringar ur alkohol. På detta sätt erhölls ett salt uti små prismer, hvars sammansättning och egenskaper utvisade det vara bromvätesyradt anilin. 0,4272 gr. som förbrändes med kopparoxid och metallisk koppar gaf 0,643 gr. kolsyra och 0,192 gr. vatten. 0,2924 gr. upphettadt enligt Carii method med salpecers3rra och salpetersyrad silfveroxid uti ett tillsmält glasrör, gaf 0,3069 gr. bromsilfver och 0,0044 gr. inetalliskt silfver. ') €=12. H=l, ^=16. ') Stbecker och SocoLOPF. Annalen d. Ch. und Ph. 80, 34. Öfeen. af K. Vtt.-Akad, Förh., 1866, N:o 9. Digitized by Google MO c. MICHAEL80N OCH E. LIPPMAN. QväfVets volym bestämdes enligt metoden af Dumas, hvar- vid följande resaltater erhöUos: Försök n:o 1. Vigten salt =0,3775 gr. Barometerståud = 764 millim. Qväfgasens volym = 26,5 kabik-centim. » temperatur = 19,5**. Försök n:o 2. Vigten salt =^0,4077 gr. Barometerstånd = 762,5 roillim. Qväfgasens volym = 28,5 kubik-centim. » temperatur = 22**. Dessa analytiska bestämmelser gifva, om de beräknas i pro- cent, följande tal: I. II. III. IV. Kol =41,04 _ _ _ Väte = 4,78 _ _ _ Qväfve= — — 8,00 7,92 Brom = — 45,77 — — Detta leder till bromvätes)Tadt anilins formel C**H^ H I NHBr H som fordrar Kol =41,37 Väte = 4,59 Qväfve-- 8,04 Brom =45,97. Bromvätesyradt anilin är i vatten högst lättlösligt, och denna egenskap har visat sig vara af stor nytta vid skiljandet från eo annan kropp, nemligen den sökta fenylglykokollen, som appstic på samma gång. Försök som för detta ändamål i flera rigtmogar blifvit anställda hafva visat att omkristallisering är ett af de bäsU och enklaste sätten, att framställa den ifrågavarande glykokoUeo ren. För detta ändamål löses i vatten den vid den nrspraogliga Digitized by Google OH INVBBKAK AF BR0MÄTTIK8YRA Vk ANILIN. 601 reaktionen erhållna fasta massan. Vid afdanstning till mindre volym afsätter sig en kristallinisk kropp, som pressas mellan filtrerpapper och löses ånyo. Dessa operationer upprepas åtskil- liga gånger till dess den ej mera innehåller brom, hvilket synes vid upphettning med salpetersyra och något salpetersyrad silfveroxid. Såvida omkristal liseringen utförts med omsorg qvarblifver i mo- derlnten endast en ringa mängd af den ifrågavarande kroppen, hvilken dessutom kan derur vinnas genom behandling med silfver- oxid, som sönderdelar bromvätesyradt anilin. Vätskan filtreras och det lösta silfret utfälles med svafvelväte, hvarefter afdunstas till kristallisering. För att erhålla ofvannämnde förening full- komligt färglös måste den ännu en gång lösas i vatten, som af- dunstas till en viss volym. Vätskan blifver opaliserande vid af- kylning och afsätter en liten qvantitet af en gul olja, som aflägsnas genom dekantering. Analyserna af material, som framställts två särskilda gånger, gåfvo tal, hvilka leda till formeln €»H»NO^ En qväfvebestämning gaf följande resultat: Ämnets vigt =0,2992 gr. Barometerstånd = 766 millimeter. Qväfgasens volum = 25 kubik-centim. » temperatur = 2P,5. 0,2685 gr. gaf 0,628 gr. kolsyra och 0,151 gr. vatten eller i procent: Beräknadt. Fuuiiet. € = 63,57 63,76 H= 5,96 6.21 N= 9,27 9,5. Fenylglykokoll kristalliserar i små otydliga kristaller, som äro temligen lättlösliga i vatten och alkohol, men mindre lösliga i ether. Smältpunkten är belägen vid omkring 110^ Lösningen i vatten har en sur reaktion och upplöser flera metalloxider, så- som silfver-, bly- och zinkoxid. Silfverföreningens lösning sönder- delas till en del redan vid vanlig temperatur. Upphettas den till kokning afsätter sig metalliskt silfver såsom en glänsande spegel. Digitized by Google 602 c. HICHAEL80K OCH K. LIPPHAK. De öfriga metallföreningarne erhållas vid afdunstning såsom amorfa svårlösliga fällniDgar. Meningarne äro delade i afseende på vanlig glykokolls ratio- nella formeL I anledning af denna kropps bildning genom inver- kan af ammoniak på monoklorättiksyra anses den af Rolbc såsom amidoättiksyra d. v. s. en Ättiksyra, uti hvilken en eqvi- valent väte är ersatt af NH^. Enligt en annan åsigt ^) betraktas den såsom ammoniak, uti hvilken en eqvivalent väte blifvit ersatt af gruppen (monoklorättiksyra). I sjelfva verket har denna åsigt blifvit bekräftad genom un- dersökningar af Heintz ^). Denna kemist bar funnit att, vid inverkan af ammoniak på monochlorät tiksyra, uppstå ytterligare två produkter, hvilka han betecknat med namnen digly kolamin- syra och triglykolaminsyra. Följande formler visa dessa kroppars slägtskap med glykokoll: H I N C-H^O^I N H ) H ) Glykokoll Diglykolaminsyra. (glykolaminsyra). Triglykolaminsyra. Fenylglykokolls rationella formel blifver på grund häraf: H [ N. ') Jemför i detta afseende Wuetz, Traité de Chimie medicalc. Paris 1855, del. II, 8. 265. ») Annalen d. Chemie und Pharm. CXXII, 257; CXXIV, 297. Digitized by Google OM INVERKAN AF BROMTATESYRA PA ANELIN. 603 Förloppet vid dess bildniog kan uttryckas på följande sätt: = H i N + R> NHBr. €«H»I H Ö + 2 lesa oiiamn H >N Digitized by Google SUiker M Veteiskaps-AkadeHiim WblkOeK (ForU. från sid. 59B.) Från Katnitéen för K. E. v. Baers JubUeum i S:t Petersburg. Das funfzigjährige Doctor-Jubiläum des Gebeimerathes K. £. ?. Baer. S:t Petersb. 1865. 4:o. Från Hr Kommendör C, B, LiUiehöök. Oaimard, P. Voyages en Scandinavie; Textc Livr. 27 — 32. Atlas, Livr. 64—66'. Från Hr Professor C. J, Sundevall, Verster van Wulverhorst, J. a. Traité de Fauconnerie. I^eide s. a. st. Fol. Från Utgifvame. The American Journal of Science, N:o 112 — 117. Från Författame, Btdqyist, c. Statsekonoroiska Betraklelser med särskildt afseende på Sverige. Sthm. 1865. 8:o. Stål, c. Monographie des Chryeomélides de TAmerique, 1 — 3. Up- sala 1862. Åstrand, J. J. Let Methode for Bestaemmelse af Bredde og Lsengde. Bergen 1864. 4:o. Agassiz, a. Embryology of tbe Starfish. Cambr. 1864. 4:0. Baird, S. F. Review of American Birds in the Museum of the Smithsonian Institution, P. 1. Wash. 1864. 8:o. Krugbr, a. Der Sternhaufen h Persei. Hfors. 1866. 4:o. Layizzari, L. Nonveaux phénoméues des corps cristallisés. Lugano 1866. Fol. Skiiker dU Kikets NttvUstorbkt lisewi. Zoologiska afdelningen. Af Adjuncten Bahr. £n samling fossila Sourier och Fiskar (Archegosaurus, Acanthodus, Amblypterus) frän Permiska Formationen vid Ijebach nära Trier. (Forts, å sid. 614.) Digitized by Google 605 Nya och sällsynta mineralier från Vermlands och Örebro lan» Af L. J. Igelström. [Meddeladt den 8 November 1865.] Hydratefroit från Pajsberg. Med detta namn föreslår jag att beteckna ett vid Pajsberg förekommande blekrödt tätt mi- neral, som kan anses vara en vattenhaltig tefroit. H=4. Strecket hvitt^ Stelnar med saltsyra till ett styft gelé. Genomskinande i tanna kanter med blekröd färg. Ger vatten i blåsrörs kolf. Inne- håller på 100 delar, enligt min analys: *Si 28,46 innehåller syre 15,18 Mn 53,44 12,04 Än 0,49 Mg 11,89 J!Z6 16,80 « 5,86 5,20 Ca och i^e spår 100,13. tivaraf formeln (Mn, Mg)3 Si + H, otvunget följer. Halten af inanganoxid (troligen härrörande från fina ådror af braanit, som någongång genomdraga mineralet) blef bestämd genom titrering med svafvelsyrad jernoxidul-ammoniak och öfver- mangansyradt kali; vattenhalten medelst glödgningsförlusten, med behdrigt afseende på den vigttillökning, som uppkom genom man* ganoxidnlens oxidering. Anhydrit från Långbans jerngrufvor. Liknar kalkspat, men ikt rödl&tt. Sitter på en blandning af malakolit och kalkspat. Jag fann procentiska sammansättningen vara: Öfvert, af K. Vet,'Akad. Förh., 1666, N,-o 9, Digitized by Google eo6 L. J. lOELSTROH. s 57,36 Ca.. 42,64 100 hvarifrån formeln Ca§ följer. Hisingerit (giUingit) från Solbergsgrafvan , nära Elfstorps bruk, i Grythytte socken af Örebro län. Sitter på malmeos (magnetisk jernmalm) afsöndringsytor; är mycket vackert utbil- dad; becksvart; ger brunt streck. Jag fann Solbergs hisiDgeriten på 32,13 proc. Fe innehålla 7,80 proc. Fe. Vattenhalten 19,75 proc. Dess sammansättning öfverensstämmer således med gillin- gitens och motsvarar formeln: Fe«Si-h2*Fe§i + 9« såsom Rammelsberg uppstält dem ^). Hausmannit från Jakobsberg vid Nordmarken, kristalliserad i bladiga massor, har jag analyserat, enligt FucHS. metod, me- delst användande af metallisk koppar, och funnit dess procentiska sammansättning vara: lin 71,27 Mn 28,73 100. En analys, gjord enligt F.^Mohrs metod medelst användande af svafvelsyrad jemoxidul-ammoniak och titrering med öfvermao- gansyradt kali, gaf 6,646 proc. fri syrgas, motsvarande en maD- ganoxidhalt af 65,945 proc, således något mindre än i föregående bestämning. Vid närmare undersökning om orsaken härtill be- fanns att det utplockade mineralet, ehuru till yttre utseendet rent, likväl innehöll kolsyrad kalkjord. Enligt föregående analyser uppställde jag formeln Mn Mn för Jakobsbergs hausmanniten, i likhet med hvad fömt är bekant om detta mineral. Hausmannit från Sjögmfvan (jemgrufva) i Grythytte socken af Örebro län. Upptäcktes sommaren 1865. Den är derb, fin- komig och ger brunt streck, förekommer i större massor tillsam- *) Rammelsberos, Handwörterbach IV supplement, 1849. Digiti zed by Google NYA MINERALIER FRÄN VERHLANDS OCH ÖRfiBRO mans med jernglans och svartmalm, mangankisel, m. kalksten. Tefroit af askgrå förg, derb, förekommer vi( tillsaramans med hausmanniten. Blyspat från Pajsberg. (stora Pajsbergsgrufvan), Detta mineral har jag nyligen funnit, utfyllande i malmen vid Pajsberg. Det visar sig, vid denne efter klyftytorna, såsom vackra hvita, starkt diam öfverdrag af krystallinisk, fjäderlik och spathig strul Ekmannit, ett nytt mineral, från Brunsjö jerngi bytte socken af Örebro län. Med detta namn, efter vår utmärkta metallurj ifrare af bergshandteringens utveckling, Brukspatrone har jag betecknat ett vid närande grufva förekomman grågrön till gräs- och lökgrön samt svartgrön färg, af biadig till storbladig, radialbladig, strålig eller asbest tunna lameller är det genomlysande med grönaktig fäi Pulfrets färg motsvarar mineralets sedd i massa. ( ver det magnetiskt och svart, under afgifvande af y Smälter till svart magnetisk kula for blåsröret, sj flussema jemets och manganens reactioner. Sön( ständigt af saltéyra under afskiljande af flockig k 100 delar består det af: a) Småbladig, gräsgrön Ekmannit som bildar å< tisk jernroalm och är genomlysande i tunn kant 0( aktig fårg. Si 34,30 innehåller syre Fe 35,78 7,95 Mn 11,45 2,58 Mg 2,99 UO ,1 73 Fe 4,97 1,49 Al spär Ä 10,51 100. Digitized by Google 608 L. J. I0EL8THÖM. b) Radial-strålig Ekmannk, af grågrOn förg. Si 36,42 ionehåller syre 19,42 Fe 24^7 5,39 Mn 21,56 ^... 4,86 |Q25 Ca spår Mg spår Fe 4,79 1,44 Al 1,07 0^ 194 12,19 H 9,91 8,81 98,02. c) Lökgrön, bladig Ekmannit, med antydning till radialbla- dighet; genomlysande i tunna kanter. Si 40,30 innehåller syre 21,49 Fe 25,54 5,68 Mn 7,13 1,61 Mg 7,64 3,06 10,35 Fe 3,^ 1,08 Al 5,08 2,37 o.p: -^ ^2^^ 13,80 k :. loj] 9,52 100. Ur dessa analyser kan inan härleda formeln (FeM 2 MnM Si + 3«') (Mg^) för detta mineral. De små qvantiteterna jernoxid, som analyserna angifva, härröra tydligen från en begynnande oxidation. Ekmanniten finnes till stor mängd vid Bronsjö grufvan och bildar i sina olika varieteter malmmassornas gångart. Pyroaurit^ ett nytt mineral, från Långbans jerngrufvor i Vermland. *) Jag anser mig ej hafva fdlgiltiga skal att antaga mera än ett minen'*?^'^ oaktadt analyserna äro något afvikande frSn hvarendn. Ski^ktigheteroa $;* nas mig ej vara vasendtliga nog dertill. Digitized by Google NYA MINERALIER FRÄN VBRMLANDS OCH ÖREI Med detta namD, härledt irån egenskapen guldlj^k färg i eld har jag betecknat ett vid ni sexsidiga taflor (hörande till hexagonala kristal stalliseradt mineral af hvit färg *). Det är balfgenc dels i spridda blad ,dels i aggregerade bladiga ma haltig kalkspat, löser sig fullständigt i saltsyra el änder litet kolsyregasutveckling ^), gifver ymnigt rörskolf, är osmältligt, löst, fett för känseln, och mycket tycke med hydrotalkiten från Snaram. A mineral gaf följande resultal: Mg 34,04 Fe 23,92 « 34,56 C 7,24 99,76. Jeraoxiden bestämdes i trenne särskilda försö fer, och erhölls vid första försöket af 0,598 grami procent, vid ett annat 25,86 och vid ett tredje 23,92. Den skiljdes från talkjorden, dels genom j gen i saltsyra snr och fälla med öfverskott a moniak, dels ock medelst tillsättande af salmiak sering samt utfallnin^ med bemstensyradt natroi bemstensyrade jernoxidens ånyo upplösning i sal fällning med kaustik ammoniak. — Glödgnitigsför ralet visade sig, verkstäld en gång på 0,897 gramm, en annan gång på 0,372 gramm = 38,70 procent') stämdes i ett särskildt försök till de i analysen procent (medelst Schrotters kolsyrebestämning denna fråndrages totala glödgningsförlusten 41,8 pi *) Standom finner man det hnfva en svag dragning i himi är det genomskinligt. Jo mera kolsyra det neml. upptagii skinlighetsgrad synes det fä; det blifver då matt. Glan: 8)Tefria8te mineral. Bladen böjliga. ') Löser sig i syror under ojemn C ntveokliug. ') Glödgningsförlnsten 38.70 har troligen utfallit for låg ti kalkspatsdelar. Digitized by Google 610 L. J. IGELSTRÖM. analyserade profVets vattenhalt, såsom den i min analys finnes upptagen = 34,56 proc. — Vid pröfning på lerjord befanns mine- ralet ej innehålla spår deraf, likaså saknades mangan. Allt jernet finnes i detsamma i form af oxid ^). Rammelsberg, Hermann och Hochstetter hafva analy- serat hithörande mineralier och funnit: Rammelsberg i Hydrotalkit från Snarum:^) c Mg Äl ^ Samma. 2,61 37,27 19,25 41,59 100,72 6,05 38,18 17,78 37,99 100 7,32 37,30 18,00 37,38 100 7,30 37,04 18,87 37,38 100,59. Hermann i Völknerit från Ural:'-^) c Mg Äl Ö Summa. 3,92 37,08 16,96 42,04 100. Hochstetter i Snarums hydrotalkit: ^) c Mg Äl F Ö Olösligt Sumuia. 10,54 36,30 12,00 6,90 32,66 1,20 99,60. Men vid dylika mineralier, hvarom nu är fråga, kan med visshet antagas, att kolsyran icke hörer till dem i deras ursprung- liga skick ^), utan att den är en ytterligare tillkomst genom *) Mineralets starkt rödgula lösning i saltsyra tillkännagifTcr redan, alt åtmiii* stone största delen af jernet i mineralet finnes såsom oxid. För att for öfrigt komma till kännedom derom, huruvida något jern förefanns i oxidalform, löstes 0,175 gram af mineralet i något utspiidd saltsyra uti en glaskolf, sedan luften derur först blifvit utdrifven medelst en inledd ström af kolsyregas, som under lösningen fick fortfarande gå genom kolfven. I den sålunda erhållna lösniogea lät jag sedan, efter ytterligare utspädning, öfverjiianganäyradt kali droppvis in- falla: redan de första dropparne färgade lösningen rosenröd, och följaktligen fanns ej någon jernoxidul i det upplösta mineralet. För att kontrollera försöket lade jag en nästan mikrosl^opisk bit af jcrnvitriol i lösningen. Den roseoröda färgen försvann straxt, och vätskan kunde försättas med några droppar ö(ra- mangansyradt kali, innan kameleons färg ånyo framkom. Att slutligen for öfrigt jernet finnes säsom oxid i mineralet bevisas väl äfven deraf, att vid blåsrör^UgaD» första inverkan på detsamma det straxt antager sin i eld karakterbtiska vsckn rödgula färg. ^) Rammelsberg, Handbuch der Mineralchemie, 1860, 8. 165. ^) Brucit funnen vid Långban af Herr Grufingeniör Lundström har bcfimoits fullt kolsyrefri (enligt Lundström); vid Ladugrafvan npptager den 3 i 4 proc. kolsyra, hvarigenom vattenhalten nedbringms från 30 proc. (som den borde vara) till 26. Digitized by Google NYA MINERALIER FRÄN VERMLAND8 OCH ÖREBRO LÄN. 611 atmosfärilierDas inverkan, och med behörigt afseende härpå kan man för dessa mineralier uppställa formeln Mg«S[+15H. Denna formel fordrar för hydrotalkit och völknerit: Mg 39,6 Al 16,6 H 43,8 100. samt för Pyroauriten: Mg 36,1 Fe 23,7 H ^0^ 100. hvaraf synes, att öfverensstämmelsen emellan de funna och be- räknade halterna äro så noga, som man kan vänta sig af dylika för luft och vatten känsliga mineralier. Enda skillnaden emellan pyroaurit, hydrotalkit och völk- nerit är således, att i den förstnämnde all lerjord bli/vit ersatt af jemoxid. Pyroauriten har således formeln: Mg«'Fe-f 15H, och völkneriten samt hydrotalkiten Mg^^Äl + löH. Pyroauritens nära förvandtskap med völknerit bevisas för öfrigt af deras gemensamma kristallform: hexagonala taflor. Digitized by Google 614 Skfaiker tM ftikets NatvhistoiMLa Zoologiska afdel ningen. (Forts. Mn sid. 604.> Af Mag. O. von Frieaen. En Sturnus vulgaris, tngen pa ett fartyg i Atlantiska hafvet Åf Häradshöfding Laurenius, En Apa (Simia rhesusP) Af Fr. da Silva Castro i Brasilien, genom Hr Hu$s. En större samling vapen, husgcråd, prydnader, leksaker o. d. från urfödingarna i Pnré uti Brasilien, saint ett krokodilhuf?nd fria Amazonfloden, några foglar m. m. Af D:r Ncegeli i Rio Janeiro, genoin Hr Huss. En samling Fiskar, Crustaceer, Mollusker m. m. i sprit, samt Coleopteni alla från Brasilien. STOCKHOLM, 1866. P. A. NORSTEDT dt SÖNER. Digitized by Google ÖFYER8IGT ÅV KONGL VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 22. 1865. J? lOl Onsdagen den 13 December. Hr Bero redogjorde för och framstälde grafiskt en me- thod, att på grand af det nnder en längre årsföljd kända antalet personer i de serskilta åldersklasserna och antalet lefvande födde, beräkna folkmängden för en längre tillbaka belägen tidpunkt, hyilken method tillämpades för beräkning af Sveriges folkmängd kring år 1715. Densamme meddelade en öfversigt af de svenska sparban- kemas utveckling till och med år 1863. iir Sundevall förevisade några ovanliga fågelbon ur den af Dr Da Silva Castro genom Hr Huss förärade samling af etbnografiska och naturhistoriska föremål från Södra Amerika, samt skildrade, med anledning af ett från Dr Da Silva Castro ingånget meddelande, den fogelart, Cassicus icteronotus, af in- fodingarne kallad Chio-Ghio eller Japiim, som bygger dessa bon. Hr Nordenskiöld förelade åtskilliga af Docenten Paykull från Island hemförda- serdeles utmärkta mineralier. En af Lektor J. E. Zetterstedt inlemnad afhandling: Om vegetationen i den högländtaste trakten af Småland remitterades till Hrr Wahlberg och Andersson. Den af Hr Magister 6. Lindström inlemnade afhandlingen: Om Trias- och Juraförsteningar från Spetsbergen, hvilken varit re- mitterad till Hrr S. LovÉN och Nordenskiöld återlemnades med tillstyrkan af dess införande i Akademiens Handlingar. Digitized by Google 616 Till följe af K. Majts nådiga skrifvelse af den 25 sistl. Octob. och enligt uppdrag af Akaderoien, afgåfvo Frilu Wrede och Hr Edlund utlåtande angående användbarheten af tvenne af K. Krigskollegium för arméens behof under truppmarscher föreslagna handvågar med åtföljande vigter. Följande skänker anmäldes: Skiiker tai Veteiskaps-Ak«'«i^<«a tiUtothek. Från Kejaerl. Franska Regeringen. Annaies des mines, 1844: 6. 18C»: 1, 2. Från K. Civil- Departetnetitet. Sveriges geologiskn undersökning. Atlas. H. 6. Text. H. 14—18. Från Chefen för K. Topografiska Corpsen, Karta öfver SveriSn Vindens riktning och styrka samt Inft-tempentsr ' den Vu. Observationsort. Vind och väder- lek d. V„. 8-9 f.m. 2 e.m. 9 e.iD. 1 Vind. Temp. Vind. JTemp. Vind. TeiL 1 1. Kosters fyr . . SSV, och SV^ tilltagande. Mu- let, regn. NO, +2 NO, +1 ' 1 NO. +3 1 2. HMlö fyr. . . SO, S, SV, VNV, svag, tilltagande. Klart, sedn. må- let, snö. NNO, -3 NNO, 0 NO,t.O, -3 1 3. Winga fyr . . SSO, SSV, SV, svag, tilltagande. Klart, mulet. N. +1 N t. 0, 0 NNO, -3| 4t,Götheborg . . . Lungt, SO, V. hård bris. Mu- let, snö. N, +0,4 NO, +0,1 NO, j-li 5. Nidingens fyrar OSO, S, tillta- gande, SV,. Mu- let, regn. NNO, NNO, NNO, 1 6. Warherg . . . NO„SV,. Mulet. N4 NNO, NNO, 1 7. Morups fyr . . SV, tilltagande. Mulet, regn. NV, NV, 1 N, 1 1 S.Halmstad . . . N0„ SV„ till- tagande. Klart, mulet. NV, N, NO, 1 9. Kuilens fyr . . Nj, NOa, klart, frost. NO, NO, NO. 1 10. Lund ONO„OSO„SV, svag bris. Mulet. VNV, +3.6 NNV, +1.0 NNT, -\i 11. Falsterbo fyr . N0„ S0„ SVj, NVa, klart, mu- let, regn. NV, NV, N. 1 12. Vulcan fyrA fartyg . , . / ONO„0„OSO„ SVj.-VSVj, half- klart, mulet. NV, +5 NNV, +4 >•. !+« 13. YHad NO,. SSV,. SV^ NV4, klart regn. NV, +6,0 NNV, +3,0 NNO, f-%0. 14. Carlstad. . . . 0,. SV,. sv„ mulet, snö. N4 -3 Ns -1,4 1 -16 Digitized by Google OU STORMEN DEX 5 NOV. 1864. 633 Vind och väder- lek d. v... Tid for observation af barometerns s.- ii c» Anmärkningar. Väderleken fl m.m. '.m. half klart. E.m. klart. NO, afUgande klart. d. 4:e 9 e.m. D. 4:e 9 f.m. D. 6:e 9e.m. 26 F.m. mulet. E.m. klart. NO, aft. klart. d. 5:e 9f.m. D. 4:e 2 e.m. D. 6:e 2 e.m. 11,8 \m. atrömoln. S.m. snö, strö- moln. NO. aft. kUrt. d. 5:e 9 f.m. D. 4:e 9 f.m. D. 6:e 2 e.m. 24,5 1 F.m. mulet. Sm. snö, mu- let. F.m. mulet. S.m. d:o med frost. N, aftagaude. 0„ NO,, klart. NNOa, NO4, aft., klart, frost. D. 5:e 8 f.m. D. 4:e 8 f.m. D. 6:e 2 e.m. 21,3 i 1 Mulet. NNO„ NNV„ klart. • F.m. mulet. E.m. upp- klarnad. N0„ 0,. V„ klart, mulet. F.m. mulet. E.m. mulet, klart. NO aftagaude. NV, V, klart. D. 5:e 8 f.m. D. 4:e 8f.m.- D. 6:e 9 e.m. 22,5 f.m. halfklart, NO, aflagaude. mulet, snö. klart,*mulet, snÖ. F.m. mulet, i.m. 8uö och N„ NNV„ atrö- moln, klart. D. 5:c 8 f.m. D. 4:e 8 f.m. D. 6:e 9 e.m. 21 1 regn. F.m. mulet. j.m. snö och frost. NNO, afUgande, klart. 1 F.m. tjocka och mulet. :.TO. halfklart. NNO5, aftagande, halfklart, frost. F.m. mulet. E.m. mulet, snöbyar. N4, aftagande. Halfklart. D. 5:e 9 f.m. D. 4:e 2e.m. D. 6:c 9 e.m. 20,5 D. 5:e kl. 6 em. skiftade vinden från NNV^ till NXO4 å NO5. F.m. mulet. E.m. mulet, klart. Oj. NV„ half. klart. D. 5:e 8 f.ra. D. 4:e 8 f.m. D. 6:e 2 e.m. 19 Digitized by Google 634 B. C. LILLIKHÖÖK. Vindens riktning och styrka samt luft-teBpcc: den »/„. ObservatioDsort. Vind och väder- lek d. * ,,. 8-9 f.m. 2 e.m. 1 1 9«, Vind. Temp. Vind. i Temp. viuL ^^ Ib. Hjonens (/dde. SV„ V,. N,. mnlet, snö. N« NNO, NSO, 16. Wentrsborg . . SSV,. S,. SOj, snö. N, -0,8 N4 -0.8 NV, -! 17. Skara NO,, mnlet, snö. N, -6,5 NO, —6 NNO, - 18. Öitenund . . . S0„ NV,, snö- tjocka. NNV, —7 NNV, -7.3 X>V, -2 19. Fahlun .... 0, S0„ 0, tjoc- ka, halfklart. mnlet. N, -45 N. —3,4 X. ^ 20. Weéteråt . . . V,, vsv,. SSV„ mnlet, snö. NNO, N4 XNT, 21. Örebro .... SV„ SV,, holf. klart, mulet, snö. NNO, -1,8 N. —2 \ -ä 22. Atkertund . . . N„ 0. SV,. Na, mulet. NNO, -1.9 NO, NO, 23. Linköping . . . N,. V,, klart, mnlet, snöyra. N4 +0,4 N, 0 1 "• "* 24. Jönköping . . . 0. SV. NV, +6.9 NV. +1,2 .•^. 25. H^riVJ V„ 0, halfklart. mulet. V, +1.2 NNV, +0,3 NNT, -J 2Q. Haparanda . . 0, N„ halfklart. N, N, >'. 27.AVeA SV„ NV„ N0„ mulet. N, -13.2 N, —9,5 S, -11 28. Umeå 0, V, N,. N, -7.7 N, -«.7 N. -Ö 2Q.Holniö Gadds\ fyr / V,. V„ N t. 0„ mnlet, snö. NNO, -6 N. -6 ^.HemÖBond . . o,V„o. halfklart. N, -4,0 NNO, -4,7 \N0,'-^ 31. Gefle V8V„ VSV., klart, strömoln. 0. -4.0 ONO, -2.6 22.0r$hårsfyr, . VSV„ 8V„ klart. 1 NNO, NNO, NNO, Digitized by Google OM STORMKM DEK 5 KOV. 1864. 635 Vind och väder- lek d. V.,. Tid för observation af barometerns H n ö ^ g II Anmärkningar. Väderleken i- s (t föregående maximum. efterföljande maximum. F.ra. mulet. £.m. klart. VXV„ Vj, VSVj, SVj, SV„ klart. Snö. NV„ V„ VSV,. D. 5:e 8 f.m. D.4:e 8 f.m. D. 6:e 2 e.m. 20.5 Snöyra. N„ NO,. N0„ , mulet. D. 4:e 9 e.m. D. 4:e 8f.m. D. 6:e 2 e.m. 3.6 Barometerns ringa fall un- der stormen är aumärk- ningsvärdt. Halfklart. XNV„ VNV^. D. 4:e 9 e.m. D. 3:e 9 e.m. D. 5:e 9 e.m. 11,7 F.m. mulet. E.m. mulet, klart. N„ klart, mulet. D. 5:e 8 f.m. D. 4:c 8 f.m. D. 5:e 8e.m. 12,4 Snö. NNVj, VSV,. D. 5:e 8 f.m. D.4:e 8 f.m. D. 6:e 2 e.m. 20,6 F.m. mulet, DÖ. E.m. snö. NV^, aftagande, SVj, mulet. D. 5:e 8 f.m. D. 4:e 8 f.m. D. 6:e 2 e.m. 19,8 Snö. NV, 0. NV„ klart, mulet. D. 5:e 8 f.m. D. 4:e 8f.m. D. 6:e 2 e.m. 20.3 Stark snöyra. N3, aftagande, N„ klart, snö. D. 5:e 8f.m. D. 3:e ' D. 6:e 9e.m. 1 2e.m. 22.0 Snöyra. 1 F.na. mulet. £.iD. snö. N4, aftagande. Halfklart, klart. D. 5:e 8 f.m. D. 4:e 9 e.m. D. 6:e 9 e.m. 21.4 F.m. klart. it. norrsken. SV„ SV„ mulet. ' Mulet. S„ S2, S4. D. 4:e 2 e.m. D. 3:e D. 6:e 9 e.m. |8f.m. 11,6 P.TQ. mulet. E.m. klart. Lugnt, halfklart, klart. D. 4:e 9 e.m. D. 3:e D. 6:e 9 e.m. 8 f.m. 12.8 Klart. N„ NV,. VSV„ klart, mulet. ! i P.m. mulet. E.m. klart. 0, NNVp 0. D.4:e 9e.m. D. 3:e 9 e.m. D. 6:e 8 f.m. 12,7 F.m. mulet. E.m. snö. 0. Strömoln. D. 5:e 1 D. 3:e 8 f.m. , 9 f.m. D. 6:e 8 f.m. 14.7 é P.m. snö- jocka. E.m. halfklart. NNO„N,. VSV„ snö, halfklart. Digitized by Google 636 B. C. L1LLIEHOOK. Obserrationsort. Vind och väder- lek a. v„. Vindel» riktaiiig och styrka samt Inft-teaprrvr den »/„. 8-9 f.m. 2 e.m. > 9 • Vind. Temp. Vind. Temp. Vind. Ttr. 33. Djurstens fyr . \ V,. VSV„ half- | ONO, ', klart, målet. , M. SvartUubbens^ | N„ SV„ mulet, . NO, fyr . . . . J snö. 35. Stockholm . . . ' VSV,. mulet, i ONO, I halfklart. -1,0 NO, NO, ONO, —2 NO, -^1 NO, NO, 36. Grönskärs fyr t NV^.* NV,. VSV„ OSO, +1.5 O, | +2,5 NO, klart, halfklart. ' : 37. Landsorts fyr VNV„ V„ VSV,. SO, +2,75 ONO, +2 NO, '• NO4 '> SS.Nffköping ... NNV„ V,. S„ O, +0,2 NO, +0,4 I klart, mulet. ' 39. Westervik ... o, snö. I o. —4,2 N, , —0,4 . NO, --^ SV. tillUg. half- klart, regn. w.. ,„^ ^'^ '« T^-r' *'^» 41. Utklippans fyr NNO„ SSV,. SV, +« NV, +«,5 NO, ¥^ 42. Kungsholmens)^ fästning . . / VSV,. V,. VNV„ klart. VSV, v. 1 NNV, 1 ^. Carlshamn . . N, 0. NN V,. SV„ klart, mulet. VNV, +4,6 NNV< +1.5 NNO, ; '^' 44. Uleåborg . . . NO,, mulet, snö. N. N. 45. Helsingfors . . v.. VSV.. v.. V, -1,2 ONO, -1,0 NO, -^^ 46. Skepp Robert) Mills SV fr. ^ Landsort. . .)^ Eiii.V,.SV.tiUt. i 1 Ost om Grönskär SO, 0 t. y från . Landsort . 1 SSO fr. Grön-l skär, . . . ) Digit 0. zedby vjC )OQle i OM STOSMBN SBN 5 KOV. 1864. 637 Vind och vader- lek d. v... Tid för observation af barometerns 1=. Il Anmärkningar. Väderleken B. S g? il n Målet, snö. N0„ NNO„ NNVj, halfklart, målet. '.m.snö. E.m. hallklart. NO., aftagande, vsv,. D. 5:e 2e.m. D. 3:e 9e.m. D. 6:e 2e.m. 12 ^111.8110. E.m. HÖ, halfkltft. Np NNO,. D. Ö:e 8f.m. D. 4:e 8f.m. D. 6:e 8 f.m. 19,6 F.m. snötjoc- Ea. E.m. d:o, halfklart NO,, aftagande, NO3. NNV„ V„ halfklart. D. 5:e 8f.m. D. 4:e 8f.m. D. 6:e 9 e.m. 19,5 P& morgonen den 5:e kl. 4 var vinden SV half storm, gick öfver OSO och 0 till NO. RegD, anö, halfklart. NNO5. N3. aflag. mulet, snö. D. 5:e 9f.m. D. 4:e 9f.m. D. 6:e 9e.m. 27 D. 5:e kl. 4 f.m. SSV hård bris. Yrväder. NNVj, N„ nä- stan klart. D. 5:e 8 f.m. D. 4:e 8 f.m. D. 6:e 9 e.m. 23,2 Snö. N0„ N„ NO,. \ D. 5:e 8f.m. D. 4:e 8 f.m. D. 6:e 9 e.m. 24,3 D. 4:e lugnt hela dagen. ?.m. halfldart, Cm. snö, regn. NN04,aft.NN,V. D. 5:e 2e.m. D. 3:e 9 e.m. D. 6:e 9e.m. 21 D. 5:e vindkantring bör- jade kl. 8 f.m. Kl. 4 e. m. NNO. F.m. molet. 2.m. regn, snö. NO,, aftagande, Strömoln, klart. D. 5:e Sf.m. 2e.m. D. 4:e 2 e.m. D. 6:e 9e.m. 21 Vid midnatt till den 5:te SV storm. Mulet, snö. NNVj. Mulet, klart. Målet, snö och regn. N3, aftagande. Mulet, klart. D. 5:e 8 f.m. D. 4:e 8f.m. D. 6:e 9 e.m. 22 ^ Klart tcmp —13 till —17. N„ N0„ klart, temp.— 21— 6. D. 4:e 9 e.m. D. 3:e 9 e.m. D. 6:e 7 f.m. 12 E.m. snö. NNV„ V„ VSV,. D.S 11 f. 1 :e m. D.4:e 6 e.m. D. 6:e 8e.m. 11 1 Digitized by Google 638 c. B. LILLIBHOOK. ObseiratioDsort. Vind och vider- lek d. Vu. Yindent riktniiig odi styrka samt kft-tempentir ! den •/„. 8—9 Im. Vind. Temp 2 e.m. Vind. Temp. 9 en Vind. I Temp. 1 (46 rorts:g.) Fårö Sandö i 080 . \ i NO , i 4:7,Fårötfyr . . . 48. WUby 49. Westergamt ] Utholmesfyrj 50. Botvaldavik )8tergam8 kolmes fyr 51. öåtergams 1 52. Galecu Hoppet) Vest om Ho-> borg .... 1 53. Ölands norra'\ uddes fyr . J bi, Ölands södra}^ uddes fyr . J Qb, Skon. Spekula- tion NNO fr. Hammarhus 56. Skon, Alcid S^ om Bornholm) NO fr, Ölands^ södra udde j D:o 57. Briggen Carl i Danziger- hugten . . . 0„ N0„ O,. NV„ VSVj. SSV4 SV, s. sv. N, SV, ssv, SSVj +0,4 V„NV. +8 V. V,, o. NNV, NO, NV, V, +5^ +5.2 NO, NO, NO, NO, ONO, NO, NO, NO, N. NNV, NNO, •f0.é' +2^1 Digitized by Google OM STOEMEN DEK 5 NOT. 1864. 639 Vind och väder- lek d. Vi,. Tid för observation af barometerns =1 -i 0 M C» Anmärkningar. Väderleken 1 5 2. ■ >*»» BSr Si ir BS- il S » F.m. regn. E.m. klart, snö. NO4, klart, kallt. D. 5:e kl. 8 f.m. sydlig storm, 12—2 e.m. stillt, kl. 3 ostlig bris, kl. a V4 o«tlig storm. F.m. regn. S.m. halfklart, '*N0», klart, snö. D. 5:e 8f.m. D. 4:e 8f.m. D. 6:e 9e.m. 20,5 D. 5:e kl. 4 e.m. stillt, kl. 4 Va 8torm. snö. Re^n, snö, tjocka. NOj.NVj.mnlet. Den 5:e f.m. SV, half storm, 3—4 V2 c-m. stillt, 5 e. m. storm af NOl?). Mulet, regn, snö. NNO„ halfklart. D. 5:e 8 f.m. 0. 4:e 8f.m. D. 6:e 9e.m. 21 D. 5:e e.m. kl. 1 % svag vind, kl. 4 V2 NO storm. F.m. regn, B.m. regn o. snö. NNO„ aftag. mnlet. D. 5:e vinden på f.m. syd- lig och SSV-lig, 12-2 e.m. V laber, 4 e.m. NO storm. Uppgiften om vindens rikt- ning 8 — 9 f.m. synes osä- ker. Regn 0. 8UÖ. N5, aft. mnlet. • D. 5:e kl. 11 Vi e.m. sprang vinden NO-lig. Digitized by Google 640 c. B. LILLIEHÖÖK. OM STOEMBN BEN* 5 NOV. 1864. I Observationsort. bS.Skon.CatJ^riA na Nordåjön) pd,Brigg. 8olide\ på Doggen bank den btt Vest vind, sedan Nord tiUUgtndt (England) den 5:e NNO och NO storau Vew-Cattle f \e0,8kon. Wilkel'j I fninaAntwer-y Den 5:e variabla Nordliga ock SjdTeatliga vindar, svag brk pen. , . , . ) '^^' ^N^^tfölf'"'] ^^° ^'^ ^•™- ^^^ ^ N »*<»""• tftagande. E.m. NO k 0. Digitized by Google 641 Skiftker lill VeteBskips-AktdeMiens Bibliothek. (Ports. fr. sid. 616). Från Société Géologique i Paris. Bulletin, T. 25: 17-^26. Från Académe Iinp. des Sciences, etc, i Toulouse, Mémoires. 6:e Serie, T. 3. FVån B. Istituto Lombardo di Scienze, et.c, i Milano. Kendiconto. Classe di scieuze mntematicbe, Vol. 1: F. 6 — 8. *) » » lettere etc. Vol. 1: F. 6 — 8. Adunanza, 1864. Från Accadeinia R. delle Scienze fisiche etc. i Neapel, Reudiconto, Anno 3: F. 8 — 12. 4: F. 1—4. Från Nederlandsch Entomologisch Vereeniging i Leiden. Tijdschrift voor Entomologie, Jaarg. 8: Afl. I— 4. Acadeinia R. dos Sciencias i Lissabon. Memorias. Classe de sciencias mathematicas, T. 3: P. 1. M « » » moraes, etc. T. 3: P. 1. Från Academie Imp. des Sciences i St. Petersburg, Mémoires, T. 5: 1. 7, 8. Bulletin, T. T. 3—6. 8: 1—6. Från Société des NaturaUstes i Moskwa. Bulletin, 18«5: 2. Från Natur/orschender Verein i Brunn. Verhandlungen, Bd. 3. Från Medidmsche-Naturwissenschafiliche Gesellscha/t i Jena. Zeitschrift, Bd. %. H. 2. Från K. Akademie der Wissenschaften i Mänchen. Sitzungsberichte, Bd. 2: 1, 2. Digitized by Google 642 Från Bokhandlaren Hr U. J. Lynge i Köpenhamn, (Krbbs, H. J.) The Westindian marine Shells. Nvkjöb. 1864. 80. Från Utgifvame, Aeskulap. Tidskrift for Pbarraacie. H. 1. Dublin quarterly Journal of Science, N:o 19, 20. Archiv fiir Kunde von Russland, Bd. 24: 1. Från FörfaUame. Hill, C. J. Afhandling om tals visare till sammansatta delare. Lund 1865. 4:0. Delessr et LaUgbl. Revue de Géologie, 3. Frommhold, k. Elektrotberapie. Pesth 1866. 8:0. MuLSANT, £. et Rey, c. Histoire naturelle des Lépidoptéres de France: Téréililes. Par. 1864. 8:0. Digitized by Google 643 Skiiker tUl likets Nadrhistoriskt laseiM. Botaniska afdelningen. Af Adjunkten Th. Fries. Lichenes Sueciae exsiccati; fasc. III. Af Adjunkten Friatedt, Sveriges farmacevtiska växter, fasc. III och IV. Af Lektor Zetterstedt. Trettio sällsyDtare phanerogamer från Småland. Af Dr Da Silva Caatro i Para genom General-Direktören m, m, Huse. Tio olika frukter af Palmer och andra växter från Brasilien. Af General' Direktören in. vi. Husa. Atskiiiiga frukter och andra växtämnen från Brasilien. Digitized by Google STOCKHOLM, 1866. P. A. N0R8TKDT iV 8ÖNEK, KONOL. BOKTRYCKARE. Digitized by Google ■Ir.fTS].?! -It K Vet Ak.^] V' :hdiA] Iri.S /.0>,'» / Smr/f tlrll. Digitized by VjOOQIC Digitized by Google C'tv ,.- u-t at K Vet Ak:idForbandn8b5__ rafl 11 Z^J^ å SnoU drU. Digiti zed by Google Digitized by Google T^fi i:i }^^-( ^'.J!%- • W Ar^fir / Smitt itfU. J9 i3 /♦ Digitized by Google T:tfl 1/ '{ "I Jl m w ^ ;•/« JåT 1 *]': *f O /7 /^ /// Digitized by Google Digitized by Google sf- \' I// M.-fi\ ,1 i'' '/ ^\ "i m .,y'H 4ii •■' '\ / I"' -t. rrr^ .Ow« ^Ä" .5^ 8Cn rne iniDariJohn.si.) 8.fIarmaihoe imbricata < l.) öigitizedby VjOtfyl liih o ir h.Abrah L*urid Digitized by Google Digitized by Google Ofversii^f a^ Kor.^] V^t^^risk AVal Förhand l::.-ar. :'^:b J/D IlKiicninia villosan l()Mc4^'nis Lovéiii n II. I TafI X. Iviioe scolopendrina Sav. 1.^2. Eiiipo Kinl)(M' ■•■.\ '\ //// i% v -^. 15 B. lin* %] / ^^^^ \ : J 'i ■^ * -- iS c. lvS.Pho]oéniinuta(Fabr). H.LeaniratefrasonafM' i Digiti l+.Leanirarerras( ^d^byfeoogie :■;;: x: Icroriereis ?rnndilölia .Rathk-e. ?, I6.H. smiidiMia ^. tfii - I ."' '__'n; I '. • \ L Digiti zedbyGoOgnC Digitized by Google Digitized by Google IS B. é^éA' -I I ^t4\ L. . \* « \ ^ v : I ////?. \.-X\-.> ^-v 17. NeplitliVvS ciliata(ÄhyiyedblODaaw'a(Fabr). l^.N.as n (\ r^fi xfi :-y> /-v % SI tt. \ 4 1 -i k*.4iL.,. =1 I I a ^ y J2/ B' .<7 r — s ( Vrsl . ^0. \. lonéiseliKsa Oersl . ?1 N . iiirisa n . Digiti gitizedbyGoOgle Digitized by Google Digitized by Google 2Jt D ■^11 ff^. Sf£ s" \ r 13. B. r^ \ ' f \ j I QO A H Li\ uquict del. NeniidiaTorelli II. 23. 1.ijpmlla alba n. H.Phvllodocp citn: Tafl X!:i !fC f*. /7\ \ ■ UB' J xn. a n. So.Eumida sanj^uinea (Oerst). ^G.Eulalia bilim^ata)ié^É^m5a.Goo^Ie :,i*K j -.t h A': ii., \.ur.\vx ir! i Cl* Digitized by Google Digitized by Google Qfversi^r af Xon^lYeteLSjc. Akad Forhandhn^^ar. 1865 27J5> iSD 97C 'I / 1 St^D %SC ^. Xm^ii''/',^^-^ %8C 3%B jtr ^7. Sige fusigera n. 28.Eumida sangiiinea (Oerst.) 29.Eulalid 32 Crenetyllis lutea n . 33. % Tan XIV I problema Ti.30.Phvilo(l()rp teres n 31 AnaiMs Wahlberg! n^ t ' • Digitiz?d by LjOO^ le itrtnhvllujn Dolvnoide Oerst. Digitized by Google Digitized by Google Given: j: af Xonf, Veten^k.Alcad Förhandlmjar , 1865. 34.Mysta barbata n. 35.Eteonp tlava(Fabr) 36.Ereone depvj nioitirprl hyGoC 3f).Eulaliaw4i Tafl.:XV 36 C 36A \ 36 D f 39 c "X c .rf o ' / \ 39 ; :---^ - ■^-- ^ M >'' il /' 39I>\ \3SL rt*.ssa n. 37. Eteone pu.silla Oerst . 38.EtPone spelsbenjenshs n. Digitized by Google fe:: Smitt lUl. Digitized by Google Digitized by Google $t al- IQ Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Google ÖRTT5^.5-^^ a^Ko^L^i VeteTis\.A>ad iorhandlir.^ar. 1865 A H Lindcnst de 40 PecHnaria hypcrboTga^n^ H^PecIlnaria auricomail Tari.:x^/ni 4fi:' A', /i %#^ m >.. ^;'^ 4J/? 49.rec!maria be^icafralU 43 Pecliiiana piisilla n. öigitized by LmOO^TO Hc v 1 IM d Digiti zed by Google Digitized by Google e:s ^i d"! Kcr.'^. ,eTe\cK .•\^2i t^o^r^r ^'wicr . öto lI <. no a vis", c c, 44.ATnpharete Grubei ^gi4§b/b"P^3rcte (Joesi-j .Vinnhittcis Ounncrnsar.i {;!).Gr\mseaBairdi t.^ oigi,ized^yGoGgkiil:±_: Digitized by Google Digiti zed by Google GFvcrsivt af Kc-^.^L.VeteT^s^k A>.ad iorhap.dlin^ar '865 47 Sabelliries l)orealiSd(§^(äol8 Terebpllides Stroeil Tau.K ^^iD^i^ % ■i\ i 4!) Snrnvlha sexcimilti (Sarsi öO Mcliriiia crislata (Sh«) ^igitized by GooQ-k : Digitized by Google Digitized by Google Of versi W af Kon^l .Vetensk . Asad Förhandlm jar. 1865 51 Amphilrite Jo[jng|jiji(£^A imwU lafl XXI I AFnphitrileciiTala Miiii .')4Terebellci Daniels.stMU n. Digitized by Goo^k Digitized by Google Digitized by Google ' Aon<^l Veten^l'. Akad .ForTu^ndlin^ar i'^fj5 S7C i: MC A II Lindi.(vnit tlel 55 Aniphitrite affmisn 56 Amphitrite Grayi n57. ItxM tized by Google Digitiz inSS.ThelepuscirciimalaiFak) 59. Pista ens tala (Miill) -Digiti zecfbyLrOOgle Digitized by Google Digitized by Google öfversigt af KoTigl.Yetensk.Akai.IorhandliTL^ar, 1865 60 Arlacama proboscidea n.6l. Leacarisle i TafL ajIj iis 11 6?. Scione lobala a 63 Knulhu Smitti n Digitized by Google. CG,:. Digitized by Google Digitized by Google n^! jt 'i\^\<^\ \\te:isic A-iid.Frihiiidlm-taT. \j6v. ,. 1SR 75.Ampliarete vracilL^ n. 76 Nicolea :ostericola (öwt) 77. J y Google I Digitized by ' Tc^r X} arete arctica u "/fi.Lysippe labiata u 79. Sosane sulcata n — ' - Drgffi^ed by VJ 005 1^ Digitized by Google Digitized by Google KoK^l.Vctensk Akao .:''--''\?.T\i\^^i-d^. ',SS5 64 Leaeria abranchiata n 65.Trirhobranchus »Jlacialis nfiBS» r/ir-^ i arctica nd-filXicolea arctica n v 68 Axionice tlfxiiosa lOrj .,^... Digitized byVjöOQl€ Digitized by Google Digitized by Google O^/eisi^t ri^a^l-^e-^^:-/^: A^ad Bv. !:iJun't af Jvir^: Veicnstc AV^id ForhaTid lindar 1565 I H I.iTuii[vi5t. tlfl öS.Sabellapavonia Sav. 85.Sabellacras5iu Ta:"! X ■:\-i " 1 A ' s\i^^->'^ mM^:¥ ^ 1- Satella ne^cola SteeiKstnipi Kr. 91 . Euchone rubrociiicta iSars) SH Euchoni •ian>x \G S3Jf rculosa il\r) 95 SiibelUi spekberocMusisnOI Kuclionc [uijnllosaliNarsi , Digitized by Googfe Gf-.er&ij^t jf KAetensk Aka.tTdThandhn^arl865 Tnfl.XU. LitK o. fr K Ahr^h LunJcpsf & C*^ Digitized by VjOC •^^^'^''"- '"^ Digitized by Google w Digitized by Google Digitized by Google >l Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Google Jserj:^: j' K Vetfnsk-Ajrad Fcrkandhn^ar 1865 Tafl IIIIF V^ I.Monolropa Hjpopitys. n.Trifolium repens. . ^ r^^^y I Digitized by Google Öfrmnsi^ a/K VeL Ahmd TnrkanJtin^ar 186S. Tmft^ xorr Fitl. ifr FHJ A I ^. Fil*. 1. Piilex N-a^abimda. FiåU. Haematopiuus Tricliechi Digitized by Google Digitized by Google Ö/*^er9tgtafK.\W,AkaJemÅtn* lorhandltrurar Éff65. TmfL XXXVr Digiti zed by Google Digitized by Google Digitized by Google Ofversuft af K TW Akaännun» FörhtuuOiMgmr. åS$S. 3 1 . Digiti i^cTbyGoogk- Ta£L jxxvn Digitized by Google ._J Digiti zed by Google TaCL. xTun. . - ' - . ^ ^ ■- ^ , 1 -^ - ^ . . - , ^ . * + ^ * , ^ i . ' - — - ' ' ' 1 ' ! ' ' "■ I ;rj-r^-^;-. ------ ^ . -■' ' H ' . . ' t - - ' ' r ' - : t ^ • i ^ f ^1 ^ ^ .. - 1 . . ^- , . !- .-..,- . , . ' , ^ . -1 . - - '-— ^ ^ '- - • - . . , : • - • — — - r 1 ^ . _ ^+ ^ ^ .- ^ 4 - ; _ _. . , , ' . . L . . ' r • ^ , . - ^ . * . t :;::;;■;:■ ■ ' ' -, . , . 1 ^ ! . . , ' , ; 1^. ,^ ... 1 . . 1. ^ . 1 , i^ !^ ^ . .- . - f -1 , . . . 1 ♦ 1 . 1 1 1 i ! 1 — - — - ^ - -, . ^ ; ^ 1 . ^ ^^ ,— r t - — ^ 1 IJD K J ^ ^ e to mulH^M t i ■ - • Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Google 'kv^ TafL XXXVIU Digitized by Google Digitized by Google Ofrertt^t al K. V^f Akadé*tue*is N>rfimHj4tn4fmr. iHCS Digitized by Google TtiTL XYX/T Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Google ÖfvtTM^t aJ' K. Vet.. Akmdmtimt* FMtmmdhnftr. åSSS. Digiti zed by Google 30 r \, N^ Digitized by VjO(t)Qt& Digitized by Google Öfpewvigt^afK.Vft^ AkaJrnums tm^afuUtfi^ar, I8SS. TaeLXLt Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Google Genom Herrar Bokhandlare i Sverige, Norge, Danmac och Finland kan erhållas: Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar .från 1739 tiU 1854. Ny följd (4:0 fonnat). 1856 I: 1, 6 Rdr 25 öre. 1860 III: 2, 10 R:dr 50 öre. 1856 » 2, 6 » 1861 IV: 1, 7 • 50 « 1857 U: 1, 6 » 25 » 1862 « 2, 5 n 1858 » 2, 6 » 25 » 1863 V: 1, 5 » 1859 III: 1, 6 » 25 » fl9^ Af årgängarne från 1855 kunna serskilda afhandliugar erhalb Kongl. Vetenskaps-Akademiens Årsberättelser från och m^ 1821 tiU och. med 1856. Tal) hållne vid pnesidii nedläggande uti Kongl. Vetenskaps- A kademk Register öfver Kongl. Vet.-Akademiens Handl. och Tal från år 1739 1825 sammanfattade af N. J. Ståhl, L 4 R:dr 50 öre. » öfver Årsberättelser i Physik och Chemi 1821—1829, af J, B zeUtta, h. 50 öre. » Physik, Chemi, Mineralogi och Geologi 1821 — 1840, af N. i Berlin, L 75 öre; ^ D Botanik (Wikström) 1820—1838, af N, J. Andersson, 3 E:dr. » öfver alla Årsber. af Berzelius 1821 — 1847, af A, Wiemer, 5 B:*! ■ ÖfVersigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. Alla årgångame. Priset är: för l:a t. o. m. 3:e årg. å 2 R:dr; i-A t. o. ra. ll:te årg. å 3 B:dr; 12:te t. o. m. 14:de årg. å 4 R:d 50 öre; för 15:de och följande årgångar 6 B:dr. Prenumeration kan ske hos undertecknade, förlöicgare» då hvarje nnnuLS genast per posto eipedieras, afvenaom hos samtliga Hrr Bokhandlare. Pris ^ argAng O R:dr Rmt. Obs. Vid reqvisition af stOrre antal delar af ofTanst&ende arbete] lemnas rabatt. Ethnologisehe Schriften von Anders Retzius. Nach demToii des Verfnssers gesamraelt. Mit Lithographien und Holtzschnitti-ii 16 R:dr Rmt. Ichueumonologia Sueciea. Auctore A. E. Holmgren. Tom. I Ichneumonides Oxypygi. 5 R:dr Rmf. Förhandlingar vid De Skandinaviska Katurforskames Niondi årsmöte i Stockholm 1863. Pris 4 »:dr Rmt. P. A. Norstedt & ^iOner. Digitized by Google p" Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Goc^.^ xPH 01 UOV ^. 4^Ul Vn'0^m r»* t. dby GooqIc I \ ^ .,-^--. UMr^ Ai^ % V 7 - fin»-'